Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts i statsverkspropositionen framlagda förslag angående riktlinjer för en reform av fastighetsregistreringen.

1968-02-27 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1968:5, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts i statsverkspropositionen framlagda förslag angående riktlinjer för en reform av fastighetsregistreringen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

1

Nr 5

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts i statsverkspropositionen

framlagda förslag angående riktlinjer för en reform

av fastighetsregistreringen.

Genom propositionen nr 1 angående statsverkets tillstånd och behov under

budgetåret 1968/69 (bil. 4, punkt A 12) har Kungl. Maj :t under åberopande

av utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden för den 3 januari 1968

föreslagit riksdagen att

a) godkänna de riktlinjer för en reform av fastighetsregistreringen som

förordats i propositionen,

b) till ADB-system för fastighetsdata för budgetåret 1968/69 anvisa ett

reservationsanslag av 2 250 000 kronor.

Propositionen har i vad den gäller punkt a) hänvisats till lagutskott och

behandlats av tredje lagutskottet samt i övrigt hänvisats till statsutskottet.

Inledning

I de direktiv som gavs för de sakkunniga som tillkallades år 1954 för revision

av fastighetsbildningslagstiftningen togs frågan om en reform av fastighetsregistreringen

upp. I sitt huvudbetänkande år 1963 föreslog de sakkunniga

— 1954 års fastighetsbildningskommitté — en för land och stad

gemensam lag om fastighetsbildning (FBL). I 19 kap. av lagförslaget upptogs

vissa grundläggande regler om fastighetsregister. År 1964 tillkallades

en särskild utredningsman att såsom sakkunnig göra en översyn av reglerna

om fastighetsregistrering. Utredningsmannen, som i sitt arbete har haft till

förfogande bl. a. personal som statskontoret avlönat och som har antagit benämningen

Fastighetsregisterutredningen, har i oktober 1966 avlämnat betänkandet

»Fastighetsregistrering» (SOU 1966: 63). I februari 1967 har, som

en bilaga till detta betänkande, överlämnats en redogörelse för försöksverksamhet

med koordinatmetoden (Stencil Ju 1967:2). Därefter har utredningen

i september 1967 överlämnat en promemoria angående koordänatregistrering

av fastigheter (Stencil Ju 1967: 12). Utredningsarbetet fortsätter.

Betänkandet om fastighetsregistrering har remissbehandlats.

En redogörelse för gällande ordning i fråga om fastighetsregistreringen

har lämnats i betänkandet (SOU 1966: 63). Utskottet hänvisar till denna redogörelse.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 5

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

Beträffande fastighetsregisterutredningens förslag och remissyttrandena

däröver hänvisar utskottet till propositionen bil. 4 s. 10—16.

Departementschefen

Vid anmälan av de frågor som gäller utgifterna för budgetåret 1968/69

inom justitiedepartementets verksamhetsområde anförde chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Kling, i förevarande del bl. a. följande.

Fastighetsregistret utgör ett nödvändigt underlag för fastighetsböckerna.

Registret har också till ändamål att bringa ordning och reda i de invecklade

jordförhållandena. Det har också andra från det allmännas synpunkt

viktiga uppgifter att fylla, särskilt när det gäller fastighetskrediten, beskattningsväsendet,

jordbruksstatistiken och lantmäteriväsendet. Vad särskilt

beträffar stadsregistret har åberopats att detta underlättar städernas bebyggelse-

och bostadsplanering samt markpolitik. Fastighetsindelningen och

därmed också fastighetsregistret utgör vidare grund för folkbokföringen.

Fysisk planering och planernas genomförande måste i större eller mindre

grad bygga på uppgifter om fastighetsindelningen. Slutligen kan fastighetsregistret

utgöra grund för en publicering av rättigheter och belastningar.

Mot denna bakgrund är det uppenbart att den reform som fastighetsregisterutredningen

nu har föreslagit är av mycket stor betydelse för många

rättsområden och många sidor av samhällslivet.

Med hänsyn till den utveckling som på senare tid har skett inom samhällsbyggandet

och de krav som numera måste ställas inom detta område

kan de nuvarande fastighetsregistren inte längre anses fylla de krav man

bör ställa på ett ändamålsenligt register. Det är inte möjligt att åstadkomma

någon nämnvärd förbättring genom reformer inom ramen för det bestående

systemet.

Jag hyser alltså ingen tvekan om att ett helt nytt fastighetsregister är

den enda lösning som är rationell. Till utredningens allmänna utgångspunkter

för uppbyggandet av ett nytt fastighetsregister kan jag helt ansluta mig.

På grund av de stora bristerna i det nuvarande registreringssystemet -— brister

som för varje dag blir alltmer uppenbara och omöjliga att kompensera

—- delar jag också utredningens och det alldeles övervägande antalet remissinstansers

mening att en reform bör genomföras snarast.

Ett betydande utredningsarbete kvarstår. Med hänsyn till fastighetsregistreringens

stora betydelse, omfattningen av och kostnaderna för det

återstående utredningsarbetet samt de betydande kostnaderna för genomförandet

av reformen anser jag emellertid att riksdagen redan nu bör få ta

ställning till vissa större principfrågor som omfattas av utredningens förslag.

Härigenom uppnås också den fördelen att vissa förberedelser för genomförandet

av reformen kan vidtas redan under år 1968.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

3

En av de frågor som bör besvaras på ett tidigt stadium är huruvida registret

bör vara enhetligt för land och stad. I likhet med remissinstanserna kan

jag helt ansluta mig till utredningens förslag om ett enhetligt fastighetsregister.

Ett enhetligt register kräver inte med absolut nödvändighet att också

beteckningssystemet är enhetligt. Åtskilliga av de fördelar som är förenade

med ett enhetligt register går emellertid förlorade om skilda beteckningssystem

tillämpas. Bl. a. ökas kostnaderna. Vilket beteckningssystem som

skall användas i ett nytt register är i hög grad en teknisk fråga. I likhet

med utredningen anser jag att väsentliga fördelar kan vinnas om fastighetsbeteckningen

är lokaliserande. Detta innebär att i beteckningen måste

ingå ett namn med anknytning till allmänt kända geografiska begrepp.

Beteckningen bör alltså utformas på i princip samma sätt som det system

som f. n. används i jordregistret.

När det gäller indelningen i registerområden står valet närmast mellan

socknen och kommunen som indelningsgrund. Också kommunblocket kan

komma i fråga. Utredningen har stannat för att låta kommunen utgöra registerområde.

Flertalet remissinstanser har godtagit detta förslag men åtskilliga

röster har höjts för att sockenindelningen bör behållas.

Enligt min mening talar den primärkommunala indelningens stora betydelse

inom all administration och förvaltning samt inom samhällsplanering

m. m. för att kommunen bör vara registerområde. En sådan lösning

står också i god överensstämmelse med förslaget till FBL.

Socknen har numera i huvudsak betydelse endast som jordregister område.

Eftersom det är mycket vanligt att flera socknar ingår i en och samma

kommun kan en övergång till kommunen som registerområde tvinga fram

byte av nuvarande beteckning på fastighet. Frekvensen av dylika fall har

undersökts av utredningen. Undersökningen visar att det inte rör sig om så

många fall att man av detta skäl måste behålla sockenindelningen.

De beteckningsbyten som måste ske kan dessutom ofta begränsas till att

avse byte av enbart nummer på fastigheten. I landsändar med mycket

små socknar kan det emellertid bli nödvändigt att ändra namn på flertalet

fastigheter och att därvid t. ex. benämna dem efter den socken i vilken de

f. n. ligger.

Vissa skäl kan anföras för att i stället anknyta till indelningen i kommunblock

som ju är en plan för den framtida kommunindelningen. Den vinst

man skulle göra genom att nu utgå från kommunblocken skulle bestå

i att man uteslöt möjligheten av att en sammanläggning av de kommuner

som ingår i ett kommunblock måste leda till vissa beteckningsbyten

på grund av att det finns fastigheter med samma namn i flera kommuner.

Det synes emellertid möjligt att redan vid övergången till kommunen som

registerområde beakta eventualiteten av en sådan sammanläggning. Härigenom

kan man i realiteten utesluta de allra flesta fall av beteckningslf

Bilxang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 3 avd. Nr 5

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

byten av detta slag. Med hänsyn härtill torde en redovisning av fastigheterna

per kommunblock inte ge några fördelar som inte är förenade med en redovisning

per kommuner.

På grund av vad jag nu har anfört förordar jag att fastighetsregistret

läggs upp så att kommunen blir registerområde.

Utredningen har föreslagit att redovisningen av fastigheternas läge skall

ske enligt en närmare angiven koordinatmetod. Detta förslag har tillstyrkts

av praktiskt taget samtliga remissinstanser. Också jag anser att utredningens

förslag till koordinatregistrering av fastigheterna i landet bör genomföras

i enlighet med betänkandet och de båda promemoriorna.

Enligt utredningens mening kan man ställa bl. a. följande krav på fastighetsregistrets

tekniska utformning. Registret bör vara anordnat så att

integration med andra register är lätt att genomföra. Stora krav på säkerhet

måste ställas. Registrets innehåll måste kunna förmedlas till användaren

snabbt, tillförlitligt och överskådligt. Detta förutsätter att även den

interna tekniska hanteringen är snabb. De tekniska hjälpmedlen måste vara

flexibla. Redovisningen måste kunna komprimeras.

Utredningen har undersökt olika alternativ i fråga om förandet av fastighetsregistret

och har därvid funnit att det enda system som fyller de

angivna kraven är ett ADB-system. Denna uppfattning delas av remissinstanserna.

Enligt min mening kan det inte råda något tvivel om att ADB-tekniken bör

användas för det nya registret. En motsvarande teknik används redan när

det gäller folkbokföringen och de centrala polisregistren. Omläggning av

åtskilliga register för ADB förbereds, bl. a. kriminalregister, företagsregister

och bilregister. Jag vill också erinra om att inskrivningskommittén har i

uppdrag att undersöka möjligheterna att använda ADB inom inskrivningsväsendets

område. Kommittén avser att avlämna ett principbetänkande i

ämnet under år 1968.

Ett beslut om att använda ADB för det nya fastighetsregistret bör fattas

redan nu. För att den del av utredningsarbetet som återstår skall kunna drivas

rationellt bör beslutet avse också frågan om registret skall föras regionalt

genom att flera datamaskiner anlitas eller centralt genom en enda anläggning.

I det förra fallet är det enda realistiska alternativet en användning av lansstyrelsernas

datamaskiner. I det senare kan en redan befintlig anläggning

med disponibel kapacitet eller en helt ny anläggning komma i fråga.

En förläggning av fastighetsregistret till länsanläggningarna medför vissa

fördelar. Sålunda kommer i dylikt fall både ADB-registren för folkbokföring

och uppbörd och fastighetsregistret att finnas tillgängliga för bearbetning

i en och samma maskin. Härigenom underlättas i vissa avseenden avisering

mellan registren och utnyttjandet av informationerna i dem. Uppdelningen

av fastighetsregistret på länsanläggningar medför dock högre

kostnader och andra olägenheter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

5

Fastighetsregistret torde komma att spela en stor roll som basregister för

integration av informationer inom många olika områden. Kraven på kontinuerlig

anpassning till nya situationer och behov gör att utveckling och fortlöpande

komplettering av systemet får stor betydelse. Sådana åtgärder underlättas

avsevärt, om de kan göras på en plats och i ett samanhang. Ett

centralt system för fastighetsregistret kan ges en effektivare utformning än

ett system som är grundat på länsanläggningarna. Samordningen mellan ett

centralt fastighetsregistersystem och andra centrala ADB-system, som är

under uppbyggnad, kan vidare göras enklare och framför allt billigare än

om ett på länsanläggningarna grundat system används.

Jag förordar därför att fastighetsregistret förläggs till en central anläggning.

Frågan huruvida en särskild anläggning bör anskaffas för ändamålet

eller om registret kan förläggas till en anläggning som redan finns torde få

tas upp senare. Redan tillgängliga datamaskinresurser med i huvudsak för

ändamålet användbar utrustning kan ställas till förfogande för det fortsatta

utredningsarbetet och för för söksdrift eller drift i ett inledningsskede.

En betydande del av kostnaderna för den nuvarande fastighetsregistreringen

åvilar kommunerna. Frågan om den framtida fördelningen av kostnaderna

för fastighetsregistrcringen torde få prövas senare.

Genomförandet av den föreslagna registerreformen är ett mycket omfattande

företag. Även om betydande resurser ställs till förfogande, kommer

arbetet att kräva avsevärd tid. Att nu fastställa någon närmare tidsplan för

arbetet är inte möjligt. Många olika skäl talar emellertid för att arbetet bör

drivas så snabbt som möjligt, inte minst det förhållandet att genom reformen

betydande personalbesparingar kan göras och förutsättningar skapas

för kostnadsbesparande organisationsförändringar.

Jämsides med att genomförandet av reformen påbörjas måste ett fortsatt

utredningsarbete drivas, framför allt beträffande ADB-systemet. Som redan

har antytts förutsätter jag att viss försöksdrift kommer till stånd, innan reformen

i sin helhet genomförs.

Kungl. Maj :t bör få närmare bestämma hur det fortsatta utredningsarbetet

och arbetet med att genomföra registerreformen skall organiseras. Kostnaderna

har hittills bestritts till största delen med medel från det under

andra huvudtiteln upptagna anslaget Kommittéer m. m. För budgetåret

1968/69 bör anvisas 2 250 000 kr. under ett särskilt reservationsanslag, som

kallas ADB-system för fastighetsdata. Hinder bör dock inte föreligga för

Kungl. Maj :t att anvisa ytterligare medel för reformarbetet från nämnda

kommittéanslag, om medel finns tillgängliga under detta anslag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

Utskottet

I förevarande del av statsverkspropositionen hemställes att riksdagen

måtte godkänna de riktlinjer för en reform av fastighetsregistreringen som

där förordas.

Rikets fasta egendom är nästan utan undantag indelad i fastigheter som

på landet redovisas i jordregister och i stad i fastighetsregister. Bestämmelserna

om jordregister finns huvudsakligen i förordningen den 13 juni 1908

angående jordregister. I fråga om fastighetsregister för stad finns de grundläggande

bestämmelserna i 7 kap. lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning

i stad. Uttrycket fastighetsregister brukar användas som sammanfattande

benämning på båda formerna av register och i stället för fastighetsregister

för stad talar man då om stadsregister.

När jordregistret infördes år 1908 motiverades registret främst med att

det utgjorde ett nödvändigt underlag för fastighetsböckerna och att en revision

av lagstiftningen angående köp av fast egendom samt lagfart och inteckning

inte kunde ske utan att man skapade ett nytt underlag för fastighetsböckerna.

Jordregistrets betydelse inskränkte sig emellertid inte till

detta. Registret åsyftade enligt föredragande departementschefen att bringa

ordning och reda i de invecklade jordförhållandena, men det hade också

andra från det allmännas synpunkt viktiga uppgifter att fylla, särskilt när

det gällde fastighetskrediten, beskattningsväsendet, jordbruksstatistiken och

lantmäteriväsendet. I stort sett samma synpunkter åberopades när stadsregistret

infördes år 1917. Detta register avsågs också underlätta städernas

bebyggelse- och bostadsplanering samt markpolitik.

De syften som de nuvarande registren sålunda avsetts fylla har sin giltighet

än i dag. Fastighetsindelningen och därmed också fastighetsregistret

utgör emellertid numera också grund för folkbokföringen. Vidare måste all

s. k. fysisk planering och planernas genomförande i större eller mindre

grad bygga på uppgifter om fastighetsindelningen. Slutligen kan fastighetsregistret

utgöra grund för en publicering av rättigheter och belastningar, vilket

är av stor betydelse från både allmän och enskild synpunkt.

Registren fördes från början endast i fasta bokband. Numera används

band av lösbladstyp när nya band behöver inrättas. Omskrivning av äldre

band för överflyttning av innehållet till lösbladsband förekommer bara undantagsus,

och de fasta banden bildar fortfarande den ojämförligt största

delen av fastighetsregistren. Införingen i banden, som är tunga och vidlyftiga

till formaten, sker i allmänhet för hand med bläck.

Som huvudregel gäller att jordregister förs för landsbygden och stadsregister

för stad. Lantmäteristyrelsen kan emellertid förordna att stadsregister

skall föras också för samhälle eller del därav eller för annan ort på landet

eller att jordregister skall föras för stad eller del därav. Sådana förordnan
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

7

den bär också meddelats i viss utsträckning. De båda registertyperna är utformade

på helt olika sätt. Jordregistret upptar i princip en enda typ av fastighet.

Stadsregistret skiljer däremot på tomter och stadsägor. Tomterna redovisas

i tomtbok och stadsägorna i stadsägobok. Till stadsregister hör bl. a.

en registerkarta. Jordregisterfastigheter betecknas med ett namn och nummer

med exponent, t. ex. Aspa l1. Tomter betecknas med nummer och kvartersnamn,

t. ex. tomten nr 26 i kv. Eken. Stadsägorna betecknas i regel med

enbart nummer, i vissa fall med tillägg av en bokstav. Om en stadsäga vid

uppläggande av stadsregister består av flera områden på marken, får den

flera nummer, t. ex. stadsägan nr 416 -f- 822 + 934.

Jordregistret förs för varje län av överlantmätaren. Uppläggen är ordnade

sockenvis, varför man brukar säga att socknen är registerområde. Stadsregister

förs för varje stad av en särskilt förordnad registerförare. För annan

stadsregisterort är överlantmätaren i regel registerförare. Lantmäteristyrelsen

svarar för den centrala tillsynen över hela fastighetsregistreringen.

Med tanke på den allt intensivare fastighetsbildningen och den snabba

utveckling som över huvud taget skett inom samhällsbyggandet efter registrens

tillkomst för flera decennier sedan är det inte ägnat att förvåna att de

nuvarande fastighetsregistren inte fyller de krav som bör ställas på ett ändamålsenligt

register. Bristerna är många och allvarliga och kan här bara

antydas. Främst bör nämnas att registreringen i tekniskt hänseende är mycket

bristfällig och att möjligheter praktiskt taget helt saknas till integration

med andra register. Till nackdelarna hör även uppdelningen på skilda register

med olika beteckningssystem m. m. Redovisningen av uppgifter är i

många hänseenden ofullständig. Jordregistret saknar sålunda ofta helt uppgift

om fastigheternas storlek och i andra fall är uppgifterna otillfredsställande.

Någon särskild redovisning av varje till fastigheten hörande område

sker inte, ej ens genom angivande av antalet sådana områden. Avsaknaden

av registerkarta till jordregistret är ofta besvärande. Stadsregistren är i kvalitativt

hänseende mycket ojämna och upplagda på ett föga rationellt sätt.

Mot bakgrunden av vad som sagts om fastighetsregistrets olika uppgifter

och nuvarande brister är det uppenbart att den reform, för vilken riktlinjer

nu förelägges riksdagen, är synnerligen angelägen och betydelsefull för vitt

skilda rättsområden och sidor av samhällslivet.

De riktlinjer för reformen som uppdras i propositionen innebär i huvudsak

följande.

Fastighetsregistret skall vara enhetligt för hela landet och ha ett enhetligt

beteckningssystem. Fastighetsbeteckningen skall vara lokaliserande, dvs. i

beteckningen skall ingå ett namn med anknytning till allmänt kända geografiska

begrepp på samma sätt som i det system som f. n. används i

jordregistret. Kommunen skall vara registerområde. Redovisningen av fastigheternas

läge skall ske enligt en närmare angiven koordinatmetod. ADBtekniken

skall användas för det nya registret som skall föras centralt genom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

en enda anläggning. Reformen bör genomföras så snabbt som möjligt jämsides

med ett fortsatt utredningsarbete, framför allt beträffande ADB-systemet.

Slutligen anföres i propositionen att Kungl. Maj :t bör få närmare bestämma

hur detta arbete skall drivas och organiseras.

Anförda riktlinjer bär utformats på grundval av ett omfattande utredningsarbete

av den år 1964 tillsatta fastighetsregisterutredningen. Ställningstagandena

överensstämmer praktiskt taget helt med utredningens förslag,

vilka i nu förevarande delar på något undantag när tillstyrkts av en nästan

enhällig remissopinion.

Utskottet gör följande överväganden.

Mot bakgrunden av den utjämning som skett av skillnaderna mellan land

och stad kan det enligt utskottets mening inte råda något tvivel om att fastighetsregistret

bör vara enhetligt för hela riket. Detta ställningstagande

bör även föranleda att beteckningssystemet göres enhetligt. Fördelarna med

lokaliserande beteckningar, i likhet med vad nu gäller för jordregistret, är

också uppenbara.

Viss tvekan kan enligt utskottets mening vara berättigad beträffande valet

av registerområde. Som anföres i propositionen står valet närmast mellan

socknen och kommunen som indelningsgrund, men skäl kan också anföras

för att i stället anknyta till indelningen i kommunblock. I fråga om landsbygden

innebär ett val av kommunen som registerområde — förutom att sockenindelningens

huvudsakliga funktion upphör — att det kan bli nödvändigt,

framför allt då en kommun omfattar många socknar, att ändra namn på åtskilliga

fastigheter. Som departementschefen anför synes emellertid av fastighetsregisterutredningen

företagna undersökningar visa att det inte rör

sig om så många fall att man av detta skäl måste behålla sockenindelningen.

Med hänsyn härtill anser utskottet att den primärkommunala indelningens

dominerande roll i samhällets utbyggnad och administration bör föranleda

att kommunen föredrages som registerområde framför socknen. En redovisning

av fastigheterna i kommunblock torde på skäl som i propositionen närmare

utvecklats inte innebära några ytterligare fördelar, om eventualiteten

av en kommunsammanslagning beaktas redan vid övergången till kommunen

som registerområde. Propositionens förslag att kommunen bör utgöra

registerområde bör i enlighet härmed godtagas. I anslutning härtill vill utskottet

framhålla önskvärdheten av att de beteckningsbyten som måste ske i

största möjliga utsträckning begränsas till byte av enbart numren på fastigheterna

och att även i övrigt alla möjligheter tillvaratas att bevara de kulturvärden

som ligger i de gamla gårds- och sockennamnen. I detta sammanhang

bör också understrykas vikten av att de nya registerbeteckningar, som

är avsedda att nyttjas för fastigheterna i andra sammanhang än vid databehandling,

internt bruk och avisering mellan olika registerorgan, inte blir

mer komplicerade eller omfattande än som är oundgängligen nödvändigt.

Utskottet hyser ej någon tvekan om att en redovisning av varje fastighets

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

9

läge enligt en närmare angiven koordinatmetod innebär avsevärda fördelar

såväl för fastighetsbildningsverksamheten som för samhällsplaneringen i övrigt.

För att dessa fördelar skall kunna utnyttjas och för att reformen över

huvud skall ge det utbyte som är önskvärt torde det också stå klart att moderna

tekniska hjälpmedel måste komma till användning. Det nya registret

bör alltså — i likhet med vad som redan gäller för åtskilliga andra register

— grundas på ADB. Delade meningar kan däremot råda — och har även

yppats hland remissorganen — beträffande frågan huruvida en central datamaskinanläggning

bör användas eller om registret skall föras regionalt med

utnyttjande av länsstyrelsernas datamaskiner. Departementschefen har liksom

utredningen stannat för det förra alternativet. Som skäl härför anföres

främst att kraven på kontinuerlig anpassning till nya situationer och behov

gör att utveckling och fortlöpande komplettering av systemet får stor betydelse

samt att sådana åtgärder avsevärt underlättas om de kan göras på en

plats och i ett sammanhang. Samordningen med andra centrala ADB-system

anses också kunna ske på ett enklare och framför allt billigare sätt. Utskottet

delar denna uppfattning och ansluter sig till förslaget att registret bör

föras centralt i en anläggning. Frågan om en särskild anläggning bör anskaffas

eller om registret kan förläggas till en redan befintlig anläggning får som

departementschefen framhåller las upp senare.

Ställning tas ej i propositionen till fastighetsregisterutredningens förslag

att fastighetsregister och fastighetsböcker — med bibehållande av skilda

redovisningsorganisationer — bör sammanföras till ett register i tekniskt

hänseende. Något uttalande härom synes ej heller nu, innan inskrivningskommitténs

pågående arbete rörande inskrivningsväsendet avslutats, böra

göras från riksdagens sida. Utskottet vill emellertid påpeka att vid frågans

avgörande synes böra beaktas jämväl vad riksdagen tidigare uttalat om principerna

för registrering av sådana av myndighet meddelade beslut som inskränker

ägares rätt att förfoga över sin fastighet (se härom 3LU 1960: 24

och 1963: 18).

I propositionen anges icke någon tidsplan för reformens genomförande,

men departementschefen framhåller att många olika skäl talar för att arbetet

bör drivas så snabbt som möjligt. Utskottet vill understryka sistnämnda uttalande.

Reformen är som ovan framhållits angelägen och inrymmer också

betydande möjligheter till kostnadsbesparande organisations- och personalförändringar,

vilket allt motiverar att en omläggning bör ske utan tidsutdräkt.

Jämsides med genomförandet av reformen bör såsom anges i propositionen

bedrivas fortsatt utredningsarbete och viss försöksverksamhet. Formerna

härför liksom för organisationen av reformen bör få bestämmas av

Kungl. Maj :t.

I enlighet med vad sålunda upptagits anser utskottet att de i propositionen

angivna riktlinjerna bör godtagas av riksdagen.

Med stöd av det anförda får utskottet hemställa

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

att riksdagen måtte godkänna de riktlinjer för en reform

av fastighetsregistreringen som förordats i propositionen

nr 1, bil. 4, A 12.

Stockholm den 27 februari 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Göran Karlsson

(s)*, Svante Kristiansson (s)*, Ebbe Ohlsson (h), Erik Jansson (s), Hansson

(s), Skårman (fp) och Nils Nilsson (ep);

från andra kammaren: herrar Levin (s), Johansson i Torp (s), Nyberg

(fp), fru Torbrink (s)*, herrar Persson i Tandö (s), Hamrin i Kalmar (fp)*,

Josefson i Arrie (ep) och Adolfsson (h)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680032

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1968:80 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framlagda förslag angående riktlinjer för en reform av fastighetsregistreringen. s. 1 i texten