Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motion om ändring av bestämmelserna angående tid för jakt. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 618 av herrar Wikner och Nilsson i Östersund.

1968-10-22 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1968:54, Utlåtande i anledning av motion om ändring av bestämmelserna angående tid för jakt. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 618 av herrar Wikner och Nilsson i Östersund.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 54 år 1968

1

Nr 54

Utlåtande i anledning av motion om ändring av bestämmelserna

angående tid för jakt.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare

väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 618 av herrar Wikner och

Nilsson i Östersund.

I motionen hemställes

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om sådan ändring

av jaktstadgans 4 paragraf andra stycket, att bestämmelsen blir tilllämplig

endast vid jakt av storvilt.»

I ärendet har inkommit skrift från Jägarnas riksförbund.

Gällande bestämmelser

Genom kungörelsen den 8 december 1967 (nr 769) om ändring i jaktstadgan

den 3 juni 1938 har bland annat reglerna om nattjakt ändrats. De

nya bestämmelserna, som trädde i kraft den 1 januari 1968, finns i 4 §

andra stycket jaktstadgan och säger att under tiden mellan solens nedgång

och en timme före solens uppgång är jakt med skjutvapen förbjuden,

om annat ej följer av 7 § 1 mom. Enligt detta lagrum får länsstyrelsen

medge undantag från 4 § andra stycket för att ge möjlighet till viss jakt,

tillgodose jaktvårds- eller naturvårdsintresse eller motverka viltskador,

allt i den omfattning och på de villkor naturvårdsverket bestämmer.

Nattjaktförbudet gäller alltså i princip alla viltarter i hela riket och

under hela jaktåret, vilket innebär en ändring i förhållande till vad som

gällde tidigare. Dessutom räknas natt numera från solens nedgång och

inte som tidigare först från en timme efter solnedgången.

Straff för överträdelse av nattjaktsförbudet finns bestämt i 29 § 2 mom.

Av allmänna rättsgrundsatser följer emellertid att förbudet inte behöver

iakttas vid befogat eftersök av sårat vilt (jfr 3 §).

Motionen

Motionärerna framhåller att de införda bestämmelserna om ett visst

klockslag då skjutvapen får användas vid jakt av både storvilt och småvilt

leder till onödig irritation och osämja bland jägarna och tillika i vissa

fall till oförskyllda åtal för överträdelse av jaktstadgans föreskrifter.

01X7218 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 3 avd. Nr 54

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5b år 1968

Motionärerna anför följande exempel. Ett jaktlag har avslutat sin småviltjakt

för dagen och är på hemväg. Några skott hörs och vid närmare

undersökning befinns det att en jägare i ett annat jaktlag skjutit en räv

eller något annat småvilt några minuter efter den tid då jakt med skjutvapen

lagenligt är tillåten. Jägaren blir anmäld och åtalas och kan straffas

för brott mot 4 § andra stycket.

Motionärerna framhåller att möjlighet finns att enligt 7 § 1 mom. söka

tillstånd hos länsstyrelsen som kan medge undantag från 4 § andra stycket.

Enligt vad motionärerna erfarit har några län redan medgivit sådant tillstånd

och troligen torde detta efterföljas av flera län. Om undantag skulle

meddelas i alla län, vilket motionärerna anser vara troligt, har bestämmelsen

enligt dem inget berättigande.

Motionärerna anför avslutningsvis att de eftersträvar att jakten skall

få en mera demokratisk utformning. Jaktstadgans bestämmelser bör därför

ej ge upphov till onödig irriatation samt till åtal för i övrigt laglydiga

viltj ägare.

Enligt motionärerna bör därför paragrafen ändras så att den ej gäller

småvilt utan endast storvilt, exempelvis älg, hjort, rådjur etc.

Nattjaktförbudets tidigare utformning m.m.

Förbud mot jakt nattetid återfinns i de flesta länders jaktlagstiftning.

I svensk lagstiftning infördes ett begränsat förbud år 1938. Förbudet fick

sin plats i 2 § i den detta år utfärdade jaktstadgan. I stadgandets första

stycke föreskrevs att jakt efter älg, hjort eller rådjur ej fick idkas under

annan tid av dygnet än från och med en timme före solens uppgång till

och med en timme efter dess nedgång, om det ej var fråga om uppspårande

och dödande av sårat djur. Vad sålunda stadgats om jakt efter

älg, hjort och rådjur skulle enligt andra stycket i paragrafen i Gotlands,

Kristianstads, Malmöhus och Hallands län också gälla jakt efter annat

villebråd.

Om motivet till förbudet mot nattjakt anfördes följande i det år 1936

avgivna betänkandet med förslag rörande jaktlagstiftningsfrågor (SOU

1936:38).

Ett förbud mot jakt nattetid, varmed bör förstås den tid som ligger mellan

en timme efter solens nedgång och en timme före dess uppgång, kan anses

befogat dels ur humanitär synpunkt, dels ock såsom innebärande ett medel

att försvåra olovlig jakt. Ett allmänt förbud mot sådan nattjakt kommer

emellertid att omöjliggöra bland annat vissa former av jakt efter skadliga

rovdjur såsom grävling och räv och det kan dessutom i de nordliga

delarna av landet, där under sommarhalvåret för jakt tillräckligt ljus råder

under större del av dygnet än nyss nämnts, tänkas medföra åtskillig annan

olägenhet och risk för ofrivilliga lagöverträdelser. Den humanitära synpunkten

gör sig med särskild styrka gällande i fråga om jakten efter älg,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 54 år 1968

hjort och rådjur och som jakt efter dessa djur är tillåten allenast under tid

av året, då även klara kvällar skymning inträder tämligen snabbt efter solnedgången,

synes något lojalt intresse icke trädas för nära genom ett hela

riket omfattande förbud mot jakt nattetid efter nämnda djurarter. Längre

synes man emellertid av nyssberörda skäl icke böra gå i fråga om de norra

och mellersta delarna av landet. Vad åter beträffar förhållandena i de tre

sydligaste länen är det givet, att även där behovet att efterhålla t. ex. grävling

och räv kan tänkas göra ett förbud mot nattjakt mindre lämpligt. I

dessa län bedrives emellertid, beroende på den förhållandevis rika villebrådstillgangen,

en synnerligen omfattande och förhärjande olovlig jakt, som numera

ofta försiggår nattetid. Ur allmän jakt vårdssynpunkt synes det därför

önskvärt, att intet medel som kan tänkas bidraga till att försvåra denna

olovliga hantering lämnas oförsökt, även om därav någon olägenhet i annat

a\seende kan följa. Då i nämnda län kravet på förbud mot jakt nattetid

omfattas av en enhällig opinion bland jaktvårdarna och jämväl av många

andra, bär utredningsmannen föreslagit en utsträckning av förbudet mot att

nattetid jaga älg, hjort och rådjur till att i dessa tre län omfatta jämväl jakt

efter annat.villebråd.

Såsom framgår av det anförda föreslogs i betänkandet att totalt förbud

mot jakt nattetid skulle gälla i Blekinge, Kristianstads och Malmöhus

lan. Blekinge län bortföll emellertid under behandlingen i Kungl.

Maj :ts kansli och i stället tillädes Gotlands län.

Sedermera undergick paragrafen en del ändringar. Sålunda utsträcktes

det totala nattjaktsförbudet till att omfatta också Hallands län från och

med den 1 juli 1944 samt Skaraborgs och Blekinge län från och med den

1 januaii 1964. för att möjliggöra bekämpning av skadegörande harar i

fruktodlingar och plantskolor vidtogs vidare med tillämpning från och

med den 15 juli 1943 en ändring i 2§ andra stycket, som innebar att det

under vissa förutsättningar blev tillåtet att i län med totalt nattjaktförbud

tälla hare inom sådana anläggningar under hela dygnet under tiden

1 januari—15 april. Denna bestämmelse upphörde emellertid med utgången

av år 1963 då den ersattes med föreskrifter om ett licensförfarande,

som också omfattade jakt efter ett par andra djurarter. Ändringen

skedde genom kungörelse den 6 december 1963 (nr 607). Genom denna

fick också paragrafen ny utformning. Bestämmelserna om licensförfarandet

upptogs i paragrafens andra stycke och innebar att länsstyrelsen i

län med totalt nattjaktförbud skulle äga medge undantag från förbudet

i fråga om räv, mink eller hare för att tillgodose jaktvården eller motverka

viltskador. Vid beviljandet av undantag från förbudet skulle länsstyrelsen

samråda med lämplig jaktvårdssammanslutnting i länet.

Jaktutredningen in.in.

Åtskilliga framställningar med förslag till ändringar i 2 § har gjorts

under årens lopp. Några av dessa har tillgodosetts i och med den ändring

av 2 §, som vidtogs genom kungörelsen den 6 december 1963.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5b år 1968

Övriga ändringsförslag har 19b9 års jaktutredning haft att ta ställning

till. — Förslagen redovisas i jaktutredningens den 17 maj 1966 avgivna

betänkande »Jaktstadgan m.m.» (SOU 1966: 46) s. 52 ff. De avsåg alla en

skärpning av nattjaktförbudet. I betänkandet erinras emellertid om att

jaktutredningen år 1951 var inne på tanken att mildra det totala nattjaktförbud,

som då gällde i Gotlands län, de båda Skåne-länen och Hallands

län. Den dåvarande utredningsmannen lät nämligen genom Svenska jägareförbundet

till länsföreningarna i dessa län och i Blekinge län ställa frågan

om det totala förbudet skulle kunna upphävas beträffande småviltet. Ett

motiv för sådan åtgärd angav han vara, att förbudet inte torde respekteras

av jägarna, vilket bland annat tagit sig uttryck i sträckskyttet på änder

under hösten.

Länsföreningen på Gotland var av den meningen att förbudet utan större

men för jaktvården kunde upphävas beträffande småviltet. De övriga föreningarna

avstyrkte bestämt.

Skånska jägarsällskapet anförde bland annat att det år 1938 för Skånes

del genomförda nattjaktförbudet som väntat visade sig medföra en stark

ökning inte minst av småviltstammarna. Förbudets upphävande skulle

med all säkerhet leda till en avsevärd nedgång av dessa. För fasanstammen

skulle inverkan bli förödande, om mindre nogräknade jägare skulle erhålla

laglig möjlighet att idka jakt å fasan på nattkvist. Likaså skulle

med all säkerhet jakt på exempelvis hare från bil komma att avsevärt

ökas. Sällskapet framhöll vidare att lojala jägare utan tvivel följt de gällande

bestämmelserna. Det framförda motivet för förbudets upphävande

syntes sällskapet föga bärkraftigt. Att ett fåtal jägare överträdde bestämmelserna

kunde knappast vara en godtagbar anledning till att avskaffa

dessa.

Länsföreningen i Halland framförde liknande synpunkter. Ifråga om

förhållandena innan det totala nattjaktförbudet utsträcktes till att omfatta

länet påtalade föreningen härjämte huru innehavare av småställen i närheten

av större gårdar lät kål stå ute och sköt massor av harar på nätterna.

I Blekinge län gällde vid ifrågavarande tid inte totalt förbud mot nattjakt.

Länsföreningen hördes emellertid och yttrade bland annat att det

skulle vara olyckligt att upphäva förbudet, eftersom detta skulle resultera

i en starkt ökad jakt under kvällstimmarna. Man hade enligt föreningen

anledning befara, att denna jakt skulle leda till nedskjutning av en

massa fågel, som helt enkelt inte skulle återfinnas.

Länsföreningen på Gotland var som nämnts av annan mening och yttrade,

att fördelen med natt jaktförbudet på Gotland endast torde vara, att

det i någon mån begränsade okynnesjakt på änder och sjöfågel under den

mörka delen av dygnet. Nackdelarna var däremot flera, åtminstone för

den lojale jägaren, vilken förhindrades att skjuta räv för åtel, skadegörande

fälthare och vildkanin under månsken samt att beskatta and
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 54 år 1968

stammen genom sträckskytte. Brott mot förbudet var svåra att bevisa och

få lagligen beivrade, varför ett fortsatt vidhållande av detsamma kunde

skapa sidvördnad för lagbestämmelsen.

Jaktutredningen framhöll i 1966 års betänkande att natt jaktförbud med

i princip samma syfte som det då gällande utan tvivel erfordras också

framdeles. Utredningen ansåg det emellertid ofrånkomligt med en viss anpassning

till den utveckling, som efter förbudets införande ägt rum i fråga

om både villebrådet och jaktformerna. Annars skulle man riskera att

förbudet i vissa fall kunde komma att framstå som meningslöst och därigenom

fresta även den eljest lojale till överträdelse.

Jaktutredningen erinrade om att det för riket i dess helhet gällande förbudet

träffade hjortdjuren, d.v.s. älg, kronhjort, dovhjort och rådjur.

Rörande dessa djur hade utredningen funnit att skedd utveckling framtvingade

skilda bestämmelser för å ena sidan älgen samt å den andra de

övriga hjortdjuren. Härigenom skulle det också, enligt utredningens mening,

bli möjligt att bedöma de lämpliga tidsangivelserna för älgjaktens

påbörjande och avslutning helt oberoende av vad som kunde finnas ändamålsenligt

ifråga om rådjur och hjort.

Ifråga om jakten efter älg framhöll utredningen inledningsvis, att den

legala älgavskjutningen årligen uppgick till ungefär 7 000 djur då nattjaktförbudet

infördes. Vid tiden för betänkandets avgivande pendlade antalet

skjutna älgar kring 30 000-strecket. Hur många jägare som deltog i

1930-talets jakter var enligt utredningen svårt att ange. Av jaktkortsstatistiken

kunde man sluta att antalet deltagare i älgjakten numera brukar

uppgå till inemot 200 000. Utredningen ansåg det väl känt att långt ifrån

alla som deltar i jakten efter älg besitter det omdöme och den besinning

som kan fordras. Vidare brukade enligt utredningen anhopningen av skyttar

på relativt små arealer vara betydande. Dessa faktorer hade, enligt

vad erfarenheterna gett vid handen, samverkat till att risken för olycksfall

genom »vådaskott» blivit avsevärd. Utredningen ansåg det också ostridigt

att skadskjutning av villebrådet fortfarande förekom i graverande

omfattning.

Jaktutredningen framhöll att risk för skadskjutning självfallet föreligger

under hela jaktdagen men att risken naturligt nog ökar med sämre ljusförhållanden.

Vid bestämmandet av tidsgränsen för jakten måste emellertid

avgörande betydelse tillmätas det förhållandet att utsikterna att återfinna

och avliva en skadskjuten älg blir mindre ju senare på dagen det

olyckliga skottet avlossas. Enligt jaktutredningens mening skulle därför

den bästa lösningen på problemet vara ett stadgande med samma innehåll,

som den föreskrift domänstyrelsen meddelade vid upplåtelse av

älgjakt på kronomark och som innebar att den egentliga jakten bör vara

avslutad en timme före den tid då det ej längre är skjutljust. Då kan näm
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 54- år 1968

ligen en skadskjuten älg följas inedan det ännu råder dagsljus. Åtlydnaden

av ett sådant stadgande skulle emellertid i så hög grad vara beroende av

subjektiv bedömning att utredningen ansåg stadgandet omöjligt att tilllämpa.

Utredningen stannade därför vid, att jakt efter älg inte borde få

bedrivas efter solens nedgång, såvida det ej rörde sig om eftersök av sårat

vilt.

Beträffande tiden för älgjaktens början framhöll utredningen att det

bland länsföreningarna och eljest fanns en betydande opinion för att nattjaktförbudet

borde omfatta även timmen före soluppgången. Efter att

ha redovisat olika skäl mot en sådan skärpning fann dock utredningen

att jakt efter älg bör få börja en timme före soluppgången. Slutligt avgörande

för detta ställningstagande hade för utredningen vairt att det vid

skadskjutning på morgonen finns avsevärt större utsikter att spåra det sårade

djuret än vad fallet är vid solnedgången.

I fråga om de övriga hjortdjuren uppehåller sig jaktutredningen till

en början vid jakten efter rådjur. Jakten efter detta villebråd utövades

enligt utredningen som regel utan det uppbåd av jägare eller den upphetsning,

som angivits vara bidragande orsaker till olycksfall eller skadskjutningar

som sker under älgjakten. Att ej så få fall av skadskjutning förekommer

även vid rådjurjakt ansåg utredningen å andra sidan obestridligt.

Men dessa fall torde enligt utredningen sannolikt orsakas mindre av

ljusförhållandena än av att det skjutes på för långa håll och icke sällan

med olämplig hagelstorlek.

Jaktutredningen framhöll att ett nattjaktförbud, som skulle omfatta tiden

från solens nedgång till dess uppgång, skulle omöjliggöra smygjakt

(»purschjakt») på rådjur i gryningen och efter solnedgången. »Den tidiga

morgonpurschen» ansågs av utredningen vara en förnämlig jaktform.

Smygjakten utövas med kulvapen. Jaktformen måste enligt utredningen

anses som den mest humana formen av rådjur jakt. Dessutom erbjuder den

enligt utredningen en jakträttsinnehavare, som vill vårda sin rådjurstam

även avelsmässigt, goda möjligheter att göra önskat urval.

För jakten på hjort fann utredningen att samma regel som för rådjur

borde gälla.

Vad jaktutredningen påvisat och anfört rörande jakten efter rådjur, föranledde

utredningen att för rådjur och hjort föreslå ett hela riket omfattande

nattjaktförbud, som skulle innesluta tiden från en timme efter solens

nedgång till en timme före soluppgången.

Jaktutredningen anförde vidare att änderna var villebråd, vilkas skäliga

beskattning i län med totalt nattjaktförbud skulle delvis omöjliggöras

genom ett vid solnedgången inträdande jaktförbud. Skilda orsaker, bland

andra en önskan att minska jakttrycket på andstammarna, hade medverkat

till att jakttidens början successivt framflyttats. En följd hade blivit

att när jakttiden inträder har änderna börjat en ambulerande tillvaro

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 54 år 1968

och det var enligt utredningen en allmän iakttagelse, att de mera sällan

kan påträffas i de hemmavatten där de vistats vår och sommar. Emellertid,

påpekade utredningen, finnes en viss möjlighet att beskatta dem under

morgon- och kvällssträcket. Detta skytte, som enligt utredningen ställer

stora krav på utövaren, hade, i likhet med smygjakten efter rådjur, vunnit

betydande användning. Det är främst simänderna som är föremål för

denna jakt. Den likaledes under senare år genomförda uniformeringen av

tiderna för jaktens begynnelsedagar i fråga om dyk- och simänder syntes

dock jaktutredningen böra föranleda, att för nattjaktförbudet beträffande

änder i allmänhet borde gälla samma timgränser, som utredningen föreslagit

för jakten efter rådjur och hjort.

Jaktutredningen erinrade om att gällande danska »jagtlov» stadgade nattjaktförbud

från solens nedgång till dess uppgång med undantag för »sv0mmefugle

paa traek», vilka fick skjutas iy2 timme före solens uppgång

och 1 \/> timme efter dess nedgång. Det nya danska förslaget innehöll

samma allmänna regel men angav undantaget sålunda, att gäss, änder,

måsar samt sothöns och skarvar skulle få skjutas på sträck mellan nyss

angivna timgränser. Dock skulle i december månad skytte icke få pågå

längre än en timme efter solnedgången.

Jaktutredningen fann för sin del skäl inte föreligga för att annan tidsbestämning

för ett totalt nattjaktförbud skulle medges för sträckskytte efter

i vedertagen mening jaktbara fåglar i vidare omfattning än vad nyss föreslagits.

De genomgående avsiktligt korta jakttider för vissa gåsarter, som

i några län med totalt nattjaktförbud gällde med anledning av påstådd

skadegörelse på gröda av dylika gäss, fick enligt utredningen anses fullt

tillräckliga för sitt ändamål.

Jaktutredningen erinrade fortsättningsvis om att länsstyrelse genom KK

nr 607/1963 från och med den 1 januari 1964 i 2 § givits rätt att dispensera

från totalt nattjaktförbud för jakt efter räv, mink eller hare. För sådan

jakt efter vildkanin, som skedde jämlikt 24 § 3 mom. jaktlagen var

dylik dispensmöjlighet given i 48 § jaktstadgan. Det rörde sig alltså i de

olika fallen om jakt till förebyggande av skadegörelse. Jaktutredningen

hade övervägt de undantag som ytterligare kunde tänkas bli nödvändiga

vid ett redan med solnedgången inträdande totalt nattjaktförbud. Utredningen

hade funnit krav på undantag sannolika i fråga om jakt efter grävling,

kråka, skata, trut och mås ävensom vildkanin vid annan jakt efter

detta djur än den som kunde bedrivas i nämnda extra ordinära ordning.

Utredningen hade emellertid samtidigt blivit övertygad om att beträffande

de uppräknade arterna — förutom hare samt räv — något

praktiskt påvisbart behov av ytterligare undantag över huvud inte skulle

uppkomma, om de timgränser, som var bestämda för det totala nattjaktförbudets

inträdande och upphörande i nämnda län, blev gällande även i

fortsättningen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 54- år 1968

Jaktutredningen fann vidare att en på bestämmelse i stadgan direkt grundad

rätt att till förekommande av harskador på fruktträd fälla hare nattetid

borde bibehållas. Utredningen anförde härjämte att dispensgivningen

beträffande vakskytte efter räv, som utgjorde huvudmotivet för den genom

sagda kungörelse företagna ändringen av 2 §, inte fungerat på sätt

som torde ha varit åsyftat.

Jaktutredningens uppfattning var att nattjaktförbuden, både det som

gällde i hela riket och det vars räckvidd var begränsad till vissa län, utgjorde

en mycket betydelsefull del av lagstiftningen rörande jaktens utövande.

Möjligast enkla regler och enhetlig tillämpning av dessa utgjorde

enligt utredningen villkor för att förbuden skulle anammas av jägarna i

gemen, något som inte minst gällde det totala nattjaktförbudet. Sistnämnda

båda villkor skulle enligt utredningen tillgodoses bäst om den rätt att

avvika från förbuden, som beträffande några djurarter av skilda orsaker

kunde vara påkallad, vilade direkt på bestämmelse i författningstexten.

Å andra sidan borde antalet sådana avvikelser inskränkas så långt det

med hänsyn till jaktvården och viltskadorna lät sig göra.

Avslutningsvis framhöll jaktutredningen att sistnämnda krav skulle

uppfyllas i fullt tillräcklig omfattning om man behöll timgränserna för

det totala nattjaktförbudet vid de gällande, eller m.a.o. att förbudet anknöts

till vad som i hela riket gällde för jakt efter rådjur och hjort. Med dessa

timgränser skulle man från förbudet ej behöva undanta annat än jakt

efter hare och räv.

Remissyttranden i anledning av jaktutredningens förslag

Jaktutredningens förslag innebar som framgår av det anförda ingen

annan ändring i förhållande till den gällande ordningen än att älgjakt

skulle sluta vid solnedgången samt att i länen med totalförbud generellt

undantag skulle gälla för rävjakt samt viss jakt efter hare i fruktodling.

Förslaget remissbehandlades.

Rikspolisstyrelsen, veterinärstyrelsen, statens veterinär-medicinska anstalt,

länsstyrelsen i Gävleborgs län, länsåklagaren i Västerbottens län och

Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund ville gå längre än jaktutredningen

och förordade totalförbud mot nattjakt. Veterinärstyrelsen, veterinärmedicinska

anstalten, länsstyrelsen i Västerbottens län och viltforskningsrådet

förordade att förbud mot nattjakt bör råda redan från solnedgången

till och med soluppgången. Domänstyrelsen, länsåklagaren i Hallands

län, länsstyrelserna i Uppsala, Blekinge, Gävleborgs och Jämtlands

län, läns jaktvårdföreningen i Jämtlands län samt Jägarnas riksförbund

ville utsträcka förbudet mot jakt efter älg redan från solnedgången till

att omfatta även hjort och rådjur. Statens naturvårdsnämnd ifrågasatte

ifråga om förbudslänen om inte jakten under timmen efter solnedgången

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 54 år 1968 9

borde inskränkas till att omfatta rådjur,hjort,räv,vildkanin och änder.Motsvarande

önskemål hade Skånska jägarsällskapet för Skånes del. Länsstyrelserna

i Malmöhus län och Hallands län biträdde utredningens förslag.

Även Svenska jägareförbundet godtog i allt väsentligt förslaget. Förbundet

avstyrkte emellertid de i förbudslänen föreslagna undantagsreglerna beträffande

räv och skyddsjakt efter hare. Enligt förbundet var erfarenheterna

av dispensförfarandet goda varför det borde behållas för räv, mink

och hare samt även omfatta vildkanin. I likhet med Svenska jägareförbundet

avvisade flera remissorgan i de berörda länen en uppmjukning av

nattjaktförbudet beträffande räv och hare.

Veterinärstyrclsen och Veterinärmedicinska anstalten framhöll i sina remissvar

att jakt nattetid eller under otillräckliga ljusförhållanden över

huvud taget måste anses olämpligt. De humanitära synpunkterna med

risk för skadskjutningar eller olyckor väger därvid tungt. Veterinärmedicinska

anstalten ställde frågan, huruvida humanitära synpunkter skall

vara geografiskt betingade och i stort sett endast gälla älg, men i mindre

grad hjort, rådjur och annat vilt vad gäller risker för skadskjutning under

ljusförhållanden, som inte är jaktligt tillfredsställande. En sådan inställning

var enligt anstalten knappast hållbar och kunde icke anses förenlig med

nutida uppfattning om hur jakt bör bedrivas. Tillstånd till nattjakt syntes

också svårt att förena med stadgandet att jakt inte må bedrivas så att villebrådet

tillfogas onödigt lidande. Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund

framhöll också de faror som är förenade med jakt under otillräckliga

ljusförhållanden. Enligt förbundet var det inte förenligt med god jaktkultur

att medge nattjakt på några djur och förbundet kunde inte finna något

motiv för legalisering av sådan jakt, möjligen med undantag av räv.

Länsåklagaren i Västerbottens län förordade etl totalt natt jaktsförbud

för hela riket bl. a. enär ett sådan förbud skulle medföra åtminstone något

ökade möjligheter att komma till rätta med de »skumraskskyttar», som opererar

även i rikets norra delar. Samma skäl, som dikterat det totala förbudet

i vissa sydligare län, talade enligt länsåklagaren i själva verket för

ett förbud även i norrlandslänen. Ett sådant förbud, som tydligen icke

skulle vara till men för den lojale jägaren, borde dessutom kunna minska

riskerna för att skadskjutet vilt inte skulle återfinnas. Länsåklagaren ansåg

dock undantag befogat ifråga om änder, räv och föreslagen harjakt.

Även Rikspolisstyrelsen framhöll att ett totalt natt jaktförbud skulle underlätta

kontrollen av den efter mörkrets inbrott bedrivna olovliga och

olaga jakten. Styrelsen ansåg vidare att de gällande bestämmelserna kunde

medföra svårigheter vid eftersök av skadskjutet djur samt hänvisade

till att domänstyrelsen uppmärksammat detta och föreskrivit att älgjakten

på kronans marker skall vara avslutad en timme före den tid då det ej

längre är skjutljust. Skogshögskolans lärarkollegium som ansåg de föreslagna

tiderna för jaktens början och slut på dygnet för älg och andra

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5i år 1968

hjortdjur i och för sig väl motiverade uttalade att kollegiet i princip inte

skulle motsätta sig att den tillåtna tiden för jaktens avslutande sattes

ännu tidigare med tanke på att tiden för eftersök av eventuellt skadskjutna

djur skulle bli längre innan mörkret försvårar eller helt omöjliggör ett dylikt

sökande.

Skånska jagar sällskapet, som endast ville medge att jakt får bedrivas till

och med en timme efter solnedgången ifråga om hjort, rådjur, räv, vildkaniner

och änder anförde att det för skyddet av småviltstammarna, icke

minst fansanstammen, är av stor betydelse att jakten avslutas vid solnedgången.

Också ifråga om vildgässen var enligt sällskapet en begränsning av

kvällsjakten påkallad. Även Statens naturvårdsnämnd ville ha ett förbud

som innebär ett markerat avståndstagande från den enligt nämnden ej

önskvärda skymningsjakten efter sträckande gäss.

De remissorgan som biträtt jaktutredningens förslag hade i stort sett anslutit

sig till de synpunkter som utredningen gett uttryck åt.

Interpellationer

Vid vårsessionen 1968 framställdes interpellationer rörande de från årsskiftet

skärpta reglerna om nattjakt av herr Arvidson i första kammaren

och herr Hedin i andra kammaren. Chefen för jordbruksdepartementet,

statsrådet Holmqvist, besvarade interpellationerna den 13 februari i första

kammaren (1:7 s. 3) och den 8 februari i andra kammaren (11:6 s. 23).

Han anförde därvid att de ändrade bestämmelserna föranletts av de remissvar

över jaktutredningens betänkande som avgivits av bland andra

veterinärstyrelsen, statens veterinärmedicinska anstalt, rikspolisstyrelsen,

länsåklagaren i Västerbottens län och Sveriges djurskyddsföreningars

riksförbund. Avgörande vikt hade alltså fästs vid vad dessa remissorgan

uttalat om de risker för skadskjutning och vådaskjutning som är förenade

med nattjakt samt behovet av bättre möjligheter att komma tillrätta

med det nattliga tjuvskyttet. Departementschefen erinrade emellertid om

att det i jaktstadgan beaktats att jakt i vissa fall bör få ske efter solens

nedgång enligt bestämmelser som länsstyrelsen meddelar med stöd av

föreskrifter från statens naturvårdsverk. Med den nya syn på jakten som

kommit till uttryck i stadgan hade det dock tett sig naturligt att förbudet

mot nattjakt får utgöra en huvudregel, från vilken dispens kan meddelas

vid behov.

Statens naturvårdsverks anvisningar

Med anledning av vissa bestämmelser i jaktstadgan har naturvårdsverket

i skrivelse den 25 juni 1968 till samtliga länsstyrelser meddelat föreskrifter

och anvisningar att gälla från och med den 1 juli 1968. Sålunda har

bland annat föreskrivits att undantag enligt 7 § 1 mom. jaktlagen får

meddelas

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 54 år 1968

11

2.1. Så att jakt får ske hela dygnet i fråga om följande arter

2.1.1. vildkanin, stadsduva, kråka, kaja, skata: hela jaktåret,

2.1.2. räv och mink: 1.7—31,3, dock i Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län t.o.m.

15.4.

2.1.3. hare: i den mån jakt bedrivs inom anläggning som avses i 18 §

1 mom. första stycket JS, 1.1.—15.4., inom anläggning som är inhägnad

enligt 18 § 1 mom. andra stycket (jfr 6.), hela jaktåret.

2.2. Så att jakt får ske under tiden mellan solens nedgång och en timme

efter solens nedgång i fråga om följande arter

2.2.1. hare: i samtliga län under allmän jakttid,

2.2.2. ekorre: i samtliga län under allmän jakttid,

2.2.3. grävling: i samtliga län under allmän jakttid samt i fråga om jakt,

som avses i 3 § kung. om allmänna jakttider, hela jaktåret,

2.2.4. mård: i samtliga län under allmän jakttid samt, i fråga om jakt

som avses i 3 § kung. om allmänna jakttider, hela jaktåret,

2.2.5. kronvilt: i fråga om jakt under särskild jakttid (licens, jfr 5.), endast

genom personligt tillstånd,

2.2.6. dovvilt: i fråga om särskild jakt efter hornbärande hjort 1—30.9.

samt, endast genom personligt tillstånd, för smygjakt eller vaktskytte

utan hjälp av drivande hund under annan allmän jakttid eller

under särskild jakttid (licens),

2.2.7 rådjur: i län där särskild jakt efter hornbärande råboclc är tillåten,

under den tid för sådan jakt som länsstyrelsen bestämt, samt, endast

genom personligt tillstånd, för smygjakt eller vaktskytte utan

hjälp av drivande hund, under annan allmän jakttid eller under särskild

jakttid (licens),

2.2.8. änder: i samtliga län under allmän jakttid,

2.2.9. tjäder och orre: under allmän jakttid i länet,

2.2.10. fasan: under allmän jakttid i länet,

2.2.11. dalripa och fjällripa: under allmän jakttid i länet,

2.2.12. ringduva: i samtliga län under allmän jakttid.

Undantag enligt 2. får, såvida ej annat anges, medges generellt för hela

eller del av länet efter ansökan av jaktvårdssammanslutning för länet

och eljest i särskilda fall.

I undantag som gäller kronvilt, dovvilt och rådjur skall anges att den

jagande före varje jakttillfälle skall försäkra sig om att en för uppspårning

av skadat vilt användbar hund finns tillgänglig.

Ansökan om undantag som avses i 2.1.3. skall göras av den som innehar

anläggningen. Undantag meddelas genom tillstånd till viss person. Om skyldighet

för länsstyrelsen att höra jaktvårdssammanslutning för länet samt

genom avskrift av beslut genast underrätta naturvårdsverket gäller särskilda

bestämmelser i 48 a § JS.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 54 år 1968

Utskottet

I fråga om nattjakt gäller från och med den 1 januari 1968 som huvudregel

att jakt med skjutvapen är förbjuden i hela riket mellan solens nedgång

och en timme före solens uppgång. Förbudet omfattar således alla

viltarter och gäller under hela jaktåret. Förbudet är emellertid inte absolut,

utan länsstyrelsen har möjlighet att med beaktande av de förhållanden

som råder inom länet medge undantag i den omfattning och på de villkor

som naturvårdsverket bestämmer.

Motionärerna hemställer att riksdagen hos Kungl. Maj :t skall anhålla om

sådan ändring av bestämmelsen att denna blir tillämplig endast vid jakt

av storvilt, såsom älg, hjort och rådjur. Till stöd för yrkandet anföres

att bestämmelsen om ett visst klockslag då skjutvapen får användas vid

jakt av både storvilt och småvilt leder till onödig irritation och osämja

hland jägarna samt i vissa fall till oförskyllda åtal för överträdelse av

jaktstadgan. Motionärerna anser härjämte att om alla länsstyrelser medger

undantag från förbudet, vilket de håller för troligt, har bestämmelsen intet

berättigande.

Skärpningen i reglerna rörande nattjakten syftar till att motverka de

risker för skadskjutning och vådaskjutning som är förenade med sådan

jakt samt till att åstadkomma bättre möjligheter att komma till rätta

med det nattliga tjuvskyttet. Uskottet anser dessa synpunkter vara värda

beaktande. Självfallet innebär de nya reglerna visst intrång i jägarnas intressen.

Emellertid har genom att länsstyrelserna fått befogenhet att medge

undantag från förbudet möjliggjorts en anpassning till de lokala förhållandena

inom olika delar av landet. Utskottet har sig bekant att länsstyrelserna

i stor utsträckning begagnat sig av denna befogenhet och i enlighet

med naturvårdsverkets anvisningar i betydande grad tillgodosett jaktutövarnas

intressen.

Ändringarna i jaktstadgan har helt nyligen trätt i kraft och någon erfarenhet

av verkningarna har uppenbarligen ännu inte kunnat vinnas.

Underlag för någon åtgärd från riksdagens sida saknas sålunda. Utskottet

vill i sammanhanget påpeka att förbud mot nattjakt sedan lång tid tillbaka

gällt i vissa län och att erfarenheterna härav varit goda.

Med hänsyn till del anförda avstyrker utskottet motionen.

Utskottet hemställer därför

att motionen 11:618 icke föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 oktober 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

HANS LEVIN

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5b dr 1968

13

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s)*, Svante Kristiansson

(s)*, Ebbe Ohlsson (h), Nils-Eric Gustafsson (ep), Åkesson (fp), Hansson

(s), fru Landberg (s) och herr Skårman (fp);

från andra kammaren: herrar Levin (s), Johansson i Torp (s), Nyberg

(fp), fru Torbrink (s), herrar Grebäck (ep)*, Hedin (h), Svenning (s)*

och Hamrin i Kalmar (fp)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.