Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående ålfisket. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 700 i första kammaren av herr Yngve Nilsson och fröken Stenberg och nr 89i i andra kammaren av herr Nilsson i Bästekille och fru Heurlin.

1968-10-29 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1968:56, Utlåtande i anledning av motioner angående ålfisket. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 700 i första kammaren av herr Yngve Nilsson och fröken Stenberg och nr 89i i andra kammaren av herr Nilsson i Bästekille och fru Heurlin.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1968

1

Nr 56

Utlåtande i anledning av motioner angående ålfisket.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till

lagutskott hänvisade motioner, nr 700 i första kammaren av herr Yngve

Nilsson och fröken Stenberg och nr 89i i andra kammaren av herr Nilsson

i Bästekille och fru Heurlin.

I motionerna, som är liltalydande, hemställes

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om förslag i syfte

dels att förhindra fångst av ål med en längd understigande 35 cm, dels att

varje kraftverk åläggs att anordna anordningar, s. k. ''ålledare’, som möjliggör

för ålen att passera kraftverk.»

Över motionerna har utskottet på sätt föreskrives i § 46 riksdagsordningen

inhämtat utlåtande från fiskeristyrelsen. På begäran av utskottet har yttrande

därjämte avgivits av Svenska kraftverksföreningen.

Gällande bestämmelser

Minimimått för ål

Enligt 10 § fiskeristadgan den 24 september 1954 (nr 607) är det förbjudet

att fånga fisk av vissa arter under föreskrivna minimimått. De fisksorter

som uppräknas är lax, laxöring, kräftor, hummer, havskräftor och

ostron. Enligt 11 § skall den som vid fiske efter tillåtet fiskslag råkat fånga

fisk, som han på grund av bl. a. minimimåttsbestämmelserna inte ägt fånga,

gå fri från ansvar om han genast släpper ut fisken i vattnet.

1 iskeristadgan utgår ifrån att huvuddelen av materiella föreskrifterna

om fiskets vård och bedrivande skall utfärdas lokalt av länsstyrelserna för

län eller del därav. Tillkomsten av sådana föreskrifter regleras i fiskeristadgan.

Enligt vad utskottet erfarit gäller inom kustlänen fr. o. m. Södermanlands

t. o. in. Malmöhus län med undantag för Kristianstads län, där bestämmelser

saknas, följande minimimått:

Södermanlands län 53 cm Endast saltsjöfisket

Östergötlands län 53 cm Endast saltsjöfisket

Kalmar län 45 cm

Blekinge län 35 cm Endast mindre del av länet

Malmöhus län 31 cm

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 56

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1968

B. Ålledare vid kraftverk

Enligt 2 kap. 8 § vattenlagen gäller att den som i vatten, där fisken har

sin gång, vill göra damm eller annan byggnad, är skyldig att utan ersättning

vidta och för framtiden underhålla nödiga anordningar för fiskens

framkomst eller eljest för tryggande av fiskets bestånd och att tillsläppa

för ändamålet nödigt vatten. Vederbörande är också skyldig att ställa sig

till efterrättelse de särskilda föreskrifter i övrigt, som till följd av byggnaden

erfordras till skydd för fisket. Kan nyttan av ifrågasatt anordning

inte skäligen anses motsvara den förlust och kostnad, som därigenom skulle

tillskyndas byggnadens ägare kan befrielse från skyldigheten medges.

Befinns till skydd för fisket vidtagna anordningar eller meddelade föreskrifter

vara mindre tjänliga kan ändrade bestämmelser lämnas. Omprövningen

är emellertid begränsad på så sätt att den i allmänhet inte får utmynna

i förpliktelser för byggnadens ägare, vilka för honom medför väsentlig

kostnad eller olägenhet utöver vad han förut blivit ålagd.

Beskaffenheten av nödiga anordningar för tryggande av fiskets bestånd

bestäms av vattendomstolen med ledning främst av det av vederbörande

fiskeritjänsteman enligt 11 kap. 33 § vattenlagen avgivna yttrandet. Beträffande

vandringsfisk kan i första hand ifrågakomma anordningar såsom

laxtrappa, ålyngelledare eller upptransport av ålyngel eller lekande fisk.

Beträffande kraftverk finns en speciell skyldighet att vidta anordningar

till fiskens skydd, nämligen till förhindrande av att fisk skadas i turbinerna.

Föreskrift om vad som skall iakttas i detta hänseende lämnas av vattedomstolen

i samband med byggnadsmedgivandet med tillämpning av bestämmelserna

i 2 kap. 8 § vattenlagen. Därvid kan exempelvis föreskrivas skyldighet

för verkets ägare att anbringa fiskgaller framför turbinintaget. Vattendomstolen

kan dock medge befrielse från skyldighet att hålla särskild

skyddsanordning om turbinen är av sådan konstruktion att fisken kan

oskadd passera genom densamma.

Motionerna

I motionerna anförs bl. a. att ålfisket är ett av vårt lands äldsta fisken

men att villkoren under senare tid försämrats. Beståndet av ål har minskat

kraftigt, varför fångsterna nu är avsevärt mindre än de var bara för något

tiotal år sedan. Ett livskraftigt ålfiske är enligt motionärerna ett villkor

för att hålla kustbygden i främst sydöstra Sverige vid liv. Åtgärder måste

därför vidtas för att beståndet icke skall ytterligare decimeras. Enligt vad

motionärerna anför har länsstyrelserna i Malmöhus, Kalmar och Östergötlands

län utfärdat bestämmelser i de utfärdade föreskrifterna medan

övriga län saknar sådana bestämmelser. Den föreskrivna minimilängden

på fångad ål varierar från 53 till 21 cm (jfr ovan). Det är enligt motionärer
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1968 3

nas mening angeläget att införa en enhetlig minimilängd för fångad ål för

hela riket.

Motionärerna anför i fortsättningen att kraftverken innebär ett stort

hinder för ålstammens tillväxt. Dammanläggningar förhindrar effektivt

ålens förflyttningar uppför eller nedför åar och floder. En stor mängd ål

går även till spillo i kraftverkens turbiner. För att skydda ålbeståndet bör

varje kraftverk vara skyldigt att anordna s. k. »ålledare», vilka möjliggör

för ålen att kringgå kraftverken. Vissa kraftverk har enligt motionärerna

redan sådana anordningar, men många saknar dylika.

Vissa uppgifter angående ålen

Här må återges några allmänna uppgifter om ålen såsom de upptagits i

ett populärvetenskapligt uppslagsverk.

Ålen tillhör benfiskarna. Den art, som mest fångas här i riket, är den s. k.

vanliga ålen (anguilla anguilla). De unga ålarna kallas efter färgen på buken

för gulål, medan de vuxna exemplaren går under beteckningen blankål,

Vanligen blir honan ej över 1,2 m lång och inte tyngre än 4 kg. Hanarna är

betydligt mindre (sällan över 0,4 och högst 0,5 in). Ålen anses leka i Atlanten

mellan Bermudasöarna och de Västindiska öarna. Ållarverna transporteras

med Golfströmmen mot Europas kuster och förvandlas därunder till

s. k. glasålar. De når Sveriges väst- och sydkust i sitt tredje levnadsår och är

då 60—80 mm långa. Efter en sommar övergår de till gulål, som även invandrar

i Östersjön. Från kusterna tränger honorna upp i inlandsvatten;

hanar synes sällan förekomma i sötvatten och har endast få gånger iakttagits

norr om Öland. Efter tillväxt under 4 till 10 år blir ålen blankål.

Den slutar äta samt får större ögon och bröstfenor. Blankålen samlas vid

kusten och vandrar längs denna ut till lekplatserna i Atlanten. Troligen

dör ålen kort efter leken. — Vid västkusten fångas därjämte understundom

s. k. havsål (conger conger).

1962 års riksdag

Vid 1962 års riksdag väcktes motioner (I: 304 och II: 375), vari hemställdes

att i fiskeristadgan skulle införas bestämmelse om förbud mot fångst av

ål, som ej höll ett minimimått av 40 cm.

Motionerna remissbehandlades. De flesta remissinstanserna avstyrkte

motionsförslaget.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande (3LU 1962: 16) framhöll utskottet

bl. a. att kännedomen om den yngre ålens biologi och gulålsbeståndets storlek

var mycket ringa. Några säkra belägg för att ett allmänt stadgande med

förbud mot fångst av ål under visst mått skulle vara till gagn ur fiskevårdande

synpunkt syntes inte finnas. Redan med den begränsade kännedomen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1968

om ålens levnadsbetingelser och de därmed sammanhängande spörsmålen

ansåg sig utskottet dock kunna uttala att en allmän föreskrift knappast

torde vara lämplig med hänsyn till de skiftande förhållandena på skilda håli

inom riket. Enligt utskottet förhöll det sig så att det behov, som ur fiskevårdande

synpunkt kunde finnas av särskilda bestämmelser på detta område,

bäst tillgodosågs genom lokala föreskrifter. Utskottet betonade även

att en bestämmelse knappast skulle fylla den avsedda beståndsvårdande

funktionen så länge bl. a. fiske med långrev var tillåtet. Något förbud mot

sådant fiske ansågs emellertid varken vara önskvärt eller lämpligt.

Remissyttrandena

Remissinstanserna avstyrker motionsförslagen.

Vad gäller frågan om införande av förbud mot fångst av ål understigande

visst mått, hänvisar fiskeristgrelsen till riksdagsbehandlingen år 1962. Styrelsen

framhåller att motionärerna inte anfört några nya skäl som bör

föranleda ett ändrat ställningstagande.

Beträffande frågan om ålledare vid kraftverk anför fiskeristyrelsen att

det i ett 80-tal domar i vattenmål från 1940- och 1950-talen upptogs bestämmelser

om skyldighet för ägare av vattenkraftanläggningar att bekosta

försök rörande ålens passage genom turbiner som villkor för dispens från

hållande av fingrindar framför turbinintagen. I anslutning härtill genomförde

styrelsen i början av 1960-talet sådana turbinförsök vid ett antal

kraftstationer. Försöken gav i huvudsak till resultat att även de som relativt

oskadliga uppfattade, långsamgående turbinerna av propellertyp —

tvärtemot äldre försöksresultat — visade sig vara mycket skadliga för ålen

i första hand. Slutsatsen av denna försöksverksamhet blev att man måste

ställa frågan om det meningsfulla i att underlätta det till sjöar uppvandrande

ålynglets passage genom ålyngelledare och liknande anordningar, då

den utvandrande, könsmogna blankålen i så hög grad som försöken gav vid

handen kom till skada i turbiner under nedpassagen. Styrelsen förklarar att

det naturligtvis låter sig säga att problemet kan lösas helt eller delvis genom

anordningar som medger vandringsålens utpassage förbi (vid sidan av)

turbiner. Försök med sådana anordningar har också kommit till utförande

men någon tillförlitlig metod att leda ålen förbi kraftverken finnes ej ännu.

Fiskeristyrelsen anför i fortsättningen att ålen erbjuder ett flertal andra

problem. Så stannar t. ex. en betydande del av det mot vårt land invandrande

ålynglet vid kusten och bildar där stora bestånd av kustlevande gulål,

som är föremål för ett ganska omfattande kommersiellt fiske. I vilken omfattning

denna kustlevande gulål vid jämförelse med den sötvattenslevande

gulålen rekryterar det ekonomiskt så betydelsefulla blankålfisket med fasta

fiskeredskap (ålbottengarn, kallskéhommor m. m.) vid ost- och sydkusten

är inte klarlagt genom undersökningar och försök. Ett viktigt hjälpmedel

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1968

b

för att komma närmare detta problems lösning är ålmärkningsförsök.

Inte heller ålmärkningen beträffande gulålen är enligt vad styrelsen anför

problemfri, eftersom märkningen måste vara tillförlitlig under ett flertal

år. På grund av bottenbeskaffenheten inom de vattenområden där kustgulålen

företrädesvis uppehåller sig kan man inte använda de konventionella

ålmärken, som med framgång användes vid korttidsmärkningar, eller andra

yttre märken av vanlig typ, som består av brickor av hårt material med metalltråd

som fästanordning på fisken. Sådana märken nöts bort kort tid

efter märkningen. Man måste i stället använda andra metoder, och vid ett

tidigare försök har styrelsen använt små plastmärken som inopererats under

ålens hud. Detta försök lyckades emellertid inte, då det visade sig att

märkena trots vidtagna försiktighetsåtgärder vid inopereringen stöttes bort

från incisionsstället på ålen. Styrelsen måste därför söka nya vägar för

sina undersökningar och försök beträffande ålproblemen. Med anledning

av olika framställningar, bl. a. av Sveriges fiskares riksförbund, har vid en

alldeles nyligen hållen konferens i styrelsens regi uppdragits riktlinjer för

fortsatta undersökningar om ålen, vilka under det första försöksåret kostnadsberäknats

till ca 85 000 kr. För ändamålet förutses användning av bl. a.

vattenavgifter enligt 2 kap. 10 § vattenlagen.

Den lämnade redogörelsen för ålproblemets aspekter visar enligt fiskeristyrelsens

mening att tiden inte är mogen för en sådan detaljerad rättslig

reglering som föreslagits i motionerna.

Svenska kraftverksföreningen anför att ålynglets uppvandring numera

inte anses vara något problem. Innehavare av dammbyggnader har i regel

i samband med byggnadernas tillkomst av vattendomstol blivit ålagda, antingen

att anordna s. k. ålyngelledare förbi dammen eller att vid den nedersta

dammanläggningen uppsamla ålynglet för transport och utsättning

i vattensystemet enligt särskild plan, tillkommen i samråd med fiskerimyndigheterna.

När det gäller ålens nedvandring bestäms i vattenmålet på förslag av

fiskerimyndigheterna de anordningar härför som skall finnas vid varje

dammbyggnad. Försök att med hjälp av olika anordningar förbättra ålens

möjligheter att nå havet pågår enligt remissvaret under fiskerimyndigheternas

överinseende och på kraftindustrins bekostnad. Föreningen påpekar

att när det gäller ål som utvandrar från vattendrag, mynnande i västerhavet,

torde allmänt gälla den uppfattningen att denna ål av nationalekonomiska

skäl bör fångas vid kraftverken eftersom något kommersiellt fiske efter

utvandrande ål inte bedrivs vid västkusten.

Fritidsfiskeutredningen

Frågan om utfärdande av lokala bestämmelser på fiskets område har

berörts av fritidsfiskeutredningen i dess i december 1967 avgivna betänkan
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1968

de, benämnt Fritidsfisket (SOU 1968: 13). Utredningen framhåller bl. a. att de

lokala bestämmelserna f. n. är detaljrika och svåröverskådliga. Enligt utredningens

mening är det ett starkt önskemål att kunskap om gällande

fiskebestämmelser inte skall behöva sökas på fler ställen än som är absolut

nödvändigt. Från denna utgångspunkt har utredningen gått igenom samtliga

lokala stadgor för att se vilka bestämmelser som bör ges allmän giltighet

genom att införas i riksstadgan. Undersökningen har givit vid handen

att endast ett fåtal av alla förekommande bestämmelser kan hänföras till

denna kategori. Det stora flertalet anses kunna helt undvaras. En del frågor

bör lösas av fiskerättsägarna själva.

Utredningen har inte ansett det möjligt att inom ramen för fiskeristadgan

få med alla erforderliga bestämmelser. Vissa av dem måste anpassas till

lokala förhållanden och får därigenom skiftande innehåll. I frågan om

vilken myndighet som bör meddela sådana bestämmelser har valet stått

mellan fiskeristyrelsen och länsstyrelserna. Utredningen har därvid stannat

för fiskeristyrelsen som den lämpligaste. Vägledande har härvid varit bl. a.

att de förhållanden som bör bli föremål för speciella regleringar saknar

nämnvärd anknytning till speciella länsförhållanden utan bör bedömas ur

en mera samlad, biologisk och fiskeriteknisk synpunkt.

Det av utredningen framlagda förslaget till ny fiskeristadga överensstämmer

såvitt avser bestämmelserna om fångstminimimått nära med

dem som nu återfinns i den gällande fiskeristadgan. Införandet av minimimått

för fångst av ål har inte ifrågasatts av utredningen.

Utskottet

Ålen företar under sin levnad långa vandringar. Av betydelse i detta

sammanhang är den pendelvisa vandring av ål som sker från havet till

insjöar och åter till havet. Den första av dessa vandringar äger rum på

yngelstadiet. Den andra inträffar sedan ålarna tillväxt i sötvatten under

några år och nått könsmogen ålder. De vandrar då åter ut i havet. I berörda

vattendrag förekommande vandringshinder passeras sålunda såväl vid uppvandringen

från havet som vid utvandringen dit.

Enligt bestämmelse i vattenlagen är den som vill anlägga damm eller

annan byggnad i vatten, där fiskvandring förekommer, skyldig att vidta

erforderliga anordningar för fiskens framkomst eller eljest för fiskets

bestånd och att tillsläppa för ändamålet nödigt vatten. Med stöd av denna

bestämmelse kan ägare av kraftverk åläggas t. ex. att anordna ålyngelledare

eller att på annat sätt sörja för att ålynglet kan passera byggnaden. Ägare

av kraftverk är också skyldig att vidta anordningar till förhindrande av att

fisk skadas i turbinerna. En sådan anordning kan bestå bl. a. i fiskgaller

framför turbinintaget. Framkommer det att utförda anordningar inte har

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1968

7

medfört den åsyftade verkan att förebygga skada för fisket kan i viss utsträckning

omprövning ske.

Ålen fångas framför allt med fasta fiskeredskap vid kusterna. I några län

bär införts förbud mot fångst av ål, som ej håller vissa mått.

I motionerna anförs bl. a. att beståndet av ål under senare år har minskat

kraftigt och att åtgärder för att hindra ytterligare decimering är nödvändiga.

Mot bakgrunden härav yrkar motionärerna att riksdagen skall hos Kungl.

Maj :t anhålla om förslag till bestämmelser innebärande dels skyldighet

för kraftverksägare att vidta åtgärder som möjliggör för ålen att passera

kraftverken, dels förbud mot fångst av ål som inte håller minimimåttet

35 cm.

Som framgår av den föregående redogörelsen finns i vattenlagen bestämmelser

som gör det möjligt att ålägga ägare av kraftverk att utföra anordningar

och vidta olika åtgärder till skydd för bl. a. ålfisket. I den mån

motionerna syftar till att få till stånd bestämmelser i denna del är de sålunda

redan i huvudsak tillgodosedda. Svårigheterna att effektivt skydda

fisket torde i stället ligga på ett annat plan.

Av remissvaren får anses framgå att ålynglets uppvandring numera inte

är något egentligt problem. Genom föreskrifter i respektive vattenmål

har kraftverksägare i regel ålagts att anordna ålyngelledare förbi dammarna

eller att sörja för att ynglet samlas upp och sätts ut i vattensystemet på

lämplig plats. I allmänhet torde dessa anordningar och åtgärder fungera

på ett tillfredsställande sätt. I fråga om nedvandrande ål är svårigheterna

större. På senare tid utförda försök har visat att ålen skadas i kraftverkens

turbiner i betydligt större utsträckning än man tidigare antagit. Det gäller

därför att finna utvägar att leda ålen förbi turbinerna. Som framgår av fisker

istyr el sens remissvar finns det ännu inte någon tillförlitlig sådan metod.

Utskottet kan i detta sammanhang endast uttrycka förhoppningen att pågående

försök att förbättra ålens möjligheter att nå havet skall ge avsett

resultat. Vad gäller redan befintliga kraftverk torde det dock långt ifrån

alltid vara möjligt att nå en lösning. Av betydelse härvidlag är bl. a. att

möjligheterna till omprövning av meddelade beslut angående anordningar

till skydd för fisket är begränsade. De i det föregående nämnda bestämmelserna

rörande omprövningsrätt har tillkommit med hänsyn till behovet

av att kunna jämka en gång meddelade föreskrifter bl. a. för att få till

stånd en önskvärd anpassning till utvecklingen på fiskeriforskningens och

fiskevårdens område. Företagaren har emellertid ansetts ha ett berättigat

intresse av att få åtminstone den ungefärliga omfattningen av sina förpliktelser

fastställd för framtiden. Den begränsningen har därför införts

att företagaren vid den förnyade prövningen inte får åläggas förpliktelser

som medför väsentlig kostnad eller olägenhet utöver vad han förut blivit

ålagd. Beträffande äldre kraftverk är således den ram, inom vilken omprövning

kan ske, tämligen snäv och möjligheterna att lösa problemen på

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1968

motsvarande sätt inskränkta.

Vad gäller frågan om införande av minimimått för fångst av ål vill utskottet

anföra följande. Skälet till att bestämmelser om sådant mått inte

införts i den för hela landet gällande fiskeristadgan torde delvis vara att

förhållandena skiftar på olika håll inom landet. Som framgår av den föregående

redogörelsen är det bl. a. så att hanarna, som är betydligt mindre än

honorna, i stort sett inte förekommer norr om Öland. Det är mot denna

bakgrund inte möjligt eller lämpligt att ha enhetliga bestämmelser för hela

landet. Ett genomförande av motionsförslaget skulle för övrigt — i strid

mot motionärernas syfte att skydda ålen — leda till att minimimåttet

sänktes i flera län, där sådant nu gäller. Utskottet anser på grund av vad nu

sagts — liksom år 1962 — att det behov som ur fiskevårdande synpunkt

kan finnas av särskilda bestämmelser på detta område bäst tillgodoses genom

lokala föreskrifter.

Under hänvisning till det ovan anförda får utskottet hemställa

att motionerna 1:700 och 11:894 icke föranleder någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 oktober 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

HANS LEVIN

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson

(s), Ebbe Ohlsson (h), Nils-Eric Gustafsson (ep), Åkesson (fp), Hansson

(s), fru Landberg (s) och herr Skårman (fp)*;

från andra kammaren: herrar Levin (s), Johansson i Torp (s)*,

Nyberg (fp), fru Torbrink (s)*, herrar Grebäck (ep), Hedin (h)*, Svenning

(s) och Hamrin i Kalmar (fp)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

ESSELTE AB. STHLM 68

814434

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.