Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående dels skyldighet för kommun att upplåta mark för viss bostadsbebyggelse, dels upplåtelse av kommunal mark för statliga ändamål. Tredj e lagutskottet bär behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 422 i första kammaren av herrar Lundberg och Enarsson och nr 517 i andra kammaren av herr Adolfsson m. fl.

1968-10-22 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1968:57, Utlåtande i anledning av motioner angående dels skyldighet för kommun att upplåta mark för viss bostadsbebyggelse, dels upplåtelse av kommunal mark för statliga ändamål. Tredj e lagutskottet bär behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 422 i första kammaren av herrar Lundberg och Enarsson och nr 517 i andra kammaren av herr Adolfsson m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 57 år 1968

1

Nr 57

Utlåtande i anledning av motioner angående dels skyldighet

för kommun att upplåta mark för viss bostadsbebyggelse,

dels upplåtelse av kommunal mark för statliga

ändamål.

Tredj e lagutskottet bär behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nr 422 i första kammaren av herrar Lundberg

och Enarsson och nr 517 i andra kammaren av herr Adolfsson m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära förslag till införande

av sådan lagstiftning att kommun som förvärvat mark för planering

av bostadsbebyggelse skall vara skyldig att i viss utsträckning genom försäljning

till enskilda överlåta mark med äganderätt för uppförande av enoch

tvåfamilj sfastigheter».

Utskottet har vidare behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,

nr 488 i första kammaren av herr Wallmark och nr 616 i andra kammaren

av herrar Nordstrandh och Bengtson i Solna.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en utredning

angående de villkor och upplåtelseformer som generellt skall tillämpas när

kommunal mark erfordras för statliga ändamål».

Gällande bestämmelser

Den statliga bostadspolitiken förutsätter olika åtgärder från kommunernas

sida. De grundläggande bestämmelserna härom finns i lagen den 10

juli 194-7 (nr 523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande

(bostadsförsörjningslagen). Enligt lagen (1 §) äger kommun, om

den finner det påkallat för att främja bostadsförsörjningen inom kommunen

eller område, i vilket kommunen ingår och som kan anses utgöra en enhet

i bostadsförsörjningshänseende, ställa medel till förfogande att enligt de

grunder och i den ordning som kommunen bestämt användas till åtgärder

i syfte att nedbringa den enskildes kostnader för anskaffande eller innehav

av en fullvärdig bostad. Kommunen är vidare (2 §) skyldig att genom

lämpligt kommunalt organ förmedla lån och bidrag, som utgår av statsmedel

i syfte att främja bostadsförsörjningen inom riket, ävensom i övrigt,

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 3 avd. Nr 57

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 57 år 1968

i den omfattning Kungl. Maj :t bestämmer, biträda vid handhavandet av den

statliga låne- och bidragsverksamheten för bostadsförsörjningsändamål.

Lagen innehåller i övrigt bestämmelser bl. a. om bostadsbyggnadsprogram

(3 §) och om bostadsförmedling (4 §).

Tomträtt, som avses i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast

egendom, är en för visst ändamål mot årlig avgäld upplåten nyttjanderätt

till fastighet under obestämd tid. Tomträtt kan upplåtas i fastighet, som

tillhör kronan eller kommun eller som eljest är i allmän ägo, samt med

Kungl. Maj :ts medgivande i fastighet, som tillhör stiftelse. Avtal om upplåtelse

kan inte sägas upp av tomträttshavaren men däremot av fastighetsägaren,

om det är av vikt för denne, att fastigheten används för bebyggelse

av annan art eller eljest på annat sätt än tidigare. Sådan uppsägning kan

dock ske endast till utgången av vissa tidsperioder. Upplåts tomträtt för

bostadsbebyggelse, är den första perioden 60 år och varje följande period

40 år, om inte längre tid överenskommes. Upplåtes tomträtt väsentligen

för annat ändamål än bostadsbebyggelse kan kortare tid avtalas, dock minst

20 år. Den årliga avgälden kan omprövas med hänsyn till ändringar i markens

värde, med vissa undantag dock endast vid utgången av bestämda

perioder. Varje period, under vilken avgälden i princip inte kan ändras är

10 år. När tomträtt upphör på grund av uppsägning är fastighetsägaren

skyldig att lösa byggnad och annan egendom som utgör tillbehör till tomträtten.

Motionerna

I motionerna 1:422 av herrar Lundberg och Enarsson och 11:517 av

herr Adolfsson m. fl. anföres att frågan om den kommunala markpolitiken

har stor aktualitet, överallt ställs det krav på att kommunerna skall föra

en aktiv markpolitik. Kommunerna skall hålla hög beredskap när det gäller

att stå till tjänst för dem som vill verka och bo i kommunen och tillse att

detaljplaner finns byggklara. Kommunerna äger numera i regel stora markområden

och det är därför angeläget att kommunerna ser till att de skaffar

sig en god räntabilitet på det kapital man bundit genom markförvärv.

Om kommunerna i framtiden skall kunna upprätthålla en god markberedskap

utan att binda onormalt stora kapital i mark, måste enligt motionärernas

mening en stor kontinuerlig försäljning av tomtmark ske. Huvudsyftet

med kommunernas markförvärv måste vara att möjliggöra en riktig

planering och säkerställa att mark finns tillgänglig för industri och bostadsändamål.

När det gäller mark för industri, hantverk och annan förvärvsverksamhet

torde enligt vad motionärerna anför någon svårighet sällan föreligga

att förvärva mark med äganderätt. Beträffande bostadsbebyggelse tillämpas

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 57 år 1968 3

däremot i allt fler kommuner endast tomträtten då det gäller mark för egna

hem.

Tomträtten har, sägs det i motionerna, utan tvekan stora förtjänster,

men det är orimligt att man av detta skäl skall omöjliggöra tomtförvärv

med äganderätt. Den trygghetskänsla det ger att bygga på egen mark har

ofta varit drivfjädern till skapande av ett eget hem och motionärernas uppfattning

är därför att den enskildes rätt måste hävdas.

Motionärerna påpekar att kommunerna enligt 1947 års lag om kommunala

åtgärder till bostadsförsörjningens främjande har ansvaret för bostadsförsörjningen

och alla som önskar förvärva mark för bostadsändamål

skall kunna påräkna medverkan från kommunen. Varje kommun bör enligt

motionärerna ha skyldighet att i mån av resurser sälja kommunalägd mark

till enskilda för att dessa skall kunna uppföra sina hem på fri och egen

grund.

I motionerna I: 488 av herr Wallmark och II: 616 av herrar Nordstrandh

och Bengtson i Solna anföres att det i samband med nyetablering eller utvidgning

av olika statliga institutioner i många fall krävs att vederbörande

kommuner ställer erforderlig mark till förfogande. Det är enligt motionärernas

mening viktigt att lokaliseringen av statliga institutioner, företag

och anläggningar sker efter objektiva lokaliseringspolitiska grunder och

utan påverkan av de mer eller mindre fördelaktiga erbjudanden som görs

från kommunalt håll. Det har emellertid, säger motionärerna, visat sig att

företrädarna för staten mången gång sökt utnyttja ett kommunalt intresse

av en statlig etablering inom kommunen på ett sätt som ur dessa synpunkter

måste väcka betänkligheter. I markfrågorna har detta bl. a. lett till att

de statliga myndigheter som av kommunen erbjudits upplåtelse av mark

med tomträtt visat sig sakna intresse för en sådan upplåtelseform och i

stället krävt att marken skall överlåtas till staten med äganderätt. Några

närmare motiv för de statliga ståndpunkterna härvidlag har vanligen icke

lämnats. Ofta förutsätts att marköverlåtelsen skall ske vederlagsfritt eller

till ett pris som väsentligt understiger det marknadsmässiga. När det gäller

de omfattande markupplåtelser som erfordras för utbyggnad av universitet

och högskolor samt numera även universitetsfilialer har staten genomgående

fordrat vederlagsfri upplåtelse med i det närmaste obegränsad äganderätt.

Kommunerna har enligt vad motionärerna anför ofta funnit sig

nödsakade att godtaga de statliga kraven.

Motionärerna anför vidare att även om det råder delade meningar om

tomträttsinstitutets användning i vissa fall för exempelvis bostadsändamål

så torde markupplåtelse från kommun till staten vara speciellt ägnad för

användande av tomträtt. Därmed skulle man enligt deras mening kunna

undvika de många gånger komplicerade föreskrifterna om återgångsklausul,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 57 år 1968

därest marken icke kan användas för sitt ursprungliga ändamål. Dylika

villkor kan i stället införas i tomträttsavtalet.

Motionärerna anför avslutningsvis att det med hänsyn till den tryggade

ställning som en tomträttshavare beretts genom utformningen av tomträttslagstiftningen

inte kan finnas några bärande skäl från statens sida mot

att för egen del godta tomträtt vid behov av mark för statliga institutioner.

1967 års riksdag

Frågan om den kommunala markpolitiken har diskuterats av 1967 års

riksdag; varvid betonats bl. a. att kommunerna bör förvärva mark i sådan

omfattning att de får ett dominerande inflytande över de marktillgångar

som inom överskådlig tid kan beräknas bli tagna i anspråk för samhällsbyggandet.

Även frågan huruvida kommunerna bör upplåta marken med

tomträtt eller sälja den, har berörts i sammanhanget. Härom må nämnas

följ ande.

I ett den 21 september 1964 avgivet betänkande, benämnt Kommunal

markpolitik (SOU 1964:42) anförde Markpolitiska utredningen bl. a. (betänkandet

s. 45) att kommunen borde upplåta marken med tomträtt i stället

för att sälja den. Detta innebar enligt utredningens mening avgörande

fördelar ur samhällsbyggnadssynpunkt. Utredningen anförde bl. a. att tomträtten

förenklade genomförandet av framtida omregleringar, förändringar

av markanvändningen och andra stadsombyggnadsåtgärder. Tomträtten

gjorde det vidare möjligt att på ett mera aktivt sätt styra markanvändningen

än vad byggnadslagstiftningen gav möjligheter till. Regleringen av förhållanden,

som innefattade samverkan mellan olika fastighetsägare, förenklades.

En konsekvent tillämpning av tomträtt gav kommunen betydande

möjligheter att hålla markprisutvecklingen under kontroll. Genom att tomträtten

förbehöll samhället huvudparten av ökningen i markens kapitalvärde

kunde tomträttsinstitutet också lämna ett viktigt bidrag till lösningen

av problemet om »indragning av oförtjänt markvärdestegring». Tomträtten

kunde också på sikt bli av betydelse för kommunernas ekonomi.

I betänkandet Statens och kyrkans marköverlåtelser (SOU 1966: 64) berörde

utredningen frågan huruvida staten vid överlåtelse av mark till kommun

för samhällsbyggnadsändamål borde ställa villkor att kommunen skulle

upplåta marken med tomträtt. Utredningen anförde (betänkandet s. 68)

att när statlig mark överläts till kommun för samhällsbyggnadsändamål

borde vederbörande myndighet söka överenskomma med kommunen om

att marken inte kom att överlåtas vidare med äganderätt. Marken borde,

efter att kommunen iordningställt den för bebyggande, upplåtas med tomträtt.

Kungl. Maj :t tog ställning till utredningens förslag i prop. 1967: 100 angående

riktlinjer för bostadspolitiken, m. in.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 57 år 1968 5

Departementschefen anförde bl. a. (prop. s. 179) att han fann fördelarna

med att upplåta marken med tomträtt framför att sälja den uppenbara.

Han underströk särskilt att tomträtten hade stor betydelse som hjälpmedel

i samhällsbyggandet förutom att den var ett medel att förbehålla samhället

en rimlig del av markvärdestegringen. Han anslöt sig därför till markpolitiska

utredningens uttalande att marken företrädesvis borde upplåtas med

tomträtt sedan den iordningställts för bebyggelse. Däremot ansåg departementschefen

(prop. s. 206) att staten vid överlåtelse av mark till kommun

för samhällsbyggnadsändamål inte borde uppställa villkor att kommunen

skulle upplåta marken med tomträtt. Departementschefen ansåg det vara

kommunernas angelägenhet att själva besluta i frågan.

I anledning av propositionen väcktes vissa motioner, vari de nämnda

frågorna berördes. Enligt i motionerna 1:805 och 11:1000 anförda synpunkter

borde den kommunala markpolitiken utformas med utgångspunkt

från att marken i princip skulle kunna ägas och bebyggas av andra än kommunen.

I motionerna 1:804 och 11:1004 anfördes att tomträttsinstitutet,

rätt använt, hade fördelar, men att valmöjligheter borde föreligga, i första

hand vid egnahemsbebyggelse.

Statsutskottet anförde (SU 1967:100 s. 22) att enligt utskottets mening

marken företrädesvis borde upplåtas med tomträtt. Utskottet påpekade att

propositionen inte innehöll något förslag om att upplåtelseformen skulle

regleras ens i samband med statliga stödåtgärder och ansåg att de kommunala

instanserna vid sina avgöranden därigenom hade den valfrihet som

de skiftande lokala förhållandena kunde motivera.

Riksdagen godkände med avslag på de nämnda motionerna vad statsutskottet

anfört (rskr. 265).

Beslut som syftar till att genom statliga lån stimulera ökad användning

av tomträttsinstitutet och att underlätta de kommunala markförvärven har

fattats av 1965 och 1967 års riksdagar (prop. 1965: 144, SU 174, prop.

1967: 100, SU 100).

Utskottet

I motionerna I: 422 av herrar Lundberg och Enarsson och II: 517 av herr

Adolfsson m. fl. hemställes att riksdagen skall hos Kungl. Maj :t begära förslag

till sådan lagstiftning att kommun som förvärvat mark för bostadsbebyggelse

skall vara skyldig att i viss utsträckning överlåta marken med

äganderätt till enskilda som önskar uppföra en- och tvåfamilj shus.

I motionerna I: 488 av herr Wallmark och II: 616 av herrar Nordstrandh

och Bengtson i Solna hemställes att riksdagen anhåller om utredning angående

de villkor och upplåtelseformer som bör tillämpas när kommunal mark

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 57 år 1968

erfordras för statliga ändamål. Enligt motionärernas mening är tomträtten

väl lämpad att användas i dylika fall.

Utskottet uppehåller sig först vid motionerna I: 422 och II: 517.

Frågan under vilka former kommunerna bör upplåta mark för bebyggelse

har vid flera tillfällen varit föremål för övervägande. Härvid har hänvisats

till att tomträtten har stor betydelse som hjälpmedel i samhällsbyggandet

och att den är ett medel att förbehålla samhället en rimlig del av markvärdestegringen.

Å andra sidan har betonats att de skiftande lokala förhållandena

motiverar valfrihet för kommunerna och att det är en kommunernas

angelägenhet att själva besluta i frågan.

De nämnda synpunkterna är enligt utskottets mening alltjämt bärande.

Utskottet vill i detta sammanhang endast betona vikten av att kommunernas

möjligheter att välja upplåtelseform bibehålls. Motionsförslaget innebär

i själva verket en inte ringa begränsning av den kommunala självbestämmanderätten

på ett viktigt område. En sådan begränsning anser sig utskottet

inte kunna förorda.

Också när det gäller upplåtelser av mark för statliga ändamål finns det

anledning att slå vakt om den kommunala självbestämmanderätten. Det

får sålunda bli en förhandlingsfråga mellan staten och vederbörande kommun

huruvida marken skall upplåtas med tomträtt eller överlåtas med

äganderätt. Enligt vad utskottet har sig bekant sker också för närvarande

sådana förhandlingar, vilkas resultat blir beroende bl. a. på de skiftande

lokala förhållandena. Anledning att ingripa i dylika förhandlingar genom

bestämmelser angående val av upplåtelseform föreligger enligt utskottets

mening inte.

På nu anförda skäl avstyrker utskottet bifall till ifrågavarande motioner.

Utskottet hemställer således

A. att motionerna I: 422 och II: 517 icke föranleder någon

riksdagens åtgärd; samt

B. att motionerna 1:488 och 11:616 icke föranleder någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 oktober 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

HANS LEVIN

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s)*, Svante Kristiansson

(s)*, Ebbe Ohlsson (h), Nils-Eric Gustafsson (ep), Åkesson (fp), Hansson

(s), fru Landberg (s) och herr Skårman (fp);

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 57 år 1968

från andra kammaren: herrar Levin (s), Johansson i Torp (s), Nyberg

(fp), fru Torbrink (s), herrar Grebäck (ep)*, Hedin (h), Svenning (s)*

och Hamrin i Kalmar (fp)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

Vid A i utskottets hemställan

av herrar Ebbe Ohlsson (h) och Hedin (h), vilka ansett

a) att det avsnitt under rubriken Utskottet som börjar med orden »Frågan

under» och som slutar med orden »ifrågavarande motioner» bort ha följande

lydelse:

Många medborgare önskar helst bo i egethem. Flertalet torde därvid också

själva vilja äga inte endast huset utan även tomtmarken. Skälen härför

kan vara ideella eller av trygghetskaraktär. Enligt utskottets mening finns

det starka skäl för att det allmänna tillmötesgår önskemål från enskilda

att få förvärva tomt för egnahemsändamål med äganderätt. Såsom i motionerna

framhålles, har man dock numera i många kommuner beslutat

att upplåtelse av mark inom nya exploateringsområden endast skall ske

med tomträtt. I praktiken blir det i dessa kommuner nära nog omöjligt för

den enskilde att förvärva tomt för bostadsändamål med äganderätt.

Tomträtten har utan tvekan stora förtjänster och tilltalar också många.

Av praktiska skäl kan det inte vara lämpligt att inom ett begränsat bebyggelseområde

blanda de olika upplåtelseformerna. Men enligt utskottets

mening bör den enskilde ha valfrihet så att han kan välja mellan att bygga

inom ett område med tomträtt eller inom ett område, där vederbörande får

köpa tomtmarken. Med hänsyn till medborgarnas berättigade önskemål

om valfrihet i detta hänseende bör kommunerna därför vara skyldiga att i

viss utsträckning tillhandahålla tomtmark för en- och tvåfamilj shus med

äganderätt. Enligt utskottets mening kan en bestämmelse härom inte vara

till nackdel för kommunerna, som genom försäljning undviker att binda

kapital i mark. Förslag till lagstiftning som stadgar sådan skyldighet bör

med hänsyn till vad nu sagts föreläggas riksdagen.

Utskottet tillstyrker således bifall till motionerna I: 422 och II: 517.

När det gäller upplåtelse av kommunal mark för statliga ändamål finns

det enligt utskottets mening inte lika stor anledning att ingripa i reglerande

syfte. Det rör sig i dessa fall om två i huvudsak jämstarka parter och det

får bli en förhandlingsfråga mellan staten och vederbörande kommun huruvida

marken skall upplåtas med tomträtt eller överlåtas med äganderätt.

Utskottet avstyrker med hänsyn härtill bifall till motionerna 1: 488 och

II: 616.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 57 år 1968

b) att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna I: 422 och II : 517

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller att riksdagen förelägges

förslag till sådan lagstiftning att kommun som förvärvat

mark för bostadsbebyggelse skall vara skyldig att i viss utsträckning

överlåta marken med äganderätt till enskilda

som önskar uppföra en- och tvåfamilj slius.

ESSELTE AB. STHLM 68

814433

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.