Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående rätten att förvärva skog sfastighet. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 702 i första kammaren av herr Wikberg m. fl. och nr 895 i andra kammaren av herrar Nilsson i Tvärålund och Dahlgren.

1968-10-29 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1968:58, Utlåtande i anledning av motioner angående rätten att förvärva skog sfastighet. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 702 i första kammaren av herr Wikberg m. fl. och nr 895 i andra kammaren av herrar Nilsson i Tvärålund och Dahlgren.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1968

1

Nr 58

Utlåtande i anledning av motioner angående rätten att förvärva

skog sfastighet.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till

lagutskott hänvisade motioner, nr 702 i första kammaren av herr Wikberg

m. fl. och nr 895 i andra kammaren av herrar Nilsson i Tvärålund och

Dahlgren.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en sådan

ändring av tillämpningen av jordförvärvslagens § 4 att de synpunkter som

i motionerna anföres måtte tillgodoses.

Över motionerna har utskottet på sätt föreskrives i § 46 riksdagsordningen

inhämtat utlåtande från lantbruksstyrelsen.

Motionerna

I motionerna framhålles att de förhållanden som ansågs vara av betydelse

vid det utredningsarbete som föregick tillkomsten av 1965 års jordförvärvslag

nu i flera avseenden förändrats. Skogsnäringen har genomgått

en betydande omställningsprocess och möter en skärpt konkurrens

på exportmarknaden, vilket starkt återverkar på skogsbruket som råvaruproducent.

Stora ansträngningar har nedlagts från skogsbrukets sida för

att effektivisera avverkningsarbetet, virkeshanteringen och skogsskötselmetoderna.

Enligt motionärerna har det organiserade privatskogsbruket genom

skogsbruksområdesverksamheten visat vägen för rationalisering av det

mindre skogsbrukets driftformer. Verksamheten har vunnit allmän respekt,

och effektivitetsgraden inom skogsbruksområdena är väl jämförbar med

andra ägarkategoriers. Den i privatskogsbruket anställda arbetskraften

har också kunnat erhålla trygga anställningsförhållanden. Nya och effektiva

arbetsmetoder fortsätter att utvecklas i samverkan med övrigt skogsbruk

i exempelvis Forskningsstiftelsen Skogsarbeten. För denna skogsbruksområdesverksamhet,

i vilken ett stort antal rådgivare och driftplanerare

ingår, gäller samma krav som för annat rationellt skogsbruk. Sålunda

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 3 avd. Nr 58

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1968

kräves, förutom god anslutning från markägarna, sammanhängande arealer

där ägarna kan tillämpa och utveckla rationella metoder för skogsdriften.

Motionärerna anser att 1965 års jordförvärvslag och de anvisningar som

f. n. gäller bör anpassas till den samverkan som nu sker i privatskogsbruket.

I bygder, där jordbruket viker, visar det sig att utbudet av jord- och

skogsbruksfastigheter är stort. De utbjudna fastigheterna kan förvärvas

av förädlingsföretag, aktiva skogsbrukare eller arealkompletterare. Om

köpintresse föreligger från förädlingsföretag, medger jordförvärvslagen

att fastigheter, belägna i här angivna områden med enskilda ägare och av

sådan storleksordning att rationellt skogsbruk kan bedrivas i skogsbruksområdesform,

jämväl kan förvärvas av förädlingsindustrin. Enligt motionärernas

mening är det en brist i jordförvärvslagen att tillstånd kan medgivas

utan hänsynstagande till det organiserade privatskogsbrukets driftformer.

Bygder med förutsättningar att fortleva kan genom några få förvärv

av förädlingsindustrier berövas möjligheterna att bedriva ett effektivt

skogsbruk. Motionärerna anser att en intressearrondering bör vara

grunden vid bedömningen av ansökningar om förvärvstillstånd. Lagstiftningen

bör tillämpas så att privatskogsbrukets intressen och livskraft på

ett jämbördigt sätt väges mot förädlingsindustrins.

Motionärerna framhåller vidare att en av huvudsatserna i skogsbruksoinrådesverksamheten

är att den anpassas till ägarens situation. Normalfallet

är att skogsägaren själv arbetar i egen eller i annans skog. Den markägare

som av olika skäl inte själv söker skogsarbete får detta utfört av

andra medlemmar eller skogsbruksområdets anställda arbetskraft. Härigenom

beredes arbetskraften jämn sysselsättning, och långtidsplaneringen

underlättas. Med detta som bakgrund och då utbudet av fastigheter är stort

anser motionärerna att lagen borde ge möjlighet dels för brukare, som

successivt vill utöka sitt företag, dels för privatpersoner, som icke är aktiva

skogsbrukare i lagens nuvarande mening, att få förvärva skogsmark. En

sådan ordning bidrager också enligt motionärerna till att vidga köpkretsen

och skapar arbetstillfällen åt de i bygden fast bosatta. Det kan, anser

motionärerna, förutsättas att de personer som i nuvarande läge förvärvar

skogsmark gör det av intresse för skogsbruk mer än för kapitalplacering.

En liberalisering av lagtolkningen i enlighet med det anförda innebär att

den angelägna strukturrationaliseringen kan utvecklas.

Avslutningsvis framhåller motionärerna att utvecklingen inom skogsnäringen

ger anledning till antagandet att det med tiden kommer att finnas

betydligt färre skogsindustriföretag i vårt land. De producentkooperativa

skogsindustrierna har det organiserade privatskogsbruket som bas i råvaruledet.

Det är därför angeläget att den gällande förvärvslagstiftningen

får en sådan tolkning att basen för denna företagsform, de enskilt ägda

skogsfastigheterna, i enlighet med vad här ovan anförts får utveckla en

rationell drift inom skogsbruksområdets ram.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1968

3

Gällande bestämmelser

Enligt 1965 års jordförvärvslag får fast egendom, som är taxerad som

jordbruksfastighet, inte förvärvas genom köp, byte, gåva eller vissa bolagseller

föreningsrättsliga fång utan tillstånd av lantbruksnämnden. Undantag

gäller dock i ett flertal fall, bl. a. för statliga och kommunala förvärv samt

där närmare släktskap råder mellan förvärvare och fångesman.

De fall där förvärvstillstånd får vägras anges i 4—6 §§, vilka lyder:

4 §■

Förvärvstillstånd må vägras, om anledning finnes till antagande att förvärvarens

huvudsakliga syfte med fånget icke är att själv eller, såvitt rör

sambruksförening, genom medlemmarna yrkesmässigt och varaktigt ägna

sig åt jordbruk på egendomen eller driva skogsbruk där som stöd åt förvärvaren

tillhörigt jordbruk.

Tillstånd må dock ej vägras med stöd av första stycket

1. om förvärvaren här i riket driver industriell eller kommersiell verksamhet

för förädling av jordbruks- eller skogsprodukter eller för distribution

av jodbruksprodukter och får antagas med fånget huvudsakligen

åsyfta att varaktigt tillgodogöra sig egendomens alster i rörelsen;

2. om fånget avser en för rationellt skogsbruk lämpad brukningsenhet

och förvärvaren får antagas med fånget huvudsakligen åsyfta att bereda sig

stadigvarande inkomst genom eget skogsarbete på egendomen;

3. om fånget avser jordbruk, som uppenbarligen varken i befintligt skick

eller efter tekniskt och ekonomiskt rimliga rationaliseringsåtgärder kan ge

sin innehavare tillfredsställande försörjning;

4. om fånget medför att brukningsenhet, som redan tillhör förvärvaren,

vinner i ändamålsenlighet.

Bestämmelserna i andra stycket gälla ej när fånget avser skogsmark

av någon betydenhet och icke är ägnat att tillgodose kraven på rationellt

skogsbruk och ändamålsenligt utnyttjande av avkastningen och ej heller

när andra särskilda skäl föreligga mot att godtaga fånget.

5 §.

Förvärvstillstånd må vägras, om egendomen finnes böra tagas i anspråk

för att underlätta bildandet av brukningsenheter med ändamålsenlig storlek

och ägoanordning.

Tillstånd må dock ej vägras med stöd av första stycket

1. om tillstånd sökes till förvärv på auktion som avses i 13 §;

2. om fångesmannen eller tidigare ägare utverkat lantbruksnämndens

förklaring, att egendomen må överlåtas utan hinder av bestämmelserna i

denna paragraf, och fånget sker inom fem år därefter eller inom den kortare

tid som må ha utsatts i förklaringen.

6 §.

Förvärvstillstånd må vägras, om fånget avser sådan fastighet eller sämjelott,

som jämte annan fångesmannen tillhörig mark utgör en för sitt ändamål

lämpad brukningsenhet, eller andel i sådan egendom och brukningsenhetens

bestånd eller ändamålsenlighet skulle äventyras genom att egendomen

frånskiljes.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 sand. 3 avd. Nr 58

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1968

Vissa uttalanden i jordförvärvslagens förarbeten

Propositionen med förslag till ny jordförvärvslag (prop. 1965:41) grundades

på ett betänkande av jordlagsutredningen (SOU 1961:49) och en

inom jordbruksdepartementet år 1964 upprättad promemoria jämte remissyttranden

över såväl betänkandet som departementspromemorian.

I de delar som för motionernas bedömande främst är av intresse anförde

föredragande departementschefen, statsrådet Holmquist, i propositionen

bland annat följande:

Redan enligt gällande jordförvärvslag föreligger vissa möjligheter att bevilja

även andra än aktiva jordbrukare tillstånd att förvärva jord och skog.

Jordlagsutredningen har i sitt lagförslag tagit upp en rad fall där förvärvstillstånd

inte utan särskilda skäl får vägras. Även i promemorieförslaget

har detta skett, varjämte förslaget — genom att där ingenstans sägs att

förvärvstillstånd skall vägras utan blott att tillstånd under vissa förutsättningar

må vägras — lämnar möjlighet öppen att alltid bifalla en tillståndsansökan.

Det förut berörda skyddet för den aktive jord- och skogsbrukarens

markanskaffning kan inte rimligen få bli någon ensamrätt att förvärva jord

och skog. Även jag anser det därför nödvändigt med bestämmelser som innebär

att också andra förvärvare kan få förvärvstillstånd. Att förutse alla i

praktiken förekommande fall, där förvärvstillstånd kan vara motiverat, torde

emellertid vara ogörligt. Jag kan inte biträda de remissförslag som innebär

att lagen skulle uttömmande ange förutsättningarna för förvärvstillstånd.

Däremot bör, såsom skett i promemorieförslaget, uttryckligen anges

vissa typfall där det skall vara inte bara möjligt utan normalt att tillstånd

ges.

I promemorieförslaget bär i detta hänseende först tagits upp förvärv

som görs av företagare vilken här i landet driver industriell eller kommersiell

verksamhet för förädling av jordbruks- eller skogsprodukter eller distribution

av jordbruksprodukter, om förvärvaren med fånget huvudsakligen

syftar till att varaktigt tillgodogöra sig egendomens alster i rörelsen.

Skälen för att förvärvstillstånd normalt bör meddelas i sådant fall — oberoende

av om förvärvaren driver sin rörelse i bolagsform eller ej — har ingående

redovisats i promemorians allmänna motivering. Vad gäller jordbruk

har anförts att såväl rättviseskäl som det allmänna intresset av fri

konkurrens inom produktion och handel talar för att förädlings- och distributionsföretag

inom livsmedelssektorn bör få möjlighet att utsträcka

sin verksamhet till att omfatta även jordbruksproduktion. I fråga om skogsmark

har i promemorian framhållits skogsindustriföretagens behov av råvarubas,

angelägenheten av att nuvarande skogsmarksinnehav förbättras

genom arronderingsförvärv och önskemålet att i bygder, där jordbruket viker,

frigjorda marker tas om hand för rationell skogsproduktion.

Promemorieförslagets principiella ståndpunkt i denna del vinner i hög

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1968

grad anslutning hos remissinstanserna. Inte endast de berörda företagarnas

organisationer utan även de stora löntagarorganisationerna och vissa myndigheter

ställer sig klart positiva. Helt avvisande är däremot företrädarna

för jordbrukets och det mindre skogsbrukets organisationer.

För min del finner jag de i departementspromemorian anförda motiven

för vidgade förvärvsmöjligheter för företag, som behöver jord eller skog i

sin rörelse, vara bärande. Med den utveckling, som skett på snart sagt

alla samhällslivets områden, är det inte längre nödvändigt att upprätthålla

samma stränga spärr mot bolags och andra juridiska personers markförvärv

som bolagsförbudslagen. Tvärtom talar enligt min mening starka

samhällsekonomiska skäl för att företag med den inriktning som det här

är fråga om får tillfälle att kombinera sin rörelse med råvaruproduktion för

eget behov. Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor har också i sitt

remissvar starkt understrukit behovet av ökad konkurrens inom de delar

av näringslivet som är beroende av jordbruket. I fråga om skogsbruket vill

jag hänvisa till att bl. a. Svenska Skogsarbetareförbundet anser att bolagsförbudslagen

bör upphävas och att fysiska och juridiska personers förvärv

måste bedömas från samma utgångspunkter.

En av de invändningar som framförs mot promemorieförslaget synes

grunda sig på den uppfattningen, att lättnaderna för de angivna företagen

skulle alltför mycket försvaga det förut nämnda skyddet för aktiva jordbrukare.

Till viss del motiveras denna uppfattning med att de här aktuella

företagens resurser för markanskaffning är större än jordbrukarnas. I anledning

härav vill jag framhålla att, såsom uttalats i promemorian, den enskilde

jordbrukaren genom ökad utbildning, upplysning och rådgivning och

genom tillkomsten av riksomfattande intresseorganisationer numera har fått

bättre förutsättningar att hävda sina intressen. För ändamålsenliga förvärv

av befintliga brukningsenheter och av tillskott till dessa av jord och skog

kan den aktive jordbrukaren dessutom erhålla statligt ekonomiskt stöd. Redan

detta ger jordbrukaren en förmånsställning framför de företag som kan

tänkas konkurrera med honom om sådan egendom. Såsom berörts i promemorian

bör vidare den omständigheten, att ett förvärv avser ett ändamålsenligt

eller med rimliga insatser utvecklingsbart kombinerat jord- och skogsbruk,

regelmässigt anses vara ett särskilt skäl för att avslå en förvärvsansökan

av annan än jordbrukare. Därtill kommer att, i enlighet med vad jag

förut anfört, möjlighet alltid finns att ingripa mot förvärv av mark som behövs

för att underlätta den yttre rationaliseringen.

I fråga om skogsmarken kan visserligen de vidgade förvärvsmöjligheterna

för skogsindustriföretag leda till förskjutningar i rådande ägarekategorifördelning.

Remissyttrandena ger dock belägg för att dessa förskjutningar,

såsom förutsatts i promemorian, sannolikt blir små och kommer att ske i

måttligt tempo. Enligt min mening finns för övrigt ej bärande skäl att till
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande ni 58 år 1968

erkänna den rådande ägarekategorifördelningen i fråga om skogsmark sådant

egenvärde att den inte skulle få ändras. I detta sammanhang bör erinras

om att bolagens skogsinnehav minskat avsevärt sedan den nuvarande

bolagsförbudslagen kom till. Eftersom prisnivån på skogsmark ytterst beror

på de priser som kan erhållas för skogsprodukter på världsmarknaden,

anser jag i likhet med flera remissinstanser att någon allmän, omotiverad

fördyring av skogsmarken knappast kan bli följden av skogsindustriföretagens

förvärv.

Jordbrukets och det mindre skogsbrukets organisationer befarar, att de

juridiska personernas förvärv medför negativa verkningar ur befolkningsoch

lokaliseringssynpunkt genom att landsbygdens avfolkning påskyndas.

Med anledning härav bör framhållas att behovet av arbetskraft inom skogsbruket

knappast torde påverkas av ägareförhållandena, om det förutsätts

att rationella driftsformer används. Det kan enligt min uppfattning inte komma

i fråga att utnyttja jordförvärvslagstiftningen för att hålla kvar flera personer

i jordbruket och skogsbruket än som där kan få skälig utkomst jämfört

med vad näringslivet i övrigt erbjuder. Det bör f. ö. erinras om att riktlinjer

för en aktiv lokaliseringspolitik beslutats av 1964 års riksdag.

I detta sammanhang anser jag mig böra understryka att det inte är motiverat

att med hjälp av jordförvärvslagstiftningen verka för sådan intressearrondering

som avser lokalisering till skilda trakter av olika ägares eller

ägarekategoriers innehav av i och för sig rationella skogsbruksenheter. En

viss blandning av olika företagsformer inom skogsbruket i en bygd torde,

såsom domänstyrelsen framhåller i sitt remissyttrande, kunna medföra fördelar.

För övrigt bör erinras om att inom storskogsbruket genom överenskommelser

redan skett mycket omfattande byten av skogsmark i syfte att

samla innehaven. Det bör också vara möjligt att i mån av behov få till stånd

byten mellan storskogsbruket och småskogsbruket.

I något remissyttrande anförs farhågor att förvärvsmöjligheterna för de

mindre skogsindustriföretagen leder till försämrad skogsvård som en följd

av hård skogshantering. I anledning härav vill jag anmäla, att jag avser att

inom kort begära bemyndigande att tillkalla en utredning rörande vissa

skogliga frågor. I denna bör enligt min mening bl. a. behandlas frågan huruvida

utvecklingen inom skogsbruket bör föranleda ändringar i skogsvårdslagstiftningen

(anm. skogspolitiska utredningen tillkallad 1965 för

att utreda riktlinjerna för den framtida skogspolitiken).

Ej heller i övrigt har vid remissbehandlingen framkommit skäl som föranleder

mig att frångå departementspromemorians förslag rörande tillstånd

till förädlings- och distributionsföretags markförvärv. Bestämmelserna i

ämnet bör alltså utformas i huvudsaklig överensstämmelse med det till promemorian

fogade lagförslaget.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1968

7

I departementspromemorian har ej ansetts påkallat att bland de fall,

där förvärvstillstånd normalt bör kunna påräknas, uppta skogsmarltsförvärv

av fysisk person som väntas försörja sig på skogsbruk. Såsom framgår

av vad förut sagts om promemorieförslagets konstruktion medför

dock detta ställningstagande inte något hinder mot att tillstånd till sådana

förvärv beviljas efter prövning av omständigheterna i det enskilda fallet.

Bl. a. skogsstyrelsen hävdar i sitt remissyttrande att det inte saknas

goda praktiska erfarenheter av mindre eller medelstora rena skogsbruksföretag.

För min del är jag närmast benägen att ansluta mig till den i promemorian

gjorda bedömningen att den pågående starka rationaliseringsprocessen

inom skogsbruket bör mana till försiktighet med att bilda relativt

små skogsbruksföretag. Statligt kreditstöd för markanskaffning till

sådana företag kan inte utgå enligt gällande bestämmelser. Någon ändring

häri torde inte böra övervägas. Även i övrigt anser jag att skäl saknas

för att det allmänna skulle ekonomiskt stödja dessa skogsbruk. Å andra

sidan finns normalt inte anledning att vägra enskild person att med egna

medel förvärva en för rationellt skogsbruk lämpad enhet i syfte att där

bereda sig stadigvarande inkomst genom eget skogsarbete. Med hänsyn

härtill bör detta fall upptas bland dem där förvärvstillstånd får vägras

endast när rationaliseringsskäl eller andra särskilda skäl talar mot bifall.

I några remissyttranden förordas att motsvarande presumtion för bifall

uppställs i fråga om förvärv av skogsmark som avses ingå i gemensamhetsskog,

allmänning eller skogsbruksområde. I gemensamhetsskogar, som

ligger på långt avstånd från delägarnas jordbruk, torde skogsbruket i stor

utsträckning komma att skötas av lejd arbetskraft. Detta innebär enligt

min mening att — i likhet med vad fallet torde vara med andelarna i de

flesta socken- och häradsallmänningar — andel i gemensamhetsskog ofta

saknar betydelse för delägarens sysselsättning och närmast är att betrakta

som enbart en förmögenhetstillgång. Jag finner därför inte skäl att

i lagen generellt ge förvärv i detta syfte något företräde. Däremot finns

det säkerligen enskilda fall, där omständigheterna vid prövning visar att

skogsmarksförvärv för gemensamhetsskog eller allmänning är fördelaktigt

ur arronderingssynpunkt eller fyller ett klart sysselsättningsbeliov för delägarna.

I sådana fall både kan och bör förvärvstillstånd beviljas. Skogsbruksområden

och liknande organ för skoglig samverkan är alltför lösliga

bildningar för att de anslutna skulle kunna generellt medges någon förmånsställning

i förvärvshänsende. Även i dylika fall finns emellertid möjlighet

att efter prövning av omständigheterna ge förvärvstillstånd.

Remissyttrandet

Lantbruksstyrelsen, som uttalar sig i avstyrkande riktning, framhåller

till en början att motionärernas syfte att underlätta skogsbrukets rationali
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1968

sering är värt allt beaktande. Den skogliga strukturen är i mycket stora delar

av landet sådan, att alla möjligheter till förbättring bör tillvaratas. Även

om resurserna för statlig medverkan genom planläggning, rådgivning, jordpolitisk

kontroll, finansiellt stöd, aktiv inköpsverksamhet m. m. under

senare tid avsevärt ökats, måste enligt styrelsen konstateras att de institutionella

hindren för denna verksamhet är så betydande att åtgärderna på

detta område måste kombineras med en utbyggd och helst väsentligt fördjupad

samverkan för att inom överskådlig tid skapa förutsättningar för

rationellt skogsbruk.

Beträffande tolkningen av jordförvärvslagen erinrar styrelsen om att

1965 års jordförvärvslag bygger på den principen att en enskild jordbrukare

enligt huvudregeln i 4 § första stycket alltid — utom då rationaliseringsskäl

leder till tillämpning av 5 eller 6 § — skall få tillstånd att för den egna verksamheten

förvärva befintligt jordbruk liksom tillskott av jord och skog.

Redan detta stadgande innebär enligt styrelsen ett icke oväsentligt skydd

för privatskogsbruket. Styrelsen framhåller vidare att reglerna i 4 § andra

stycket medför ytterligare sådant skydd. I detta lagrum anges nämligen vissa

fall av andra s. k. prioriterade förvärv, beträffande vilka förvärvstillstånd

som regel ej må vägras vid prövning enligt 4 §. Styrelsen avser i detta

sammanhang de förvärvare, som omnämnes i 4 § andra stycket punkterna

2, 3 och 4, alltså dels förvärvare, som köper för att bereda sig stadigvarande

inkomst genom eget skogsarbete på egendomen, dels förvärvare som önskar

köpa jordbruk, som uppenbarligen varken i befintligt skick eller efter

tekniskt och ekonomiskt rimliga rationaliseringsåtgärder kan ge till innehavare

tillfredsställande försörjning, och dels köpare som vill utöka sitt

innehav. Det ytterligare skydd dessa stadganden ger åt privatskogsbruket

kan enligt styrelsen visserligen sägas försvagas av att vissa förädlingsföretag

— förvärvare som här i riket driver industriell eller kommersiell verksamhet

för förädling av jordbruks- eller skogsprodukter och får antagas

med fånget huvudsakligen åsyfta att varaktigt tillgodogöra sig egendomens

alster i rörelsen — enligt punkt 1 är på samma sätt prioriterade. Emellertid

gäller för alla nyss nämnda kategorier av förvärvare att prioriteringen inte

gäller när fånget avser skogsmark av någon betydenhet och icke är ägnat

att tillgodose Itraven på rationellt skogsbruk och ändamålsenligt utnyttjande

av avkastningen och ej heller när andra särskilda skäl föreligger mot

att godtaga fånget.

Lantbruksstyrelsen erinrar i sammanhanget om att i förarbetena till

jordförvärvslagen behandlades frågor om skogsområden och liknande organ

för skoglig samverkan borde prioriteras när det gällde förvärv av skogsmark

och att departementschefen därvid uttalade att nyssnämnda organ

är alltför lösliga bildningar för att de anslutna skulle kunna generellt

medges någon förmånsställning i förvärvshänseende. Även i dylika fall

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1968 9

finns emellertid möjlighet att efter prövning av omständigheterna ge förvärvstillstånd.

Lantbruksstyrelsen understryker även att bestämmelserna i 5 § jordförvärvslagen

utgör ett visst skydd för det redan etablerade privatskogsbruket

i område där detta dominerar eftersom tillämpningen av 5 § ju innebär att

ägare av närliggande mark kan få viss prioritet när det gäller markförvärv

för strukturrationalisering.

Sammanfattningsvis uttalas att jordförvärvslagen såvitt lantbruksstyrelsen

kunnat finna utgör en i stort sett rimlig avvägning mellan olika

skogsägarekategoriers intressen. Enligt styrelsens erfarenhet har också

den praktiska tillämpningen av lagen hittills varit sådan att det organiserade

privatskogsbrukets intressen i tillräcklig grad beaktats. Slutligen nämner

styrelsen att den ökade möjlighet för juridiska personer att förvärva

skogsfastigheter som öppnades genom den nya jordförvärvslagen hittills

utnyttjats i mycket måttlig utsträckning och att styrelsen, som har att

följa lagens verkningar, inte funnit anledning att föreslå några ändringar

i lagen eller dess tillämpning.

Något om skogsbruksområden

Såsom en konsekvens av det allt starkare kravet på mekanisering

och för att överbrygga de svårigheter för ett rationellt skogsbruk, som

orsakas av ägosplittringen i skogsmarken, har under de senaste åren

samverkan mellan skogsägarna kommit till stånd. Denna samverkan sker

bl. a. i s. k. skogsbruksområden i skogsägareföreningarnas regi. Ett skogsbruksområdes

organisation karakteriseras av att ett avtal upprättas

mellan den enskilde skogsägaren och skogsägareföreningen, genom vilket

skogsägaren ingår som medlem i skogsbruksområdet under en viss tidsperiod,

vanligen två till fem år. Genom avtalet förbinder sig skogsägaren att

delta i samverkan inom området och att efter vissa regler och mot vissa

avgifter utnyttja den fackman som skogsägareföreningen placerar som ledare

för området. Skogsägareföreningen å sin sida förbinder sig att ställa

sådan fackman till förfogande för att lämna skogsägaren erforderlig

service. Denna består bl. a. i att man anskaffar arbetskraft, tillhandahåller

mskiner, upprättar skogsbruksplaner, samordnar drivningar in. m. För

bestridande av skogsägareföreningens kostnader har skogsägaren att erlägga

vissa avgifter. Dessa utgör ersättning dels för den service som lämnas

av föreningens personal, dels för direkta utgifter för arbetslöner och

maskiner m. m.

Antalet skogsbruksområden var den 1 januari 1966 291, omfattande

totalt ca 1,7 milj ha.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1968

Utskottet

Enligt 1965 års jordförvärvslag får fast egendom, som är taxerad som

jordbruksfastighet, inte genom bl. a. köp, byte eller gåva förvärvas utan

tillstånd av lantbruksnämnd. Från denna huvudregel, som gäller för både

fysiska och juridiska personer, görs åtskilliga undantag, bl. a. för statliga

och kommunala förvärv samt där närmare släktskap råder mellan förvärvaren

och fångesmannen. Något absolut förvärvshinder förekommer

inte i lagen. I stället anges olika fall då förvärvstillstånd må vägras. Sålunda

må tillstånd vägras om anledning finns till antagande att förvärvarens

huvudsakliga syfte med fånget inte är att själv yrkesmässigt och varaktigt

ägna sig åt jordbruk på egendomen eller driva skogsbruk där som stöd åt

honom tillhörigt jordbruk. Med stöd av denna regel får emellertid tillstånd

inte vägras bl. a. förvärvare som industriellt förädlar jordbruks- eller skogsprodukter

eller handlar med jordbruksprodukter och vars huvudsakliga

syfte med fånget är att varaktigt tillgodogöra sig egendomens alster i rörelsen.

Sådan förvärvare är alltså i huvudsak jämställd med aktiv jordbrukare.

Motionärerna anser att det är en brist i jordförvärvslagen att tillstånd

till markförvärv av förädlingsindustrin kan ges utan hänsynstagande till

det organiserade privatskogsbrukets driftformer. Bygder med förutsättningar

att fortleva kan enligt motionärerna genom några få skogsmarksförvärv

av förädlingsindustrier berövas möjligheterna att bedriva ett effektivt

skogsbruk. Motionärerna framhåller hur det organiserade privatskogsbruket

genom skogsbruksområdesverksamheten visat vägen för rationalisering

av det mindre skogsbrukets driftformer och att effektivitetsgraden

inom skogsbruksområdena är väl jämförbar med andra ägarekategoriers.

En intressearrondering bör därför enligt motionärernas mening ske vid bedömningen

av ansökningar om förvärvstillstånd, så att vid tillämpningen

av jordförvärvslagstiftningen privatskogsbrukets intressen och livskraft

på ett jämbördigt sätt väges mot förädlingsindustrins.

Motionärerna önskar att vad sålunda anförts tillgodoses genom ändring

av tilllämpningen av 4 § jordförvärvslagen.

Utskottet vill framhålla att den verksamhet som bedrivs av skogsbruksområdena

är värdefull med hänsyn till de rationella och effektiva driftformer

som därigenom tillskapats. Genom att ingå i ett skogsbrulcsområde

kan sålunda även ägare av små skogsbruk beredas möjlighet att driva rationellt

skogsbruk. Skogsbruksområdenas verksamhet förutsätter emellertid

stora behandlingsytor och en i övrigt god arrondering. Genom bl. a. förädlingsföretagens

förvärv av skogsfastigheter kan det emellertid inträffa

att grunden för ett redan bildat skogsbruksområdes verksamhet rubbas.

Förädlingsföretagen är nämligen inte alltid intresserade av att ansluta sig

till skogsbruksområden. Då den nya jordförvärvslagen trätt i kraft så

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1968 11

sent som år 1965 och tillräckliga erfarenheter av lagens tillämpning ännu

ej vunnits, anser sig utskottet icke kunna tillstyrka den av motionärerna

föreslagna ändringen. Utskottet anser det dock önskvärt att Kungl. Maj :t

med uppmärksamhet följer utvecklingen på detta område och därvid, om

så anses erforderligt, meddelar föreskrifter som kan underlätta att skogsbruksområden

kan tillskapas och sammanhållas.

Vad utskottet anfört torde böra ges Kungl. Maj :t till känna.

Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen i anledning av motionerna 1: 702 och II: 895

i skrivelse till Kungl. Maj :t ger till känna vad utskottet

ovan anfört.

Stockholm den 29 oktober 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

HANS LEVIN

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson

(s), Ebbe Ohlsson (h), Nils-Eric Gustafsson (ep), Åkesson (fp), Hansson

(s), fru Landberg (s) och herr Skår man (fp)*;

från andra kammaren: herrar Levin (s), Johansson i Torp (s)*, Nyberg

(fp), Grebäck (ep), Hedin (h)*, Svenning (s), Hamrin i Kalmar (fp)*

och Hugosson (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.