Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om ökat lokalt inflytande över allmänningsskog. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 430 i första kammaren av herrar Sörlin och Hedström och nr 526 i andra kammaren av herr Skoglund m. fl.

1968-10-29 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1968:60, Utlåtande i anledning av motioner om ökat lokalt inflytande över allmänningsskog. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 430 i första kammaren av herrar Sörlin och Hedström och nr 526 i andra kammaren av herr Skoglund m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 60 år 1968

1

Nr 60

Utlåtande i anledning av motioner om ökat lokalt inflytande över allmänningsskog.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nr 430 i första kammaren av herrar Sörlin och Hedström och

nr 526 i andra kammaren av herr Skoglund m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om översyn av lagen den 18

april 1952 om allmänningsskogar».

Över motionerna har utskottet pa sätt föreskrives i § 46 riksdagsordningen inhämtat

utlåtanden från domänstyrelsen, lantmäteristyrelsen samt länsstyrelserna i

Västerbottens och Norrbottens län. På begäran av utskottet har yttrande därjämte

avgivits av Skogsindustriernas samarbetsutskott. Vid lantmäteristyrelsens och länsstyrelsernas

yttranden har fogats yttranden från överlantmätarna i berörda län

respektive åtskilliga kommuner, styrelser för allmänningsskogar m. fl.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt lagen den 18 april 1952 om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna

förstås med allmänningsskog område som avsatts till besparingsskog vid storskifte

i Kopparbergs och Gävleborgs län eller till allmänning vid avvittring i Västerbottens

och Norrbottens län. Allmänningsskogarna, som alla har tillkommit under

senare hälften av 1800-talet och början av 1900-talet, tillhör ägarna av de fastigheter,

för vilka skogen vid storskifte eller avvittring blivit avsatt eller med vilka,

enligt vad vid jorddelning bestämts, är förenad rätt till delaktighet i skogen. Ägarna

åtnjuter delaktighet i skogen, där ej för särskilt fall annorlunda bestämts, efter

reducerat jordtal eller hemmanstal eller efter vid jorddelning stadgad grund. Delägarna

får ej överlåta sin rätt till delaktighet i allmänningsskog annorledes än

gemensamt med den fastighet varmed rätten är förenad. Allmänningsskog skall i

princip bibehållas oförminskad och den får icke belastas med inteckning eller

tagas i mät för annan fordran än sådan för vilken åtnjutes förmånsrätt enligt 17

kap. 6 § handelsbalken. Delägarnas rätt till allmänningsskog skall enligt 6 §, om

för varje särskilt fall annat inte föreskrivs i lag, tillgodoräknas för delägarnas eller

ortsbefolkningens gemensamma räkning enligt lagens närmare bestämmelser. Allmänningsskog

jämte vad från skogen härflyter skall förvaltas av en av delägarna

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 3 avd. Nr 60

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 60 år 1968

vald allmänningsstyrelse enligt reglemente som för varje allmänningsskog fastställes

av Kungl. Maj:t. I reglementet kan dock föreskrivas att inkomst som härflyter från

skogen eller fond som bildats av sådan inkomst skall förvaltas av särskild av delägarna

vald ekonominämnd eller av myndighet. I fall då beslutanderätten tillkommer

delägarna utövas den å allmänningsstämma som skall hållas minst en gång om

året. Delägarnas beslutanderätt kan därvid utövas omedelbart av delägarna eller

genom distriktsombud utsedda på delägarstämmor för särskilda distrikt, såvida

sistnämnda förfaringssätt bestämts i reglementet. Delaktigheten i allmänningsskogen

utgör grund för rösträtt vid delägarstämma eller allmänningsstämma. Rösträtten är

dock jämlikt 31 och 32 §§ begränsad så till vida att ingen på delägarstämman

eller allmänningsstämman får för egen eller annans räkning utöva rösträtt för

mera än en tiondel av hela det delaktighetstal som är företrätt på stämman eller

den mindre del därav som må vara bestämd i reglementet. I anslutning härtill kan

nämnas att riksdagen år 1962 på förslag av tredje lagutskottet (uti. 1962: 29) avslog

motioner, vari hemställdes om skärpning av nämnda begränsningsregel för den

högsta tillåtna rösträtten.

Efter lagändring år 1955 har i 7 a § införts ett avlösningsförfarande, varigenom

rätt till delaktighet i allmänningsskog, som är förenad med fastighet som ej är taxerad

såsom jordbruksfastighet, under vissa förutsättningar kan avlösas mot ersättning

i penningar. Av förarbetena till lagrummet (prop. 1955: 88 s. 28) framgår

att möjligheten att använda avlösningsförfarandet torde vara begränsad till ett jämförelsevis

ringa antal fastigheter och så gott som alltid till sådana med andelar,

vilkas värde är relativt obetydligt.

Enligt uppgift i propositionen nr 15 till 1952 års riksdag fanns för det dåvarande

32 allmänningsskogar, som omfattade en areal av sammanlagt över 711 000

hektar.

Motionerna

I motionerna framhålles att man vid tillkomsten av allmänningsskogarna torde

ha utgått från att skogarna skulle användas till delägarnas och ortsbefolkningens

nytta och att man då hade anledning räkna med att delägarna var bosatta på den

ort där skogen var belägen. Genom att många stamfastigheter övergått på skogsbolag

och andra juridiska personer, som saknar anknytning till orten, synes enligt

motionärerna det reella inflytandet över allmänningsskogarna och deras avkastning

numera i åtskilliga fall ligga hos intressenter, som ej representerar ortens befolkning.

De delägare som bor på orten har genom avstyckningar från stamfastigheterna

i praktiken fått allt mindre möjlighet att göra sina intressen gällande beträffande

allmänningsskogarna. Sålunda lär exempel finnas på att fisket på allmänningar

utarrenderats för gemensam räkning utan att delägarna förbehållits rätten

att fiska. En sådan utarrendering synes enligt motionärerna kunna genomdrivas i

strid mot de intressen de på orten boende delägarna kan ha av fisket. Likaledes lär

förekomma att jakten utarrenderas till jaktlag i strid mot på orten boende delägares

intressen. På grund av det ringa delaktighetstalet torde också huvuddelen av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 60 år 1968

3

avkastningen icke sällan gå ortsbefolkningen förbi till förmån för bolag och andra

juridiska personer som inte är belägna på orten. Inkomster i form av ersättning

i samband med vattenreglering och vid försäljning av strömfallsrättigheter kan

ibland uppgå till betydande belopp. Flertalet allmänningsskogar är, framhåller

motionärerna, belägna i de delar av Norrlands inland, där befolkningssituationen

blir alltmer prekär på grund av avfolkningen.

Motionärerna anser att om de på orten boende delägarna fick svara för allmänningsskogarnas

förvaltning det kan förmodas att skogarna kommer att disponeras

på ett sätt som skulle vara till större nytta för den kvarvarande befolkningen än

vad som nu är fallet. Härigenom skulle kanske möjligheterna för ortsbefolkningen

att bo kvar i hembygden ökas. Ett ökat lokalt förankrat inflytande över dispositionen

av allmänningsskogarna skulle på det sättet kunna bli ett led i strävan att lösa

problemen för glesbygdsbefolkningen i Norrlands inland. En utveckling i denna

riktning skulle också stå i överensstämmelse med de ursprungliga motiven för bildande

av allmänningsskogar.

Motionärerna framhåller vidare att det vid tillkomsten av nu gällande lag bl. a.

uttalades att eftersom allmänningsskogarna äger betydelse ej blott för delägarna

utan även för ortsbefolkningen i övrigt bör reglementena för dessa skogar utformas

på ett sätt som tillgodoser jämväl de allmänna ortsintressena. I praktiken torde det

emellertid enligt motionärerna vara svårt att med nu gällande lag och med stöd av

denna utfärdade reglementen verka för ett tillgodoseende av ortsintressena. I sammanhanget

noteras att äldre reglementen stundom på ett bättre sätt kunde tillgodose

ortsintressena än de nuvarande. Sålunda förekom enligt motionärerna stundom

att röstning vid val av vissa ledamöter i allmänningsstyrelse skulle ske efter

huvudtalet och ej efter delaktighet i skogen.

För att möjliggöra ökat inflytande över allmänningsskogarna för på orten boende

delägare anser motionärerna att det torde krävas lagändring. En översyn av

gällande lag och reglementen synes därför enligt deras mening nödvändig, om icke

ortsanknutna intressenters inflytande över allmänningsskogar skall minskas till

förmån för de på orten boende intressenterna.

Remissyttrandena

Domänstyrelsen, lantmäteristyrelsen och skogindustriernas samarbetsutskott avstyrker

bifall till motionerna. Länsstyrelserna i Västerbottens län tillstyrker den

föreslagna översynen och länsstyrelsen i Norrbottens län anser att en översyn

bör komma till stånd nu eller senare.

Lantmätcristyrelsen, som bilagt yttranden från överlantmätarna i Västerbottens

och Norrbottens län, anför att det av dessa yttranden synes kunna utläsas att ortsbefolkningens

delaktighet i allmänningsskogarna fortfarande vanligen är relativt

betydande, ehuru fysiska eller juridiska personer som är hemmahörande utom

resp. socken i något eller några fall formellt synes ha majoritetsställning med av
1*

— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 60

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 60 år 1968

seende på andelstal. Det framgår vidare att i kategorien juridiska personer huvudsakligen

ingår bolag, domänverket och dödsbon, av vilka bolagen synes inneha

huvuddelen av den delaktighet som totalt faller på denna kategori.

Beträffande frågan om delägarnas möjligheter att genom fastighetsbildningsåtgärder

minska fastighets andel i allmänningsskog framhålles att de fastighetsbildningsåtgärder

som här kan komma ifråga torde vara dels s. k. klyvningsskifte, dels

avstyckning. Klyvningsskiften, varigenom hemman och dess skattetal uppdelas på

två eller flera nya fastigheter, förekommer numera sällan. Beträffande möjligheterna

att vid avstyckning lägga del av stamfastighetens andel i allmänning till det

avstyckade området hänvisar styrelsen till bestämmelserna i 19 kap. 12 § jorddelningslagen

och framhåller att vid prövningen av avstycknings tillåtlighet jordbrukets

och därmed indirekt ortens intressen skall beaktas.

Lantmäteristyrelsen framhåller vidare att jakt- och fiskerätten inom allmänningarna

i princip tillkommer delägarna samt att enligt överlantmätaren i Norrbottens

län inom vissa allmänningar även icke delägande ortsbor erhållit möjlighet att idka

jakt och fiske. Utarrendering av jakt och fiske uppges däremot förekomma mindre

ofta. Möjlighet att nyttja allmänningarna i här nämnt syfte föreligger av naturliga

skäl framför allt för de närboende delägarna. Ortsintressena synes enligt styrelsens

mening även härigenom vara tämligen väl tillgodosedda.

På grund av den pågående befolkningsomflyttningen i berörda delar av landet

kan enligt styrelsen de kvarvarande delägarnas delaktighet i allmänningsskogarna

komma att minska i förhållande till de på annan ort boende delägarnas delaktighet.

Den generella begränsningsregeln — den s. k. tiondelsregeln — som gäller i

fråga om utövande av rösträtt på delägarstämma eller allmänningsstämma synes

dock, jämte det förhållandet att många utsocknes delägare kan antas utebliva från

stämmorna, ge de delägare som tillhör ortsbefolkningen tämligen goda möjligheter

att bevaka sina och ortens intressen. Begränsningsregeln kan dessutom för viss

allmänningsskog skärpas genom intagande av särskilda bestämmelser om rösträtt

i reglementet för allmännningsskogen.

Såvitt lantmäteristyrelsen har sig bekant fungerar allmänningsskogarnas nuvarande

förvaltningsform tillfredsställande ur ekonomisk synpunkt. Genom bestämmelserna

om avkastning och annan inkomst av allmänningsskog som finns intagna i

1952 års lag om allmänningsskogar må enligt närmare föreskrifter i reglementet

behållen avkastning — dit kapitalinkomst i förevarande lags mening icke räknas

■—• användas eller fonderas för betalning av utskylder för de fastigheter med vilka

rätt till delaktighet i skogen är förenad, för främjande av jordbruket inom den eller

de socknar för vilkas jordägare skogen blivit avsatt eller för annat ändamål som

är till gagn för delägarna eller för befolkningen i sagda socknar eller sockendelar.

För vissa i lagen angivna skogar gäller dock att avkastningen får användas eller

fonderas för sistnämnda ändamål endast där det är till gagn för delägarna i skogen.

Rätt att besluta om användningen av behållen avkastning tillkommer delägarna.

Länsstyrelsens godkännande fordras dock för att fonderad avkastning

efter delägarnas beslut därom skall få användas till annat ändamål än det för vil
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 60 år 1968 5

ket fonderingen ägt rum. Beträffande användningen av kapitalinkomst i förevarande

lags mening tillkommer det länsstyrelsen att meddela närmare föreskrifter.

Gällande lagregler och reglementen samt länsstyrelsens inflytande synes säkerställa

att de lokala intressena tillvaratas i skälig utsträckning.

Slutligen framhåller lantmäteristyrelsen att skogspolitiska utredningen torde beträffande

allmänningsskogar och liknande samfälligheter komma att upptaga vissa

problem som ligger nära de i motionerna berörda frågorna. Spörsmålet om en översyn

av lagen den 18 april 1952 om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna synes

enligt styrelsens mening lämpligen kunna anstå i avvaktan på resultatet av utredningens

arbete.

Domänstyrelsen säger sig inte dela motionärernas uppfattning att allmänningsskogarna

skulle komma att disponeras på ett bättre sätt som vore till större nytta

för den kvarvarande befolkningen om de på orten boende delägarna finge svara

för skogarnas förvaltning och anser inte att ett ökat lokalt inflytande över dispositionen

av dessa skogar skulle kunna bidraga till att lösa problemen för glesbygdsbefolkningen

i Norrlands inland. Om försäljning av fastigheter med delaktighet i

allmänningsskogar sker torde som köpare till sådana fastigheter i första hand uppträda

markägare, som redan har ett etablerat markinnehav i orten och som därför

även kan beräknas ha visst intresse för den bygd där fastigheterna är belägna.

Även om fastigheter förvärvas av andra än i orten boende personer, synes enligt

domänstyrelsens mening goda utsikter finnas för att ortens intressen inte skali

åsidosättas, nämligen dels genom att det i såväl lagen om allmänningsskogar som i

de av Kungl. Maj:t fastställda reglementena finns föreskrivet hur behållen avkastning

från allmänningsskogarna skall disponeras, dels genom att det i lagen är angivet

regler för den maximala rösträtt som får utövas vid delägar- och allmänningsstämmor.

Först om det i väsentlig omfattning skulle bli aktuellt med försäljning

av fastigheter med delaktighet i allmänningsskog till icke ortsanknutna personer eller

företag, torde motionärernas farhågor angående de kvarboende delägarnas möjligheter

att hävda ortens intressen kunna bli reella. I sådant fall torde det enligt

domänstyrelsens mening emellertid vara fråga om utpräglade avfolkningsbygder,

där det starkt kan ifrågasättas om medel från allmänningsskog bör disponeras för

att på konstlad väg hålla bygden vid liv. I detta sammanhang erinrar domänstyrelsen

om att länsstyrelsen genom lagändring år 1956 på framställning av allmänningsstyrelsen

äger förordna att rätt till delaktighet i allmänningsskog skall avlösas

om i allmänningen delaktig fastighet inte längre är taxerad såsom jordbruksfastighet.

Då motionärerna enligt domänstyrelsens mening inte anfört sådana skäl att en

översyn av gällande lag om allmänningsskogar synes vara motiverad, föreslår styrelsen

att motionerna inte måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Skogsindustriernas samarbetsutskott erinrar inledningsvis om att allmänningsskogarna

är en form för förvaltning av privat egendom. Åtgärder som syftar till

en åtskillnad av beslutanderätt och ekonomiskt ansvar i allmänningarnas ledning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 60 år 1968

skulle följaktligen få långtgående konsekvenser av juridisk och allmän politisk

art. Skulle i något fall föreligga särskilda motiv för ytterligare stöd åt minoritetsintressen

kan ett sådant önskemål enligt utskottets mening tillmötesgås med ändring

av vederbörande reglemente i ordning som föreskrivits i 1952 års lag om allmänningsskogar

i Norrland och Dalarna.

I de sakförhållanden som motionärerna åberopar som skäl för en omprövning

av 1952 års lag har utskottet genomgående en motsatt uppfattning.

Utskottet säger sig sålunda ej kunna inse att nuvarande lag och därpå grundade

reglementen icke tillgodoser allmänna ortsintressen. Det primära kravet från

samhällets sida måste vara att allmänningarna förvaltas på ett sådant sätt att de

kan bibehållas som rationella och ekonomiskt bärkraftiga brukningsenheter. Det

torde vara en utbredd mening att allmänningarna som regel uppfyller dessa krav.

Utskottet erinrar i sammanhanget om att motioner under senare tid väckts i riksdagen

med innebörden att viss kronoskog skulle överföras till allmänningarna,

därvid åberopats att denna senare förvaltningsform skulle vara ekonomiskt mera

fördelaktig. Att allmänningarna på flera håll uppnått anmärkningsvärt goda resultat

med hänsyn till de senare årens oförmånliga marknadsförutsättningar vill utskottet

bl. a. hänföra till förhållandet att ifrågavarande förvaltningar haft tillgång

till en god verkställande ledning som stått under inflytande av de ekonomiska intressen

som följer med äganderätten.

Samarbetsutskottet uppger sig ej heller kunna godkänna de av motionärerna antydda

påståendet att det föreligger ett motsatsförhållande mellan å ena sidan delägarna

bosatta inom området samt å andra sidan juridiska personer och sådana ägare

som icke har direkt anknytning till orten. Det är enligt utskottet naturligt att

meningsmotsättningar kan förekomma, t. ex. angående försäljning av leveransvirket,

men dess erfarenhet är att arbetet i allmänningarnas styrelser genomgående

präglas av gott samarbete med uppslutning kring den gemensamma målsättningen

att nå bästa ekonomiska resultat. I de fall bolagen är representerade i allmänningarnas

styrelser är det genom tjänstemän med stor sakkunnighet samt kännedom

om lokala förhållanden. Det bör enligt utskottet även påpekas att avkastningen

— vilken disponeras enligt gällande reglementen — till stor del stannar i

rörelsen i form av investeringar och reinvesteringar i skogsproduktionen och fasta

anläggningar.

Länsstyrelsen i Västerbottens län, som överlämnat yttranden av skogsvårdsstyrelsen

i länet, kommunalnämnderna i Dorotea, Scrsele, Stensele och Tärna landskommuner

och Vilhelmina köping samt styrelsen för Sorsele övre allmänningsskog,

Vilhelmina övre sockenallmänning och Tärna-Stensele Allmänningsskog, erinrar

om att det av 6 och 18 §§ lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna

framgår att delägarnas rätt till allmänningsskog skall tillgodogöras för såväl delägarnas

som ortsbefolkningens gemensamma räkning. Även om lagen och med stöd

av denna utfärdat reglemente ger vissa möjligheter att tillgodose de inom området

boende delägarnas och övrig ortsbefolknings intressen, torde dock enligt länssty
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 60 år 1968

relsens mening en övergång i mera betydande omfattning av äganderätten till fastigheter

inom allmänningen till skogsbolag eller andra juridiska personer, som saknar

anknytning till orten, innebära risk för att ortsbefolkningens intressen inte

beaktas i den utsträckning som förutsätts i lagen. Länsstyrelsen anser sig därför

böra tillstyrka motionärernas förslag om en översyn av lagen. Länsstyrelsen instämmer

även i de av skogssvårdsstyrelsen i länet åberopade skälen för en sådan

översyn.

Av skogsvårdsstyrelsens i länet yttrande framgår rörande fördelningen av olika

ägarintressen m. m. i Västerbottens läns allmänningsskogar bl. a. följande.

Inom Västerbottens läns lappmark finns fyra allmänningsskogar nämligen

Dorotea övre allmänningsskog, Vilhelmina övre allmänningsskog, Tärna — Stensele

allmänningsskog och Sorsele övre allmänningsskog. Dorotea övre allmänningsskog,

som omfattar 3 299 ha produktiv skogsmark, ägs enligt tillgängliga uppgifter

till 23,4 % av privata fastighetsägare, till 66,3 % av Pensionsstiftelsen för befattningshavare

hos Kramfors AB och till 10,3 % av Svenska Cellulosa Aktiebolget.

Vilhelmina övre allmänningsskog, som omfattar 36 324 ha produktiv skogsmark,

ägs praktiskt taget enbart av privata skogsägare. I reglementet finns intaget den

bestämmelsen att allmänningsstyrelsen jämte suppleanter till denna, fem personer

vardera, skall vara boende inom allmänningsområdet. Tärna—Stensele allmänningsskog,

som omfattar 39 675 ha produktiv skogsmark, ägs nära nog helt av

privata skogsägare. I allmänningens reglemente är bl. a. bestämt att beslutanderätten

på allmänningsstämma utövas genom distriktsombud från särskilt indelade

ombudsdistrikt, i enlighet med respektive distrikts delaktighetstal, om inte enskild

delägare själv eller genom ombud vill utöva sin rösträtt. Sorsele övre allmänningsskog,

som omfattar 22 900 ha produktiv skogsmark, ägs praktiskt taget uteslutande

av privata skogsägare. I reglementet är angivet att av styrelsens ledamöter och

suppleanter minst tre skall vara bosatta inom allmänningsområdet.

Sammanfattningsvis uttalar skogsvårdsstyrelsen att, såvitt gäller Västerbottens

län, bestämmanderätten vid allmänningsstämma ligger hos de delägare som bor

inom respektive allmänningsområde. En utveckling, som medför utflyttningar,

anses dock med tiden kunna föranleda att majoriteten av delägarna ej längre blir

bosatta inom berört område. Bl. a. detta synes styrelsen motivera att en översyn

av gällande lag och reglementen kan övervägas för tryggande av respektive bygds

inflytande över allmänningsskogarnas förvaltning.

Länsstyrelsen i Norrbottens lön, som bilagt ett omfattande yttrande från Norrbottens

Allmänningars Förbund vari motionerna enhälligt avstyrkts, framhåller att

skogsbolagens delägarskap i allmännningarna i länet visserligen är betydande men

att det i huvudsak förelåg i sin nuvarande omfattning redan när lagen om allmänningsskogar

i Norrland och Dalarna och ailmänningsreglementena senast reviderades

och att korrektiv redan skapats mot ett alltför stort inflytande på förvaltningen

från bolagens sida.

Beträffande de förmåner skogsbolagen haft av sitt delägarskap framhåller läns
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 60 år 1968

styrelsen att, om man bortser från nybyggesalimänningarna, som i detta sammanhang

icke torde vara av större betydelse, kontantutdelning hittills icke förekommit

till delägarna. Avkastningsöverskottet har enligt stämmobeslut använts exempelvis

för skogsvårdande åtgärder på delägarnas egen skog, för bidrag till ladugårdsbyggnader

med viss del av kostnaden, för brunnsgrävning på gårdarna, bidrag

till veterinärkostnader, för inköp av konstgödsel, till viss del av styrkta utgifter,

för vägbidrag ävensom till andra för delägarnas jordbruk nyttiga åtgärder

men dessutom — särskilt under för allmänningarna goda tider — även för att tillgodose

gemensamma intressen i byarna och bygden såsom bidrag till tvättstugor

och badhus, ytterbelysning, föreningsverksamhet m. m. dylikt. Då skogsbolagen i

länet som regel endast bedrivit skogsbruk på sina fastigheter, har en stor del av

anslagen icke kunnat utnyttjas av bolagen. Dessa ha därför sällan utfått en mot

deras del i allmänningarna svarande andel i av allmänningarnas avkastning och

större belopp har kunnat anslås till andra ändamål.

Enligt länsstyrelsens mening är det väl sannolikt att på grund av nedläggandet

av jordbruken i inlandet och därav orsakad folkavflyttning antalet fysiska personer,

som äro delägare i allmänning men bosatta utanför allmännningssocknarna,

kommer att kraftigt öka. Länsstyrelsen har dock ännu icke haft någon känning

av att några missförhållanden härigenom uppkommit. Av det bifogade yttrandet

att döma har enligt länsstyrelsen ej heller allmänningarna själva hittills haft någon

olägenhet härav.

Motionärerna har enligt länsstyrelsens mening inte anfört några mera konkreta

exempel på mindre önskvärda beslut av allmänningarna, som kunde ha sin grund

i de förhållanden, som redovisats i motionerna i vidare mån än att ett par beslut

om disponerandet av jakt och fiske på allmänning berörs. Eftersom besvärsrätt

föreligger beträffande allmänningsdelägarnas beslut, anser länsstyrelsen att något

mera påtagligt missnöje borde ha manifesterat sig i hos länsstyrelsen anförda besvär

över besluten. Under de senaste 5 åren har sex besvär över allmänningsbeslut

anförts hos länsstyrelsen. Besvären har i ett flertal fall gällt ordnandet av jakt och

fiske på allmänningarna. Länsstyrelsen har dock intet intryck av att de olika

meningarna haft sin grund i intressemotsättningar mellan i och utom socknar boende

delägare utan mera varit ett uttryck för de skiljaktigheter, som ofta uppstår när

man skall försöka i alla delägares intresse — och med hänsyn även till de delägare

som icke äro jägare eller fiskare — finna bästa formen för att utnyttja den

tillgång jakten och fisket på allmänningen utgör och när samtidigt antalet jägare

och fiskare ur jakt- och fiskevårdande synpunkter på något sätt måste begränsas.

Länsstyrelsen framhåller vidare att det torde vara en utbredd uppfattning att den

nuvarande organisationsformen för allmänningarna i länet fungerat väl, att allmänningsskogarna

äro välskötta och att de till båtnad för delägarna och bygden

lämnat en god avkastning.

Det är dock enligt länsstyrelsen sannolikt att de bestämmelser som reglerar allmänningarnas

förvaltning så småningom måste överses och revideras på grund

av de förändrade förutsättningarna för jordbruket och skogsbruket i dessa bygder

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 60 år 1968

9

och de ändringar i äganderättsförhållandena, som kommer att bli en följd härav.

Länsstyrelsen framhåller att allmänningsskogarna är delägarnas egendom och att

man vid de förändringar i lagstiftning och reglementen, som skett under 1950-talet

givit allmänningsdelägarna rätt att i väsentliga frågor själva besluta om allmänningsskogarnas

förvaltning och om hur avkastningen skall användas, medan länsstyrelsens

medverkan inskränkts huvudsakligen till vissa frågor om fondernas förvaltning

och viss juridisk hjälp åt allmänningarna. Enligt länsstyrelsens mening

vore det måhända lyckligast om frågorna rörande ändrade förvaltningsbestämmelser

för allmänningarna finge upptagas efter framställningar från delägarna själva

eller i vart fall sedan betydande minoriteter bland delägarna givit till känna önskemål

härom.

Länsstyrelsen uttalar sammanfattningsvis att översyn av de bestämmelser som

reglera allmänningsskogarnas förvaltning torde framstå som önskvärd inom eu

framtid på grund av de förändringar som den pågående omvandlingen inom jordbruket

och skogsbruket kommer att medföra. Då följderna härav för Norrbottens

län ännu ej äro påtagliga skulle en utredning av frågan kunna anstå. Om erfarenheterna

från övriga län där lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna

gäller, anses böra föranleda att frågan redan nu tas upp, har länsstyrelsen icke

något att erinra emot att så sker.

I yttrandet från Norrbottens Allmänningars Förbund har intagits följande sammanställning

som anges utvisa de olika allmänningsskogarnas totala arealer i

Norrbottens län, hur äganderätten till de olika skogarna enligt tillgängliga uppgifter

f. n. fördelar sig mellan fysiska och juridiska personer som är bosatta inom och

utom respektive socknar, samt andelstalen i procent för de olika delägaregrupperna:
-

Delägare

Allmännings-

skog

Areal

Fysiska

personer

Juridiska

personer

Summa

Del-

ägare

st

(total)

ha

inom s:n

utom s:n

inom s:n

utom s:n

Antal

st

Andels- tal %

Antal

st

Andels- tal %

Antal

st

Andels- tal %

Antal

st

Andels- tal %

Arjeplogs

28 550

689

64

122

9

42

6

57

21

910

Arvidsjaurs

23 387

786

72

61

6

66

9

6

13

919

Gällivare

63 712

1 604

61

83

2

60

5

7

32

1 754

Jokkmokks

69 835

482

42

203

12

42

4

153

42

880

Jukkasjärvi

42 876

1 137

90

12

1

22

6

17

3

1 188

Pajala-

-Junosuando-

-Tärnedö

68 570

1 449

75

172

9

145

14

14

2

1 780

Nybyggesallm.

-skogar:

Arjeplogs

7 129

154

84

23

12

8

4

185

Gällivare

786

18

76

—

—

5

21

1

3

24

Jokkmokks

850

31

66

8

15

4

7

5

12

48

Summa

o. medeltal:

305 695

6 350

71

684

7

386

8

268

14

7 688

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 60 år 1968

Härtill uppges komina en av Karesuando kommun ägd skogsallmänning med en

areal av 7 019 ha. Vidare anmärkes att till juridiska personer har räknats i huvudsak

bolag, oskiftade dödsbon och domänverket samt att i Gällivare och Jokkmokks

allmänningsskogar ett delägande skogsbolag med andelstalet ca 30%,

resp. 40 % har redovisats såsom juridisk person utom socknen, ehuru det har egna

skogsförvaltningar såväl i Gällivare som Jokkmokk och därigenom har sådan anknytning

till orten, att det rätteligen borde redovisats inom socknen.

Utskottet

Nu ifrågavarande allmänningar har avsatts vid storskifte i Kopparbergs och

Gävleborgs län samt vid avvittring i Norrbottens och Västerbottens län för vederbörande

jordägares räkning. Detta förhållande har också kommit till klart uttryck

i gällande lag om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna. Däri anges nämligen

att sådan skog tillhör ägarna av de fastigheter, för vilka den vid storskifte eller

avvittring avsatts eller med vilka, enligt vad vid jorddelning bestämts, är förenad

rätt till delaktighet i skogen. Såsom huvudregel för delaktigheten i allmänningarna

gäller att andel tillkommer ägarna av berörda fastigheter efter reducerat jordial

eller hemmantal eller, i fråga om fastigheter för vilka rätten till delaktighet bestämts

vid jorddelning, efter den därvid stadgade grunden.

Den beslutanderätt, som direkt tillkommer delägarna, utövas på delägar- eller

allmänningsstämmor. Rösträtt tillkommer därvid i princip fastighetsägarna efter

grunden för deras delaktighet i allmänningen. Ingen får dock för egen eller annans

räkning utöva rösträtt för mera än en tiondedel av hela det på stämman företrädda

delaktighetstalet eller den mindre del därav, som må vara bestämd i det för allmänningen

gällande reglementet.

Enligt bestämmelserna om avkastning och annan inkomst av allmänningsskog

som finns intagna i lagen om allmänningsskogar må enligt närmare föreskrifter

i reglemente för allmänningsskog behållen avkastning användas eller fonderas för

betalning av utskylder för de fastigheter med vilka rätt till delaktighet i skogen

är förenad, för främjande av jordbruket inom den eller de socknar för vilkas jordägare

skogen blivit avsatt eller för annat ändamål som är till gagn för delägarna

eller för befolkningen i sagda socknar eller sockendelar.

Motionärerna hemställer att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall anhålla

om översyn av lagen om allmänningsskogar i syfte att möjliggöra ett ökat inflytande

för de på orten boende delägarna. Till stöd för sin hemställan anför motionärerna

bl. a. att man vid lagens tillkomst torde ha utgått från att delägarna var

bosatta på den ort, där skogen var belägen. Numera har emellertid, enligt motionärerna,

många fastigheter övergått på skogsbolag och andra juridiska personer

som saknar anknytning till bygden, varigenom inflytandet för ortsbefolkningen

minskat. Motionärerna anser att om de på orten boende delägarna får svara för

allmänningsskogarnas förvaltning det kan förmodas att skogarna kommer att dis
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 60 år 1968 11

poneras på ett sätt som är till större nytta för den kvarvarande befolkningen än vad

som nu är fallet.

I remissyttrandena har yppats delade meningar om behovet av den i motionerna

begärda översynen av lagen om allmänningsskogar. Såvitt framgår av remissyttrandena

har nämnvärda missförhållanden ännu inte uppkommit genom att fastigheter

med delaktighet i allmänningsskogarna förvärvats av juridiska och fysiska

personer utan anknytning till orten. Bestämmelserna om disponeringen av behållen

avkastning och reglerna om begränsning av rösträtten vid delägar- och allmänningsstämmor

synes således hittills ha utgjort tillräckliga garantier för att de inom

området kvarboende delägarnas och övrig ortsbefolknings intressen tillgodoses.

Emellertid sker en betydande utflyttning från en del av de bygder där allmänningsskogarna

är belägna. Det finns därför anledning räkna med att det framdeles

kan behöva införas ytterligare regler för att säkerställa att ortsbefolkningens intressen

alltfort kan beaktas i den utsträckning som förutsattes då lagen tillkom.

Självfallet är det angeläget att frågan uppmärksammas på ett tidigt stadium så att

erforderliga ändringar kan vidtagas innan uttalade missförhållanden uppkommer.

Lantmäteristyrelsen har framhållit att skogspolitiska utredningen torde beträffande

allmänningsskogar och liknande samfälligheter komma att upptaga vissa problem

som ligger nära de i motionerna berörda frågorna. Enligt utskottets mening synes

det med hänsyn till det anförda lämpligt att skogspolitiska utredningen redan nu får

överväga om utredningen i frågan bör företas.

Utskottet får därför hemställa

att motionerna I: 430 och II: 526 ej föranleder annan åtgärd

än att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att motionerna

jämte utlåtandet överlämnas till skogspolitiska utredningen

för övervägande av behovet av en ändring av gällande bestämmelser

om förvaltningen av allmänningsskogar i Norrland och Dalarna.

Stockholm den 29 oktober 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Knut Johansson (s)*, Ebbe

Ohlsson (h), Nils-Eric Gustafsson (ep), Erik Jansson (s), Åkesson (fp), Hansson (s)

och fru Landberg (s);

från andra kammaren: herrar Levin (s), Johansson i Torp (s)*, fru Torbrink

(s)*, herrar Hedin (h)*, Persson i Tandö (s), Tobé (fp), Larsson i Borrby (ep) och

Åberg (fp).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Tredje lagutskottets utlåtande nr 60 år 1968

Reservation

av herrar Nils-Eric Gustafsson (ep), Levin (s) och Larsson i Borrby (ep), vilka

ansett

a) att det avsnitt under rubriken »Utskottet», som börjar med orden »I remissyttrandena»

och slutar med orden »bör företas», bort ha följande lydelse:

I remissyttrandena har yppats delade meningar om det aktuella behovet av den

i motionerna begärda översynen av lagen om allmänningsskogar. Betydande farhågor

för hur utvecklingen i en nära framtid kan te sig har dock genomgående

redovisats. En betydande utflyttning från vissa av de bygder där allmänningsskogarna

är belägna pågår. Det finns därför anledning räkna med att det ganska snart

kan behöva införas ytterligare regler för att säkerställa bygdebefolkningens intressen

i den utsträckning som förutsattes när den nuvarande lagen antogs. Självfallet är

det angeläget att frågan uppmärksammas på ett tidigt stadium så att erforderliga

ändringar kan vidtagas innan omfattande missförhållanden uppkommer.

Då någon nu pågående utredning icke sysslar med den lagstiftning det här är

fråga om synes det utskottet angeläget att förorda den särskilda översyn som motionärerna

begärt.

b) att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna I: 430 och II: 526 i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om översyn av lagen den

18 april 1952 om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna.

Tryckeribolaget Ivar Haeggström AB • Stockholm 1968

6801108

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.