Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående begränsning av svavelhalten i eldningsolja jämte motioner i ämnet, dels motioner angående lagstiftning rörande miljövård m. m. i viss del.

1968-11-05 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1968:64, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående begränsning av svavelhalten i eldningsolja jämte motioner i ämnet, dels motioner angående lagstiftning rörande miljövård m. m. i viss del.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6i år 1968

1

Nr 64

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående

begränsning av svavelhalten i eldningsolja jämte

motioner i ämnet, dels motioner angående lagstiftning

rörande miljövård m. m. i viss del.

Genom en den 19 april 1968 dagtecknad proposition, nr 122, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av utdrag av stadsrådsprotokollet över j ordbruksärenden,

föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning

om begränsning av svavelhalten i eldningsolja.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås förbud mot förbränning av olja med högre svavelhalt

än 2,5 viktprocent efter den 30 juni 1969. Vidare föreslås att Kungl.

Maj :t får bemyndigande att ytterligare sänka den högsta tillåtna svavelhalten.

Sänkningen avses ske i den takt ekonomiska och tekniska förutsättningar

finns härför.

Författningsförslaget

Det vid propositionen fogade förslaget till förordning om begränsning av

svavelhalten i eldningsolja har följande lydelse.

Förslag

till

Förordning

om begränsning av svavelhalten i eldningsolja

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Eldningsolja med högre svavelhalt än 2,5 viktprocent eller det lägre värde

Konungen bestämmer får ej förbrännas inom landet.

Länsstyrelsen får medge undantag från förbudet i första stycket beträffande

anläggning med tillfredsställande rökgasrening eller i annat fall när

särskilda skäl föreligger.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 64

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6k år 1968

2 §•

Länsstyrelsen utövar tillsyn över efterlevnaden av 1 § första stycket och

villkor som meddelats vid medgivande enligt 1 § andra stycket. Företrädare

för länsstyrelsen får hos den som förbränner eldningsolja taga prov på

oljan och rökgasen från eldningsanläggningen samt äger för sådant ändamål

tillträde till förråd där oljan förvaras och till anläggningen.

3 §•

Den som deltagit i tillsyn enligt denna förordning eller som på annat sätt

tagit befattning med ärende som avses i förordningen får icke röja eller

obehörigen nyttja yrkeshemlighet, som därigenom blivit känd för honom,

och får ej heller obehörigen yppa arbetsförfarande eller affärsförhållande

varom han sålunda fått kännedom.

4 §.

Den som säljer eldningsolja skall lämna köparen uppgift om oljans svavelhalt.

5 §•

Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av

oaktsamhet bryter mot 1 § första stycket eller villkor som meddelats vid

medgivande enligt 1 § andra stycket eller mot 3 §.

Till böter dömes den som

a) underlåter att fullgöra skyldighet enligt 4 §,

b) vid lämnande av uppgift enligt 4 § uppsåtligen eller av oaktsamhet

anger lägre svavelhalt än den verkliga, om ej gärningen är belagd med straff

i brottsbalken.

Brott mot 3 § får åtalas av åklagare endast efter angivelse av målsägande.

6 §•

Utan hinder av 65 § andra stycket första punkten hälsovårdsstadgan den

19 december 1958 (nr 663) får i lokal hälsovårdsordning meddelas föreskrift

om en högsta tillåten svavelhalt för eldningsolja som understiger 2,5

viktprocent eller det lägre värde Konungen bestämmer med stöd av 1 §

första stycket. Sådan föreskrift får dock ej avse den som medgivits undantag

enligt 1 § andra stycket.

7 §•

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av

Konungen eller, efter bemyndigande av Konungen, statens naturvårdsverk.

Denna förordning träder i kraft, såvitt gäller 4 § och 5 § andra stycket

den 1 januari 1969 och i övrigt den 1 juli 1969.

Motionsyrkanden

Utskottet har i samband med propositionen behandlat följande i anledning

av densamma väckta motioner, nämligen

A. de likalydande motionerna 1:967 av herrar Brundin och Hiibinette

samt II: 1226 av fru Sundberg m. fl. Motionerna har såvitt de avser vissa

skattepolitiska åtgärder hänvisats till bevillningsutskottet och i övrigt till

lagutskott. I motionerna hemställes, såvitt nu är i fråga,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 64 år 1968

3

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte:

I. anhålla om en skyndsam utredning av

a) de samhällsekonomiska konsekvenserna av en önskvärd sänkning av

svavelhalten i eldningsolja,

b) möjligheten att genom rökgasrening uppnå en tillfredsställande sänkning

av S02-halten i avgaserna,

II. uttala att utredningens resultat bör ligga till grund för en planmässig

nedtrappning av svavelhalten i eldningsolja men att planer före fastställandet

skall föreläggas riksdagen för godkännande».

B. de likalydande motionerna I: 972 av herrar Österdahl och Wirtén samt

11: 1234 av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl., i vilka motioner hemställes
»att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa att en tidsplan

för begränsning av svaveldioxidutsläpp i luften fastställes i enlighet

med statens naturvårdsverks förslag samt i övrigt beaktar vad i motionen

anförts».

C. motionen II: 1225 av herr Henningsson m. fl., vari hemställes

»att riksdagen må besluta följande tillägg till ''Förslag till förordning om

begränsning av svavelhalten i eldningsolja’ 1 § efter andra stycket.

Sådant skäl anses föreligga för olja som lagrats av förbrukare före den

1 maj 1968».

D. motionen II: 1227 av herr Jansson m. fl., vari hemställes

»att riksdagen måtte besluta, att i skrivelse til! Kungl. Maj :t hemställa

om utfärdande av förordning om begränsning av svavelhalten i eldningsoljor

i överensstämmelse med den tidsplan som föreslagits av Statens Naturvårdsverk».

Utskottet har slutligen i detta sammanhang behandlat de fristående motionerna

I: 28 av herr Werner och II: 37 av herr Hermansson in. fl., såvitt

avser det däri vid 2) upptagna yrkandet, innebärande

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att

förslag framläggs till lagstiftning, som förbjuder användandet av tjocka

svavelhaltiga oljor vid bostadsuppvärmning.

Inledning

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anför i propositionen

inledningsvis följande.

Statens naturvårdsverk bär i skrivelse den 6 mars 1968 föreslagit begränsning

av svavelhalten i eldningsolja.

Efter remiss har yttranden över skrivelsen avgetts av vattenöverdomstolen,

socialstyrelsen, statens institut för folkhälsan, kommerskollegium, läns
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 64 år 1968

styrelserna i Stockholms, Malmöhus, Västmanlands och Västernorrlands

län, korrosionsinstitutet, 1964 års naturresursutredning, Svenska kommunförbundet,

Svenska stadsförbundet, Föreningen för allmän hälsovård, Sveriges

Industriförbund, Svenska Petroleum Institutet, Sveriges redareförening,

Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag

(SABO), Hyresgästernas riksförbund och Svenska naturskyddsföreningen.

Svenska kraftverksföreningen har inkommit med skrift i ärendet.

Nuvarande ordning

Utskottet hänvisar till propositionen s. 4—5.

Naturvårdsverkets förslag

I sitt förslag anger naturvårdsverket som ett första mål afl svaveldioxidutsläpp

år 1975 trots stigande oljeförbrukning inte bör överstiga 1960 års

nivå. En nedtrappning av svavelhalten i tjockolja enligt följande tabell

skulle tillgodose detta krav.

Datum Tillåtet svavel- Motsvarande

dioxidutsläpp svavelhalt

g/kg olja i olja (%)

1.7.1969 .............. 50 2,5

1.7.1970 .............. 40 2,0

1.7.1972 .............. 30 1,5

1.7.1974 .............. 20 1,0

Naturvårdsverket bedömer det vara möjligt att åstadkomma en nedtrappning

av svavelhalten enligt denna tidsplan. För att komma ned till en svavelhalt

på 1 % blir det nödvändigt att bygga avsvavlingsanläggningar. Om

tillgångar på svavelfattig tjockolja ökar ges möjlighet till en snabbare reduktion

än vad som angetts i tidsplanen. En ytterligare sänkning av svavelhalten

i första hand till 0,5 % bör enligt verket övervägas, då närmare data

föreligger rörande spridningen av svaveldioxid från utländska föroreningskällor.

Beträffande innehållet i övrigt i naturvårdsverkets förslag hänvisar utskottet

till propositionen s. 5—8.

Remissyttrandena

Utskottet hänvisar till propositionen s. 9—11.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6‘4 år 1968

5

Departementschefen

Luflföroreningsproblemet har i Sverige aktualiserats framför allt av den

pågående urbaniseringen och den snabbt stigande energiförbrukningen. Under

de senaste 30 åren har befolkningen i våra tätorter ökat med en miljon.

F. n. bor ca 75 % av Sveriges invånare i tätorter och andelen tätortsinvånare

fortsätter att öka. Energiförbrukningen har stigit med ca 75 % under den

senaste tioårsperioden. Den energiproduktion som bygger på oljeförbränning

vållar de största föroreningsproblemen. Sådan förbränning sker främst

inom industri, värmekraftverk och uppvärmningsanläggningar.

Luftföroreningar av olika slag åstadkommer både medicinska och ekonomiska

skador. I fråga om luftföroreningarnas medicinska effekter bär man

alltmer kommit till insikt om att det är föroreningarnas långtidsverkningar

som är det allvarligaste hotet mot folkhälsan. Luftföroreningar åstadkommer

också stora skadeverkningar i ekonomiskt avseende. De korrosionsskador

som uppkommit i Sverige enbart av luftföroreningar uppskattas till

minst 200 milj. kr. årligen. Försurningen av våra sjöar och vattendrag har

uppmärksammats under senare tid och anses ha sitt upphov i nederbörd

som innehåller svavelföreningar.

Svaveldioxid förorsakar allvarlig luftförorening. Utsläpp av detta ämne

sker framför allt vid eldning med olja och särskilt med tjockolja, som i allmänhet

har hög svavelhalt. Förbrukningen av olja i vårt land förutses komma

att stiga avsevärt under de närmaste årtiondena och därmed kommer

också svaveldioxidutsläppen att öka oroväckande, om inte åtgärder sätts in

för att begränsa dem.

Det finns f. n. inga bestämmelser som kan läggas till grund för att generellt

begränsa utsläpp av förorenande ämnen i luften. I immissionssakkunnigas

betänkande »Luftförorening, buller och andra immissioner» (SOU

1966: 65) föreslås bestämmelser, som tar sikte på att motverka immissioner

vid användning av fast egendom. Förslaget innehåller dock inte ett generellt

förbud mot utsläpp av vissa ämnen eller viss mängd av ämnen. Den möjlighet

som nu finns för kommuner att med stöd av hälsovårdsstadgan meddela

bestämmelser i lokal hälsovårdsordning om t. ex. begränsning av svavelhalten

i olja som används vid eldning har hittills inte utnyttjats av någon kommun.

Stockholms stad förbereder dock sådana bestämmelser.

Enligt min mening är det — mot bakgrunden av rådande och väntade

förhållanden i fråga om luftförorening genom svaveldioxidutsläpp — angeläget

att åtgärder vidtas för att begränsa utsläpppen av svaveldioxid. De

möjligheter som nu finns att meddela bestämmelser i lokal hälsovårdsordning

om svavelhalten i eldningsolja anser jag inte vara tillräckliga, bl. a.

med hänsyn till att svaveldioxid sprids över mycket stora områden. Enligt

min mening är det nödvändigt att meddela bestämmelser som gäller för

hela landet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 64 år 1968

Som framgått av redogörelsen för naturvårdsverkets förslag och som redovisats

av 1964 års naturresursutredning transporteras luftföroreningarna

från land till land. Man kan alltså inte inom ett land helt komma till rätta

med luftföroreningarna genom att vidta åtgärder inom det egna landet.

Detta förhållande bör dock enligt min mening inte hindra oss från att göra

ansträngningar för att begränsa luftföroreningen från anläggningar inom

landet. Sveriges möjligheter att verka för internationella överenskommelser

blir större, om det vidtas åtgärder inom landet redan nu. Flertalet remissinstanser

ansluter sig i princip till förslaget att utsläppen av svaveldioxid

i Sverige begränsas.

Åtgärder för att begränsa svaveldioxidutsläppen medför direkt eller indirekt

vissa kostnadsökningar för olika kategorier i samhället. Detta får

emellertid inte hindra oss från att vidta åtgärder för att minska föroreningarna.

överhuvudtaget måste vi räkna med att bevarandet och återställandet

av en god miljö inte kan ske utan ekonomiska uppoffringar. De åtgärder

som jag i det följande föreslår medför dock relativt små kostnadsökningar.

Naturvårdsverket har föreslagit en tidsplan för nedtrappningen av svavelhalten

i tjockolja så att vi år 1975 skulle ha ungefär samma totala svaveldioxidutsläpp

som år 1960. Detta förutsätter att svavelhalten i tjockolja minskas

successivt till 1 % den 1 juli 1974. Verket anser att en ytterligare sänkning

av svavelhalten till i första hand 0,5 % bör övervägas då det finns

säkrare data beträffande spridningen från utländska källor. F. n. används

inom landet tjockolja som i vissa fall innehåller mer än 4 % svavel. Enligt

naturvårdsverket kan svavelhalten sänkas till 2 % genom att olja med hög

svavelhalt blandas med olja med låg svavelhalt. Någon avsvavling behövs

inte för att nå denna gräns. Verket föreslår att högsta tillåtna svavelhalt

i eldningsolja bestäms till 2,5 % för tiden efter den 1 juli 1969. Detta värde

motsvarar ett svaveldioxidutsläpp av 50 g/kg olja. De anläggningar som

försetts med rökgasrening och som inte har högre svaveldioxidutsläpp än

som motsvarar det angivna värdet hör enligt verket medges undantag från

förbudet att använda olja med högre svavelhalt än 2,5 %.

Flertalet remissinstanser tillstyrker att Kungl. Maj :t får befogenhet att

meddela bestämmelser i ämnet och att gränsen sätts vid 2,5 % den 1 juli

1969. Flera remissinstanser, bl. a. kommerskollegium, Sveriges Industriförbund

och Svenska Petroleum Institutet, anser att frågan om den fortsatta

nedtrappningen av svavelhalten bör utredas ytterligare.

Enligt min mening bör naturvårdsverkets förslag att såsom ett första

steg förbjuda förbränning av olja med högre svavelhalt än 2,5 % godtas.

För att nå den angivna gränsen krävs inte avsvavlingsanläggningar utan endast

inblandning av olja som har låg svavelhalt. Emellertid behövs med

hänsyn till inköps-, transport- och lagringsförhållanden en viss omställningsperiod

för övergången till olja med lägre svavelhalt. Vidare synes det

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6i år 1968 7

lämpligt att de nya bestämmelserna börjar verka i perioden mellan två

eldningssäsonger då konsumenternas lagerhållning kan antas vara lägst.

Med hänsyn till dessa förhållanden ter det sig mindre välbetänkt att — såsom

någon remissinstans förordat — dröja med en författningsreglering

av svaveldioxidutsläppen för att samordna den med immisionslagstiftningen

i övrigt. De fördelar av i huvudsak lagteknisk natur som skulle vinnas med

en sådan samordning är uppenbarligen inte av den betydelse att de bör föranleda

ett uppskov. Åtgärder bör därför vidtas så snart förhållandena medger

det. Det kan nämnas att kostnaden för en sänkning av svavelhalten till

2,5 % uppskattas till mindre än 6 kr./m3 olja. Jag förordar med hänsyn till

det sagda att förslag nu föreläggs riksdagen om förhud mot förbränning

efter den 30 juni 1969 av olja med högre svavelhalt än 2,5 viktprocent.

Flertalet remissinstanser har i princip godtagit förslaget om en successiv

nedtrappning av den tillåtna svavelhalten från 2,5 till 1 %. När det gäller

takten i nedtrappningen har vissa instanser ifrågasatt, om det finns praktiska

möjligheter alt genomföra naturvårdsverkets förslag. För min del finner

jag en snabb nedtrappning angelägen men är inte nu beredd att ta ställning

till verkets tidsplan. Jag avser att senare föreslå Kungl. Maj :t att ge

naturvårdsverket i uppdrag att efter överläggningar med berörda intressenter

utreda de tekniska möjligheterna och de ekonomiska verkningarna

beträffande en fortsatt minskning av den tillåtna svavelhalten och att

komma in med förslag i ämnet. Härvid bör utgångspunkten vara att de

fortsatta åtgärderna genomförs i den takt praktiska och ekonomiska förutsättningar

medger. Emellertid bör Kungl. Maj :t redan nu ges ett bemyndigande

att sänka den högsta tillåtna svavelhalten under värdet 2,5 %. En

sådan sänkning måste sannolikt ske etappvis.

För anläggningar med tillfredsställande rökgasrening bör undantag kunna

medges från förbudet. I sådana fall måste dock krävas att det slam som

bildas vid rökgasreningen tas om hand på ett godtagbart sätt.

Även i andra fall där särskilda skäl föreligger bör undantag kunna medges.

Närmast torde detta komma i fråga för att lösa problem vid övergången

från en högre till en lägre svavelhalt. Undantag bör dock inte medges i de

fall inköp av högsvavlig olja skett efter det att en kommande sänkning av

gränsvärdet bekantgjorts. Frågor om undantag torde lämpligen böra handläggas

av länsstyrelsen och i händelse av besvär av Kungl. Maj :t i statsrådet.

Kontroll över efterlevnaden av förbudet och av villkor som meddelats vid

undantag från förbudet bör anförtros länsstyrelsen.

För att förebygga överträdelser av förbudet mot förbränning av olja med

svavelhalt som överstiger den tillåtna gränsen torde det i allmänhet vara tillräckligt

med möjlighet att döma till dagsböter. Möjlighet att utmäta kortare

fängelsestraff i fall av upprepad tredska av mera allvarlig beskaffenhet

synes dock inte kunna undvaras.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 64 år 1968

Eftersom förbudet av praktiska skäl måste rikta sig mot konsumenten,

bör säljaren åläggas en plikt att vid försäljning av olja ange dess svavelhalt.

Sådan skyldighet bör föreligga även vid försäljning av olja till återförsäljare.

Underlåtenhet att lämna uppgift om svavelhalt eller lämnande av uppgift

om lägre svavelhalt än den verkliga bör straffas med dagsböter.

Med stöd av hälsovårdsstadgan kan kommun f. n. i lokal hälsovårdsordning

förbjuda eldning med olja vars svavelhalt överstiger viss procent. Sådant

förbud övervägs f. n. för vissa delar av Stockholms stad. Man bör kunna

räkna med att praktiska förutsättningar kan föreligga att inom viss

kommun eller del av kommun föreskriva en lägre maximigräns för svavelhalten

än den som kommer att gälla för landet i dess helhet. Enligt min

mening är det angeläget att kommunerna tillvaratar denna möjlighet. På

grund härav är det av vikt att de bestämmelser som föreslagits i det föregående

inte leder till att kommunerna förlorar nyssnämnda möjlighet. Eftersom

i lokal hälsovårdsordning enigt 65 § andra stycket första punkten hälsovårdsstadgan

inte får meddelas föreskrift som avser förhållande som regleras

genom annan allmän författning, måste kommunens möjlighet att

meddela längre gående förbud än som gäller för hela landet komma till uttryck

i en särskild bestämmelse. Denna bör dock innefatta den begränsningen

att ett kommunalt förbud inte får drabba den som beviljats undantag

från det riksomfattande förbudet.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av de nya bestämmelserna bör

få meddelas av Kungl. Maj :t eller, efter bemyndigande av Kungl. Maj :t, av

naturvårdsverket. Sådana bestämmelser torde främst behövas för tillämpning

av undantagsbestämmelserna och i fråga om den uppgiftsskyldighet

som skall åligga säljare av olja.

Motionerna

I motionerna I: 972 av herrar Österdahl och Wirtén samt II: 1234 av herr

Jönsson i Ingemarsgården m. fl. framhåller motionärerna att de finner det

synnerligen angeläget, att kraftfulla åtgärder vidtas för att begränsa luftföroreningar

genom svaveldioxidutsläpp. Det förtjänar enligt motionärerna att

understrykas, att det resultat man vill uppnå inte i första hand är en begränsning

av svavelhalten i eldningsolja utan en begränsning av svaveldioxidutsläppen

i luften. Motionärerna finner det därför naturligt, att man inte i

första hand uppställer normvärden i termer av högsta tillåtna svavelhalt i

olja utan som huvudregel fastställer maximivärden för högsta tillåtna svaveldioxidutsläpp

per kg olja. En metod att underskrida en sådan maximigräns

är då att använda lättare olja, en annan metod att förse sin eldningsanläggning

med tillfredsställande rökgasrenare. Det är möjligt, att kombinationen

tjockolja-rökgasrenare i framtiden kommer att vara ett acceptabelt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 64 år 1968

9

alternativ. Det är därför enligt motionärernas mening angeläget, att användning

av tjockolja, vars rök passerar genom en tillfredsställande reningsanläggning

inte uteslutes.

Motionärerna erinrar om att det med naturvårdsverkets plan skulle bli

möjligt att år 1975 nedbringa svaveldioxidutsläppen till 1960 års nivå. Detta

kan enligt motionärerna inte påstås vara en alltför ambitiös målsättning.

Enligt motionärerna får det anses föreligga tekniska möjligheter att nedbringa

svaveldioxidutsläppen i den takt som naturvårdsverket föreslår. Motionärerna

framhåller att en successiv nedtrappning har betydande fördelar

för de av bestämmelserna berörda, nämligen bostadsföretag, industrier och

andra. Dessa får samhällets långsiktiga målsättningar klara för sig och kan

vidta dispositioner i enlighet därmed. Samtidigt får de genom den successiva

nedtrappningen ett tekniskt och ekonomiskt rådrum. Ändå kan man enligt

motionärerna våga räkna med att luftföroreningsproblemet i varje fall inte

förvärras under övergångstiden.

Motionärerna anser, att eu begränsning av svaveldioxidutsläppen i luften

är så angelägen, att det finns synnerligen starka skäl att anta naturvårdsverkets

plan för begränsning av utsläppen. Eftersom de tekniska möjligheterna

för en begränsning torde vara för handen så är de skäl som kan anföras

mot nedtrappningsplanen huvudsakligen av ekonomisk art.

Motionärerna framhåller att en begränsning av svaveldioxidutsläppen i enlighet

med naturvårdsverkets förslag onekligen innebär stora kostnader. Men

en sådan begränsning skulle också medföra betydande kostnadssänkningar

i form av en minskning av de mycket betydande skador genom korrosion

och förstöring av byggnader och kulturhistoriskt värdefulla föremål, som

luftföroreningar medför. De samhällsekonomiska kostnaderna för att genomföra

naturvårdsverkets förslag kan enligt motionärerna inte bedömas

bli alltför höga. Däremot kan förslagets genomförande i vissa centrala fall

medföra betydande problem för vissa av de av förslaget berörda. Motionärerna

anser att denna fråga ytterligare bör utredas.

Avslutningsvis framhåller motionärerna att en utredning av de ekonomiska

verkningarna av den föreslagna successiva begränsningen av svaveldioxidutsläppen

bör företas. Denna bör syfta till att klarlägga förslagets

konsekvenser i form av kostnadsökningar för berörda industrier och hyreshöjningar

för de boende etc. Utredningen bör också söka belysa i vilken utsträckning

sådana fördyringar kan motverkas i de enskilda fallen.

Även i motionen nr II: 1227 av herr Jansson m. fl. förordas en begränsning

av svavelhalten i eldningsoljor i överensstämmelse med naturvårdsverkets

tidsplan. För ställningstagandet till naturvårdsverkets tidsplan är det

enligt motionärerna betydelsefullt att veta, huruvida andra uppvärmningsanordningar

under denna tid kan komma till stånd, varigenom användningen

av olja, kol och koks får en relativt minskad betydelse. Emellertid torde det

vara svårt att förutsäga i vilken grad som andra uppvärmningsanordningar,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje, lagutskottets utlåtande nr år 1968

exempelvis fjärrvärmeverk och elektrisk uppvärmning, kan komma till

stånd under denna tid. Motionärerna anser att, om en sådan övergång till

annan form av uppvärmning kommer att ske i väsentlig omfattning, skälen

ökar för den tidsplan som naturvårdsverket lagt fram.

Motionärerna framhåller fortsättningsvis att naturvårdsverket erinrat om

den omfattande forskning som pågår för att finna bättre och billigare avsvavlingsmetoder.

Motionärerna finner det ytterst angeläget att denna forskning

snabbt kommer fram till resultat som gör avsvavling mindre kostnadskrävande.

Å andra sidan får kostnadsfrågan inte resas som ett hinder för

åtgärder, då minskade skadeverkningar av svaveldioxidens miljöförstörande

och korrosiva natur direkt och indirekt kommer att medföra stora besparingar.

Motionärerna anser att departementschefens förslag att endast fastställa

det första steget i tidsplanen medför en rad nackdelar. Att endast anbefalla

det första steget i naturvårdsverkets tidsplan nedbringar enligt motionärerna

ambitionsgraden till ett minimum hos industrier, fastighetsägare och kraftverk

i fråga om övergång till mer svavelfattiga eldningsoljor. Departementschefens

förslag innebär att nödvändiga åtgärder för avsvavling fortsättningsvis

blir försummade och skjutes på framtiden. Ett antagande av naturvårdsverkets

plan däremot ger enligt motionärerna oljeprodueenterna ett klart

besked om att åtgärder för framställning av svavelfattiga eldningsoljor bör

inledas utan onödiga dröjsmål. Avslutningsvis framhåller motionärerna att

riksdagens fastställande av naturvårdsverkets tidsplan skulle även ha positiva

verkningar av pådrivande natur när det gäller övergång till andra metoder

för uppvärmning.

I motionerna 1:967 av herrar Brundin och Hiibinette samt II: 1226 av

fru Sundberg in. fl. anföres bl. a. att den föreslagna maximeringen av svavelhalten

i eldningsoljor till 2,5 viktprocent bör kunna leda till en minskning

av S02-halten i luften även om naturligtvis fördelarna av en minskad

svavelhalt i oljor i någon mån elimineras av en alltmer ökad användning

av fossilt bränsle.

Motionärerna erinrar emellertid om att Kungl. Maj :t framhållit att den

föreslagna åtgärden endast är ett första steg och att målet är en nedtrappning

av svavelhalten till 1 viktprocent.

Det framstår enligt motionärerna som önskvärt att man före fastställande

av tidpunkten för ytterligare sänkning av svavelhalten låter utreda

de samhällsekonomiska konsekvenserna av en nedtrappning av svavelhalten

från 2,5 till 1 procent och i anslutning därtill noga väger det alternativ

som rening av rökgaser från S02 innebär. Det är önskvärt att en ytterligare

sänkning av svavelhalten i oljan eller S02-halten i rökgas kan ske

så snart som möjligt, men åtgärder får givetvis inte företagas på ett sådant

sätt att de ekonomiska förutsättningarna för svenskt näringsliv menligt

påverkas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6i år 1968

Enligt motionärerna arbetar det svenska näringslivet i dag med utomordentligt

små vinstmarginaler. Varje åtgärd som vidtages från samhällets

sida och som innebär en fördyrande faktor i framställningsprocessen får

negativa effekter på de svenska företagens internationella konkurrenskraft.

Motionärerna anser dock att det i detta sammanhang finns skäl påpeka

alt åtgärder kan och bör vidtagas för att från det allmännas sida stimulera

näringslivet och enskilda förbrukare av eldningsoljor till att använda eldningsoljor

med lägre svavelhalt och att tillvarata de tekniska möjligheter

till rökgasrening som föreligger. Enligt utredningar som finnes redovisade

i naturresursutredningens betänkande »Miljövårdsforslcning» SOU 1967: 43

uppgick industrins oljeförbrukning år 1963 till 4,4 miljoner m3 varav 3,8

miljoner in3 tjockolja. Förbrukningen bär sedan denna tidpunkt ökat kraftigt,

och det finns anledning förmoda att relationerna mellan tunn och

tjock olja i stort sett är oförändrade, om inte försämrade, trots rekommendation

om övergång till svavelfattigare eldningsolja.

Slutligen framhåller motionärerna att frågan om svavelförekomsten i

avgaser i mycket hög grad är ett internationellt problem. Huvudparten av

det svavel som sprids över vårt land torde således hänföra sig till föroreningskällor

utanför vårt lands gränser. Enskilda och nationella åtgärder

torde få små effekter om de inte kompletteras med internationella överenskommelser

om betydande inskränkningar i användande av oljor med

hög svavelhalt.

I motionen nr II: 1225 av herr Henningsson m. fl. framhålles till en början

att en övergång till svavelfattigare olja naturligtvis inte kan vara helt

utan konsekvenser, vilket också förutses i propositionen där det i förordningens

1 § heter:---»Länsstyrelsen får medge undantag från för
budet

i första stycket beträffande anläggning med tillfredsställande rökgasrening

eller i annat fall när särskilda skäl föreligger.»

Motionärerna anser att denna formulering kan ge skäl till eu vid tolkning

men att den också kan anses innebära eu oklarhet beträffande de

olika skälens värde i bedömningen. Ett problemkomplex som inte är omnämnt

i propositionen är enligt motionärerna den olja som enligt gällande

lagringstvång i dag finnes i lager. Denna lagerhållning är av skiftande

slag beroende på för vilket ändamål olja lagrats. I vissa tall kan

denna olja vara förbrukad vid förordningens ikraftträdande, men i andra

fall är detta inte möjligt. En kategori av förbrukare som i hög grad kan

förmodas ha betydande lager av olja med högre svavelhalt än 2,5 % är

värmekraftverken som genom lagens bestämmelser lagrat sådan olja innan

någon bestämmelse om oljans svavelhalt förelåg. När denna olja kan

bli förbrukad är helt beroende av fyllnadsgraden av våra vattenkraftsverks

magasin, då man helt naturligt inte förbrukar olja om vattenmagasinens

fyllnadsgrad är tillräcklig för energibehovet i landet. 1 dessa fall,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 64 år 1968

som förmodligen är lika för samtliga landets elproducerande ångkraftverk,

måste enligt motionärerna en klarare definition av förordningens 1 §

anses mycket angelägen. Enligt ordalydelsen får man inte förbränna olja

med högre svavelhalt än 2,5 %, men undantag kan göras om det föreligger

tillfredsställande rökgasrening. Motionärerna framhåller att det av propositionen

framgår att man är medveten om att rökgasrening som sådan gör

svavelförekomsten mindre besvärande även om denna rökgasrening endast

avskiljer sotpartiklarna från röken. Motionärerna frågar sig om det är

den sortens avskiljare som avses eller om man avser att grunden för undantag

från förordningen är att rökgasrenaren är så beskaffad att den

nedbringar svavelförekomsten i röken. Om avsikten är den senare kommer

enligt motionärerna ångkraftverken i den situationen att betydande mängder

olja ej skulle kunna komma till användning, då rökgasrenare av svavelreducerande

typ inte finnes konstruerade för anläggningar i den storleksordning

som det här gäller vare sig i eller utanför landet.

I motionerna framhålles vidare att påståendet av naturvårdsverket, att

svavelhalten i tjockolja kan minskas till 2 % genom att svavelrik och svavelfattig

tjockolja blandas, låter naturligt. I vissa fall synes det dock motionärerna

omöjligt att förfara så. Sålunda är det enligt motionärerna icke

realistiskt att blanda olja som befinner sig i ett bergrum eller i en större

tank i rymder från 30 000 till 100 000 in3. Motionärerna anser att denna

blandningsprocedur inte kan gälla redan lagrad olja ty även om en tank

innehåller olja av olika svavelhalt så blandas de olika oljorna sällan med

varandra. Vanligtvis ligger oljan i olika skikt beroende på de olika sorternas

viskositet och spec. vikt.

Motionärerna anför fortsättningsvis att en tänkbar lösning torde vara

att man tillåter att provet för bestämmande av svavelhalten får tagas i

rökgaserna i anläggningar av sådan storleksordning att sådant prov är

möjligt. Om så sker kan man elda med olja av högre svavelhalt samtidigt

med olja av lägre svavelhalt i de olika brännarna. Detta är tekniskt fullt

genomförbart. I andra fall kan man elda samma panna samtidigt med kol

och olja och därigenom nedbringa rökgasernas svavelhalt till den bestämda

nivån. Motionärerna menar att det finns skäl förmoda att förordningens

1 § får anses ha den innebörden att undantag av nämnt slag ges, då konsekvenserna

av ett förbud att använda redan lagrade oljor skulle bli katastrofala,

då både oljan och dess förvaringsrum (tank eller bergrum) skulle

bli värdelösa, om tolkningen skulle baseras på det senare alternativet.

Beträffande avsvavling på kemisk väg torde också det enligt motionärerna

få betraktas som ett orimligt alternativ för redan lagrad olja. Omfattningen

av den lagring som f. n. är för handen är i stort en väl bevarad

hemlighet, så ock dess svavelhalt, men uppgifter därom torde vara möjliga

att åvägabringa för riksdagen genom statlig myndighet (oljelagringsrådet).

Motionärerna framhåller att även om det här inte kan angivas till vilken

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 64 år 1968

13

mängd olja med högre svavelhalt än de angivna 2,5 %, som finnes i lager,

torde dock med säkerhet kunna sägas att mängden är betydande, så betydande

att det inte får ifrågasättas att den inte skulle få användas. Därför

bör enligt motionärerna i förordningen särskilt utsägas att skäl til! undantag

från förbudet att förbränna eldningsolja med högre svavelhalt än 2,5

viktprocent bör föreligga för förbrukare som lagrat olja före den 1 maj

1968.

Utskottet

I propositionen föreslås förbud efter den 30 juni 1969 mot användning av

eldningsolja med högre svavelhalt än 2,5 viktprocent eller det lägre värde

Kungl. Maj :t bestämmer. Avsikten är att sänkningen skall ske i den takt

ekonomiska och tekniska förutsättningar medger. Länsstyrelsen skall kunna

medge undantag från förbudet beträffande anläggning med tillfredsställande

rökgasrening eller i annat fall när särskilda skäl föreligger.

Till grund för propositionen ligger ett av naturvårdsverket framlagt förslag.

I detta har föreslagits att nedtrappningen av svavelhalten skall ske till

vissa angivna värden enligt en på förhand fastställd tidsplan, som sträcker

sig fram till den 1 juli 1974.

1 motionerna I: 972 av herrar Österdahl och Wirtén och Ii: 1234 av herr

Jönsson i Ingemarsgården m. fl. anföres bl. a. att en begränsning av svaveldioxidutsläppen

i luften är så angelägen att det finns synnerligen starka skäl

att anta naturvårdsverkets tidsplan. Enligt motionärerna föreligger de tekniska

möjligheterna härför. Motionärerna hemställer därför att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer att begränsning av svaveldioxidutsläpp

i luften skall ske enligt naturvårdsverkets tidsplan. Motionärerna

framhåller dock att begränsning enligt naturvårdsverkets förslag innebär

stora kostnader. De föreslår därför en utredning i syfte att klarlägga förslagets

konsekvenser i form av kostnadsökningar för berörda industrier och

hyreshöjningar m. m. samt i vilken utsträckning sådana fördyringar kan

motverkas i de enskilda fallen. Även i motionen II: 1227 av herr Jansson

m. fl. hemställes om begränsning av svavelhalten i eldningsolja i överensstämmelse

med naturvårdsverkets tidsplan. Antagande av naturvårdsverkets

plan skulle enligt motionärerna bl. a. ge oljeproducenterna klart besked

om att åtgärder för framställning av svavelfattiga eldningsoljor bör

inledas utan onödigt dröjsmål.

I motionerna I: 967 av herrar Brundin och Htibinette och II: 1226 av fru

Sundberg m. fl. anhålles om skyndsam utredning av de samhällsekonomiska

konsekvenserna av en önskvärd sänkning av svavelhalten i eldningsolja och

möjligheten att genom rökgasrening uppnå tillfredsställande sänkning av

svaveldioxidhalten i avgaserna. Vidare hemställes att riksdagen skall uttala

att resultatet av en i nämnda hänseenden företagen utredning bör ligga till

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr år 1968

grund för eu planmässig nedtrappning av svavelhalten i eldningsolja och

att planen före fastställandet skall föreläggas riksdagen för godkännande.

I motionen II: 1225 av herr Henningsson m. fl. hemställs att riksdagen

beslutar sådant tillägg till förordningen att skäl för undantag från förbudet

skall anses föreligga beträffande olja som lagrats av förbrukare före den 1

maj 1968. Motionärerna anför till stöd för sitt yrkande att vissa förbrukare,

bl. a. värmekraftverken, på grund av gällande bestämmelser om lagringstvång

kan antas ha betydande lager av olja med högre svavelhalt än 2,5 %.

Utskottet har slutligen i detta sammanhang behandlat de vid riksdagens

början väckta motionerna I: 28 av herr Werner och II: 37 av herr Hermansson

m. fl. såvitt däri yrkats att riksdagen skall hos Kungl. Maj :t begära förslag

till lagstiftning som förbjuder användandet av tjocka svaveihaltiga oljor

vid bostadsuppvärmning. Motionerna har tillgodosetts genom propositionsförslaget.

Utskottet finner det för sin del angeläget att utsläppen av svaveldioxid

begränsas. Den nu föreslagna begränsningen får ses som ett första steg på

vägen mot bättre förhållanden på området. Det synes emellertid inte vara

möjligt att redan nu ta ställning till i vilken takt nedtrappningen bör ske då

en mängd omständigheter av praktisk och ekonomisk natur, som är ofullständigt

kända, måste beaktas. Kungl. Maj :t har också förklarat sig avse

att ge naturvårdsverket i uppdrag att efter överläggningar med berörda intressenter

utreda de tekniska möjligheterna och de ekonomiska verkningarna

beträffande en fortsatt minskning av den tillåtna svavelhalten samt att

komma in med förslag i ämnet. Först när denna utredning föreligger torde

tillräckligt underlag för fortsatta åtgärder föreligga. Utskottet vill emellertid

understryka vikten av att nedtrappningen av svavelhalten sker i snabbast

möjliga takt. Det närmare bestämmandet härom bör ankomma på Kungl.

Maj :t.

Utskottet avstyrker med hänsyn till vad nu sagts yrkandena om fastställande

av särskild tidsplan. Även motionerna I: 967 och II: 1226 liksom motionerna

I: 972 och II: 1234 i övriga delar får anses besvarade genom vad

utskottet anfört.

Den föreslagna dispensregeln får anses ge tillräckliga möjligheter att beakta

även en sådan omständighet som att olja kan finnas lagrad i sådana

mängder att den inte hinner förbrukas före den 1 juli 1969. Anledning att i

förordningen ta in särskild bestämmelse för detta speciella fall föreligger

inte. Motionen II: 1225 bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Förslaget föranleder i övrigt inte något uttalande från utskottets sida.

Utskottet får på grund av vad sålunda anförts hemställa

A. att riksdagen med avslag på motionen II: 1225 bifaller

propositionen nr 122; samt

B. att följande motioner, nämligen ''

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Tredje lagutskottets utlåtande nr 64 år 1668

a) I: 28 och II: 37 såvitt avser det däri vid 2) upptagna

yrkandet;

b) I: 967 och II: 1226 såvitt de hänvisats till lagutskott;

c) I: 972 och II: 1234;

d) II: 1225; samt

e) II: 1227

i vad de ej kan anses besvarade genom vad utskottet ovan

anfört och hemställt icke föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 november 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

HANS LEVIN

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson

(s), Ebbe Ohlsson (h), Nils-Eric Gustafsson (ep)*, Erik Jansson (s),

Hansson (s) och Österdahl (fp);

från andra kammaren: herrar Levin (s), Tobé (fp), Svenning (s),

Sundelin (s), fröken Anderson i Lerum (s), herrar Krönmark (h), Åberg

(fp)* och Josefson i Arrie (ep).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Särskilt yttrande

av herrar Nils-Eric Gustafsson (ep), Österdahl (fp) och Tobé (fp).

Syftet med propositionen är inte i första hand att begränsa svavelhalten

i eldningsolja utan att begränsa svaveldioxidutsläppen i luften. Ett sätt att

nå detta syfte är att använda eldningsolja med låg svavelhalt. En annan

metod, som möjliggör fortsatt användning av tjockolja med dess vanligen

höga svavelhalt, är att förse anläggning för förbränning av olja med anordning

för rökgasrening.

Vi finner det, bl. a. av ekonomiska skäl, angeläget att användningen av

tjockolja inte uteslutes. Därför bör ägare av sådana anläggningar, där rökgasrening

lämpligen kan komma i fråga, bl. a. oljeeldade kraftverk, stimuleras

till att satsa på konstruktion och utbyggnad av anordningar för rökgasrening.

En förutsättning för en utveckling i denna riktning är att företagare,

som avser att lägga ned kostnader på anordning som möjliggör tillfredsställande

rökgasrening och på omhändertagande av produkter från sådan

rening, kan göra detta i förlitan på att dispens kommer att meddelas

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 64 år 1968

från förbudet att förbränna olja med högre svavelhalt än 2,5 viktprocent

eller det lägre värde Kungl. Maj :t bestämmer. Den i författningsförslaget

upptagna dispensregeln innebär emellertid endast att länsstyrelsen får medge

undantag beträffande anläggning med tillfredsställande rökgasrening.

Enligt vår mening bör i nu förevarande fall undantag regelmässigt beviljas.

Detta hade bort framgå av författningstexten.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680032

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1968:334 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Mdj:ts proposition med förslag till lag om upphävande av förordningen den 18 juni 186fy a1 i texten