Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts skrivelse med överlämnande av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation, i vad skrivelsen hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, jämte i ämnet väckta motioner.

1968-11-12 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1968:65, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts skrivelse med överlämnande av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation, i vad skrivelsen hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 65 år 1968

1

Nr 65

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts skrivelse med överlämnande

av redogörelse från Nordiska rådets svenska

delegation, i vad skrivelsen hänvisats till lagutskott

och behandlats av tredje lagutskottet, jämte i ämnet

väckta motioner.

I skrivelse den 5 april 1968, nr 78, har Kungl. Maj :t, under åberopande

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden

för samma dag, lämnat riksdagen redogörelse för Nordiska rådets sextonde

session i Oslo den 17—22 februari 1968.

Skrivelsen har, vad gäller frågorna under avdelning II i en av Nordiska

rådets svenska delegation utarbetad redogörelse för rådets sextonde session,

hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet beträffande

punkterna A 4 om jaktfrågor, A 8 om åtgärder mot olj ef örorening i havet,

C 3 om föroreningsfrågorna, D 4 om gemensam trafiklagstiftning, D 5 om

lagstiftning om resebyråverksamhet m. in., D 7 om fritidsfiske samt E 3 om

standardiserings- och materialkontrollfrågor.

Till lagutskott har även hänvisats nedan redovisade av tredje lagutskottet

behandlade motioner.

1. Jaktfrågor. Under A 4 i skrivelsen anföres följande.

I rekommendation nr 7/1963 om ändrade principer för djurskydds- och

jaktlagstiftningen hade rådet hemställt till regeringarna i Danmark, Island,

Norge och Sverige att i djurskydds- och jaktlagstiftningen lägga den principen

till grund att alla däggdjur och fåglar är helt fridlysta i den utsträckning

det inte uttryckligen i lagstiftningen har gjorts undantag härifrån.

På grundval av mottagna meddelanden konstaterade utskottet att den i

rekommendationen förordade principen för fridlysning av däggdjur och

fåglar nu ligger till grund för jaktlagstiftningen i Danmark, Finland och

Sverige. Det är numera endast den norska jaktlagstiftningen som inte erkänner

principen att både däggdjur och fåglar är totalfredade för så vitt

det inte gjorts uttryckligt undantag från denna regel. Den norska regeringen

hade meddelat, att frågan kommer att övervägas i en kommitté,

som man beräknar tillsätta inom nära framtid, och att det var ovisst när

arbetet i denna kunde avslutas. Utskottet konstaterade att rekommendationen

nr 7/1963 kunde anses som färdigbehandlad för Sveriges och Danmarks

del.

I ett tilläggsförslag om enhetliga jakttider, väckt av herr Lassinantti,

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt 3 avd. Nr 65

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 65 år 1968

hade föreslagits att Nordiska rådet skulle rekommendera regeringarna att

utarbeta en redogörelse för i vilka avseenden bestående olikheter i jaktoch

fridlysningstider i Norden innebär olägenheter för den politik som de

olika länderna vill föra beträffande viltlivet. Förslaget anknyter till en tidigare

rekommendation (nr 1/1958) som syftade till att åstadkomma enhetliga

jakt- och fridlysningstider i Norden för sådant vilt, som förflyttar sig

mellan länderna och för vars bestånd därför djupgående skiljaktigheter i

jakttiderna får omedelbar betydelse.

För att få en samlad belysning av problemet anordnade juridiska utskottet

den 14 oktober 1966 en jakt- och viltvårdskonferens i Bergen med deltagande

av ett 20-tal representanter för olika myndigheter och organisationer

i Danmark, Finland, Norge och Sverige (NU 1967: 7). Vidare hade

utskottet från regeringarna mottagit en sammanställning över jakttiderna

för vissa däggdjur och fågelarter i Danmark, Finland, Norge och Sverige

under jaktåret 1965/1966 (NU 1967 : 7, bilaga 2 ).

Utskottet erinrar om att det icke har varit och icke kan vara syftet att

nå fram till sammanfallande jakttider i de nordiska länderna. Inte en gång

inom varje enskilt land kan det bli fråga om sammanfallande perioder; något

sådant kan ännu mindre uppnås i hela Norden. Däremot kan det inom

vissa geografiska områden — som eventuellt kan omfatta flera länder, t. ex.

på Nordkalotten — bli tal om fastställande av sammanfallande jakttider.

Av sammanställningen framgick att det fortfarande synes vara väsentliga,

principiella skiljaktigheter mellan ländernas regler vad gäller fridlysning

av följande djur och fåglar: de stora rovdjuren, rovfåglarna, sjöfågel och

morkulla.

Utskottet hade även tagit del av två resolutioner, som antogs av den XI:e

Nordiska jägarkongressen i Köpenhamn i juni månad 1967. Däri hemställdes

att en kommitté tillsättes för utredande av frågan om upprättande av en

stor sammanhängande nationalpark på finskt, norskt och svenskt område

där björn, varg, järv, lodjur och örn skulle vara fridlysta för all jakt. Vidare

hemställdes om tillsättande av en annan kommitté med uppgift att utreda

gemensamma nordiska problem rörande de stora rovdjursarterna och lägga

fram förslag till fridlysningsbestämmelser för dessa arter.

Utskottet konstaterade att förutsättningarna för det av herr Lassinantti

väckta tilläggsförslaget ändrats sedan det väcktes i januari 1966 och att

man därför inte kunde tillstyrka bifall till förslagets ursprungliga konklusion.

Sammanfattningsvis uttalade utskottet att de nordiska ländernas lagstiftning

rörande jakt och fridlysning av djur och fåglar är olika i fråga om

en rad detalj bestämmelser, även om lagstiftningen naturligtvis vilar på vissa

gemensamma grundtankar. Lagstiftningen i varje land präglas av skiftande

naturförhållanden och livsvillkor i Nordens olika delar men är också ett

utslag av nationella traditioner. Utskottet fann det ogörligt att uppnå full

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 65 år 1968

3

överensstämmelse i synpunkterna på jaktlagstiftningens område, men det

borde heller inte vara Nordiska rådets mål att utplåna varje skillnad, som

har sina rötter i ländernas traditioner.

Utskottet underströk betydelsen av att ett nordiskt kollegium för viltforskning

upprättas i överensstämmelse med det av viltforskningskommittén

framlagda förslaget. En utbyggd viltforskning kunde på längre sikt bära

frukt i form av större principiell överensstämmelse rörande fridlysning av

djur och fåglar i Norden. Utskottet tillstyrkte också att man redan nu överväger

om det inte är möjligt att nå något större överensstämmelse på detta

område i fråga om fridlysningsbestämmelserna.

Utskottet föreslog att Nordiska rådet i en rekommendation till regeringarna

förordar

a) att alla djur och fåglar, även de som traditionellt beskrivs som skadliga,

som ett minimum bör fridlysas under fortplantningstiden,

b) att ingen i de nordiska länderna hemmahörande djur-/eller fågelart

totalt utrotas och att därför effektiva steg tas för att bevara ett antal fortplantiningsdugliga

stammar av de djur och fåglar som är på väg att do ut i

Norden,

c) att det införes förbud mot användande av fångstredskap och metoder

som utsätter djur eller fåglar för onödigt lidande eller förföljelse och

d) att utbetalning av skottpengar som premie för dödande eller fångande

av i vart fall sådana djur eller fåglar som är i fara för att do ut förbjudes.

Vidare pekade utskottet på betydelsen av att de nordiska regeringarna

i högre grad än hittills eftersträvar samverkan vid fastställande av jakt- och

fridlysningstiderna för djur och fåglar på så sätt att man inte i det ena landet

antar beslämmelser, som motverkas i de regler ett annat land meddelat,

liksom alt man bör eftersträva en rimlig fördelning av det jaktmässiga

utbytet. Slutligen anmärktes, att utskottet är medvetet om att frågan om ett

tillfredsställande skydd av djur och fåglar bara är en sida av det långt mer

omfattande problemet rörande det allmänna naturskyddet. Utskottet underströk

att de nordiska länderna i tid bör ta vara på de natursköna områden

som fortfarande finns kvar i vart och ett av länderna.

På förslag av utskottet antog rådet fyra rekommendationer i denna fråga:

regeringarna rekommenderas att upprätta ett nordiskt kollegium för viltforskning

(nr 1); regeringarna rekommenderas att bestämmelserna om

jakt och fridlysning av djur och fåglar i den utsträckning det inte redan

är fallet utformas i överensstämmelse med de principiella grundsatser som

nämnts ovan under punkterna a—d (nr 2); vidare rekommenderas regeringarna

att samverka vid fastställande av jakt- och fridlysningstider för djur

och fåglar så att bestämmelserna icke motverkar varandra och så att man får

en rimlig fördelning av det jaktmässiga utbytet (nr 3); slutligen rekommenderas

regeringarna i Finland, Norge och Sverige att undersöka om det är

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 65 år 1968

möjligt att upprätta en eller flera stora naturparker på finskt, norskt och

svenskt område där de stora rovdjuren i Norden skall vara fridlysta (nr 4).

Motioner. I detta sammanhang har utskottet behandlat två i anledning av

skrivelsen väckta motioner, nämligen de likalydande motionerna 1:942 av

herr Hansson och 11: 1201 av herr Tobé. I motionerna hemställs

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ville framhålla angelägenheten

av att Kungl. Maj:t på allt sätt medverkar till att de i Nordiska rådets rekommendationer

nr 2—4/1968 framförda önskemålen så snart som möjligt

tillgodoses».

I motiveringen till motionsförslaget framhåller motionärerna inledningsvis

att samordning på nordiskt plan av jakt- och fridlysningsbestämmelserna

i de olika nordiska länderna länge stått på dagordningen i Nordiska rådet.

Motionärerna erinrar om att rådet i rekommendationen nr 2/1968 förordar

en harmonisering av dessa bestämmelser efter vissa gemensamma principer.

Bl. a. vill rådet, att man skyddar djurarterna under den tid, då ungarna

födes. Den barbariska slakten av sälungar bör exempelvis icke tillåtas. Vidare

bör förhindras att människan medvetet går in för att helt utrota vissa

djurarter. Motionärerna understryker att uppsättande av skottpengar beträffande

djur, vilka tillhör en art i utdöende, är särskilt motbjudande.

Motionärerna anser att de svenska bestämmelserna i samförstånd med

grannländerna bör överses från nu angivna synpunkter. En stark opinion

bär upp kravet på att människan icke skall ta sig den makten att utrota

andra djurarter från jordytan.

Rekommendationen nr 4/1968 rörande tanken att inom norra delen av

Skandinavien få till stånd ett stort område som naturpark, där de stora rovdjuren,

som är i stor fara att helt utdö, kan få en fristad, synes motionärerna

väl värd att närmare övervägas.

Motionärerna framhåller vidare att för närvarande ingen egentlig samordning

av jakt- och fridlysningstider finns i Norden. En art, som skyddas

i ett land, kan bli föremål för hämningslös avskjutning i ett annat. Vinterjakten

i Danmark på sådan sjöfågel, som skyddas i Sverige, är enligt motionärerna

ett exempel. Ett annat gäller olikheterna i Finland och Sverige beträffande

tiden för ripjakten. Motionärerna erinrar om att i rekommendationen

nr 3/1968 detta problem tas upp och att en koordinering påyrkas.

Arbetet på hela detta fält har enligt motionärerna hittills gått utomordentligt

långsamt. De anser att det är ett starkt intresse att arbetet nu påskyndas.

Det synes dem därför önskvärt, att riksdagen i samband med behandlingen

av Nordiska rådets redogörelse ger uttryck för den meningen att

Kungl. Maj :t bör ägna hithörande frågor ökad uppmärksamhet och efterkomma

de rekommendationer, som Nordiska rådet vid årets session antagit

till skydd för och utveckling av viltstammarna i Norden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 65 år 1968

Utskottet. Utskottet anser det angeläget att de åtgärder i viltvårdande

syfte soxn förordas i Nordiska rådets rekommendationer 1—4/1988 genomföres.

De tankar, som kommit till uttryck i motionerna I: 942 och II: 1201

till stöd för önskemålet att rekommendationerna 2—4/1988 så snart som

möjligt tillgodoses, synes utskottet värda beaktande. Utskottet ansluter sig

därför till dessa tankar. Även om Sverige får anses ligga långt framme när

det gäller lagstiftning som möjliggör tillfredsställande skydd av däggdjur

och fåglar får nu ifrågavarande spörsmål anses ha sådan vikt att det anförda

bör ges Knngl. Maj :t till känna.

2. Åtgärder mot förorening i havet. Under A 8 i skrivelsen anföres följande.

I rekommendation nr 9/1965 hemställde Nordiska rådet till regeringarna

att söka åstadkomma en effektiv kontroll av att oljeuttömning i havet inte

sker i strid med oljeskadekonventionen av 1954. Av meddelandena från regeringarna

till årets rådssession framgick, att en överenskommelse mellan

Danmark, Finland, Norge och Sverige om samarbete angående kontroll med

iakttagandet av bestämmelser, som åsyftar att förhindra förorening av havet

med olja, undertecknades den 8 december 1967 och att överenskommelsen

härefter trätt i kraft den 18 januari 1968. På grund härav kunde rekommendationen

anses som färdigbehandlad och på förslag av utskottet beslöt rådet

att avskriva frågan.

Under året har juridiska utskottet ägnat frågan om vidtagande av ytterligare

åtgärder till skydd mot oljeföroreningar i havet särskilt intresse.

I ett tilläggsförslag, väckt av bl. a. herr Adamsson, föreslås att Nordiska

rådet rekommenderar regeringarna att verka för att oljeskadekonventionen

ändras på så sätt, att i princip totalt förbud meddelas mot att tömma olja

eller oljehaltiga blandningar i havet, att ökade möjligheter skapas för effektiv

kontroll med efterlevnaden av konventionen och att beivrandet av överträdelser

av konventionen kan upptagas av internationell domstol. Utskottet

fann, att de nordiska länderna bör intensifiera sina strävanden för att

hindra olj ef örorening i havet. Från regeringarnas sida utföres redan nu ett

värdefullt arbete i denna riktning. Det är emellertid uppenbart, ansåg utskottet,

att hittills vidtagna åtgärder icke varit tillräckligt effektiva för att hindra

olaglig uttömning av olja i havet. Denna vållar åtskilliga skador för fiskare,

som får redskap nedsmutsade, och för sjöfåglarna kan följderna bli katastrofala.

Genom att Nordiska rådet antar en rekommendation av föreslaget

innehåll skulle tillkännages, att befolkningen i de nordiska länderna står

bakom strävandena att förhindra ojeförorening i havet. Ehuru utskottet i

stort sett kunde ansluta sig till tilläggsförslaget, fann det dock att frågan

om upprättande av en internationell domstol för att beivra överträdelser av

konventionen borde underkastas en närmare undersökning innan regeringarna

tar något initiativ i denna del. Utskottet uttalade dock sitt stöd för varje

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 65 år 1968

strävande, som kan leda till upprättandet av en sådan domstol, om detta är

praktiskt möjligt.

På förslag av utskottet antog Nordiska rådet en rekommendation (nr 31),

vari regeringarna rekommenderas att försöka få den internationella oljeskadekonventionen

ändrad på så sätt, att i princip totalt förbud införes

mot att tömma olja och oljehaltiga blandningar i havet och att ökade möjligheter

skapas för en effektiv kontroll av efterlevnaden av konventionen.

Vidare hemställer rådet i rekommendationen till regeringarna att överväga

om det även är möjligt att låta behandlingen av överträdelse av konventionen

försiggå vid en särskild för ändamålet tillskapad internationell domstol.

Motion. Under detta avsnitt har utskottet behandlat en i anledning av skrivelsen

inom andra kammaren väckt motion, nr II: 1199, av herr Adamsson.

I motionen hem ställes

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer att frågan om upprättande

av en särskild internationell domstol för beivrande av överträdelser

av förbud mot oljeutsläpp undersökes».

Motionären anför till stöd för sin begäran att, även om många åtgärder

mot olj ef örorening i havet under årens lopp vidtagits, inte minst på initiativ

av IMCO, det är uppenbart att kampen mot oljeutsläppen måste fortsättas.

Under erinran om de av Nordiska rådet antagna rekommendationerna, som

syftar till ett effektivare skydd mot olj ef örorening, framhåller motionären

att en av svårigheterna vid bekämpningen av oljeutsläppen varit att åstadkomma

full kontroll av efterlevnaden av oljeskadekonventionen och sanktioner

mot överträdelser av förbud. Han hänvisar till att sakkunniga som en

möjlighet till bättre kontroll av otillåtna oljeutsläpp anvisat att reglerna om

förande av oljedagbok ändras eller att bevisbördan för att överträdelse ej ägt

rum läggs på fartygets befälhavare. En annan möjlighet som diskuterats är

vidare inrättande av en internationell domstol och sanktionsordning för behandling

av överti''ädelser.

Med anledning av Nordiska rådets rekommendation att de nordiska regeringarna

skall överväga om det är möjligt att låta behandlingen av överträdelser

av oljeuttömningsförbud ske vid en särskilt inrättad internationell

domstol erinrar motionären om att de praktiska och juridiska möjligheterna

att upprätta en sådan domstol närmare måste utredas innan förslag därom

kan framläggas. Kungl. Maj :t bör därför enligt motionären medverka till att

en sådan undersökning snarast kommer till stånd.

Utskottet. Förbudet i 1954 års oljeskadekonvention mot uttömning av olja

i havet har efter hand skärpts och blivit mera omfattande. Hittills vidtagna

åtgärder har emellertid inte varit tillräckligt effektiva för att hindra att olja

eller oljehaltiga blandningar tömmes i havet. Sådana utsläpp vållar årligen

betydande skador och olägenheter i olika hänseenden och det är därför givet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 65 år 1968

7

att allt bör göras som kan leda till bättre förhållanden. Ett stort problem i

sammanhanget är svårigheten att effektivt kontrollera efterlevnaden av konventionen.

Utskottet hade under vårsessionen att ta ställning till motioner som bl. a.

syftade till strängare straffpåföljder vid överträdelser av den svenska oljeskyddslagen

av år 1956. Denna lag bygger på oljeskadekonventionen. Utskottet

konstaterade i sitt utlåtande, nr 49, att det råder stora svårigheter att

få till stånd effektiv kontroll av efterlevnaden av oljeskyddslagen. Sålunda

sker utsläppen i regel på öppna havet och upptäckts ofta först åtskillig tid

efter det att de ägt rum. Att fastställa från vilket fartyg utsläppet härrör möter

i detta läge avsevärda svårigheter. I fråga om internationellt vatten tillkommer

dessutom den omständigheten att en strandstats myndigheter synes

ha begränsade befogenheter att vidta åtgärder för utredning. Lagföring av för

oljeutsläpp ansvariga personer kommer endast undantagsvis till stånd. Enligt

utskottets mening skulle en skärpning av påföljderna vid åsidosättande

av förbudet mot oljeutsläpp få ringa effekt, om inte utrednings- och bevismöjligheterna

kan förbättras. Utskottet uttalade avslutningsvis att det är

angeläget att man kommer till rätta med problemet att förbättra efterlevnaden

av oljeskyddslagen. I första hand bör emellertid vidtagas åtgärder som

syftar till att anordna och förbättra mottagningsstationer för oljerester och att

där ge fartygen tillfredsställande service och vidare att införa skärpt kontroll.

Först om sådana åtgärder visar sig otillräckliga bör övervägas att skärpa påföljderna.

Motsvarande synpunkter, som kom till uttryck i fråga om möjligheterna

att förbättra efterlevnaden av den svenska oljeskyddslagen, synes jämväl

kunna anläggas när det gäller den i motionen II: 1199 aktualiserade frågan om

inrättande av en internationell domstol för beivrande av överträdelser av

förbud enligt oljeskadekonventionen. Bevis- och utredningssvårigheter kan

befaras leda till att ytterst få fall skulle komma att dragas inför domstolen.

Med hänsyn härtill och då frågan i anledning av Nordiska rådets rekommendation

kommer att bli föremål för överväganden hos Kungl. Maj :t finner

utskottet att någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen inte är

påkallad.

3. Övriga av tredje lagutskottet behandlade frågor. Beträffande följande i

redogörelsen för Nordiska rådets sextonde session behandlade frågor, nämligen
C

3. Föroreningsfrågorna (s. 33),

D 4. Gemensam trafiklagstiftning (s. 40),

D 5. Lagstiftning om resebyråverksamhet m. in. (s. 40—41),

D 7. Fritidsfiske (s. 42—43) samt

E 3. Standardiserings- och materialkontrollfrågor (s. 48—49),

har utskottet icke funnit något uttalande påkallat.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 65 år 1968

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

A. att motionen II: 1199 icke föranleder någon riksdagens

åtgärd;

B. att riksdagen i anledning av skrivelsen nr 78 och motionerna

I: 942 och II: 1201 ger Kungl. Maj:t till känna vad

utskottet anfört ovan under 1.);

C. att sistnämnda motioner i den mån de ej kan anses

besvarade genom vad utskottet anfört och hemställt icke

föranleder någon riksdagens åtgärd; samt

D. att skrivelsen i övrigt, såvitt nu är i fråga, lägges till

handlingarna.

Stockholm den 12 november 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Göran Karlsson (s),

Svante Kristiansson (s), Nils-Eric Gustafsson (ep), Erik Jansson (s), Åkesson

(fp) och fru Landberg (s)*;

från andra kammaren: herrar Levin (s)*, Johansson i Torp (s), fru

Torbrink (s), herrar Grebäck (ep), Hedin (h), Tobé (fp), Sundelin (s) och

Åberg (fp).

*Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680032

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1968:350 Skrivelse till Konungen i anledning av motioner angående meritvärdet av tjänstgöring % u-land. a1 i texten