Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts skrivelse med överlämnande av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation, i vad skrivelsen hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, jämte i ämnet väckta motioner.
1968-11-12 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1968:65, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts skrivelse med överlämnande av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation, i vad skrivelsen hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 65 år 1968
1
Nr 65
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts skrivelse med överlämnande
av redogörelse från Nordiska rådets svenska
delegation, i vad skrivelsen hänvisats till lagutskott
och behandlats av tredje lagutskottet, jämte i ämnet
väckta motioner.
I skrivelse den 5 april 1968, nr 78, har Kungl. Maj :t, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för samma dag, lämnat riksdagen redogörelse för Nordiska rådets sextonde
session i Oslo den 17—22 februari 1968.
Skrivelsen har, vad gäller frågorna under avdelning II i en av Nordiska
rådets svenska delegation utarbetad redogörelse för rådets sextonde session,
hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet beträffande
punkterna A 4 om jaktfrågor, A 8 om åtgärder mot olj ef örorening i havet,
C 3 om föroreningsfrågorna, D 4 om gemensam trafiklagstiftning, D 5 om
lagstiftning om resebyråverksamhet m. in., D 7 om fritidsfiske samt E 3 om
standardiserings- och materialkontrollfrågor.
Till lagutskott har även hänvisats nedan redovisade av tredje lagutskottet
behandlade motioner.
1. Jaktfrågor. Under A 4 i skrivelsen anföres följande.
I rekommendation nr 7/1963 om ändrade principer för djurskydds- och
jaktlagstiftningen hade rådet hemställt till regeringarna i Danmark, Island,
Norge och Sverige att i djurskydds- och jaktlagstiftningen lägga den principen
till grund att alla däggdjur och fåglar är helt fridlysta i den utsträckning
det inte uttryckligen i lagstiftningen har gjorts undantag härifrån.
På grundval av mottagna meddelanden konstaterade utskottet att den i
rekommendationen förordade principen för fridlysning av däggdjur och
fåglar nu ligger till grund för jaktlagstiftningen i Danmark, Finland och
Sverige. Det är numera endast den norska jaktlagstiftningen som inte erkänner
principen att både däggdjur och fåglar är totalfredade för så vitt
det inte gjorts uttryckligt undantag från denna regel. Den norska regeringen
hade meddelat, att frågan kommer att övervägas i en kommitté,
som man beräknar tillsätta inom nära framtid, och att det var ovisst när
arbetet i denna kunde avslutas. Utskottet konstaterade att rekommendationen
nr 7/1963 kunde anses som färdigbehandlad för Sveriges och Danmarks
del.
I ett tilläggsförslag om enhetliga jakttider, väckt av herr Lassinantti,
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt 3 avd. Nr 65
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 65 år 1968
hade föreslagits att Nordiska rådet skulle rekommendera regeringarna att
utarbeta en redogörelse för i vilka avseenden bestående olikheter i jaktoch
fridlysningstider i Norden innebär olägenheter för den politik som de
olika länderna vill föra beträffande viltlivet. Förslaget anknyter till en tidigare
rekommendation (nr 1/1958) som syftade till att åstadkomma enhetliga
jakt- och fridlysningstider i Norden för sådant vilt, som förflyttar sig
mellan länderna och för vars bestånd därför djupgående skiljaktigheter i
jakttiderna får omedelbar betydelse.
För att få en samlad belysning av problemet anordnade juridiska utskottet
den 14 oktober 1966 en jakt- och viltvårdskonferens i Bergen med deltagande
av ett 20-tal representanter för olika myndigheter och organisationer
i Danmark, Finland, Norge och Sverige (NU 1967: 7). Vidare hade
utskottet från regeringarna mottagit en sammanställning över jakttiderna
för vissa däggdjur och fågelarter i Danmark, Finland, Norge och Sverige
under jaktåret 1965/1966 (NU 1967 : 7, bilaga 2 ).
Utskottet erinrar om att det icke har varit och icke kan vara syftet att
nå fram till sammanfallande jakttider i de nordiska länderna. Inte en gång
inom varje enskilt land kan det bli fråga om sammanfallande perioder; något
sådant kan ännu mindre uppnås i hela Norden. Däremot kan det inom
vissa geografiska områden — som eventuellt kan omfatta flera länder, t. ex.
på Nordkalotten — bli tal om fastställande av sammanfallande jakttider.
Av sammanställningen framgick att det fortfarande synes vara väsentliga,
principiella skiljaktigheter mellan ländernas regler vad gäller fridlysning
av följande djur och fåglar: de stora rovdjuren, rovfåglarna, sjöfågel och
morkulla.
Utskottet hade även tagit del av två resolutioner, som antogs av den XI:e
Nordiska jägarkongressen i Köpenhamn i juni månad 1967. Däri hemställdes
att en kommitté tillsättes för utredande av frågan om upprättande av en
stor sammanhängande nationalpark på finskt, norskt och svenskt område
där björn, varg, järv, lodjur och örn skulle vara fridlysta för all jakt. Vidare
hemställdes om tillsättande av en annan kommitté med uppgift att utreda
gemensamma nordiska problem rörande de stora rovdjursarterna och lägga
fram förslag till fridlysningsbestämmelser för dessa arter.
Utskottet konstaterade att förutsättningarna för det av herr Lassinantti
väckta tilläggsförslaget ändrats sedan det väcktes i januari 1966 och att
man därför inte kunde tillstyrka bifall till förslagets ursprungliga konklusion.
Sammanfattningsvis uttalade utskottet att de nordiska ländernas lagstiftning
rörande jakt och fridlysning av djur och fåglar är olika i fråga om
en rad detalj bestämmelser, även om lagstiftningen naturligtvis vilar på vissa
gemensamma grundtankar. Lagstiftningen i varje land präglas av skiftande
naturförhållanden och livsvillkor i Nordens olika delar men är också ett
utslag av nationella traditioner. Utskottet fann det ogörligt att uppnå full
Tredje lagutskottets utlåtande nr 65 år 1968
3
överensstämmelse i synpunkterna på jaktlagstiftningens område, men det
borde heller inte vara Nordiska rådets mål att utplåna varje skillnad, som
har sina rötter i ländernas traditioner.
Utskottet underströk betydelsen av att ett nordiskt kollegium för viltforskning
upprättas i överensstämmelse med det av viltforskningskommittén
framlagda förslaget. En utbyggd viltforskning kunde på längre sikt bära
frukt i form av större principiell överensstämmelse rörande fridlysning av
djur och fåglar i Norden. Utskottet tillstyrkte också att man redan nu överväger
om det inte är möjligt att nå något större överensstämmelse på detta
område i fråga om fridlysningsbestämmelserna.
Utskottet föreslog att Nordiska rådet i en rekommendation till regeringarna
förordar
a) att alla djur och fåglar, även de som traditionellt beskrivs som skadliga,
som ett minimum bör fridlysas under fortplantningstiden,
b) att ingen i de nordiska länderna hemmahörande djur-/eller fågelart
totalt utrotas och att därför effektiva steg tas för att bevara ett antal fortplantiningsdugliga
stammar av de djur och fåglar som är på väg att do ut i
Norden,
c) att det införes förbud mot användande av fångstredskap och metoder
som utsätter djur eller fåglar för onödigt lidande eller förföljelse och
d) att utbetalning av skottpengar som premie för dödande eller fångande
av i vart fall sådana djur eller fåglar som är i fara för att do ut förbjudes.
Vidare pekade utskottet på betydelsen av att de nordiska regeringarna
i högre grad än hittills eftersträvar samverkan vid fastställande av jakt- och
fridlysningstiderna för djur och fåglar på så sätt att man inte i det ena landet
antar beslämmelser, som motverkas i de regler ett annat land meddelat,
liksom alt man bör eftersträva en rimlig fördelning av det jaktmässiga
utbytet. Slutligen anmärktes, att utskottet är medvetet om att frågan om ett
tillfredsställande skydd av djur och fåglar bara är en sida av det långt mer
omfattande problemet rörande det allmänna naturskyddet. Utskottet underströk
att de nordiska länderna i tid bör ta vara på de natursköna områden
som fortfarande finns kvar i vart och ett av länderna.
På förslag av utskottet antog rådet fyra rekommendationer i denna fråga:
regeringarna rekommenderas att upprätta ett nordiskt kollegium för viltforskning
(nr 1); regeringarna rekommenderas att bestämmelserna om
jakt och fridlysning av djur och fåglar i den utsträckning det inte redan
är fallet utformas i överensstämmelse med de principiella grundsatser som
nämnts ovan under punkterna a—d (nr 2); vidare rekommenderas regeringarna
att samverka vid fastställande av jakt- och fridlysningstider för djur
och fåglar så att bestämmelserna icke motverkar varandra och så att man får
en rimlig fördelning av det jaktmässiga utbytet (nr 3); slutligen rekommenderas
regeringarna i Finland, Norge och Sverige att undersöka om det är
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 65 år 1968
möjligt att upprätta en eller flera stora naturparker på finskt, norskt och
svenskt område där de stora rovdjuren i Norden skall vara fridlysta (nr 4).
Motioner. I detta sammanhang har utskottet behandlat två i anledning av
skrivelsen väckta motioner, nämligen de likalydande motionerna 1:942 av
herr Hansson och 11: 1201 av herr Tobé. I motionerna hemställs
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ville framhålla angelägenheten
av att Kungl. Maj:t på allt sätt medverkar till att de i Nordiska rådets rekommendationer
nr 2—4/1968 framförda önskemålen så snart som möjligt
tillgodoses».
I motiveringen till motionsförslaget framhåller motionärerna inledningsvis
att samordning på nordiskt plan av jakt- och fridlysningsbestämmelserna
i de olika nordiska länderna länge stått på dagordningen i Nordiska rådet.
Motionärerna erinrar om att rådet i rekommendationen nr 2/1968 förordar
en harmonisering av dessa bestämmelser efter vissa gemensamma principer.
Bl. a. vill rådet, att man skyddar djurarterna under den tid, då ungarna
födes. Den barbariska slakten av sälungar bör exempelvis icke tillåtas. Vidare
bör förhindras att människan medvetet går in för att helt utrota vissa
djurarter. Motionärerna understryker att uppsättande av skottpengar beträffande
djur, vilka tillhör en art i utdöende, är särskilt motbjudande.
Motionärerna anser att de svenska bestämmelserna i samförstånd med
grannländerna bör överses från nu angivna synpunkter. En stark opinion
bär upp kravet på att människan icke skall ta sig den makten att utrota
andra djurarter från jordytan.
Rekommendationen nr 4/1968 rörande tanken att inom norra delen av
Skandinavien få till stånd ett stort område som naturpark, där de stora rovdjuren,
som är i stor fara att helt utdö, kan få en fristad, synes motionärerna
väl värd att närmare övervägas.
Motionärerna framhåller vidare att för närvarande ingen egentlig samordning
av jakt- och fridlysningstider finns i Norden. En art, som skyddas
i ett land, kan bli föremål för hämningslös avskjutning i ett annat. Vinterjakten
i Danmark på sådan sjöfågel, som skyddas i Sverige, är enligt motionärerna
ett exempel. Ett annat gäller olikheterna i Finland och Sverige beträffande
tiden för ripjakten. Motionärerna erinrar om att i rekommendationen
nr 3/1968 detta problem tas upp och att en koordinering påyrkas.
Arbetet på hela detta fält har enligt motionärerna hittills gått utomordentligt
långsamt. De anser att det är ett starkt intresse att arbetet nu påskyndas.
Det synes dem därför önskvärt, att riksdagen i samband med behandlingen
av Nordiska rådets redogörelse ger uttryck för den meningen att
Kungl. Maj :t bör ägna hithörande frågor ökad uppmärksamhet och efterkomma
de rekommendationer, som Nordiska rådet vid årets session antagit
till skydd för och utveckling av viltstammarna i Norden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5
Tredje lagutskottets utlåtande nr 65 år 1968
Utskottet. Utskottet anser det angeläget att de åtgärder i viltvårdande
syfte soxn förordas i Nordiska rådets rekommendationer 1—4/1988 genomföres.
De tankar, som kommit till uttryck i motionerna I: 942 och II: 1201
till stöd för önskemålet att rekommendationerna 2—4/1988 så snart som
möjligt tillgodoses, synes utskottet värda beaktande. Utskottet ansluter sig
därför till dessa tankar. Även om Sverige får anses ligga långt framme när
det gäller lagstiftning som möjliggör tillfredsställande skydd av däggdjur
och fåglar får nu ifrågavarande spörsmål anses ha sådan vikt att det anförda
bör ges Knngl. Maj :t till känna.
2. Åtgärder mot förorening i havet. Under A 8 i skrivelsen anföres följande.
I rekommendation nr 9/1965 hemställde Nordiska rådet till regeringarna
att söka åstadkomma en effektiv kontroll av att oljeuttömning i havet inte
sker i strid med oljeskadekonventionen av 1954. Av meddelandena från regeringarna
till årets rådssession framgick, att en överenskommelse mellan
Danmark, Finland, Norge och Sverige om samarbete angående kontroll med
iakttagandet av bestämmelser, som åsyftar att förhindra förorening av havet
med olja, undertecknades den 8 december 1967 och att överenskommelsen
härefter trätt i kraft den 18 januari 1968. På grund härav kunde rekommendationen
anses som färdigbehandlad och på förslag av utskottet beslöt rådet
att avskriva frågan.
Under året har juridiska utskottet ägnat frågan om vidtagande av ytterligare
åtgärder till skydd mot oljeföroreningar i havet särskilt intresse.
I ett tilläggsförslag, väckt av bl. a. herr Adamsson, föreslås att Nordiska
rådet rekommenderar regeringarna att verka för att oljeskadekonventionen
ändras på så sätt, att i princip totalt förbud meddelas mot att tömma olja
eller oljehaltiga blandningar i havet, att ökade möjligheter skapas för effektiv
kontroll med efterlevnaden av konventionen och att beivrandet av överträdelser
av konventionen kan upptagas av internationell domstol. Utskottet
fann, att de nordiska länderna bör intensifiera sina strävanden för att
hindra olj ef örorening i havet. Från regeringarnas sida utföres redan nu ett
värdefullt arbete i denna riktning. Det är emellertid uppenbart, ansåg utskottet,
att hittills vidtagna åtgärder icke varit tillräckligt effektiva för att hindra
olaglig uttömning av olja i havet. Denna vållar åtskilliga skador för fiskare,
som får redskap nedsmutsade, och för sjöfåglarna kan följderna bli katastrofala.
Genom att Nordiska rådet antar en rekommendation av föreslaget
innehåll skulle tillkännages, att befolkningen i de nordiska länderna står
bakom strävandena att förhindra ojeförorening i havet. Ehuru utskottet i
stort sett kunde ansluta sig till tilläggsförslaget, fann det dock att frågan
om upprättande av en internationell domstol för att beivra överträdelser av
konventionen borde underkastas en närmare undersökning innan regeringarna
tar något initiativ i denna del. Utskottet uttalade dock sitt stöd för varje
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 65 år 1968
strävande, som kan leda till upprättandet av en sådan domstol, om detta är
praktiskt möjligt.
På förslag av utskottet antog Nordiska rådet en rekommendation (nr 31),
vari regeringarna rekommenderas att försöka få den internationella oljeskadekonventionen
ändrad på så sätt, att i princip totalt förbud införes
mot att tömma olja och oljehaltiga blandningar i havet och att ökade möjligheter
skapas för en effektiv kontroll av efterlevnaden av konventionen.
Vidare hemställer rådet i rekommendationen till regeringarna att överväga
om det även är möjligt att låta behandlingen av överträdelse av konventionen
försiggå vid en särskild för ändamålet tillskapad internationell domstol.
Motion. Under detta avsnitt har utskottet behandlat en i anledning av skrivelsen
inom andra kammaren väckt motion, nr II: 1199, av herr Adamsson.
I motionen hem ställes
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer att frågan om upprättande
av en särskild internationell domstol för beivrande av överträdelser
av förbud mot oljeutsläpp undersökes».
Motionären anför till stöd för sin begäran att, även om många åtgärder
mot olj ef örorening i havet under årens lopp vidtagits, inte minst på initiativ
av IMCO, det är uppenbart att kampen mot oljeutsläppen måste fortsättas.
Under erinran om de av Nordiska rådet antagna rekommendationerna, som
syftar till ett effektivare skydd mot olj ef örorening, framhåller motionären
att en av svårigheterna vid bekämpningen av oljeutsläppen varit att åstadkomma
full kontroll av efterlevnaden av oljeskadekonventionen och sanktioner
mot överträdelser av förbud. Han hänvisar till att sakkunniga som en
möjlighet till bättre kontroll av otillåtna oljeutsläpp anvisat att reglerna om
förande av oljedagbok ändras eller att bevisbördan för att överträdelse ej ägt
rum läggs på fartygets befälhavare. En annan möjlighet som diskuterats är
vidare inrättande av en internationell domstol och sanktionsordning för behandling
av överti''ädelser.
Med anledning av Nordiska rådets rekommendation att de nordiska regeringarna
skall överväga om det är möjligt att låta behandlingen av överträdelser
av oljeuttömningsförbud ske vid en särskilt inrättad internationell
domstol erinrar motionären om att de praktiska och juridiska möjligheterna
att upprätta en sådan domstol närmare måste utredas innan förslag därom
kan framläggas. Kungl. Maj :t bör därför enligt motionären medverka till att
en sådan undersökning snarast kommer till stånd.
Utskottet. Förbudet i 1954 års oljeskadekonvention mot uttömning av olja
i havet har efter hand skärpts och blivit mera omfattande. Hittills vidtagna
åtgärder har emellertid inte varit tillräckligt effektiva för att hindra att olja
eller oljehaltiga blandningar tömmes i havet. Sådana utsläpp vållar årligen
betydande skador och olägenheter i olika hänseenden och det är därför givet
Tredje lagutskottets utlåtande nr 65 år 1968
7
att allt bör göras som kan leda till bättre förhållanden. Ett stort problem i
sammanhanget är svårigheten att effektivt kontrollera efterlevnaden av konventionen.
Utskottet hade under vårsessionen att ta ställning till motioner som bl. a.
syftade till strängare straffpåföljder vid överträdelser av den svenska oljeskyddslagen
av år 1956. Denna lag bygger på oljeskadekonventionen. Utskottet
konstaterade i sitt utlåtande, nr 49, att det råder stora svårigheter att
få till stånd effektiv kontroll av efterlevnaden av oljeskyddslagen. Sålunda
sker utsläppen i regel på öppna havet och upptäckts ofta först åtskillig tid
efter det att de ägt rum. Att fastställa från vilket fartyg utsläppet härrör möter
i detta läge avsevärda svårigheter. I fråga om internationellt vatten tillkommer
dessutom den omständigheten att en strandstats myndigheter synes
ha begränsade befogenheter att vidta åtgärder för utredning. Lagföring av för
oljeutsläpp ansvariga personer kommer endast undantagsvis till stånd. Enligt
utskottets mening skulle en skärpning av påföljderna vid åsidosättande
av förbudet mot oljeutsläpp få ringa effekt, om inte utrednings- och bevismöjligheterna
kan förbättras. Utskottet uttalade avslutningsvis att det är
angeläget att man kommer till rätta med problemet att förbättra efterlevnaden
av oljeskyddslagen. I första hand bör emellertid vidtagas åtgärder som
syftar till att anordna och förbättra mottagningsstationer för oljerester och att
där ge fartygen tillfredsställande service och vidare att införa skärpt kontroll.
Först om sådana åtgärder visar sig otillräckliga bör övervägas att skärpa påföljderna.
Motsvarande synpunkter, som kom till uttryck i fråga om möjligheterna
att förbättra efterlevnaden av den svenska oljeskyddslagen, synes jämväl
kunna anläggas när det gäller den i motionen II: 1199 aktualiserade frågan om
inrättande av en internationell domstol för beivrande av överträdelser av
förbud enligt oljeskadekonventionen. Bevis- och utredningssvårigheter kan
befaras leda till att ytterst få fall skulle komma att dragas inför domstolen.
Med hänsyn härtill och då frågan i anledning av Nordiska rådets rekommendation
kommer att bli föremål för överväganden hos Kungl. Maj :t finner
utskottet att någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen inte är
påkallad.
3. Övriga av tredje lagutskottet behandlade frågor. Beträffande följande i
redogörelsen för Nordiska rådets sextonde session behandlade frågor, nämligen
C
3. Föroreningsfrågorna (s. 33),
D 4. Gemensam trafiklagstiftning (s. 40),
D 5. Lagstiftning om resebyråverksamhet m. in. (s. 40—41),
D 7. Fritidsfiske (s. 42—43) samt
E 3. Standardiserings- och materialkontrollfrågor (s. 48—49),
har utskottet icke funnit något uttalande påkallat.
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 65 år 1968
Utskottets hemställan
Utskottet hemställer
A. att motionen II: 1199 icke föranleder någon riksdagens
åtgärd;
B. att riksdagen i anledning av skrivelsen nr 78 och motionerna
I: 942 och II: 1201 ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört ovan under 1.);
C. att sistnämnda motioner i den mån de ej kan anses
besvarade genom vad utskottet anfört och hemställt icke
föranleder någon riksdagens åtgärd; samt
D. att skrivelsen i övrigt, såvitt nu är i fråga, lägges till
handlingarna.
Stockholm den 12 november 1968
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Göran Karlsson (s),
Svante Kristiansson (s), Nils-Eric Gustafsson (ep), Erik Jansson (s), Åkesson
(fp) och fru Landberg (s)*;
från andra kammaren: herrar Levin (s)*, Johansson i Torp (s), fru
Torbrink (s), herrar Grebäck (ep), Hedin (h), Tobé (fp), Sundelin (s) och
Åberg (fp).
*Ej närvarande vid utlåtandets justering.
MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680032
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1968:350 Skrivelse till Konungen i anledning av motioner angående meritvärdet av tjänstgöring % u-land. a1 i texten