Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om dels åtgärder mot oljeläckage, dels förvaringen av oljecisterner. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 481 i första kammaren av herr Nyman m. fl. och nr 605 i andra kammaren av herr Gustafsson i Borås m. fl.

1968-11-26 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1968:68, Utlåtande i anledning av motioner om dels åtgärder mot oljeläckage, dels förvaringen av oljecisterner. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 481 i första kammaren av herr Nyman m. fl. och nr 605 i andra kammaren av herr Gustafsson i Borås m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 68 år 1968

1

Nr 68

Utlåtande i anledning av motioner om dels åtgärder mot oljeläckage,

dels förvaringen av oljecisterner.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nr 481 i första kammaren av herr Nyman m. fl. och nr 605 i

andra kammaren av herr Gustafsson i Borås m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

”att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om skyndsam utredning rörande

behovet av ökat skydd mot spridning av olja från läckande cisterner, samt

att härvid överväges tillskapandet av en speciell besiktningsorganisation”.

Utskottet har vidare behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt och till

lagutskott hänvisad motion, nr 498, av fru Ekroth och herr Svenning.

I motionen hemställes

”att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förslag till

sådan ändring i förordnigen om brandfarliga varor att gamla oljecisterner nedlagda

direkt i marken förbjudes och en övergångsperiod av 3 år tillämpas”.

Över motionerna har utskottet på sätt föreskrives i § 46 riksdagsordningen inhämtat

utlåtanden från kommerkollegium och statens naturvårdsverk. På begäran av utskottet

har yttranden därjämte avgivits av Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet

och Riksförbundet för allmän hälsovård. Kommerskollegium har bifogat

yttranden från sprängämnesinspektionen och Svenska petroleuminstitutet.

Yttrande har dessutom inkommit från försäkringsanstalten Folksam.

Gällande bestämmelser

De grundläggande bestämmelserna angående förvaring av olja återfinns i förordningen

den 1 december 1961 (nr 568) om brandfarliga varor. Av bestämmelserna

må följande anmärkas här.

Enligt 4 § skall envar som tar befattning med brandfarlig vara iaktta den försiktighet

som till förebyggande av skada genom brand och annorledes betingas av

omständigheterna. Uttrycket ”och annorledes” syftar enligt förarbetena särskilt på

risken att löskommen olja skall orsaka vattenförorening. I 5 § sägs att anordning

för bl. a. förvaring av brandfarlig vara skall vara utförd på ändamålsenligt och betryggande

sätt. Beträffande förvaring i underjordisk cistern föreskrivs i 23 § 3 mom.

sista stycket att i marken kring cisternen skall, där det med hänsyn till förhållan
Bihang

till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 3 avd. Nr 68

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 68 år 1968

dena är nödvändigt, vara anordnat särskilt skydd som verksamt förhindrar skada

till följd av läckage från cisternen.

För förvaring av brandfarlig vätska eller gas i underjordisk cistern krävs enligt

25 § tillstånd. Tillståndsmyndighet är som regel byggnadsnämnd i kommunen. Innan

tillstånd beviljas skall byggnadsnämnden enligt 55 § samråda med brandchefen, hälsovårdsnämnden

och tjänsteman vid länsstyrelsen, som utsetts av länsstyrelsen att

vara sakkunnig i vatten- och avloppsfrågor. Tillstånd till förvaring i underjordisk

cistern beviljas enligt 57 § för högst 10 år i sänder. Enligt 16 § 2 mom. skall byggnadsnämnd

i beslut om tillstånd bl. a. meddela de föreskrifter som är erforderliga

för att förebygga skada genom brand och annorledes. Enligt 6 § får emellertid nämnden

inte föreskriva åtgärd som är mer betungande än vad som är skäligt med hänsyn

till det med åtgärden avsedda syftet. Beträffande nya underjordiska cisterner,

som nedlagts efter det att förordningen om brandfarliga varor trätt i kraft den 1

januari 1963, gäller enligt 28 § att förvaring inte må påbörjas innan de för förvaringen

avsedda anordningarna avsynats och besked lämnats att de får tas i bruk.

Enligt 14 § skall kommerskollegium utfärda de närmare föreskrifter som erfordras

för tillämpningen av förordningen om brandfarliga varor och de allmänna anvisningar

till förordningen som kan finnas erforderliga.

I kungörelse den 23 september 1963 har kommerskollegium utfärdat tillämpningsföreskrifter

till förordningen om brandfarliga varor (kollegiets författningssamling

ser. B 1963:7). Beträffande cistern för brandfarlig vätska lämnas i kungörelsen vissa

gemensamma bestämmelser angående olika anordningar. Av särskilt intresse i detta

sammanhang torde vara bestämmelsen under B I j) att innan cistern tages i bruk

skall dess täthet provas på något av sex särskilt angivna sätt samt ordningsregeln k)

att cisternen skall förses med skylt, upptagande tillverkarens namn eller märke, cisternens

tillverkningsnummer, rymd, provningsdatum samt, om cisternen är till alla

delar utförd enligt viss norm, uppgift härom. I detta sammanhang föreskrivs tillika

att den som vill använda cistern, som inte är utförd enligt viss norm, får vara beredd

på att tillstånds- eller tillsynsmyndighet kan komma att kräva att han skall

förete intyg från sakkunnig om att cisternen är betryggande. I särskilda bestämmelser

för cisterner av stål eller annan metall lämnas anvisningar om lämpligt material,

svetsskarvar och plåttjocklek samt föreskrivs att lådformig cistern inte får förläggas

under jord eller så kringfyllas att den utsätts för utvändigt tryck. Detsamma gäller

cylindrisk cistern över viss diameter. Vidare ges föreskrifter om konstruktionsnormer

för lådformig cistern samt liggande och stående cylindrisk cistern samt hur de

olika normerna skall utmärkas.

I kungörelse den 6 mars 1967 har kommerskollegium utfärdat ytterligare tillämpningsföreskrifter

till förordningen (ser. B 1967:1). Beträffande placeringen av underjordisk

cistern föreskrivs under punkt 3.2 bl. a. att sådan cistern skall — till förhindrande

av skadlig förskjutning genom sättningar i marken eller inverkan av tjäle

— vila på jämnt bärande, stadigt underlag, t. ex. stenfri grus- eller sandbädd, att

den skall vara helt omgiven av ett minst 25 cm tjockt skikt av icke tjälskjutande

material, som är fritt från sten och annat som kan skada cisternen, samt, om den

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 68 år 1968

3

är tillverkad av icke korrosionsbeständigt material, t. ex. kolstål, vara skyddad mot

korrosionsangrepp utifrån. Cistern skall vidare förläggas så att den vid friläggning

är tillgänglig för inspektion och underhåll samt anordnas så att det är möjligt att

manuellt utföra pejling i cisternen.

Beträffande äldre underjordiska cisterner, för vilka tillståndstvång inte gällde före

ikraftträdandet av förordningen om brandfarliga varor den 1 januari 1963, gäller

enligt övergångsbestämmelserna i 71 § 1 mom. i nyssnämnda förordning att ansökan

om tillstånd till fortsatt förvaring i sådan cistern skulle ha ingivits till byggnadsnämnd

före utgången av år 1964 oberoende av cisternens ålder, varefter cisternen

får användas till dess ansökan blivit slutligen prövad. I kungörelse den 30 december

1964 (ser. B 1964:1) har kommerskollegium meddelat anvisningar rörande underjordiska

cisterner som tagits i bruk före den 1 januari 1963. I kungörelsens inledning

anförs bl. a. följande.

Det ligger i sakens natur att svårigheter kunna uppstå då det gäller att avgöra,

huruvida en äldre underjordisk eller därmed jämförlig vätskecistern är lämplig för

fortsatt förvaring eller ej. I sammanhanget måste också beaktas en av de principer

som ligger till grund för hela förordningen, nämligen att åtgärd icke får föreskrivas

vilken är mera betungande än som är skäligt med hänsyn till det med åtgärden avsedda

syftet. Denna princip har, såvitt angår hithörande frågor, kommit till uttryck

i departementschefens följande uttalande i proposition 173/61 s. 73: ”Jag anser det

sannolikt att man med nutida tekniska resurser inom en nära framtid kommer att

förfoga över någon kontrollmetod, som kan anses fullt tillförlitlig och som står till

buds för skälig kostnad. Tillsvidare får den kontroll verkställas som är möjlig med

tillgängliga resurser. Genom provtryckning, i förekommande fall kompletterad med

andra prov och med beräkningar av skilda slag i anslutning därtill, torde i allmänhet

med tillfredsställande säkerhet kunna avgöras om cistern är i skick att kunna

godtagas för fortsatt användning. Uppgrävning bör icke komma i fråga annat än i

särskilda undantagsfall.”

Det har emellertid hittills visat sig ogörligt att finna en ekonomiskt försvarbar

kontrollmetod, varigenom kan klarläggas att en underjordisk eller därmed jämförlig

vätskecistern förblir tät. Visserligen är det möjligt att t. ex. genom invändig inspektion,

täthetsprovning eller pejling fastslå att cisternen är hel och tät, men genom

dessa åtgärder erhålles ej säkerhet för att icke cisternen inom en snar framtid blir

otät, t. ex. till följd av utvändiga rostangrepp.

Mot denna bakgrund blir det nödvändigt att anpassa erforderliga åtgärder efter

graden av den fara som kan antagas föreligga ur vattenvårdssynpunkt. Härvidlag

kan viss ledning hämtas från förarbeten till de ändringar i vattenlagen som nyligen

beslutats (se prop. 42/1964 och FSF 110/1964). Det framgår att avsikten är att

länsstyrelsen — till skydd för grundvattentillgång, som tillgodogöres eller kan antagas

komma att framdeles tillgodogöras för vattenförsörjningen inom tätbebyggelse

— skall kunna fastställa skyddsområde och att sådant skyddsområde lämpligen bör

indelas i två zoner, nämligen inre och yttre skyddszonen. Den del av inre skyddszonen,

som ligger i grundvattentäktens omedelbara närhet (brunnsområdet), får antagas

komma att ägas eller nyttjas av vattentäktens huvudman. I övrigt förutsättes

dels att olika föreskrifter kunna komma att utfärdas för de båda zonerna och dels

att det ankommer på kommerskollegium att utfärda de föreskrifter som äro erforderliga

för att skydda grundvatten mot förorening genom brandfarliga varor. I för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 68 år 1968

arbetena betonas vikten av att föreskrifterna utformas så att onödiga inskränkningar

i fastigheternas nyttjande undvikas.

De principer som sålunda ligga till grund för hithörande bestämmelser i vattenlagen

finner kollegium böra i tillämpliga delar vara vägledande när det gäller att

skydda ytvatten eller annan grundvattentillgång än vattentäkt för tätbebyggelse mot

förorening genom brandfarlig vätska, som förvaras i underjordisk eller därmed jämförlig

cistern.

Till skydd mot grundvattenförorening genom läckage från underjordisk eller därmed

jämförlig cistern ger kollegiet vidare följande anvisningar.

Ligger cisternen inom område, som blivit eller väntas bli av vattendomstol eller

länsstyrelse med stöd av vattenlagen eller hälsovårdsstadgan fastställt såsom skyddsområde,

och har betryggande skydd mot vattenförorening ej redan anordnats, bör

endast ett kortfristigt tillstånd till fortsatt förvaring beviljas, förslagsvis för en tid av

mellan ett och tre år. Tiden bör i det särskilda fallet avpassas efter arten av skyddsområde

och, där beslut om skyddsområde ej föreligger, efter den tid som kan beräknas

förflyta tills sådant beslut meddelats samt efter cisternens ålder. Innan tillstånd

meddelas, bör byggnadsnämnden kräva, att cisterninnehavaren genom intyg

av sakkunnig eller på annat sätt styrker att cisternen vid kontroll visat sig vara tät.

Som villkor för sådant kortfristiskt tillstånd till fortsatt förvaring bör byggnadsnämnden

— som enligt 55 § förordningen om brandfarliga varor i dessa ärenden skall

samråda bl. a. med hälsovårdsnämnden och länsingenjören — i sitt tillståndsbeslut

föreskriva att cisterninnehavaren medelst regelbundet återkommande och betryggande

kontrollåtgärder — t. ex. invändig besiktning, täthetsprovning eller pejling —

skall förvissa sig om att vätska ej läcker ut samt omedelbart till byggnadsnämnden

anmäla inträffat eller befarat läckage och de skadeförebyggande åtgärder som i anledning

därav vidtagits. Lämpligt kan vara att byggnadsnämnden ålägger cisterninnehavaren

att föra protokoll över vidtagna kontrollåtgärder och att på anmodan

tillhandahålla protokollet för nämnden. Nämnden bör också i beslutet erinra cisterninnehavaren

om angelägenheten av att cisternen påfylles och nyttjas på sådant sätt

att oljespill ej uppkommer.

Vidare bör byggnadsnämnden i sitt tillståndsbeslut angiva ungefärligt tidsintervall

mellan föreskrivna kontrollåtgärder och härvid beakta bl. a. avståndet till brunnsområdet

och cisternens ålder.

Är fråga om inre skyddszon, bör byggnadsnämnden föreskriva kontrollmetod och

då lämpligen invändig besiktning. Ligger cisternen inom yttre skyddszon, bör cisterninnehavaren

själv få välja kontrollmetod. Den får dock ej giva mindre säkert resultat

än de fyra metoder, som kollegiet anger nedan, förutsätts lämna.

Byggnadsnämnden bör ock erinra cisterninnehavaren om att han efter det kortfristiga

tillståndets utgång ej kan påräkna förnyat tillstånd, med mindre han vidtagit

de åtgärder som kunna komma att påfordras i kollegii blivande tillämpningsföreskrifter

rörande förvaring av brandfarlig vätska i underjordisk cistern inom

skyddsområde.

För skydd mot ytvattenförorening hänvisas i kungörelsen i tillämpliga delar till

anvisningarna beträffande skydd mot grundvattenförorening. Kollegiet beskriver

vidare fyra metoder för att utröna, om cistern för tillfället är tät, nämligen invändig

besiktning, provning med vätsketryck, provning med vakuumapparat och pejling.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 68 år 1968 5

Enligt vad som upplysts i ärendet beräknas förslag till tillämpningsföreskrifter

rörande förvaring i underjordisk cistern inom skyddsområde bli färdigställt inom

kommerskollegium och utsänt på remiss i slutet av detta år.

Enligt 44 § 7 mom. byggnadsstadgan gäller att bl. a. bränsleförråd skall anordnas

så att brandfara, risk för olycksfall eller sanitär olägenhet inte uppkommer. Enligt

54 § 1 mom. erfordras byggnadslov för inrättande av fast cistern eller annan fast

anordning för hantering eller förvaring av brännbara vätskor, såvida åtgärden inte

avser att tillgodose viss fastighets husbehov.

Som ovan framgår erfordras dock — oavsett cisternens storlek — tillstånd av byggnadsnämnd

enligt förordningen om brandfarliga varor för förvaring av olja i underjordisk

cistern.

Motionerna

Till stöd för yrkandet i motionen 11:498 av fru Ekroth och herr Svenning anför

motionärerna att det i förordningen om brandfarliga varor numera finns intagen en

bestämmelse att nya oljecisterner inte får läggas direkt i marken men att det största

hotet mot vår vattenförsörjning säkert ligger i alla de gamla oljetankar, som förvaras

direkt i marken utan något som helst skydd. När oljeeldning infördes här i

landet för ca 20 år sedan, anförs vidare, var det vanligt att lägga ned cisternerna

direkt i marken. Lågt räknat finns i dag mer än 200 000 sådana äldre oljecisterner.

De har nu legat nergrävda mellan 15 och 20 år och det betyder att alla dessa cisterner

blir gamla på samma gång. Visserligen finns skyddsföreskrifter om kontinuerlig

kontroll inom vissa år inom s. k. skyddsområden beroende på närhet till grundvattenförekomster,

men med tanke på den katastrof som kan inträffa om många av

dessa oljetankar skulle gå sönder samtidigt så vore det, anför motionärerna, nödvändigt

att snarast införa förbud mot förvaring på detta sätt.

Till stöd för yrkandena i motionerna 1:481 av herr Nyman m. fl. och 11:605 av

herr Gustafsson i Borås m. fl. framhåller motionärerna att det i många fall synes

råda otillräcklig kunskap om eldningsoljans egenskaper och om de risker som löskommen

olja kan innebära för fastighet, vattentäkt, växtlighet och reningsverk. Inga

som helst kompetenskrav synes ställas på vare sig cisterntillverkare eller installatör.

Sådan kontroll av installationen att garanti kan ges mot ett läckage till följd av felaktigt

materialval, osakkunnigt utförd svetsning, från korrosionssynpunkt olämpliga

materialkombinationer eller mindre god installation föreskrivs ej heller. Flertalet

underjordiska oljecisterner i vårt land har nedlagts eller installerats efter andra

världskriget. De har utsatts för stora påfrestningar såväl inifrån som utifrån. I flera

fall har skador konstaterats. Motionärerna redogör vidare för orsakerna till olika

skador på cisterner, nämligen invändiga och utvändiga frätskador samt mekaniska

skador t. ex. i samband med tjälskjutningar. Uppmärksamheten synes vara väckt på

denna betydelsefulla fråga. Vid korrosionsinstitutets årsstämma år 1967 ägnades huvudintresset

åt korrosion i oljecisterner. Frågan belystes från såväl tekniska som praktiska

utgångspunkter. Erfarenheterna från de statliga myndigheter som utför pe
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 68 år 1968

riodisk rengöring och besiktning visar värdet av kontroll i förebyggande syfte. Men

det framstår lika klart att en besiktning fordrar såväl sakkunskap som noggrannhet

och måste utföras av personal, försedd med utprovad och för ändamålet lämplig utrustning.

Numera torde sådana skyddsmedel mot korrosion ha kommit fram, framhålls

vidare, att även cisterner med måttliga rostangrepp kan räddas och korrosionen

stoppas. Lösningen går under benämningen katodiskt skydd. Det måste anbringas

av sakkunnig personal. Enligt motionärernas mening motiverar riskerna för

läckage av olja på underjordiska cisterner och de skador, som därvid kan uppkomma,

förbättrade skyddsåtgärder. Även en begränsad kvantitet olja kan exempelvis

för lång tid förstöra en värdefull vattentäkt. Saneringsåtgärder efter ett läckage kan

— i den mån sanering över huvud är möjlig — kräva mycket stora belopp, och den

enskilde kan komma att ställas inför omfattande skadeståndsanspråk. Mycket talar

för att ett bättre skydd lämpligen kan ordnas genom en besiktningsorganisation, som

har ansvaret för cisternerna. Vad gäller underjordiska cisterner bör därvid särskilt

beaktas de åtgärder som måste vidtas med hänsyn till befarade utvändiga korrosionsangrepp.

Då besiktning inte torde kunna utföras utan att samtidigt en noggrann

rengöring äger rum synes det mest praktiskt att besiktningspatrullerna utför också

rengöringsarbetet. De skulle även kunna utföra nödvändiga underhållsarbeten och

installation av katodiskt skydd. Sedan rengöring, besiktning och övriga åtgärder ägt

rum kunde vederbörande antingen utfärda ett besiktningsintyg som ger tankägaren

tillstånd till fortsatt utnyttjande intill tiden för nästa besiktning eller också förbjuda

fortsatt användning av cisternen. Besiktningsintyget bör få sådant juridiskt värde att

det kan ligga till grund för försäkring som håller tankägaren skadeslös vid eventuellt

läckage. Kostnaderna för förfarandet bör betalas av cisternägaren. Besiktningsorganisationen

bör kunna göras självbärande. Tillkomsten av en sådan organisation medför

dels att samhället får insyn och kontroll när det gäller detta viktiga miljövårdsproblem

och dels att den enskilde befrias från ett ansvar som han inte har möjlighet

att bära. — Beträffande motionernas fullständiga innehåll hänvisas till motionen

11:605.

Frågornas tidigare behandling

Utöver vad som har anförts om frågornas tidigare behandling i avsnittet Gällande

bestämmelser må här anföras följande.

I fristående motion vid 1964 års riksdag, 11:382, yrkades sådan ändring i förordningen

om brandfarliga varor att av denna framgår att i marken kring underjordisk

cistern för förvaring av petroleumprodukter skall finnas skydd i form av betongkasun

av fullgod beskaffenhet eller annan fullt säker anordning som verksamt förhindrar

skada på yt- eller grundvattentäkt. Vidare föreslogs att föreskrifter skulle utfärdas

angående kontinuerlig kontroll av i marken redan nedlagda oljecisterner.

Motionen behandlades i riksdagen i samband med en proposition angående ändring

i vattenlagen i syfte att bereda bättre skydd för vattenförsörjningen, bl. a. genom

fastställande av skyddsområden för vattentäkter och grundvattentillgångar. I sitt avriksdagen

godkända utlåtande (nr 14) anförde tredje lagutskottet att motionärerna

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 68 år 1968

berörde problem av mycket stor betydelse för vattenförsörjningen. I likhet med motionärerna

fann utskottet det vara angeläget att alla rimliga åtgärder vidtas i den

riktning som angavs i motionen. Utskottet framhöll att kommerskollegium höll på

att utarbeta tillämpningskungörelse till förordningen om brandfarliga varor jämte

anvisningar. Utskottet förutsatte att de av motionärerna berörda spörsmålen därvid

skulle ägnas vederbörlig uppmärksamhet. Vid sådant förhållande syntes motionen

enligt utskottets mening inte böra föranleda annan riksdagens åtgärd, än att riksdagen

som sin mening skulle giva till känna vad utskottet sålunda anfört.

Remissyttrandena m. m.

Av remissinstanserna tillstyrker Riksförbundet för allmän hälsovård motionerna

medan statens naturvårdsverk ställer sig mera tveksamt till yrkandena. Kommerskollegium

anser att motionerna inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd, medan

Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförförbundet uttalar sig positivt för

vissa åtgärder i enlighet med motionernas syften men avstyrker de särskilda yrkandena

i motionerna.

Kommerskollegium har bilagt yttranden från Svenska petroleumsinstitutet och

sprängämnesinspektionen. Svenska petroleuminstitutet framhåller att huvuddelen av

de äldre cisterner för förvaring av eldningsoljor, som nedlagts direkt i marken, torde

ligga utanför skyddsområden för vattentäkt. Sprängämnesinspektionen anför att eldningsolja

förvaras i nedgrävda cisterner endast vid villafastigheter. Dessutom ligger

praktiskt taget alla bensin- och dieseloljecisterner vid bensinstationer i marken. Totala

antalet underjordiska cisterner äldre än 15 år torde inte överstiga 100 000. Inspektionen

framhåller vidare att de föreskrifter och anvisningar som skall gälla för

förvaring inom inre resp. yttre skyddsområde för vattentäkt och motsvarande ännu

inte har utfärdats. Detta beror bl. a. på att bestämmelsernas krav måste anpassas

efter hur skyddszonernas utsträckning fastställes med hänsyn till förekommande risker.

Inspektionen har vidare utfärdat en del typgodkännanden av korrosionssäkra plåtoch

plastcisterner, vakuumsystem, läckagevarnare samt överfyllningsskydd. Säkrast

och effektivast är den typgodkända vakuummetoden, som innebär att såväl cisternen

som rörledningarna sättes och hålles under något undertryck. Vid eventullt

läckage kommer luft eller vatten att sugas in i cisternen eller rörledningarna, men

någon olja kommer icke att rinna ut. En annan rekommenderad metod består i att

s. k. läckagevarnare förs ned i jorden på ett par platser runt cisternen. När olja kommer

i kontakt med läckagevarnare utlöses larm. Eftersom olja vid en sådan metod

redan hunnit rinna ut ur cisternen, är metoden inte tillämplig inom inre skyddszon.

Med hänsyn till yrkandet om en speciell besiktningsorganisation anför sprängämnesinspektionen

slutligen att man synes överskatta värdet av inre besiktning. Man

kan därvid icke få någon uppfattning om ifall yttre korrosion pågår och eventullt

närmar sig ett farligt stadium. Ett flertal fall har kommit till inspektionens kännedom

om cisterner som två månader efter noggrann inre inspektion visat sig vara

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 68 år 1968

läck. Inspektionen anser därför detta förslag vara verklighetsfrämmande. Petroleuminstitutet

framhåller att tillgången på företag som står till tjänst med rengöring och

besiktning av cisterner numera medger att varje cistemägare kan få erforderlig besiktning

utförd. Genom att samarbete i åtskilliga fall har etablerats med oljeleverantörer

och cisternrengöringsföretag har prissättningen på rengöring och besiktning

kunnat hållas på en mycket rimlig nivå. Institutet framhåller slutligen att det föreligger

behov av en utökad fortlöpande information till landets cisternägare beträffande

såväl gällande bestämmelser som behovet av att låta utföra periodisk rengöring

och kontroll av cisterner. Kommerskollegium framhåller att byggnadsnämnderna

har möjlighet att vid lämnande av tillstånd till förvaring i underjordisk cistern

föreskriva säkerhets- och kontrollåtgärder, exempelvis montering av vakuumsystem

eller läckagevarnare. Det i motionen II :498 föreslagna förbudet synes därför framstå

som en mer betungande åtgärd än som är skäligt med hänsyn till vad därigenom

kan uppnås. I anledning av motionerna 1:481 och 11:605 anför kollegiet att det

tyvärr visat sig vara ogörligt att finna en ekonomiskt försvarbar kontrollmetod, varigenom

man kan klarlägga att en underjordisk cistern förblir tät. En obligatorisk

årlig inre inspektion skulle därför, framhåller kollegiet slutligen, kunna ge endast en

begränsad säkerhet.

Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet framhåller i ett gemensamt

yttrande att kommerskollegium har utfärdat särskilda anvisningar om vad som

skall iakttas vid nedläggande av underjordiska cisterner för olja. Med hänsyn därtill

anser sig förbunden inte ha anledning utgå från annat än att underjordiska oljecisterner

kan godtas under förutsättning att givna föreskrifter iakttas. Det bör enligt förbundens

mening inte komma i fråga vare sig att generellt förbjuda underjordiska cisterner

eller att skärpa bestämmelserna därhän att de i praktiken hindrar anläggandet

av nya cisterner. Förbunden delar motionärernas uppfattning att det finns anledning

att kritisera det sätt på vilket den tekniska kontrollen av underjordiska cisterner

många gånger har utövats. Det bör emellertid inte föranleda att man inrättar en

särskild besiktnings- och rengöringsorganisation, vilken säkerligen skulle ställa sig

mycket dyrbar och skapa nya administrativa problem. Det kan enligt förbundens

mening inte vara motiverat med en stor ekonomisk satsning på kontrollåtgärder,

eftersom resultatet knappast kommer att stå i rimlig relation till kostnaderna. Förbunden

anser emellertid att man i stället kan överväga en auktorisation av företag

som åtar sig uppdrag att rengöra och underhålla oljecisterner. Förbunden framhåller

slutligen att svårigheterna att vid besiktning få vetskap om tillståndet hos en

underjordisk oljecistern aktualiserar frågan, om man bör fastställa en längsta tid

för begagnandet av sådan cistern. Enligt förbundens mening talar starka skäl för

att så sker, men frågan härom måste utredas närmare.

Statens naturvårdsverk anför i anledning av yrkandet om förbud mot underjordiska

oljecisterner att sådan förvaring av olja medför en betydande risk för bl. a.

grundvattenförstöring och att det därför från naturvårdssynpunkt är angeläget att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 68 år 1968

9

andra förvaringssätt tillämpas. Enligt naturvårdsverkets mening har frågan emellertid

en sådan teknisk och ekonomisk räckvidd att det inte torde vara möjligt att få

en ändring till stånd under en så kort övergångstid som tre år. I anledning av övriga

yrkanden i motionerna framhåller naturvårdsverket att frågan om oljelagring är

reglerad i betydande omfattning men att efterlevnaden av dessa föreskrifter givetvis

sammanhänger med om föreskrifterna är tillräckligt kända och om erforderlig kontroll

sker. Enligt naturvårdsverkets mening kan det ifrågasättas om inte effekten av

befintliga och kommande föreskrifter borde avvaktas, innan man påbörjar en utredning

i syfte att skapa en ny besiktningsorganisation för kontroll av oljecisterner.

Naturvårdsverket framhåller slutligen att det dock är angeläget med en bättre registrering

än för närvarande av inträffade skador.

Riksförbundet för allmän hälsovård framhåller att läget för vår vattenförsörjning

från olika synpunkter är allvarligt, vilket gör det nödvändigt att skärpa åtgärderna

för att skydda vattentillgångarna. Förbundet finner därför motionärernas yrkanden

befogade och av stor angelägenhetsgrad. Den omfattande kontroll och aktivitet, som

behövs på detta område, kan inte gärna läggas på redan arbetstyngda organ utan

att dessa ges ökade resurser. Förbundet tillstyrker en utredning om på vilka punkter

åtgärder och kontroll skall sättas in och utredningens målsättning bör enligt förbundets

mening utmynna i ett konkret detaljförslag till en realistisk och effektiv

organisation.

Folksam har tagit del av remissyttrandena och framhåller i sitt yttrande att vissa

väsentliga aspekter enligt Folksams mening berörs ofullständigt i remissyttrandena.

Folksam anför att problemet med de underjordiska oljecisternerna är mycket allvarligt

och att situationen snabbt förvärras på grund av att allt fler av de underjordiska

cisternerna börjar bli riskabla från läckagesynpunkt. En dansk undersökning

från år 1967 omsatt på svenska förhållanden skulle innebära att det f. n. finns omkring

14 000 otäta underjordiska cisterner i Sverige. Denna kalkyl är visserligen

mycket osäker, men försäkringsbolagens och cisternvårdsföretagens erfarenheter pekar

enligt Folksam i samma riktning. Någon säker uppgift om de förluster som uppkommer

genom läckage från oljecisterner kan Folksam inte lämna, men man räknar

med att enbart försäkringsbolagens kostnader för olika slag av oljeskador årligen

uppgår till omkring 15 miljoner kronor. Antalet skador ökar snabbt och blir allt

dyrare. Det finns exempel på skador som kostat flera hundra tusen kronor att avhjälpa.

Folksam kritiserar benägenheten att begränsa skadeproblemet till att avse

risker för läckage inom skyddsområden för vattentäkt. En sådan syn på frågan är

enligt Folksams mening erfarenhetsmässigt alltför snäv. Det har nämligen ofta visat

sig vara omöjligt att ersätta privata vattentäkter som skadats, vilket kan få till följd

att en fastighet blir värdelös för ägaren. Folksam föreslår att följande tre åtgärder

bör vidtagas. För det första bör ingen nyinstallation av underjordisk stålcistern tilllåtas,

om inte cisternen förses med godkänt skydd såsom undertryck med larmanordning

eller läckagevarnare. Detta krav bör inte gälla enbart inom skyddsområde.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 68 år 1968

För det andra bör utfärdas övergångsbestämmelser som syftar till att befintliga

underjordiska cisterner förläggs ovan jord eller anpassas till vad som krävs för nya

sådana cisterner. För det tredje bör besiktningsverksamheten successivt byggas ut och

anpassas till det framtida behovet samt ett system utformas för kontroll av att cisternerna

från säkerhetssynpunkt överensstämmer med utfärdade bestämmelser och att

de rengöres och besiktigas på föreskrivet sätt. Folksam föreslår en kontrollrutin av

den innebörden att oljebolagen inte skulle tillåtas fylla olja i cistern, för vilken ägaren

inte kunde förete besiktningsintyg, utfärdat av exempelvis auktoriserat cisternvårdsföretag.

Folksam upplyser vidare att försäkringsbolagen har en gemensam kommitté

för oljeskadefrågan och att denna kommitté med hänsyn till den allvarliga

situationen har varit inne på tanken att begränsa försäkringsskyddet för cistern, för

vilken ansökan om tillstånd inte har ingivits eller av myndighet meddelat beslut inte

har åtlytts. Dessutom har övervägts ytterligare inskränkning av försäkringsskyddet

för under jordscisterner. Folksam hänvisar vidare till att man i Danmark sedan länge

har gjort undantag i ansvarsmomentet för skada på grund av olja från oljecistern.

Utskottet

Efter den 1 januari 1963, då förordningen om brandfarliga varor trädde i kraft,

krävs tillstånd för förvaring av olja i underjordisk cistern oavsett cisternens storlek.

Tillståndstvånget omfattar också cistern som tagits i bruk före år 1963. Tillstånd

sökes hos byggnadsnämnden. Vid behandlingen av tillståndsfrågor skall byggnadsnämnden

samråda med länsingenjören, hälsovårdsnämnden och brandchefen. Tillstånd

får beviljas för högst tio år i sänder. I beslut om tillstånd skall bl. a. meddelas

de föreskrifter som behövs för att förebygga skada genom brand eller annorledes.

Byggnadsnämnden får emellertid inte föreskriva åtgärd som är mer betungande än

vad som är skäligt med hänsyn till det med åtgärden avsedda syftet.

Enligt förordningen får oljecistern, som lagts ned i jorden efter den 1 januari

1963, inte användas förrän den avsynats och godkänts. Cistern under jord, som

tagits i bruk före 1963 utan skyldighet för innehavaren att inneha tillstånd till förvaringen,

får användas till dess tillståndsärendet prövats, under förutsättning att ansökan

om tillstånd ingetts före utgången av år 1964. Har ansökan inte ingetts, räknas

den fortsatta förvaringen i sådan äldre cistern som förvaring utan tillstånd, för

vilket kan utdömas dagsböter.

Kommerskollegium, som har att utfärda närmare föreskrifter och anvisningar till

förordningen, har år 1964 meddelat anvisningar rörande äldre underjordiska

cisterner.

I motionerna 1:481 av herr Nyman m. fl. och 11:605 av herr Gustafsson i Borås

m. fl. föreslås en skyndsam utredning rörande behovet av ökat skydd mot spridning

av olja från läckande cisterner. Härvid bör man enligt motionärerna överväga att

tillskapa en särskild besiktningsorganisation som har ansvaret för cisternerna.

I motionen 11:498 av fru Ekroth och herr Svenning yrkas förbud mot fortsatt

förvaring i gamla underjordiska cisterner efter en övergångstid av tre år.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 68 år 1968

11

Syftet med samhällets kontroll över oljeförvaringen är bl. a. att förebygga att

grundvatten- och ytvattentillgångar förorenas av olja genom läckage. Särskilda risker

föreligger genom att läckage från en underjordisk cistern kan undgå upptäckt under

lång tid. Även små kvantiteter olja kan för lång tid eller kanske för alltid skada en

grundvattentäkt. Vattentillgångarna är begränsade och det är därför angeläget att bevara

och skydda dem så långt det är möjligt. Kravet på att den som vill förvara olja under

jord vidtar skyddsåtgärder måste därför ställas högt.

Förordningen om brandfarliga varor har nu varit i kraft i nära sex år och vissa

erfarenheter av tillämpningen har vunnits. Vad som förekommit i ärendet ger enligt

utskottets mening vid handen att de rådande förhållandena när det gäller underjordiska

cisterner inte är tillfredsställande. Särskilt gäller detta äldre villacisterner.

Dessa torde ofta ha nedlagts i jorden utan att risken för läckage beaktats i tillräcklig

omfattning. Problemet med de underjordiska cisternerna är utan tvivel allvarligt,

och situationen förvärras, beroende på att allt fler cisterner når den ålder då risken

för läckage erfarenhetsmässigt ökar. Det kan nämnas att antalet underjordiska cisterner

äldre än 15 år har uppskattats till omkring 100 000. Tvärtemot vad man utgick

ifrån vid förordningens antagande har det inte varit möjligt att finna en ekonomiskt

försvarbar kontrollmetod, varigenom kan klarläggas att en underjordisk cistern

förblir tät. Det är visserligen möjligt att t. ex. genom invändig inspektion fastslå att

en cistern är hel och tät vid inspektionstillfället, men genom dessa åtgärder nås ingen

säkerhet för att cisternen inte inom en snar framtid blir otät t. ex. till följd av utvändiga

rostangrepp. Utskottet delar motionärernas uppfattning att åtgärder är

nödvändiga för att komma till rätta med ifrågavarande problem men anser sig inte

kunna ta närmare ställning till de konkreta förslag som motionärerna framlagt.

Frågan bör i stället bli föremål för vidare överväganden genom Kungl. Maj:ts försorg.

Härvid bör enligt utskottets mening bl. a. följande synpunkter beaktas.

Kunskapen om de underjordiska cisternerna och därmed sammanhängande frågor

synes f. n. vara bristfällig. Uppgifterna om antalet befintliga sådana cisterner och

deras ålder m. m. synes sålunda vara mycket ungefärliga. Någon sammanställning

av inträffade skadors antal, omfattning och orsaker torde icke heller föreligga. En

inventering för att få fram dessa uppgifter torde vara erforderlig som underlag för

bedömningen av frågan om behovet av vidare åtgärder. Data angående befintliga

cisterner synes kunna insamlas t. ex. genom sko rstensf ej armästarnas försorg

i samband med sotningsförrättningarna. En inventering av cisternbeståndet är erforderlig

även av det skälet att ett betydande antal ägare av äldre cisterner torde

ha underlåtit att ansöka om tillstånd för fortsatt förvaring; en i en stad i södra

Sverige utförd undersökning har visat att endast 40 procent av cisternägarna ansökt

om sådant tillstånd vid ansökningstidens utgång. Ej anmälda cisterner bör snarast

föras in under myndigheternas kontroll. Vissa resultat i denna riktning torde kunna

nås redan genom lämplig upplysningsverksamhet. Utskottet vill också peka på att

respekten för bestämmelserna kan förbättras genom att byggnadsnämnderna begagnar

sig av möjligheten att anmäla olaga förvaring av brandfarliga varor till polismyndigheten

för vederbörliga åtgärder.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 68 år 1968

Som ovan framhållits är det av stor vikt att våra vattentillångar skyddas mot förorening

genom olja. Eftersom oljeeldningen i allmänhet innebär stora fördelar för

den enskilde husägaren är det naturligt, att han ålägges att svara för de åtgärder,

som erfordras för att förebygga vattenförorening genom olja. Enligt utskottets mening

bör man sträva mot att snarast möjligt få det äldre beståndet av underjordiska,

ej korrosionssäkra oljecisterner utbytt eller anpassat till vad som krävs för nya underjordscisterner.

En sådan allmän sanering blir emellertid mycket omfattande och

man torde i första hand få koncentrera sig på sådana anläggningar, som ligger så

nära vattentäkter att de utgör en mera påtaglig risk i händelse av läckage. Enligt

utskottets mening kan en husägare, som har en äldre underjordisk stålcistern inom

ett sådant område, inte anses bli oskäligt betungad om han åläggs att ersätta cisternen

med en ny, helst ovan jord eller inomhus. Om den gamla cisternen får kvarligga

i jorden bör tillses, att den tömmes på olja. Utskottet vill i detta sammanhang

framhålla vikten av att länsstyrelsernas arbete med att fastställa erforderliga skyddsområden

för grundvattentäkter påskyndas. Utanför dylika från vattenvårdssynpunkt

särskilt känsliga områden synes åtminstone tills vidare mindre stränga villkor och

föreskrifter kunna accepteras. På sikt bör emellertid även inom sådana områden kraven

på åtgärder för att minska risken för oljeskador skärpas.

Då det gäller nyinstallationer av oljecisterner bör strävan vara att cisternerna i

största möjliga utsträckning förläggs ovan jord eller inomhus. En sådan lösning synes

kunna främjas bl. a. genom att hänsyn härtill tas i föreskrifterna för byggnadsväsendet.

Även en bättre samordning av bestämmelserna i byggnadsstadgan och förordningen

om brandfarliga varor synes böra övervägas, varjämte hälsovårdsnämndernas

uppgifter i sammanhanget bör uppmärksammas. I fråga om större cisterner för t. ex.

bensinstationer torde man även framdeles få acceptera att de placeras under jord.

Det måste emellertid i sådana fall tillses att fullt betryggande skydd mot vattenförorening

anordnas.

Utskottet har fått intrycket att det f. n. brister åtskilligt i kontrollen av efterlevnaden

av bestämmelserna. Det synes vara nödvändigt att få till stånd ett effektivt

system för kontroll av att cisternerna överensstämmer med utfärdade bestämmelser

och att de rengörs och besiktigas på föreskrivet sätt. I dessa hänseenden kan vissa i

motionerna och remissvaren framförda uppslag förtjäna att övervägas.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen i anledning av motionerna 1:481 och 11:605

samt 11:498 i skrivelse anhåller att Kungl. Maj:t vidtar de åtgärder,

vartill utskottets ovan gjorda uttalanden föranleder; samt

B. att nämnda motioner i den mån de ej kan anses besvarade

genom vad utskottet anfört och hemställt icke föranleder någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 november 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 68 år 1968

13

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Göran Karlsson (s), Svante

Kristiansson (s), Ebbe Ohlsson (h), Nils-Eric Gustafsson (ep)*, Erik Jansson (s),

Åkesson (fp) och Hansson (s);

från andra kammaren: herrar Nyberg (fp), Grebäck (ep), Hedin (h), Tobé

(fp), Svenning (s), Sundelin (s), fru Ekroth (s) och herr Hammarberg (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1968:357 Skrivelse till Konungen i anledning av motioner om dels åtgärder mot oljeläckage, dels förvaringen av oljecisterner. s. 1 i texten