Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående bestämmelserna för återkallelse av körkort. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 41, av herr Sjönell. Motionären hemställer »att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla om att bestämmelserna för återkallelse av körkort prövas i enlighet med vad i motionen anförts».

1968-02-21 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1968:7, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående bestämmelserna för återkallelse av körkort. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 41, av herr Sjönell. Motionären hemställer »att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla om att bestämmelserna för återkallelse av körkort prövas i enlighet med vad i motionen anförts».

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1968

1

Nr 7

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående bestämmelserna

för återkallelse av körkort.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare

väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 41, av herr Sjönell.

Motionären hemställer

»att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla om att bestämmelserna

för återkallelse av körkort prövas i enlighet med vad i motionen

anförts».

Utskottet har vidare behandlat en inom andra kammaren väckt motion,

nr 898, av herrar Åkerlind och Oskarson, i vilken hemställes

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om utredning och

förslag till sådan ändring i vägtrafikförordningen att körkortsindragning

på grund av trafikbrott eller annan brottslig gärning före verkställighet

skall vara föremål för prövning av domstol».

Gällande bestämmelser

Enligt bestämmelser i vägtrafikförordningen den 28 september 195T ankommer

det på länsstyrelse att handlägga och avgöra frågor om utfärdande

och återkallelse av körkort. Besvär över av länsstyrelsen meddelade beslut i

dylika ärenden prövas av Kungl. Maj :t i regeringsrätten.

Enligt 33 § 2 mom. vägtrafikförordningen skall beslut om återkallelse av

körkort fattas i följande åtta fall:

1) om föraren gjort sig skyldig till brott mot 1 § andra stycket trafikbrottslagen,

dvs. grov vårdslöshet i trafik;

2) om föraren brutit mot 4 § nämnda lag, dvs. gjort sig skyldig till trafiknykterhelsbrott,

endera rattfylleri eller »rattonykterhet», eller varit vållande

till trafikolycka med personskada som följd och därefter genom att

avlägsna sig från olycksplatsen undandragit sig att i mån av förmåga medverka

till de åtgärder, vartill olyckan skäligen bort föranleda, dvs. gjort sig

skyldig till kvalificerad »smitning» enligt 5 § trafikbrottslagen;

3) om föraren genom upprepade förseelser mot de bestämmelser, som i

trafikens eller trafiksäkerhetens intresse meddelats för förare av motordrivna

fordon, i väsentlig mån visat bristande vilja eller förmåga att rätta

sig efter dessa bestämmelser;

4) Om föraren eljest vid färd med motordrivet fordon i något för trafik0110208

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 3 avd. Nr 7

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 7968

säkerheten väsentligt hänseende grovt åsidosatt honom som förare åliggande

förpliktelser;

5) om föraren gjort sig skyldig till fylleri eller olovlig körning och det ej

kan anses uppenbart, att han ändock är att bedöma som en skötsam person,

eller om han med hänsyn till onyktert levnadssätt icke bör betros med att

inneha körkort;

6) om föraren genom brottslig gärning ådagalagt påtaglig brist på hänsyn

till andra eller på grund av personliga förhållanden i övrigt icke kan anses

lämplig som förare av körkortspliktigt fordon:

7) om förarens förutsättningar för rätt att föra körkortspliktigt fordon

blivit så väsentligen minskade genom sjukdom, skada eller dylikt, att han

ur trafiksäkerhetssynpunkt icke vidare bör inneha körkort; samt

8) om föraren icke efterkommer länsstyrelsens föreläggande att inkomma

med lämplighetsintyg, läkarintyg eller kompetensbevis eller underlåter

att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som meddelats honom i samband

med sådant föreläggande.

Grunden 8 ansluter till stadgandena om länsstyrelsens handläggning av

återkallelseärenden. Enligt 33 § 1 mom. skall dylika ärenden av länsstyrelse

upptagas ex oflicio. Frågan om en persons lämplighet som körkortsinnehavare

skall skyndsamt upptagas till omprövning, där det med hänsyn till

inkomna underrättelser befinnes, att vederbörande ej uppfyller de krav på

skicklighet, hänsyn, ansvar och pålitlighet i nykterhetshänseende eller de

övriga förutsättningar, som gäller för erhållande av körkort. Därvid äger

länsstyrelsen ålägga föraren att inkomma med lämplighetsintyg, läkarintyg

eller kompetensbevis, varvid må lämnas särskilda föreskrifter om den undersökning

som skall föregå handlingens utfärdande. Länsstyrelsen äger

även själv eller genom polismyndighet införskaffa erforderlig utredning.

Beslut om återkallelse av körkort fattas av den länsstyrelse, som utfärdat

körkortet. Återkallelse på grund av straffbelagd förseelse må icke ske, förrän

frågan om straff för förseelsen blivit avgjord genom lagakraftvunnen

dom, såvida ej omständigheterna är sådana, att föraren oavsett utgången i

ansvarsfrågan kan anses olämplig att föra körkortspliktigt fordon.

Redan töre slutligt beslut i fråga, som här avses, äger länsstyrelse återkalla

körkort tills vidare, om det på sannolika skäl kan antagas, att körkortet

kommer att slutligt återkallas.

Återbekommande av återkallat körkort kan enligt 5 mom. endast ifrågakomma,

där återkallelsen skett på någondera av grunderna 7 eller 8. Så

snart det förhållande upphört, som föranlett återkallelsebeslutet, äger föraren

ansöka om körkortets återfående. Har ett år eller däröver förflutit, måste

dock ansökan avse utfärdande av nytt körkort.

Har återkallelsebeslut fattats på någon av grunderna 1—6 kan föraren

ånyo förvärva rätt att föra körkortspliktigt fordon endast genom att ansöka

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1968

3

om nytt körkort. Före utfärdandet skall viss i 5 mom. angiven tid ha förflutit.

Denna skall vid återkallelse på grunden 1 utgöra minst två år och i övriga

fall, sålunda enligt grunderna 2—6, minst ett år.

Om synnerliga skäl föreligger, äger länsstyrelsen enligt 5 mom. föreskriva,

att nytt körkort må efter ansökan utfärdas efter kortare tid än huvudreglerna

skulle medföra. Minsta tid skall dock utgöra ett år vid återkallelse på

grunden 1 och tre månader vid återkallelse på någon av grunderna 2—6.

Om omhändertagande av körkort stadgas i 35 §. Förutsättning för beslut

därom är, att föraren endera vid färd med motordrivet fordon ådagalagt grov

vårdslöshet eller visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller

egendom eller företett tydliga tecken på påverkan av starka drycker eller

annat ämne, eller till följd av sjukdom, skada eller dylikt förlorat förmågan

att föra körkortspliktigt fordon på ett trafiksäkert sätt.

Beslut om omhändertagande meddelas av polismyndighet eller av åklagare.

Reglerna kompletteras för fall av misstänkt trafiknykterhetsbrott med en

särskild bestämmelse enligt vilken omhändertagande skall ske skyndsamt

efter erhållande av blodanalysattest, som visat minst 0,5 promille. Till följd

av särskild undantagsföreskrift utgör emellertid gränsen realiter 0,8 promille.

Beslut om omhändertagande skall jämte förefintligt utredningsmaterial

skyndsamt och i allt fall inom 48 timmar översändas till den länsstyrelse,

som utfärdat körkortet, och gäller till dess länsstyrelsen förordnat, hur med

körkortet skall förfaras.

Om varning stadgas i 34 §. Enligt huvudregeln må sådan meddelas, där

mot förare förebragts omständighet, som med återkallelsegrunderna 3—6

avses, eller annat förhållande som är ägnat att allvarligt minska tilltron till

hans lämplighet som förare, utan att likväl tillräckliga skäl till återkallelse

föreligger. Varning meddelas av länsstyrelsen.

Reglerna om återkallelse av körkort kompletteras av föreskrifter i 80 och

81 §§ vägtrafikkungörelsen. Domstolar, nykterhetsnämnder m. fl. ålägges

här en omfattande underrättelseplikt gentemot länsstyrelserna rörande vissa

brott och förseelser m. in. som begåtts av körkortsinnehavare och som är av

betydelse för bedömningen av dennes lämplighet att inneha körkort.

Motionerna

I motionen 11:41 av herr Sjönell tas upp två frågor, nämligen dels frågan

om under vilka förutsättningar körkort kan återkallas, dels frågan

om vilken myndighet som bör besluta om återkallelse av körkort.

I fråga om det materiella innehållet i återkallelsereglerna anför motionären

att det måste anses vara felaktigt att faktorer som onyktert levnads
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1968

sätt, brottslig gärning eller personliga förhållanden, som inte har direkt

samband med framförande av motorfordon, skall utgöra grund för återkallande

av körkort. Principen bör i stället vara att endast handlingar, försummelser

eller förhållanden, som äventyrar eller kan äventyra trafiksäkerheten

— exempelvis rattonykterhet, vårdslöshet eller smitning — skall

medföra körkortsåterkailelse.

Motionären anför i fortsättningen att ur rättssäkerhetssynpunkt övervägande

skäl talar för ett överförande av frågan om återkallelse av körkort

till domstol. Han nämner i sammanhanget att om en förare dömts för rattfylleri

eller grov vårdslöshet i trafik, så skall länsstyrelsen utan egen prövning

återkalla körkortet, medan om körkortsindragningen aktualiseras av

annat brott, exempelvis vårdslöshet i trafik, så måste länsstyrelsen ingå i

en bedömning av den brottsliga handlingen. Denna bedömning sker uteslutande

på handlingar utan direktkontakt med eventuella vittnen. Ur den

tilltalades synvinkel innebär delta alt han är tvungen att svara inför två

skilda straffutmätare. Inför domstolen riskerar han kanske bara böter,

inför länsstyrelsen körkortsindragning. Inför den förra har han mot sig en

åklagare, i den senare instansen utövas såväl åklagare- som beslutsfunktionen

av samma personer. Inför domstolen får han övervara handläggningen

och bemöta varje detalj i det åklagaren anför mot honom. Inför länstyrelsen

får han inte ens veta exakt vad den beslutande tjänstemannen

anser speciellt viktigt i ärendet och kan alliså inte bemöta detta i detalj.

Domstolens dom är utförligt motiverad — länsstyrelsens beslut knapphändigt

eller inte alls.

Den administrativa handläggningen av lcörkortsärendena innebär enligt

motionärens mening risker för subjektivitet och godtycke. Risken finns

också att det utbildas olika praxis vid olika länsstyrelser. För ett överförande

av återkallelsefrågan till domstol anses också lala möjligheterna att

åstadkomma en förenklad handläggning. En viktig fördel vore också att ett

avgörande i körkortsfrågan skulle komma till stånd snabbare än enligt nuvarande

ordning, enligt vilken länsstyrelsen i regel måste avvakta lagakraftvunnen

dom. Om körkortsfrågan överfördes till domstol skulle vidare

en önskvärd samordning kunna uppnås av de olika åtgärderna i anledning

av brott.

I motionen II: 898 av herrar Åkerlind och Oskarson anförs bl. a. att återkallelse

av körkort inte är avsedd som ett straff men dock verkar som ett

sådant. Åtgärden drabbar också olika. För den som är beroende av körkortet

för sin utkomst kan en återkallelse betyda ekonomisk katastrof,

som dessutom, om vederbörande är gift, drabbar familjen. Enligt motionärernas

mening bör återkallelse av körkort på grund av trafikbrott ske endast

vid grövre förseelser. Med hänsyn till de vittgående konsekvenserna för

den enskilde bör frågan avgöras i samband med prövningen av åtalet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1968

Frågans tidigare behandling

Frågan om vilken myndighet som bör besluta om återkallelse av körkort

har varit föremål för överväganden vid åtskilliga tillfällen. Redogörelse för

tidigare riksdagsbehandling m.m. har intagits i utskottets utlåtande nr 3

år 1967, till vilket här hänvisas. Här må beträffande den senaste utvecklingen

nämnas följande.

1957 års trafikngkterhetskommitté föreslog i betänkandet SOU 1963: 72

att samtliga fall, där återkallelse av körkort kan ifrågakomma på grund

av annan straffbelagd handling än fylleri, skulle överföras till domstols

handläggning. Huvudskälen för kommitténs förslag var rättssäkerhetssynpunkter

samt önskemålen att åstadkomma en förenklad handläggning och

att samordna de olika åtgärderna i anledning av brott.

Kommitténs förslag fick ett blandat mottagande vid remissbehandlingen.

Många remissinstanser tillstyrkte förslaget i dess huvuddrag. Ungefär lika

många avstyrkte det. Betänkandet och remissvaren ansågs inte ha gett någon

klar och entydig anvisning i fråga om vilken myndighet som lämpligen bör

besluta om återkallelse av körkort. Ytterligare utredning har därför ansetts

erforderlig.

Kommittén för lagstiftningen angående trafiknykterhetsbrott (direktiv

1967 års riksdagsberättelse s. 60 ff) skali bl. a. ägna påföljdsproblemen vid

trafiknykterhetsbrott särskild uppmärksamhet ur de allmänna kriminalpolitiska

synpunkter som präglar brottsbalken. Beträffande utformningen av

påföljderna skall kommittén samråda med trafikmdlskommittén. Denna

kommitté kommer att ta upp frågan om påföljdssystemet vid andra trafiköverträdelser

än trafiknykterhetsbrotten i hela dess vidd till översyn från

kriminalpolitiska utgångspunkter och därvid även pröva frågan om vilken

myndighet som bör besluta om återkallelse av körkort.

Enligt vad utskottet erfarit kommer trafikmål skommittén även att överse

de materiella bestämmelserna angående återkallelse av körkort.

Ytterligare må här nämnas att det vid 1967 års riksdag väcktes motioner

(I: 32 och II: 45) med yrkande att riksdagen hos Kungl. Maj: t skulle begära

utredning och förslag till ändrad lagstiftning, innebärande att domstol

skulle besluta om återkallelse av körkort.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande (1967: 3) anförde tredje lagutskottet

bl. a. följande.

Som närmare framgår av den föregående redogörelsen har den av motionärerna

väckta frågan tidigare diskuterats i åtskilliga sammanhang. Den

har senast behandlats av 1957 års trafiknykterhetskommitté i dess år 1963

avgivna betänkande. I detta förordas att samtliga fall, där återkallelse kan

ifrågakomma på grund av annan straffbelagd handling än fylleri, överförs till

domstols handläggning. Förslaget har emellertid vid remissbehandlingen

fått ett blandat mottagande. Varken betänkandet eller remissvaren däröver

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 dr 1968

anses ha gett någon klar och entydig anvisning i frågan om vilken myndighet

som lämpligen bör besluta om återkallelse av körkort. Ytterligare utredning

av hithörande frågor har därför befunnits erforderlig. Här må först

nämnas att den i januari 1966 tillkallade nya trafiknykterhetsutredningen

skall förutsättningslöst ompröva trafiknykterhetskommitténs ställningstaganden

till olika frågor i belysning av remisskritiken. Utredningsuppdraget

omfattar visserligen inte den nu aktuella frågan om handläggningen av

körkortsåterkallelser men utredningen skall beträffande utformningen av påföljderna

för trafiknykterhetsbrott samråda med trafikmålskommittén.

Denna kommitté kommer alt ta upp frågan om påföljdssystemet vid andra

trafiköverträdelser än trafiknykterhetsbrotten i hela dess vidd till översyn

från kriminalpolitiska utgångspunkter och därvid pröva även frågan om vilken

myndighet som bör besluta om återkallelse av körkort.

Då åtgärder sålunda redan är vidtagna för att utredning i ämnet skall

komma till stånd är någon riksdagens åtgärd i anledning av motionerna inte

påkallad.

Utskottet

Enligt vägtrafikförordningen ankommer det på länsstyrelse att avgöra

frågor om återkallelse av körkort. Beslut om återkallelse kan grundas på

att körkortsinnehavaren gjort sig skyldig till förseelse mot trafikförfattningarna

(t.ex. vårdslöshet i trafik, rattonykterhet eller s.k. smitning) eller

annan brottslig gärning men kan också föranledas av förhållanden som

onyktert levnadssätt eller sjukdom.

I motionen II: 41 av herr Sjiinell hemställes att riksdagen skall hos Ivungl.

Maj :t anhålla om sådan ändring av bestämmelserna att dels endast omständigheter

som har direkt samband med förande av motorfordon som

exempelvis rattonykterhet, vårdslöshet i trafik eller smitning kan utgöra

grund för återkallelse av körkort, dels domstol skall besluta i dessa ärenden.

I motionen II: 898 av herrar Åkerlind och Oskarson föreslås att riksdagen

hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag till ändring av vägtrafikförordningen

så att beslut om återkallelse av körkort på grund av brott

skall fattas av domstol.

Som utskottet erinrade om i utlåtande i liknande ärende föregående år

utreds frågan om körkortsåterkallelser och vad därmed har samband sedan

någon tid tillbaka. Kommittén för lagstiftningen angående trafiknykterhetsbrott

skall sålunda pröva bl. a. frågan om utformningen av påföljderna

för trafiknykterhetsbrotten och därvid samråda med trafikmålskommittén.

Sistnämnda kommitté avser att ta upp frågan om påföljdssystemet

vid andra trafiköverträdelser än trafiknykterhetsbrotten i hela dess vidd

till översyn från kriminalpolitiska utgångspunkter. Härvid kommer in i bilden

inte bara spörsmålet om utformningen av de materiella bestämmelserna

om körkortsindragning utan också frågan om vilken myndighet som bör

besluta i sådana ärenden.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 dr 1968

7

Då utredning således pågår rörande de frågor som avses i motionerna och

resultatet härav inte bör föregripas är någon riksdagens åtgärd i ärendet

inte påkallad. Utskottet vill dock i sammanhanget understryka vikten av

att utredningsarbetet bedrivs skyndsamt så att slutlig ståndpunkt till dessa

från såväl trafiksäkerhets- som rättssäkerhetssynpunkt viktiga frågor kan

tas snarast möjligt.

Utskottet hemställer

att motionerna 11:41 och 11:898 icke föranleder någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 februari 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp)*, Göran Karlsson

(s), Svante Kristiansson (s), Knut Johansson (s)*, Ebbe Ohlsson (h), Erik

Jansson (s), Nils Nilsson (ep) och Österdahl (fp);

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp (s), Nyberg (fp), fru

Torbrink (s), herrar Svenning (s), Sundelin (s), From (fp), Josefson i

Arrie (ep) och Adolfsson (h)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.