Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om upphävande av affärstidslagen. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 25 i första kammaren av herrar Lidgard och Ohlsson, Ebbe, och nr 36 i andra kammaren av herrar Fridolfsson i Stockholm och Söderström.

1968-02-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1968:9, Utlåtande i anledning av väckta motioner om upphävande av affärstidslagen. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 25 i första kammaren av herrar Lidgard och Ohlsson, Ebbe, och nr 36 i andra kammaren av herrar Fridolfsson i Stockholm och Söderström.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 dr 1968

1

Nr 9

Utlåtande i anledning av väckta motioner om upphävande av affärstidslagen.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nr 25 i första kammaren av herrar Lidgard och

Ohlsson, Ebbe, och nr 36 i andra kammaren av herrar Fridolfsson i Stockholm

och Söderström.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen måtte besluta att affärstidslagen, SFS 1966 nr 668, upphävs

fr. o. m. den 1 juli 1968».

Gällande bestämmelser

Bestämmelser om affärstiderna meddelas i affårstidslagen den 16 december

1966, vilken trätt i kraft den 1 januari 1967 och gäller till och med den

31 december 1971. Samtidigt med ikraftträdandet upphävdes 1948 års butikstängningslag.

Enligt affärstidslagen får yrkesmässig detaljhandel bedrivas endast under

tid som medges i lagen eller med stöd därav (affärstid). Vanlig affärstid är

vardagar mellan kl. 8 och 20. Försäljningsställen för sådan handel samt frisérsalonger

och fotografiateljéer får inte hållas öppna under annan tid. Om

det för särskilt fall är påkallat med hänsyn till allmänhetens intresse kan

kommunerna dock medge affärstid utöver den vanliga.

Från lagens tillämpning undantas några typer av försäljning och flera

slag av varor. Här må särskilt nämnas att undantag görs för varor som allmänheten

särskilt efterfrågar på annan tid än vanlig affärstid (det s.k. kiosksortimentet)

, om försäljningen sker utan samband med försäljning av andra

varor. Den närmare omfattningen av det fria sortimentet anges i tillämpningsföreskrifter.

Motionerna

I motionerna anförs bl. a. att kommunernas tillståndsgivning har tillämpats

olika i olika kommuner i en utsträckning som inte förväntades och inte

ansågs önskvärd vid lagens tillkomst. Denna tillämpning sägs ha medfört

avsevärda olägenheter för affärsidkare och konsumenter i kommun där

affärstid utöver den vanliga ej medgivits, men där grannkommun medgivit

sådan tid åt affärsställen i denna kommun. I vissa kommuner har köpmän

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 9

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1968

i en bransch, t. ex. bilbranschen, beviljats visst öppethållande medan köpmän

i en annan bransch, t. ex. möbelbranschen, förvägrats detta. Motionärerna

ifrågasätter om dylika förhållanden är förenliga med de av riksdagen antagna

principerna om fri konkurrens.

Det skäl, som ansågs väga tyngst mot helt fria affärstider, var, sägs det i

motionerna, farhågor för att avsevärda olägenheter kunde uppstå för de

affärsanställda om regleringen avskaffades. Motionärerna förklarar att det

nu är möjligt att konstatera alt inga väsentliga olägenheter har uppstått för

de affärsanställda. Därmed anses det mest betydande motivet för bibehållande

av affärstidsregleringen bortfallit. Ett annat skäl som vid tiden för

lagens antagande ansågs tala emot fria affärstider var att ett sådant system

eventuellt skulle kunna föra med sig högre varupriser. Även på denna punkt

har det enligt motionärernas mening visat sig att farhågorna var obefogade.

Motionärerna framhåller också att de skäl som vid lagens antagande framfördes

mot denna fortfarande är giltiga. Genom att företagarna inte kan

variera affärstiden fritt med hänsyn till företagsekonomiska överväganden

kan i och för sig livskraftiga företag hindras från att expandera i den takt

och utsträckning som annars vore möjligt. Företag med sämre förutsättning

har däremot ett konstlat skydd i regleringen.

Genom avskaffande av affärstidslagen kan enligt motionärerna konsumenternas

önskemål i fråga om öppethållande bättre tillgodoses. De s. k. närhetsbutikernas

klart uttalade behov av att anpassa sig efter konsumenternas

önskemål kan också tillfredsställas. I detta sammanhang erinrar motionärerna

om närhetsbutikernas betydelsefulla funktion, då det gäller att underlätta

för åldringar och handikappade att själva ombesörja sina inköp.

Något om förarbetena till affärstidslagcn

Affärstidslagen antogs av riksdagen under höstsessionen 1966 (propositionen

1966: 144, 3LU 58, rskr. 368).

I propositionen anförde föredragande departementschefen sammanfattningsvis

följande (s. 48 f).

Av vad jag — -—- — har anfört framgår att jag vid min bedömning av behovet

av en lagfäst affärstidsreglering har funnit att flera omständigheter

kan anföras till stöd för ett antagande att man med beaktande av konsumenternas

och de affärsanställdas intresse bör kunna avvara en sådan reglering,

åtminstone på längre sikt. Härtill kommer — som utredningen och flera

remissinstanser har funnit — att konsumenternas behov i fråga om affärstidens

längd och förläggning visserligen f. n. skulle kunna i huvudsak tillgodoses

inom ramen för en lagreglering men att detta knappast kommer att

vara möjligt i längden. Utredningen och dessa remissinstanser pekar nämligen

på flera faktorer som torde komma att föra med sig att behovet av en

längre affärstid kommer att göra sig mera gällande. Sålunda framhåller man

bl. a. den fortgående ökningen av yrkesverksamheten bland kvinnorna och

befolkningsomflyttningen som medför att allt fler får längre avstånd mellan

arbetsplatsen och bostaden. Man menar vidare att behovet av att kunna köpa

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1968

3

bl. a. kapitalvaror i lugn och ro efter arbetstidens slut, ofta tillsammans med

flera familjemedlemmar, kommer att bli mer framträdande i takt med välståndsökningen.

I likhet med flera remissinstanser — även sådana som är i princip anhängare

av fri affärstid — anser jag emellertid att ett omedelbart slopande

av affärstidsregleringen skulle kunna medföra betydande olägenheter. Sålunda

kan man inte uteslula att en tvär omställning skulle få vissa oförmånliga

verkningar för konsumenterna. Som jag har utvecklat tidigare skulle

vidare vissa olägenheter för de affärsanställda otvivelaktigt följa härav.

En omedelbar avveckling av affärstidsregleringen skulle också, som några

remissinstanser har framhållit, i många fall kunna leda till sociala problem

för affärsinnehavare som driver sina företag utan anställda eller med endast

någon enstaka medhjälpare.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört vill jag inte förorda att man — som

en ganska stor grupp av remissinstanser har föreslagit — omedelbart slopar

all affärstidsreglering. Däremot anser jag i likhet med utredningen och en

bred remissopinion att det finns tilläckliga skäl för att nu ersätta butikstängningslagen

med en friare reglering. Denna bör ges en begränsad giltighetstid,

förslagsvis fem år. Vid utgången av denna tid får man på nytt pröva

frågan om affärstidsregleringen skall slopas helt. Erfarenheterna av den

friare regleringen och den utveckling som torde ske inom ramen för denna

bör då ge en bättre vägledning för prövningen.

I flera motioner (I: 790 och II: 962, I: 791 och II: 966 samt I: 792 och

II: 964) yrkades avslag på propositionen och upphävande av butikstängningslagen.

Tredje lagutskottet anförde bl. a. följande (utlåtandet s. 25).

Inom affärstidsutredningen och i allt väsentligt även bland remissinstanserna

har enighet rått om att den nuvarande butikstängningslagen i vissa

avseenden haft ogynnsamma verkningar och att den bör upphävas. Diskussionen

har i stället kommit att gälla frågan huruvida man för närvarande

bör helt slopa affärstidsregleringen. Departementschefen har för sin del funnit

att ett omedelbart slopande av affärstidsregleringen skulle kunna medföra

betydande olägenheter. Han har därvid anfört att man inte kan utesluta

att en tvär omställning skulle få vissa oförmånliga verkningar för konsumenterna,

att vissa olägenheter för de affärsanställda skulle följa och att

en omedelbar avveckling i många fall skulle kunna leda till sociala problem

för affärsinnehavare som driver sina företag utan anställda eller med endast

någon enstaka medhjälpare. Utskottet delar uppfattningen att en direkt

övergång till ett helt fritt system skulle kunna medföra nackdelar, som

övervägde fördelarna. Den medelväg som departementschefen förordat innebär

för närvarande enligt utskottets mening en lämplig avvägning mellan

de intressen som gör sig gällande på området. Utskottet vill i sammanhanget

framhålla att den gällande regleringen bestått i stort sett oförändrad sedan

år 1939 och att detaljhandeln anpassat sig därtill. En omställningsperiod är

därför under alla omständigheter önskvärd. Huruvida regleringen senare

skall helt slopas eller ej får avgöras med ledning av erfarenheterna av den

friare regleringen.

Av vad nu sagts följer att utskottet inte kan tillstyrka bifall till de motioner,

vari yrkas avslag på propositionen och upphävande av butikstängningslagen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 dr 1968

Utskottet

Den gällande affärstidslagen trädde i kraft den 1 januari 1967 och gäller

t. o. m. den 31 december 1971. Lagen har ersatt den tidigare butikstängningslagen

och innebär i jämförelse med denna en väsentligt enklare och friare

reglering av affärstiderna. Den vanliga affärstiden är vardagar mellan kl. 8

och 20. Huvuddelen av den handel som tidigare efter dispens fick ske på annan

tid än vanlig affärstid,bl. a. hela kioskhandeln, är undantagen från regleringen,

Kommun kan för särskilt fall medge längre affärstid än den vanliga

om det är påkallat med hänsyn till allmänhetens intresse.

I motionerna hemställes på ovan närmare angivna skäl att riksdagen måtte

besluta att affärstidslagen upphävs fr. o. m. den 1 juli 1968.

Under förarbetena till affärstidslagen anfördes bl. a. att lagen borde ges

en begränsad giltighetstid och att man vid utgången av denna fick på nytt

pröva frågan om slopande av affärstidsregleringen med ledning av erfarenheterna

av den friare regleringen. Någon omständighet som kan föranleda

ett ändrat ståndpunktstagande torde inte ha inträffat under den jämförelsevis

korta tid som lagen varit i kraft. Utskottet anser sig därför inte kunna

tillstyrka förslaget att lagen nu upphävs. Utskottet vill emellertid i anslutning

till vad som anförts i motionerna om att praxis för dispensgivningen

skiftar mellan olika kommuner framhålla det angelägna i att dispensgivningen,

särskilt inom områden som näringsgeografiskt bildar en enhet, blir

så enhetlig som möjligt. Olika praxis inom sådana områden kan lätt snedvrida

konkurrensen såväl inom som mellan olika branscher. Det är därför

viktigt att kommunerna, i kommunblockens samarbetsnämnder eller i annan

ordning, verkar för att enhetliga normer följs vid dispensgivningen. Utskottet

förutsätter att denna fråga ägnas erforderlig uppmärksamhet.

Utskottet får hemställa

att motionerna I: 25 och II: 36 icke föranleder någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 februari 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

HANS LEVIN

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s) *, Svante Kristiansson

(s)*, Ebbe Ohlsson (h), Erik Jansson (s), Åkesson (fp)*, Hansson (s),

Skärman (fp) och Nils Nilsson (ep);

från andra kammaren: herrar Levin (s), Johansson i Torp (s), Grebäck

(ep), Hedin (h), Tobé (fp)*, Ekström i Iggesund (s), From (fp) och fru

Sundström (s).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

SVENSKA REPRODUKTIONS AB

Stockholm 1968

80742

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.