Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning av frågan om hur lokaliseringen av olika verksamheter och särskilt arbetsplatsernas förläggning bör ske i större tätorter, så att en god trafikekonomi uppkommer för individ och samhälle och så att trafikhygieniska och trivselmässiga aspekter blir väl ordnade, samt att Kungl. Maj :t i övrigt måtte verka i motionens syfte.
1968-03-05 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1968:12, Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning av frågan om hur lokaliseringen av olika verksamheter och särskilt arbetsplatsernas förläggning bör ske i större tätorter, så att en god trafikekonomi uppkommer för individ och samhälle och så att trafikhygieniska och trivselmässiga aspekter blir väl ordnade, samt att Kungl. Maj :t i övrigt måtte verka i motionens syfte.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1968
1
Nr 12
Utlåtande i anledning au motioner angaende samhällsplaneringen
m. in. och om åtgärder för att lösa trafikproblemen
inom större tätorter.
Till allmänna beredningsutskottet har hänvisats
1) de likalydande motionerna 1: 736 av fru Elvy Olsson och fru Nilsson
samt II: 938 av herrar Larsson i Borrby och Boo, vari hemställes, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om åtgärder för att skapa
värdemått och målsättningsnormer för samhällsplaneringen och välfärdsutvecklingen
i enlighet med vad i motionerna anförts;
2) motionen II: 928 av herr Grebäck m. fl., vari hemställes, alt riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning om hur olika
samhällstyper i fråga om bostadsområden, arbetsplatser, serviceplatser, fritidsområden,
kommunikationer in. m. bör planeras och samordnas för att
största möjliga trivsel och trygghet för människan skall åstadkommas; samt
3) motionen 11:948 av herrar Sjönell och Grebäck, vari hemställes, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning av frågan
om hur lokaliseringen av olika verksamheter och särskilt arbetsplatsernas
förläggning bör ske i större tätorter, så att en god trafikekonomi uppkommer
för individ och samhälle och så att trafikhygieniska och trivselmässiga
aspekter blir väl ordnade, samt att Kungl. Maj :t i övrigt måtte verka i motionens
syfte.
Utskottet har upptagit motionerna till samtidig behandling.
I de likalydande motionerna 1:736 och 11:938 anförs, att utvecklingen
håller på att styras in på ogynnsamma banor, både vad naturresursernas användning
beträffar och vad gäller människornas egen situation i miljön. En
av de viktigaste uppgifterna i dag är att formulera ett riktigare program, en
bättre målsättning för vårt samhälle till grund för det allmänna handlandet i
framtiden.
Motionärerna uttalar, att det nuvarande ekonomiska välfärdsbegreppet är
missvisande. Bl. a. utelämnas hela det område som bör omfattas av miljöpolitiken.
Miljöförsämringar, såsom luft- och vattenföroreningar, nedskräpning,
buller och naturförstöring liksom stress och psykiska störningar har
blivit en kostnad med vilken vi betalar vår ökade nationalinkomst. Naturkapitalet
tärs i accelererande takt. De åtgärder som krävs för att rena luft och
vatten, hejda förstöringen och återställa naturen kommer att kosta svind1
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 samt. Nr 12
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1968
lande summor i traditionellt ekonomiskt beräkningssätt. Nya och långsiktigt
hållbara välfärdsmått måste skapas, och det är angeläget att man försöker
värdera de välfärdsfaktorer som nu utelämnas i beräkningarna. Inställningen
till miljöfrågorna måste förändras. Upplysningen kring frågorna om naturresursernas
långsiktiga användning, föroreningarna och de bioekologiska
sambanden bör snarast höjas och debatten stimuleras.
I motionen 11:928 anförs att all samhällsplanering och särskilt den fysiska
markanvändningsplaneringen bör syfta till att olika verksamheter förläggs
till ställen som är anpassade till medborgarnas personliga intressen.
Kännetecknande för samhällsplaneringen på alla nivåer är att man hårt engagerar
sig för att optimera det ekonomiska utfallet hos delarna i stället för
att göra en samlad bedömning av det totala resultatet regionvis och tätortsvis.
Liten hänsyn tas till sociala, kulturella och miljöpolitiska förhållanden.
Urbaniseringen har fortgått utan att man har tagit upp så väsentliga frågor
som optimala stadsstorlekar och bebyggelseområdenas inbördes lokalisering
till allvarlig diskussion.
Motionärerna uttalar, alt förhållanden framför allt i stortätorterna gör att
frågan om sambanden mellan arbetsplatsernas och bostädernas förläggning
kraftigt bör aktualiseras. Därvid bör reseavstånd och restider agnas mer
uppmärksamhet. Det bör vara en angelägen uppgift att studera de merkostnader
som uppstår för individer och samhälle, när bebyggelseområden planeras
och bygges så att stora resebehov uppkommer. De beräkningar som
hittills gjorts pekar på att det rör sig om betydande belopp. Motionärerna föreslår
att en speciell utredning snarast tar sig an denna fråga. De framhåller
även, att centralisering av statliga och kommunala serviceorgan till allt färre
platser i länen i vissa fall kan leda till betungande ^kostnader för allmänheten.
Motionärerna anför vidare, att det helt säkert finns en gräns dar de fordelar,
som större tätortsregioner kan erbjuda genom ökade valmöjligheter,
upphör eller blir så små att de på intet sätt uppväger de nackdelar som i övrigt
uppkommer. Frågan om hur valfriheten i olika typer av samhallen varierar
bör enligt motionärerna undersökas liksom också hur människor i
dessa samhällen upplever sin situation och hur de utnyttjar sin lediga tid.
Hur fördelningen bostäder—arbetsplatser—servicefunktioner bör planeras
med hänsyn till strävandena att ge båda makarna i en familj möjlighet till
arbete bör också utredas.
Motionärerna ifrågasätter, om separering av områden för bostäder, sysselsättning
och fritidsverksamhet i stora klart avskilda enheter gett människorna
ökad trivsel, ökad uppmärksamhet bör ägnas frågan om hur samhällsplaneringen
bör ske för att olika yrkeskategorier skall kunna integreras
i samhället och social skiktbildning motverkas. Det bör enligt motionärerna
också undersökas hur olika sociala missförhållanden varierar med olika
storlekar och typer av samhällen, eftersom det finns ett starkt samband mellan
den yttre miljön och den socialt hygieniska standarden.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1968 3
Motionärerna berör vidare frågor om planeringen av stortätorter och uttalar
tvivel på de ekonomiska fördelarna av en hårt centraliserad stad; det
finns länder, där de politisk-ekonomiska funktionerna är fördelade på ett
flertal orter och där framstegstakten ändå är hög.
Diskussionen om sambanden mellan bostäder och arbetsplatser är aktuell
också t. ex. i lokaliseringsområdena. Ett ständigt samspel kommer i
framliden att behöva ske mellan rörlighet på arbetskraft och rörlighet på
arbetsplatser. Kravet på trygghet gör det enligt motionärernas uppfattning
nödvändigt att tillmäta större betydelse åt människornas önskemål om hur
de vill bo och att anpassa arbetsplatsernas förläggning därtill. Inte minst
av dessa skäl är motiven starka för utredningar om urbaniseringen.
Avslutningsvis anför motionärerna bl. a., att urbaniseringens mål måste
vara att människor får närmare till arbete, service, kulturliv, friluftsliv
och förströelse. Det måste formas en viljeinriktad samhällsplanering, som
leder utvecklingen och bebyggelseplaneringen i banor som tillgodoser den
enskilda människan som biologisk varelse. Den fysiska markanvändningsoch
bebyggelseplaneringen på alla nivåer måste underordnas en miljöplanering,
som bygger mer på långsiktiga hänsynstaganden till människors
önskemål och behov än på snäva ekonomiska delkalkyler. För att få in
dessa frågor i planeringen på ett bättre sätt krävs bl. a. en helt ny planlagstiftning.
I motionen II: 948 anförs, att den ökande motoriseringen och privatbilismen
har medfört trafikproblem av allvarlig art. Stockningar i trafiken kan
lamslå stora delar av omgivande gatusystem och stadsdelar. Köerna åsamkar
samhället stora ekonomiska förluster, varav de flesta är indirekta och
därför sällan medräknade i kalkyler. Irritationen över trafikförhållandena
kan medföra psykiska påfrestningar, som kan leda till sämre arbetsresultat,
hög frånvarofrekvens från arbetet och kanske sjukdom. Bullerstörningar
och luftföroreningar uppstår. Den ojämna belastningen av vägar
och galor medför att väsentligt mycket mer kapital måste tillföras dessa
än om trafiktillflödet vore jämnare fördelat.
De åtgärder som vidtagits har enligt motionärerna uppenbarligen inte
varit tillräckliga. Vid planeringen har helhetsbilden saknats. Man har därför
inte lyckats få tätorlsregionens totala trafikapparat att fungera väl, och
man har inte alltid haft det riktiga samhällsekonomiska perspektivet på de
lösningar som föreslagits.
Enligt motionärernas uppfattning måste de grundläggande orsakerna till
att trafikköerna uppkommer klarläggas och problemen lösas den vägen.
Det krävs enligt motionärerna en regional fysisk samhällsplanering, som
minskar behovet av resor mellan bostäder och arbetsplatser, sprider ut trafiken
över större ytor och tar hänsyn till geografiska förhållanden ur trafikalstringssynpunkt.
Planmässighet måste därvid givetvis eftersträvas, så att
man inte försämrar möjligheterna att bygga kollektiva trafikmedel. Man
bör bättre uppmärksamma den roll de större städernas geografiska förlf
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 samt Nr 12
4
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1968
hållanden spelar, så att man vid lokaliseringen av arbetsplatser tar större
hänsyn till kostnaderna för trafiksystemets utbyggnad.
Den fysiska samhällsplaneringen åvilar till största delen kommunerna
själva, och det har ansetts olämpligt att från centralt håll i alltför hög grad
påverka dem i deras översiktsplanering. Samtidigt kan man konstatera att
stora samhällsekonomiska och för människorna miljömässiga värden står
på spel. Motiven för samhället att påverka stortätorternas översiktliga
planering är enligt motionärerna starka, särskilt med tanke på att dessa
orter tar så stora delar av de samlade ekonomiska resurserna i anspråk
och att deras utbyggnad kan ske på olika sätt och till så olika kostnader.
Beträffande motiveringarna i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna
II: 938, II: 928 och II: 948.
Yttrande har inhämtats från statens planverk över de likalydande motionerna
I: 736 och 11:938 samt motionen 11:928. Transumerade delar av
yttrandet har såsom bilaga fogats till detta utlåtande.
Utskottet
I motionerna berörs olika frågor kring samhällsplaneringen, med yrkanden
om utredning rörande planering och samordning av olika samhällstyper
i fråga om bl. a. bostadsområden, arbetsplatser, fritidsområden och kommunikationer
(II: 928), om åtgärder för att skapa värdemått och målsättningsnormer
för samhällsplaneringen och välfärdsutvecklingen (I: 736 och II:
938) samt om utredning av frågan om lokalisering av olika verksamheter
med tanke på trafikekonomi, trafikhygien och trivsel (II: 948). I samtliga
dessa motioner behandlas problem som sammanhänger med befolkningens
fortgående koncentration till tätorter. Motionerna I: 736 och II: 938 tar vidare
upp vissa frågor om naturresursernas långsiktiga användning och om
naturmilj ön.
Motionsyrkanden med i väsentliga delar samma bakgrund behandlades av
utskottet senast år 1967 (utlåtandena nr 31 och 41). Utskottet erinrade härvid
bl. a. om de — numera förverkligade — förslag som framlagts dels i
proposition 1967:59 beträffande en samordnad och utbyggd organisation
för natur-, vatten- och luftvård med en ny central myndighet, statens naturvårdsverk,
dels ock i proposition 1967: 61 i vad avsåg bildandet av eu
särskild myndighet för plan- och byggnadsfrågor, statens planverk.
Genom tillkomsten av dessa myndigheter har samhällets möjligheter att
styra gestaltningen av natur- och kulturmiljöerna kraftigt förstärkts. Samtidigt
har frågor om samhällsplaneringens målsättning och metodik kommit
att uppmärksammas i allt högre grad. I den redan nämnda propositionen
1967: 61 upplystes att intensiva studier pågick i syfte att belysa meto
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1968 5
dei och progiam för en riksplanering beträffande markens användning i
stort och alt eventuella lagstiftningsåtgärder kunde tas upp först på grundval
av erfarenheter från dessa studier. Det fortsatta arbetet beträffande
markanvändningsplanering avsågs bli inriktat på frågor om lämpliga planei
ingsmetoder, planinstitutens utformning samt samordningen mellan skilda
planformer, huvudmannaskapet för planväsendet på skilda nivåer och
behovet av rättsregler. Arbetet skulle föras fram på departemental nivå
så långt att det gav underlag för direktiv för en parlamentarisk kommitté
med uppgift att utforma förslag till ny lagstiftning.
Av årets statsverksproposition (bil. 8, s. 2 och 15) framgår att det inledda
arbetet för en förbättrad markanvändningsplanering fortsätter och alt
arbetet för att tå till stånd en översiktlig fysisk riksplanering intensifieras.
Utskottet har inhämtat, att vissa metodstudier och principundersökningar
om möjligheterna att införa en riksplanering har slutförts och att en förskjutning
av tyngdpunkten i den statliga planeringen mot översiktsplaneiing
särskilt övervägs. Direktiv för en utredning om ny lagstiftning på bebyggelseplaneringens
område är under utarbetande.
Statens planverk svarar numera enligt 7 § byggnadslagen för den allmänna
uppsikten över planläggningen inom riket. Planverket har nyligen
i samverkan med statens vägverk publicerat »Riktlinjer för stadsplanering
med hänsyn till trafiksäkerhet» med rekommendation att dessa skall tilllämpas
i bebyggelse- och trafikplanering. I ett avsnitt rörande allmänna
principer har framhållits att trafiksäkerhet uppnås genom en reducering
av förutsättningarna för konflikter och störningar i samspelet mellan trafikant,
fordon och väg, vilket i samhällsplaneringen uppnås bl. a. genom
lokalisering av verksamheter och funktioner så att trafikmängden minskas.
Planverket har vidare för avsikt att utarbeta publikationer rörande planering
med hänsyn till t. ex. motortrafikbuller, samhällsbuller, service, friluftsliv
och fritidsboende samt riktlinjer beträffande planeringsarbetet i
fråga om bl. a. metoder för fysisk planering på länsnivå respektive kommunoch
kommunblocksnivå och metoder för integrerad fysisk-ekonomisk översiktlig
planering.
Utskottet vill här även erinra om den försöksverksamhet med regional
planering på länsnivå, »Länsplanering 67», som påbörjades förra året och
som avses nå fram till målsättningar för den regionala utvecklingen, vilka
skall kunna bilda underlag för såväl samhällsorganens som näringslivets
överväganden och beslut om investeringarnas lokalisering.
Frågor om tätorternas struktur och miljöförhållanden får med den fortgående
urbaniseringen allt större betydelse. Utskottet kan i stora delar anslula
sig till de i motionerna anförda synpunkterna rörande behovet av en
samhällsplanering som kan styra utvecklingen med sikte på att främja goda
levnadsbetingelser. En effektiv och samordnad samhällsplanering är också
— såsom framhållits i direktiven till den nyligen tillsatta utredningen ro
-
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1968
rande den fortsatta lokaliseringspolitiska stödverksamheten m. m. — det
viktigaste medlet för den långsiktiga lokaliseringspolitiken. I väsentliga avseenden
faller de problemställningar som berörts i motionerna inom ramen
för planverkets organisation och målsättning. Vidare kan det arbete som
bedrivs inom kommunikationsdepartementet som en förberedelse till en fysisk
riksplanering liksom även den aviserade utredningen rörande ny lagstiftning
på bebyggelseplaneringens område väntas ge underlag för förstärkta
insatser med ökad tonvikt på översiktsplanering. Slutligen bör nämnas,
att inom finansdepartementet nyligen tillsatts en beredning — planeringsberedningen
— med uppgift att undersöka möjligheterna för en ökad
samordning och utveckling av prognoser och planer inom den offentliga
sektorn och inom det enskilda näringslivet med sikte på att skapa bästa
möjliga underlag för en regional utvecklingsplanering. Enligt utskottets
mening får de önskemål som framförts i motionerna II: 928 och II: 948
därmed anses bli i huvudsak tillgodosedda.
En vidare syftning för miljöpolitiken efterlyses i motionerna I: 736 och
II: 938. Utskottet vill härtill erinra om de förslag om en samordnad och utbyggd
naturvårdsforskning som efter motionernas avgivande framlagts i
proposition nr 37 till årets riksdag. Vid bifall till förslaget skapas möjlighet
att mer ingående studera vissa av de frågor motionärerna berört och att
följa dem kontinuerligt. Vidare har planverket erhållit resurser för fortlöpande
utvecklingsarbete. Motionärernas önskemål kan därför förväntas bli
delvis tillgodosedda utan särskilda initiativ från riksdagens sida. Utskottet
finner sig inte härutöver böra förorda bifall till motionärernas yrkande om
åtgärder för att skapa värdemått och målsättningsnormer för samhällsplaneringen
och välfärdsutvecklingen.
Under åberopande av det ovan anförda får utskottet hemställa,
1) att de likalydande motionerna I: 736 och II: 938 icke
må föranleda någon riksdagens åtgärd;
2) att motionen II: 928 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd;
3) att motionen II: 948 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 5 mars 1968
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1968
7
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller (s), Hedlund (s), Eric Gustaf
Peterson (fp), Axel Kristiansson (ep), Yngve Persson (s)*, Helge Karlsson
(s), Karl Pettersson (s), Ernst Olsson (ep), fru Diesen (h), herr Ove Karlsson
(s) och fröken Stenberg (h)*;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), herr Skoglösa
(ep)*, fru Jäderberg (s), herrar Dickson (h), Lundmark (s)*, Haglund (s),
Nilsson i Bästekille (h)*, Andersson i Örebro (fp), Johansson i Växjö (ep),
From (fp)*, Hansson i Piteå (s) och Hugosson (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
vid 1. i utskottets hemställan
av herrar Axel Kristiansson (ep), Ernst Olsson (ep), Skoglösa (ep) och
Johansson i Växjö (ep), vilka ansett
dels att det avsnitt i utskottets utlåtande som börjar på s. 6 med orden
»En vidare syftning» och slutar på samma sida med orden »samhällsplaneringen
och välfärdsutvecklingen» bort ha följande lydelse:
»En vidare syftning för miljöpolitiken efterlyses i motionerna I: 736 och
11:938. Utskottet delar uppfattningen, att nationalinkomsten per capita
inte utgör ett tillfredsställande mått på vår välfärd. I dessa ekonomiska
beräkningar utelämnas, som motionärerna anför, flera betydande poster.
Särskilt angeläget är att hela det område som bör omfattas av miljöpolitiken
— i vid mening — inte utelämnas vid mätningar av den allmänna välfärden.
Enligt utskottets mening är det sålunda angeläget att nya och långsiktigt
hållbara mått på standarden skapas. För att kunna åstadkomma detta måste
de i nuvarande beräkningssystem utelämnade välfärdsfaktorerna beräknas.
Utskottet är medvetet om att detta är en svår uppgift beroende på anknytningen
till mer eller mindre svårmätbara förhållanden och etiska begrepp.
Uppgiftens svårighetsgrad får dock inte förhindra att åtgärder vidtas
i nämnda avseende och att miljöpolitiken generellt ges ökad prioritet.
Sammanfattningsvis vill därför utskottet tillstyrka de i förevarande motioner
framförda kraven på åtgärder för att skapa värdemått och målsättningsnormer
för samhällsplaneringen och välfärdsutvecklingen.»
dels ock att utskottet under punkt 1. bort hemställa
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 736 och II: 938 i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla
om åtgärder för att skapa värdemått och målsättningsnormer
för samhällsplaneringen och välfärdsutvecklingen i enlighet
med vad i motionerna anförts.
8
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1968
Bilaga
Transumt av statens planverks yttrande
Översiktlig fysisk planering utan stöd i nuvarande lagstiftning
Som ett utslag av det samordningsbehov som tränger sig fram i avsaknad
av en i lagstiftningen angiven smidig form för en sådan sammanfattande
fysisk översiktsplanering har — utan omedelbart stöd i lagstiftningen
på flera håll i landet startats översiktlig fysisk planering med varierande
innehåll. Ett exempel härpå är vissa initiativ, som förekommit inom mälarhjälmarlänen.
Under medverkan av bl. a. länsarkitekterna i Stockholms,
Uppsala, Södermanlands, Örebro och Västmanlands län inleddes under 1967
arbetet med en sammanställning av översiktliga planer inom dessa län i
syfte att vinna överblick över planeringsläget och skapa underlag för översiktliga
bedömanden rörande markresurser och markanvändning inom
regionen. Under januari 1968 hölls i Eskilstuna en konferens med deltagande
av landshövdingarna och länsarkitekterna i mälarlänen samt representanter
för kommunikationsdepartementet, statens planverk och Stockholmstraktens
regionplanenämnd. Vid mötet beslöts att tillsätta en arbetsgrupp,
vars uppgift skulle vara att närmare undersöka förutsättningarna för en
samordning av insatserna på den fysiska översiktsplaneringens område inom
mälarlänen.
Ett annat exempel är det samarbete som förekommit mellan de båda
länsarkitektkontoren i Skåne där man dels på uppdrag av den svenska Öresundsgruppen
utarbetat en kartmässig redovisning av det nuvarande general-
och detaljplaneläget i landskapet (återgiven i gruppens betänkande
SOU 1967: 54), dels i annat sammanhang upprättat en kartmässig sammanställning
för landskapet av intresseområden i fråga om markens användning.
Vidare kan nämnas att i de fyra nordligaste länen samråd pågår mellan
länsarkitekterna i syfte att åstadkomma gemensamma riktlinjer för planeringen
för naturvård och fritidsbebyggelse inom fjällområdet.
Inom flera län pågår vidare med länstyrelsen som huvudman och med
länsarkitektens medverkan en fysisk översiktsplanering. Denna har hittills
främst haft till syfte att dra upp riktlinjer för lokalisering av fritidsbebyggelse
och markreservation för det rörliga friluftslivet behov. En sådan planering
förutsätter jämväl ingående studier rörande naturvården och jord- och
skogsbrukets framtida ställning och lokalisering, och innebär sålunda äveu
den att man gått utanför de ramar för den fysiska planeringen som den nuvarande
byggnadslagstiftningen angett. I bl. a. Stockholms och Uppsala län
har sådana översiktsplaner redan lagts fram.
Behovet av omprövning av nuvarande system för fysisk planering
Mot bakgrunden av det senaste årtiondets dynamiska utveckling förefaller
det allt klarare att vi för närvarande i planeringen i allt för ringa utsträckning
sysslar med helheten och i stället allt för mycket med detaljerna. Lagstiftningen
reglerar ganska noga hur stadsplan och byggnadsplan skall prövas
och fastställas, medan översiktsplanerna i betydande grad förs utanför
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1968
9
beslutsprocessen. Statens inflytande över generalplaneringen är i dag starkt
begränsat och regionplaneringen har endast i ringa omfattning kommit att
ske enligt gällande lagstiftning. Detta förhållande torde i hög grad ha bidragit
till svårigheten att få en riksöverblick över planeringsfrågorna. 1959
års ändring av byggnadslagstiftningen har i första hand lett till att så gott
som alla detaljplaner — till stor del även sådana som varit av större vikt
eller eljest av principiell betydelse — kommit att undandras det centrala
planorganets insyn. Eu annan följd har varit att även generalplanerna i
starkt minskad omfattning blivit föremål för granskning av det centrala
planorganet. Denna försämring av möjligheterna till insyn och medverkan i
översiktsplaneringen bedömer planverket som särskilt olycklig. Det är dock
i dessa översiktsplaner som riktlinjerna för det fortgående samhällsbyggandet
tar fastare form. Det blir därmed i mycket hög grad i dessa planer som
miljögestaltningens villkor och förutsättningar kommer till uttryck. Även
förutsättningarna för den sektoriella planeringen påverkas i väsentlig mån
av dessa planer. Inom en snar framtid beräknas 90 % av vårt folk komma
att bo i tätortsmiljö. Mot den bakgrunden är det uppenbart att intresset för
den miljö i vilken vi bor och arbetar måste komma att öka och att följderna
av befolkningskoncentrationen i tätorterna måste ägnas fördjupat studium.
I en översiktlig planering bör målsättningen i fråga om bl. a. miljögestaltningen
diskuteras och definieras till ledning för efterföljande mer detaljerad
planering. Det är också framför allt i programdiskussionen i anslutning
till det översiktliga planarbetet som ansvariga förtroendemän kan påverka
planeringens inriktning. Här kan alternativ läggas fram för en bedömning
i demokratiska former. På detaljplanestadiet begränsas den miljöpolitiska
diskussionen ofta av snäva tekniska gränser och av tidspress.
I den översiktliga planeringen bör bl. a. kunna lokaliseras områden där
olika aktiviteter konkurrerar om markutrymme och där sålunda risker för
konflikter mellan dessa aktiviteter är särskilt stor. I sådana lägen måste en
avvägning ske mellan de olika anspråken, varvid hänsyn bl. a. måste tas till
dessas tänkbara utveckling i ett längre tidsperspektiv, till aktiviteternas redan
förefintliga markförsörjning och till möjligheterna att tillfredsställa
anspråken i alternativa lägen.
En översiktlig planering bör vidare bl. a. kunna ge bättre underlag för
bedömning av lämpliga lokaliseringsalternativ för anläggningar av sådan
storlek eller med sådan påverkan på omgivningen att de bör behandlas
på riksnivå. Hit kan exempelvis hänföras atomkraftverk, oljeraffinaderier,
massafabriker och större hamnanläggningar.
Planverket utgår från alt den utredning rörande ny eller reviderad byggnadslagstiftning,
för vilken direktiven nu håller på att utarbetas inom kommunikationsdepartementet,
måste komma att behandla de legala formerna
för den nödvändiga riksplaneringen och den övriga översiktsplaneringen
som likaledes framstår som ofrånkomlig.
Vidare kan nämnas alt inom finansdepartementet nyligen tillsatts eu beredning
med uppgift att undersöka möjligheterna för en ökad Samordning
och utveckling av prognoser och planer inom den offentliga sektorn och
inom det enskilda näringslivet med sikte på att skapa bästa möjliga underlag
för en regional utvecklingsplanering.
Det i dag klart dokumenterade behovet av förnyelse av den fysiska planeringens
uppgifter, medel och former kan i väsentlig utsträckning komma
10
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1968
att tillgodoses genom de i sammanhanget betydelsefulla utredningar och undersökningar
som pågår eller varslats.
De möjligheter att forma en god samhällsmiljö som enligt planverkets
erfarenhet måste grundläggas redan på det översiktliga planstadiet kan förväntas
komma att förbättras genom en ändring av byggnadslagstiftningen.
En ändrad lagstiftning bör ge ökade möjligheter att även på detaljplanestadiet
och vid plangenomförandet tillgodose det behov som växer fram i
takt med den ökande medvetenheten om värdet av en god samhällsmiljö.
Tätortsmiljö
De tidigare berörda erforderliga utredningarna för den angelägna förnyelsen
av planlagstiftningen kommer att ta åtskillig tid i anspråk och under
tiden torde den fysiska planeringen få drivas vidare inom ramen för nuvarande
riktlinjer och med de förändringar som erfarenhet och utveckling
efter hand kan ge anledning till. Planverket har hos statsrådet och chefen
för kommunikationsdepartementet hemställt om en återgång i ett avseende
till förhållandena för 1959 års lagändring, nämligen i fråga om möjligheterna
att följa och yttra sig över översiktsplanerna i generalplanens form.
Det är, som framhålls i motionerna, inte bara de påtagliga olägenheterna
av urbaniseringen i form av vatten- och luftföroreningar som påkallar uppmärksamhet
i tätortsmiljön.
Rimliga krav på bullerfrihet, på närhet till service in. m. kan tillgodoses
genom planeringsanvisningar och normer och hänför sig sålunda i hög grad
till planverkets anvisningsverksamhet.
Underlaget för att i sådana planeringsanvisningar och normer ange tolerabla
nivåer och gränsvärden för störningar kan endast erhållas genom en
intensifierad forskning. I prop. 1968: 37 läggs fram förslag om en samordnad
och utbyggd naturvårdsforskning på grundval av 1964 års naturresursutrednings
arbete. Området för denna forskning föreslås omfatta naturvården,
till vilken även hänförs vatten- och luftvården, samt biociderna. Ett
förverkligande av förslaget skulle innebära ett viktigt steg i rätt riktning.
Emellertid behandlas i propositionen iminissionsproblem som huvudsakligen
är hänförliga till naturområdena, dvs. områden som i första hand icke är
avsedda att få någon bebyggelse. Sådana immissionsfaktorer som hänför sig
till stadsbygden och som rör människornas situation i denna miljö har inte
behandlats i sammanhanget. På längre sikt torde det som planverket i sitt
yttrande över naturresursutredningens förslag framhållit utan tvekan bli
ofrånkomligt att väsentligt förstärka även den sida av miljövårdsforskningen
som mer direkt tar sikte på stadsbygden och dess miljö. En utredning på
detta område kan nu sägas ha fått ökad aktualitet och bör i första hand inriktas
på hur och i vilka organisatoriska former forskningsinsatserna hör
ske.
Anvisningsverksamhet
I anslutning till vad tidigare sagts om nuvarande planeringssituation vill
planverket framhålla, att en av verkets viktigaste uppgifter är att genom
anvisningar av skilda slag bidra till att på längre sikt ge stadga åt planeringsprocessen
och höja planeringens kvalitet.
Inom planverket (tidigare byggnadsstyrelsen) pågår delvis med hjälp av
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1968
11
utomstående forskare sedan flera år utrednings- och anvisningsarbete på
den fysiska planläggningens område. Detta arbete gäller såväl översiktlig
planering som detaljplanering. Arbetet avses utmynna i riktlinjer för en
samordnad planering på olika nivåer med starkt hänsynstagande till önskvärdheten
av att ernå en god samhällsmiljö. Som ett aktuellt delresultat av
detta arbete har i planverkets regi och i samverkan med vägverket nyligen
lagts fram av den s. k. Scaft-gruppen vid Chalmers tekniska högskola utarbetade
riktlinjer för stadsplanering med hänsyn till trafiksäkerhet.
Planverket kommer i sin anvisningsverksamhet att så långt detta är möjligt
anlita redan existerande forskningsorgan för att lägga ut arbetsuppgifter.
Verket måste också självt aktivt bidra till anvisningsverksamheten
inom ramen för sina resurser. I den nya organisationen har en särskild utvecklingsbyrå
inrättats i första hand för detta ändamål.
Arbetet väntas i takt med resursförstärkningar under kommande år resultera
i en serie anvisningar, i vilka behandlas sektorsvis avgränsade planeringsavsnitt,
såväl översiktligt som i detalj. Verket kommer främst att behandla
och klarlägga de kvalitetskrav som från allmän synpunkt bör ställas
på en god samhällsplanering, dvs. att i realiteten på så sätt verka för en
bättre samhällsmiljö. Anvisningarna avses även komma att omfatta metodstudier
anknutna till olika plantyper samt modellstudier dvs. tillämpningar
av anvisningar och planeringsmetoder på modellorter. Det kan nämnas att
sedan något halvår pågår inom verket särskilda studier rörande de små tätorternas
problematik.
I sammanhanget förtjänar också att nämnas, att verkets anvisningsverksamhet
rörande byggnadsväsendet i inte oväsentlig omfattning avser föreskrifter,
normer och rekommendationer som har betydelse för boendemiljön.
I Svensk Byggnorm 67 har ett system för denna anvisningsverksamhet
lagts fram. De nya byggnormerna kommer att successivt följas upp. Bl. a.
kommer snart att publiceras anvisningar rörande värmecentraler. Dessa får
direkt betydelse för att minska luftföroreningarna från eldstäder.
Sammanfattande slutsatser
T motionerna I: 736 och II: 938 anhålles om åtgärder för att skapa värdemått
och målsättningsnormer för samhällsplaneringen och välfärdsutvecklingen
i enlighet med vad i motionerna anförts. Av vad planverket tidigare
anfört framgår, att planeringens roll och betydelse på alla nivåer behöver
uppmärksammas och förstärkas samt att nya planeringsinstrument behövs
härför. En riksplanering och en ny lagstiftning för planering och byggande
är därför synnerligen angelägna. Planverket anser att en mera preciserad
och klart formulerad målsättning erfordras på den fysiska planeringens område.
Verket utgår emellertid från att riktlinjer i sådant avseende i väsentlig
utsträckning skall komma att fastläggas vid ett ställningstagande till det
utredningsarbete som nu pågår eller förestår beträffande en riksplanering,
en översyn av byggnadslagstiftningen samt inom planeringsberedningen.
I samtliga motioner berörs eller tangeras frågan om forskning på miljövårdens
område. EU viktigt steg mot ökad forskning tas på ett begränsat
område inom miljövården i det förslag till organisation av naturvårdsforskningen
som nu lagts fram (prop. 1968: 37).
Denna forskning föreslås omfatta naturvården till vilken även hänförs
vatten- och luftvården samt biocidproblemen. Det torde emellertid på längre
12 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1968
sikt utan tvekan bli ofrånkomligt att väsentligt förstärka den betydelsefulla
sida av miljövårdsforskningen som mera direkt tar sikte på stadsbygden
och dess miljö. I takt med den fortgående urbaniseringen påverkas allt fler
människor av sådana miljöfaktorer som sammanhänger med hög befolknings-
och bebyggelsekoncentration. Det gäller här inte enbart immissioner
av buller-, ljuskaratär etc. och den adderade effekten av dessa utan över
huvud taget frågan om tolerabla gränser för belastningen på människan som
biologisk varelse. På grund härav och med hänsyn till vad planverket i övrigt
ovan under rubriken »tätortsmiljö» anfört i denna del vill verket starkt
understryka, att en intensifierad forskning på detta område är angelägen
och i första hand bör inriktas på att ge underlag för normer av skilda slag.
Enligt planverkets mening kan här en utredning vara motiverad och bör i
så fall närmast inriktas på hur och i vilka organisatoriska former forskningsinsatserna
bör ske.
I flera av motionerna och särskilt i motionen II: 928 har frågor som sammanhänger
mera direkt med det praktiska förverkligandet av en god samhällsmiljö
tagits upp till behandling. Motionärerna berör för bebyggelseplaneringen
väsentliga frågor om urbaniseringens utveckling och inriktning och
om möjligheten att styra skeendet i syfte att skapa en för individen god
tätortsmiljö. De synpunkter som framföres i motion II: 928 kan planverket
i allt väsentligt biträda. Verket har tidigare närmare redogjort för den anvisnings-
och utvecklingsverksamhet som bör vara ett viktigt led i det nya
verkets fortsatta arbete. Utredningar av det slag varom motionärerna hemställt
ligger i huvudsak inom ramen för planverkets målsättning och organisation.
Det är således för dess del närmast en fråga om resurser. Om planverket
i sitt fortsatta arbete får de resurser som behövs för att bedriva den
kontinuerliga utvecklings- och utredningsverksamhet det här i grunden
gäller och som är en förutsättning för att verket skall erhålla underlag för
sin anvisningsverksamhet, synes knappast från fysisk planläggningssynpunkt
några nya i särskild ordning tillsatta utredningar vara erforderliga.
Planverket kommer årligen i samband med sina anslagsäskanden att redogöra
för verkets arbete på detta område och för det resursbehov man kan
beräkna för det aktuella budgetåret.
MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680034
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.