Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning av frågan om hur lokaliseringen av olika verksamheter och särskilt arbetsplatsernas förläggning bör ske i större tätorter, så att en god trafikekonomi uppkommer för individ och samhälle och så att trafikhygieniska och trivselmässiga aspekter blir väl ordnade, samt att Kungl. Maj :t i övrigt måtte verka i motionens syfte.

1968-03-05 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1968:12, Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning av frågan om hur lokaliseringen av olika verksamheter och särskilt arbetsplatsernas förläggning bör ske i större tätorter, så att en god trafikekonomi uppkommer för individ och samhälle och så att trafikhygieniska och trivselmässiga aspekter blir väl ordnade, samt att Kungl. Maj :t i övrigt måtte verka i motionens syfte.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1968

1

Nr 12

Utlåtande i anledning au motioner angaende samhällsplaneringen

m. in. och om åtgärder för att lösa trafikproblemen

inom större tätorter.

Till allmänna beredningsutskottet har hänvisats

1) de likalydande motionerna 1: 736 av fru Elvy Olsson och fru Nilsson

samt II: 938 av herrar Larsson i Borrby och Boo, vari hemställes, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om åtgärder för att skapa

värdemått och målsättningsnormer för samhällsplaneringen och välfärdsutvecklingen

i enlighet med vad i motionerna anförts;

2) motionen II: 928 av herr Grebäck m. fl., vari hemställes, alt riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning om hur olika

samhällstyper i fråga om bostadsområden, arbetsplatser, serviceplatser, fritidsområden,

kommunikationer in. m. bör planeras och samordnas för att

största möjliga trivsel och trygghet för människan skall åstadkommas; samt

3) motionen 11:948 av herrar Sjönell och Grebäck, vari hemställes, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning av frågan

om hur lokaliseringen av olika verksamheter och särskilt arbetsplatsernas

förläggning bör ske i större tätorter, så att en god trafikekonomi uppkommer

för individ och samhälle och så att trafikhygieniska och trivselmässiga

aspekter blir väl ordnade, samt att Kungl. Maj :t i övrigt måtte verka i motionens

syfte.

Utskottet har upptagit motionerna till samtidig behandling.

I de likalydande motionerna 1:736 och 11:938 anförs, att utvecklingen

håller på att styras in på ogynnsamma banor, både vad naturresursernas användning

beträffar och vad gäller människornas egen situation i miljön. En

av de viktigaste uppgifterna i dag är att formulera ett riktigare program, en

bättre målsättning för vårt samhälle till grund för det allmänna handlandet i

framtiden.

Motionärerna uttalar, att det nuvarande ekonomiska välfärdsbegreppet är

missvisande. Bl. a. utelämnas hela det område som bör omfattas av miljöpolitiken.

Miljöförsämringar, såsom luft- och vattenföroreningar, nedskräpning,

buller och naturförstöring liksom stress och psykiska störningar har

blivit en kostnad med vilken vi betalar vår ökade nationalinkomst. Naturkapitalet

tärs i accelererande takt. De åtgärder som krävs för att rena luft och

vatten, hejda förstöringen och återställa naturen kommer att kosta svind1

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 samt. Nr 12

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1968

lande summor i traditionellt ekonomiskt beräkningssätt. Nya och långsiktigt

hållbara välfärdsmått måste skapas, och det är angeläget att man försöker

värdera de välfärdsfaktorer som nu utelämnas i beräkningarna. Inställningen

till miljöfrågorna måste förändras. Upplysningen kring frågorna om naturresursernas

långsiktiga användning, föroreningarna och de bioekologiska

sambanden bör snarast höjas och debatten stimuleras.

I motionen 11:928 anförs att all samhällsplanering och särskilt den fysiska

markanvändningsplaneringen bör syfta till att olika verksamheter förläggs

till ställen som är anpassade till medborgarnas personliga intressen.

Kännetecknande för samhällsplaneringen på alla nivåer är att man hårt engagerar

sig för att optimera det ekonomiska utfallet hos delarna i stället för

att göra en samlad bedömning av det totala resultatet regionvis och tätortsvis.

Liten hänsyn tas till sociala, kulturella och miljöpolitiska förhållanden.

Urbaniseringen har fortgått utan att man har tagit upp så väsentliga frågor

som optimala stadsstorlekar och bebyggelseområdenas inbördes lokalisering

till allvarlig diskussion.

Motionärerna uttalar, alt förhållanden framför allt i stortätorterna gör att

frågan om sambanden mellan arbetsplatsernas och bostädernas förläggning

kraftigt bör aktualiseras. Därvid bör reseavstånd och restider agnas mer

uppmärksamhet. Det bör vara en angelägen uppgift att studera de merkostnader

som uppstår för individer och samhälle, när bebyggelseområden planeras

och bygges så att stora resebehov uppkommer. De beräkningar som

hittills gjorts pekar på att det rör sig om betydande belopp. Motionärerna föreslår

att en speciell utredning snarast tar sig an denna fråga. De framhåller

även, att centralisering av statliga och kommunala serviceorgan till allt färre

platser i länen i vissa fall kan leda till betungande ^kostnader för allmänheten.

Motionärerna anför vidare, att det helt säkert finns en gräns dar de fordelar,

som större tätortsregioner kan erbjuda genom ökade valmöjligheter,

upphör eller blir så små att de på intet sätt uppväger de nackdelar som i övrigt

uppkommer. Frågan om hur valfriheten i olika typer av samhallen varierar

bör enligt motionärerna undersökas liksom också hur människor i

dessa samhällen upplever sin situation och hur de utnyttjar sin lediga tid.

Hur fördelningen bostäder—arbetsplatser—servicefunktioner bör planeras

med hänsyn till strävandena att ge båda makarna i en familj möjlighet till

arbete bör också utredas.

Motionärerna ifrågasätter, om separering av områden för bostäder, sysselsättning

och fritidsverksamhet i stora klart avskilda enheter gett människorna

ökad trivsel, ökad uppmärksamhet bör ägnas frågan om hur samhällsplaneringen

bör ske för att olika yrkeskategorier skall kunna integreras

i samhället och social skiktbildning motverkas. Det bör enligt motionärerna

också undersökas hur olika sociala missförhållanden varierar med olika

storlekar och typer av samhällen, eftersom det finns ett starkt samband mellan

den yttre miljön och den socialt hygieniska standarden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1968 3

Motionärerna berör vidare frågor om planeringen av stortätorter och uttalar

tvivel på de ekonomiska fördelarna av en hårt centraliserad stad; det

finns länder, där de politisk-ekonomiska funktionerna är fördelade på ett

flertal orter och där framstegstakten ändå är hög.

Diskussionen om sambanden mellan bostäder och arbetsplatser är aktuell

också t. ex. i lokaliseringsområdena. Ett ständigt samspel kommer i

framliden att behöva ske mellan rörlighet på arbetskraft och rörlighet på

arbetsplatser. Kravet på trygghet gör det enligt motionärernas uppfattning

nödvändigt att tillmäta större betydelse åt människornas önskemål om hur

de vill bo och att anpassa arbetsplatsernas förläggning därtill. Inte minst

av dessa skäl är motiven starka för utredningar om urbaniseringen.

Avslutningsvis anför motionärerna bl. a., att urbaniseringens mål måste

vara att människor får närmare till arbete, service, kulturliv, friluftsliv

och förströelse. Det måste formas en viljeinriktad samhällsplanering, som

leder utvecklingen och bebyggelseplaneringen i banor som tillgodoser den

enskilda människan som biologisk varelse. Den fysiska markanvändningsoch

bebyggelseplaneringen på alla nivåer måste underordnas en miljöplanering,

som bygger mer på långsiktiga hänsynstaganden till människors

önskemål och behov än på snäva ekonomiska delkalkyler. För att få in

dessa frågor i planeringen på ett bättre sätt krävs bl. a. en helt ny planlagstiftning.

I motionen II: 948 anförs, att den ökande motoriseringen och privatbilismen

har medfört trafikproblem av allvarlig art. Stockningar i trafiken kan

lamslå stora delar av omgivande gatusystem och stadsdelar. Köerna åsamkar

samhället stora ekonomiska förluster, varav de flesta är indirekta och

därför sällan medräknade i kalkyler. Irritationen över trafikförhållandena

kan medföra psykiska påfrestningar, som kan leda till sämre arbetsresultat,

hög frånvarofrekvens från arbetet och kanske sjukdom. Bullerstörningar

och luftföroreningar uppstår. Den ojämna belastningen av vägar

och galor medför att väsentligt mycket mer kapital måste tillföras dessa

än om trafiktillflödet vore jämnare fördelat.

De åtgärder som vidtagits har enligt motionärerna uppenbarligen inte

varit tillräckliga. Vid planeringen har helhetsbilden saknats. Man har därför

inte lyckats få tätorlsregionens totala trafikapparat att fungera väl, och

man har inte alltid haft det riktiga samhällsekonomiska perspektivet på de

lösningar som föreslagits.

Enligt motionärernas uppfattning måste de grundläggande orsakerna till

att trafikköerna uppkommer klarläggas och problemen lösas den vägen.

Det krävs enligt motionärerna en regional fysisk samhällsplanering, som

minskar behovet av resor mellan bostäder och arbetsplatser, sprider ut trafiken

över större ytor och tar hänsyn till geografiska förhållanden ur trafikalstringssynpunkt.

Planmässighet måste därvid givetvis eftersträvas, så att

man inte försämrar möjligheterna att bygga kollektiva trafikmedel. Man

bör bättre uppmärksamma den roll de större städernas geografiska förlf

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 samt Nr 12

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1968

hållanden spelar, så att man vid lokaliseringen av arbetsplatser tar större

hänsyn till kostnaderna för trafiksystemets utbyggnad.

Den fysiska samhällsplaneringen åvilar till största delen kommunerna

själva, och det har ansetts olämpligt att från centralt håll i alltför hög grad

påverka dem i deras översiktsplanering. Samtidigt kan man konstatera att

stora samhällsekonomiska och för människorna miljömässiga värden står

på spel. Motiven för samhället att påverka stortätorternas översiktliga

planering är enligt motionärerna starka, särskilt med tanke på att dessa

orter tar så stora delar av de samlade ekonomiska resurserna i anspråk

och att deras utbyggnad kan ske på olika sätt och till så olika kostnader.

Beträffande motiveringarna i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna

II: 938, II: 928 och II: 948.

Yttrande har inhämtats från statens planverk över de likalydande motionerna

I: 736 och 11:938 samt motionen 11:928. Transumerade delar av

yttrandet har såsom bilaga fogats till detta utlåtande.

Utskottet

I motionerna berörs olika frågor kring samhällsplaneringen, med yrkanden

om utredning rörande planering och samordning av olika samhällstyper

i fråga om bl. a. bostadsområden, arbetsplatser, fritidsområden och kommunikationer

(II: 928), om åtgärder för att skapa värdemått och målsättningsnormer

för samhällsplaneringen och välfärdsutvecklingen (I: 736 och II:

938) samt om utredning av frågan om lokalisering av olika verksamheter

med tanke på trafikekonomi, trafikhygien och trivsel (II: 948). I samtliga

dessa motioner behandlas problem som sammanhänger med befolkningens

fortgående koncentration till tätorter. Motionerna I: 736 och II: 938 tar vidare

upp vissa frågor om naturresursernas långsiktiga användning och om

naturmilj ön.

Motionsyrkanden med i väsentliga delar samma bakgrund behandlades av

utskottet senast år 1967 (utlåtandena nr 31 och 41). Utskottet erinrade härvid

bl. a. om de — numera förverkligade — förslag som framlagts dels i

proposition 1967:59 beträffande en samordnad och utbyggd organisation

för natur-, vatten- och luftvård med en ny central myndighet, statens naturvårdsverk,

dels ock i proposition 1967: 61 i vad avsåg bildandet av eu

särskild myndighet för plan- och byggnadsfrågor, statens planverk.

Genom tillkomsten av dessa myndigheter har samhällets möjligheter att

styra gestaltningen av natur- och kulturmiljöerna kraftigt förstärkts. Samtidigt

har frågor om samhällsplaneringens målsättning och metodik kommit

att uppmärksammas i allt högre grad. I den redan nämnda propositionen

1967: 61 upplystes att intensiva studier pågick i syfte att belysa meto
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1968 5

dei och progiam för en riksplanering beträffande markens användning i

stort och alt eventuella lagstiftningsåtgärder kunde tas upp först på grundval

av erfarenheter från dessa studier. Det fortsatta arbetet beträffande

markanvändningsplanering avsågs bli inriktat på frågor om lämpliga planei

ingsmetoder, planinstitutens utformning samt samordningen mellan skilda

planformer, huvudmannaskapet för planväsendet på skilda nivåer och

behovet av rättsregler. Arbetet skulle föras fram på departemental nivå

så långt att det gav underlag för direktiv för en parlamentarisk kommitté

med uppgift att utforma förslag till ny lagstiftning.

Av årets statsverksproposition (bil. 8, s. 2 och 15) framgår att det inledda

arbetet för en förbättrad markanvändningsplanering fortsätter och alt

arbetet för att tå till stånd en översiktlig fysisk riksplanering intensifieras.

Utskottet har inhämtat, att vissa metodstudier och principundersökningar

om möjligheterna att införa en riksplanering har slutförts och att en förskjutning

av tyngdpunkten i den statliga planeringen mot översiktsplaneiing

särskilt övervägs. Direktiv för en utredning om ny lagstiftning på bebyggelseplaneringens

område är under utarbetande.

Statens planverk svarar numera enligt 7 § byggnadslagen för den allmänna

uppsikten över planläggningen inom riket. Planverket har nyligen

i samverkan med statens vägverk publicerat »Riktlinjer för stadsplanering

med hänsyn till trafiksäkerhet» med rekommendation att dessa skall tilllämpas

i bebyggelse- och trafikplanering. I ett avsnitt rörande allmänna

principer har framhållits att trafiksäkerhet uppnås genom en reducering

av förutsättningarna för konflikter och störningar i samspelet mellan trafikant,

fordon och väg, vilket i samhällsplaneringen uppnås bl. a. genom

lokalisering av verksamheter och funktioner så att trafikmängden minskas.

Planverket har vidare för avsikt att utarbeta publikationer rörande planering

med hänsyn till t. ex. motortrafikbuller, samhällsbuller, service, friluftsliv

och fritidsboende samt riktlinjer beträffande planeringsarbetet i

fråga om bl. a. metoder för fysisk planering på länsnivå respektive kommunoch

kommunblocksnivå och metoder för integrerad fysisk-ekonomisk översiktlig

planering.

Utskottet vill här även erinra om den försöksverksamhet med regional

planering på länsnivå, »Länsplanering 67», som påbörjades förra året och

som avses nå fram till målsättningar för den regionala utvecklingen, vilka

skall kunna bilda underlag för såväl samhällsorganens som näringslivets

överväganden och beslut om investeringarnas lokalisering.

Frågor om tätorternas struktur och miljöförhållanden får med den fortgående

urbaniseringen allt större betydelse. Utskottet kan i stora delar anslula

sig till de i motionerna anförda synpunkterna rörande behovet av en

samhällsplanering som kan styra utvecklingen med sikte på att främja goda

levnadsbetingelser. En effektiv och samordnad samhällsplanering är också

— såsom framhållits i direktiven till den nyligen tillsatta utredningen ro
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1968

rande den fortsatta lokaliseringspolitiska stödverksamheten m. m. — det

viktigaste medlet för den långsiktiga lokaliseringspolitiken. I väsentliga avseenden

faller de problemställningar som berörts i motionerna inom ramen

för planverkets organisation och målsättning. Vidare kan det arbete som

bedrivs inom kommunikationsdepartementet som en förberedelse till en fysisk

riksplanering liksom även den aviserade utredningen rörande ny lagstiftning

på bebyggelseplaneringens område väntas ge underlag för förstärkta

insatser med ökad tonvikt på översiktsplanering. Slutligen bör nämnas,

att inom finansdepartementet nyligen tillsatts en beredning — planeringsberedningen

— med uppgift att undersöka möjligheterna för en ökad

samordning och utveckling av prognoser och planer inom den offentliga

sektorn och inom det enskilda näringslivet med sikte på att skapa bästa

möjliga underlag för en regional utvecklingsplanering. Enligt utskottets

mening får de önskemål som framförts i motionerna II: 928 och II: 948

därmed anses bli i huvudsak tillgodosedda.

En vidare syftning för miljöpolitiken efterlyses i motionerna I: 736 och

II: 938. Utskottet vill härtill erinra om de förslag om en samordnad och utbyggd

naturvårdsforskning som efter motionernas avgivande framlagts i

proposition nr 37 till årets riksdag. Vid bifall till förslaget skapas möjlighet

att mer ingående studera vissa av de frågor motionärerna berört och att

följa dem kontinuerligt. Vidare har planverket erhållit resurser för fortlöpande

utvecklingsarbete. Motionärernas önskemål kan därför förväntas bli

delvis tillgodosedda utan särskilda initiativ från riksdagens sida. Utskottet

finner sig inte härutöver böra förorda bifall till motionärernas yrkande om

åtgärder för att skapa värdemått och målsättningsnormer för samhällsplaneringen

och välfärdsutvecklingen.

Under åberopande av det ovan anförda får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna I: 736 och II: 938 icke

må föranleda någon riksdagens åtgärd;

2) att motionen II: 928 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd;

3) att motionen II: 948 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 5 mars 1968

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1968

7

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller (s), Hedlund (s), Eric Gustaf

Peterson (fp), Axel Kristiansson (ep), Yngve Persson (s)*, Helge Karlsson

(s), Karl Pettersson (s), Ernst Olsson (ep), fru Diesen (h), herr Ove Karlsson

(s) och fröken Stenberg (h)*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), herr Skoglösa

(ep)*, fru Jäderberg (s), herrar Dickson (h), Lundmark (s)*, Haglund (s),

Nilsson i Bästekille (h)*, Andersson i Örebro (fp), Johansson i Växjö (ep),

From (fp)*, Hansson i Piteå (s) och Hugosson (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

vid 1. i utskottets hemställan

av herrar Axel Kristiansson (ep), Ernst Olsson (ep), Skoglösa (ep) och

Johansson i Växjö (ep), vilka ansett

dels att det avsnitt i utskottets utlåtande som börjar på s. 6 med orden

»En vidare syftning» och slutar på samma sida med orden »samhällsplaneringen

och välfärdsutvecklingen» bort ha följande lydelse:

»En vidare syftning för miljöpolitiken efterlyses i motionerna I: 736 och

11:938. Utskottet delar uppfattningen, att nationalinkomsten per capita

inte utgör ett tillfredsställande mått på vår välfärd. I dessa ekonomiska

beräkningar utelämnas, som motionärerna anför, flera betydande poster.

Särskilt angeläget är att hela det område som bör omfattas av miljöpolitiken

— i vid mening — inte utelämnas vid mätningar av den allmänna välfärden.

Enligt utskottets mening är det sålunda angeläget att nya och långsiktigt

hållbara mått på standarden skapas. För att kunna åstadkomma detta måste

de i nuvarande beräkningssystem utelämnade välfärdsfaktorerna beräknas.

Utskottet är medvetet om att detta är en svår uppgift beroende på anknytningen

till mer eller mindre svårmätbara förhållanden och etiska begrepp.

Uppgiftens svårighetsgrad får dock inte förhindra att åtgärder vidtas

i nämnda avseende och att miljöpolitiken generellt ges ökad prioritet.

Sammanfattningsvis vill därför utskottet tillstyrka de i förevarande motioner

framförda kraven på åtgärder för att skapa värdemått och målsättningsnormer

för samhällsplaneringen och välfärdsutvecklingen.»

dels ock att utskottet under punkt 1. bort hemställa

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

I: 736 och II: 938 i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla

om åtgärder för att skapa värdemått och målsättningsnormer

för samhällsplaneringen och välfärdsutvecklingen i enlighet

med vad i motionerna anförts.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1968

Bilaga

Transumt av statens planverks yttrande

Översiktlig fysisk planering utan stöd i nuvarande lagstiftning

Som ett utslag av det samordningsbehov som tränger sig fram i avsaknad

av en i lagstiftningen angiven smidig form för en sådan sammanfattande

fysisk översiktsplanering har — utan omedelbart stöd i lagstiftningen

på flera håll i landet startats översiktlig fysisk planering med varierande

innehåll. Ett exempel härpå är vissa initiativ, som förekommit inom mälarhjälmarlänen.

Under medverkan av bl. a. länsarkitekterna i Stockholms,

Uppsala, Södermanlands, Örebro och Västmanlands län inleddes under 1967

arbetet med en sammanställning av översiktliga planer inom dessa län i

syfte att vinna överblick över planeringsläget och skapa underlag för översiktliga

bedömanden rörande markresurser och markanvändning inom

regionen. Under januari 1968 hölls i Eskilstuna en konferens med deltagande

av landshövdingarna och länsarkitekterna i mälarlänen samt representanter

för kommunikationsdepartementet, statens planverk och Stockholmstraktens

regionplanenämnd. Vid mötet beslöts att tillsätta en arbetsgrupp,

vars uppgift skulle vara att närmare undersöka förutsättningarna för en

samordning av insatserna på den fysiska översiktsplaneringens område inom

mälarlänen.

Ett annat exempel är det samarbete som förekommit mellan de båda

länsarkitektkontoren i Skåne där man dels på uppdrag av den svenska Öresundsgruppen

utarbetat en kartmässig redovisning av det nuvarande general-

och detaljplaneläget i landskapet (återgiven i gruppens betänkande

SOU 1967: 54), dels i annat sammanhang upprättat en kartmässig sammanställning

för landskapet av intresseområden i fråga om markens användning.

Vidare kan nämnas att i de fyra nordligaste länen samråd pågår mellan

länsarkitekterna i syfte att åstadkomma gemensamma riktlinjer för planeringen

för naturvård och fritidsbebyggelse inom fjällområdet.

Inom flera län pågår vidare med länstyrelsen som huvudman och med

länsarkitektens medverkan en fysisk översiktsplanering. Denna har hittills

främst haft till syfte att dra upp riktlinjer för lokalisering av fritidsbebyggelse

och markreservation för det rörliga friluftslivet behov. En sådan planering

förutsätter jämväl ingående studier rörande naturvården och jord- och

skogsbrukets framtida ställning och lokalisering, och innebär sålunda äveu

den att man gått utanför de ramar för den fysiska planeringen som den nuvarande

byggnadslagstiftningen angett. I bl. a. Stockholms och Uppsala län

har sådana översiktsplaner redan lagts fram.

Behovet av omprövning av nuvarande system för fysisk planering

Mot bakgrunden av det senaste årtiondets dynamiska utveckling förefaller

det allt klarare att vi för närvarande i planeringen i allt för ringa utsträckning

sysslar med helheten och i stället allt för mycket med detaljerna. Lagstiftningen

reglerar ganska noga hur stadsplan och byggnadsplan skall prövas

och fastställas, medan översiktsplanerna i betydande grad förs utanför

s. 9 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1968

9

beslutsprocessen. Statens inflytande över generalplaneringen är i dag starkt

begränsat och regionplaneringen har endast i ringa omfattning kommit att

ske enligt gällande lagstiftning. Detta förhållande torde i hög grad ha bidragit

till svårigheten att få en riksöverblick över planeringsfrågorna. 1959

års ändring av byggnadslagstiftningen har i första hand lett till att så gott

som alla detaljplaner — till stor del även sådana som varit av större vikt

eller eljest av principiell betydelse — kommit att undandras det centrala

planorganets insyn. Eu annan följd har varit att även generalplanerna i

starkt minskad omfattning blivit föremål för granskning av det centrala

planorganet. Denna försämring av möjligheterna till insyn och medverkan i

översiktsplaneringen bedömer planverket som särskilt olycklig. Det är dock

i dessa översiktsplaner som riktlinjerna för det fortgående samhällsbyggandet

tar fastare form. Det blir därmed i mycket hög grad i dessa planer som

miljögestaltningens villkor och förutsättningar kommer till uttryck. Även

förutsättningarna för den sektoriella planeringen påverkas i väsentlig mån

av dessa planer. Inom en snar framtid beräknas 90 % av vårt folk komma

att bo i tätortsmiljö. Mot den bakgrunden är det uppenbart att intresset för

den miljö i vilken vi bor och arbetar måste komma att öka och att följderna

av befolkningskoncentrationen i tätorterna måste ägnas fördjupat studium.

I en översiktlig planering bör målsättningen i fråga om bl. a. miljögestaltningen

diskuteras och definieras till ledning för efterföljande mer detaljerad

planering. Det är också framför allt i programdiskussionen i anslutning

till det översiktliga planarbetet som ansvariga förtroendemän kan påverka

planeringens inriktning. Här kan alternativ läggas fram för en bedömning

i demokratiska former. På detaljplanestadiet begränsas den miljöpolitiska

diskussionen ofta av snäva tekniska gränser och av tidspress.

I den översiktliga planeringen bör bl. a. kunna lokaliseras områden där

olika aktiviteter konkurrerar om markutrymme och där sålunda risker för

konflikter mellan dessa aktiviteter är särskilt stor. I sådana lägen måste en

avvägning ske mellan de olika anspråken, varvid hänsyn bl. a. måste tas till

dessas tänkbara utveckling i ett längre tidsperspektiv, till aktiviteternas redan

förefintliga markförsörjning och till möjligheterna att tillfredsställa

anspråken i alternativa lägen.

En översiktlig planering bör vidare bl. a. kunna ge bättre underlag för

bedömning av lämpliga lokaliseringsalternativ för anläggningar av sådan

storlek eller med sådan påverkan på omgivningen att de bör behandlas

på riksnivå. Hit kan exempelvis hänföras atomkraftverk, oljeraffinaderier,

massafabriker och större hamnanläggningar.

Planverket utgår från alt den utredning rörande ny eller reviderad byggnadslagstiftning,

för vilken direktiven nu håller på att utarbetas inom kommunikationsdepartementet,

måste komma att behandla de legala formerna

för den nödvändiga riksplaneringen och den övriga översiktsplaneringen

som likaledes framstår som ofrånkomlig.

Vidare kan nämnas alt inom finansdepartementet nyligen tillsatts eu beredning

med uppgift att undersöka möjligheterna för en ökad Samordning

och utveckling av prognoser och planer inom den offentliga sektorn och

inom det enskilda näringslivet med sikte på att skapa bästa möjliga underlag

för en regional utvecklingsplanering.

Det i dag klart dokumenterade behovet av förnyelse av den fysiska planeringens

uppgifter, medel och former kan i väsentlig utsträckning komma

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1968

att tillgodoses genom de i sammanhanget betydelsefulla utredningar och undersökningar

som pågår eller varslats.

De möjligheter att forma en god samhällsmiljö som enligt planverkets

erfarenhet måste grundläggas redan på det översiktliga planstadiet kan förväntas

komma att förbättras genom en ändring av byggnadslagstiftningen.

En ändrad lagstiftning bör ge ökade möjligheter att även på detaljplanestadiet

och vid plangenomförandet tillgodose det behov som växer fram i

takt med den ökande medvetenheten om värdet av en god samhällsmiljö.

Tätortsmiljö

De tidigare berörda erforderliga utredningarna för den angelägna förnyelsen

av planlagstiftningen kommer att ta åtskillig tid i anspråk och under

tiden torde den fysiska planeringen få drivas vidare inom ramen för nuvarande

riktlinjer och med de förändringar som erfarenhet och utveckling

efter hand kan ge anledning till. Planverket har hos statsrådet och chefen

för kommunikationsdepartementet hemställt om en återgång i ett avseende

till förhållandena för 1959 års lagändring, nämligen i fråga om möjligheterna

att följa och yttra sig över översiktsplanerna i generalplanens form.

Det är, som framhålls i motionerna, inte bara de påtagliga olägenheterna

av urbaniseringen i form av vatten- och luftföroreningar som påkallar uppmärksamhet

i tätortsmiljön.

Rimliga krav på bullerfrihet, på närhet till service in. m. kan tillgodoses

genom planeringsanvisningar och normer och hänför sig sålunda i hög grad

till planverkets anvisningsverksamhet.

Underlaget för att i sådana planeringsanvisningar och normer ange tolerabla

nivåer och gränsvärden för störningar kan endast erhållas genom en

intensifierad forskning. I prop. 1968: 37 läggs fram förslag om en samordnad

och utbyggd naturvårdsforskning på grundval av 1964 års naturresursutrednings

arbete. Området för denna forskning föreslås omfatta naturvården,

till vilken även hänförs vatten- och luftvården, samt biociderna. Ett

förverkligande av förslaget skulle innebära ett viktigt steg i rätt riktning.

Emellertid behandlas i propositionen iminissionsproblem som huvudsakligen

är hänförliga till naturområdena, dvs. områden som i första hand icke är

avsedda att få någon bebyggelse. Sådana immissionsfaktorer som hänför sig

till stadsbygden och som rör människornas situation i denna miljö har inte

behandlats i sammanhanget. På längre sikt torde det som planverket i sitt

yttrande över naturresursutredningens förslag framhållit utan tvekan bli

ofrånkomligt att väsentligt förstärka även den sida av miljövårdsforskningen

som mer direkt tar sikte på stadsbygden och dess miljö. En utredning på

detta område kan nu sägas ha fått ökad aktualitet och bör i första hand inriktas

på hur och i vilka organisatoriska former forskningsinsatserna hör

ske.

Anvisningsverksamhet

I anslutning till vad tidigare sagts om nuvarande planeringssituation vill

planverket framhålla, att en av verkets viktigaste uppgifter är att genom

anvisningar av skilda slag bidra till att på längre sikt ge stadga åt planeringsprocessen

och höja planeringens kvalitet.

Inom planverket (tidigare byggnadsstyrelsen) pågår delvis med hjälp av

s. 11 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1968

11

utomstående forskare sedan flera år utrednings- och anvisningsarbete på

den fysiska planläggningens område. Detta arbete gäller såväl översiktlig

planering som detaljplanering. Arbetet avses utmynna i riktlinjer för en

samordnad planering på olika nivåer med starkt hänsynstagande till önskvärdheten

av att ernå en god samhällsmiljö. Som ett aktuellt delresultat av

detta arbete har i planverkets regi och i samverkan med vägverket nyligen

lagts fram av den s. k. Scaft-gruppen vid Chalmers tekniska högskola utarbetade

riktlinjer för stadsplanering med hänsyn till trafiksäkerhet.

Planverket kommer i sin anvisningsverksamhet att så långt detta är möjligt

anlita redan existerande forskningsorgan för att lägga ut arbetsuppgifter.

Verket måste också självt aktivt bidra till anvisningsverksamheten

inom ramen för sina resurser. I den nya organisationen har en särskild utvecklingsbyrå

inrättats i första hand för detta ändamål.

Arbetet väntas i takt med resursförstärkningar under kommande år resultera

i en serie anvisningar, i vilka behandlas sektorsvis avgränsade planeringsavsnitt,

såväl översiktligt som i detalj. Verket kommer främst att behandla

och klarlägga de kvalitetskrav som från allmän synpunkt bör ställas

på en god samhällsplanering, dvs. att i realiteten på så sätt verka för en

bättre samhällsmiljö. Anvisningarna avses även komma att omfatta metodstudier

anknutna till olika plantyper samt modellstudier dvs. tillämpningar

av anvisningar och planeringsmetoder på modellorter. Det kan nämnas att

sedan något halvår pågår inom verket särskilda studier rörande de små tätorternas

problematik.

I sammanhanget förtjänar också att nämnas, att verkets anvisningsverksamhet

rörande byggnadsväsendet i inte oväsentlig omfattning avser föreskrifter,

normer och rekommendationer som har betydelse för boendemiljön.

I Svensk Byggnorm 67 har ett system för denna anvisningsverksamhet

lagts fram. De nya byggnormerna kommer att successivt följas upp. Bl. a.

kommer snart att publiceras anvisningar rörande värmecentraler. Dessa får

direkt betydelse för att minska luftföroreningarna från eldstäder.

Sammanfattande slutsatser

T motionerna I: 736 och II: 938 anhålles om åtgärder för att skapa värdemått

och målsättningsnormer för samhällsplaneringen och välfärdsutvecklingen

i enlighet med vad i motionerna anförts. Av vad planverket tidigare

anfört framgår, att planeringens roll och betydelse på alla nivåer behöver

uppmärksammas och förstärkas samt att nya planeringsinstrument behövs

härför. En riksplanering och en ny lagstiftning för planering och byggande

är därför synnerligen angelägna. Planverket anser att en mera preciserad

och klart formulerad målsättning erfordras på den fysiska planeringens område.

Verket utgår emellertid från att riktlinjer i sådant avseende i väsentlig

utsträckning skall komma att fastläggas vid ett ställningstagande till det

utredningsarbete som nu pågår eller förestår beträffande en riksplanering,

en översyn av byggnadslagstiftningen samt inom planeringsberedningen.

I samtliga motioner berörs eller tangeras frågan om forskning på miljövårdens

område. EU viktigt steg mot ökad forskning tas på ett begränsat

område inom miljövården i det förslag till organisation av naturvårdsforskningen

som nu lagts fram (prop. 1968: 37).

Denna forskning föreslås omfatta naturvården till vilken även hänförs

vatten- och luftvården samt biocidproblemen. Det torde emellertid på längre

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1968

sikt utan tvekan bli ofrånkomligt att väsentligt förstärka den betydelsefulla

sida av miljövårdsforskningen som mera direkt tar sikte på stadsbygden

och dess miljö. I takt med den fortgående urbaniseringen påverkas allt fler

människor av sådana miljöfaktorer som sammanhänger med hög befolknings-

och bebyggelsekoncentration. Det gäller här inte enbart immissioner

av buller-, ljuskaratär etc. och den adderade effekten av dessa utan över

huvud taget frågan om tolerabla gränser för belastningen på människan som

biologisk varelse. På grund härav och med hänsyn till vad planverket i övrigt

ovan under rubriken »tätortsmiljö» anfört i denna del vill verket starkt

understryka, att en intensifierad forskning på detta område är angelägen

och i första hand bör inriktas på att ge underlag för normer av skilda slag.

Enligt planverkets mening kan här en utredning vara motiverad och bör i

så fall närmast inriktas på hur och i vilka organisatoriska former forskningsinsatserna

bör ske.

I flera av motionerna och särskilt i motionen II: 928 har frågor som sammanhänger

mera direkt med det praktiska förverkligandet av en god samhällsmiljö

tagits upp till behandling. Motionärerna berör för bebyggelseplaneringen

väsentliga frågor om urbaniseringens utveckling och inriktning och

om möjligheten att styra skeendet i syfte att skapa en för individen god

tätortsmiljö. De synpunkter som framföres i motion II: 928 kan planverket

i allt väsentligt biträda. Verket har tidigare närmare redogjort för den anvisnings-

och utvecklingsverksamhet som bör vara ett viktigt led i det nya

verkets fortsatta arbete. Utredningar av det slag varom motionärerna hemställt

ligger i huvudsak inom ramen för planverkets målsättning och organisation.

Det är således för dess del närmast en fråga om resurser. Om planverket

i sitt fortsatta arbete får de resurser som behövs för att bedriva den

kontinuerliga utvecklings- och utredningsverksamhet det här i grunden

gäller och som är en förutsättning för att verket skall erhålla underlag för

sin anvisningsverksamhet, synes knappast från fysisk planläggningssynpunkt

några nya i särskild ordning tillsatta utredningar vara erforderliga.

Planverket kommer årligen i samband med sina anslagsäskanden att redogöra

för verkets arbete på detta område och för det resursbehov man kan

beräkna för det aktuella budgetåret.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680034

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.