Sök i Ratio Lex

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968

1968-03-28 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1968:23, Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968

1

Nr 23

Utlåtande i anledning av motioner angående åtgärder för miljöoch

naturvård, m.m., om ett miljöpolitiskt samordnings-

och handlings program, om en långsiktig planering

av miljövården, om kartläggning av vattentillgångarna,

m.m. samt om riktlinjer för en regional miljövård.

Till allmänna beredningsutskottet har hänvisats

1. de likalydande motionerna I: 49 av herr Holmberg m. fl. och II: 77 av

herr Bohman m. fl., vari hemställes,

1. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa

a) att Kungl. Maj :t måtte uppdraga åt »Kommittén för barns utemiljö»

att i sitt fortsatta arbete beakta de synpunkter på samhällsplaneringen som

framförts i förevarande motioner,

b) att Kungl. Maj:t måtte låta utreda frågan om olika åtgärder ägnade

att bevara de delar av kulturlandskapet som av landskapsvårdande skäl bör

bibehållas;

II. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om att statens

naturvårdsverk får i uppdrag

a) att i samråd med statens naturvetenskapliga forskningsråd verka för

utökad forskning inom naturvårdsområdet, särskilt med avseende på luftoch

vattenföroreningar,

b) att fastställa normer för de högsta tillåtna restvärdena i avgaser från

förbränningsmotorer och uppvärmningsanordningar samt för högsta tilllåtna

föroreningsgrad för vatten som utsläppes i recipient,

c) att i samarbete med socialstyrelsen och statens vägverk utreda frågan

om den framtida vattenförsörjningen,

d) att intensifiera upplysningsverksamheten då det gäller föroreningar i

naturen;

III. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att Kungl.

Maj :t medverkar till att frågan om luftföroreningar göres till föremål för

behandling inom Världshälsoorganisationen (WHO);

2. de likalydande motionerna 1:442 av herr Bengtson m. fl. och 11:548

av herr Hedlund in. fl., vari hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla om ett under parlamentarisk medverkan upprättat

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 samt. Nr 23

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968

miljöpolitiskt samordnings- och handlingsprogram i enlighet med de riktlinjer

som i motionerna anförts;

3. de likalydande motionerna I: 502 av herr Wirtén m. fl. och II: 631 av

herr Tobé in. fl., vari hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte anhålla om en utredning för att inpassa miljövården i ett långsiktigt

planeringsprogram;

4. de likalydande motionerna 1: 448 av herr Wirtén in. fl. och 11: 547 av

herr From m. fl., vari hemställes, att riksdagen måtte besluta att hos Kungl.

Maj:t hemställa om en riksomfattande kartläggning av vattentillgångarna

och planering av deras ändamålsenliga utnyttjande i förening med kraftiga

åtgärder till skydd mot ytterligare föroreningar; samt

5. de likalydande motionerna I: 728 av herr Bengtson m. fl. samt II: 932

av herr Hedlund in. fl., vari hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t begära en allsidig och förutsättningslös parlamentarisk utredning

med uppgift att i samarbete med naturvetenskaplig expertis utarbeta

riktlinjer för regional miljövård genom någon form av internationellt

kontrollorgan.

Utskottet har upptagit motionerna till samtidig handläggning.

Utskottet har inhämtat yttranden över de likalydande motionerna I: 49

och II: 77 från socialstyrelsen, statens naturvårdsverk, statens växtskyddsanstalt,

giftnämnden, institutet för vatten- och luftvårdsforskning samt

naturresursutredningen, över de sinsemellan likalydande motionerna I: 442

och II: 548 samt I: 502 och II: 631 från statens naturvårdsverk och statens

planverk, över de likalydande motionerna 1:448 och 11:547 från statens

naturvårdsverk samt över de likalydande motionerna I: 728 och II: 932 från

naturresursutredningen. Vidare har lantmäteristyrelsen inkommit med en

skrift i anledning av motionerna I: 442 och II: 548.

Motionerna

I motionsparet 1:49 och 11:77 berörs inledningsvis de intressemotsättningar

som råder mellan kraven på ekonomisk expansion och på en förbättrad

levnadsmiljö.

I fråga om samhällsplanering berör motionärerna bl. a. de bullerproblem

som uppstår genom trafiken, de ökade allmänhygieniska kraven på avfallsdestruktion,

vatten- och avloppsfrågor, de miljötekniska och sociala problem

som följer med urbaniseringen och tillväxten av de största städerna,

bostadsbyggandets lokalisering och utformningen av bostadsmiljöer, särskilt

med hänsyn till barns och ungdomars behov.

I fråga om nedsmutsning i naturen förordar motionärerna bl. a. en skärpning

av naturvårdslagens bestämmelser så att även lindrigare nedskräpning

kan åtalas, effektiv information till allmänheten om nedskräpningens skadeverkningar

och statliga insatser för utformande av normer, forskning,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968

upplysningsverksamhet och stimulansbidrag för att åstadkomma förbättrade

destruktionsanläggningar.

Motionärerna finner angeläget att det arbete som bedrivs inom »Kommittén

för ell renare samhälle» påskyndas och afl de ovan anförda synpunkterna

beaktas.

I frågan om luftvård framhåller motionärerna, att luftföroreningarna ökat

särskilt genom användande av tjocka eldningsoljor. En övergång till tunnare

eldningsoljor inom tätbebyggda områden måste eftersträvas, och energiskattesatserna

för olika typer av olja bör omfördelas.

Motionärerna berör också de luftföroreningar — särskilt koloxid och

blyföroreningar — som förorsakas av motorfordon.

Beträffande vattenförsörjning och vattenförorening anför motionärerna

bl. a., att den fortgående föroreningen av källorna utgör ett allvarligt problem.

Den framtida färskvattenförsörjningen blir i mycket hög grad en

planeringsfråga. Det bör fastställas vilka sjöar som skall utgöra de framtida

vattentäkterna, och förorening måste förhindras. Krav på rening av

kloakvatten måste ställas så högt att utsläpp kan ske utan risk för att

recipienten förstörs. För statsbidrag till kommunala reningsverk bör krävas

även kemisk rening.

Motionärerna anför vidare, att användningen av biocider bör kontrolleras

genom en efterhandsredovisning av saluförda preparat och alt man bör

försöka minska behovet av kemiska preparat genom resistensbiologisk

forskning.

Slutligen berör motionärerna landskapsvården och uttalar, alt betydande

delar av det odlingslandskap som hotas av igenväxning måste hållas öppna

med hänsyn till bebyggelse och rekreation. Det bör kartläggas vilka områden

som skall bevaras, så att åtgärder kan vidtas redan då jordbruksdriften

läggs ned.

1 motionsparet 1:442 och 11:548 ultalas, att riksdagen bör anta principiella

riktlinjer i fråga om miljöpolitiken, varefter det bör ankomma på

Kungl. Maj :t att utarbeta ett handlingsprogram.

Till miljöpolitiken räknar motionärerna både frågor om den yttre miljön

och frågor om människors anpassning sinsemellan och till den omgivande

verkligheten.

Motionärerna framhåller behovet av forskning i fråga om bl. a. naturresursernas

utnyttjande, samhällsplanering och bebyggelseplanering. Vidare

bör socialmedicinsk och hälsovårdsorienterad forskning ges hög prioritet.

Miljöpolitiken bör även syfta till att försöka minska de psykiska påfrestningarna

i vårt samhälle, främst genom förebyggande åtgärder. Forskning

om stressmekanismerna och om psykiska skador måste stimuleras. Mentalhygienisk

vård och rehabiliteringsåtgärder bör ägnas större uppmärksam
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1368

het. — Urbaniseringens konsekvenser för individerna måste förutsättningslöst

studeras.

Det krävs utbildning av fackmän som kan lösa tekniska och ekonomiska

problem på miljövårdens område. Utbildningsgrenar, även på högskolenivå,

måste startas med sådan inriktning.

Ungdomen bör ges goda kunskaper om biologiska, ekologiska, sociala och

medicinska sammanhang.

I samhällsplaneringen måste den fysiska markanvändnings- och bebyggelseplaneringen

underordnas en miljöplanering, som bygger på långsiktiga

hänsynstaganden. Frågor om bebyggelseplanering, markanvändning

och naturresursernas användning över huvud taget bör samlas under ett

departement. Lantmäteristyrelsen och statens planverk bör samorganiseras.

Samhällsplaneringen på länsnivå måste samordnas i en organisation

på länskommunal grund.

I vad gäller bebyggelse berörs bl. a. behov av forskning och standardnormer

för bostadsområden och vidare restider, servicefrågor och trafiksäkerhetsfrågor.

I fråga om naturen förordar motionärerna eu riksomfattande inventering

av områden som ur allmän naturvårdssynpunkt eller av andra speciella

skäl bör bevaras. Det regionala naturvårdsarbetet bör läggas under

länskommunal förvaltning och naturvården även bli en kommunal angelägenhet.

1 planering och planlagstiftning måste hänsyn tas till kraven på

god landskapsvård. Planeringsfrågorna för jordbruket och landskapsvården

bör samordnas. Genom en målinriktad forskning bör man försöka finna

metoder att minska behovet av energi från vattenkraftanläggningar.

Vidare behandlas olika frågor om nedskräpning av naturen.

I fråga om föroreningar och buller bör samhället stimulera till investeringar,

som kan motverka vatten- och luftföroreningar och andra immissioner,

genom gynnsammare avskrivningsregler och förbättrade statsbidragsmöjligheter.

Tillförseln av närsalter till vattendragen måste minskas.

Fosforförorenande ämnen bör avgiftsbeläggas eller förbjudas.

Godkända mätmetoder och fastställda gränsvärden för luft- och vattenföroreningar

samt för hälsovådligt buller måste införas. Fn hydrologisk

undersökning av landets grundvattentillgångar bör göras för tryggande av

vattenförsörjningen.

Beträffande arbetslivet anförs, att större hänsyn måste visas människornas

önskemål om bostadsort och att även arbetsplatser med samhällets medverkan

bör flyttas. De anställda måste kunna påverka sina arbetsförhållanden

och kunna känna sig delaktiga i produktionsprocessen. Företagshälsovård

och arbetarskydd bör förbättras och arbetsmedicinsk forskning stödjas.

Även frågor om skolans anpassning till arbetslivet, skoldemokrati och

förebyggande av stress i skolan berörs.

Slutligen betonar motionärerna att Sverige har ett internationellt ansvar

genom sina möjligheter att bli etl föregångsland på miljövårdens område.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968 5

I de likalydande motionerna I: 502 och II: 631 behandlas olika frågor om

miljövård, främst naturresursernas exploatering samt föroreningar och

behovet av reningsåtgärder, även genom internationella aktioner. Vidare

betonas behovet av planering för lokalisering av industrier in. in. och framhålls

att naturvården bör ingå som en betydelsefull faktor i planeringsarbetet

samt att särskild hänsyn måste tas till vatten- och luftföroreningar

och till buller vid tätortsplanering.

Mot denna bakgrund ger motionärerna ett förslag till grunddrag i en

långsiktig miljövårdspolitik avseende vatten- och luftvård, miljöfrågornas

ställning i planeringsverksamheten, särskilda regler för lokalisering av

slora miljöförstörande anläggningar, inordnande av statliga och statsunderstödda

företag i samhällsplaneringen och föreskrifter om vården av reservat

för naturvård.

I de likalydande motionerna 1: 448 och II: 547 anförs, att den totala

vattenförbrukningen kan väntas fördubblas fram till år 2000. Det är nödvändigt

att planer upprättas över nuvarande och framtida vattenbehov samt

över åtgärder som måste vidtas för skyddande av vattentillgångarna. Regionala

kartläggningar av vattentillgångarna har under senare år kunnat

ske i inte obetydlig omfattning, och flera har berört såväl vattenförsörjning

som avloppsplanering.

Motionärerna framhåller, att Sveriges geologiska undersökning har börjat

upprätta ett riksomfattande brunnsarkiv för att få fram ett överskådligt

datamaterial för grundvattentäkter. Men grundvattentillgångarna hotas av

den sjunkande grundvattennivån och av de alltmer tilltagande riskerna för

förorening. Vattenbehovet för tätorterna tillgodoses f. n. med ytvatten till

60 % och med grundvatten till 40 %. Glesbebyggelsen använder praktiskt

taget endast grundvatten.

En riksomfattande kartläggning av vattentillgångarna bör avse såväl de

hydrologiska som fysikalisk-kemiska, biologiska och bakteriologiska förhållandena.

Härjämte måste vattenbehovet kunna bedömas. Forskning beträffande

skydd för vattentillgångarna är av grundläggande betydelse för

vattenvårdsplaneringen.

I de likalydande motionerna I: 728 och II: 932 framhålls att — även om

åtgärder mot luft- och vattenförstöringen inom landet vidtas — hittills

praktiskt taget ingenting har gjorts för att bekämpa den regionala nedsmutsningen

av miljön, t. ex. genom den tilltagande surhetsgraden i nederbörden

under senare år, troligen orsakad utanför landets gränser. Sverige

berörs även av de omgivande haven. Östersjön är en starkt utnyttjad recipient

för både kommunala och industriella utsläpp. En nedsmutsning är

synnerligen allvarlig med tanke på den långa gräns som Sverige har mot

Östersjön och Östersjöns betydelse ur fiskesynpunkt och rekreationssynpunkt.

Även de delar av Atlanten som berör Europa — Nordsjön med Skagerack

och Kattegatt — belastas oerhört hårt med avloppsutsläpp från en

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 sand. Nr 23

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968

sammanlagd folkmängd av ca 200 miljoner människor och från en intensiv

industri. Detta kan i framtiden påverka Sveriges möjligheter att utnyttja

Kattegatt och Skagerack som recipienter, det viktiga nordsjöfisket, samt

lokaliseringen av industrier till den svenska västkusten.

Åtgärder i luft- och vattenvårdande syfte inom Sverige kan endast i obetydlig

grad påverka den framtida utvecklingen. Något internationellt organ

som med kraft kan bearbeta problemet och på regional hasis föreskriva förbättrade

åtgärder finns inte. 1 problemet om den regionala nedsmutsningen

har Sverige skyldighet att än en gång ta ett viktigt initiativ till ett regionalt

forsknings- och handlingsprogram. Sveriges neutralitet garanterar möjligheter

till förhandlingar och samarbete med alla berörda parter i europaregionen.

Motionärerna anvisar möjligheten att tillskapa två internationella kommissioner,

en vatten- och en luftvårdskommission, möjligen med anknytning

till Europarådet eller annat internationellt organ. De svenska intressena

bör bevakas av ett till regeringen direkt knutet organ.

Beträffande motiveringarna i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna

1:49, 11:548, 11:631, 11:547 och 11:932.

Yttrandena

Statens naturvårdsverk har uttalat sig om de tre motionsparen om åtgärder

för miljö- och naturvård, om långsiktig planering av miljövården samt

om ett miljöpolitiskt samordnings- och handlingsprogram utan att ingå på

där upptagna detaljfrågor samt anfört:

Omfattande reformer har nyligen genomförts eller kan väntas på miljövårdsområdet.

Naturvårdsverket anser det därför nödvändigt att man får

vinna erfarenheter av dessa reformer innan mera genomgripande förändringar

åter övervägs. Härtill kommer att åtskilliga av de i motionerna framställda

önskemålen redan tillgodosetts eller kan tillgodoses inom ramen för

nuvarande ordning.

Mot bakgrund av det anförda saknas enligt verkets mening för närvarande

anledning att från riksdagens sida vidta särskilda åtgärder i anledning

av motionerna.

Statens planverk har avgivit yttrande beträffande de två motionsparen

om ett miljöpolitiskt samordnings- och handlingsprogram och om långsiktig

planering av miljövården samt därvid uttalat sig om de avsnitt som berör

samhällsplanering. Yttrandet innefattar även svar på remiss i anledning

av till utskottet hänvisade motioner angående samhällsplanering (II: 928)

samt samhällsplanering och välfärdsutveckling (I: 736 och II: 938) vilka

behandlats av utskottet i utlåtande nr 12 år 1968. Yttrandet har i huvudsakliga

delar intagits som bilaga till nämnda utlåtande, vartill utskottet hänvisar.

Sammanfattningsvis anför planverket:

Av vad planverket anfört framgår, att planeringens roll och betydelse på

alla nivåer behöver uppmärksammas och förstärkas samt att nya planeringsinstrument

behövs härför. En riksplanering och en ny lagstiftning för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1!)68 7

planering och byggande är därför synnerligen angelägna. Planverket anser

att en mera preciserad och klart formulerad målsättning erfordras på den

fysiska planeringens område. Verket utgår emellertid från att riktlinjer i

sådant avseende i väsentlig utsträckning skall komma att fastläggas vid etl

ställningstagande till det utredningsarbete som nu pågår eller förestår beträffande

en riksplanering, en översyn av byggnadslagstiftningen samt inom

planeringsberedningen.

1 fråga om planering anför lantmäteristyrelsen:

Lantmäteriets förrättningsorganisation ägnar sig i stor omfattning åt

även fristående översikts- och detaljplanläggning där sådan eljest ej kommer

till stånd inom rimlig lid och därigenom fördröjer förrättningsverksamheten.

Vid en av lantmäteristyrelsen företagen undersökning framgick

att lantmäteriet i större utsträckning medverkat vid tillkomsten av mer än

hälften av all översiktlig byggnads- och naturvårdsplanering. Lantmäteriet

medverkar även mycket aktivt i detaljplanering av fritidsbebyggelse, samt

i vissa fall vid upprättande av s. k. kommunala handlingsprogram. Här må

även framhållas att fastighetsbildningslagstiftningen har uppbyggts mot

bakgrund av att fastighetsbildningen skall inordnas i lämplig planläggning.

Det framstår som ytterligt angeläget att samordning sker av fastighetsbildning

och planläggning. Därigenom ernås en väsentlig förkortning av

tiden för exploateringsprocessen. Lantmäteristyrelsen har därför under

senare år vidtagit olika åtgärder ägnade att öka ifrågavarande samordning.

Genom att i konkreta planläggningsfrågor samordna erfarenheter från

lantmäteriets verksamhetsområde med erfarenheter och rön från andra håll

samt genom egna utvecklingsarbeten i allmänna planläggningsspörsmål bär

styrelsen kunnat lämna främst lantmäteriets regionala och lokala organ

betydelsefull service. Denna verksamhet har successivt utökats. Såsom

exempel på inom styrelsen bedrivet utvecklingsarbete av åsyftat slag kan

nämnas utarbetande av lämplig arbetsmetodik vid översiktlig planering för

olika slag av markanvändning samt vid fastighetsvärdering. Lantmäteristyrelsen

lämnar vidare — främst genom dess stadsbyrå — en omfattande service

åt städer och samhällen i ärenden rörande byggnadslagstiftningen och

dess tillämpning i olika avseenden. I sammanhanget må även erinras om

det i statsverkspropositionen framlagda förslaget rörande det framtida

fastighetsregister som uppbyggts i syfte att tillgodose samhällsplaneringens

behov av en ändamålsenlig informationsredovisning.

Lantmäteristyrelsen har sålunda omfattande funktioner berörande bebyggelseplaneringen.

Genom att lantmäteriet dels har en förrättningsorganisation

bestående av lokala organisationsenheter, vilka regelmässigt ha

nära kontakter med kommunerna, dels har överinseendet över det kommunala

mätnings- och fastighetsbildningsväsendet har lantmäteriorganisationen

vid en närmare samordning av planverksamheten och fastighetsbildningsverksamheten

särskilda förutsättningar att genom nyssnämnda kontakter

behandla de problem som sammanhänga med den nuvarande eftersläpningen

på plansidan. Genom de regionala och lokala organens medverkan

i den planering som bedrivs inom jordbruks- och skogsbrukssektorn

har lantmäteriet jämväl förutsättningar att verka för samordning mellan

å ena sidan jord- och skogsbruksintressena samt å andra sidan bebyggelseplaneringen.

Lantmäteriet har redan enligt fattat principbeslut om organisationen

av rationaliseringsverksamheten på bl. a. jordbrukets område

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år It)68

fått i uppgift att verka för att insatserna för jordbrukets och skogsbrukets

rationalisering samordnas med samhällsplaneringen (se SOU 1964:55, s.

166 och prop. 1965: 100, s. 68).

Sammanfattningsvis konstaterar lantmäteristyrelsen, att behovet av en

ökad samverkan inom samhällsplaneringens område, såväl vad avser undervisningen

och forskningen som organisationen av de statliga myndighetsfunktionerna

har blivit alltmer aktuellt. Frågan om ett sammanförande av

statens planverk och lantmäteristyrelsen synes böra tagas upp till övervägande

snarast, icke minst med hänsyn till den pågående utredningen om

fastighetsbildnings- och mätningsväsendets organisation. Med hänsyn till

vad statskontoret anfört vid remissbehandling av förslaget rörande byggnadsstyrelsens

uppdelning och då ämnesområdet torde nära beröra arbetet

inom nämnda utredning synes frågan om nu ifrågavarande samordning

böra prövas inom nämnda utredning.

Socialstyrelsen, som yttrat sig över motionsparet om åtgärder för miljöoch

naturvård, anser sammanfattande att med hänsyn till vad som redan

är på gång inom detta område synes föga vara att vinna genom bifall till

motionerna. Om planläggningen uttalar styrelsen:

Under de allra senaste åren har intresset för omgivningshygienen under

benämningen naturvård och miljöhygien snabbt ökat och en utbredd strävan

att hejda den pågående miljöförstöringen har alltmer givit sig till känna.

Sett ur hälsovårdssynpunkt måste alla de enstämmiga krav, som numera

ställs på en förbättring av samhällshygienen, hälsas med den allra största

tillfredsställelse. Frågan blir närmast att kunna balansera en realiserbar

satsning i det nu aktuella avseendet mot de resurser som krävs för ändamålet

och som samhället och den enskilde har möjligheter att ställa till

förfogande. I detta sammanhang kan man icke heller förbigå ett ofrånkomligt

behov av en måttfull organisatorisk ledning av det komplex som miljövård

och omgivningshygien utgör. Framför allt krävs planläggning av hur

problemen skall angripas och en förbättrad synkronisering mellan de institutioner

och myndigheter, som i sin dagliga verksamhet på olika sätt och

i skilda sammanhang konfronteras med frågor av det bär aktuella slaget.

Härvid bör i större utsträckning än hittills den humanmedicinska expertis

som socialstyrelsen kan ställa till förfogande medverka.

Om landskapsvård uttalar naturresursutredningen:

Avsikten har varit att verksamheten inom detta område bör stödjas kraftigt

i framtiden. Det kan dessutom framhållas att ett flertal instanser för

närvarande arbetar med problemen. Så har t. ex. statens råd för skogs- och

jordbruksforskning en speciell kommitté för dessa frågor, vilka likaledes

har tagits upp av ekologikommittén vid statens naturvetenskapliga forskningsråd.

Vid utformningen av det nuvarande svenska I.B.P.-programmet

(International Biological Programme) har landskapsvården och det igenväxande

landskapet spelat en central roll. Aktiviteten inom området är således

betydande och någon speciell utredning torde för närvarande ej vara

behövlig.

Vad beträffar forskning inom miljövårdsområdet erinrar flertalet

remissinstanser om naturresursutredningens betänkanden Miljövårdsforskning

(SOU 1967:43 och 44) samt om den proposition (1968:37) om en

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968

samordnad och utbyggd naturvårdsforskning som i år förelagts riksdagen

på grundval av dessa betänkanden.

Planverket anför härutöver:

Det torde på längre sikt utan tvekan bli ofrånkomligt att väsentligt förstärka

den betydelsefulla sida av miljövårdsforskningen som mera direkt

tar sikte på stadsbygden och dess miljö. I takt med den fortgående urbaniseringen

påverkas allt fler människor av sådana miljöfaktorer som sammanhänger

med hög befolknings- och bebyggelsekoncentration. Det gäller

här inte enbart immissioner av buller-, ljuskaraktär etc. och den adderade

effekten av dessa utan över huvud taget frågan om tolerabla gränser för belastningen

på människan som biologisk varelse. Verket vill starkt understryka,

att en intensifierad forskning på detta område är angelägen och i

första hand bör inriktas på att ge underlag för normer av skilda slag. Enligt

planverkets mening kan här en utredning vara motiverad och bör i så

fall närmast inriktas på hur och i vilka organisatoriska former forskningsinsatserna

bör ske.

Institutet för vatten- och luftvårdsforskning anser att kraven på utökad

forskning inom miljövårdsområdet kan anses vara framförda med de av

naturresursutredningen framlagda förslagen.

Naturresursutredningen anser ett samarbete mellan naturvårdsverket och

naturvetenskapliga forskningsrådet för utökad forskning önskvärt särskilt

om den föreslagna miljövårdsforskningsnämnden placeras under naturvårdsverket.

I vad avser frågan om regional miljövård, särskilt för luft- och vattenvård,

anför utredningen, att den aktivt bidragit såväl till att primärmaterial

framkommit som till information om den problematik, som behandlas i motionerna.

För närvarande pågår sammanställningar av vetenskapliga rapporter

avsedda för internationellt bruk. En del av detta material har redan

framlagts vid internationella sammanträden och symposier. Inom detta område

hoppas utredningen kunna utföra ytterligare arbete, innan verksamheten

övertas av ett nytt organ. — Försurningen av nederbörden har iakttagits

av svenska forskare. Primärmaterialet från dessa undersökningar

har ännu ej kunnat redovisas i sin helhet inför ett internationellt vetenskapligt

forum. Först sedan vetenskapsmännen i de olika europeiska länderna

blivit övertygade om den svenska uppfattningen, kan de politiska och

administrativa organen i dessa länder tänkas vidta motåtgärder. Den för

närvarande mest angelägna uppgiften är således vetenskaplig information

och ett forskningsmässigt stärkande av de svenska argumenten.

Beträffande luftvård anför giftnämnden:

Giftnämnden har att bedöma hälsofarligheten hos bensin försatt med

sådan blyförening varom här kan bli fråga. Efter hand och inte minst till

följd av den kraftigt ökade konsumtionen av motorbränsle har de med användning

av blyhaltig bensin förknippade riskerna kommit ätt alltmera

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968

uppmärksammas. Sålunda har bl. a. inom 1964 års naturresursutredning

gjorts en omfattande litteratursammanställning om blybensin. Denna fråga

har numera ytterligare aktualiserats. Sålunda har giftnämnden och statens

naturvårdsverk i gemensam skrivelse till Svenska petroleuminstitutet den

16 januari 1968 uttalat att de var och eu inom sitt ansvarsområde funnit

det nödvändigt att pröva, huruvida icke en skärpning av bestämmelserna

om blyföreningar i motorbränsle bör komma till stånd. Med anledning härav

har institutet beretts tillfälle att avge yttrande i ärendet.

Om denna fråga uttalar institutet för vatten- och luftvårdsforskning:

Resultaten av den i Studsvik pågående utredningen rörande bilavgaser

bör avvaktas innan frågan om eventuella normer för utsläpp från förbränningsmotorer

kan tagas upp till prövning. Här liksom på de flesta andra

områden gäller dock att tekniskt rimliga metoder utgör den nödvändiga

förutsättningen för att normerna skall vara meningsfulla. Finns de tekniska

metoderna kan föreskrifter och rekommendationer göra normer obehövliga.

— Beträffande utsläppen från förbränningsanläggningar har man funnit

det mer praktiskt att arbeta med immissionsriktvärden än med ernissionsnormer.

Immissionsriktvärden för svaveldioxid föreligger redan.

Växtskyddsanstalten framhåller att den sedan långt tillbaka haft upprepade

anledningar att befatta sig med växtskador orsakade av luftföroreningar.

Betydande skadegörelse på vild och odlad vegetation har i flera fall

måst konstateras i närheten av luftförorenande industrier. Till de tidigare

kända luftföroreningarna har i senare tid kommit nya, ex. etylén från petrokemiska

industrier, ävensom blyet i bilavgaserna och storstädernas »smog».

Beträffande särskilt de båda sistnämnda faktorerna har vi ännu föga erfarenhet

av vad de kan betyda fijr växtligheten i vårt land men otvivelaktigt

är det nödvändigt att även ur växtskyddssynpunkt hålla dessa slag

av föroreningar under uppsikt.

Socialstyrelsen anför i denna del:

När nu luftföroreningsfrågorna alltmer aktualiseras är det angeläget att

en centralt ledd forskning åstadkommes, som ger så klara besked som möjligt

om hur de skall angripas ute i kommunerna. Dessa åtgärder är angelägna

särskilt då det på olika håll i landet för närvarande pågår undersökningar

av här angivet slag utan att det annat än undantagsvis finns normer

för vilka luftföroreningsmängder som kan accepteras.

Avseende vatten försörj ningen uttalar socialstyrelsen:

Den framtida vattenförsörjningen är för flera större orter synnerligen

allvarlig. Regionala utredningar beträffande denna fråga har utförts eller

pågår. En mera systematiskt genomförd undersökning av hithörande frågor

är önskvärd, bl. a. för att skapa klarhet i frågan vilka vattenområden

som bör reserveras för vattenförsörjningen.

Även institutet för vatten- och luftvårdsforskning påpekar att ett flertal

regionala utredningar redan föreligger speciellt beträffande södra och västra

Sverige samt att eventuellt erforderlig central vattenförsörjningsplanering''

fortsättningsvis torde kunna bedrivas inom naturvårdsverket.

Naturvårdsverket uttalar följande:

Enligt naturvårdsverkets instruktion åligger det verket att »upprätta

s. 11 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år W68 11

översiktliga planer för vattenhushållning». Detta torde i sig innebära såväl

en kartläggning av rikets vattentillgångar som en planering av vattenutnyttjandet

och skydd mot ytterligare föroreningar. Denna verksamhet pågår.

Takten för verksamheten blir självfallet beroende på de resurser som

kan ställas till förfogande. Några ytterligare organisatoriska åtgärder är

däremot inte påkallade. — Naturvårdsverket vill, vad beträffar skydd mot

ytterligare vattenföroreningar, även hänvisa till verkets skrivelse till Kungl.

Maj:t den 10 januari 1968 angående översyn av 8 kap. vattenlagen in. in.

Vad gäller frågor om vattenföroreningar uttalar våxtskyddsanstalten

att dessa från anstaltens synpunkt hittills varit av mindre betydelse

men att under årens lopp har uppträtt flera fall av växtförgiftningar

till följd av förorenat vatten, huvudsakligen i samband med att sådant använts

för vattning i växthus, och tendensen tycks vara att dylika skador

uppträder allt oftare till följd av en tilltagande föroreningsgrad av vattentäkterna.

Med utgångspunkt från egen erfarenhet kan växtskyddsanstalten

alltså starkt understryka önskvärdheten av att alla de åtgärder vidtas

som rimligtvis är möjliga för att begränsa den pågående föroreningen av

luft och vatten och därav orsakade skadeverkningar på vår miljö.

Institutet för vatten- och luftvårdsforskning anför i denna del:

Frågan om högsta tillåtna föroreningsgrad av vatten som avleds till en

recipient är komplicerad att sätta in i ett normsystem. Riktigt konstruerade

normer kan tänkas fungera i länder där recipienterna utgörs av rinnande

vatten. I vårt land gäller vattenvårdsproblemen i första hand skyddet av

sjöar och sjösystem. Institutet anser därför att normer för utsläpp torde

vara utomordentligt svåra att ställa upp. I Sverige utvecklad praxis med

prövning av föroreningsfrågorna från fall till fall medger bättre hänsynstagande

till miljömässiga, tekniska och ekonomiska faktorer.

Socialstyrelsen upplyser att särskilda utredningsgrupper tillsatts beträffande

kvicksilverfrågan och frågan om användningen av rötslam som jordförbättringsmedel.

Frågan om nedsmutsning av naturen berörs av socialstyrelsen,

som erinrar om att kommittén för ett renare samhälle har i uppdrag

att framlägga förslag om renhållning utmed de allmänna vägarna, samt uttalar

att upplysningsverksamhet, framför allt bland ungdomen, torde vara

den effektivaste åtgärden mot nedskräpning. Vidare anförs:

Socialstyrelsen har för ettvart av budgetåren 1967/68 och 1968/69 begärt

medel för att i samarbete med naturvårdsverket, svenska naturskyddsföreningen

och riksförbundet för allmän hälsovård kunna anordna en landsomfattande,

till allmänheten riktad upplysningsaktion — bl. a. genom massmedia

— mot nedskräpning av naturen. Anslaget för budgetåret 1967/68

medgav tyvärr icke ett förverkligande av dessa planer. Några utställningar

och en TV-serie med propaganda mot nedskräpning i naturen har emellertid

anordnats under åren 1966 och 1967. Styrelsens hälsovårdsupplysningsdelegation

ämnar också, om så visar sig ekonomiskt genomförbart, återkomma

med en stor kampanj för upplysning om förorening i naturen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968

Institutet för vatten- och luftvårdsforskning framhåller att upplysningsverksamheten

inom miljövårdsområdet för närvarande är mycket intensiv.

En ytterligare upptrappning torde ske genom den miljövårdskampanj som

i Europarådets regi börjar under våren innevarande år och som pågår fram

till år 1970.

Giftnämnden anför att frågan om destruktion av rester av bekämpningsmedel

och andra hälsofarliga varor är föremål för särskild utredning inom

nämnden. I avvaktan på ytterligare åtgärder har hittills sammanställts råd

och synpunkter beträffande förstöring av bekämpningsmedelsrester, tomemballage

m. in. Dessa har tillställts ett stort antal myndigheter, organisationer

och enskilda såsom länsläkarna, hälsovårdsnämnderna, hushållningssällskapen

m. fl. Nämnden räknar med att ifrågavarande utredning

skall kunna slutföras inom en relativt nära framtid. I samband därmed

torde få bedömas huruvida spörsmålet om destruktion eller annat oskadliggörande

av giftrester påkallar speciella åtgärder eller om eventuella åtgärder

kan samordnas med behandlingen av det allmänna problemet om

destruktion av avfall.

I biocidfrågan anför giftnämnden, som i egenskap av registreringsmyndighet

enligt bekämpningsmedelsförordningen uttalar, att avgöranden

i registreringsfrågor ibland kan vara utomordentligt svåra med hänsyn

till de komplexa tekniska och vetenskapliga problemställningar som

föreligger.

Vidare anför nämnden:

I motionerna har som särskilt önskvärt angivits en redovisning av salulörda

bekämpningsmedel, exempelvis genom årliga uppgifter från distributörerna

om försålda kvantiteter. Liknande synpunkter har framförts av

naturresursutredningen. Förslaget mottogs positivt av remissinstanserna

och har numera behandlats i proposition nr 37, där föredragande statsrådet

förklarat sig ha för avsikt att föreslå Kungl. Maj:t att uppdra åt naturvårdsverket

och giftnämnden att utreda och lägga förslag i denna fråga.

Växtskyddsanstalten anför till en början att kemiska bekämpningsmedel

eller enbart bekämpningsmedel är en fullgod benämning på de kemikalier

det gäller, och att stämpla samtliga kemiska bekämpningsmedel som »biocider»

oavsett att de tillkommit i högst vällovliga syften och utan att hänsyn

tas till deras synnerligen olikartade beskaffenhet, användningssätt och

inverkan på levande organismer är synnerligen olyckligt. Genom den klart

negativa innebörden i ordet biocid motverkar dess användning som synonym

till bekämpningsmedel också den strävan efter alternativa, ändaniålsenligare

och mindre riskabla sådana medel som är för handen och nu borde

vara önskvärdare än någonsin. Det är alltså växtskyddsanstaltens bestämda

uppfattning, att ordet »biocid» i denna allmänna betydelse icke har något

berättigande. — Att genom målmedveten förädling göra kulturväxterna

resistenta mot olika slag av skadegörare är ur många synpunkter den riktigaste

formen av växtskydd och bör eftersträvas i alla de fall där så är

praktiskt möjligt. Sedan länge har det varit ett väsentligt mål för anstaltens

verksamhet att genom en särskilt resistensbiologiskt inriktad forskning

söka skaffa fram de kunskaper om viktigare parasiters biologi, variabilitet

s. 13 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968 13

SOln UtgÖr dCn nödvändi§a grunden för resistensädlingen.

Sedan 1956 har anstalten haft vissa tjänster speciellt för detta

andamal jämte medel att under provisoriska former bedriva resistensbio
lärdi.

fh rSkmnit/[°tS dC begränSade resurserna har för växtförädlingen

värdefulla resultat kunnat uppnäs. Anstalten vill med instämmande i motionärernas

uttalande härom dels fästa uppmärksamheten på att resistensb.

o

vikten av fortsatt och om mojhgt ökat stöd åt denna forskning.

Tidigare behandling av vissa miljö vårdsfrågor och sammanställning av

uppgifter i remissyttranden

De i det följande återgivna uppgifterna har fördelats under skilda rubriker.

Planering (1:442 och 11:548; 1:502 och 11:631)

Frågor om översiktlig riksplanering av kusttrakterna behandlades av

utskottet i utlåtande nr 29 vid 1965 års riksdag i anledning av uttalanden

av riksdagens revisorer samt väckta motioner. Utskottet fann angeläget att

en sådan översiktsplanering från statliga myndigheters sida på såväl central-

och som regionplanet genomfördes i samverkan med kommuner och

landsting. Utskottet tillstyrkte ej motionerna men föreslog att riksdagen

skulle ge Kungl. Maj :l till känna vad utskottet anfört. Riksdagen godkände

utlåtandet.

Motionsyrkanden angående planering av bebyggelseområden och regionplanering

behandlades av utskottet vid 1967 års riksdag. Utskottet avstyrkte

i sitt utlåtande nr 41 motionerna under hänvisning till att en aviserad

översyn av planeringsbestämmelserna i byggnadslagstiftningen skulle tillgodose

behovet av planering för större enheter och i övrigt främja motionärernas

intresse. Utskottet har även vid årets riksdag berört frågan om

samhällsplanering i sitt utlåtande nr 12.

I proposition 1967:61 med förslag till delning av byggnadsstyrelseorganisationen

och inrättande av en särskild myndighet för plan- och byggnadsfrågor,

statens planverk, uttalade departementschefen:

Slutligen kan framhållas att en ökande efterfrågan är att förutse på mark

för expanderande och nytillkommande funktioner i samhället och inte

minst på mark med speciella egenskaper. Denna efterfrågan sker i konkurrens

med redan etablerade användningssätt likaväl som mellan de nya

funktionerna inbördes. Det gör det angeläget att söka långsiktigt överblicka

saväl efterfrågesidan som utbudssidan för att hushålla med de markresurser

som står till förfogande. Detta är bakgrunden till min uppfattning att

det behövs en riksöversikt beträffande markens användning i stort.

Inom det allmänna utredningsarbetets ram pågår nu intensiva studier

med biträde av vissa till departementet knutna experter i syfte att belysa

metoder och program för en sådan riksplanering. Först på grundvalen av

erfarenheterna från dessa studier kan den lämpliga administrativa formen

och eventuellt erforderliga lagstiftningsåtgärder tas upp till diskussion.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968

Av årets statsverksproposition (bil. 8, s. 2 och 15) framgår att det inledda

arbetet för en förbättrad markanvändningsplanering fortsätter och att arbetet

att få till stånd en översiktlig fysisk riksplanering intensifieras. Vidare

uttalar departementschefen (s. 19) att han beräknar ett ökat medelsutrymme

för expertis och tillfällig arbetskraft, vilket motiveras bl. a. av de

ökade utredningsinsatser, som krävs för det fortsatta arbetet på en översiktlig

fysisk riksplanering. Av förslagsanslaget till avlöningar å 6 149 000

kr. avser enligt uppgift från departementet närmare 1 miljon kr. det fortsatta

arbetet på en översiktlig riksplanering under en beräknad tid av

två år. Från departementet har vidare upplysts att den första etappen

av riksplanegruppens arbete som i huvudsak avsåg metodstudier avslutats

samt att arbetet nu avses att fortsättas på departemental nivå med

eu sammanställning av planer från olika områden som berör samtliga

departement och en kartläggning av konfliktområden. Det insamlade materialet

skall utgöra underlag för en första fysisk riksplan, som endast kan

få vägledande men ej juridiska verkningar med nuvarande lagstiftning.

Det fortsatta riksplanearbetet är inte avsett att vara en bestående uppgift

i departementet. För den i propositionen 1967:61 aviserade översynen av

planlagstiftningen har utkast till direktiv skrivits. Sedan dessa överarbetats

skall en utredning tillsättas. Därvid torde få förutsättas, att även frågan

om en samordning av lantmäteristyrelsen och planverket kommer att

beaktas.

Forskning (1:49 och 11:77; 1:442 och 11:548)

För att verkställa utredning angående planeringen av forskning rörande

våra naturresursers bevarande och utnyttjande jämte vissa därmed sammanhängande

frågor tillsattes 1964 års naturresursutredning. Enligt direktiven

(riksdagsberättelsen år 1965 s. 32) skulle utredningen kartlägga de befintliga

resurserna för ifrågavarande forskning samt avgränsa och beskriva

forskningsområdet. Vidare skulle samordningsproblemen granskas, förslag

till åtgärder att motverka negativa biverkningar av användningen av kemiska

bekämpningsmedel avges samt slutligen möjligheterna till internationellt

samarbete beträffande såväl biocidproblem som naturresursfrågor

undersökas.

Utredningens expertgrupp för granskning av materialet rörande betningens

effekter har avgivit betänkandet Utsädesbetningens effekter (SOU

1967:42). Därjämte har utredningen utgivit en sammanställning av överläggningar

vid ett av utredningen ordnat kvicksilversymposium 1966. Utredningsarbetet

har slutförts genom betänkandena Miljövårdsforskning

del I. Forskningsområdet (SOU 1967:43) och Miljövårdsforskning del II.

Organisation och resurser (SOU 1967:44). Tills vidare har utredningen

kvar ett uppdrag att bevilja medel till forskningsändamål.

Betänkandets första del upptar bl. a. en inventering av uppgifter inom

luftvårdsforskning, vattenvårdsforskning, biotops- och landskapsvårds
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968 15

forskning samt biocidforskning. I andra delen av betänkandet framlägges

förslag om forskningens framtida organisation, varvid föreslås att ett fristående

ledningsorgan för miljövårdsforskning, kallat statens nämnd för

miljövårdsforskning, inrättas samt att inom jordbruksdepartementet skapas

en miljövårdsberedning med departementschefen som ordförande.

På grundval av betänkandena har riksdagen förelagts proposition angående

naturvårdsforskningens organisation m. m. (1968:37), vari föreslås

att en forskningsnämnd inrättas inom naturvårdsverket med verkschefen

såsom ordförande och med ett forskningssekretariat att förbereda

forskningsfrågor. Vidare behandlas frågan om att inrätta eu särskild beredning

på regeringsnivå för frågor på naturvårdsområdet och inom vissa

delar av den fysiska samhällsplaneringen.

Luftvård (1:49 och 11:77; 1:442 och 11:548)

Stadganden som kan läggas till grund för åtgärder mot luftföroreningar

finns på flera olika rättsområden. Här må nämnas byggnadslagen, byggnadsstadgan,

hälsovårdslagstiftningen, arbetarskyddslagstiftningen och trafiklagstiftningen.

Vid sidan härav har i domstolspraxis utbildats regler rörande s. k. immissioner.

Denna praxis innebär att enskild person under vissa förutsättningar

hos domstol kan utverka skydd mot bl. a. luftföroreningar från fast

egendom.

År 1963 inrättades statens luftvårdsnämnd som centralt luftvårdsorgan

med uppgift att främja och verka för samordning av luftvårdsarbetet i landet.

Luftvårdsnämndens uppgifter har från den 1 juli 1967 övertagits av

statens naturvårdsverk som blivit central myndighet för hela naturvårdsområdet.

Frågor om luftföroreningar har behandlats vid 1964 års riksdag i anledning

av motionsyrkanden om utredning i syfte att få till stånd lagstiftning

mot luftföroreningar (andra lagutskottets utlåtande nr 62 år 1964). Motionerna

avslogs av riksdagen under hänvisning till den intensifiering och

utvidgning av luftvårdsarbetet som kommit till stånd genom inrättandet av

luftvårdsnämnden och utvidgning av immissionssakkunnigas uppdrag.

Även vid 1965 års riksdag behandlade andra lagutskottet motionsyrkanden

angående luftvård (utlåtande nr 77 år 1965). Yrkandena, som avsåg

inrättande av luftvårdsförbund, avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen.

Immissionssakkunniga har avgivit förslag till lagstiftning bl. a. mot luftföroreningar

i sitt betänkande Luftförorening, buller och andra immissioner

(SOU 1966:65). De sakkunnigas förslag har remissbehandlats. Härefter

har justitiedepartementet uppdragit åt naturvårdsverket att utreda

dels de organisatoriska konsekvenserna av att förlägga tillståndsprövningen

i immissions- och vattenföroreningsärenden till verket, dels förfarandet i

sådana ärenden. I anledning härav har verket upprättat en den 20 februari

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968

1968 dagtecknad promemoria vilken jämte tidigare förslag för närvarande

överarbetas inom departementet. Den tidigaste tidpunkt som det väntade

lagförslaget kan träda i kraft har angivits till den 1 juli 1969.

I immissionssakkunnigas betänkande diskuteras bl. a. frågor om normer

eller riktvärden för emissions- och iminissionsgränser för luftförorenande

ämnen. Byggnadsstyrelsen har gjort en utredning angående övergång till

svavelfattiga oljor då det gäller statens fastigheter. Motsvarande utredning

har gjorts av Stockholms stad i fråga om stadens fastigheter. Luftvårdsnämnden

har under 1967 beslutat rekommendera riktvärden för maximal

svaveldioxidhalt i utomhusluft enligt meddelande 6601 till hälsovårdsnämnderna

i riket. Inom naturvårdsverket har i december 1967 utarbetats en

promemoria beträffande kontroll av svaveldioxidutsläpp.

Kommunikationsdepartementets ledningsgrupp rörande utvecklingsarbete

på bilavgasområdet har under hösten 1967 avgivit ett betänkande (Stencil

K 1967: 8) med förslag till åtgärder beträffande dieselavgaser och beräknas

före sommaren komma med ett nytt betänkande som gäller bensinavgaser.

Vattenförsörjning och vattenförorening (I: 49 och II: 77, I: 442 och II: 548;

I: 448 och II: 547)

Bestämmelser om vattentäkter, varmed menas anläggningar för tillgodogörande

av grundvatten, återfinns i vattenlagen i ett särskilt avsnitt av

2 kap., vilket i övrigt innehåller regler om byggande i vatten, tillämpliga

även på ytvattentäkter. Reglerna är i huvudsak avsedda att reglera förhållandena

mellan ägare till vattentäkt och av vattenuttaget berörda fastighetsägare.

Enligt gällande bestämmelser i 8 kap. vattenlagen får utsläpp av kloakvatten,

varmed menas spillvatten och orenlighet som kommer från bostäder

eller från verksamhet som inte hänförs till industriell rörelse, i regel

inte ske utan att kloakvattnet undergått åtminstone låggradig rening, s. k.

slamavskiljning. Vid prövning av vattendomstol av villkoren för att utsläppa

kloakvatten från större samhällen och städer föreskrivs numera

i regel att vattnet skall undergå höggradig, biologisk rening. Viss försöksverksamhet

pågår med ytterligare rening av kloakvatten, det s. k. tredje

reningssteget omfattande även närsaltsreduktion, och de första reningsverken

med sådan rening har tagits i bruk. För utsläpp av industriellt avloppsvatten

fordras enligt 8 kap. vattenlagen tillstånd av vattendomstol,

varvid gäller att avledande ej får ske på sådant sätt att genom föroreningav

vattenområde uppkommer olägenhet av någon betydelse, med mindre

föroreningens förebyggande prövas kräva åtgärder, som ej skäligen kan

fordras.

För att stimulera kommunerna, som regelmässigt svarar för vattenförsörjning

och omhändertagande av avloppsvatten, utgår statsbidrag till kommuner

för att förse bebyggelseområden, som tagits i anspråk före den 1 juli

s. 17 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968 17

med vatten- och avloppsanläggningar. Bestämmelserna härom är för

narvarande föremål för omprövning. Förslag har framlagts i proposition

nr 31 ar 1968 om ändring av bestämmelserna i syfte att stimulera kommunerna

att bygga effektivare reningsverk på så sätt att stödet helt inriktas

pa att framja byggande av avloppsreningsverk med långt gående rening.

Bidrag föreslås även kunna utgå till kostnaderna för restaurering av förorenade

vattenområden.

Utskottet behandlade senast vid 1967 års riksdag motionsyrkanden angående

föroreningen av vattendrag genom vissa tvättmedel m. m. (utlåtande

nr 22 år 1967), angående utredning med riktlinjer dels för vattenförsörjningens

tryggande, dels för eliminerande av vattenföroreningar vid

kusterna (utlåtande nr 23 år 1967) samt angående en fullständigare rening

av avloppsvatten (utlåtande nr 24 år 1967). Utskottet betonade vikten av

okad forskning inom vattenvården och fann att ytterligare åtgärder borde

vidtas för att stimulera en utbyggnad av reningsverk. Då emellertid berörda

frågor var föremål för stor uppmärksamhet och förslag innefattande

väsentliga förbättringar nyligen genomförts eller inom kort skulle komma

att genomföras, fann utskottet ej skäl tillstyrka motionerna. Riksdagen

godkände utlåtandena.

Iiedje lagutskottet behandlade vid 1967 års riksdag motionsyrkanden

angaende bildande av vattenvårdsförbund och angående organisationen av

dessa (utlåtande nr 32 år 1967). Vattenvårdsförbunden, som tillkommit

sedan mitten av 1950-talet såsom frivilliga sammanslutningar mellan kommuner

och industrier och andra intressenter, har till uppgift att främja

vattenvården inom visst vattendrag eller del därav främst genom att kartlägga

recipientförhållandena medelst vattenundersökningar. De utför inventeringar

av vattenintag och avloppsutsläpp, ger upplysningar och rådgivning

i vatten vårdsfrågor och strävar efter att skapa och vidmakthålla

intresset för frivilliga åtgärder för att skydda vattnet. Utskottet framhöll

att avsaknaden av lagstiftning i fråga om vattenvårdsförbund bidragit till

en inte helt effektiv verksamhet och ansåg det vara angeläget att frågan

om lagstiftning rörande vattenvårdsförbund närmare övervägdes. Utskottet

uttalade att det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att snarast möjligt föranstalta

om utredning på området samt hemställde att riksdagen måtte ge

Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört. Riksdagen godkände utlåtandet.

I naturresursutredningens hösten 1967 avgivna betänkanden (Miljövårdsforskning

I och II) uttalas (del I, s. 76) att det kommer att fordras

eu planering av vattentillgångarnas utnyttjande för olika anspråk. Förslag

till en plan för bedömning av vattentillgångarna inom ett nederbördsområde

ges också. Utredningen anser att det speciellt med tanke på målsättningen

för utnyttjande av vattnet i Sverige är av synnerlig vikt att en kartläggning

av vattensituationen i olika avseenden snarast kommer till stånd.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968

Naturvårdsverket har i januari 1968 ingivit en framställning till justitiedepartementet

angående en översyn av 8 kap. vattenlagen in. m. Häri föreslås

bl. a. att kloakutsläpp från större tätortsbebyggelse i likhet med vad

som gäller för utsläpp av avloppsvatten från vissa industriföretag blir

koncessionspliktiga. Ändringar föreslås vidare beträffande muddring, tippning

och sandsugning, varjämte föreslås en inskränkning av möjligheter till

bräddning av obehandlat kloakvatten och en skärpning i fråga om reningsåtgärder

avseende industriellt avloppsvatten.

Naturvårdsverket har vidare såsom nämnts under avsnittet Luftvård på

uppdrag av justitiedepartementet utarbetat förslag rörande tillståndsprövningen

i immissions- och vattenföroreningsärenden, vilket överarbetas inom

departementet.

Internationellt samarbete (1:49 och 11:77; 1:442 och 11:548, 1:728 och

II: 932)

Inom de olika områdena av miljövården förekommer internationellt samarbete

inom olika organ.

Nordiskt samarbete i biocidfrågor förekommer genom Nordforsks (Nordiska

samarbetsorganisationen för teknisk-vetenskaplig forskning) pesticidsekretariat.

Genom den dansk-svenska öresundsvattenkommittén söker man klarlägga

förhållandena i Öresund. Utnyttjandet av Östersjön som recipient har

uppmärksammats av naturresursutredningen i betänkandet Miljövårdsforslcning,

där bland forskningsuppgifter upptagits (del I, s. 113) bl. a.

Östersjöns föroreningsförhållanden och hydrografi och angivits att arbetet

lämpligen genomföres i internationell samverkan.

Inom OECD har på svenskamerikanskt initiativ sommaren 1966 hållits

en konferens i Paris rörande biocidförekomst varvid de deltagande nationerna

enades om att starta ett internationellt undersökningsprogram för

jämförande studier av förekomst och spridning av biocider i omgivningen.

Det internationella samarbetet har fortsatts under hösten 1967 vid ett möte

i Skottland. Ett symposium rörande kvicksilverproblemen hölls i januari

1966. Ytterligare har bilateralt samarbete ägt rum med utländska forskare

i luftföroreningsfrågor. Naturresursutredningen uttalar i betänkandet Miljövårdsforskning

(del I, s. 33) att den begränsade faktorn är tillgången

på forskare och inte bristen på uppgifter, samt att arbetet därför bör inriktas

på svenska problem för att möjliggöra ett mottagande av information

från utländsk forskningsverksamhet.

Möjligheterna till samarbete på vattenvårdsforskningens område undersöks.

Sverige har åtagit sig att i samverkan med OECD organisera ett symposium

rörande forskning i stora sjöar och sjösystem, vilket avses hållas

i Uppsala våren 1968.

Även inom WHO har luft- och vattenföroreningsfrågor aktualiserats.

Sålunda hölls under 1967 ett symposium om Health effects of air pollution.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968 19

WHO:s europaregion har vidare eu flerårsplan med förslag att 1970—1972

skall arrangeras olika studier och kurser som rör kontroll av såväl vattensom

luftföroreningar.

Europarådet har beslutat att en europeisk vattenvårdskampanj skall pågå

från 1968 till det europeiska naturvårdsåret 1970 samtidigt som medlemsstaterna

rekommenderats genomföra anslutande nationella vattenvårdskampanj

er. Beslut har med anledning härav fattats om att inrätta svenska

nationalkommittén för den europeiska vattenvårdskampanj en 1968—1970.

Kommittén bär konstituerats vid sammanträde 1 januari 1968, varvid även

utsetts arbetsutskott att dra upp riktlinjer för kampanjen och utreda kostnadsfrågan.

Utskottet

I motionsparet 1: 442 och II: 548 hemställs om ett under parlamentarisk

medverkan upprättat miljöpolitiskt handlingsprogram samt i motionsparet

1:502 och 11:631 om en utredning för att inpassa miljövården i ett långsiktigt

planeringsprogram. Båda motionsparen upptar frågor om planering

och syltar i första hand till att en parlamentarisk utredning tillsätts för

den översiktliga och långsiktiga planeringen.

Utskottet vill hänvisa till vad planverket anfört i sitt remissvar och vad

som även återgivits under avsnittet »Planering» rörande pågående arbeten

med riksplanering och revision av planlagstiftningen.

Utskottet finner sålunda att de av motionärerna upptagna frågorna redan

beaktas av det nytillkomna planverket och genom det pågående arbetet

med riksplanering samt att ytterligare åtgärder är att förvänta inom kort

genom den aviserade utredningen om planlagstiftningen. Utskottet anser

sig därför inte kunna tillstyrka bifall till motionerna.

I motionsparet 1:49 och 11:77 framställs yrkanden under tre olika huvudpunkter

med underyrkanden. I första punkten hemställs att riksdagen

måtte hemställa att Kungl. Maj :t dels skall ge ytterligare direktiv till kommittén

för barns utemiljö, dels låta utreda frågan om åtgärder för bevarande

av kulturlandskapet.

Kommittén för barns utemiljö tillsattes enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 30 juni 1967 för att utreda frågor rörande tätortsmiljöns utformning

med hänsyn till barns utomhusverksamhet. För utredningen

har givits ingående och vittomfattande direktiv. Däri anförs bl. a. att

de speciella problem som bör studeras är frågan huruvida den inbördes

placeringen av lekplatser, fastighetsentréer, parkeringsplatser och framkörningsvägar

skall regleras i detaljplan eller göras till del av byggnadslov.

Vidare anförs att de sakkunniga bör vara oförhindrade att ta upp även

andra än i direktiven nämnda frågor som sammanhänger med barns och

ungdoms utomhusverksamhet inom bostadsområden. Från kommittén har

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968

upplysts att den avser att behandla sådana frågor som aktualiserats i motionerna.

Vad angår motionsyrkandet om utredning för bevarande av kulturlandskapet

behandlade utskottet senast vid 1967 års riksdag ett motionsyrkande

om utredning syftande till förbättring av miljövården med särskild betoning

på bl. a. de ekonomiska och praktiska betingelserna för att bevara

vissa områden av det vikande odlingslandskapet (utlåtande nr 31 år 1967).

Utskottet ansåg att de flesta frågor som omfattades av motionsförslagen

skulle komma att övervägas inom den nya organisationen för naturvården

med naturvårdsverket som central myndighet, varom proposition då förelåg

(1967:59) och ansåg att någon ytterligare utredning inte kunde anses

aktuell.

Utskottet får härtill hänvisa till vad naturresursutredningen anfört i sitt

remissyttrande beträffande landskapsvård.

Med hänsyn till att de synpunkter på samhällsplanering som framförts

i motionerna torde komma att beaktas av kommittén för barns utemiljö

utan någon riksdagens åtgärd samt att landskapsvård av det slag motionärerna

föreslagit oinhänderhas av naturvårdsverkets landskapsbyrå finner

utskottet ej skäl tillstyrka yrkandena under punkt I i motionerna 1:49

och II: 77.

Under punkt Ila) i motionerna 1:49 och 11:77 hemställs om utökad

forskning särskilt med avseende på luft- och vattenföroreningar. Utskottet

anser med hänvisning till vad som anförts ovan under rubriken »Forskning»

att motionärernas önskemål måste anses tillgodosedda med de förslag

som framlagts i proposition nr 37 år 1968. Utskottet finner sålunda

ej skäl tillstyrka detta motionsyrkande.

Yrkandena under II b) i motionerna 1:49 och 11:77 upptar frågor om

normer i vad avser luft- och vattenföroreningar. Med hänvisning till vad

som anförts under avsnittet »Luftvård» finner utskottet att de av motionärerna

påtalade förhållandena starkt uppmärksammats av olika myndigheter

och att redan tillsatta utredningar inom en nära framtid kan väntas

avge förslag som syftar till att minska luftföroreningar på sätt motionärerna

åsyftat. Även beträffande vattenföroreningar vidtas såsom anförts

under »Vattenförsörjning och vattenförorening» ovan för närvarande åtgärder

genom omarbetande av gällande lagstiftning i syfte att minska utsläpp

av förorenat avloppsvatten. Härvid övervägs koncessionsplikt för

varje större kloakutsläpp liksom skärpta bestämmelser för tillstånd att

utsläppa industriellt avloppsvatten. Enligt utskottets mening synes åtgärder

som syftar till en regelmässig prövning av varje större utsläpp av avloppsvatten

lämpligare än att fastställa normer för högsta tillåtna föroreningsgrad

för vatten som utsläppes i recipient. Utskottet finner sålunda ej skäl

tillstyrka motionsyrkandena i denna del.

Frågor om vattenförsörjning och dess planerande aktualiseras i motions
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968

paren 1:49 och 11:77 under punkt II c) samt 1:448 och 11:547. Utskottet

vill till en början erinra om de åtgärder som syftar till att minska förekommande

vattenföroreningar och som för närvarande är under utarbetande

i enlighet med vad som ovan anförts under »Vattenförsörjning och vattenförorening».

Utskottet anser sådana åtgärder vara ägnade att förbättra

möjligheterna till en god framtida vattenförsörjning. Enär en kartläggning

och planering av vattenförsörjningen ingår i de arbetsuppgifter som naturvårdsverket

tillagts anser utskottet att någon särskild utredning med syfte

att kartlägga vattentillgångarna ej hör tillsättas och att ej heller naturvårdsverket

behöver få något särskilt uppdrag att i samråd med annan

myndighet utreda frågan. Utskottet förutsätter att naturvårdsverket kommer

att ägna denna viktiga fråga stor uppmärksamhet och finner sig inte

kunna tillstyrka bifall till motionerna i denna del.

Beträffande det under punkt Hd) i motionsparet 1:49 och 11:77 framställda

yrkandet om ökad upplysningsverksamhet mot föroreningar i naturen

vill utskottet hänvisa till att den under 1967 tillsatta kommittén för

ett renare samhälle fått i uppdrag att utreda frågor om åtgärder mot nedskräpning

samt att bland naturvårdsverkets naturvårdande uppgifter även

ingår upplysningsverksamhet. Utskottet finner det vara av vikt att erforderliga

medel ställs till förfogande för denna verksamhet men anser sig

ej böra tillstyrka motionsyrkandena i denna del.

Slutligen upptas i motionsparen 1:49 och 11:77 under punkt III samt i

1:728 och 11:932 miljövårdsfrågor med internationell räckvidd. Såsom

framgår av avsnittet »Internationellt samarbete» är problem med luft- och

vattenföroreningar mycket uppmärksammade av ett flertal internationella

organ, bl. a. av världshälsoorganisationen (WHO), och ett internationellt

samarbete förekommer mellan forskare i Sverige och flera andra länder.

Utskottet finner det vara av vikt att det internationella samarbetet fortsättes

samt att de internationella organens verksamhet följes men anser inte

att någon utredning beträffande miljövård med internationell syftning bör

tillsättas. Då härtill kommer att motionärernas önskemål beträffande behandling

av luftföroreningsfrågor inom WHO redan synes tillgodosedda,

kan utskottet ej tillstyrka bifall till motionsyrkandena i denna del.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att de sinsemellan likalydande motionerna 1:442 och

II: 548, 1: 502 och II: 631, 1: 49 och II: 77, 1: 448 och II: 547

samt motionerna I: 728 och II: 932 icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 mars 1968

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968

Närvarande: från första kammaren: herrar Möller (s)*, Oscar Carlsson

(s)*, Axel Kristiansson (ep)*, Yngve Persson (s)*, Helge Karlsson (s),

Karl Pettersson (s), fru Hultell (h), herrar Kilsmo (fp), Ernst Olsson

(ep), Blomquist (h), Ove Karlsson (s) och Wirtén (fp)*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), fru Jäderberg

(s), herrar Hamrin i Kalmar (fp)*, Svensson i Kungälv (s)*, Dickson (h),

Haglund (s)*, Rimås (fp), Larsson i Borrby (ep), Nilsson i Bästekille (h),

Johansson i Växjö (ep), Hansson i Piteå (s) och Hugosson (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Axel Kristiansson (ep), fru Hultell (h), herrar Kilsmo (fp),

Ernst Olsson (ep), Blomquist (h), Wirtén (fp), Hamrin i Kalmar (fp),

Dickson (h), Rimås (fp), Larsson i Borrby (ep), Nilsson i Bästekille (h)

och Johansson i Växjö (ep), vilka ansett att utskottets utlåtande och hemställan

bort ha följande lydelse:

»Redan inledningsvis vill utskottet betona den stora räckvidd som miljöfrågorna

har. Det står klart för utskottet att miljöpolitiken inte kan isoleras

till vissa begränsade frågeställningar eller områden, utan den berör, i större

eller mindre utsträckning, de flesta samhällsområden. Till miljöpolitiken

hör sålunda frågor om vår yttre miljö t. ex. om natur, luft, vatten och bebyggelse.

Dit måste också räknas frågor om anpassningen människor emellan

och den verklighet som omger dem.

Utskottet vill framhålla miljöpolitikens starka teknisk-ekonomiska anknytning.

Tekniken har stor skuld till att miljöfrågorna är brännande över

hela världen, men är också vårt förnämsta hjälpmedel för att lösa miljöproblemen.

De ekonomiska kalkylerna, på vilka de flesta beslut i samhället

vilar, måste framgent i ökad omfattning anpassas till såväl fysiska som

sociala milj öfaktorer.

För att veta hur vi klarar olika påfrestningar och veta vilka faktorer som

påverkar vår livsmiljö behöver vi ökade kunskaper. Forskning behövs också

för att finna ut de rätta och bästa metoderna för att göra miljön sådan som

vi vill ha den. Enligt utskottets mening måste miljöforskning, på grund av

den tvärvetenskapliga karaktären, förekomma inom de flesta forskningsområden.

Naturresursernas utnyttjande är ett viktigt forskningsområde,

och som utskottet redogjort för under rubriken »Forskning», har en värdefull

utredning nyligen avlämnats i denna fråga. Den socialmedicinska och

hälsovårdsorienterade forskningen är en annan viktig gren. I tillämpningsgrenar

som samhällsplanering och bebyggelseplanering finns stora fält för

milj övårdsforskningen.

Vad gäller kunskapsunderlaget bl. a. i fråga om de krafter som styr utvecklingen

mot allt större befolkningskoncentrationer och beträffande t. ex.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968

näringslivets villkor och anpassningsmöjligheter har, som bl. a. redovisas

i planverkets yttrande, viss forskning påbörjats. Enligt utskottets mening

är det angeläget att fler forskningsprojekt inom detta område startas och

att vidgade resurser ges i detta avseende. Utskottet vil! särskilt poängtera

önskvärdheten av att urbaniseringens konsekvenser för de enskilda individerna

såväl i tätorter av skilda storlekar som i glesbygder studeras.

I likhet med motionärerna anser utskottet att samhällsplaneringen är av

central betydelse i miljöpolitiken. En förutseende planering, med iakttagande

av tidigare erfarenheter och strävan att utnyttja nya rön från skilda forskningsfält,

såväl tekniska som samhällsvetenskapliga, kan förbättra vår miljö

väsentligt med påföljd att påfrestningarna psykiskt och fysiskt på människorna

minskar. Flera av de faktorer som hotar vår miljö i dag såsom luftoch

vattenföroreningar, bullerstörningar från kommunikationsleder etc. går

att begränsa eller helt eliminera genom en förbättrad samhällsplanering.

Minst lika betydelsefullt är det att vårt stadslandskap genom insiktsfull planering

utformas med optimal trivsel och funktion för innevånarna och att

det stigande behovet av fritidsmiljöer inpassas såväl i närsamhället som i

kringliggande region. Utskottet instämmer således i statens planverks yttrande

i fråga om planeringens betydelse i miljöpolitiken.

Hittills har planeringen skett i stort sett på kommunal nivå även om regionplanering

blivit alltmer förekommande. Kraven på en riksplanering

har genom teknikens framväxt och urbaniseringens fortsatta utveckling rests

med allt större skärpa. Utskottet noterar därför med tillfredsställelse att

förberedande expertarbete pågått sedan något år tillbaka på departementsnivå

i syfte att belysa metoder och program för en sådan riksplanering,

samt att direktiv är under utarbetande för en utredning med uppgift att verkställa

en översyn av planlagstiftningen.

Utskottet anser emellertid att så många intressekonflikter kommer att

göra sig gällande att det fortsatta utredningsarbetet om riksplaneringens

utformning bör ske under ledning av en parlamentariskt sammansatt kommitté.

Frågor som exempelvis var industrier och atomkraftverk skall lokaliseras

i förhållande till fritids- och strövområden, hur kuststräckorna bäst

skall användas, var kommunikationsleder och flygfält skall framdragas

och placeras, vilka ytvattentäkter som speciellt måste skyddas, vilka naturoch

odlade kulturlandskap som ur turistisk och trivselsynpunkt bör bevaras

osv. är avvägningsfrågor som omedelbart måste bli föremål för överväganden

och förslag.

Utskottet anser att en ny grund bör skapas för utbildning av samhällsplanerare.

Deras kunskaper bör inte enbart sträcka sig till den fysiska planeringen

utan även omfatta samhälls- och beteendevetenskapliga områden.

Enligt utskottets mening är det angeläget att samordna planeringsfrågorna

för jordbruket och landskapsvården i bygder där jordbruket viker.

Mycket väsentligt är, som framhålles i föreliggande motioner, att vattenoch

luftföroreningar, buller och andra immissioner motverkas. Samhället

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968

måste prova olika vägar, förbud, avgifter, stimulansbidrag etc. för att nå

resultat i detta avseende. Utskottet vill poängtera angelägenheten av ett intensifierat

arbete på detta område. 1 det nya naturvårdsverket har bullerfrågorna

hittills getts en undanskymd plats, men måste ägnas ökad uppmärksamhet

i fortsättningen.

Av största betydelse för vår trivsel är tryggheten att ha arbete och därmed

utkomst. Även arbetsplatsens lokalisering tillmäts stor vikt. Regionala utvecklingsplaner

är angelägna för att skapa balans i befolkningsomflyttningarna,

så att ökad hänsyn kan tas till människornas önskemål om

bostadsort.

Miljöfrågorna liar i högsta grad internationell räckvidd. Vårt land måste

på allt sätt stimulera till ökade internationella engagemang för miljövården

och vara berett att ekonomiskt stödja en sådan utveckling. Ett internationellt

samarbete kring miljöfrågorna och jordens naturtillgångar bör dessutom

ha en stor fredsbefrämjande effekt.

Miljöpolitiken omfattar snart sagt alla samhällsområden. Det är därför

enligt utskottets mening angeläget att samhället tar ett helhetsgrepp på

dessa frågor och antager ett samlande miljöprogram. I det föregående har

utskottet redovisat den verksamhet som bedrivs på detta område av vissa

myndigheter, utredningar, arbetsgrupper, forskningsprojekt etc. Det är väsentligt

att detta arbete fortgår och vidgas, men ännu viktigare är att det

samordnas och ges en preciserad inriktning. Den målsättning samhället vill

ha för miljöpolitiken och de olika insatser som sker måste fastläggas i ett

miljöpolitiskt handlingsprogram. Utskottet vill därför tillstyrka yrkandena

i motionerna I: 442 och II: 548 samt I: 502 och II: 631 om att Kungl. Maj :t

under parlamentarisk medverkan upprättar ett miljöpolitiskt samordningsoch

handlingsprogram. Frågan om riksplaneringens utformning bör i utredningsarbetet

ges hög prioritet och behandlas med förtur. I detta arbete

bör även beaktas de förslag och synpunkter som framförs i motionerna 1: 49

och II: 77, I: 448 och II: 547 samt I: 728 och II: 932.

Utskottet hemställer därför,

att riksdagen i anledning av motionerna 1: 442 och II: 548,

I: 502 och II: 631, I: 49 och II: 77, I: 448 och II: 547 samt

I: 728 och 11:932 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

om

dels ett under parlamentarisk medverkan upprättat

miljöpolitiskt handlings- och samordningsprogram,

dels att en parlamentariskt sammansatt utredning

tillsätts för utformningen av en riksplanering».

ESSELTE AB. STHLM b8

814246

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.