Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning för att förbättra de handikappades inkomstförhållanden och skapa klarare och mer enhetliga regler, som ökar deras valfrihet och trygghet och underlättar anpassning till arbetslivet.

1968-04-02 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1968:24, Skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning för att förbättra de handikappades inkomstförhållanden och skapa klarare och mer enhetliga regler, som ökar deras valfrihet och trygghet och underlättar anpassning till arbetslivet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 2i år 1968

1

Nr 24

Utlåtande i anledning av motioner om förbättrade arbetsförhållanden

m. m. för de handikappade.

Till allmänna beredningsutskottet har hänvisats de likalydande motionerna

1:201 av herrar Bengtson och Dahlén samt II:26i av herrar Wedén och

Hedlund, vari hemställes, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställa om utredning för att förbättra de handikappades inkomstförhållanden

och skapa klarare och mer enhetliga regler, som ökar

deras valfrihet och trygghet och underlättar anpassning till arbetslivet.

I motionerna behandlas främst de handikappades inkomstnivå, deras egna

möjligheter att påverka sina inkomster och sin standard och arten av deras

inkomster. Motionärerna anför att dessa frågor är avgörande för de handikappades

möjligheter att uppnå en standard likvärdig med andra medborgares

och hänger intimt samman med möjligheterna och viljan att arbeta.

En tillräcklig inkomst måste vara en naturlig målsättning för ett solidariskt

välfärdssamhälle.

Motionärerna erinrar om att olika utredningar behandlat skilda grenar

av socialförsäkringarna och framhåller därvid, att det å ena sidan är svårt

att få något samlat grepp på de handikappades inkomstproblem med tanke

på den stora variationen av typer av handikapp, arbetsförmåga, yrke, försörjnings-

och familjeförhållanden, boendeort etc. men att det å andra sidan

borde vara värdefullt att just på grund av problemens stora komplexitet

få en samlad bedömning.

I motionerna uttalas vidare, att de handikappades inkomstförhållanden

företer en oenhetlig bild genom de olika bidrags- och försäkringsformer som

regleras av lagstiftning, den praxis som finns t. ex. vid riksförsäkringsverket,

försäkringsdomstolen och arbetsmarknadsstyrelsen samt olika kommunala

bidrag, t. ex. bostadssubventioner. Utöver allt detta kommer »natura»- förmåner, avgiftsnedsättningar etc. Markanta skillnader finns mellan olika

handikappkategoriers ekonomiska förhållanden.

Möjligheten att få invaliditetstillägg och -ersättning växlar kraftigt mellan

handikappgrupperna. Den som är blind har utan särskild behovsprövning

alltid rätt till endera av de båda förmånerna. Andra kategorier — t. ex. de

döva — kan ha lika stort behov av detta bidrag men har inte denna obetingade

rätt. Ytterligare exempel på oenhetligheten är de bidrag som ges

vid omskolning respektive rehabilitering. De senare kan vara dubbelt så

höga som de förra. En tredje variant av bidrag som kan bli aktuell inom

arbetsvärden är det med anledning av KSA-utredningen i årets proposition

föreslagna bidraget till arbetslösa över 60 år.

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 samt. Nr 2''t

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 24 år 1968

Vidare pekar motionärerna på de särskilda regler som gäller för bidrag

vid bosättning utomlands. Detta drabbar sådana handikappade vilkas hälsotillstånd

väsentligt förbättrats av varmare klimat, t. ex. reumatiker, och

som vid stadigvarande utomlandsvistelse kan gå miste om vissa typer av

bidrag.

Svårigheten att överskåda det ekonomiska stödet ökas av att principerna

för dess beräknande växlar. Vissa bidrag är skattepliktiga, andra inte, vissa

inkomstprövas medan andra utgår generellt efter vissa andra kriterier.

Motionärerna erinrar om de ökande insatserna inom rehabiliteringsverksamheten

och arbetsvärden men framhåller att svårigheterna för handikappade

att komma ut på arbetsmarknaden inte sällan är av en sådan sammantagen

tyngd att en anpassning till normalt förvärvsarbete är omöjlig eller

mycket svår. Motionärerna berör härvid näringslivets och den offentliga

sektorns rekryteringspolitik.

Motionärerna diskuterar även de olika samhälleliga stödformerna särskilt

i vad avser förmånerna för rehabiliteringsfall, vid skyddad sysselsättning

och vid förtidspension, samt den effekt förmånssystemet kan ha på arbetsviljan.

De uttalar att den handikappade i vissa fall riskerar inkomstförluster

genom återinträde i arbetslivet.

Sådana förhållanden som hänger samman med ATP:s och förtidspensionens

tredelning upplevs enligt motionärerna mycket påtagligt i det praktiska

rehabiliterings- och arbetsvårdsarbetet.

Motionärerna tar vidare upp frågan om invaliditetsersättning och -tillägg

till svårt handikappade över huvud taget och åberopar härvid att Handikapporganisationernas

centralkommitté i juni 1967 föreslagit en utredning

som skulle syfta till en sådan ändring av lagen om allmän försäkring att

kretsen av de till vårdbidrag, invaliditetsersättning och invaliditetstillägg

berättigade väsentligt vidgas.

Slutligen berör motionärerna frågan om samordning av arbetsvårdspolitiken.

De erinrar om att riksförsäkringsverket vid remissbehandlingen av

arbetsmarknadsutredningens betänkande (SOU 1965:9) framhållit att det

var angeläget att få till stånd ett enhetligt och rationellt system för att tillgodose

försörjningsbehovet under tid för rehabiliteringsåtgärder. Frågan

härom var av sådan betydelse att den borde utredas närmare. Departementschefen

uttalade (prop. nr 52 år 1966) att »allteftersom arbetsvärden byggs

ut och differentieras träder också behovet av samordning mellan olika rehabiliteringsåtgärder

i förgrunden». Enligt hans mening räckte det bl. a.

med vissa organisatoriska åtgärder inom socialdepartementet »för att åstadkomma

en bättre regional samordning mellan arbetsvärden, den medicinska

rehabiliteringen och den allmänna försäkringen» (s. 230).

Även om den handikappade erhållit arbete genom arbetsvärden bör man

enligt motionärerna eftersträva att lönen rent administrativt utbetalas, ej av

arbetsvärden utan av det företag där han är anställd.

Motionärerna återger också ett i årets statsverksproposition refererat krav

från LO »att en särskild utredning tillsätts med uppgifter att kartlägga be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 24 år 1968

3

hovet av arbetsvärd och utreda samordningsproblemen mellan arbetsvärdens,

kommunernas och landstingens verksamhet». LO:s förslag tillstyrks av ett

flertal remissinstanser. Departementschefen inskränker sig dock till att

föreslå en rikskonferens, som i första hand skall handla om den äldre arbetskraften.

Mot bakgrund av vad som sålunda anförts föreslår motionärerna en särskild

utredning i nära samarbete med pensionsförsäkrings- eller låginkomstutredningen

i syfte att åstadkomma klarare och mer enhetliga regler för det

ekonomiska stödet till handikappade. Reglerna bör utformas så, att de nuvarande

rehabiliteringsmotverkande effekterna minskas. Därjämte bör möjligheterna

för handikappade att erhålla arbete ökas. Förslag bör prövas av

denna utredning om inkomstformer som bättre än de nuvarande tillgodoser

den handikappades trygghet, inte minst i samband med övergångar mellan

sjukdoms- och arbetsperioder. Lämpligen bör först en allmän kartläggning

ske av de handikappades nuvarande inkomstförhållanden.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II :264.

Utskottet

I motionerna hemställes om en utredning för att förbättra de handikappades

inkomstförhållanden och skapa klarare och mer enhetliga regler, som

ökar valfrihet och trygghet och underlättar anpassning till arbetslivet.

Motionärerna anför att en allmän kartläggning av de handikappades nuvarande

inkomstförhållanden lämpligen bör ske som ett första led i det påyrkade

utredningsarbetet. Utskottet vill härtill framhålla, att en sådan kartläggning

får anses ligga inom låginkomstutredningens uppdrag. I direktiven

till denna utredning har framhållits, att en del av de låga inkomster som

redovisas i inkomststatistiken beror på personliga handikapp och att behovet

av ett bättre kunskapsmaterial om låginkomstgrupperna gör sig

starkt gällande vid utformningen av skatte-, social- och arbetsmarknadspolitiken.

Utredningen bör söka skapa en grund för att bedöma vilka metoder

som kan komma i fråga för att höja inkomstnivån för låginkomstgrupperna.

Utredningen studerar i ett första skede låglönegruppernas förhållanden

och avser att härefter undersöka grupper av icke-Iöntagare. Utredningen

torde också komma att framlägga synpunkter på den förda politiken, bl. a.

i vad avser lagstiftningens uppbyggnad och effekt.

Motionärerna har särskilt betonat att den nuvarande avvägningen av samhällets

stödformer kan vara ägnad att försvåra de handikappades kvarblivande

i eller återgång till arbetslivet, bl. a. genom förtidspensionens gradering

i förhållande till nedsättningen av arbetsförmågan.

De handikappade företer stora variationer i fråga om t. ex. arbetsförmåga

och försörjningsförhållanden. För att tillgodose deras skilda behov måste

samhället kunna erbjuda ett differentierat system av stödåtgärder, som delvis

också är tillämpliga för grupper som vanligen inte betecknas som handi
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 24 år 1968

kappade. Det är därför naturligt, att åtskilliga olika bidrags- och försäkringsformer

har befunnits erforderliga.

Utskottet finner del vara av uppenbar vikt, att samhällets insatser för

de handikappade anpassas så, att de i största möjliga utsträckning blir ägnade

att stimulera till rehabilitering och att en aktivitetshämmande effekt

undvikes. Denna fråga är också föremål för stor uppmärksamhet från socialdepartementets

sida. Enligt vad utskottet inhämtat förbereds ett uppdrag

åt statskontoret att kartlägga organisatoriska frågor rörande samarbete

och samordning mellan sjukvård, arbetsvärd, försäkringskassa och socialvård.

Materialet från denna kartläggning avses få bilda underlag för

närmare överväganden rörande förmånssystemets utformning och materiella

innehåll. Utskottet anser sig kunna förutsätta, att frågan om önskvärd

koordination av olika förmåner därvid kommer att beaktas.

Motionärerna föreslår vidare utredning om möjligheterna att införa invaliditetsersättning

till svårt handikappade över huvud taget.

Bestämmelser om dessa förmåner meddelas i lagen om allmän försäkring

och innebär i huvudsak följande.

För rätt till invaliditetstillägg till ålderspension eller förtidspension fordras

att den försäkrade är ur stånd att reda sig själv och på grund härav vid

upprepade tillfällen dagligen har behov av annan persons hjälp. En blind

skall alltid anses uppfylla dessa förutsättningar.

Invaliditetstillägg kan också utgå om den försäkrade har partiell förtidspension

och lider av höggradig nedsättning i ett eller flera kroppsorgans

funktion och på grund härav behöver fortlöpande hjälp av annan person

eller får vidkännas betydande merutgifter för färdmedel eller andra hjälpmedel

för att kunna utföra förvärvsarbete. Om en förvärvsarbetande som

nu nämnts inte uppbär någon form av pension, har han rätt till invaliditetsersättning.

Med förvärvsarbetande jämställes under vissa förutsättningar

den som bedriver studier.

Vårdbidrag i form av invaliditetsersättning utgår till barn under 16 år

om barnet på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller

annat lyte för avsevärd tid och i avsevärd omfattning är i behov av särskild

tillsyn och vård.

Enligt 19 § kommunalskattelagen räknas ifrågavarande förmåner inte till

skattepliktig inkomst.

Riksdagen har åren 1966—1968 avslagit motionsyrkanden om att döva

skall jämställas med blinda i fråga om rätt till invaliditetsersättning och invaliditetstillägg.

Vidare har riksdagen 1967 och innevarande år behandlat

vissa andra frågor om vidgande av kretsen av dem som är berättigade till

dessa förmåner.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 60 år 1967 har andra lagutskottet

uttalat, att det i betydande utsträckning måste överlåtas åt praxis att

inom ramen för lagreglerna närmare avgränsa vilka handikappade som

skall erhålla de olika förmånerna.

I utlåtande nr 8 år 1968 i anledning av motioner syftande till en utvidg
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 24 år 1968

5

ning av kretsen vårdbidragsberättigade har andra lagutskottet anfört, att det

kan finnas skäl att överväga om den nuvarande avgränsningen av den bidragsberättigade

kretsen är den riktiga och om det kan vara befogat att införa

en lägre ersättning för vissa fall, som nu är uteslutna från bidrag. Utskottet

har förordat att Kungl. Maj :t i lämpligt sammanhang låter undersöka

nuvarande praxis och om det kan vara ändamålsenligt att införa graderade

bidrag för att tillgodose vissa av dem som inte får bidrag. Riksdagen

har bifallit utskottets hemställan att ge Kungl. Maj :t till känna vad utskottet

anfört.

Allmänna beredningsutskottet vill härutöver erinra om dels att en av

motionärerna refererad framställning från Handikapporganisationernas

centralkommitté om utredning, syftande till en väsentlig vidgning av kretsen

av de till vårdbidrag, invaliditetsersättning och invaliditetstillägg berättigade,

är föremål för Kungl. Maj:ts prövning, dels ock att pensionsförsäkringskommittén

behandlar vissa frågor om vilken krets som bör få uppbära

invaliditetstillägg.

Chefen för inrikesdepartementet har i årets statsverksproposition (bil. 13,

s. 45) understrukit behovet av arbetsmarknadspolitiska insatser för bl. a.

de handikappade och framhållit att mer än en tredjedel av den sammanlagda

föreslagna ökningen av de arbetsmarknadspolitiska anslagen faller på åtgärder

för handikappade och svårplacerade. Departementschefen har också

framhållit att en ändring behövs i näringslivets rekryteringspraxis när det

gäller de äldre och de handikappade.

Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande har nyligen tillkallats en utredningsman

med uppgift att undersöka möjligheterna till mera enhetlig lönesättning

vid skyddade verkstäder.

Pågående och planerade utredningar och åtgärder synes ägnade att i väsentlig

mån tillgodose motionärernas önskemål utan särskilt initiativ från

riksdagens sida. Utskottet finner sig därför inte böra tillstyrka motionerna

utan hemställer,

att de likalydande motionerna 1:201 och 11:264 icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 april 1968

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 24 år 1968

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller (s), Oscar Carlsson (s), Eric

Gustaf Peterson (fp), Axel Kristiansson (ep)*, Helge Karlsson (s), Karl

Pettersson (s)*, fru Hultell (h), herrar Kilsmo (fp), Ernst Olsson (ep), fru

Landberg (s)* och herr Ove Karlsson (s)*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), fru Jäderberg (s),

herrar Hamrin i Kalmar (fp), Svensson i Kungälv (s), Dickson (h), Lundmark

(s)*, Haglund (s), Rimås (fp), Larsson i Borrby (ep), Nilsson i Bästekille

(h), Hugosson (s) och Josefson i Arrie (ep)*.

’ Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Särskilt yttrande

av herrar Eric Gustaf Peterson (fp) och Hamrin i Kalmar (fp).

De nuvarande stödformerna för handikappade har två allvarliga brister.

Systemet av bidrag och försäkringar är utomordentligt svåröverskådligt och

splittrat vilket innebär svårigheter både för den enskilde och för myndigheterna.

Det torde i vissa fall medföra att handikappade går miste om bidrag

som de i själva verket är berättigade till. Än allvarligare är att de nuvarande

stödformerna utgör ett hinder för rehabiliteringen. Från arbetsvårdshåll

anges det ofta som ett av de största hindren för återgång till arbetsmarknaden.

På så sätt motverkar stödet sitt eget syfte. Det är tillfredsställande att

se att utskottet bedömer dessa problem som allvarliga. Mycket otillfredsställande

är det däremot att det uppenbarligen kommer att dröja mycket

länge innan åtgärder kan vidtas beträffande de handikappades inkomstförhållanden.

Den egentliga utredningen av problemen kommer inte ens att

kunna starta inom den närmaste tiden. Först skall enligt den tidsplan som

redovisas i utskottets yttrande statskontoret kartlägga de organisatoriska

frågorna i sammanhanget, varefter detta material skall läggas till grund

för en utredning om stödformerna. Men kartläggningsuppdraget har ännu

inte lämnats till statskontoret. Det första steget i utredningsuppdraget har

alltså ännu inte tagits. Vad beträffar kartläggningen av de handikappades

inkomstförhållanden hänvisas detta uppdrag till låginkomstutredningen.

Denna utredning avser dock först att behandla låglöneproblematiken.

Först därefter kommer en kartläggning att ske av icke-löntagargruppernas

problem. Vi finner det mycket beklagligt att det på detta sätt kommer att

dröja många år innan de handikappades inkomstförhållanden förbättras

och innan de nuvarande rehabiliteringshindrande stödåtgärderna omformas.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.