Sök i Ratio Lex

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 år 1968

1968-04-02 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1968:28, Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 år 1968

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 år 1968

1

Nr 28

Utlåtande i anledning an motion om hälso- och sjukvård utomlands

för svenska medborgare.

I den till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionen 11:551 av

herr Kellgren m. fl. hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

hemställer om eu utredning beträffande för- och nackdelar med organiserad

sjuk-, hälso- och rehabiliteringsverksamhet utanför vårt lands gränser.

Motionärerna uttalar, att en rad faktorer samverkar till att sjuk-, hälsooch

rehabiliteringsresurserna är och kommer att förbli hårt ansträngda i

vårt land.

Motionärerna framhåller att ett utbyte av tjänster även på vårdens område

är rimligt när landets egna resurser inte är tillräckliga. Institutionell

vård i utlandet har prövats blott i begränsad utsträckning. Vissa landsting

och vårdmyndigheter lämnar bidrag för rehabiliteringsverksamhet åt vissa

typer handikappade, t. ex. reumatiker och rörelsehindrade. Utlandsvistelse

och besök mera av turistkaraktär har i några fall prövats för psykiskt sjuka

med goda prognoser till förbättring. Sjukförsäkringen kan under vissa betingelser

utbetala ersättning vid vård i utlandet.

Sådana spridda försök — anför motionärerna — talar inte mot uppfattningen

att vård lämnad utanför vårt lands gränser ofta kan vara ett lämpligt

komplement till vår egen sjuk- och hälsovård. Erfarenheterna av dessa

försök bör mera systematiskt bearbetas och tillvaratas. Det bör också undersökas

i vilken omfattning som sjuk- och hälsoservicen i andra länder

kan bedömas bli effektivare både ekonomiskt och resultatmässigt på grund

av kostnadsläget och därför att klimatet och miljöbytet i sig självt kan vara

hälsofrämjande. Det hävdas från sakkunnigt håll att t. ex. träning för

blinda lämpligen bör ske i varma länder och i skolmässiga former och att

medicinsk rehabilitering kan ske snabbast om de vårdbehövande så snart

som möjligt görs aktiva, vilket lättast sker i en omgivning som erbjuder

omväxling, komfort och ett gott klimat.

Eftersom länderna runt Medelhavet från klimatsynpunkt erbjuder de

största fördelarna men också därför att dessa länder har ett arbetskraftsöverskott

som gärna ägnar sig åt vårdservice är det naturligt om undersökningen

i första hand granskar de för- och nackdelar som ett vidgat vårdserviceutbyte

med dessa länder skulle erbjuda.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från socialstyrelsen och

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 saml. Nr 28

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 år 1968

riksförsäkringsverket och liar berett Svenska landstingsförbundet tillfälle

att yttra sig.

Socialstyrelsen anför bl. a. följande:

En aktiverande behandling under klimatiskt gynnsamma förhållanden

kan ha en positiv effekt särskilt för vissa MS-sjuka, reumatiker och andra

rörelsehindrade. Värdet av sådan vård torde till största delen ligga i den

psykiska stimulans, som ett miljöbyte under en långvarig behandlingstid

kan ge, vilket bör uppmärksammas vid den fortsatta utbyggnaden av samhällets

omsorger om handikappade.

Huruvida den temporärt gynnsamma behandlingseffekten har ett bestående

värde ur strikt medicinsk synpunkt är inte klarlagt. En fullständig

rehabilitering måste anpassas till de betingelser som den inhemska miljön

erbjuder.

Socialstyrelsen har hittills intagit en restriktiv hållning beträffande ett

planmässigt engagemang för sjukvård, särskilt långtidssjukvård, utomlands

för svenska medborgare. Sjuktransporter, behov av viss akutsjukvård och

svårigheter att uppehålla den så viktiga kontakten med anhöriga och vänner

utgör några av de olägenheter och risker som kan vara förenade med

sådan vård. De ekonomiska fördelarna, vilka man på längre sikt har svårt

att bedöma, kan knappast uppväga dessa nackdelar. — Vidare torde arbetskraftsöverskottet

i de länder som kan komma ifråga endast i begränsad

omfattning kunna ersätta svensk kvalificerad sjukvårdspersonal.

Styrelsen upplyser att Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet

för närvarande utreder frågor rörande utomlandsvård genom en

gemensam kommitté, som väntas kunna framlägga ett förslag redan under

innevarande år. Enligt styrelsens uppfattning finns för närvarande inte

något behov av en ytterligare utredning angående hälso- och sjukvård utomlands

för svenska medborgare.

Socialstyrelsen avstyrker således motionsyrkandet.

Riksförsäkringsverket redogör i sitt yttrande för gällande bestämmelser

och tidigare behandling av frågor om utvidgning av rätten till ersättning

för sjukvård utomlands. Vidare erinrar verket om att 1961 års sjukförsäkringsutredning

i sitt betänkande III angående förmåner och avgifter i sluten

sjukvård m. in. (SOU 1967:63) föreslagit att förmånen av ersättning för

utgifter för sjukhusvård skall brytas ut ur lagen om allmän försäkring.

Därest sjukförsäkringsutredningens förslag i fråga om den slutna vården

genomföres, kommer den allmänna försäkringen inte att direkt beröras av

åtgärder, som innebär förläggning av viss sluten vård utom riket. Emellertid

finner riksförsäkringsverket, som för egen del saknar erfarenhet av den

av vissa sjukvårdshuvudmän anordnade vårdverksamheten utomlands, att

det kan vara av allmänt intresse och även av intresse ur socialförsäkringens

synpunkt att få frågan om för- och nackdelar av den nämnda verksamheten

närmare belyst. Såvitt angår den öppna vården torde en sådan undersökning

kunna utgöra ett komplement till den utredning, som ankommer på

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 år 1968

1961 års sjukförsäkringsutredning. Verket vill därför tillstyrka, att den i

motionen föreslagna utredningen kommer till stånd.

Svenska landstingsförbundet anför bl. a.:

Efter en rekommendationsskrivelse till sjukvårdshuvudmännen år 1964

om en försöksverksamhet i huvudsak inriktad på rehabiliterings- och konvalescensvård

i länder med ett för vissa sjukdomsgrupper bättre lämpat

klimat än vårt har de enskilda landstingen i ökande omfattning engagerat

sig för att vård beredes svenska patienter i bl. a. Medelhavsländerna. Dessa

patientresor har arrangerats dels i egen regi, dels genom handikapporganisationer

och dels genom enskilda resebyråföretag. Följden har blivit en splittring

av verksamheten på skilda resmål och skilda anläggningar med varierande

behandlingsresurser.

I detta läge har det från sjukvårdshuvudmännens sida bedömts angeläget

att närmare utreda förutsättningarna för och möjligheterna till en centralt

organiserad och sammanhållen verksamhet för sjukvård utomlands.

Det har vidare bedömts angeläget att skapa resurser för en successivt utbyggd

verksamhet anpassad efter av sjukvårdshuvudmännen redovisade

behov.

Landstingsförbundet har redan nu — som en dellösning i det kommande

utredningsförslaget — anskaffat resurser för central medicinsk bedömning

liksom reseteknisk expertis.

Förbundsstyrelsen upplyser att den särskilda kommitté som gemensamt

tillsatts av styrelserna för Landstingsförbundet och Stadsförbundet under

hand förklarat att den räknar med att kunna framlägga ett förslag i frågan

under senvåren 1968.

Förbundsstyrelsen avstyrker bifall till motionen.

Gällande bestämmelser och tidigare behandling

Sjukvårdsersättning enligt lagen om allmän försäkring omfattar ersättning

för utgifter för läkarvård, tandläkarvård och sjukhusvård ävensom

i samband därmed stående resor samt enligt Kungl. Maj :ts förordnande

för vissa sjukvårdande åtgärder, exempelvis sjukgymnastik behandling.

De för sådan ersättning gällande bestämmelserna avser endast vård

och behandling, som meddelats inom riket samt inom landet företagna resor.

Dock utgår ersättning över huvud taget inte för resor i samband med sjukvårdande

åtgärder enligt kungörelsen angående ersättning enligt lagen om

allmän försäkring för vissa utgifter för vård eller behandling i anledningav

sjukdom.

Jämlikt 2 kap. 9 § lagen om allmän försäkring utgår ersättning för sjukvård

utom riket endast i den utsträckning Konungen föreskriver. Sådana

föreskrifter har meddelats i kungörelsen den 25 maj 1962 (nr 388) angående

ersättning för sjukvård utom riket enligt lagen om allmän försäkring

samt i kungörelse samma dag (nr 389), vilken avser sjömäns rätt till

sjukvårdsersättning i visst fall samt i gränssjukvårdskungörelsen nämnda

dag (nr 390), som avser ersättning för viss sjukvård i Finland och Norge.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 år 1968

Med de undantag, som följer av de båda sistnämnda kungörelserna, regleras

rätten till ersättning för sjukvård utom riket uteslutande av kungörelsen

1962: 388. 1 denna kungörelse är ersättningsrätten begränsad till utgifter

för läkarvård och sjukhusvård vid sjukdom, för vilken behov av vård uppkommit

under vistelse utom riket. Ersättning för sjukvårdande åtgärder,

exempelvis sjukgymnastisk behandling utom riket, kan således inte utgå

liksom ej heller för resor utom riket.

Frågan om utvidgad rätt till ersättning för sjukvård utom riket har aktualiserats

vid ett flertal tillfällen.

I anledning av motioner till 1964 års riksdag anförde andra lagutskottet i

utlåtande nr 60/1964 att ersättning för resekostnader borde kunna lämnas i

de fall en försäkrad för att få adekvat vård måste remitteras till utländskt

sjukhus eller specialist. Utskottet fann lämpligt att frågan om

ersättning för utomlands meddelad specialistvård och för resekostnader i

samband därmed utreddes inom 1961 års sjukförsäkringsutredning innan

förslag i ämnet framlades.

Utskottets uttalande bringades till Kungl. Maj :ts kännedom genom skrivelse,

som sedermera överlämnades till utredningen.

Motioner till 1967 års riksdag med liknande syfte, närmast föranledda av

den av sjukvårdshuvudmännen bedrivna försöksverksamheten med hälsoresor,

avstyrktes av andra lagutskottet (utlåtande nr 33/1967) under hänvisning

till att frågan om utvidgning av ersättningsreglerna redan övervägdes

inom sjukförsäkringsutredningen samt avslogs av riksdagen.

Motioner om statligt stöd åt av landstingen beslutad vård utomlands har

avslagits av riksdagen åren 1965 och 1966 (andra lagutskottets utlåtande

nr 76/1965; allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 53/1966).

Till sjukförsäkringsutredningen har även överlämnats framställning om

sådana bestämmelser angående sjukvårdsersättning att svenska medborgare,

som bosatt sig utom riket på grund av kronisk sjukdom, borde jämställas

med i riket bosatta svenskar.

Framställningar från Svenska stadsförbundet och Svenska landstingsförbundet

rörande ersättning från allmän försäkringskassa för utgifter för

sjukgymnastisk behandling utomlands har av verket överlämnats med skrivelse

den 25 februari 1965 till Kungl. Maj :t, varvid verket anfört bl. a., att

intet numera torde vara att erinra mot en utvidgning av ersättningsrätten

enligt kungörelsen 1962: 388 till att avse jämväl utom riket utförd sjukgymnastisk

behandling, dock under förutsättning dels att specialist inom

landet tillrått sådan behandling vid vistelse på viss utrikes ort och dels att

behandlingen utfördes av i Sverige legitimerad sjukgymnast eller s. k. förteckningsgymnast

(härmed avses person, som upptagits i en av verket fastställd

förteckning över personer med sjukgymnastisk utbildning men utan

svensk legitimation som sjukgymnast).

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 år 1968 5

Utskottet

I motionen hemställes om utredning om organiserad sjuk- och hälsovård

samt rehabiliteringsverksamhet utomlands. I första hand åsyftas undersökning

om möjligheterna till vårdservice i medelhavsländerna.

Frågor om ersättning för sjukvård utomlands regleras i huvudsak av

kungörelse den 25 maj 1962 (nr 388). Ersättningsrätten är enligt denna författning

begränsad till utgifter för läkarvård och sjukhusvård vid sjukdom,

för vilken behov av vård uppkommit under vistelse utom riket. Ersättning

utgår således inte för andra sjukvårdande åtgärder utom riket och inte

heller för resor i samband med vård eller behandling utomlands.

Vissa frågor om utvidgad rätt till ersättning för sjukvård utom riket m. m.

behandlas av 1961 års sjukförsäkringsutredning. I utredningens uppdrag

ligger också att överväga sjukförsäkringens uppgifter på det sjukdomsförebyggande

området och i fråga om rehabilitering. Utredningen har således

att behandla sådana frågor om sjukvårdsersättning, som närmast skulle bli

aktuella vid en organiserad sjukvård utomlands för svenska medborgare.

En av styrelserna för Landstingsförbundet och Stadsförbundet gemensamt

tillsatt kommitté utreder frågan om en centralt organiserad och sammanhållen

verksamhet för sjukvård utomlands. Till kommittén har knutits

medicinsk expertis. I utredningsuppdraget ingår bl. a. bedömning av vilka

patientgrupper som närmast bör komma i fråga för sådan vård — främst

med inriktning på långtidssjuka och rehabiliteringspatienter — överväganden

om uttagningsförfarandet och organiserandet av resor samt undersökning

av vilka resurser som kan ställas till förfogande i ett antal sydliga

länder. Kommittén väntas inom kort framlägga förslag.

Sådana frågor som motionärerna önskar få belysta är således redan föremål

för utredning. Utskottet anser sig inte böra tillstyrka bifall till motionen

utan hemställer,

att motion II: 551 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 2 april 1968

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Hedlund (s), Eric Gustaf Peterson (fp),

Helge Karlsson (s), Karl Pettersson (s), fru Hultell (h), herrar Kilsmo (fp),

Ernst Olsson (ep), Torsten Hansson (s)*, fru Diesen (h) och herr Ove

Karlsson (s)*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), fru Jäderberg

(s), herrar Dickson (h), Lundmark (s)*, Rimås (fp), Wikner (s), Larsson

i Borrby (ep), Nilsson i Bästekille (h), Andersson i Örebro (fp), Johansson

i Växjö (ep), Hansson i Piteå (s)* och Hugosson (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.