Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 år 1968
1968-04-02 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1968:28, Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 år 1968
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 år 1968
1
Nr 28
Utlåtande i anledning an motion om hälso- och sjukvård utomlands
för svenska medborgare.
I den till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionen 11:551 av
herr Kellgren m. fl. hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställer om eu utredning beträffande för- och nackdelar med organiserad
sjuk-, hälso- och rehabiliteringsverksamhet utanför vårt lands gränser.
Motionärerna uttalar, att en rad faktorer samverkar till att sjuk-, hälsooch
rehabiliteringsresurserna är och kommer att förbli hårt ansträngda i
vårt land.
Motionärerna framhåller att ett utbyte av tjänster även på vårdens område
är rimligt när landets egna resurser inte är tillräckliga. Institutionell
vård i utlandet har prövats blott i begränsad utsträckning. Vissa landsting
och vårdmyndigheter lämnar bidrag för rehabiliteringsverksamhet åt vissa
typer handikappade, t. ex. reumatiker och rörelsehindrade. Utlandsvistelse
och besök mera av turistkaraktär har i några fall prövats för psykiskt sjuka
med goda prognoser till förbättring. Sjukförsäkringen kan under vissa betingelser
utbetala ersättning vid vård i utlandet.
Sådana spridda försök — anför motionärerna — talar inte mot uppfattningen
att vård lämnad utanför vårt lands gränser ofta kan vara ett lämpligt
komplement till vår egen sjuk- och hälsovård. Erfarenheterna av dessa
försök bör mera systematiskt bearbetas och tillvaratas. Det bör också undersökas
i vilken omfattning som sjuk- och hälsoservicen i andra länder
kan bedömas bli effektivare både ekonomiskt och resultatmässigt på grund
av kostnadsläget och därför att klimatet och miljöbytet i sig självt kan vara
hälsofrämjande. Det hävdas från sakkunnigt håll att t. ex. träning för
blinda lämpligen bör ske i varma länder och i skolmässiga former och att
medicinsk rehabilitering kan ske snabbast om de vårdbehövande så snart
som möjligt görs aktiva, vilket lättast sker i en omgivning som erbjuder
omväxling, komfort och ett gott klimat.
Eftersom länderna runt Medelhavet från klimatsynpunkt erbjuder de
största fördelarna men också därför att dessa länder har ett arbetskraftsöverskott
som gärna ägnar sig åt vårdservice är det naturligt om undersökningen
i första hand granskar de för- och nackdelar som ett vidgat vårdserviceutbyte
med dessa länder skulle erbjuda.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från socialstyrelsen och
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 saml. Nr 28
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 år 1968
riksförsäkringsverket och liar berett Svenska landstingsförbundet tillfälle
att yttra sig.
Socialstyrelsen anför bl. a. följande:
En aktiverande behandling under klimatiskt gynnsamma förhållanden
kan ha en positiv effekt särskilt för vissa MS-sjuka, reumatiker och andra
rörelsehindrade. Värdet av sådan vård torde till största delen ligga i den
psykiska stimulans, som ett miljöbyte under en långvarig behandlingstid
kan ge, vilket bör uppmärksammas vid den fortsatta utbyggnaden av samhällets
omsorger om handikappade.
Huruvida den temporärt gynnsamma behandlingseffekten har ett bestående
värde ur strikt medicinsk synpunkt är inte klarlagt. En fullständig
rehabilitering måste anpassas till de betingelser som den inhemska miljön
erbjuder.
Socialstyrelsen har hittills intagit en restriktiv hållning beträffande ett
planmässigt engagemang för sjukvård, särskilt långtidssjukvård, utomlands
för svenska medborgare. Sjuktransporter, behov av viss akutsjukvård och
svårigheter att uppehålla den så viktiga kontakten med anhöriga och vänner
utgör några av de olägenheter och risker som kan vara förenade med
sådan vård. De ekonomiska fördelarna, vilka man på längre sikt har svårt
att bedöma, kan knappast uppväga dessa nackdelar. — Vidare torde arbetskraftsöverskottet
i de länder som kan komma ifråga endast i begränsad
omfattning kunna ersätta svensk kvalificerad sjukvårdspersonal.
Styrelsen upplyser att Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet
för närvarande utreder frågor rörande utomlandsvård genom en
gemensam kommitté, som väntas kunna framlägga ett förslag redan under
innevarande år. Enligt styrelsens uppfattning finns för närvarande inte
något behov av en ytterligare utredning angående hälso- och sjukvård utomlands
för svenska medborgare.
Socialstyrelsen avstyrker således motionsyrkandet.
Riksförsäkringsverket redogör i sitt yttrande för gällande bestämmelser
och tidigare behandling av frågor om utvidgning av rätten till ersättning
för sjukvård utomlands. Vidare erinrar verket om att 1961 års sjukförsäkringsutredning
i sitt betänkande III angående förmåner och avgifter i sluten
sjukvård m. in. (SOU 1967:63) föreslagit att förmånen av ersättning för
utgifter för sjukhusvård skall brytas ut ur lagen om allmän försäkring.
Därest sjukförsäkringsutredningens förslag i fråga om den slutna vården
genomföres, kommer den allmänna försäkringen inte att direkt beröras av
åtgärder, som innebär förläggning av viss sluten vård utom riket. Emellertid
finner riksförsäkringsverket, som för egen del saknar erfarenhet av den
av vissa sjukvårdshuvudmän anordnade vårdverksamheten utomlands, att
det kan vara av allmänt intresse och även av intresse ur socialförsäkringens
synpunkt att få frågan om för- och nackdelar av den nämnda verksamheten
närmare belyst. Såvitt angår den öppna vården torde en sådan undersökning
kunna utgöra ett komplement till den utredning, som ankommer på
3
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 år 1968
1961 års sjukförsäkringsutredning. Verket vill därför tillstyrka, att den i
motionen föreslagna utredningen kommer till stånd.
Svenska landstingsförbundet anför bl. a.:
Efter en rekommendationsskrivelse till sjukvårdshuvudmännen år 1964
om en försöksverksamhet i huvudsak inriktad på rehabiliterings- och konvalescensvård
i länder med ett för vissa sjukdomsgrupper bättre lämpat
klimat än vårt har de enskilda landstingen i ökande omfattning engagerat
sig för att vård beredes svenska patienter i bl. a. Medelhavsländerna. Dessa
patientresor har arrangerats dels i egen regi, dels genom handikapporganisationer
och dels genom enskilda resebyråföretag. Följden har blivit en splittring
av verksamheten på skilda resmål och skilda anläggningar med varierande
behandlingsresurser.
I detta läge har det från sjukvårdshuvudmännens sida bedömts angeläget
att närmare utreda förutsättningarna för och möjligheterna till en centralt
organiserad och sammanhållen verksamhet för sjukvård utomlands.
Det har vidare bedömts angeläget att skapa resurser för en successivt utbyggd
verksamhet anpassad efter av sjukvårdshuvudmännen redovisade
behov.
Landstingsförbundet har redan nu — som en dellösning i det kommande
utredningsförslaget — anskaffat resurser för central medicinsk bedömning
liksom reseteknisk expertis.
Förbundsstyrelsen upplyser att den särskilda kommitté som gemensamt
tillsatts av styrelserna för Landstingsförbundet och Stadsförbundet under
hand förklarat att den räknar med att kunna framlägga ett förslag i frågan
under senvåren 1968.
Förbundsstyrelsen avstyrker bifall till motionen.
Gällande bestämmelser och tidigare behandling
Sjukvårdsersättning enligt lagen om allmän försäkring omfattar ersättning
för utgifter för läkarvård, tandläkarvård och sjukhusvård ävensom
i samband därmed stående resor samt enligt Kungl. Maj :ts förordnande
för vissa sjukvårdande åtgärder, exempelvis sjukgymnastik behandling.
De för sådan ersättning gällande bestämmelserna avser endast vård
och behandling, som meddelats inom riket samt inom landet företagna resor.
Dock utgår ersättning över huvud taget inte för resor i samband med sjukvårdande
åtgärder enligt kungörelsen angående ersättning enligt lagen om
allmän försäkring för vissa utgifter för vård eller behandling i anledningav
sjukdom.
Jämlikt 2 kap. 9 § lagen om allmän försäkring utgår ersättning för sjukvård
utom riket endast i den utsträckning Konungen föreskriver. Sådana
föreskrifter har meddelats i kungörelsen den 25 maj 1962 (nr 388) angående
ersättning för sjukvård utom riket enligt lagen om allmän försäkring
samt i kungörelse samma dag (nr 389), vilken avser sjömäns rätt till
sjukvårdsersättning i visst fall samt i gränssjukvårdskungörelsen nämnda
dag (nr 390), som avser ersättning för viss sjukvård i Finland och Norge.
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 år 1968
Med de undantag, som följer av de båda sistnämnda kungörelserna, regleras
rätten till ersättning för sjukvård utom riket uteslutande av kungörelsen
1962: 388. 1 denna kungörelse är ersättningsrätten begränsad till utgifter
för läkarvård och sjukhusvård vid sjukdom, för vilken behov av vård uppkommit
under vistelse utom riket. Ersättning för sjukvårdande åtgärder,
exempelvis sjukgymnastisk behandling utom riket, kan således inte utgå
liksom ej heller för resor utom riket.
Frågan om utvidgad rätt till ersättning för sjukvård utom riket har aktualiserats
vid ett flertal tillfällen.
I anledning av motioner till 1964 års riksdag anförde andra lagutskottet i
utlåtande nr 60/1964 att ersättning för resekostnader borde kunna lämnas i
de fall en försäkrad för att få adekvat vård måste remitteras till utländskt
sjukhus eller specialist. Utskottet fann lämpligt att frågan om
ersättning för utomlands meddelad specialistvård och för resekostnader i
samband därmed utreddes inom 1961 års sjukförsäkringsutredning innan
förslag i ämnet framlades.
Utskottets uttalande bringades till Kungl. Maj :ts kännedom genom skrivelse,
som sedermera överlämnades till utredningen.
Motioner till 1967 års riksdag med liknande syfte, närmast föranledda av
den av sjukvårdshuvudmännen bedrivna försöksverksamheten med hälsoresor,
avstyrktes av andra lagutskottet (utlåtande nr 33/1967) under hänvisning
till att frågan om utvidgning av ersättningsreglerna redan övervägdes
inom sjukförsäkringsutredningen samt avslogs av riksdagen.
Motioner om statligt stöd åt av landstingen beslutad vård utomlands har
avslagits av riksdagen åren 1965 och 1966 (andra lagutskottets utlåtande
nr 76/1965; allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 53/1966).
Till sjukförsäkringsutredningen har även överlämnats framställning om
sådana bestämmelser angående sjukvårdsersättning att svenska medborgare,
som bosatt sig utom riket på grund av kronisk sjukdom, borde jämställas
med i riket bosatta svenskar.
Framställningar från Svenska stadsförbundet och Svenska landstingsförbundet
rörande ersättning från allmän försäkringskassa för utgifter för
sjukgymnastisk behandling utomlands har av verket överlämnats med skrivelse
den 25 februari 1965 till Kungl. Maj :t, varvid verket anfört bl. a., att
intet numera torde vara att erinra mot en utvidgning av ersättningsrätten
enligt kungörelsen 1962: 388 till att avse jämväl utom riket utförd sjukgymnastisk
behandling, dock under förutsättning dels att specialist inom
landet tillrått sådan behandling vid vistelse på viss utrikes ort och dels att
behandlingen utfördes av i Sverige legitimerad sjukgymnast eller s. k. förteckningsgymnast
(härmed avses person, som upptagits i en av verket fastställd
förteckning över personer med sjukgymnastisk utbildning men utan
svensk legitimation som sjukgymnast).
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 år 1968 5
Utskottet
I motionen hemställes om utredning om organiserad sjuk- och hälsovård
samt rehabiliteringsverksamhet utomlands. I första hand åsyftas undersökning
om möjligheterna till vårdservice i medelhavsländerna.
Frågor om ersättning för sjukvård utomlands regleras i huvudsak av
kungörelse den 25 maj 1962 (nr 388). Ersättningsrätten är enligt denna författning
begränsad till utgifter för läkarvård och sjukhusvård vid sjukdom,
för vilken behov av vård uppkommit under vistelse utom riket. Ersättning
utgår således inte för andra sjukvårdande åtgärder utom riket och inte
heller för resor i samband med vård eller behandling utomlands.
Vissa frågor om utvidgad rätt till ersättning för sjukvård utom riket m. m.
behandlas av 1961 års sjukförsäkringsutredning. I utredningens uppdrag
ligger också att överväga sjukförsäkringens uppgifter på det sjukdomsförebyggande
området och i fråga om rehabilitering. Utredningen har således
att behandla sådana frågor om sjukvårdsersättning, som närmast skulle bli
aktuella vid en organiserad sjukvård utomlands för svenska medborgare.
En av styrelserna för Landstingsförbundet och Stadsförbundet gemensamt
tillsatt kommitté utreder frågan om en centralt organiserad och sammanhållen
verksamhet för sjukvård utomlands. Till kommittén har knutits
medicinsk expertis. I utredningsuppdraget ingår bl. a. bedömning av vilka
patientgrupper som närmast bör komma i fråga för sådan vård — främst
med inriktning på långtidssjuka och rehabiliteringspatienter — överväganden
om uttagningsförfarandet och organiserandet av resor samt undersökning
av vilka resurser som kan ställas till förfogande i ett antal sydliga
länder. Kommittén väntas inom kort framlägga förslag.
Sådana frågor som motionärerna önskar få belysta är således redan föremål
för utredning. Utskottet anser sig inte böra tillstyrka bifall till motionen
utan hemställer,
att motion II: 551 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 2 april 1968
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Hedlund (s), Eric Gustaf Peterson (fp),
Helge Karlsson (s), Karl Pettersson (s), fru Hultell (h), herrar Kilsmo (fp),
Ernst Olsson (ep), Torsten Hansson (s)*, fru Diesen (h) och herr Ove
Karlsson (s)*;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), fru Jäderberg
(s), herrar Dickson (h), Lundmark (s)*, Rimås (fp), Wikner (s), Larsson
i Borrby (ep), Nilsson i Bästekille (h), Andersson i Örebro (fp), Johansson
i Växjö (ep), Hansson i Piteå (s)* och Hugosson (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.