Sök i Ratio Lex

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968

1968-04-02 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1968:29, Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968

1

Nr 29

Utlåtande i anledning av motioner angående polisnämndernas

arbetsförhållanden samt angående tillståndsgivningen

beträffande demonstrationer.

Till allmänna beredningsutskottet har hänvisats

1) de likalydande motionerna I: H5 av fru Dieseli m. fl. och II: 549 av fru

Heurlin m. fl., vari hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte hemställa om förslag för förbättring av polisnämndernas arbetsmöjligheter

;

2) motionen 11:378 av herr Wiklund i Stockholm, vari hemställes, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om utredning —- genom rikspolisstyrelsen

eller på annat lämpligt sätt — angående effektivisering av

polisnämndernas verksamhet i syfte att förbättra förhållandet mellan polisen

och allmänheten samt att förslag i ämnet på grundval av den föreslagna utredningen

och erfarenheterna av polisnämndernas verksamhet förelägges

nästa års riksdag;

3) motionen II: 545 av herr Adamsson m. fl., vari föreslås, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om att kommittén för översyn av

indelningen i polis- och åklagardistrikt jämväl får i uppdrag att pröva frågan

om att utvidga och förbättra samarbetet mellan polisnämnderna och resp.

polischefer;

4) motionen II: 339 av herrar Sjönell och Johansson i Växjö, vari hemställes,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte uttala sig för att

nuvarande tillståndstvång beträffande demonstrationer liberaliseras så att

större hänsyn kan tas till politiskt betingade demonstrationer; samt

5) motionen 11:858 av herr Lindkvist m. fl., vari föreslås, att riksdagen

hos Kungl. Maj :t hemställer om att riksdagen föreläggs ändrade bestämmelser

beträffande handläggningen av ärenden rörande tillståndsgivning för

demonstrationer och liknande offentliga arrangemang, innebärande att tillståndsgivningen

anförtros en kommunal, politiskt sammansatt nämnd, som

samtidigt erhåller uppgiften att i enlighet med vad i motionen anförts arbeta

för ett fördjupat samarbete mellan polisen och allmänheten.

Utskottet har upptagit motionerna till samtidig behandling.

Yttranden bär inhämtats från rikspolisstyrelsen dels över de likalydande

motionerna I: 445 och II: 549 samt motionerna II: 378 och II: 545, dels ock

över motionerna II: 339 och II: 858. Till sistnämnda yttrande har fogats ett

av styrelsen infordrat yttrande från polischefen i Stockholms polisdistrikt.

1-—Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 saml. Nr 29

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968

Motionerna

I motionerna 1:445 och 11:549 anförs, att kontaktmöjligheterna mellan

polismyndigheter och allmänhet är otillräckliga och att erfarenheter från

polisnämndernas hittillsvarande arbete synes peka på brister i deras möjligheter

att på ett tillfredsställande sätt fungera i detta avseende. Detta torde

enligt motionärerna bero på att otillräckliga resurser ställs till polisnämndernas

förfogande. Arbetsmöjligheterna torde väsentligt kunna ökas om

nämnderna erhåller kanslier. En rad faktorer bestämmer vilka kansliresurser

som behövs. Inom de flesta polisdistrikt torde en anställd sekreterare

räcka till, under det att i de större städerna ytterligare resurser kan anses

befogade för att möjliggöra en eftersträvad kontakt med allmänheten samt

att bereda nämnden möjligheter att ta självständiga initiativ och bedriva

viss utredningsverksamhet.

Den av motionärerna åsyftade förbättringen av polisnämndernas arbetsmöjligheter

förutsätter att ekonomiska resurser ställs till förfogande ej blott

för att avlöna personal utan även för att finansiera utredningsverksamhet

m. m.

I motionen 11:378 anförs, att företrädare för de primärkommuner, som

ingår i ett polisdistrikt, väljs som ledamöter i distriktets polisnämnd för

samråd med polischefen i frågor av mera allmän betydelse för distriktets

polisväsende. Nämndens främsta uppgift är att främja ett förtroendefullt

förhållande mellan polisen och allmänheten.

Trots polisnämnderna synes förhållandet mellan polisen och allmänheten

åtminstone i tätorterna inte ha förbättrats. Vissa tecken, t. ex. fall av polismisshandel,

kan t. o. m. tyda på en försämring. En av orsakerna till en utveckling

till det sämre är enligt motionären oron och lusten att offentligt

protestera i en del kretsar i samband med händelser på det internationella

planet.

Motionären erinrar om att motioner angående allmänhetens inställning till

ordningsmakten m. in. samt om åtgärder för att förbättra relationerna mellan

polisen och allmänheten behandlades vid förra årets riksdag (allmänna

beredningsutskottets utlåtande nr 38). En av motionerna gick ut på inrättande

av permanenta samarbetsorgan vid sidan om polisnämnderna med

syfte att stärka och utveckla relationerna mellan polisen och allmänheten.

Speciellt med hänvisning till polisnämnderna och en inventering av erfarenheterna

av dessa nämnders verksamhet avstyrktes motionärernas yrkanden,

som också avslogs av riksdagen.

Förhållandena särskilt i tätortsdistrikten gör det angeläget att motåtgärder

vidtas. En svaghet med polisnämnden är att den rymmer företrädare för

ett flertal primärkommuner och att tillhörigheten till ett och samma polisdistrikt

inte upplevs som ett sammanhållande band. En bättre lokal förankring

borde kunna skapas genom mindre kommunorgan, underställda

polisnämnden. Behovet torde komma att öka, om antalet polisdistrikt ytter
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968 3

ligare kommer att minska. En annan brist är att polisnämnderna saknar

egna medel för att bedriva informations- och kontaktverksamhet. Olika åtgärder

för att stärka polisnämndernas ställning som kontaktorgan bör övervägas.

I motionen II: 545 anförs, att det i lag föreskrivna samrådet mellan polischef

och polisnämnd i vissa fall varit mycket begränsat. Det finns emellertid

mycket angelägna frågor i polisens arbete som skulle vinna på att behandlas

gemensamt av polischef och polisnämnd, exempelvis trafikfrågor, färdvägar

för demonstrationer, kontrollfrågor av social och allmänmänsklig karaktär

m. m. Lagens bestämmelser bör ändras så att polisnämnderna blir ett rådgivande

organ, som polischefen har skyldighet att höra i vissa frågor. Polisnämnden

skall lia den bestämda uppgiften att utveckla och bevara goda relationer

mellan polis och allmänhet. I många kontroversiella ärenden kunde

ett klarläggande även från polisnämnden ha stor betydelse.

I motionen II: 339 anförs, att de offentliga demonstrationerna — genom

vilka man kämpat för mänskliga, politiska, ekonomiska och sociala rättigheter

— numera i Sverige främst gäller orättvisor i andra länder.

Under den gångna hösten har demonstrerande ungdomar allt oftare kommit

i häftig motsättning till polismakten, då ansökan om tillstånd av olika

skäl avslagits. Den generation som i dag tar ställning mot internationella

orättvisor och förtryck måste emellertid ha så stor frihet som möjligt att få

visa sin solidaritet med förtryckta och lidande medmänniskor och har också

rätt att bli bemött med respekt och förtroende.

Polisen, som har en ytterst otacksam och grannlaga uppgift, får genom

att tvingas stoppa politiskt medvetna och väl orienterade ungdomar en i

framtiden omöjlig arbetssituation. Det kan heller inte vara polisens uppgift

att hindra politisk aktivitet i ordnade former. Det är angeläget att reglerna

för demonstrationer omprövas. Tillståndstvånget för demonstrationer bör

liberaliseras så att större hänsyn kan tas till uppenbart politiskt betingade

demonstrationer.

I motionen II: 858 anförs i huvudsak följande.

Åsikts- och yttrandefriheten inkluderar också rätten till gatudemonstrationer.

Olika meningar bär gjorts gällande vid bedömningen av de kravallsituationer

som uppstått. Från myndigheternas sida har ansvaret lagts på

demonstranterna, medan demonstranterna har lagt skulden på polisen.

Polisens befogenheter att på förhand ingripa mot en planerad demonstration

är ytterst begränsade. Inte heller kan med fog göras gällande att polismyndigheten

överträtt eller handlat i strid mot gällande bestämmelser vad

beträffar tillståndsgivningen. Sammankopplingen av tillståndsprövning och

övervakning hos polisen är emellertid uppenbarligen ägnad att inge en felaktig

föreställning om polisens lagligt grundande möjligheter att på förhand

hindra genomförandet av en demonstration. Detta kan bidra till att allvarligt

försämra relationerna mellan polisen och allmänheten.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 samt. Nr 29

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968

Motionärerna anför, att olägenheterna i allt väsentligt skulle kunna undvikas,

om beslutanderätten i frågor rörande demonstrationstillstånd gavs till

en politisk sammansatt och politiskt ansvarig nämnd. Polisnämnderna skulle

mycket väl kunna anförtros denna uppgift. Motionärerna föreslår, att i varje

primärkommun fullmäktige utser en nämnd med uppgift att i samråd med

polisen besluta om tillstånd till demonstrationer och därmed jämställda

offentliga sammankomster.

Polisens möjligheter att fullgöra sin uppgift är i hög grad beroende av

allmänhetens stöd. På vissa platser har ett lokalt samarbete organiserats

mellan polisen och medborgerliga organisationer och givit goda erfarenheter.

Den ovan föreslagna nämnden skulle kunna få till huvuduppgift att söka

åstadkomma förtroendefullt samarbete mellan polisen och de skilda medborgargrupperna.

En politiskt sammansatt nämnd med bred förankring

skulle vara väl lämpad att få folkrörelserna, de politiska och fackliga organisationerna,

ungdomsorganisationerna, elevföreningarna och föräldraföreningarna

positivt inställda till samarbete med polisen och villiga att engagera

sig i särskilda samarbetsorgan. Allmänna riktlinjer för de sistnämndas

verksamhet bör utarbetas och centrala åtgärder vidtagas för att stimulera

och främja sådana samarbetsorgan.

Beträffande motiveringarna i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna

I: 445, II: 378, II: 545, II: 339 och II: 858.

Yttrandena

Rikspolisstyrelsen anför följande i anledning av de likalydande motionerna

I: 445 och II: 549 samt motionerna II: 378 och II: 545:

I syfte att följa upp erfarenheterna av den statliga polisorganisationen och

dess verksamhet genomförde styrelsen under år 1967 konferenser med företrädare

för polisväsendet och länsstyrelserna. På grundval av bl. a. de under

konferenserna framförda synpunkterna föreslog styrelsen i sin anslagsframställning

för budgetåret 1968/69 bl. a. att vissa polisdistrikt borde sammanslås.

Till följd härav uppdrog Kungl. Maj :t åt sakkunniga att göra en

översyn av indelningen i polis- och åklagardistrikt och av den regionala

polisorganisationen.

För att fullständiga bilden av tillståndet inom polisväsendet ansåg styrelsen

det nödvändigt att även inhämta erfarenheter rörande polisnämndernas

verksamhet — jämför utskottets utlåtande nr 38 år 1967. I december

1967 framförde styrelsen därför till samtliga polisnämnder en begäran att

dessa skulle inkomma med vissa uppgifter.

Svar har ännu inte inkommit från samtliga polisnämnder och bearbetningen

av materialet har därför inte kunnat slutföras. Styrelsen är följaktligen

ännu inte beredd att dra några slutsatser som kan belysa motionärernas

synpunkter på polisnämndernas verksamhet. Styrelsen delar däremot helt

den av samtliga motionärer framförda uppfattningen att polisnämnden

är rätt forum för uppgiften att på det lokala planet främja ett förtroendefullt

förhållande mellan polisen och allmänheten.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968 5

Sedan det inkomna enkätmaterialet bearbetats är det styrelsens avsikt

att redovisa undersökningen till Kungl. Maj :t med eventuella förslag till

åtgärder.

Polischefen i Stockholms polisdistrikt anför i yttrande över motionerna

11:339 och 11:858 bl. a. följande:

Demonstrationståg och andra gatudemonstrationer är att hänföra till allmänna

sammankomster. Enligt för dylika gällande lag — lagen om allmänna

sammankomster — erfordras tillstånd av polismyndigheten för allmän

sammankomst utomhus å allmän plats. Av lagen och dess förarbeten

framgår, att polismyndighetens prövning endast skall avse frågor om ordning

(även trafik) och säkerhet. Myndigheten äger således icke att vid

tillståndsprövningen taga hänsyn till sammankomstens ändamål eller inriktning.

Polischefen redovisar vidare under vilka förutsättningar polisen har rätt

eller skyldighet att inställa eller upplösa allmän sammankomst, nämligen

om beslut meddelats att sammankomsten ej får hållas och vidare — i den

mån andra åtgärder visar sig otillräckliga — om det vid sammankomsten

förekommer något som strider mot lag samt om sammankomsten föranleder

svårare oordning eller avsevärd fara för de tillstädesvarande. Det

framhålles, att den lagstridighet som består i att sammankomst hålles utan

att tillstånd sökts inte kan läggas till grund för upplösning.

I Stockholm har sedan årsskiftet 1964—1965 till februari 1968 förekommit

96 demonstrationer, varav 38 anordnats med vederbörligt tillstånd och

57 utan att tillstånd sökts. I det återstående enda fallet hade polismyndigheten

avslagit ansökan om tillstånd att anordna demonstration.

Vid de demonstrationer, till vilka tillstånd sökts och erhållits, har i två fall

polisingripanden av i sammanhanget mera anmärkningsvärd natur behövt

företagas. I fråga om de demonstrationer, som anordnats utan att tillstånd

sökts, har i intet fall sådan svårare oordning förorsakats av tågande demonstranter,

att upplösning av tågen behövt tillgripas.

Vid omhändertagandena av demonstranter liksom vid skingringsaktionerna

har ofta tumultartade scener utspelats, beroende på att många demonstranter

vid omhändertagandena gjort våldsamt motstånd eller vid skingringsaktionerna

endast med svårighet kunnat förmås att åtlyda polisens

skingringsanmaningar. Däremot har — tvärt emot den uppfattning man

måhända kunnat bibringas genom massmedia — polispersonalen endast i

enstaka fall och på den enskildes eget initiativ och ansvar använt batong

och då, såvitt kunnat utrönas, i full överensstämmelse med gällande föreskrifter.

Polischefen uttalar uppfattningen att det råder en så fullständig demonstrationsfrihet

som rimligen kan ifrågakomma.

I och för sig har polischefen ej något att erinra mot det i motionen II: 858

framförda förslaget att tillståndsgivningen anförtros en kommunal, politiskt

sammansatt nämnd, men han poängterar att hans erfarenhet inte ger

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968

stöd för antagandet, att ändringen skulle medföra en ökad demonstationsfrihet.

Ej heller förefaller det antagligt — på grund av de ytterligt sällan

förekommande avslagsbesluten — att tillskapandet av en annan beslutsmyndighet

skulle i nämnvärd grad påverka förhållandet mellan polisen och

allmänheten — demonstranterna. Från praktisk synpunkt skulle ärendenas

handläggning uppenbarligen försvåras.

För att en tillståndsgivande nämnd skall kunna lämna samma service

som polismyndigheten nu lämnar i dessa tillståndsärenden måste nämnden

kunna sammanträda för beslut med någon timmes varsel. Då polisens ansvar

för upprätthållande av ordning och säkerhet i samband med de: allmänna

sammankomsterna väl icke heller kan elimineras, torde en tillståndsgivande

nämnd med nödvändighet behöva infordra yttrande från polismyndigheten,

som i sin tur liksom för närvarande oftast skulle bli nödsakad att överlägga

med sökanden, innan yttrande skulle kunna avges. I sammanhanget bör

beaktas att en sådan tillståndsgivande nämnd icke kan undandraga sig

ansvaret för följderna av vissa beslut t. ex. i det fall att tillstånd meddelats

i strid mot polismyndighetens avstyrkande och sammankomst leder till

svårare oordning eller avsevärd fara för de tillstädesvarande. —- Härtill

kommer en måhända viktigare invändning. Polischefs befogenhet att upplösa

en allmän sammankomst torde näppeligen kunna inskränkas. Den

situationen skulle då kunna uppkomma, att polischefen såge sig tvingad

att upplösa en sammankomst, för vilken tillstånd beviljats av annan myndighet.

Polischefen framhåller slutligen att polisnämnderna enligt lag redan har

som huvudsaklig uppgift att främja ett förtroendefullt förhållande mellan

polisen och allmänheten.

Rikspolisstyrelsen erinrar i sitt yttrande över motionerna II: 339 och

II: 858 om polisens skyldighet enligt polisinstruktionen att upprätthålla

allmän ordning och säkerhet.

Vidare anför styrelsen beträffande motion II: 339 bl. a. följande.

I samband med tillståndsgivningen får inga andra inskränkningar göras

i församlingsfriheten än sådana som är nödvändiga för att upprätthålla

ordning och säkerhet. Vid tillståndsgivningen till de av motionärerna åberopade

demonstrationerna har heller inga andra hänsyn tagits eller några

andra överväganden gjorts än vad som varit betingade av polisens möjligheter

och skyldigheter att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. De ingripanden

som polisen tvingats göra har föranletts av att demonstranter

inte beaktat de regler som statsmakterna antagit för uppträdandet på allmän

plats och de skyldigheter som ålagts polisen.

Beträffande motion 11:858 erinrar styrelsen om polisnämndernas uppgifter

och om de i polisinstruktionen meddelade föreskrifterna om polischefs

samråd med nämnden.

I fråga om de praktiska konsekvenserna vid överförande av tillståndsgivningen

till annat organ än polismyndigheten framför styrelsen i huvudsak

samma synpunkter som polischefen i Stockholms polisdistrikt.

Styrelsen uttalar vidare, att den nuvarande ordningen inte lägger hinder

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968

i Vägen för polischefen att rådgöra med polisnämnden angående principerna

för tillståndsgivning till demonstrationer. Med liänsyn till frågans stora

betydelse och de motsättningar som visat sig lätt kunna uppstå mellan demonstranter

och polisen synes det många gånger lämpligt att sådant samråd

tas. Detta kräver emellertid inte någon ändring av nu gällande bestämmelser.

Rikspolisstyrelsen avstyrker ifrågavarande båda motioner.

Utskottet

Utskottet behandlade förra året i sitt utlåtande nr 38 bl. a. motionsyrkanden

om utredning angående möjligheter att förbättra allmänhetens

inställning gentemot ordningsmakten samt om åtgärder i syfte att genom

permanenta samarbetsorgan stärka och utveckla relationerna mellan polisen

och allmänheten. Utskottet erinrade bl. a. om polisnämndernas uppgift att

verka för ett förtroendefullt förhållande mellan polis och allmänhet och

anslöt sig till den av rikspolisstyrelsen i remissyttrande uttalade uppfattningen,

att ytterligare organ för samarbete inte erfordrades utan att verksamheten

borde byggas ut inom ramen för den nuvarande organisationen.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande.

De yrkanden som nu framförts i de likalydande motionerna 1:445 och

11:549 samt i motionerna 11:378 och 11:545 syftar till olika åtgärder för

att förstärka polisnämndernas möjligheter att verka för förbättrade relationer

mellan polisen och allmänheten. I liknande syfte behandlas i motionen

II: 858 frågan om den på polismyndigheterna ankommande prövningen av

ansökningar om tillstånd till demonstrationer m. in., med yrkande om

ändrade bestämmelser, innebärande att tillståndsgivningen anförtros en

kommunal, politiskt sammansatt nämnd. 1 motionen II: 339 yrkas en liberalisering

av tillståndstvånget beträffande politiskt betingade demonstrationer.

Enligt lagen om polisnämnder (SFS 1964:320) åligger det polisnämnden

i varje polisdistrikt att för polischefen framlägga de förslag och eljest anföra

de synpunkter nämnden finner påkallade för att inom polisdistriktet främja

ett förtroendefullt förhållande mellan polisen och allmänheten. Nämnden

skall avge av polischefen infordrade yttranden i frågor rörande distriktets

polisväsende.

Polisnämndens ledamöter väljs — om polisdistriktet utgörs av högst fem

kommuner — av kommunernas fullmäktige och annars av i särskild ordning

valda ombud.

Enligt polisinstruktionen (SFS 1965: 686), 56 §, skall polischefen minst

två gånger varje år och i övrigt när behov föreligger samråda med polisnämnden

eller informera den om frågor av mera allmän betydelse för

distriktets polisväsende. I 57 § anges att polischefen skall inhämta nämndens

synpunkter på förslag rörande bl. a. indelningsfrågor och vissa frågor om

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968

personaltilldelning eller personalfördelning liksom på förslag angående

annan mera väsentlig ändring i polisdistriktets arbetsorganisation.

Utskottet vill starkt betona vikten av att polisen skall kunna fullgöra

sina arbetsuppgifter med allmänhetens fulla stöd och förtroende. Eu förutsättning

härför är ömsesidig information och en öppen diskussion om

polisens arbetsformer.

På det lokala planet bör det således särskilt ankomma på polisnämnderna

att verka för ett förtroendefullt förhållande mellan polis och allmänhet.

Enligt utskottets mening finns det anledning att närmare överväga vad

som ytterligare kan göras för att nämndernas arbete skall vinna ökad effekt.

Härvid kan aktualiseras bl. a. sådana av motionärerna berörda frågor som

nämndernas arbetsuppgifter, befogenheter och resurser samt frågan om

nämndernas lokala förankring och kontakter med olika organisationer

inom samhället.

Genom rikspolisstyrelsens försorg pågår en inventering av erfarenheter

rörande polisnämndernas hittillsvarande verksamhet. I det enkätmaterial

som styrelsen infordrat har framförts olika förslag till förbättring av

nämndernas arbetsmöjligheter. Materialet avses bli bearbetat under våren

1968, varefter det kommer att redovisas till Kungl. Maj :t med eventuella

förslag till åtgärder.

Den kartläggning rikspolisstyrelsen bedriver synes i huvudsak tillgodose

det i motionen 11:378 framställda utredningsyrkandet. Utskottet finner

sig således inte böra tillstyrka denna motion.

överväganden rörande polisnämnderna i enlighet med yrkandena i de

likalydande motionerna 1: 445 och II: 549 bör lämpligen bygga på det material

rikspolisstyrelsen kommer att framlägga. Enligt utskottets mening

bör även den i motionen II: 545 upptagna frågan om samarbetet mellan

polisnämnderna och polischeferna behandlas på grundval av rikspolisstyrelsens

kommande redovisning och förslag i stället för som motionärerna

yrkat genom tilläggsuppdrag till 1967 års polisutredning, som har till uppgift

att göra en översyn av polisdistriktsindelningen och den regionala

polisorganisationen. Utskottet finner sig därför inte nu böra tillstyrka de

sist nämnda motionerna men förutsätter, att de där behandlade frågorna

kommer att tas upp i samband med Kungl. Maj :ts ställningstagande i anledning

av rikspolisstyrelsens kommande framställning och att det därvid

skall befinnas möjligt att vidta effektiva åtgärder för att förbättra polisnämndernas

arbetsmöjligheter.

Frågan om relationerna mellan polis och allmänhet har på senare tid kommit

i blickpunkten särskilt genom de motsättningar som uppstått i samband

med offentliga demonstrationer.

Bestämmelser rörande polismyndighets tillståndsgivning för överläggning

eller opinionsyttring utomhus på allmän plats — t. ex. demonstrationståg

och andra gatudemonstrationer — meddelas i lagen den 14 de
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968 9

cember 1956 om allmänna sammankomster. I lagen stadgas bl. a., att vikten

ur allmän synpunkt av att församlingsfriheten upprätthålles skall beaktas

vid prövning huruvida tillstånd bör meddelas. Av lagens förarbeten framgår,

att polismyndighetens prövning endast skall avse frågor om ordning

och säkerhet.

De yttranden som avgivits av rikspolisstyrelsen och av polischefen i

Stockholms polisdistrikt belyser att tillståndsprövningen sker i enlighet

med lagstiftarens avsikter. Polischefen upplyser, att under tiden 1 januari

1965—28 februari 1968 förekommit 96 demonstrationer i Stockholm, varav

38 med vederbörligt tillstånd, 57 utan att tillstånd sökts, medan en demonstration

anordnats sedan polismyndigheten — av skäl som ingående

redovisas i yttrandet — avslagit ansökan om tillstånd. De demonstrationer,

som anordnats utan att tillstånd sökts, har inte i något fall ansetts behöva

upplösas. De ingripanden som polisen tvingats göra har föranletts av att

demonstranter inte beaktat gällande regler för uppträdande på allmän

plats.

Det kan således konstateras, att polismyndighetens praxis i fråga om

tillståndsgivningen står i överensstämmelse med den av lagstiftningen skyddade

principen om församlingsfrihet och lämnar mycket vittgående frihet

att anordna demonstrationer. Utskottet finner sig av nu anförda skäl inte

heller böra tillstyrka bifall till motionen II: 339.

Sammankopplingen av tillståndsprövningen och övervakning av demonstrationer

hos polismyndigheten kan, såsom anförts i motion II: 858, bidra

till en felaktig uppfattning om innebörden av tillståndsprövningen och försämra

relationerna mellan polisen och allmänheten. Mot det i motionen

framförda förslaget att beslutanderätten i tillståndsfrågor skall överföras

till en politiskt sammansatt och ansvarig nämnd har emellertid från remissmyndigheterna

riktats de invändningarna att en önskvärd snabb handläggning

skulle försvåras, att missnöje vid avslag på en av polismyndigheten

avstyrkt ansökan om tillstånd ändå torde drabba polisen och att risken

för försämrade relationer kan uppstå i de fall polischefen finner lagliga skäl

att upplösa en sammankomst, till vilken tillstånd beviljats.

Utskottet delar remissmyndigheternas uppfattning samt finner ej heller

i övrigt bärande skäl att tillstyrka motionärernas förslag.

Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna 1: 445 och II: 549 icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

2) att motion 11:378 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd;

3) att motion 11:545 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd;

4) att motion 11:339 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd; samt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968

5) att motion 11:858 icke mätte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 2 april 1968

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller (s), Oscar Carlsson (s), Hedlund

(s), Eric Gustaf Peterson (fp), Helge Karlsson (s), Karl Pettersson (s),

fru Hultell (h), herrar Kilsmo (fp), Ernst Olsson (ep), Wååg (s) och fru

Diesen (h);

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), fru Jäderberg (s),

herrar Svensson i Kungälv (s), Dickson (h), Haglund (s), Rimås (fp), Wikner

(s), Larsson i Borrby (ep), Nilsson i Bästekille (h), Andersson i Örebro

(fp), Johansson i Växjö (ep) och Hugosson (s).

Reservation

vid punkt 1)

av fru Hultell (h), fru Diesen (h) och herr Nilsson i Bästekille (h), vilka

ansett

dels att den del av utskottets utlåtande som börjar med orden »överväganden

rörande polisnämnderna» och slutar med orden »förbättra polisnämndernas

arbetsmöjligheter» bort ha följande lydelse:

»Utskottet finner polisnämndernas hittillsvarande möjligheter att fullgöra

sina viktiga arbetsuppgifter som ett kontaktorgan mellan polisen

och allmänheten alltför begränsade och anser att en skyndsam förbättring

av nämndernas resurser bör konuna till stånd. Utskottet tillstyrker därför

bifall till de likalydande motionerna I: 445 och 11:549.

Den i motionen II: 545 upptagna frågan om samarbetet mellan polisnämnderna

och polischeferna bör enligt utskottets mening behandlas på

grundval av rikspolisstyrelsens kommande redovisning och förslag i stället

för som motionärerna yrkat genom tilläggsuppdrag till 1967 års polisutredning,

som har till uppgift att göra en översyn av polisdistriktsindelningen

och den regionala polisorganisationen. Utskottet finner sig därför inte nu

böra tillstyrka denna motion men förutsätter, att de där behandlade frågorna

kommer att tas upp i samband med Kungl. Maj :ts ställningstagande

i anledning av rikspolisstyrelsens kommande framställning.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968

ligare kommer att minska. En annan brist är att polisnämnderna saknar

egna medel för att bedriva informations- och kontaktverksamhet. Olika åtgärder

för att stärka polisnämndernas ställning som kontaktorgan bör övervägas.

:; , *

I motionen II: 545 anförs, att det i lag föreskrivna samrådet mellan polischef

och polisnämnd i vissa fall varit mycket begränsat. Det finns emellertid

mycket angelägna frågor i polisens arbete som skulle vinna på att behandlas

gemensamt av polischef och polisnämnd, exempelvis trafikfrågor, färdvägar

för demonstrationer, kontrollfrågor av social och allmänmänsklig karaktär

m. m. Lagens bestämmelser bör ändras så att polisnämnderna blir ett rådgivande

organ, som polischefen har skyldighet att höra i vissa frågor. Polisnämnden

skall ha den bestämda uppgiften att utveckla och bevara goda relationer

mellan polis och allmänhet. I många kontroversiella ärenden kunde

ett klarläggande även från polisnämnden ha stor betydelse.

I motionen II: 339 anförs, att de offentliga demonstrationerna — genom

vilka man kämpat för mänskliga, politiska, ekonomiska och sociala rättigheter

— numera i Sverige främst gäller orättvisor i andra länder.

Under den gångna hösten har demonstrerande ungdomar allt oftare kommit

i häftig motsättning till polismakten, då ansökan om tillstånd av olika

skäl avslagits. Den generation som i dag tar ställning mot internationella

orättvisor och förtryck måste emellertid ha så stor frihet som möjligt att få

visa sin solidaritet med förtryckta och lidande medmänniskor och har också

rätt att bli bemött med respekt och förtroende.

Polisen, som har en ytterst otacksam och grannlaga uppgift, får genom

att tvingas stoppa politiskt medvetna och väl orienterade ungdomar en i

framtiden omöjlig arbetssituation. Det kan heller inte vara polisens uppgift

att hindra politisk aktivitet i ordnade former. Det är angeläget att regierna

för demonstrationer omprövas. Tillståndstvånget för demonstrationer bör

liberaliseras sä att större hänsyn kan tas till uppenbart politiskt betingade

demonstrationer.

I motionen II: 858 anförs i huvudsak följande.

Åsikts- och yttrandefriheten inkluderar också rätten till gatudemonstrationer.

Olika meningar har gjorts gällande vid bedömningen av de kravallsituationei

som uppstått. Från myndigheternas sida har ansvaret lagts på

demonstranterna, medan demonstranterna har lagt skulden på polisen.

Polisens befogenheter att på förhand ingripa mot en planerad demonstration

är ytterst begränsade. Inte heller kan med fog göras gällande att polismyndigheten

överträtt eller handlat i strid mot gällande bestämmelser vad

beträffar tillståndsgivningen. Sammankopplingen av tillståndsprövning och

övervakning hos polisen är emellertid uppenbarligen ägnad att inge en felaktig

föreställning om polisens lagligt grundande möjligheter att på förhand

hindra genomförandet av en demonstration. Detta kan bidra till att allvarligt

försämra relationerna mellan polisen och allmänheten.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 saml. Nr 29

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968

Motionärerna anför, att olägenheterna i allt väsentligt skulle kunna undvikas,

om beslutanderätten i frågor rörande demonstrationstillstånd gavs till

en politisk sammansatt och politiskt ansvarig nämnd. Polisnämnderna skulle

mycket väl kunna anförtros denna uppgift. Motionärerna föreslår, att i varje

primärkommun fullmäktige utser en nämnd med uppgift att i samråd med

polisen besluta om tillstånd till demonstrationer och därmed jämställda

offentliga sammankomster.

Polisens möjligheter att fullgöra sin uppgift är i hög grad beroende av

allmänhetens stöd. På vissa platser har ett lokalt samarbete organiserats

mellan polisen och medborgerliga organisationer och givit goda erfarenheter.

Den ovan föreslagna nämnden skulle kunna få till huvuduppgift att söka

åstadkomma förtroendefullt samarbete mellan polisen och de skilda medborgargrupperna.

En politiskt sammansatt nämnd med bred förankring

skulle vara väl lämpad att få folkrörelserna, de politiska och fackliga organisationerna,

ungdomsorganisationerna, elevföreningarna och föräldraföreningarna

positivt inställda till samarbete med polisen och villiga att engagera

sig i särskilda samarbetsorgan. Allmänna riktlinjer för de sistnämndas

verksamhet bör utarbetas och centrala åtgärder vidtagas för att stimulera

och främja sådana samarbetsorgan.

Beträffande motiveringarna i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna

I: 445, II: 378, II: 545, II: 339 och II: 858.

Yttrandena

Rikspolisstyrelsen anför följande i anledning av de likalydande motionerna

I: 445 och II: 549 samt motionerna II: 378 och II: 545:

I syfte att följa upp erfarenheterna av den statliga polisorganisationen och

dess verksamhet genomförde styrelsen under år 1967 konferenser med företrädare

för polisväsendet och länsstyrelserna. På grundval av bl. a. de under

konferenserna framförda synpunkterna föreslog styrelsen i sin anslagsframställning

för budgetåret 1968/69 bl. a. att vissa polisdistrikt borde sammanslås.

Till följd härav uppdrog Kungl. Maj :t åt sakkunniga att göra en

översyn av indelningen i polis- och åklagardistrikt och av den regionala

polisorganisationen.

För att fullständiga bilden av tillståndet inom polisväsendet ansåg styrelsen

det nödvändigt att även inhämta erfarenheter rörande polisnämndernas

verksamhet — jämför utskottets utlåtande nr 38 år 1967. I december

1967 framförde styrelsen därför till samtliga polisnämnder en begäran att

dessa skulle inkomma med vissa uppgifter.

Svar har ännu inte inkommit från samtliga polisnämnder och bearbetningen

av materialet har därför inte kunnat slutföras. Styrelsen är följaktligen

ännu inte beredd att dra några slutsatser som kan belysa motionärernas

synpunkter på polisnämndernas verksamhet. Styrelsen delar däremot helt

den av samtliga motionärer framförda uppfattningen att polisnämnden

är rätt forum för uppgiften att på det lokala planet främja ett förtroendefullt

förhållande mellan polisen och allmänheten.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968 5

Sedan det inkomna enkätmaterialet bearbetats är det styrelsens avsikt

att redovisa undersökningen till Kungl. Maj :t med eventuella förslag till

åtgärder.

Polischefen i Stockholms polisdistrikt anför i yttrande över motionerna

11:339 och 11:858 bl. a. följande:

Demonstrationståg och andra gatudemonstrationer är att hänföra till allmänna

sammankomster. Enligt för dylika gällande lag — lagen om allmänna

sammankomster — erfordras tillstånd av polismyndigheten för allmän

sammankomst utomhus å allmän plats. Av lagen och dess förarbeten

framgår, att polismyndighetens prövning endast skall avse frågor om ordning

(även trafik) och säkerhet. Myndigheten äger således icke att vid

tillståndsprövningen taga hänsyn till sammankomstens ändamål eller inriktning.

Polischefen redovisar vidare under vilka förutsättningar polisen har rätt

eller skyldighet att inställa eller upplösa allmän sammankomst, nämligen

om beslut meddelats att sammankomsten ej får hållas och vidare — i den

mån andra åtgärder visar sig otillräckliga — om det vid sammankomsten

förekommer något som strider mot lag samt om sammankomsten föranleder

svårare oordning eller avsevärd fara för de tillstädesvarande. Det

framhålles, att den lagstridighet som består i att sammankomst hålles utan

att tillstånd sökts inte kan läggas till grund för upplösning.

I Stockholm har sedan årsskiftet 1964—1965 till februari 1968 förekommit

96 demonstrationer, varav 38 anordnats med vederbörligt tillstånd och

57 utan att tillstånd sökts. I det återstående enda fallet hade polismyndigheten

avslagit ansökan om tillstånd att anordna demonstration.

Vid de demonstrationer, till vilka tillstånd sökts och erhållits, har i två fall

polisingripanden av i sammanhanget mera anmärkningsvärd natur behövt

företagas. I fråga om de demonstrationer, som anordnats utan att tillstånd

sökts, har i intet fall sådan svårare oordning förorsakats av tågande demonstranter,

att upplösning av tågen behövt tillgripas.

Vid omhändertagandena av demonstranter liksom vid skingringsaktionerna

har ofta tumultartade scener utspelats, beroende på att många demonstranter

vid omhändertagandena gjort våldsamt motstånd eller vid skingringsaktionerna

endast med svårighet kunnat förmås att åtlyda polisens

skingringsanmaningar. Däremot har — tvärt emot den uppfattning man

måhända kunnat bibringas genom massmedia — polispersonalen endast i

enstaka fall och på den enskildes eget initiativ och ansvar använt batong

och då, såvitt kunnat utrönas, i full överensstämmelse med gällande föreskrifter.

Polischefen uttalar uppfattningen att det råder en så fullständig demonstrationsfrihet

som rimligen kan ifrågakomma.

I och för sig har polischefen ej något att erinra mot det i motionen II: 858

framförda förslaget att tillståndsgivningen anförtros en kommunal, politiskt

sammansatt nämnd, men han poängterar att hans erfarenhet inte ger

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968

stöd för antagandet, att ändringen skulle medföra en ökad demonstationsfrihet.

Ej heller förefaller det antagligt — på grund av de ytterligt sällan

förekommande avslagsbesluten — att tillskapandet av en annan beslutsmyndighet

skulle i nämnvärd grad påverka förhållandet mellan polisen och

allmänheten — demonstranterna. Från praktisk synpunkt skulle ärendenas

handläggning uppenbarligen försvåras.

För att en tillståndsgivande nämnd skall kunna lämna samma service

som polismyndigheten nu lämnar i dessa tillståndsärenden måste nämnden

kunna sammanträda för beslut med någon timmes varsel. Då polisens ansvar

för upprätthållande av ordning och säkerhet i samband med de allmänna

sammankomsterna väl icke heller kan elimineras, torde en tillståndsgivande

nämnd med nödvändighet behöva infordra yttrande från polismyndigheten,

som i sin tur liksom för närvarande oftast skulle bli nödsakad att överlägga

med sökanden, innan yttrande skulle kunna avges. I sammanhanget bör

beaktas att en sådan tillståndsgivande nämnd icke kan undandraga sig

ansvaret för följderna av vissa beslut t. ex. i det fall att tillstånd meddelats

i strid mot polismyndighetens avstyrkande och sammankomst leder till

svårare oordning eller avsevärd fara för de tillstädesvarande. Härtill

kommer eu måhända viktigare invändning. Polischefs befogenhet att upplösa

en allmän sammankomst torde näppeligen kunna inskränkas. Den

situationen skulle då kunna uppkomma, att polischefen såge sig tvingad

att upplösa en sammankomst, för vilken tillstånd beviljats av annan myndighet.

Polischefen framhåller slutligen att polisnämnderna enligt lag redan har

som huvudsaklig uppgift att främja ett förtroendefullt förhållande mellan

polisen och allmänheten.

Rikspolisstyrelsen erinrar i sitt yttrande över motionerna 11:339 och

II: 858 om polisens skyldighet enligt polisinstruktionen att upprätthålla

allmän ordning och säkerhet.

Vidare anför styrelsen beträffande motion II: 339 bl. a. följande.

I samband med tillståndsgivningen får inga andra inskränkningar göras

i församlingsfriheten än sådana som är nödvändiga för att upprätthålla

ordning och säkerhet. Vid tillståndsgivningen till de av motionärerna åberopade

demonstrationerna har heller inga andra hänsyn tagits eller några

andra överväganden gjorts än vad som varit betingade av polisens möjligheter

och skyldigheter att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. De ingripanden

som polisen tvingats göra liar föranletts av att demonstranter

inte beaktat de regler som statsmakterna antagit för uppträdandet på allmän

plats och de skyldigheter som ålagts polisen.

Beträffande motion 11:858 erinrar styrelsen om polisnämndernas uppgifter

och om de i polisinstruktionen meddelade föreskrifterna om polischefs

samråd med nämnden.

I fråga om de praktiska konsekvenserna vid överförande av tillståndsgivningen

till annat organ än polismyndigheten framför styrelsen i huvudsak

samma synpunkter som polischefen i Stockholms polisdistrikt.

Styrelsen uttalar vidare, atl den nuvarande ordningen inte lägger hinder

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968

i vägen för polischefen att rådgöra med polisnämnden angående principerna

för tillståndsgivning till demonstrationer. Med hänsyn till frågans stora

betydelse och de motsättningar som visat sig lätt kunna uppstå mellan demonstranter

och polisen synes det många gånger lämpligt att sådant samråd

tas. Detta kräver emellertid inte någon ändring av nu gällande bestämmelser.

Rikspolisstyrelsen avstyrker ifrågavarande båda motioner.

Utskottet

Utskottet behandlade förra året i sitt utlåtande nr 38 bl. a. motionsyrkanden

om utredning angående möjligheter att förbättra allmänhetens

inställning gentemot ordningsmakten samt om åtgärder i syfte att genom

permanenta samarbetsorgan stärka och utveckla relationerna mellan polisen

och allmänheten. Utskottet erinrade bl. a. om polisnämndernas uppgift att

verka för etL förtroendefullt förhållande mellan polis och allmänhet och

anslöt sig till den av rikspolisstyrelsen i remissyttrande uttalade uppfattningen,

att ytterligare organ för samarbete inte erfordrades utan att verksamheten

borde byggas ut inom ramen för den nuvarande organisationen.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande.

De yrkanden som nu framförts i de likalydande motionerna 1: 445 och

11:549 samt i motionerna 11:378 och 11:545 syftar till olika åtgärder för

att förstärka polisnämndernas möjligheter att verka för förbättrade relationer

mellan polisen och allmänheten. I liknande syfte behandlas i motionen

II: 858 frågan om den på polismyndigheterna ankommande prövningen av

ansökningar om tillstånd till demonstrationer in. m., med yrkande om

ändrade bestämmelser, innebärande att tillståndsgivningen anförtros en

kommunal, politiskt sammansatt nämnd. I motionen 11:339 yrkas en liberalisering

av tillståndstvånget beträffande politiskt betingade demonstrationer.

Enligt lagen om polisnämnder (SFS 196^:320) åligger det polisnämnden

i varje polisdistrikt att för polischefen framlägga de förslag och eljest anföra

de synpunkter nämnden finner påkallade för att inom polisdistriktet främja

ett förtroendefullt förhållande mellan polisen och allmänheten. Nämnden

skall avge av polischefen infordrade yttranden i frågor rörande distriktets

polisväsende.

Polisnämndens ledamöter väljs — om polisdistriktet utgörs av högst fem

kommuner — av kommunernas fullmäktige och annars av i särskild ordning

valda ombud.

Enligt polisinstruktionen (SFS 1965: 686), 56 §, skall polischefen minst

två gånger varje år och i övrigt när behov föreligger samråda med polisnämnden

eller informera den om frågor av mera allmän betydelse för

distriktets polisväsende. I 57 § anges att polischefen skall inhämta nämndens

synpunkter på förslag rörande bl. a. indelningsfrågor och vissa frågor om

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968

personaltilldelning eller personalfördelning liksom på förslag angående

annan mera väsentlig ändring i polisdistriktets arbetsorganisation.

Utskottet vill starkt betona vikten av att polisen skall kunna fullgöra

sina arbetsuppgifter med allmänhetens fulla stöd och förtroende. En förutsättning

härför är ömsesidig information och en öppen diskussion om

polisens arbetsformer.

På det lokala planet bör det således särskilt ankomma på polisnämnderna

att verka för ett förtroendefullt förhållande mellan polis och allmänhet.

Enligt utskottets mening finns det anledning att närmare överväga vad

som ytterligare kan göras för att nämndernas arbete skall vinna ökad effekt.

Härvid kan aktualiseras bl. a. sådana av motionärerna berörda frågor som

nämndernas arbetsuppgifter, befogenheter och resurser samt frågan om

nämndernas lokala förankring och kontakter med olika organisationer

inom samhället.

Genom rikspolisstyrelsens försorg pågår en inventering av erfarenheter

rörande polisnämndernas hittillsvarande verksamhet. I det enkätmaterial

som styrelsen infordrat har framförts olika förslag till förbättring av

nämndernas arbetsmöjligheter. Materialet avses bli bearbetat under våren

1968, varefter det kommer att redovisas till Kungl. Maj :t med eventuella

förslag till åtgärder.

Den kartläggning rikspolisstyrelsen bedriver synes i huvudsak tillgodose

det i motionen II: 378 framställda utredningsyrkandet. Utskottet finner

sig således inte böra tillstyrka denna motion.

Överväganden rörande polisnämnderna i enlighet med yrkandena i de

likalydande motionerna 1: 445 och II: 549 bör lämpligen bygga på det material

rikspolisstyrelsen kommer att framlägga. Enligt utskottets mening

bör även den i motionen 11:545 upptagna frågan om samarbetet mellan

polisnämnderna och polischeferna behandlas på grundval av rikspolisstyrelsens

kommande redovisning och förslag i stället för som motionärerna

yrkat genom tilläggsuppdrag till 1967 års polisutredning, som har till uppgift

att göra en översyn av polisdistriktsindelningen och den regionala

polisorganisationen. Utskottet finner sig därför inte nu böra tillstyrka de

sist nämnda motionerna men förutsätter, att de där behandlade frågorna

kommer att tas upp i samband med Kungl. Maj :ts ställningstagande i anledning

av rikspolisstyrelsens kommande framställning och att det därvid

skall befinnas möjligt att vidta effektiva åtgärder för att förbättra polisnämndernas

arbetsmöjligheter.

Frågan om relationerna mellan polis och allmänhet har på senare tid kommit

i blickpunkten särskilt genom de motsättningar som uppstått i samband

med offentliga demonstrationer.

Bestämmelser rörande polismyndighets tillståndsgivning för överläggning

eller opinionsyttring utomhus på allmän plats — t. ex. demonstrationståg

och andra gatudemonstrationer — meddelas i lagen den 14 de
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 2.9 år 1968 9

cember 1956 om allmänna sammankomster. I lagen stadgas bl. a., att vikten

ur allmän synpunkt av att församlingsfriheten upprätthålles skall beaktas

vid prövning huruvida tillstånd bör meddelas. Av lagens förarbeten framgår,

att polismyndighetens prövning endast skall avse frågor om ordning

och säkerhet.

De yttranden som avgivits av rikspolisstyrelsen och av polischefen i

Stockholms polisdistrikt belyser att tillståndsprövningen sker i enlighet

med lagstiftarens avsikter. Polischefen upplyser, att under tiden 1 januari

1965—28 februari 1968 förekommit 96 demonstrationer i Stockholm, varav

38 med vederbörligt tillstånd, 57 utan att tillstånd sökts, medan en demonstration

anordnats sedan polismyndigheten — av skäl som ingående

redovisas i yttrandet — avslagit ansökan om tillstånd. De demonstrationer,

som anordnats utan att tillstånd sökts, har inte i något fall ansetts behöva

upplösas. De ingripanden som polisen tvingats göra har föranletts av att

demonstranter inte beaktat gällande regler för uppträdande på allmän

plats.

Det kan således konstateras, att polismyndighetens praxis i fråga om

tillståndsgivningen står i överensstämmelse med den av lagstiftningen skyddade

principen om församlingsfrihet och lämnar mycket vittgående frihet

att anordna demonstrationer. Utskottet finner sig av nu anförda skäl inte

heller böra tillstyrka bifall till motionen II: 339.

Sammankopplingen av tillståndsprövningen och övervakning av demonstrationer

hos polismyndigheten kan, såsom anförts i motion II: 858, bidra

till en felaktig uppfattning om innebörden av tillståndsprövningen och försämra

relationerna mellan polisen och allmänheten. Mot det i motionen

framförda förslaget att beslutanderätten i tillståndsfrågor skall överföras

till en politiskt sammansatt och ansvarig nämnd har emellertid från remissmyndigheterna

riktats de invändningarna att en önskvärd snabb handläggning

skulle försvåras, att missnöje vid avslag på en av polismyndigheten

avstyrkt ansökan om tillstånd ändå torde drabba polisen och att risken

för försämrade relationer kan uppstå i de fall polischefen finner lagliga skäl

att upplösa en sammankomst, till vilken tillstånd beviljats.

Utskottet delar remissmyndigheternas uppfattning samt finner ej heller

i övrigt bärande skäl att tillstyrka motionärernas förslag.

Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna 1:445 och 11:549 icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

2) att motion 11:378 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd;

3) att motion 11:545 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd;

4) att motion 11:339 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd; samt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968

5) att motion II: 858 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 2 april 1968

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller (s), Oscar Carlsson (s), Hedlund

(s), Eric Gustaf Peterson (fp), Helge Karlsson (s), Karl Pettersson (s),

fru Hultell (h), herrar Kilsmo (fp), Ernst Olsson (ep), Wååg (s) och fru

Diesen (h);

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), fru Jäderberg (s),

herrar Svensson i Kungälv (s), Dickson (h), Haglund (s), Rimås (fp), Wikner

(s), Larsson i Borrby (ep), Nilsson i Bästekille (h), Andersson i Örebro

(fp), Johansson i Växjö (ep) och Hugosson (s).

Reservation

vid punkt 1)

av fru Hultell (h), fru Diesen (h) och herr Nilsson i Bästekille (h), vilka

ansett

dels att den del av utskottets utlåtande som börjar med orden »överväganden

rörande polisnämnderna» och slutar med orden »förbättra polisnämndernas

arbetsmöjligheter» bort ha följande lydelse:

»Utskottet finner polisnämndernas hittillsvarande möjligheter att fullgöra

sina viktiga arbetsuppgifter som ett kontaktorgan mellan polisen

och allmänheten alltför begränsade och anser att en skyndsam förbättring

av nämndernas resurser bör komma till stånd. Utskottet tillstyrker därför

bifall till de likalydande motionerna 1:445 och 11:549.

Den i motionen II: 545 upptagna frågan om Samarbetet mellan polisnämnderna

och polischeferna bör enligt utskottets mening behandlas på

grundval av rikspolisstyrelsens kommande redovisning och förslag i stället

för som motionärerna yrkat genom tilläggsuppdrag till 1967 års polisutredning,

som har till uppgift att göra en översyn av polisdistriktsindelningen

och den regionala polisorganisationen. Utskottet finner sig därför inte nu

böra tillstyrka denna motion men förutsätter, att de där behandlade frågorna

kommer att tas upp i samband med Kungl. Maj :ts ställningstagande

i anledning av rikspolisstyrelsens kommande framställning.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 2!) år i968

11

dels ock att utskottet under punkt 1) bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

1: 445 och II: 549 i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa

om förslag för förbättring av polisnämndernas arbetsmöjligheter.

Särskilt yttrande

av fru Eriksson i Stockholm (s) och herr Svensson i Kungälv (s).

Praktiska svårigheter har anförts mot att enligt förslaget i motion 11: 858

låta de förtroendevalda polisnämnderna få ökade befogenheter bl. a. vid

polisens tillståndsgivning till demonstrationer. Att uppehålla förtroendet

mellan polis och allmänhet är emellertid en väsentlig angelägenhet i en demokrati.

Polismyndigheten skall icke uppbära kritik för att stiftade lagar

följes. Samhällets förtroendevalda bör träda in och ta ansvaret och följa

lagtillämpningen.

Den kartläggning av polisnämndernas verksamhet, som nu företas av

rikspolisstyrelsen, måste fullföljas av Kungl. Maj :t med en närmare analys

av förhållandet polis—allmänhet och med försök att finna former för att påverka

dessa relationer i demokratisk anda.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.