Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om utredning rörande bullerproblemet, åtgärder mot bullerstörningar och normer för bullervärden. Till allmänna beredningsutskottet har hänvisats de sinsemellan likalydande motionerna 1:88 av herr Hubinette och 11:134 av herr Ringaby, I: 444 av fru Diesen m. fl. och II: 558 av herr Wennerfors in. fl. samt I: 500 av herr Wirtén och fru Elvg Olsson och II: 939 av herrar Larsson i Borrby och Norrby.

1968-04-18 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1968:30, Utlåtande i anledning av motioner om utredning rörande bullerproblemet, åtgärder mot bullerstörningar och normer för bullervärden. Till allmänna beredningsutskottet har hänvisats de sinsemellan likalydande motionerna 1:88 av herr Hubinette och 11:134 av herr Ringaby, I: 444 av fru Diesen m. fl. och II: 558 av herr Wennerfors in. fl. samt I: 500 av herr Wirtén och fru Elvg Olsson och II: 939 av herrar Larsson i Borrby och Norrby.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1968

1

Nr 30

Utlåtande i anledning av motioner om utredning rörande bullerproblemet,

åtgärder mot bullerstörningar och normer

för bullervärden.

Till allmänna beredningsutskottet har hänvisats de sinsemellan likalydande

motionerna 1:88 av herr Hubinette och 11:134 av herr Ringaby,

I: 444 av fru Diesen m. fl. och II: 558 av herr Wennerfors in. fl. samt I: 500

av herr Wirtén och fru Elvg Olsson och II: 939 av herrar Larsson i Borrby

och Norrby.

I motionerna hemställes,

A) såvitt avser motionerna I: 88 och II: 134 att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhåller om en förutsättningslös utredning om bullerproblemet

i syfte att bl. a. snabbt få fram normer för högsta tillåtna ljudnivå på

de områden där detta är möjligt;

B) såvitt avser motionerna I: 444 och II: 558 att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte hemställa, att Kungl. Maj :t låter utarbeta normer avseende

högsta tillåtna bullervärden; samt

C) såvitt avser motionerna 1:500 och 11:939 att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa om åtgärder för att bekämpa bullerstörningarna

i samhället, varvid särskilt bör beaktas

a) att i en ny organisation för miljövårdsforskningen buller frågorna blir

beaktade på liknande sätt som andra föroreningar,

b) att en egen administrativ enhet inrättas i statens naturvårdsverk för

den centrala handläggningen av bullerfrågorna,

c) att en ny lagstiftning mot buller ej begränsas till endast fast egendom

och varaktig störning utan innefattar alla källor som kan medföra fysiska

eller psykiska skador,

d) att särskilt vikten av att det utarbetas gränsvärden för de högsta bullerstörningar,

som bör tillåtas, betonas,

e) att i övrigt beaktas vad som anförts i motionerna särskilt beträffande

buller på arbetsplatser, från kommunikationer och från luftfarten.

Utskottet har upptagit motionerna till samtidig behandling.

Över motionerna har inhämtats yttranden av naturvårdsverket, arbetarskyddsstyrelsen,

luftfartsverket och statens institut för folkhälsan. Härjämte

har Ingeniörsvetenskapsakademien, hälsovårdsnämnden i Stockholm

samt Scandinavian Airlines System (SAS) och Linjeflyg AB (LIN)

beretts tillfälle att avge yttranden.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 samt. Nr 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1968

Motionerna

I motionsparet I: 88 och II: 134 framhålles att ljudeffekter av olika slag

håller på att bli eu allvarlig hälsorisk för nutidsmänniskan. Det har emellertid

visat sig mycket svårt att göra någonting åt dessa problem, då lagstiftningen

på området är mycket ofullständig. Enkätundersökningar visar

klart att bullret uppfattas som en påtaglig irritationskälla samt att motorcyklar,

mopeder, lastbilar och jetplan uppfattas som de mest störande bullerfaktorerna.

Motionärerna anför vidare att i Västtyskland, Finland och Norge införts

maximigränser för ljudnivån på motorfordon. I Sverige finns inga motsvarande

normer. Förslag härom har dock framlagts av folkhälsoinstitutet. Det

framstår enligt motionärerna som nödvändigt med skärpta åtgärder mot

buller. En lagstiftning på detta område kan utformas så att den inte hindrar

användningen och utvecklingen av maskiner och redskap i allmänhet.

I motionerna I: 444 och II: 558 anförs att det är angeläget att frågan om

bullerstörningar blir föremål för en närmare utredning med syfte att i görligaste

mån begränsa dessa störningar. En hög bullernivå nedsätter arbetsförmågan

och förorsakar såväl fysiska som psykiska sjukdomstillstånd. Bullerproblematiken

har även en inte obetydlig ekonomisk dimension. Problematiken

kan inte angripas enbart genom en vidgning av skadeståndsskyldigheten.

Strävan måste primärt vara att framtvinga åtgärder avsedda att begränsa

bullret vid källan. Om fastställda normer för tillåtna bullervärden saknas

och risk för skadestånd ej föreligger kommer sannolikt utvecklingen av

dämpningsåtgärder för bullerkällorna att gå mycket långsamt. Normer för

tillåtna bullervärden bör därför enligt motionärerna uppställas.

I motionsparet 1: 500 och II: 939 påpekas särskilt att bullerfrågorna uppmärksammats

alltför litet i stadsplaneringen.

Motionärerna anför att det finns stora möjligheter att vidta bullerbekämpande

åtgärder för alla slag av byggmaskiner men att myndigheterna har

mycket små möjligheter att styra bullret med gällande lagstiftning. Hygieniska

normvärden saknas. Resurserna både medicinskt och tekniskt för

förebyggande av buller bör kraftigt ökas, och forskningsresultat och erfarenheter

måste föras ut på arbetsplatserna. Vid projekteringar måste finnas

bullerexpertis som kan lämna råd och upplysningar. Förslag till förbättringar

på arbetsmiljöns område bör snabbt framläggas vad speciellt

bullret beträffar. Även problemen på flygbullrets område måste uppmärksammas.

Bullerfrågorna ingår enligt motionärerna i flera olika myndigheters verksamhetsområden,

till exempel statens planverk, arbetarskyddsstyrelsen, luftfartsstyrelsen,

arbetsmedicinska institutet, folkhälsoinstitutet samt de kommunala

byggnadsnämnderna och hälsovårdsnämnderna. Frågornas hand
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1968 3

läggning brister i samordning mellan olika organ. Naturvårdsverket bör

övervaka bullerfrågorna och leda och samordna olika aktiviteter.

Motionärerna uttalar att gränsvärden för högsta tillåtna bullerstörningar

måste utarbetas. Med medicinskt underlag bör man kunna definiera vad

som skall tolereras, oavsett bullerkällans beskaffenhet eller varaktigheten av

störningen. En ny lag bör därför ej begränsas till att endast avse varaktig

störning från fast egendom. Bullerforskningen måste få samma möjligheter

som annan miljövårdsforskning och bör samordnas inom den organisation

som föreslagits för miljövårdsforskningen. Motionärerna föreslår att en

arbetsgrupp tillsättes som snabbutreder frågan.

Beträffande motiveringarna i övrigt hänvisas till motionerna IT: 134,

II: 558 och II: 939.

Yttrandena

Naturvårdsverket framhåller att verket saknar expertis på bullerområdet

men uttalar mot bakgrund av verkets erfarenheter av luftföroreningsproblem,

som uppvisar många likheter med bullerproblemen, att de framförda

förslagen förefaller angelägna. Naturvårdsverket har i petita för

1968/69 framhållit att en sektion för bullerärenden, vars inrättande föreslagits

av immissionssakkunniga, i ett uppbyggnadsskede kan förläggas till

luftvårdsbyrån, men att på sikt en särskild byrå för bullerärenden bör inrättas

inom verket.

Arbetarskyddsstyrelsen, som begränsar sitt yttrande att avse buller på arbetsplatser,

anser ytterligare utredning beträffande sådant buller knappast

erforderlig och kan inte tillstyrka bifall till motionerna i den delen.

Styrelsen redogör för gällande lagstiftning rörande buller på arbetsplatser

samt för utredningar rörande bullerproblem, varvid särskilt poängteras en

under åren 1956—1958 i samråd med statens institut för folkhälsan företagen

undersökning inom svensk industri, vars resultat publicerats i Nordisk

Hygienisk Tidskrift 1961.

Vidare upplyser styrelsen att man inom vissa branscher tillsatt särskilda

arbetsgrupper med representanter för arbetsmarknadens berörda parter,

arbetarskyddsnämnden och arbetarskyddsstyrelsen och med uppgift att inom

respektive bransch söka kartlägga bullret och framlägga förslag till

åtgärder. Man söker genom bullermätningar och prov vid lämpliga företag

komma fram till typlösningar, som sedan kan tillämpas vid andra företag

inom branschen. Kontakt tas även med maskintillverkare på hithörande

områden.

I fråga om normer för högsta tillåtna bullervärden anför styrelsen bl. a.,

att frågan om hygieniska gräns- eller riktvärden för olika slag av buller har

tagits upp till behandling inom Internationella standardiseringsorganisatio
1*

— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 sand. Nr 30

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1968

nen (ISO). I detta arbete har även Sverige deltagit. Full enighet i frågan har

dock hittills inte kunnat nås inom ISO. — Styrelsen har, efter samråd med

svensk teknisk och medicinsk expertis, under någon tid försöksvis tillämpat

vissa bullervärden som stämmer väl överens med ett förslag till svensk

standard som är under utarbetande inom Svenska elektriska kommissionen

(SEK).

Styrelsen har nyligen beslutat att i sina anvisningar angående hörselskydd

(nr 45: 2) införa riktvärden för maximalt tillåten exposition för kontinuerligt

buller vid arbete med oskyddat öra under helt arbetsskift eller del därav.

Värdena är avsedda att vara till ledning vid bedömning av frågor om åtgärder

för undvikande av hörselskada. Inom styrelsen har även utarbetats

förslag till ett meddelande rörande buller, vilket snarast möjligt kommer

att utfärdas. —

I vad gäller arbetsbuller av typ som inte är hörselskadande men har störande

eller irriterande inverkan föreligger enligt den medicinska expertisen

på området ännu inte tillräckligt underlag för att riktvärden skall kunna

utfärdas.

Beträffande bullerbekämpandc åtgärder på arbetsplatserna anför styrelsen:
Utöver

de bullerbekämpande åtgärder som föreslås av de tidigare nämnda,

branschvis utsedda arbetsgrupperna lämnar yrkesinspektionens tjänstemän

vid sina inspektioner på arbetsplatserna anvisningar om erforderliga sådana

åtgärder. I första hand eftersträvas att bullret dämpas vid källan, t. ex.

genom inbyggnad av maskiner. Där sådana åtgärder inte skäligen kan vidtagas,

får i stället arbetstagarna tillhandahållas hörselskydd.

På sådana arbetsplatser, där en noggrann bedömning av hörselskaderiskerna

erfordrats, har styrelsen biträtt yrkesinspektionen med mera avancerade

bullermätningar. För detta ändamål har styrelsen sedan år 1964 en

precisionsljudnivåmätare med utrustning för oktavbandsanalys. Med denna

har utförts ett relativt stort antal mätningar. Styrelsen avser att skaffa

denna typ av instrument åt varje yrkesinspektionsdistrikt, i den mån begärda

medel härför erhålles.

Utöver tillsynen av bullersituationen på arbetsplatserna ingår i yrkesinspektionens

arbetsuppgifter att förhandsgranska ritningar för industribyggnader

e. d. Vid denna granskning ägnas numera uppmärksamhet även

åt bullerproblemet, och inspektionen kan i mera svårbedömda fall också

hänvisa byggherren till att anlita en konsultbyrå, som får utreda problemen

och skriftligen redovisa vilka åtgärder som kommer att vidtagas i bullerbekämpande

syfte.

Slutligen framhåller styrelsen, att i det program om företagshälsovård,

varom arbetsmarknadens huvudorganisationer (SAF och LO) har träffat

överenskommelse, förutsättes att hörselkontroll av personalen också skall

ingå som en väsentlig del i företagshälsovården. — Det förekommer även att

man bransclivis söker kartlägga och följa upp hörselstatus hos arbetstagarna.

Luftfartsverket, vars yttrande begränsas att avse flygbullerproblem, erinrar

till en början om betänkandena Flygbuller som samhällsproblem

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1968 5

(SOU 1961:25) och Luftförorening, buller och andra immissioner (SOU

1966: 65). Verket instämmer på så sätt i syftet med motionerna, att för luftfartens

del en utredning bör få i uppdrag att skyndsamt utreda och föreslå

normer för flygbuller. Verket anför vidare:

Luftfartsverket står nu inför en delvis ny situation, som karaktäriseras

av att en anpassning måste ske till jettrafiken och de flygplantyper som

under de närmaste åren kan beräknas komma till användning, typ Douglas

DC-9 och liknande. För detta ändamål har luftfartsverket igångsatt en utredning

syftande till att för trafikflygplatserna utarbeta bullermattor baserade

på bullerkaraktäristika för nämnda flygplantyp. Denna utredning

syftar ytterst till förhindrande av sådan bebyggelse, som ur bullerstörningssynpunkt

inte bör komma till stånd.

Numera föreligger ett betydligt bättre material i fråga om bullerkaraktäristika

samt praktiska erfarenheter av bullerstörningar kring flygplatser.

Den av motionärerna föreslagna utredningen bör bedöma inverkan på den

kritiska bullergränsen av sådana faktorer som bullernivå, bullertyp, frekvensen

av störande buller och bullrets fördelning på dygnets timmar. Hänsyn

bör också tagas till förekomsten av och graden av störningar från annat

buller i samhället (andra kommunikationer, industrier in. in.). Slutligen bör

en avvägning ske mellan kommunikationsintressen och miljövårdsintressen.

Detta problemkomplex innehåller sålunda icke blott tekniska och vetenskapliga

frågeställningar utan även socialetiska aspekter och värderingar.

Enligt luftfartsverkets mening synes dessa spörsmål väl lämpade för eu

utredning. Denna bör arbeta snabbt och utmynna i konkreta förslag, som

kan tjäna som riktlinjer för bestämmelser i ämnet. Om icke kravet på

snabbhet uppfylles, är det fara för att planeringen av bebyggelsen i närheten

av befintliga flygplatser kan komma att fördröjas eller genomföras felaktigt.

Lösningen av dessa frågor bör därför ej uppskjutas i avbidan på en mera

generell utredning om samhällsbilder i allmänhet.

Statens institut för folkhälsan tillstyrker den föreslagna utredningen

rörande normer för olika typer av buller samt anför:

Från miljövårdssynpunkt är det angeläget att bedömningen av bullerstörningar

samordnas med bedömning av andra stimuli såsom vatten- och luftföroreningar.

Förutsättningarna att framlägga normer om högsta tolerabla nivåer är

beträffande bullerstörningar ovanligt gynnsamma i jämförelse med vad som

är fallet beträffande andra i samhället förekommande stimuli. Omfattande

erfarenheter från mätningar av buller föreligger såväl inom Sverige som

internationellt.

Också vad beträffar störningsgraden föreligger goda möjligheter till

mätningar. Genom sociologiska mätningar av besvärsreaktioner kan störningsgraden

för olika buller klarläggas på ett objektivt sätt och underlag

erhållas för bedömning av tolerabla nivåer.

Institutet har utfört flera bullerundersökningar avsedda att frambringa

material, lämpligt som underlag för en hygienisk bedömning t. ex. angående

buller från motorfordon. Institutet företar nu en undersökning rörande buller

från trafikleder, vilken väntas vara klar till sommaren 1968. Vidare utförs

också eu utredning angående buller från byggnad sarbetsplatser. Utredningen

avser att belysa möjligheter att minska buller från byggnadsarbets
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1068

platser och arbetsmaskiner. Institutet har även i flera fall i samarbete med

hälsovårdsnämnder och andra myndigheter varit engagerat i större undersökningar

rörande lokala buller från flygfält, skjutfält och andra punktkällor

i avsikt att utröna huruvida förekommande eller beräknade framtida

bullernivåer kunde tolereras från hälsovårdssynpunkt.

Institutet är angeläget att medverka i den fas av utredningen som omfattar

insamling och medicinsk-hygienisk värdering av tillgängligt material för

utarbetande av förslag till normer. Vad beträffar de organisatoriska frågorna

föreslår institutet att dessa frågor behandlas av den föreslagna utredningen.

Ingeniörsvetenskapsakademien anför:

Akademien delar helt de synpunkter som framföres i motionerna om

behov av ökade insatser av skilda slag för att stävja utbredningen av buller.

Vid ett eventuellt utredningsarbete bör det emellertid iakttagas att en stor

del av det erforderliga vetenskapliga och tekniska underlaget redan finns

framtaget för att möjliggöra fastläggandet av normer och gränsvärden, varför

utredningsarbetet bör kunna genomföras på tämligen kort tid. Den skadliga

effekten av buller beror emellertid på många faktorer med ett komplext

inbördes samband och det är därför mycket svårt att gradera bullerstörningarna

på rent medicinskt underlag. På längre sikt måste därför forskningsarbetet

utbyggas inom såväl det medicinska som det tekniska området.

En fråga av annan art utgör planeringen vid anläggningen av industrier,

bostadsområden, trafikleder och flygplatser. Akademien anser att, liksom

i övriga immissionsfrågor, en särskild instans, exempelvis en bullerbyrå vid

statens naturvårdsverk, bör ansvara för en långsiktig riksplanering, så att

allvarliga misstag kan undvikas.

Bestämmelser om högsta tillåtna bullernivåer bör införas snarast, dock

så att tid för omkonstruktioner av motorer, ljuddämpare o. d. medges, så

som skett på vissa håll utomlands. Industribullerproblemen omhändertas

lämpligen av de instanser som redan är verksamma på detta område, nämligen

arbetarskyddsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen och arbetsmedicinska institutet.

Akademien vill slutligen framhålla att det föreligger ett stort behov

av information om existerande kunskaper på bullerområdet.

Hälsovårdsnämnden i Stockholm åberopar ett tjänsteutlåtande av hälsovårdsförvaltningen,

vari tillstyrkes att åtgärder vidtas i enlighet med vad

som föreslagits i motionerna. I utlåtandet anförs bl. a.:

Genom ett samarbete mellan byggnadsnämnden och hälsovårdsnämnden

i Stockholm utförs sedan 1964 stickprov på ljudisoleringen i nybyggda

fastigheter inom staden. Byggnadsnämnden bedömer i samband med byggnadslovsansökan

bl. a. att byggnadskonstruktionerna är undersökta genom

laboratoriemässiga prov eller att de genom praktisk erfarenhet visat sig uppfylla

erforderliga ljudisoleringskrav. — Hälsovårdsnämndens tekniskhygieniska

avdelning gör ljudisoleringsmätningar enligt byggnadsstyrelsens

anvisningar i byggnaden, då den är klar för inflyttning. Genom denna

kontroll "bär åstadkommits en form för reducering av de svåraste bullerkällorna

i bostaden. Åren 1964—1967 har 4 799 mätobjekt kontrollerats

genom dessa mätningar och förbättringar har härigenom konstaterats.

Ljudisoleringskontrollen kräver relativt omfattande tekniska arrangemang

och är därför ganska kostsam. Stockholms kommunala myndigheter

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1968 7

har emellertid bedömt kostnaden ringa i förhållande till den vinst man får

i form av garanti för ett gott akustiskt klimat, främst i bostäderna.

Vid klagomål över störande buller görs uppmätningar av det aktuella

bullret bl. a. för bedömning av dess karaktär och intensitet. Stundom utförs

också ljudisoleringsmätning av lägenhetsskiljande bjälklag eller väggar.

Trafikbullret utgör utan tvekan en av de viktigaste miljövårdsfrågorna i

samband med stadsplanering. Man bör bär skilja på två olika alternativ, dels

det som gäller trafik i måttlig hastighet under 60 å 70 km/tim., dels den

snabbare trafiken på motorvägar och landsvägar med högre hastigheter.

Det är möjligt atL utan särskilt stora insatser åstadkomma en bullersänkning

hos det enskilda fordonet som orsakar bullret i måttlig hastighet och därmed

en minskning av trafikbullernivån mer allmänt i tätorterna. En förutsättning

härför är emellertid att myndigheterna fixerar krav uttryckta i

lämpliga siffermässiga normer eller riktvärden. Sådana krav finns inte

utfärdade av vederbörande statliga myndigheter. Stockholms stads hälsovårdsförvaltning

söker sig därför fram på andra vägar för att angripa trafikbullret.

Hälsovårdsförvaltningen mäter förutom trafikbullernivån på olika platser

även det buller som avges från sophämtningsfordon och vid speciella trafikkontroller

från andra fordon.

Bullerstörningar på byggnadsplatser är mycket besvärliga och hälsovårdsnämnden

får ofta mottaga klagomål över sådana olägenheter. Hälsovårdsförvaltningen

har gjort en del mätningar från byggnadsplatser, som ger

möjlighet till bedömning av sådana bullerstörningar. Under senare tid har

vissa tekniska konstruktioner kommit i marknaden, som ger möjlighet att

minska denna typ av buller. Inte heller här finns emellertid några av myndighet

fixerade, godtagbara maximinivåer.

Hälsovårdsförvaltningen anser att bullerbekämpningen måste ges samma

möjligheter som bekämpning av vatten- och luftföroreningar.

Hälsovårdsförvaltningen delar även den uppfattning, som motionärerna

anfört, nämligen att immissionslagen i och för sig inte borde vara bunden

enbart till fast egendom utan överhuvudtaget kunna tillämpas på bullerstörande

faktorer. Om man emellertid inte anser det möjligt att ändra förutsättningarna

för naturvårdsverkets verksamhet i detta avseende, synes det

dock angeläget att, då naturvårdsverket får erforderliga resurser i form av

en egen bullerbekämpningsbyrå, verket kommer med förslag och initiativ

till åtgärder, som i sin tur kan fastställas av andra myndigheter, t. ex. statens

vägverk ifråga om motorfordonsbuller. En viktig uppgift för naturvårdsverket

skulle då vara att komma med förslag till normer och riktvärden, som

kan tillämpas lika för alla producenter med likartad tillverkning.

Eftersom det tycks vara vissa svårigheter på grund av bristande medicinsk

forskning och medicinska erfarenheter att finna stöd för att definitivt fastställa

högsta tillåtna ljudnivåer för olika förhållanden inom omgivningshygienen,

synes man böra överväga att skapa provisoriska normer eller riktvärden

grundade på allmän erfarenhet, som man har t. ex. hos hälsovårdsnämnderna.

Även om dylika riktvärden till att börja med kommer att ligga

för högt, så får man i varje fall en nedtrappning av bullerstörningarna i samhället.

Man bör därför snarast möjligt få fram bullernormer, som kan provisoriskt

tillämpas en tid framöver i avvaktan på bättre forskningsunderlag.

SAS och LIN anför i eif gemensamt yttrande bl. a. följande:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1968

Vad speciellt gäller sådant buller, som alstras av trafikflygplan, är härmed

förbundna frågor av mer internationell karaktär än de övriga bullerfrågor,

som refereras i motionerna. Det är därför angeläget, att dessa frågor handlägges

på ett internationellt plan och att berörda svenska myndigheter medverkar

härvid. Det pågår redan en betydlig internationell aktivitet på området.

Den mellanstatliga organisationen ICAO (International Civil Aviation

Organization) behandlade bullerfrågorna senast vid ett möte i Montreal i

november/december 1967 och kommer redan i vår att behandla samma

ärende. ICAO samarbetar bland annat med ISO (International Standardization

Organization) om normer för bullermätningar.

Flygbolagens internationella organisation IATA (International Air Transport

Association) är likaså engagerad i de åtgärder, som kan vidtas för att

minska flygbuller genom bullerminskande flygprocedurer.

Den amerikanska luftfartsmyndigheten FAA (Federal Aviation Agency)

har nyligen framlagt ett tentativt förslag till bullerbegränsningar, som skall

gälla vid certifiering av nya flygplantyper. FAA har dessutom utgivit vissa

rekommendationer beträffande planering av bebyggelse kring nya flygplatser.

— Det är riktigt som framhålls i en av motionerna, att överljudsplanen

kan komma att skapa speciella bullerproblem. Det är emellertid viktigt att

konstatera, att dessa bullerproblem icke uppkommer i anslutning till de

internationella storflygplatserna, där dessa flygplan startar eller landar,

eftersom flygplanen icke kommer att flyga inom dessa områden med överIjudsfart.

Såsom framgår av ovanstående är frågan om flygbuller redan föremål för

utredning och överväganden på många olika plan — nationellt och internationellt

— och det synes vara värdefullt, om detta arbete kan fortgå som

hittills med en aktiv insats från svensk sida.

Sammanfattningsvis vill SAS och LIN föreslå att bullerfrågorna noggrant

beaktas i den långsiktiga regionala markplaneringen, samt att den internationella

verksamheten i avsikt att begränsa störningar av flygbuller stödes

genom en aktiv medverkan från svensk sida.

Utskottet

Frågor om åtgärder mot hälsovådligt eller störande buller har vid ett

flertal tillfällen behandlats av riksdagen.

Andra lagutskottet har i sitt utlåtande nr 77 år 1965 framhållit att åtgärder

mot buller kan vidtagas dels med stöd av olika offentligrättsliga bestämmelser

— t. ex. inom planlagstiftningen, hälsovårdslagstiftningen, arbetarskyddslagstiftningen,

ordningslagstiftningen, trafiklagstiftningen och

i naturvårdslagen — dels ock genom i praxis utbildade regler om rättsskydd

mot immissioner från fast egendom. Utskottet uttalade bl. a. att de åtgärder

som vidtagits från samhällets sida i fråga om forskning och bekämpning

av buller var splittrade och ineffektiva och att det kunde vara befogat att

ett centralt organ fick till uppgift att bevaka samhällets intressen på bullerområdet.

Med en sådan ordning blev det lättare att överblicka vilka åtgärder

som borde vidtagas inom lagstiftning och annorstädes för att komma till

rätta med problemen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1968 9

Genom skrivelse till Kungl. Maj :t tillkännagav riksdagen som sin mening

vad utskottet anfört i denna fråga.

Immissionssakkunniga har härefter i sitt betänkande »Luftförorening,

buller och andra immissioner» (SOU 1966:65) hl. a. framlagt förslag till

lag om tillsyn till skydd mot vattenförorening, luftförorening, buller in. m.

(miljötillsynslag). Enligt lagförslaget skall länsstyrelserna och statens naturvårdsverk

vara tillsynsmyndigheter med vissa närmare angivna uppgifter

och befogenheter. Förslaget övervägs inom Kungl. Maj :ts kansli.

I de nu föreliggande motionsparen I: 88 och II: 134 samt I: 444 och II: 558

anhålles om utredning eller andra åtgärder för att normer för högsta tilllåtna

ljudnivåer eller bullervärden skall kunna fastställas. Vikten av gränsvärden

för tillåtliga bullerstörningar betonas också i inotionsparet 1:500

och II: 939 i yrkandet under punkten d).

Normer för tillåtligt buller torde inte kunna få en enhetlig utformning

utan måste vägas mot olika medicinska, hygieniska, tekniska, ekonomiska

och sociala faktorer som kan skifta starkt mellan olika verksamhetsområden

och miljöer. Av remissinstansernas uttalanden framgår att frågor om

hygieniska rikt- eller gränsvärden för skilda slag av buller är föremål för

stor uppmärksamhet och att betydande insatser görs för att få fram material

som på olika områden kan ge underlag för normer. Allmänna beredningsutskottet

delar motionärernas uppfattning att det härutöver är önskvärt

att samhället centralt bevakar bullerproblemen med sikte bl. a. på att

sådana normer eller rekommendationer skall kunna fastställas. Enligt utskottets

mening bör emellertid förslag rörande de administrativa formerna

för miljötillsynen på detta fält avvaktas före ett ställningstagande till

frågan om utredning eller andra särskilda åtgärder skall anses påkallade.

Utskottet är således inte berett att nu tillstyrka motionerna i här berörda

delar.

I motionsparet 1:500 och 11:939 har vidare yrkats att en administrativ

enhet inrättas i statens naturvårdsverk för den centrala handläggningen av

bullerfrågorna. Ett liknande yrkande, avseende förstärkning av det centrala

organet för naturvård med expertis för bullerfrågor, framställdes i motioner

till 1967 års riksdag i anledning av propositionen nr 59/1967 angående naturvårdens

organisation, in. m. Jordbruksutskottet (utlåtande nr 17 år 1967)

fann detta yrkande ej böra föranleda någon riksdagens åtgärd, bl. a. med

hänsyn till att immissionssakkunnigas förslag var föremål för Kungl. Maj :ts

prövning. Riksdagen avslog motionerna. Allmänna beredningsutskottet finner

sig av samma skäl ej böra tillstyrka det nu framförda yrkandet men anser

sig mot bakgrunden av riksdagens uttalande år 1965 angående behovet

av ett centralt organ för bevakning av bullerfrågor och immissionssakkunnigas

utredning kunna förutsätta, att förslag om en organisation med erforderliga

resurser kommer att föreläggas riksdagen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1968

I det sist nämnda motionsparet framhålles vidare, att i en ny organisation

för miljövårdsforskningen bullerstörningar bör bli beaktade på liknande

sätt som andra föroreningar. Denna fråga har i anledning av motioner

till årets riksdag behandlats av jordbruksutskottet, som i sitt utlåtande

nr 19 år 1968 ansett det vara ostridigt att bullerområdet får anses

vara en del av naturvårdsforskningen i vidare mening. I utlåtandet erinras

emellertid om uttalande i årets proposition nr 37 angående naturvårdsforskningens

organisation m. in. att det organ som får till uppgift att leda

arbetet bör ha möjlighet att anpassa forskningsområdet till utvecklingens

krav. Jordbruksutskottet har funnit anledning anta att även bullerproblemet

och därmed sammanhängande frågor kommer att ägnas vederbörlig

uppmärksamhet utan någon särskild åtgärd från riksdagens sida i anledning

av ifrågavarande motioner.

I motionerna I: 500 och II: 939 har även yrkats att en ny lagstiftning mot

buller skall avse inte endast buller från fast egendom och varaktig störning

utan även innefatta alla källor som kan medföra fysiska eller psykiska

skador.

Som ovan nämnts öppnar redan gällande lagstiftning på olika områden

vissa möjligheter till åtgärder mot buller. Oavsett lagstiftningens uppbyggnad

torde tillämpningen i väsentlig mån bli beroende av det underlag

som forskning och särskilda studier kan ge. I och med att underlag skapas

för mer preciserade hygieniska bedömningar torde man även kunna förvänta

att lagstiftningens praktiska effekt kommer att öka.

Som framgår av remissyttrandena bearbetas redan centrala frågeställningar

rörande buller på arbetsplatser och från kommunikationer. Till stor

del kan således även de synpunkter som framförts i det sista delyrkandet i

motionerna I: 500 och II: 939 anses vara tillgodosedda.

Utskottet finner sig med hänsyn till vad nu anförts ej heller böra tillstyrka

bifall till det sist nämnda motionsparet i vad avser andra frågor än

gränsvärden för bullerstörningar.

Utskottet får således hemställa,

1) att de sinsemellan likalydande motionerna 1:88 och

11:134, 1:444 och 11:558 samt 1:500 och 11:939 — sistnämnda

motioner såvitt avser gränsvärden för bullerstörningar

— icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

2) att de likalydande motionerna 1:500 och 11:939, såvitt

de ej behandlats under punkten 1), icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 april 1968

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

s. 11 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1968 11

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller (s), Oscar Carlsson (s), Hedlund

(s), Helge Karlsson (s), Karl Pettersson (s)*, fru Hultell (h)*, herrar

Kilsmo (fp), Ernst Olsson (ep), Wååg (s)*, fru Diesen (h), herrar Wirtén

(fp) och Johan Olsson (ep)*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), fru Jäderberg

(s), herrar Svensson i Kungälv (s)*, Dickson (h), Haglund (s). Rimås (fp),

Wikner (s), Larsson i Borrby (ep), Nilsson i Bästekille (h), Andersson i

Örebro (fp), Johansson i Växjö (ep) och Hugosson (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

vid punkt 1)

av fru Hultell (In, herrar Kilsmo (fp) och Ernst Olsson (ep), fru Diesen

(h), herrar Wirtén (fp), Johan Olsson (ep), Dickson (h), Rimås (fp), Larsson

i Borrby (ep), Nilsson i Bästekille (h), Andersson i Örebro (fp) och

Johansson i Växjö (ep), vilka ansett

dels att utskottets utlåtande fr. o. in. det avsnitt som börjar med orden

»Normer för tillåtligt buller» bort ha följande lydelse:

»Av remissinstansernas uttalanden framgår, att föreslagna åtgärder är

både angelägna och möjliga att genomföra.

Enligt IVA är forskningen på detta område så långt kommen, att ett utredningsarbete

bör kunna genomföras på tämligen kort tid. Statens institut

för folkhälsan pekar också på de gynnsamma förutsättningarna för ett införande

av normer beträffande bullerstörningar.

Allmänna beredningsutskottet finner för sin del. att bullerstörningar

uppfattas som ett stort problem i det moderna samhället. Utskottet delar

därför motionärernas och remissinstansernas uppfattning, att gränsvärden

för bullerstörningar bör fastställas, även om dessa normer inte blir definitiva,

utan självfallet kan komma att justeras i takt med forskningens och

teknikens framsteg. Utskottet vill därför tillstyrka motionerna i här berörda

delar och finner således att normer avseende högsta tillåtna bullervärden

bör utarbetas.

I motionsparet I: 500 och II: 939 ---- (lika med utskottet)---

anses vara tillgodosedda.

Utskottet finner sig med hänsyn till vad nu anförts ej böra tillstyrka bifall

till det sist nämnda motionsparet i vad avser andra frågor än gränsvärden

för bullerstörningar.»

dels ock att utskottet under punkten 1) bort hemställa,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1968

»att riksdagen i anledning av de sinsemellan likalydande

motionerna I: 88 och II: 134, I: 444 och II: 558 samt I: 500

och II: 939 — sistnämnda båda motioner i vad avser gränsvärden

för bullerstörningar — i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte hemställa att Knngl. Maj :t efter erforderlig utredning

låter utarbeta normer avseende högsta tillåtna bullervärden.»

ESSELTE AB, STHLM 68

814293

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.