Utlåtande i anledning av motioner om utredning rörande bullerproblemet, åtgärder mot bullerstörningar och normer för bullervärden. Till allmänna beredningsutskottet har hänvisats de sinsemellan likalydande motionerna 1:88 av herr Hubinette och 11:134 av herr Ringaby, I: 444 av fru Diesen m. fl. och II: 558 av herr Wennerfors in. fl. samt I: 500 av herr Wirtén och fru Elvg Olsson och II: 939 av herrar Larsson i Borrby och Norrby.
1968-04-18 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1968:30, Utlåtande i anledning av motioner om utredning rörande bullerproblemet, åtgärder mot bullerstörningar och normer för bullervärden. Till allmänna beredningsutskottet har hänvisats de sinsemellan likalydande motionerna 1:88 av herr Hubinette och 11:134 av herr Ringaby, I: 444 av fru Diesen m. fl. och II: 558 av herr Wennerfors in. fl. samt I: 500 av herr Wirtén och fru Elvg Olsson och II: 939 av herrar Larsson i Borrby och Norrby.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1968
1
Nr 30
Utlåtande i anledning av motioner om utredning rörande bullerproblemet,
åtgärder mot bullerstörningar och normer
för bullervärden.
Till allmänna beredningsutskottet har hänvisats de sinsemellan likalydande
motionerna 1:88 av herr Hubinette och 11:134 av herr Ringaby,
I: 444 av fru Diesen m. fl. och II: 558 av herr Wennerfors in. fl. samt I: 500
av herr Wirtén och fru Elvg Olsson och II: 939 av herrar Larsson i Borrby
och Norrby.
I motionerna hemställes,
A) såvitt avser motionerna I: 88 och II: 134 att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhåller om en förutsättningslös utredning om bullerproblemet
i syfte att bl. a. snabbt få fram normer för högsta tillåtna ljudnivå på
de områden där detta är möjligt;
B) såvitt avser motionerna I: 444 och II: 558 att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte hemställa, att Kungl. Maj :t låter utarbeta normer avseende
högsta tillåtna bullervärden; samt
C) såvitt avser motionerna 1:500 och 11:939 att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om åtgärder för att bekämpa bullerstörningarna
i samhället, varvid särskilt bör beaktas
a) att i en ny organisation för miljövårdsforskningen buller frågorna blir
beaktade på liknande sätt som andra föroreningar,
b) att en egen administrativ enhet inrättas i statens naturvårdsverk för
den centrala handläggningen av bullerfrågorna,
c) att en ny lagstiftning mot buller ej begränsas till endast fast egendom
och varaktig störning utan innefattar alla källor som kan medföra fysiska
eller psykiska skador,
d) att särskilt vikten av att det utarbetas gränsvärden för de högsta bullerstörningar,
som bör tillåtas, betonas,
e) att i övrigt beaktas vad som anförts i motionerna särskilt beträffande
buller på arbetsplatser, från kommunikationer och från luftfarten.
Utskottet har upptagit motionerna till samtidig behandling.
Över motionerna har inhämtats yttranden av naturvårdsverket, arbetarskyddsstyrelsen,
luftfartsverket och statens institut för folkhälsan. Härjämte
har Ingeniörsvetenskapsakademien, hälsovårdsnämnden i Stockholm
samt Scandinavian Airlines System (SAS) och Linjeflyg AB (LIN)
beretts tillfälle att avge yttranden.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 samt. Nr 30
2
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1968
Motionerna
I motionsparet I: 88 och II: 134 framhålles att ljudeffekter av olika slag
håller på att bli eu allvarlig hälsorisk för nutidsmänniskan. Det har emellertid
visat sig mycket svårt att göra någonting åt dessa problem, då lagstiftningen
på området är mycket ofullständig. Enkätundersökningar visar
klart att bullret uppfattas som en påtaglig irritationskälla samt att motorcyklar,
mopeder, lastbilar och jetplan uppfattas som de mest störande bullerfaktorerna.
Motionärerna anför vidare att i Västtyskland, Finland och Norge införts
maximigränser för ljudnivån på motorfordon. I Sverige finns inga motsvarande
normer. Förslag härom har dock framlagts av folkhälsoinstitutet. Det
framstår enligt motionärerna som nödvändigt med skärpta åtgärder mot
buller. En lagstiftning på detta område kan utformas så att den inte hindrar
användningen och utvecklingen av maskiner och redskap i allmänhet.
I motionerna I: 444 och II: 558 anförs att det är angeläget att frågan om
bullerstörningar blir föremål för en närmare utredning med syfte att i görligaste
mån begränsa dessa störningar. En hög bullernivå nedsätter arbetsförmågan
och förorsakar såväl fysiska som psykiska sjukdomstillstånd. Bullerproblematiken
har även en inte obetydlig ekonomisk dimension. Problematiken
kan inte angripas enbart genom en vidgning av skadeståndsskyldigheten.
Strävan måste primärt vara att framtvinga åtgärder avsedda att begränsa
bullret vid källan. Om fastställda normer för tillåtna bullervärden saknas
och risk för skadestånd ej föreligger kommer sannolikt utvecklingen av
dämpningsåtgärder för bullerkällorna att gå mycket långsamt. Normer för
tillåtna bullervärden bör därför enligt motionärerna uppställas.
I motionsparet 1: 500 och II: 939 påpekas särskilt att bullerfrågorna uppmärksammats
alltför litet i stadsplaneringen.
Motionärerna anför att det finns stora möjligheter att vidta bullerbekämpande
åtgärder för alla slag av byggmaskiner men att myndigheterna har
mycket små möjligheter att styra bullret med gällande lagstiftning. Hygieniska
normvärden saknas. Resurserna både medicinskt och tekniskt för
förebyggande av buller bör kraftigt ökas, och forskningsresultat och erfarenheter
måste föras ut på arbetsplatserna. Vid projekteringar måste finnas
bullerexpertis som kan lämna råd och upplysningar. Förslag till förbättringar
på arbetsmiljöns område bör snabbt framläggas vad speciellt
bullret beträffar. Även problemen på flygbullrets område måste uppmärksammas.
Bullerfrågorna ingår enligt motionärerna i flera olika myndigheters verksamhetsområden,
till exempel statens planverk, arbetarskyddsstyrelsen, luftfartsstyrelsen,
arbetsmedicinska institutet, folkhälsoinstitutet samt de kommunala
byggnadsnämnderna och hälsovårdsnämnderna. Frågornas hand
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1968 3
läggning brister i samordning mellan olika organ. Naturvårdsverket bör
övervaka bullerfrågorna och leda och samordna olika aktiviteter.
Motionärerna uttalar att gränsvärden för högsta tillåtna bullerstörningar
måste utarbetas. Med medicinskt underlag bör man kunna definiera vad
som skall tolereras, oavsett bullerkällans beskaffenhet eller varaktigheten av
störningen. En ny lag bör därför ej begränsas till att endast avse varaktig
störning från fast egendom. Bullerforskningen måste få samma möjligheter
som annan miljövårdsforskning och bör samordnas inom den organisation
som föreslagits för miljövårdsforskningen. Motionärerna föreslår att en
arbetsgrupp tillsättes som snabbutreder frågan.
Beträffande motiveringarna i övrigt hänvisas till motionerna IT: 134,
II: 558 och II: 939.
Yttrandena
Naturvårdsverket framhåller att verket saknar expertis på bullerområdet
men uttalar mot bakgrund av verkets erfarenheter av luftföroreningsproblem,
som uppvisar många likheter med bullerproblemen, att de framförda
förslagen förefaller angelägna. Naturvårdsverket har i petita för
1968/69 framhållit att en sektion för bullerärenden, vars inrättande föreslagits
av immissionssakkunniga, i ett uppbyggnadsskede kan förläggas till
luftvårdsbyrån, men att på sikt en särskild byrå för bullerärenden bör inrättas
inom verket.
Arbetarskyddsstyrelsen, som begränsar sitt yttrande att avse buller på arbetsplatser,
anser ytterligare utredning beträffande sådant buller knappast
erforderlig och kan inte tillstyrka bifall till motionerna i den delen.
Styrelsen redogör för gällande lagstiftning rörande buller på arbetsplatser
samt för utredningar rörande bullerproblem, varvid särskilt poängteras en
under åren 1956—1958 i samråd med statens institut för folkhälsan företagen
undersökning inom svensk industri, vars resultat publicerats i Nordisk
Hygienisk Tidskrift 1961.
Vidare upplyser styrelsen att man inom vissa branscher tillsatt särskilda
arbetsgrupper med representanter för arbetsmarknadens berörda parter,
arbetarskyddsnämnden och arbetarskyddsstyrelsen och med uppgift att inom
respektive bransch söka kartlägga bullret och framlägga förslag till
åtgärder. Man söker genom bullermätningar och prov vid lämpliga företag
komma fram till typlösningar, som sedan kan tillämpas vid andra företag
inom branschen. Kontakt tas även med maskintillverkare på hithörande
områden.
I fråga om normer för högsta tillåtna bullervärden anför styrelsen bl. a.,
att frågan om hygieniska gräns- eller riktvärden för olika slag av buller har
tagits upp till behandling inom Internationella standardiseringsorganisatio
1*
— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 sand. Nr 30
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1968
nen (ISO). I detta arbete har även Sverige deltagit. Full enighet i frågan har
dock hittills inte kunnat nås inom ISO. — Styrelsen har, efter samråd med
svensk teknisk och medicinsk expertis, under någon tid försöksvis tillämpat
vissa bullervärden som stämmer väl överens med ett förslag till svensk
standard som är under utarbetande inom Svenska elektriska kommissionen
(SEK).
Styrelsen har nyligen beslutat att i sina anvisningar angående hörselskydd
(nr 45: 2) införa riktvärden för maximalt tillåten exposition för kontinuerligt
buller vid arbete med oskyddat öra under helt arbetsskift eller del därav.
Värdena är avsedda att vara till ledning vid bedömning av frågor om åtgärder
för undvikande av hörselskada. Inom styrelsen har även utarbetats
förslag till ett meddelande rörande buller, vilket snarast möjligt kommer
att utfärdas. —
I vad gäller arbetsbuller av typ som inte är hörselskadande men har störande
eller irriterande inverkan föreligger enligt den medicinska expertisen
på området ännu inte tillräckligt underlag för att riktvärden skall kunna
utfärdas.
Beträffande bullerbekämpandc åtgärder på arbetsplatserna anför styrelsen:
Utöver
de bullerbekämpande åtgärder som föreslås av de tidigare nämnda,
branschvis utsedda arbetsgrupperna lämnar yrkesinspektionens tjänstemän
vid sina inspektioner på arbetsplatserna anvisningar om erforderliga sådana
åtgärder. I första hand eftersträvas att bullret dämpas vid källan, t. ex.
genom inbyggnad av maskiner. Där sådana åtgärder inte skäligen kan vidtagas,
får i stället arbetstagarna tillhandahållas hörselskydd.
På sådana arbetsplatser, där en noggrann bedömning av hörselskaderiskerna
erfordrats, har styrelsen biträtt yrkesinspektionen med mera avancerade
bullermätningar. För detta ändamål har styrelsen sedan år 1964 en
precisionsljudnivåmätare med utrustning för oktavbandsanalys. Med denna
har utförts ett relativt stort antal mätningar. Styrelsen avser att skaffa
denna typ av instrument åt varje yrkesinspektionsdistrikt, i den mån begärda
medel härför erhålles.
Utöver tillsynen av bullersituationen på arbetsplatserna ingår i yrkesinspektionens
arbetsuppgifter att förhandsgranska ritningar för industribyggnader
e. d. Vid denna granskning ägnas numera uppmärksamhet även
åt bullerproblemet, och inspektionen kan i mera svårbedömda fall också
hänvisa byggherren till att anlita en konsultbyrå, som får utreda problemen
och skriftligen redovisa vilka åtgärder som kommer att vidtagas i bullerbekämpande
syfte.
Slutligen framhåller styrelsen, att i det program om företagshälsovård,
varom arbetsmarknadens huvudorganisationer (SAF och LO) har träffat
överenskommelse, förutsättes att hörselkontroll av personalen också skall
ingå som en väsentlig del i företagshälsovården. — Det förekommer även att
man bransclivis söker kartlägga och följa upp hörselstatus hos arbetstagarna.
Luftfartsverket, vars yttrande begränsas att avse flygbullerproblem, erinrar
till en början om betänkandena Flygbuller som samhällsproblem
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1968 5
(SOU 1961:25) och Luftförorening, buller och andra immissioner (SOU
1966: 65). Verket instämmer på så sätt i syftet med motionerna, att för luftfartens
del en utredning bör få i uppdrag att skyndsamt utreda och föreslå
normer för flygbuller. Verket anför vidare:
Luftfartsverket står nu inför en delvis ny situation, som karaktäriseras
av att en anpassning måste ske till jettrafiken och de flygplantyper som
under de närmaste åren kan beräknas komma till användning, typ Douglas
DC-9 och liknande. För detta ändamål har luftfartsverket igångsatt en utredning
syftande till att för trafikflygplatserna utarbeta bullermattor baserade
på bullerkaraktäristika för nämnda flygplantyp. Denna utredning
syftar ytterst till förhindrande av sådan bebyggelse, som ur bullerstörningssynpunkt
inte bör komma till stånd.
Numera föreligger ett betydligt bättre material i fråga om bullerkaraktäristika
samt praktiska erfarenheter av bullerstörningar kring flygplatser.
Den av motionärerna föreslagna utredningen bör bedöma inverkan på den
kritiska bullergränsen av sådana faktorer som bullernivå, bullertyp, frekvensen
av störande buller och bullrets fördelning på dygnets timmar. Hänsyn
bör också tagas till förekomsten av och graden av störningar från annat
buller i samhället (andra kommunikationer, industrier in. in.). Slutligen bör
en avvägning ske mellan kommunikationsintressen och miljövårdsintressen.
Detta problemkomplex innehåller sålunda icke blott tekniska och vetenskapliga
frågeställningar utan även socialetiska aspekter och värderingar.
Enligt luftfartsverkets mening synes dessa spörsmål väl lämpade för eu
utredning. Denna bör arbeta snabbt och utmynna i konkreta förslag, som
kan tjäna som riktlinjer för bestämmelser i ämnet. Om icke kravet på
snabbhet uppfylles, är det fara för att planeringen av bebyggelsen i närheten
av befintliga flygplatser kan komma att fördröjas eller genomföras felaktigt.
Lösningen av dessa frågor bör därför ej uppskjutas i avbidan på en mera
generell utredning om samhällsbilder i allmänhet.
Statens institut för folkhälsan tillstyrker den föreslagna utredningen
rörande normer för olika typer av buller samt anför:
Från miljövårdssynpunkt är det angeläget att bedömningen av bullerstörningar
samordnas med bedömning av andra stimuli såsom vatten- och luftföroreningar.
Förutsättningarna att framlägga normer om högsta tolerabla nivåer är
beträffande bullerstörningar ovanligt gynnsamma i jämförelse med vad som
är fallet beträffande andra i samhället förekommande stimuli. Omfattande
erfarenheter från mätningar av buller föreligger såväl inom Sverige som
internationellt.
Också vad beträffar störningsgraden föreligger goda möjligheter till
mätningar. Genom sociologiska mätningar av besvärsreaktioner kan störningsgraden
för olika buller klarläggas på ett objektivt sätt och underlag
erhållas för bedömning av tolerabla nivåer.
Institutet har utfört flera bullerundersökningar avsedda att frambringa
material, lämpligt som underlag för en hygienisk bedömning t. ex. angående
buller från motorfordon. Institutet företar nu en undersökning rörande buller
från trafikleder, vilken väntas vara klar till sommaren 1968. Vidare utförs
också eu utredning angående buller från byggnad sarbetsplatser. Utredningen
avser att belysa möjligheter att minska buller från byggnadsarbets
-
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1068
platser och arbetsmaskiner. Institutet har även i flera fall i samarbete med
hälsovårdsnämnder och andra myndigheter varit engagerat i större undersökningar
rörande lokala buller från flygfält, skjutfält och andra punktkällor
i avsikt att utröna huruvida förekommande eller beräknade framtida
bullernivåer kunde tolereras från hälsovårdssynpunkt.
Institutet är angeläget att medverka i den fas av utredningen som omfattar
insamling och medicinsk-hygienisk värdering av tillgängligt material för
utarbetande av förslag till normer. Vad beträffar de organisatoriska frågorna
föreslår institutet att dessa frågor behandlas av den föreslagna utredningen.
Ingeniörsvetenskapsakademien anför:
Akademien delar helt de synpunkter som framföres i motionerna om
behov av ökade insatser av skilda slag för att stävja utbredningen av buller.
Vid ett eventuellt utredningsarbete bör det emellertid iakttagas att en stor
del av det erforderliga vetenskapliga och tekniska underlaget redan finns
framtaget för att möjliggöra fastläggandet av normer och gränsvärden, varför
utredningsarbetet bör kunna genomföras på tämligen kort tid. Den skadliga
effekten av buller beror emellertid på många faktorer med ett komplext
inbördes samband och det är därför mycket svårt att gradera bullerstörningarna
på rent medicinskt underlag. På längre sikt måste därför forskningsarbetet
utbyggas inom såväl det medicinska som det tekniska området.
En fråga av annan art utgör planeringen vid anläggningen av industrier,
bostadsområden, trafikleder och flygplatser. Akademien anser att, liksom
i övriga immissionsfrågor, en särskild instans, exempelvis en bullerbyrå vid
statens naturvårdsverk, bör ansvara för en långsiktig riksplanering, så att
allvarliga misstag kan undvikas.
Bestämmelser om högsta tillåtna bullernivåer bör införas snarast, dock
så att tid för omkonstruktioner av motorer, ljuddämpare o. d. medges, så
som skett på vissa håll utomlands. Industribullerproblemen omhändertas
lämpligen av de instanser som redan är verksamma på detta område, nämligen
arbetarskyddsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen och arbetsmedicinska institutet.
Akademien vill slutligen framhålla att det föreligger ett stort behov
av information om existerande kunskaper på bullerområdet.
Hälsovårdsnämnden i Stockholm åberopar ett tjänsteutlåtande av hälsovårdsförvaltningen,
vari tillstyrkes att åtgärder vidtas i enlighet med vad
som föreslagits i motionerna. I utlåtandet anförs bl. a.:
Genom ett samarbete mellan byggnadsnämnden och hälsovårdsnämnden
i Stockholm utförs sedan 1964 stickprov på ljudisoleringen i nybyggda
fastigheter inom staden. Byggnadsnämnden bedömer i samband med byggnadslovsansökan
bl. a. att byggnadskonstruktionerna är undersökta genom
laboratoriemässiga prov eller att de genom praktisk erfarenhet visat sig uppfylla
erforderliga ljudisoleringskrav. — Hälsovårdsnämndens tekniskhygieniska
avdelning gör ljudisoleringsmätningar enligt byggnadsstyrelsens
anvisningar i byggnaden, då den är klar för inflyttning. Genom denna
kontroll "bär åstadkommits en form för reducering av de svåraste bullerkällorna
i bostaden. Åren 1964—1967 har 4 799 mätobjekt kontrollerats
genom dessa mätningar och förbättringar har härigenom konstaterats.
Ljudisoleringskontrollen kräver relativt omfattande tekniska arrangemang
och är därför ganska kostsam. Stockholms kommunala myndigheter
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1968 7
har emellertid bedömt kostnaden ringa i förhållande till den vinst man får
i form av garanti för ett gott akustiskt klimat, främst i bostäderna.
Vid klagomål över störande buller görs uppmätningar av det aktuella
bullret bl. a. för bedömning av dess karaktär och intensitet. Stundom utförs
också ljudisoleringsmätning av lägenhetsskiljande bjälklag eller väggar.
Trafikbullret utgör utan tvekan en av de viktigaste miljövårdsfrågorna i
samband med stadsplanering. Man bör bär skilja på två olika alternativ, dels
det som gäller trafik i måttlig hastighet under 60 å 70 km/tim., dels den
snabbare trafiken på motorvägar och landsvägar med högre hastigheter.
Det är möjligt atL utan särskilt stora insatser åstadkomma en bullersänkning
hos det enskilda fordonet som orsakar bullret i måttlig hastighet och därmed
en minskning av trafikbullernivån mer allmänt i tätorterna. En förutsättning
härför är emellertid att myndigheterna fixerar krav uttryckta i
lämpliga siffermässiga normer eller riktvärden. Sådana krav finns inte
utfärdade av vederbörande statliga myndigheter. Stockholms stads hälsovårdsförvaltning
söker sig därför fram på andra vägar för att angripa trafikbullret.
Hälsovårdsförvaltningen mäter förutom trafikbullernivån på olika platser
även det buller som avges från sophämtningsfordon och vid speciella trafikkontroller
från andra fordon.
Bullerstörningar på byggnadsplatser är mycket besvärliga och hälsovårdsnämnden
får ofta mottaga klagomål över sådana olägenheter. Hälsovårdsförvaltningen
har gjort en del mätningar från byggnadsplatser, som ger
möjlighet till bedömning av sådana bullerstörningar. Under senare tid har
vissa tekniska konstruktioner kommit i marknaden, som ger möjlighet att
minska denna typ av buller. Inte heller här finns emellertid några av myndighet
fixerade, godtagbara maximinivåer.
Hälsovårdsförvaltningen anser att bullerbekämpningen måste ges samma
möjligheter som bekämpning av vatten- och luftföroreningar.
Hälsovårdsförvaltningen delar även den uppfattning, som motionärerna
anfört, nämligen att immissionslagen i och för sig inte borde vara bunden
enbart till fast egendom utan överhuvudtaget kunna tillämpas på bullerstörande
faktorer. Om man emellertid inte anser det möjligt att ändra förutsättningarna
för naturvårdsverkets verksamhet i detta avseende, synes det
dock angeläget att, då naturvårdsverket får erforderliga resurser i form av
en egen bullerbekämpningsbyrå, verket kommer med förslag och initiativ
till åtgärder, som i sin tur kan fastställas av andra myndigheter, t. ex. statens
vägverk ifråga om motorfordonsbuller. En viktig uppgift för naturvårdsverket
skulle då vara att komma med förslag till normer och riktvärden, som
kan tillämpas lika för alla producenter med likartad tillverkning.
Eftersom det tycks vara vissa svårigheter på grund av bristande medicinsk
forskning och medicinska erfarenheter att finna stöd för att definitivt fastställa
högsta tillåtna ljudnivåer för olika förhållanden inom omgivningshygienen,
synes man böra överväga att skapa provisoriska normer eller riktvärden
grundade på allmän erfarenhet, som man har t. ex. hos hälsovårdsnämnderna.
Även om dylika riktvärden till att börja med kommer att ligga
för högt, så får man i varje fall en nedtrappning av bullerstörningarna i samhället.
Man bör därför snarast möjligt få fram bullernormer, som kan provisoriskt
tillämpas en tid framöver i avvaktan på bättre forskningsunderlag.
SAS och LIN anför i eif gemensamt yttrande bl. a. följande:
8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1968
Vad speciellt gäller sådant buller, som alstras av trafikflygplan, är härmed
förbundna frågor av mer internationell karaktär än de övriga bullerfrågor,
som refereras i motionerna. Det är därför angeläget, att dessa frågor handlägges
på ett internationellt plan och att berörda svenska myndigheter medverkar
härvid. Det pågår redan en betydlig internationell aktivitet på området.
Den mellanstatliga organisationen ICAO (International Civil Aviation
Organization) behandlade bullerfrågorna senast vid ett möte i Montreal i
november/december 1967 och kommer redan i vår att behandla samma
ärende. ICAO samarbetar bland annat med ISO (International Standardization
Organization) om normer för bullermätningar.
Flygbolagens internationella organisation IATA (International Air Transport
Association) är likaså engagerad i de åtgärder, som kan vidtas för att
minska flygbuller genom bullerminskande flygprocedurer.
Den amerikanska luftfartsmyndigheten FAA (Federal Aviation Agency)
har nyligen framlagt ett tentativt förslag till bullerbegränsningar, som skall
gälla vid certifiering av nya flygplantyper. FAA har dessutom utgivit vissa
rekommendationer beträffande planering av bebyggelse kring nya flygplatser.
— Det är riktigt som framhålls i en av motionerna, att överljudsplanen
kan komma att skapa speciella bullerproblem. Det är emellertid viktigt att
konstatera, att dessa bullerproblem icke uppkommer i anslutning till de
internationella storflygplatserna, där dessa flygplan startar eller landar,
eftersom flygplanen icke kommer att flyga inom dessa områden med överIjudsfart.
Såsom framgår av ovanstående är frågan om flygbuller redan föremål för
utredning och överväganden på många olika plan — nationellt och internationellt
— och det synes vara värdefullt, om detta arbete kan fortgå som
hittills med en aktiv insats från svensk sida.
Sammanfattningsvis vill SAS och LIN föreslå att bullerfrågorna noggrant
beaktas i den långsiktiga regionala markplaneringen, samt att den internationella
verksamheten i avsikt att begränsa störningar av flygbuller stödes
genom en aktiv medverkan från svensk sida.
Utskottet
Frågor om åtgärder mot hälsovådligt eller störande buller har vid ett
flertal tillfällen behandlats av riksdagen.
Andra lagutskottet har i sitt utlåtande nr 77 år 1965 framhållit att åtgärder
mot buller kan vidtagas dels med stöd av olika offentligrättsliga bestämmelser
— t. ex. inom planlagstiftningen, hälsovårdslagstiftningen, arbetarskyddslagstiftningen,
ordningslagstiftningen, trafiklagstiftningen och
i naturvårdslagen — dels ock genom i praxis utbildade regler om rättsskydd
mot immissioner från fast egendom. Utskottet uttalade bl. a. att de åtgärder
som vidtagits från samhällets sida i fråga om forskning och bekämpning
av buller var splittrade och ineffektiva och att det kunde vara befogat att
ett centralt organ fick till uppgift att bevaka samhällets intressen på bullerområdet.
Med en sådan ordning blev det lättare att överblicka vilka åtgärder
som borde vidtagas inom lagstiftning och annorstädes för att komma till
rätta med problemen.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1968 9
Genom skrivelse till Kungl. Maj :t tillkännagav riksdagen som sin mening
vad utskottet anfört i denna fråga.
Immissionssakkunniga har härefter i sitt betänkande »Luftförorening,
buller och andra immissioner» (SOU 1966:65) hl. a. framlagt förslag till
lag om tillsyn till skydd mot vattenförorening, luftförorening, buller in. m.
(miljötillsynslag). Enligt lagförslaget skall länsstyrelserna och statens naturvårdsverk
vara tillsynsmyndigheter med vissa närmare angivna uppgifter
och befogenheter. Förslaget övervägs inom Kungl. Maj :ts kansli.
I de nu föreliggande motionsparen I: 88 och II: 134 samt I: 444 och II: 558
anhålles om utredning eller andra åtgärder för att normer för högsta tilllåtna
ljudnivåer eller bullervärden skall kunna fastställas. Vikten av gränsvärden
för tillåtliga bullerstörningar betonas också i inotionsparet 1:500
och II: 939 i yrkandet under punkten d).
Normer för tillåtligt buller torde inte kunna få en enhetlig utformning
utan måste vägas mot olika medicinska, hygieniska, tekniska, ekonomiska
och sociala faktorer som kan skifta starkt mellan olika verksamhetsområden
och miljöer. Av remissinstansernas uttalanden framgår att frågor om
hygieniska rikt- eller gränsvärden för skilda slag av buller är föremål för
stor uppmärksamhet och att betydande insatser görs för att få fram material
som på olika områden kan ge underlag för normer. Allmänna beredningsutskottet
delar motionärernas uppfattning att det härutöver är önskvärt
att samhället centralt bevakar bullerproblemen med sikte bl. a. på att
sådana normer eller rekommendationer skall kunna fastställas. Enligt utskottets
mening bör emellertid förslag rörande de administrativa formerna
för miljötillsynen på detta fält avvaktas före ett ställningstagande till
frågan om utredning eller andra särskilda åtgärder skall anses påkallade.
Utskottet är således inte berett att nu tillstyrka motionerna i här berörda
delar.
I motionsparet 1:500 och 11:939 har vidare yrkats att en administrativ
enhet inrättas i statens naturvårdsverk för den centrala handläggningen av
bullerfrågorna. Ett liknande yrkande, avseende förstärkning av det centrala
organet för naturvård med expertis för bullerfrågor, framställdes i motioner
till 1967 års riksdag i anledning av propositionen nr 59/1967 angående naturvårdens
organisation, in. m. Jordbruksutskottet (utlåtande nr 17 år 1967)
fann detta yrkande ej böra föranleda någon riksdagens åtgärd, bl. a. med
hänsyn till att immissionssakkunnigas förslag var föremål för Kungl. Maj :ts
prövning. Riksdagen avslog motionerna. Allmänna beredningsutskottet finner
sig av samma skäl ej böra tillstyrka det nu framförda yrkandet men anser
sig mot bakgrunden av riksdagens uttalande år 1965 angående behovet
av ett centralt organ för bevakning av bullerfrågor och immissionssakkunnigas
utredning kunna förutsätta, att förslag om en organisation med erforderliga
resurser kommer att föreläggas riksdagen.
10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1968
I det sist nämnda motionsparet framhålles vidare, att i en ny organisation
för miljövårdsforskningen bullerstörningar bör bli beaktade på liknande
sätt som andra föroreningar. Denna fråga har i anledning av motioner
till årets riksdag behandlats av jordbruksutskottet, som i sitt utlåtande
nr 19 år 1968 ansett det vara ostridigt att bullerområdet får anses
vara en del av naturvårdsforskningen i vidare mening. I utlåtandet erinras
emellertid om uttalande i årets proposition nr 37 angående naturvårdsforskningens
organisation m. in. att det organ som får till uppgift att leda
arbetet bör ha möjlighet att anpassa forskningsområdet till utvecklingens
krav. Jordbruksutskottet har funnit anledning anta att även bullerproblemet
och därmed sammanhängande frågor kommer att ägnas vederbörlig
uppmärksamhet utan någon särskild åtgärd från riksdagens sida i anledning
av ifrågavarande motioner.
I motionerna I: 500 och II: 939 har även yrkats att en ny lagstiftning mot
buller skall avse inte endast buller från fast egendom och varaktig störning
utan även innefatta alla källor som kan medföra fysiska eller psykiska
skador.
Som ovan nämnts öppnar redan gällande lagstiftning på olika områden
vissa möjligheter till åtgärder mot buller. Oavsett lagstiftningens uppbyggnad
torde tillämpningen i väsentlig mån bli beroende av det underlag
som forskning och särskilda studier kan ge. I och med att underlag skapas
för mer preciserade hygieniska bedömningar torde man även kunna förvänta
att lagstiftningens praktiska effekt kommer att öka.
Som framgår av remissyttrandena bearbetas redan centrala frågeställningar
rörande buller på arbetsplatser och från kommunikationer. Till stor
del kan således även de synpunkter som framförts i det sista delyrkandet i
motionerna I: 500 och II: 939 anses vara tillgodosedda.
Utskottet finner sig med hänsyn till vad nu anförts ej heller böra tillstyrka
bifall till det sist nämnda motionsparet i vad avser andra frågor än
gränsvärden för bullerstörningar.
Utskottet får således hemställa,
1) att de sinsemellan likalydande motionerna 1:88 och
11:134, 1:444 och 11:558 samt 1:500 och 11:939 — sistnämnda
motioner såvitt avser gränsvärden för bullerstörningar
— icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
2) att de likalydande motionerna 1:500 och 11:939, såvitt
de ej behandlats under punkten 1), icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 18 april 1968
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1968 11
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller (s), Oscar Carlsson (s), Hedlund
(s), Helge Karlsson (s), Karl Pettersson (s)*, fru Hultell (h)*, herrar
Kilsmo (fp), Ernst Olsson (ep), Wååg (s)*, fru Diesen (h), herrar Wirtén
(fp) och Johan Olsson (ep)*;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), fru Jäderberg
(s), herrar Svensson i Kungälv (s)*, Dickson (h), Haglund (s). Rimås (fp),
Wikner (s), Larsson i Borrby (ep), Nilsson i Bästekille (h), Andersson i
Örebro (fp), Johansson i Växjö (ep) och Hugosson (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
vid punkt 1)
av fru Hultell (In, herrar Kilsmo (fp) och Ernst Olsson (ep), fru Diesen
(h), herrar Wirtén (fp), Johan Olsson (ep), Dickson (h), Rimås (fp), Larsson
i Borrby (ep), Nilsson i Bästekille (h), Andersson i Örebro (fp) och
Johansson i Växjö (ep), vilka ansett
dels att utskottets utlåtande fr. o. in. det avsnitt som börjar med orden
»Normer för tillåtligt buller» bort ha följande lydelse:
»Av remissinstansernas uttalanden framgår, att föreslagna åtgärder är
både angelägna och möjliga att genomföra.
Enligt IVA är forskningen på detta område så långt kommen, att ett utredningsarbete
bör kunna genomföras på tämligen kort tid. Statens institut
för folkhälsan pekar också på de gynnsamma förutsättningarna för ett införande
av normer beträffande bullerstörningar.
Allmänna beredningsutskottet finner för sin del. att bullerstörningar
uppfattas som ett stort problem i det moderna samhället. Utskottet delar
därför motionärernas och remissinstansernas uppfattning, att gränsvärden
för bullerstörningar bör fastställas, även om dessa normer inte blir definitiva,
utan självfallet kan komma att justeras i takt med forskningens och
teknikens framsteg. Utskottet vill därför tillstyrka motionerna i här berörda
delar och finner således att normer avseende högsta tillåtna bullervärden
bör utarbetas.
I motionsparet I: 500 och II: 939 ---- (lika med utskottet)---
anses vara tillgodosedda.
Utskottet finner sig med hänsyn till vad nu anförts ej böra tillstyrka bifall
till det sist nämnda motionsparet i vad avser andra frågor än gränsvärden
för bullerstörningar.»
dels ock att utskottet under punkten 1) bort hemställa,
12
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1968
»att riksdagen i anledning av de sinsemellan likalydande
motionerna I: 88 och II: 134, I: 444 och II: 558 samt I: 500
och II: 939 — sistnämnda båda motioner i vad avser gränsvärden
för bullerstörningar — i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte hemställa att Knngl. Maj :t efter erforderlig utredning
låter utarbeta normer avseende högsta tillåtna bullervärden.»
ESSELTE AB, STHLM 68
814293
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.