Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om förbud mot utsläppande i oissa fall av avloppsvatten i Vättern.

1968-04-23 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1968:33, Utlåtande i anledning av motioner om förbud mot utsläppande i oissa fall av avloppsvatten i Vättern.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1968

1

Nr 33

Utlåtande i anledning av motioner om förbud mot utsläppande i

oissa fall av avloppsvatten i Vättern.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

I: 299 av herr Ottosson och 11: 371 av herr Lothigius hemställes, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj: t måtte anhålla om att Kungl. Maj: t utfärdar

förbud mot användande av Vättern som recipient för nyanlagda

avloppsledningar såvida inte avloppsvattnet först genom närsaltreduktion

blivit föremål för tillfredsställande rening.

Motionärerna anför att det är nödvändigt att redan på nuvarande stadium

skydda vissa vattenområden som kommer att vara av avgörande betydelse

för den framtida dricksvattenförsörjningen.

Det bästa exemplet på en sjö med sådan betydelse är Vättern. Genom den

ökade industrialiseringen och kanske framför allt samhällenas användande

av centrala avloppsledningar har Vättern under de senaste årtiondena fått

motta så stora mängder grovt förorenat avfallsvatten, att det i dag finns

tecken som tyder på att sjön inom en snar framtid kommer att gå samma

öde till mötes som de flesta vattendrag i Europa.

Problemet har tidigare observerats och eu kommitté för Vätterns vattenvård

har bildats med uppgift att vara huvudman för eu del undersökningar,

som nu i det närmaste är färdiga. Dessa utredningar visar att snabba åtgärder

är nödvändiga.

Vättern förser i dag ett stort anlal av städerna i Västergötland, Östergötland

och Småland med vatten och beräknas inom en nära framtid även

iörse en stor del av de skånska städerna. Under den närmaste tioårsperioden

beräknas minst 700 000 människor vara beroende av Vättern för sin

vattenförsörjning. Till detta kommer det värde som Vättern har som fritidssjö

med dess stora möjligheter till bad och fiske. Del har visats att de

gamla lekplatserna för fisk i Vättern nu är på väg att spolieras. Omedelbara

kraftfulla åtgärder för Vättern skulle komma att utgöra ett föredöme

för andra sjöars behandling och skulle också tjäna rent vetenskapliga

syften.

En vattenvårdsplan för Vättern kommer att vara klar först omkring

1969—1970, och det torde sedan dröja in på 1970-talet innan man kan börja

genomföra den. Man vet emellertid redan nu vilka som är de mest angelägna

åtgärderna. Man bör enligt motionärerna med omedelbar verkan

införa förbud mot nya utsläpp av förorenat vatten i Vättern. Vidare bör

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 sand. Nr 33

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 är 1368

man genom vidgad avdragsrätt för reningsanläggningar stimulera de industrier

som nu använder Vättern som recipient till skyndsamma åtgärder

i vattenvårdande syfte.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion

II: 371.

Utskottet har inhämtat yttrande från statens naturvårdsverk och har berett

kommittén för Vätterns vattenvård och Sveriges industriförbund tillfälle

att yttra sig.

Naturvårdsverket anför, att Vättern med största sannolikhet kommer att

få avgörande betydelse för dricksvattenförsörjningen i Mellan- och Sydsverige.

Sjön har även stort värde ur fiskesynpunkt. Från dessa och andra

allmänna naturvårdssynpunkter har Vättern ett påtagligt skyddsvärde.

Ingående undersökningar av Vättern, i vilka även de centrala vattenvårdsmyndigheterna

tagit en aktiv och omfattande del, har visat att tillståndet

i sjön i stort sett är gott men att vissa lokalområden är påtagligt

förorenade. Mest påfallande är påverkan från Jönköping-Huskvarnaområdet.

Denna påverkan ger sig framför allt till känna genom en ökad och

delvis i förhållande till naturtillståndet förändrad produktion av plankton

in. m. Man liar beräknat att omkring 80 % av den gödslande effekten på

sjön genom utsläpp av avloppsvatten måste tillskrivas Jönköping och Huskvarna.

Statens naturvårdsverk och tidigare statens vatteninspektion har sedan

lång tid uppmärksammat de av motionärerna påtalade omständigheterna

och vid handläggningen av vattenvårdsärenden, avseende såväl åtgärder

mot vattenförorening som planeringsfrågor, beaktat Vätterns stora skyddsvärde.

Sålunda har bl. a. förordats reduktion av närsalter i vart fall för de

större tätorterna. Sådan reduktion är också i viss utsträckning förberedd.

Det är emellertid nödvändigt att härvid bl. a. beakta de tekniska förutsättningarna.

Vidare har tillsynsmyndigheten inte utan vidare godtagit förläggning

eller utvidgning av vattenförorenande industri med Vättern som

recipient.

Beträffande det föreslagna villkorsbundna förbudet mot användande av

Vättern som recipient får naturvårdsverket hänvisa till bestämmelserna i

8 kap. 23 § vattenlagen. Vad som där stadgas torde i tillämpliga delar täcka

det av motionärerna framförda önskemålet och anledning till särbestämmelse

torde därför för dagen inte föreligga. Naturvårdsverket vill även fästa

uppmärksamheten på att utredningar om lämpliga metoder för närsaltreduktion

pågår och att verket i samband härmed successivt kommer att

verka för att kraven på närsaltreduktion skärpes.

Mot bakgrund av det anförda saknas enligt verkets mening anledning att

från riksdagens sida vidta särskilda åtgärder i anledning av motionerna.

Kommittén för Vätterns vattenvård anför:

Kommittén för Vätterns vattenvård har under åren 1966—1967 utfört

undersökningar i Vättern, vilka bl. a. syftat till att klarlägga närsaltsituationen

i sjön. Av undersökningarna framgår att halten närsalter och det biologiska

livet ökat jämfört med förhållandena på 1930-talet. Möjligheter

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1968

finns dock alt genom fosforreduktion vid de kommunala avloppsreningsverken

förbättra förhallandena i Vättern. I motionerna föreslaget förbud

mot utsläpp från nya anläggningar utan föregående fosforreduktion synes

tveksamt. I första hand bör för de befintliga stora utsläppen särskilt i södra

delen av sjön närsaltreduktion ordnas. Principförslag till närsaltreduktion

bar genom kommitténs försorg upprättats för samtliga större reningsverk

vid Vättern. Anläggningskostnaden vid 90 %-reduktion beräknas för dessa

uppgå till totalt 12—15 miljoner kronor. Statens naturvårdsverks förslag till

ändrade bestämmelser för statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar

synes innebära möjligheter till 50 % statsbidrag för dessa anläggningar.

Kommittén finner det angeläget att av bidragsmedlen 6—7,5 miljoner

kronor anvisas för närsaltreduktion vid Vättern under perioden 1969_

1970.

Sveriges industriförbund ansluter sig till de synpunkter som anförts i ett

samtidigt överlämnat yttrande av Sveriges kemiska industrikontor, i vilket

anföres:

Kemikontoret vitsordar Vätterns stora betydelse för dricksvattenförsörjningen

i sydligare Sverige men ifrågasätter om situationen är så hotande

som motionerna ger vid handen. Åren 1966 och 1967 företagna undersökningar

synes närmast visa, att förekommande föroreningar är lokalt avgränsade

— främst till den södra och nordligaste delen av sjön — medan

huvudmassan av Vätterns vatten är av tillfredsställande och rent av hög

kvalitet.

Den genomsnittliga fosforbelastningen i Vättern per km2 utgjorde sålunda

vid en undersökning i augusti 1967 1 kg — att jämföra med 8 kg för Mälaren

och drygt .‘i kg för Hjälmaren. 1 den svårast belastade södra delen var

motsvarande siffra densamma som genomsnittsvärdet för Mälaren.

Andra undersökningar visar, att växtplanktonvolymen i sjön är låg —

lägre än volymerna i Mälarens och Hjälmarens minst förorenade lokaler.

Den allt övervägande delen av Vättern torde i själva verket närmast ha renvattenkaraktär

— om än i närheten av vissa större samhällen en mer eller

mindre tydlig eutrofiering förmärkes; endast i nordligaste och sydligaste

delen av sjön torde någon i sammanhanget nämnvärd förorening kunna

påvisas. Under dessa omständigheter förefaller det av motionärerna framförda

yrkandet om förbud något överdrivet.

Härtill kommer, att ett förbud mot nya närsaltsutsläpp sannolikt skulle

få en ringa inverkan på det totala närsaltstillskottet i Vättern. Den allt övervägande

delen av närsalterna torde under alla omständigheter emanera

irån redan befintliga avloppsledningar — som t. ex, i den hårdast

belastade södra delen av sjön, där närsaltsöverskottet torde kunna tillskrivas

utsläpp från Jönköping/Huskvarna-området. Här skulle det ifrågasatta

förbudet knappast få någon effekt.

De framförda invändningarna gäller bara den föreslagna formen för

åtgärder. Organisationen har städse hävdat, att den ökande belastningen i

många recipienter gör att närsaltsföroreningsproblemet snarast måste angripas.

Som motionärerna framhållit måste detta ske på avloppsreningssidan.

Här har under senare år metoder och produkter för kemisk fällning

s. 4 Kontrollera mot PDF

:

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1968

utvecklats som till rimliga kostnader såväl på investerings- som driftsidan

— möjliggör en så gott som fullständig fosfatelimination i reningsverken.

Enligt Kemikontorets mening bör det härigenom vara möjligt att

uppnå en radikal förbättring av fosfatföroreningssituationen. Det är därför

angeläget att kommunerna inrättar närsaltreduktion i befintliga och framtida

reningsverk och att åtgärder, som främjar detta, vidtages från statsmakternas

— närmast naturvårdsverkets sida. Verket strävar också efter

att — med stöd av gällande vattenlagstiftning — tillse att en dylik förbättring

åstadkommes.

Utskottet

I motionerna föreslås förbud mot användande av Vättern som recipient

för nyanlagda avlopp utan närsaltreduktion av avloppsvattnet.

Undersökningar har visat att vissa lokalområden, särskilt i Vätterns

södra delar, är påtagligt förorenade. Vattnets långa omloppstid medför att

inträdda föroreningar länge blir bestående.

Enligt gällande bestämmelser i 8 kap. vattenlagen får utsläpp av kloakvatten

i regel inte ske utan att vattnet undergått åtminstone låggradig rening,

s. k. slamavskiljning. Vid prövning av vattendomstol av villkoren för

att utsläppa kloakvatten från större samhällen och städer föreskrivs numera

i regel att vattnet skall undergå höggradig, biologisk rening. Viss försöksverksamhet

pågår med ytterligare rening av kloakvatten, omfattande

även närsaltreduktion.

För utsläpp av industriellt avloppsvatten fordras enligt 8 kap. vattenlagen

tillstånd av vattendomstol, varvid gäller att avledande ej får ske på sådant

sätt att genom förorening av vattenområde uppkommer olägenhet av någon

betydelse, med mindre föroreningens förebyggande prövas kräva åtgärder,

som ej skäligen kan fordras.

Statsbidrag utgår till kommuner m. fl. för att förse bebyggelseområden,

som tagits i anspråk före den 1 juli 1959, med vatten- och avloppsanläggningar.

Årets riksdag bar emellertid godkänt förslag i proposition nr 37 år 1968

om ändring av bidragsbestämmelserna i syfte att stimulera kommunerna att

bygga effektivare reningsverk på så sätt, att stödet helt inriktas på att främja

byggande av avloppsreningsverk med långt gående rening. Bidrag avses

även kunna utgå till kostnaderna för restaurering av förorenade vattenområden.

Riksdagen har samtidigt avslagit motionsyrkanden om åtgärder mot

föroreningen av Vättern, syftande till möjlighet till särskilda statliga lån

till kommuner och industriella företag, som använder Vättern som recipient,

för att de skall stimuleras att anlägga reningsverk för närsaltreduktion.

Jordbruksutskottet har härvid i sitt utlåtande nr 19/1968 bl. a. erinrat om

opaginerad Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1968

ö

aLt möjligheterna till förmånligare avskrivningstider för industrins vattenvårdsinvesteringar

utreds av företagsskatteutredningen.

Naturvårdsverket har i januari 1968 ingivit en framställning till justitiedepartementet

angående en översyn av 8 kap. vattenlagen m. in. Häri föreslås

bl. a. att kloakutsläpp från större tätortsbebyggelse i likhet med vad

som gäller för utsläpp av avloppsvatten från vissa industriföretag blir koncessionspliktiga.

Vidare föreslås bl. a. en skärpning i fråga om reningsåtgärder

avseende industriellt avloppsvatten.

Naturvårdsverket bar vidare på uppdrag av justitiedepartementet utarbetat

förslag rörande tillståndsprövningen i immissions- och vattenföroreningsärenden,

vilket överarbetas inom departementet.

Med tanke både på Vätterns betydelse för vattenförsörjningen och dess

skönhetsvärden och särprägel finner allmänna beredningsutskottet det vara

synnerligen angeläget att föroreningar av sjön effektivt motverkas. Utskottet

har med tillfredsställelse erfarit, att höggradiga reningsverk nyligen tagits

i bruk i Jönköping och i Huskvarna. Utskottet bedömer det vara av

största vikt, att denna utveckling fullföljes genom att befintliga anläggningar

utbyggs och nya anläggningar projekteras för närsaltreduktion. Som

framgår av naturvårdsverkets yttrande pågår utredningar om lämpliga

metoder för närsaltreduktion, och verket avser att i samband härmed successivt

verka för att kraven i detta hänseende skärps. De ekonomiska förutsättningarna

har i vad avser kommunala anläggningar förbättrats genom de

nya statsbidragsbestämmelserna och uppmärksammas även i fråga om andra

anläggningar. Pågående översyn av vattenlagen och bearbetning av förslag

om en miljötillsynslag bör även bidra till förbättrade möjligheter till effektiv

vattenvård.

Utskottet anser sig mot den ovan angivna bakgrunden kunna förutsätta,

att motionärernas huvudsyfte kommer att tillgodoses utan att riksdagen för

närvarande tar särskilda initiativ i frågan, ocli finner sig inte böra tillstyrka

bifall till yrkandet om särbestämmelser för nyanlagda avloppsledningar till

Vättern.

Utskottet hemställer således,

att de likalydande motionerna 1:299 och 11:371 icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 april 1968

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1968

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller (s), Oscar Carlsson (s), Hedlund

(s), Helge Karlsson (s), Karl Pettersson (s), fru Hultell (h), herrar

Kilsmo (fp), Ernst Olsson (ep), fru Diesen (h), herrar Ove Karlsson (s)*,

Wirtén (fp), Johan Olsson (ep)*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), fru Jäderberg

(s)*, herrar Svensson i Kungälv (s), Haglund (s), Rimås (fp), Wikner (s),

Larsson i Borrby (ep)*, Nilsson i Bästekille (h), Johansson i Växjö (ep),

From (fp), Hugosson (s) och Thylén (h)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

ESSELTE AB, STHLM 68

814301

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.