Utlåtande i anledning av motioner om förbud mot utsläppande i oissa fall av avloppsvatten i Vättern.
1968-04-23 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1968:33, Utlåtande i anledning av motioner om förbud mot utsläppande i oissa fall av avloppsvatten i Vättern.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1968
1
Nr 33
Utlåtande i anledning av motioner om förbud mot utsläppande i
oissa fall av avloppsvatten i Vättern.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 299 av herr Ottosson och 11: 371 av herr Lothigius hemställes, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj: t måtte anhålla om att Kungl. Maj: t utfärdar
förbud mot användande av Vättern som recipient för nyanlagda
avloppsledningar såvida inte avloppsvattnet först genom närsaltreduktion
blivit föremål för tillfredsställande rening.
Motionärerna anför att det är nödvändigt att redan på nuvarande stadium
skydda vissa vattenområden som kommer att vara av avgörande betydelse
för den framtida dricksvattenförsörjningen.
Det bästa exemplet på en sjö med sådan betydelse är Vättern. Genom den
ökade industrialiseringen och kanske framför allt samhällenas användande
av centrala avloppsledningar har Vättern under de senaste årtiondena fått
motta så stora mängder grovt förorenat avfallsvatten, att det i dag finns
tecken som tyder på att sjön inom en snar framtid kommer att gå samma
öde till mötes som de flesta vattendrag i Europa.
Problemet har tidigare observerats och eu kommitté för Vätterns vattenvård
har bildats med uppgift att vara huvudman för eu del undersökningar,
som nu i det närmaste är färdiga. Dessa utredningar visar att snabba åtgärder
är nödvändiga.
Vättern förser i dag ett stort anlal av städerna i Västergötland, Östergötland
och Småland med vatten och beräknas inom en nära framtid även
iörse en stor del av de skånska städerna. Under den närmaste tioårsperioden
beräknas minst 700 000 människor vara beroende av Vättern för sin
vattenförsörjning. Till detta kommer det värde som Vättern har som fritidssjö
med dess stora möjligheter till bad och fiske. Del har visats att de
gamla lekplatserna för fisk i Vättern nu är på väg att spolieras. Omedelbara
kraftfulla åtgärder för Vättern skulle komma att utgöra ett föredöme
för andra sjöars behandling och skulle också tjäna rent vetenskapliga
syften.
En vattenvårdsplan för Vättern kommer att vara klar först omkring
1969—1970, och det torde sedan dröja in på 1970-talet innan man kan börja
genomföra den. Man vet emellertid redan nu vilka som är de mest angelägna
åtgärderna. Man bör enligt motionärerna med omedelbar verkan
införa förbud mot nya utsläpp av förorenat vatten i Vättern. Vidare bör
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 sand. Nr 33
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 är 1368
man genom vidgad avdragsrätt för reningsanläggningar stimulera de industrier
som nu använder Vättern som recipient till skyndsamma åtgärder
i vattenvårdande syfte.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion
II: 371.
Utskottet har inhämtat yttrande från statens naturvårdsverk och har berett
kommittén för Vätterns vattenvård och Sveriges industriförbund tillfälle
att yttra sig.
Naturvårdsverket anför, att Vättern med största sannolikhet kommer att
få avgörande betydelse för dricksvattenförsörjningen i Mellan- och Sydsverige.
Sjön har även stort värde ur fiskesynpunkt. Från dessa och andra
allmänna naturvårdssynpunkter har Vättern ett påtagligt skyddsvärde.
Ingående undersökningar av Vättern, i vilka även de centrala vattenvårdsmyndigheterna
tagit en aktiv och omfattande del, har visat att tillståndet
i sjön i stort sett är gott men att vissa lokalområden är påtagligt
förorenade. Mest påfallande är påverkan från Jönköping-Huskvarnaområdet.
Denna påverkan ger sig framför allt till känna genom en ökad och
delvis i förhållande till naturtillståndet förändrad produktion av plankton
in. m. Man liar beräknat att omkring 80 % av den gödslande effekten på
sjön genom utsläpp av avloppsvatten måste tillskrivas Jönköping och Huskvarna.
Statens naturvårdsverk och tidigare statens vatteninspektion har sedan
lång tid uppmärksammat de av motionärerna påtalade omständigheterna
och vid handläggningen av vattenvårdsärenden, avseende såväl åtgärder
mot vattenförorening som planeringsfrågor, beaktat Vätterns stora skyddsvärde.
Sålunda har bl. a. förordats reduktion av närsalter i vart fall för de
större tätorterna. Sådan reduktion är också i viss utsträckning förberedd.
Det är emellertid nödvändigt att härvid bl. a. beakta de tekniska förutsättningarna.
Vidare har tillsynsmyndigheten inte utan vidare godtagit förläggning
eller utvidgning av vattenförorenande industri med Vättern som
recipient.
Beträffande det föreslagna villkorsbundna förbudet mot användande av
Vättern som recipient får naturvårdsverket hänvisa till bestämmelserna i
8 kap. 23 § vattenlagen. Vad som där stadgas torde i tillämpliga delar täcka
det av motionärerna framförda önskemålet och anledning till särbestämmelse
torde därför för dagen inte föreligga. Naturvårdsverket vill även fästa
uppmärksamheten på att utredningar om lämpliga metoder för närsaltreduktion
pågår och att verket i samband härmed successivt kommer att
verka för att kraven på närsaltreduktion skärpes.
Mot bakgrund av det anförda saknas enligt verkets mening anledning att
från riksdagens sida vidta särskilda åtgärder i anledning av motionerna.
Kommittén för Vätterns vattenvård anför:
Kommittén för Vätterns vattenvård har under åren 1966—1967 utfört
undersökningar i Vättern, vilka bl. a. syftat till att klarlägga närsaltsituationen
i sjön. Av undersökningarna framgår att halten närsalter och det biologiska
livet ökat jämfört med förhållandena på 1930-talet. Möjligheter
3
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1968
finns dock alt genom fosforreduktion vid de kommunala avloppsreningsverken
förbättra förhallandena i Vättern. I motionerna föreslaget förbud
mot utsläpp från nya anläggningar utan föregående fosforreduktion synes
tveksamt. I första hand bör för de befintliga stora utsläppen särskilt i södra
delen av sjön närsaltreduktion ordnas. Principförslag till närsaltreduktion
bar genom kommitténs försorg upprättats för samtliga större reningsverk
vid Vättern. Anläggningskostnaden vid 90 %-reduktion beräknas för dessa
uppgå till totalt 12—15 miljoner kronor. Statens naturvårdsverks förslag till
ändrade bestämmelser för statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar
synes innebära möjligheter till 50 % statsbidrag för dessa anläggningar.
Kommittén finner det angeläget att av bidragsmedlen 6—7,5 miljoner
kronor anvisas för närsaltreduktion vid Vättern under perioden 1969_
1970.
Sveriges industriförbund ansluter sig till de synpunkter som anförts i ett
samtidigt överlämnat yttrande av Sveriges kemiska industrikontor, i vilket
anföres:
Kemikontoret vitsordar Vätterns stora betydelse för dricksvattenförsörjningen
i sydligare Sverige men ifrågasätter om situationen är så hotande
som motionerna ger vid handen. Åren 1966 och 1967 företagna undersökningar
synes närmast visa, att förekommande föroreningar är lokalt avgränsade
— främst till den södra och nordligaste delen av sjön — medan
huvudmassan av Vätterns vatten är av tillfredsställande och rent av hög
kvalitet.
Den genomsnittliga fosforbelastningen i Vättern per km2 utgjorde sålunda
vid en undersökning i augusti 1967 1 kg — att jämföra med 8 kg för Mälaren
och drygt .‘i kg för Hjälmaren. 1 den svårast belastade södra delen var
motsvarande siffra densamma som genomsnittsvärdet för Mälaren.
Andra undersökningar visar, att växtplanktonvolymen i sjön är låg —
lägre än volymerna i Mälarens och Hjälmarens minst förorenade lokaler.
Den allt övervägande delen av Vättern torde i själva verket närmast ha renvattenkaraktär
— om än i närheten av vissa större samhällen en mer eller
mindre tydlig eutrofiering förmärkes; endast i nordligaste och sydligaste
delen av sjön torde någon i sammanhanget nämnvärd förorening kunna
påvisas. Under dessa omständigheter förefaller det av motionärerna framförda
yrkandet om förbud något överdrivet.
Härtill kommer, att ett förbud mot nya närsaltsutsläpp sannolikt skulle
få en ringa inverkan på det totala närsaltstillskottet i Vättern. Den allt övervägande
delen av närsalterna torde under alla omständigheter emanera
irån redan befintliga avloppsledningar — som t. ex, i den hårdast
belastade södra delen av sjön, där närsaltsöverskottet torde kunna tillskrivas
utsläpp från Jönköping/Huskvarna-området. Här skulle det ifrågasatta
förbudet knappast få någon effekt.
De framförda invändningarna gäller bara den föreslagna formen för
åtgärder. Organisationen har städse hävdat, att den ökande belastningen i
många recipienter gör att närsaltsföroreningsproblemet snarast måste angripas.
Som motionärerna framhållit måste detta ske på avloppsreningssidan.
Här har under senare år metoder och produkter för kemisk fällning
:
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1968
utvecklats som till rimliga kostnader såväl på investerings- som driftsidan
— möjliggör en så gott som fullständig fosfatelimination i reningsverken.
Enligt Kemikontorets mening bör det härigenom vara möjligt att
uppnå en radikal förbättring av fosfatföroreningssituationen. Det är därför
angeläget att kommunerna inrättar närsaltreduktion i befintliga och framtida
reningsverk och att åtgärder, som främjar detta, vidtages från statsmakternas
— närmast naturvårdsverkets sida. Verket strävar också efter
att — med stöd av gällande vattenlagstiftning — tillse att en dylik förbättring
åstadkommes.
Utskottet
I motionerna föreslås förbud mot användande av Vättern som recipient
för nyanlagda avlopp utan närsaltreduktion av avloppsvattnet.
Undersökningar har visat att vissa lokalområden, särskilt i Vätterns
södra delar, är påtagligt förorenade. Vattnets långa omloppstid medför att
inträdda föroreningar länge blir bestående.
Enligt gällande bestämmelser i 8 kap. vattenlagen får utsläpp av kloakvatten
i regel inte ske utan att vattnet undergått åtminstone låggradig rening,
s. k. slamavskiljning. Vid prövning av vattendomstol av villkoren för
att utsläppa kloakvatten från större samhällen och städer föreskrivs numera
i regel att vattnet skall undergå höggradig, biologisk rening. Viss försöksverksamhet
pågår med ytterligare rening av kloakvatten, omfattande
även närsaltreduktion.
För utsläpp av industriellt avloppsvatten fordras enligt 8 kap. vattenlagen
tillstånd av vattendomstol, varvid gäller att avledande ej får ske på sådant
sätt att genom förorening av vattenområde uppkommer olägenhet av någon
betydelse, med mindre föroreningens förebyggande prövas kräva åtgärder,
som ej skäligen kan fordras.
Statsbidrag utgår till kommuner m. fl. för att förse bebyggelseområden,
som tagits i anspråk före den 1 juli 1959, med vatten- och avloppsanläggningar.
Årets riksdag bar emellertid godkänt förslag i proposition nr 37 år 1968
om ändring av bidragsbestämmelserna i syfte att stimulera kommunerna att
bygga effektivare reningsverk på så sätt, att stödet helt inriktas på att främja
byggande av avloppsreningsverk med långt gående rening. Bidrag avses
även kunna utgå till kostnaderna för restaurering av förorenade vattenområden.
Riksdagen har samtidigt avslagit motionsyrkanden om åtgärder mot
föroreningen av Vättern, syftande till möjlighet till särskilda statliga lån
till kommuner och industriella företag, som använder Vättern som recipient,
för att de skall stimuleras att anlägga reningsverk för närsaltreduktion.
Jordbruksutskottet har härvid i sitt utlåtande nr 19/1968 bl. a. erinrat om
opaginerad Kontrollera mot PDF
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1968
ö
aLt möjligheterna till förmånligare avskrivningstider för industrins vattenvårdsinvesteringar
utreds av företagsskatteutredningen.
Naturvårdsverket har i januari 1968 ingivit en framställning till justitiedepartementet
angående en översyn av 8 kap. vattenlagen m. in. Häri föreslås
bl. a. att kloakutsläpp från större tätortsbebyggelse i likhet med vad
som gäller för utsläpp av avloppsvatten från vissa industriföretag blir koncessionspliktiga.
Vidare föreslås bl. a. en skärpning i fråga om reningsåtgärder
avseende industriellt avloppsvatten.
Naturvårdsverket bar vidare på uppdrag av justitiedepartementet utarbetat
förslag rörande tillståndsprövningen i immissions- och vattenföroreningsärenden,
vilket överarbetas inom departementet.
Med tanke både på Vätterns betydelse för vattenförsörjningen och dess
skönhetsvärden och särprägel finner allmänna beredningsutskottet det vara
synnerligen angeläget att föroreningar av sjön effektivt motverkas. Utskottet
har med tillfredsställelse erfarit, att höggradiga reningsverk nyligen tagits
i bruk i Jönköping och i Huskvarna. Utskottet bedömer det vara av
största vikt, att denna utveckling fullföljes genom att befintliga anläggningar
utbyggs och nya anläggningar projekteras för närsaltreduktion. Som
framgår av naturvårdsverkets yttrande pågår utredningar om lämpliga
metoder för närsaltreduktion, och verket avser att i samband härmed successivt
verka för att kraven i detta hänseende skärps. De ekonomiska förutsättningarna
har i vad avser kommunala anläggningar förbättrats genom de
nya statsbidragsbestämmelserna och uppmärksammas även i fråga om andra
anläggningar. Pågående översyn av vattenlagen och bearbetning av förslag
om en miljötillsynslag bör även bidra till förbättrade möjligheter till effektiv
vattenvård.
Utskottet anser sig mot den ovan angivna bakgrunden kunna förutsätta,
att motionärernas huvudsyfte kommer att tillgodoses utan att riksdagen för
närvarande tar särskilda initiativ i frågan, ocli finner sig inte böra tillstyrka
bifall till yrkandet om särbestämmelser för nyanlagda avloppsledningar till
Vättern.
Utskottet hemställer således,
att de likalydande motionerna 1:299 och 11:371 icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 23 april 1968
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
6
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1968
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller (s), Oscar Carlsson (s), Hedlund
(s), Helge Karlsson (s), Karl Pettersson (s), fru Hultell (h), herrar
Kilsmo (fp), Ernst Olsson (ep), fru Diesen (h), herrar Ove Karlsson (s)*,
Wirtén (fp), Johan Olsson (ep)*;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), fru Jäderberg
(s)*, herrar Svensson i Kungälv (s), Haglund (s), Rimås (fp), Wikner (s),
Larsson i Borrby (ep)*, Nilsson i Bästekille (h), Johansson i Växjö (ep),
From (fp), Hugosson (s) och Thylén (h)*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
ESSELTE AB, STHLM 68
814301
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.