Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motion angående verkan av i annat nordiskt land verkställd kontroll av elmateriel.

1968-05-02 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1968:35, Utlåtande i anledning av motion angående verkan av i annat nordiskt land verkställd kontroll av elmateriel.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 35 år 1968

1

Nr 35

Utlåtande i anledning av motion angående verkan av i annat nordiskt

land verkställd kontroll av elmateriel.

I den till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionen II: 929 av herr Gustafsson

i Borås hemställes, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att,

efter vederbörliga förhandlingar med de nordiska grannländerna, förslag till sådana

bestämmelser förelägges riksdagen att elmateriel som kontrollerats och godkänts i ett

nordiskt land därefter skall kunna säljas i Sverige utan ytterligare åtgärder.

I motionen framhålls bl. a. att all elmaterielprovning i Norden sker vid nationella

provningsanstalter, som drivs i enskild regi och finansieras genom avgifter från

kunderna.

De nordiska kontrollanstalterna har etablerat ett visst samarbete, och 1955 ingicks

ett första avtal om samnordisk provning av de materielgrupper för vilka enhetliga

nordiska provningsbestämmelser fanns.

Efter rekommendation år 1963 av Nordiska rådet om samordning av föreskrifter

har tillsatts en kommitté, vars arbete har lett till att de europeiska bestämmelserna

för materielprovning har godtagits som nordiska bestämmelser med få avvikelser.

En stark begränsning i samarbetet ligger dock i att avtalet endast avser materiel

tillverkad inom Norden. Enligt motionären borde samma ordning kunna tillämpas

för materiel som kommer utifrån.

Den nuvarande ordningen anser motionären betingas av det självintresse provningsanstalterna

har av att få in så mycket avgifter som möjligt. Ett effektivt nordiskt

samarbete skulle kunna medföra rationalisering och prissänkningar.

Enligt motionären kan den svenska regeringen lämpligen gå i spetsen och verka

för att kontroll som företagits i ett nordiskt grannland får omedelbar giltighet också

i vårt land. Motsvarande regler bör givetvis införas i grannländerna.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Yttrande över motionen har inhämtats från kommerskollegium, varjämte Svenska

elektriska materielkontrollanstalten (SEMKO) har beretts tillfälle att inkomma med

yttrande. Vidare har Svenska elektrikerförbundet inkommit med en skrivelse.

Kommerskollegium redogör inledningsvis för de grundläggande föreskrifterna om

obligatorisk elmaterielprovning enligt kungörelsen den 26 april 1935 (nr 138).,

Kungl. Maj :t har auktoriserat SEMKO att prova och godkänna materiel som jämlikt

kungörelsen skall underkastas kontroll. Provningarna vid anstalten utföres enligt

provningsbestämmelser som skall vara godkända av SEMKO :s nämnd och fastställda

av kommerskollegium. De tidigaste provningsbestämmelserna utarbetades

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 saml. Nr 35

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 35 år 1968

helt av kommittéer inom landet men bestämmelserna har senare i allt större utsträckning

kunnat baseras på internationella rekommendationer.

I fråga om det nordiska samarbetet anför kollegium, att viss obligatorisk provning

av elmateriel började införas redan på 1930-talet i de nordiska länderna. Samarbetet

mellan provningsanstalterna inleddes redan tidigare och avsåg framför allt utformningen

av provningsbestämmelser. Tack vare vissa gemensamma bestämmelser

kunde år 1955 ingås ett avtal mellan anstalterna om samnordisk provning. Detta

avtal modifierades 1963.

Elmaterielkontrollen har vid olika tillfällen behandlats av Nordiska rådet. Dess

ekonomiska utskott rekommenderade år 1963 regeringarna att ta initiativ till en sådan

samordning av de i länderna gällande installationsföreskrifterna för elektrisk

materiel, att provning av elmateriel, som utförts i ett land, kan få omedelbar giltighet

även i övriga länder. En kommitté tillsattes med uppgift att försöka eliminera sådana

olikheter i ländernas elinstallationsföreskrifter som kunde verka hindrande på

samhandeln framför allt när det gällde elmateriel som är provningspliktig. Kommittén,

som sammanträffat 3 å 4 gånger årligen sedan 1964, har genom sitt arbete

medverkat till att de nationella avvikelserna i provningsbestämmelserna minskat.

Under senare år har också nya internationella rekommendationer framkommit, vilka

med mycket få avvikelser kunnat accepteras av de nordiska länderna. De olika samordningssträvandena

har möjliggjort, att så gott som all elmateriel av nordiskt fabrikat

för vilken obligatorisk provning finnes i Sverige nu kan provas samnordiskt.

Beträffande det europeiska samarbetet upplyser kollegium, att elmaterielkontrollanstalterna

i 19 länder i Europa, däribland EEC- och EFTA-länderna, är medlemmar

i en organisation benämnd CEE, som har till uppgift att utarbeta bestämmelser

för provning av elektrisk materiel ur elsäkerhetssynpunkt. Arbetsområdet motsvarar

i stort sett den sektor, för vilken provningstvång finnes i Sverige.

De nordiska materielkontrollanstalterna har kunnat bidra i stor utsträckning till

arbetet inom CEE och har även varit angelägna att så snart som möjligt antaga

CEE-bestämmelserna som nationella bestämmelser och med minsta möjliga avvikelser

för att minska provningstvångens handelshindrande verkan. Det s. k. CB-systemet

för sameuropeisk provning innebär att tillverkaren efter provning i hemlandet och

ytterligare ett land, som utses av ett gemensamt sekretariat, erhåller ett certifikat.

Med stöd av detta kan tillverkaren erhålla nationellt godkännande i till CB-systemet

anslutet land utan ytterligare provning, såvida ej landet i fråga har nationella avvikelser

från CEE-bestämmelserna. De nordiska länderna har väckt förslag att certifikat

skall kunna utfärdas sedan provning skett endast i tillverkarlandet.

Vid de handelspolitiska diskussionerna inom EFTA har vid flera tillfällen framhållits

vikten av att undvika, att handelshinder skapas genom tvingande provning

enligt rent nationella bestämmelser utan anknytning till internationella regler. Vidare

bör sådana regler få gälla inom ett så stort antal länder som möjligt. För provning

av elmateriel har sålunda hänvisats till CEE när förslag uppkommit att diskutera

bestämmelser för dylik materiel enbart mellan EFTA-länderna. Därvid har bl. a.

påpekats betydelsen av att arbetet ej störes inom de organisationer som arbetar inom

vidare krets än de nuvarande handelspolitiska blockbildningarna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 35 år 1968

Kollegium redogör vidare för tillvägagångssättet vid godkännande i Sverige med

stöd av samnordisk eller sameuropeisk provning.

Vid ansökan om godkännande med stöd av det samnordiska avtalet skall tillverkarens

representant till SEMKO insända dels ett exemplar av det aktuella föremålet

och dels en kopia av det i tillverkarens hemland utfärdade godkännandebeviset.

Vid ansökan om godkännande med stöd av sameuropeisk provning enligt det

s. k. GB-systemet blir tillvägagångssättet analogt men förutom materielprovet skall

då insändas det s. k. CB-certifikatet. Vid båda alternativen skall svenskt godkännande

utfärdas utan ytterligare provning av materielen, dock med undantag för de få fall

då nationella svenska avvikelser finnes.

Förfarandet har sin bakgrund bl. a. i bestämmelser om tillverkarens ansvar för sin

produkt och ekonomiska åtaganden gentemot SEMKO. Vidare är registreringen av

godkänd materiel en förutsättning för marknadskontrollen. Registreringen av den

godkända materielen är självfallet en viktig förutsättning även för att avgifterna till

SEMKO skall kunna uttagas rättvist.

Kollegium anför härefter:

Av det ovan anförda torde framgå att vissa hinder föreligger mot att ett godkännande

i ett nordiskt land automatiskt skulle innebära rätt att försälja materielen i

ett annat nordiskt land utan särskilt godkännande i detta land.

Förutom att olika juridiska och ekonomiska problem skulle kräva avsevärda ändringar

författningsmässigt och på andra sätt i samtliga nordiska länder torde riskeras,

att materiel som ej uppfyller gällande provningsbestämmelser skulle försäljas. Marknadskontrollen

skulle avsevärt försvåras och konsumenterna skulle i stället för Smärkning

lära sig att acceptera övriga nordiska länders märkning. Den nationella

märkningen skulle givetvis kunna ersättas av en nordisk märkning, men detta synes

mindre lämpligt med hänsyn till att ytterligare ett säkerhetsmärke skall införas. CEEorganisationen

har nämligen beslutat införa ett eget märke såsom bevis på att materielen

uppfyller GB-provningens villkor. Avsikten är att detta märke efter hand

skall ersätta de nationella godkänningsmärkena.

Då förslaget om automatisk rätt till försäljning i annat nordiskt land ej skulle medföra

någon annan arbetsminskning för provningsanstalternas del än att visst registreringsarbete

skulle slopas, kan man icke vänta sig att några så väsentliga ekonomiska

fördelar ur konsumentsynpunkt skulle uppstå att de uppvägde de nyssnämnda

nackdelarna med förslaget.

Ansökningar om godkännande med stöd av samnordisk provning eller CB-provning

behandlas med förtursrätt i förhållande till den ordinarie provningen. Ej heller

ur tidssynpunkt synes därför någon väsentlig vinst kunna uppnås med motionens

förslag.

Eftersom nuvarande praxis med nationellt godkännande och därmed sammanhängande

registrering medför så uppenbara fördelar ur kontrollsynpunkt föreslår

kollegium att motionens förslag att slopa nationellt godkännande ej måtte föranleda

någon åtgärd.

Motionens förslag att utöka det samnordiska provningsförfarandet att även omfatta

materiel tillverkad i utomnordiskt land torde på kort sikt medföra en minskning

i de nordiska provningsanstalternas nuvarande arbetsbelastning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 35 år 1968

Trots dessa omedelbara fördelar ur kontrollsynpunkt bör förslaget enligt kollegii

uppfattning icke genomföras för närvarande.

Kan det nordiska förslaget att prova i endast ett CEE-land accepteras, erhålles

ett system som är överlägset såväl dagens nordiska samprovningsförfarande som

det i motionen föreslagna. Det synes i detta läge ej lämpligt att introducera nya regionala

regler som kan innebära risk för att den föreslagna förenklingen av CB-systemet

ej kommer till stånd och att vidare internationellt samarbete på detta område

kraftigt försvåras. — Det bör påpekas att de nordiska länderna i december 1965 erhöll

en skrivelse från CB-organisationen med en kraftig rekommendation att stödja

CB-systemets utveckling i stället för att utvidga det samnordiska provningsförfarandet.

Kommerskollegium anser lämpligt att resultatet av det pågående arbetet att förenkla

CB-systemet avvaktas och avstyrker motionen.

SEMKO:s nämnd upplyser, att frågan om samarbetet mellan provningsanstalter

m. m. i Norden senast var föremål för ingående överläggningar vid Nordiska rådets

ekonomiska utskotts sammanträde i Oslo den 9 november 1967.

Då det visat sig att det år 1963 igångsatta europeiska samprovningsförfarandet,

det s. k. CB-systemet, i alltför obetydlig utsträckning innebar någon avlastning från

den alltmer stegrade uppdragsbördan hos de fyra nordiska ländernas materielkontrollanstalter

beslöts vintern 1965 att vid det stundade CEE-mötet i maj 1965 meddela

att man inom Norden såg sig nödsakad att allvarligt överväga en utvidgning av den

samnordiska provningen att även gälla elmateriel tillverkad utanför Norden, om ej

CB-systemet genom förenklingar kunde få väsentligt ökad tillämpning. Frågan behandlades

inom CB vid två på varandra följande möten under år 1965. Det framkom

att man allmänt uppfattade en sådan åtgärd från de nordiska länderna såsom ett

starkt hot mot den vidare utvecklingen av den sameuropeiska provningen. Vid CBmötet

hösten 1967 har man från skandinaviskt håll begärt skyndsam utredning om

möjligheterna att snarast förenkla den sameuropeiska provningen inom CB att liksom

den samnordiska provningen begränsas till provning enbart i ursprungslandet.

Denna fråga står på dagordningen för CB:s nästa sammanträde i mars 1968. Förutsättningarna

för att vinna gehör för en sådan förenkling är i dag väsentligt gynnsammare

än för ett par år sedan. Helt bortsett från de handelspolitiska återverkningarna

av en vidgad nordisk säraktion måste det vara mer rationellt att de stora

europeiska industriländerna direkt efter provning av sina produkter i hemlandet kan

erhålla ett godkännande som även kan få giltighet i de nordiska länderna än att

produkten efter provning i något nordiskt land erhåller ett enbart för Norden giltigt

godkännande.

Den obligatoriska kontrollen av elmateriel är väsentligt mer omfattande i Norden

än i flertalet övriga europeiska länder och ett genomförande av en utvidgad samnordisk

provning enligt förslaget i motionen kan befaras medföra att den sameuropeiska

provningen helt spolieras. Detta skulle innebära väsentliga nackdelar även för

våra inhemska industrier i Norden, som ju ej kan nyttiggöra den samnordiska provningen

vid försäljning av sina elprodukter i länder utanför Norden men väl avsevärt

underlätta sin export inom Europa, när den från skandinaviskt håll föreslagna för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 35 år 1968

enklade CB-provningen införs och på sikt gör fortsatt samnordisk provning överflödig.

Det synes under alla förhållanden lämpligt att först avvakta det definitiva

ställningstagandet inom CB till förenklingen syftande till provning enbart i ett land,

innan frågan om en utvidgning av den samnordiska provningen till länder utanför

Norden blir föremål för prövning.

Skulle trots allt den sameuropeiska provningen enligt CB-förfarandet visa sig ej

motsvara förväntningarna bör, innan frågan om en utvidgning av den samnordiska

provningen avgöres, beaktas att länderna utanför Norden härvid erhåller en avsevärd

importlättnad, som ej kommer de nordiska exportindustrierna till del vid export

till länder utanför Norden. Det bör därför bli föremål för särskild prövning om ej i

så fall krav på reciprocitet bör söka utverkas.

Vid det ovan omtalade mötet inom Ekonomiska utskottet i november 1967 diskuterades

frågan om automatisk giltighet i övriga nordiska länder av ett godkännande

utfärdat i något av de nordiska länderna. Det ansågs bl. a. önskvärt att registrering

och åtföljande utfärdande av ett nationellt godkännande ej skall behövas om en

produkt enligt avtalet om samnordisk provning i ett nordiskt land önskas exporterad

till annat nordiskt land. För ett genomförande av en sådan förenkling föreligger dock

åtskilliga hinder, bl. a. sammanhängande med att olika regler gäller i de nordiska

länderna i fråga om importörens ansvar. Vidare är registreringen av godkänd materiel

av betydelse för den marknadsövervakning som ingår som ett väsentligt led i

säkerhetskontrollen för att kunna hålla gällande nationella förteckningar över godkänd

materiel å jour och för att med nu gällande avgiftssystem kunna utta det avgiftsbidrag

till verksamheten, som utgår i form av omsättningsavgift för godkänd

materiel.

Det bör i detta sammanhang understrykas att det internationella godkänningsförfarandet

innebär både att ett provningsintyg, ett s. k. CB-certifikat, utfärdas där de

väsentliga provningsresultaten återfinns i en bilaga och att ett nationellt godkännande

på basis av detta certifikat måste sökas i samtliga länder dit export blir aktuell.

Certifikatet har sålunda aldrig ifrågasatts kunna få formen av ett automatiskt gällande

godkännande i övriga länder. Vid den samnordiska provningen har dock förenklingen

drivits avsevärt längre i det att sedan det s. k. Granavtalet slöts år 1963

enbart en kopia av det godkännandebevis som utfärdats i den nordiske tillverkarens

hemland erfordras för erhållande av nationella godkännanden inom Norden i övrigt.

SEMKO:s nämnd framhåller vidare, att den för fabrikanten väsentliga ekonomiska

vinsten med en samprovning är förutom själva tidsvinsten att de tekniska

fordringarna är identiska. I detta avseende torde de nordiska länderna efter ett över

tjugoårigt detaljerat samarbete ha kommit längst i Europa. Nu rådande olikheter

torde inom en inte alltför avlägsen framtid bli eliminerade.

Nämnden berör också de praktiska olägenheterna av flera parallellt använda godkänningsmärken.

Ett gemensamt nordiskt godkänningsmärke vore vida att föredra

framför de nuvarande nationella märkningarna. Emellertid har CEE-organisationen

efter mycket omfattande förberedelser beslutat om ett europeiskt godkänningsmärke

och uppmanat samtliga medlemsländer att låta registrera detta märke. Registrering

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 35 år 1968

av detta internationella godkänningsmärke har redan skett i de fyra nordiska länderna

och i ytterligare åtta CEE-länder. Avsikten är att märket skall ersätta den

europeiska floran av nationella godkänningsmärken. Det torde därför vara synnerligen

opsykologiskt att inom Norden införa ett regionalt icke tidigare åberopat

godkänningsmärke.

Slutligen anför nämnden följande beträffande avgiftsfrågor och ekonomiska

aspekter:

Då de nordiska materielkontrollanstalterna på ett mycket tidigt stadium och långt

innan Nordiska rådet började intressera sig för dessa problem själva tagit initiativ till

långtgående förenklingar och rationaliseringar samnordiskt av provningsverksamheten

måste påståendet att från institutionernas sida ett självintresse skulle föreligga

om fortsatt ansvällning av de materiella och personella resurserna anses vara direkt

missvisande. I avgiftshänseende är institutionernas enda strävan att vara självfinansierande

utan vinstmotiv. På nordiska rådets rekommendation att söka samordna

gällande avgiftssystem har SEMKO fr. o. m. den 1/7 1967 reviderat sitt avgiftssystem

så att för närvarande de finska, norska och svenska avgiftssystemen principiellt är

mycket lika. Bl. a. övergav SEMKO fr. o. m. denna tidpunkt det i motionen nämnda

systemet med försäljning av avgifts-S-märken, ett system som alltså icke förekommer

i grannländerna. I princip uttages en grundavgift vid produktens typprovning, vilken

endast täcker en mindre del av den verkliga kostnaden för provningen. Detta

uttag varierar i de nordiska länderna mellan ca 15 och 45 % av självkostnaden. Anledningen

till att resten av kostnaderna täcks genom s. k. omsättningsavgift, d. v. s.

vissa promilleuttag av produktens pris är att kostnadsrealistiska typprovningsavgifter

nära nog skulle förhindra utvecklingen av nya produkter hos mindre och medelstora

fabrikanter. Dessa belastas nu på ett smidigt sätt successivt med kontrollkostnaderna,

vartefter försäljningen tar fart. SEMKO har självfallet såsom institution ingenting

emot att hela självkostnaden uttages direkt vid typprovningen, varigenom registreringen

ur avgiftssynpunkt kan bortfalla. En sådan ordning skulle dock innebära

en stor orättvisa mot de inhemska fabrikanterna, då ju på lång sikt genom utbredningen

av den sameuropeiska CB-provningen av utländsk materiel realiter hela kostnaden

för materielkontrollen kommer att övervältras på de inhemska fabrikanterna.

Detta kan icke vara rimligt, då över hälften av antalet godkända typer av elmateriel

som saluförs inom landet är av utländsk extraktion. Med det nuvarande

systemet härrör huvuddelen av intäkterna från omsättningsavgifterna, d. v. s. alla på

marknaden konkurrerande företag såväl inhemska som utländska belastas med procentuellt

samma avgift för den godkända materielen.

Svenska elektrikerförbundet finner att alla strävanden att förenkla provningsarbetet

bör stimuleras. Detta får dock inte ske på sådant sätt att det enskilda landets

säkerhetsföreskrifter sätts ur spel och större fara uppkommer för skador för dem som

använder elmateriel. Förbundet befarar att — vid bifall till motionen — andra intressen

än de säkerhetsmässiga kan komma att bli dominerande och att från säkerhetssynpunkt

undermålig materiel kan komma att tillhandahållas konsumenterna.

Förbundet avstyrker bifall till motionen och anser att det samordningsarbete som

pågår inom Norden och i Europa bör få fortsätta till dess man kan komma fram till

enhetliga provningsbestämmelser och härigenom också få möjlighet att rationalisera

provningsverksamheten.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 35 år 1968

7

Utskottet

I motionen hemställs om förslag till sådana bestämmelser att elmateriel som kontrollerats

och godkänts i ett nordiskt land skall kunna säljas i Sverige utan ytterligare

åtgärder.

I fråga om elmateriel tillverkad inom Norden regleras provningsförfarandet genom

ett år 1955 ingånget och år 1963 reviderat avtal mellan provningsanstaltema i de

nordiska länderna. Vid ansökan om godkännande i Sverige med stöd av detta avtal

skall tillverkarens representant till svenska elektriska materielkontrollanstalten

(SEMKO) insända dels ett exemplar av det aktuella föremålet, dels ock en kopia av

det i tillverkarlandet utfärdade beviset om godkännande. Bortsett från de fall då de

svenska säkerhetsbestämmelserna avviker från bestämmelserna i tillverkarens hemland

inskränkes förfarandet hos SEMKO till registrering utan särskild provning.

Elmaterielkontrollanstalterna i 19 europeiska länder, däribland EEG :s och EFTA :s

medlemsländer, har sammanslutit sig i den europeiska kommissionen för samordning

på det elektrotekniska området av provningsbestämmelser och materielkontroll

(CEE-kommissionen). CEE fattade 1961 principbeslut om ett system för sameuropeisk

provning, det s. k. CB-systemet, som innebär att tillverkaren efter provning i

hemlandet och ytterligare ett land, som utses av ett gemensamt sekretariat, erhåller

ett certifikat. Med stöd av detta kan tillverkaren erhålla godkännande i annat till

GB-systemet anslutet land utan ytterligare provning, om ej nationella avvikelser från

CEE-bestämmelserna föreligger.

Nordiska rådets ekonomiska utskott har år 1963 rekommenderat regeringarna att

ta initiativ till en sådan samordning av de i medlemsländerna gällande installationsföreskrifterna,

att provning av elmateriel i ett land kan få omedelbar giltighet även

i övriga länder. Samordningen har numera drivits så långt, att så gott som all elmateriel

av nordiskt fabrikat kan provas samnordiskt.

Ett på nordiskt initiativ väckt förslag om förenkling av CB-systemet, innebärande

att certifikat skall kunna utfärdas efter provning endast i tillverkarlandet, är f. n.

föremål för närmare överväganden.

Mot det i motionen framförda förslaget har kommerskollegium invänt bl. a., att

registrering av godkänd materiel är en förutsättning för marknadskontrollen och vidare

att ett genomförande av det nordiska förslaget om provning endast i ett CEEland

skulle leda till ett system som är överlägset både nuvarande nordiska samprovningsförfarande

och det i motionen föreslagna. Nya regionala regler kan enligt

kollegii mening innebära risk för att denna förenkling ej kommer till stånd och att

vidare internationellt samarbete på detta område kraftigt försvåras.

Kollegium framhåller även vikten av att full reciprocitet erhålles vid varje utvidgning

eller förenkling av provningsförfarandet, så att andra länders tillverkare ej erhåller

en favör utan att den svenska industrin får motsvarande provningslättnader.

Till stor del liknande synpunkter framföres i SEMKO :s remissyttrande.

Svenska elektrikerförbundet anför, att ett bifall till motionen kan medföra risker

för att skador genom elmateriel ökar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 35 år 1968

Enligt utskottets mening är det önskvärt att möjligheter till förenklingar i de nuvarande

provningsbestämmelserna tillvaratas. Emellertid behandlas dessa frågor

inom CEE och Nordiska rådet, och de uppmärksammas även — såsom framgår av

ett den 22 maj 1967 lämnat svar på interpellation angående en enhetlig nordisk kontroll

av elmateriel — inom Kungl. Maj :ts kansli. Utskottet finner, att resultatet av nu

pågående samordningssträvanden bör avvaktas och att något initiativ från riksdagens

sida inte f. n. är påkallat.

Utskottet hemställer därför,

att motion II :929 icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 maj 1968

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller (s), Oscar Carlsson (s), Hedlund (s),

Eric Gustaf Peterson (fp), Helge Karlsson (s), Karl Pettersson (s), fru Hultell (h),

herrar Kilsmo (fp), Ernst Olsson (ep), fru Diesen (h) och fru Nilsson (ep);

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Hamrin i Kalmar

(fp), Svensson i Kungälv (s), Haglund (s)*, Rimås (fp), Wikner (s), Nilsson i

Bästekille (h), Johansson i Växjö (ep)*, tlugosson (s)* och Thylén (h)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Hamrin i Kalmar (fp).

Victor Pettersons Bokindustri AB, Stockholm 1968

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.