Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om förbättring av folkpensionärernas ställning i samhället.

1968-05-02 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1968:36, Utlåtande i anledning av motioner om förbättring av folkpensionärernas ställning i samhället.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1968

1

Nr 36

Utlåtande i anledning av motioner om förbättring av folkpensionärernas

ställning i samhället.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna 1:296

av herrar Johan Olsson och Nils-Eric Gustafsson samt 11:365 av herr Börjesson i

Falköping m. fl. hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla

om skyndsam och allsidig utredning av möjligheterna att genom en aktivare serviceverksamhet,

vissa skattelättnader och ökade bostadspolitiska insatser bereda folkpensionärerna

en förbättrad ställning i samhället.

Motionärerna uttalar inledningsvis att man vid den nu pågående utredningen av

fragan om fortsatta höjningar av folkpensionen ingående bör pröva möjligheterna till

förbättringar som mer än hittills tar sikte på en faktisk standardhöjning. Vid sidan

härav bör statsmakterna och myndigheterna enligt motionärernas mening även uppmärksamma

andra vägar att bereda de gamla större trygghet. Många åldringar saknar

möjlighet att ta initiativ till aktiv sysselsättning i samvaro med andra, och isoleringen

kan bli deras mest påfrestande problem. Genom större statligt engagemang

borde kommunerna ges tillräckliga resurser för att i mer organiserad form anordna

sammankomster där aldringarna bereds tillfälle till olika aktiviteter. Myndigheterna

bör också informera om sådana sammankomster och bistå med hjälp till resor.

Motionärerna finner även angeläget att folkpensionärernas ställning mer beaktas

i skattepolitiska sammanhang. Därtill borde också frågor om bostadstillägg, bostadsförbättringar

etc. ingående belysas för att man genom aktivare statlig medverkan

skall kunna eliminera de brister som på många håll föreligger.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II :365.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från riksskattenämnden samt

berett Sveriges Folkpensionärers Riksförbund och Pensionärernas riksorganisation i

Sverige tillfälle att inkomma med yttranden.

Riksskattenämnden anför i frågan om folkpensionärernas beskattning.

Riksskattenämnden får till en början erinra om, att riksdagen redan tidigare begärt

utredning angående beskattningen av folkpensionärernas sidoinkomster. Enligt

vad riksskattenämnden har sig bekant pågår också sedan någon tid tillbaka inom

finansdepartementet en preliminär undersökning beträffande olika vägar att komma

till rätta med den s. k. marginaleffekten för folkpensionärer med sidoinkomster. I avbidan

på resultatet av denna undersökning synes någon ytterligare utredning beträffande

folkpensionärernas beskattning inte erforderlig.

Riksskattenämnden får vidare erinra om, att nämnden senast den 13 februari 1967

utfärdat anvisningar till ledning för taxeringsmyndigheterna angående extra avdrag

för väsentligen nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer. De nämnda anvisningarna

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 samt. Nr 36

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1968

utfärdades i samband med att riksdagen beslöt att för folkpensionärernas del avskaffa

det dittills även för folkpensionärerna gällande ”taket” för de extra avdragen, 4 500

kronor. De nya anvisningarna var tillämpliga redan vid 1967 års taxering. De till anvisningarna

hörande tabellerna anger storleken av de extra avdrag, som folkpensionärer

med eller utan sidoinkomster bör erhålla. Tabellerna redovisar folkpensioner

(inklusive kommunalt bostadstillägg m. fl. tillägg) upp till 14 200 kronor för makar.

Har makar i nämnda pensionsläge ingen sidoinkomst, erhåller de extra avdrag med

9 300 kronor, varigenom de blir helt skattefria. Vid stigande sidoinkomst minskar det

extra avdraget för att — i fråga om makar i nämnda pensionsläge — upphöra vid en

sidoinkomst av 7 600 kronor. För ogifta folkpensionärer redovisas i tabellerna folkpensioner

upp till 10 000 kronor. Har en ogift folkpensionär i nämnda pensionsläge

ingen sidoinkomst, erhåller han extra avdrag med 7 500 kronor, varigenom han blir

helt skattefri. Det extra avdraget reduceras vid stigande sidoinkomst för att — i fråga

om en ogift folkpensionär i nämnda pensionsläge — upphöra vid en sidoinkomst av

5 800 kronor. Avdrag bör enligt anvisningarna medges utan att särskilt yrkande därom

framställes i den skattskyldiges självdeklaration.

Mot bakgrunden av dessa anvisningar kan man enligt riksskattenämndens mening

med fog göra gällande, att folkpensionärerna — vid jämförelse med vissa andra grupper

av skattskyldiga — är väl tillgodosedda, i vad gäller utformningen och tillämpningen

av själva skattelagstiftningen.

Sveriges Folkpensionärers Riksförbund instämmer i motionärernas syften.

Riksförbundet har hos socialdepartementet framfört förslag om höjda folkpensioner

efter år 1968 och har vidare i skrivelse till chefen för finansdepartementet i januari

1968 anhållit om en allsidig utredning om pensionärernas skattefrågor. Riksförbundet

framhåller att skatten för folkpensionärer även med små sidoinkomster blir kännbar.

Pensionärernas riksorganisation framhåller, att de problem, som motionärerna tar

upp i minst lika hög grad berör stora delar av den grupp av pensionärer, som kan

hänföras till förtidspensionerade, änkepensionerade m. fl. pensionärsgrupper.

Riksorganisationen uttalar vidare, att skattebefrielse, ökad subvention m. in. är

frågor, som i största omfattning är beroende av pensionärernas allmänna standard,

och erinrar om att riksorganisationen redan i september 1966 i skrivelse till regeringen

fäst uppmärksamhet på standardutvecklingen.

Riksorganisationen tror inte att standardfrågan kan lösas via skattelagstiftningen.

En allmän höjning av skattelindringsbidraget för pensionärerna skulle inte gynna

enbart de sämst ställda utan i ännu större utsträckning och kanske enbart komma de

bättre situerade pensionärerna till del. I det fallet synes riksdagens beslut om skattebefrielse

för de pensionärer, som enbart har inkomst av pension eller pensionsförmån,

vara en bättre anpassning till behoven.

Problemet med pensionärernas inkomster löses först när pensionen för alla kommer

att bli så hög att dessa utan subventioner av olika slag kan klara sig i samhället

och få möjligheter att efterfråga och betala samhällets och allmänhetens tjänster av

det slag man önskar få.

Riksorganisationen delar motionärernas uppfattning om den sociala hemhjälpsverksamhetens

värde. Statsmakterna har satsat i betydande omfattning för att fa

denna verksamhet ytterligare utbredd. Problemet torde därför i nuvarande läge inte

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 är 1968 3

enbart lösas med en ökad statlig aktivitet. De flesta kommunerna borde genom olika

åtgärder kunna öka den verksamheten. Riksorganisationen återger vissa av socialstyrelsen

konstaterade förhållanden i fråga om hemsamariternas anställningsvillkor och betonar

behovet av att parallellt med det statliga stödets ökning öka antalet hemsamariter

genom kommunal insats, öka utbildningen av dem och idka en uppsökande verksamhet,

gärna i samarbete med pensionärsorganisationen, för att nå även dem, som

inte själva har förmaga att söka kontakt för att i tid erhålla hjälp. En omprövning av

ersättningen till hemsamariterna bör allvarligt övervägas.

Enligt riksorganisationens mening löses inte frågan om en ökad trivselverksamhet

genom att kommunerna ordnar sammankomster av olika slag. En förutsättning för

verklig aktivitet är att pensionärerna själva får kopplas in på verksamheten. Under

1967 ordnades i riksorganisationens verksamhet 4 346 studiecirklar, 1512 hobbygrupper,

663 gymnastikgrupper och 118 övriga motionsgrupper med ett deltagareantal

på 85 589. Till detta kommer alla de pensionärer, som deltager i cirklar och

grupper, som inte upptagits i rapporter. Hela denna verksamhet sker i stort sett utan

statligt bidrag — undantaget är studiecirklarna — och praktiskt taget också utan

nämnvärt stöd från kommunernas sida.

Den allmänna inställningen till pensionärernas behov av aktiviteter bör omprövas

både från statens och kommunernas sida. Jämförelse kan göras med de anslag, som

utgar från kommuner och stat till den fritidsverksamhet ungdomsorganisationerna

bedriver. Vad som främst är erforderligt på detta område är således ett ökat stöd till

organisationerna för en allt bredare verksamhet, där pensionärerna själva bär ansvaret

och själva formar den verksamhet, som passar dem bäst. Det stödet kan ges

från staten efter samma regler, som gäller för stöd till ungdomens fritidsverksamhet

och från kommunernas sida oberoende av detta stöd till pensionärernas fritidsverksamhet

i form av anslag, stöd till ledareutbildning och anskaffande av lokaler. En

sådan verksamhet kommer att i hög grad vara självfinansierande, då verksamheten

leder till friskare pensionärer, som därmed också starkt lättar på efterfrågan av vård

inom kommuner och landsting.

Riksorganisationen understryker nödvändigheten av att samhället träder till och

klarar de problem, som uppstår på servicens område, på kommunikationernas och

den sociala trygghetens sida för de äldre och andra, som riskerar att isoleras i glesbygden.

Riksorganisationen finner inte skäl tillstyrka motionärernas yrkande utan föreslår

att utskottet hemställer att riksdagen med understrykande av de synpunkter Riksorganisationen

framfört i skrivelse till regeringen aktualiserar behovet av en

ökad aktivitet från samhällets sida för att ge stöd åt den expansiva verksamhet,

som föres för att bryta pensionärernas isolering, och uppmanar landsting och

kommuner att på motsvarande sätt öka sitt stöd på detta område till aktiva

pensionärsorganisationer av rikskaraktär,

att kommunernas och statens stöd för en ökad hemsamaritverksamhet på sätt som

ovan anförts intensifieras, samt

att pensionärernas ekonomi tryggas, så att inkomstprövade förmåner och särbestämmelseregler

göres obehövliga.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1968

Utskottet

Motionärerna hemställer om en allsidig och skyndsam utredning i syfte att bidra

till att förbättra folkpensionärernas ställning.

I anslutning till olika frågor som motionärerna föreslår bli behandlade inom en

sådan utredning vill utskottet anföra följande.

I årets statsverksproposition (bil. 7, s. 30) har redovisats hur den sociala hemhjälpen

byggts ut under de senaste åren. Bl. a. beräknas under år 1967 minst 170 000

åldringar och handikappade ha fått hemhjälp genom samhällets försorg. Årets riksdag

har bifallit förslag i statsverkspropositionen (bil. 7, s. 32—33) om en höjning av

anslaget till Bidrag till social hemhjälp från 85 miljoner kronor för innevarande budgetår

till 105 miljoner kronor för budgetåret 1968/69.

Som framhållits i yttrande från Pensionärernas riksorganisation torde emellertid

den sociala hemhjälpsverksamhetens problem i nuvarande läge inte kunna lösas

enbart med en ökad statlig aktivitet. Riksorganisationen har pekat på vissa av socialstyrelsen

konstaterade brister i denna verksamhet. Utskottet vill starkt betona nödvändigheten

av att kommunernas hemhjälp byggs upp så att den på ett effektivt sätt

kan tjäna sina syften. Härvid vill utskottet även erinra om de förslag till ändring i

socialhjälpslagen som framlagts i proposition nr 74 till årets riksdag. Enligt förslaget

skall det åläggas socialnämnden ”att göra sig väl förtrogen med den enskildes behov

av omvårdnad och verka för att detta blir tillgodosett”.

Under det nyss nämnda anslaget har medel särskilt beräknats för undersökningar

och försöksverksamhet inom kommuner med omfattande glesbygdsområden i syfte

att belysa åldringarnas och de handikappades problem och de särskilda krav som

ställs på den sociala hemhjälpen inom sådana kommuner. I försöksverksamheten avses

ingå inköpsservice, matdistribution och andra åtgärder för att ordna försörjningen

med varor och tjänster. Bidrag skall även kunna utgå till vissa särskilda insatser

för att förbättra bostadssituationen för åldringar och handikappade inom glesbygderna.

Frågor om service inom glesbygder bl. a. för åldringar behandlas även inom arbetsgruppen

för glesbygdsfrågor.

I vad avser bostadsområden studeras motsvarande problem inom den förra året

tillkallade servicekommittén. Av särskild betydelse är — enligt vad som framhållits i

direktiven för denna kommitté — anordningar bl. a. för sådan vård och tillsyn av

åldringar, handikappade och andra hjälpbehövande att de kan bo i det vanliga

bostadsbeståndet. Åtgärder för att tillgodose behovet av lokaler för fritidssysselsättning

för bl. a. dessa grupper anges också vara av stor betydelse.

I frågan om tillfälle för åldringar till aktiv sysselsättning i samvaro med andra har

Pensionärernas riksorganisation redogjort för en omfattande verksamhet men framhållit

behov av ett ökat stöd till organisationerna för en allt bredare verksamhet, där

pensionärerna själva bär ansvaret och svarar för utformningen. Utskottet finner det

angeläget, att stöd lämnas till åtgärder som kan motverka isolering och inaktivitet

hos pensionärer. Utskottet förutsätter, att kommunerna har sin uppmärksamhet riktad

på denna fråga och i ökande omfattning verkar i sådant syfte.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1968

Motionärerna pekar vidare på angelägenheten av att folkpensionärernas ställning

mer beaktas i skattepolitiska sammanhang. Utskottet vill härvid erinra om att

folkpensionärer genom författningsändring förra året (SFS 1967:41) erhållit betydligt

vidgade möjligheter att få extra avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga.

Vidare har 1967 års riksdag godkänt uttalande av bevillningsutskottet (betänkande

nr 2/1967), vari utskottet förordat att frågan om beskattningen av folkpensionärernas

sidoinkomster snarast blir föremål för utredning. Chefen för finansdepartementet

har i interpellationssvar den 29 februari 1968 upplyst bl. a. följande: ”Inom finansdepartementet

pågår sedan någon tid tillbaka i samråd med socialdepartementet

preliminära undersökningar av olika vägar att komma till rätta med marginaleffektproblemet.

Något resultat kan emellertid inte framläggas förrän ställning tagits till

den framtida utformningen av pensionförmånerna.”

I fråga om bostadsförbättring för pensionärer vill utskottet framhålla, att ramen

för räntefria förbättringslån — vilka är avsedda för förbättring och i vissa fall uppförande

av bostäder för bl. a. pensionärer — i årets statsverksproposition (bil. 13, s.

128) i enlighet med förslag från bostadsstyrelsen föreslagits bli fastställd till 125

miljoner kronor för år 1968. Bostadsstyrelsen har härvid framhållit, att tidigare inventering

av åldringsbostäderna varit ofullständig och att nya kategorier av aldringar

successivt tillkommit.

Motionärerna har även behandlat frågan om standardhöjning för folkpensionärer

men har under hänvisning till pensionförsäkringskommitténs utredningsuppdrag

ej framställt yrkande i denna del. Utskottet vill dock erinra om att de för kommittén

utfärdade direktiven ger uttryck för angelägenheten av en förbättrad pensionsstandard

efter år 1968 särskilt för pensionärer som inte alls eller i endast ringa mån

kommer i åtnjutande av ATP eller andra pensioner utöver folkpensionen.

Som framgår av det ovan anförda verkar staten genom höjda anslag och olika

utredningar m. m. i hög grad för att lösa betydelsefulla problem av den art motionärerna

behandlar. Även på den kommunala sidan anser utskottet sig kunna förutsätta

alltmer aktiva insatser. Utskottet vill understryka frågornas vikt men anser sig

mot den angivna bakgrunden ej böra förorda att den av motionärerna föreslagna utredningen

skall komma till stånd.

Utskottet får därför hemställa,

att de likalydande motionerna 1:296 och II :365 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 maj 1968

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Allmänna beredningsutskottets Utlåtande nr 36 år 1968

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller (s), Oscar Carlsson (s), Hedlund (s),

Eric Gustaf Peterson (fp), Helge Karlsson (s), Karl Pettersson (s), fru Hultell (h),

herrar Kilsmo (fp), Ernst Olsson (ep), fru Diesen (h) och fru Nilsson (ep);

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Hamrin i Kalmar

(fp), Svensson i Kungälv (s), Haglund (s)*, Rimås (fp), Wikner (s), Nilsson i

Bästekille (h), Johansson i Växjö (ep)*, Hugosson (s)* och Thylén (h).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.