Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om en upplysningskampanj beträffande de straffades problem.

1968-05-07 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1968:38, Utlåtande i anledning av motioner om en upplysningskampanj beträffande de straffades problem.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 38 år 1968

1

Nr 38

Utlåtande i anledning av motioner om en upplysningskampanj beträffande

de straffades problem.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna 1:293 av

herr Dahlén m. fl. och II:376 av herr Wedén m. fl. hemställes — under hänvisning till

motivering i de likalydande motionerna 1:227 och 11:297 — att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t begära igångsättande av en upplysningskampanj riktad

till arbetsgivare och fackföreningsledare samt till de frivilliga föreningarna om de

straffades problem.

I det särskilda avsnitt av motionerna 1:227 och II:297 som anknyter till den här

förevarande frågan erinrar motionärerna om förslag i motioner till 1967 års riksdag

om en upplysningskampanj med syfte att upplysa arbetsgivare av olika kategorier om

de straffades problem. Därvid föreslogs även en upplysningskampanj om ”kriminalvårdens

förutsättningar och arbetsuppgifter”, riktad till allmänheten.

Motionärerna föreslår nu en upplysningskampanj med bred syftning, i första hand

inriktad på t. ex. enskilda arbetsgivare, fackföreningsledare, verkstadsklubbsordförande

etc. och frivilliga föreningar. Kampanjen bör syfta till att uppmuntra frivilliginsatser

från enskilda människor och till att bereda den som genomgått rehabilitering

ett normalt återinträde i arbetslivet. Ett allmänt problem för många

straffade är brist på kontakt med enskilda och med samhället; undersökningar visar

att hälften av de intagna på anstalt aldrig får vare sig brev eller besök. Det är uppenbart,

anför motionärerna, att en verklig insats måste ske med hjälp av frivilliga —

som ett komplement till samhällets åtgärder — för att kriminalvårdens målsättning

skall uppnås.

Motionärerna uttalar, att den privata insatsen och den enskilda solidariteten med

medmänniskor i svårigheter tycks vara mindre vanlig, åtminstone i organiserade former,

i Sverige än vad som är fallet i många andra länder. Det positiva intresse för

frivilliginsatser som märkts på senaste tiden i samband med den intensiva debatten

om kriminalvårdens mål och medel är dock ett hoppfullt tecken. Det vore lämpligt

att i detta läge skapa ytterligare intresse för privata insatser.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen 11:297.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från kriminalvårdsstyrelsen,

som erinrar om vad styrelsen anfört i yttrande förra året i anledning av motioner om

en upplysningskampanj angående straffades problem vid sökande av arbete (allmänna

beredningsutskottets utlåtande nr 32/1967). Styrelsen erinrade häri om

Kungl. Maj:ts särskilda cirkulär den 15 september 1960 (nr 553) angående anställningsvillkor

m. m. för partiellt arbetsföra inom statlig och statsunderstödd verksamhet

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 saml. Nr 38

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 38 år 1968

samt den 28 juni 1963 (nr 430) angående anställning av straffade personer m. fl.

inom statlig och statsunderstödd verksamhet. Styrelsen redogjorde vidare för sin informationsverksamhet

men framhöll, att kriminalvårdens organisation ännu var för

svag för att effektivt kunna lösa arbetsanskaffningen för klientelet och därmed sammanhängande

informationsproblem. I detta sammanhang redovisade styrelsen även

vissa i petita framförda förslag.

Styrelsen avstyrkte 1967 års motioner om en upplysningskampanj och ansåg att

den bästa vägen att nå motionärernas syften var att förstärka styrelsens resurser

för information.

Styrelsen anför vidare:

De motionärer, som står bakom 1968 års motioner om en upplysningskampanj om

de straffades problem, har i förhållande till förslagen i 1967 års motioner i samma

ämne utvidgat ramen för den föreslagna upplysningen ”om kriminalvårdens förutsättningar

och arbetsuppgifter” till att omfatta inte bara arbetsgivare. I motionen anges

sålunda att kampanjen bör i första hand inrikta sig på enskilda arbetsgivare, fackföreningsledare,

verkstadsklubbsordförande etc. och frivilliga föreningar. I andra

hand anges att kampanjen bör ha ett så vittgående syfte som att uppmuntra frivilliginsatser

från enskilda människor i samhället och till att bereda dem som genomgått

rehabilitering ett normalt återinträde i samhällslivet.

Vad sålunda och i övrigt anförs i de nu föreliggande motionerna ger inte styrelsen

anledning att ändra den principiella inställning, som styrelsen givit uttryck för i sitt

yttrande över 1967 års motioner. Hellre än att ordna en upplysningskampanj av den

art som även 1968 års motionärer synes åsyfta — genom massmedia, upplysningsmöten,

spridande av propagandamaterial o. s. v. — anser styrelsen att den bästa vägen

för att nå motionärernas syften är att väsentligt förstärka kriminalvårdsorganisationens

egna informatoriska resurser. Styrelsen kommer att i sina petita för budgetåret

1969/70 upprepa sina krav bl. a. på en fortsatt upprustning av skyddskonsulentorganisationen

samt en utbyggnad av kontakterna mellan fångvårdsanstalterna och samhällslivet,

inte minst arbetslivet. I sistnämnda avseende kommer styrelsen att ånyo

föreslå inrättande av en tjänst hos styrelsen för allmän information, särskilda konsulenter

för de intagnas fritids-, kontakt- och utbildningsverksamhet samt inrättande vid

varje fångvårdsanstalt av en nämnd för att befrämja sådan verksamhet, i likhet med

vad som redan är fallet i fråga om den andliga vården.

Sådana organisatoriska och informatoriska resurser skulle ge styrelsen möjlighet att

långt bättre än nu utnyttja och kanalisera de värdefulla impulser, som — vid sidan av

överdriven kritik och sensationsmakeri — präglat den livliga offentliga debatten om

kriminalvården och som tagit sig uttryck i erbjudanden om stöd åt kriminalvården

från åtskilliga enskilda organisationer, särskilt när det gäller kontaktverksamhet av

olika slag vid fångvårdsanstalterna.

Kriminalvårdsstyrelsen anser sig slutligen böra kommentera motionärernas reflektion

”att den privata insatsen och den enskilda solidariteten med medmänniskor i

svårigheter tycks vara mindre vanlig, åtminstone i organiserade former, i Sverige än

vad som är fallet i många andra länder”. Styrelsen vill i korthet erinra om att i

Sverige i motsats till åtskilliga andra stater, vården i frihet är den dominerande delen

av kriminalvården. Denna frivård uppbärs i första hand av statliga tjänstemän inom

övervakningsnämnds- och skyddskonsulentorganisationen, medan på andra håll motsvarande

funktioner överlåts åt frivilliga krafter. Detta sammanhänger med att i

Sverige staten helt tagit sitt organisatoriska ansvar på detta område. Utomordentliga

frivilliga insatser görs emellertid i Sverige vid sidan av den statliga verksamheten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 38 år 1968

Styrelsen vill bl. a. erinra om att för de egentliga, personligt färgade övervakaruppgifterna

anlitas huvudsakligen frivilliga krafter, till ett antal av omkring 10 000. Även

organisatoriskt har detta kommit till uttryck. Övervakarna har sammanslutit sig i lokala

föreningar, vilka kommer att ingå i ett riksförbund, som kan förväntas verksamt

bidra till upplysningen på detta område. Det anförda torde, bland annat, vara ett

bevis för att inom det svenska samhället finns mycken solidaritet med de medborgare,

som kommit i svårigheter på grund av brottsligt beteende.

Utskottet

I motionerna hemställes om en upplysningskampanj riktad till arbetsgivare, fackföreningsledare

och frivilliga föreningar om de straffades problem.

Utskottet behandlade förra året i sitt utlåtande nr 32/1967 motioner med yrkande

om en kampanj i motsvarande syfte, riktad till arbetsgivare. Utskottet erinrade därvid

bl. a. om Kungl. Maj:ts särskilda cirkulär den 15 september 1960 (nr 553) angående

anställningsvillkor in. m. för partiellt arbetsföra inom statlig och statsunderstödd

verksamhet och den 28 juni 1963 (nr 430) angående anställning av straffade

personer m. fl. inom statlig och statsunderstödd verksamhet samt om de insatser samhället

gör genom de arbetsförmedlande och kriminalvårdande organen för att underlätta

arbetsanskaffning åt straffade personer även inom den enskilda och den kommunala

sektorn.

Vidare anfördes i utlåtandet följande:

”Utskottet vill framhålla att strävanden att bryta negativa attityder inom arbetsmarknaden

gentemot straffade arbetssökande måste bedrivas kontinuerligt. Enligt utskottets

mening kan bestående resultat bäst vinnas genom att arbetsmarknadsmyndigheterna

och kriminalvården tillförsäkras resurser för erforderliga arbetsvårdsåtgärder

och för fortlöpande direkta kontakter på bred front med arbetsgivare för att

underlätta dessa arbetssökandes placering på arbetsmarknaden. Utskottet förutsätter

att man inom de statliga och statsunderstödda verksamhetsområdena konsekvent skall

föregå med gott exempel i sin anställningspolitik. Det synes angeläget att myndigheterna

ytterligare uppmärksammas på innehållet i 1960 och 1963 års cirkulär, lämpligen

i samband med att dessa publiceras på nytt efter den omarbetning som numera

kan finnas påkallad.

Utskottet anser således att den statliga aktiviteten i första hand bör inriktas på förstärkning

av åtgärder av ovan angivna slag. Utskottet vill även framhålla önskvärdheten

av attarbetsmarknadsparterna i övrigt verkar i samma syfte, t. ex. genom att

utfärda rekommendationer i frågan.”

Kriminalvårdsstyrelsen har i sitt yttrande i anledning av de nu föreliggande motionerna,

liksom i sitt yttrande över förra årets motioner, uttalat uppfattningen att den

bästa vägen att na motionärernas syften är att väsentligt förstärka kriminalvårdsorganisationens

egna informatoriska resurser.

Utskottet finner ej skäl frångå sin förra året intagna ståndpunkt till frågan hur

den statliga aktiviteten på detta område bör inriktas och anser sig ej böra tillstyrka

bifall till motionsyrkandet om en upplysningskampanj. Utskottet vill emellertid framhålla

vikten av att erforderliga resurser ställs till förfogande för en effektiv informationsverksamhet

som kan stödja de straffades återanpassning i samhället.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 38 år 1968

Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:293 och II: 376 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 maj 1968

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller (s), Oscar Carlsson (s), Hedlund (s),

Eric Gustaf Peterson (fp), Helge Karlsson (s), Karl Pettersson (s)*, fru Hultell (h),

herrar Kilsmo (fp), Ernst Olsson (ep), fru Diesen (h), herr Ove Karlsson (s) och

fru Nilsson (ep);

från andra kammaren : fru Eriksson i Stockholm (s)*, fru Jäderberg (s)*, herrar

Hamrin i Kalmar (fp), Svensson i Kungälv (s), Wikner (s), Nilsson i Bästekille

(h), Andersson i Örebro (fp) och Nilsson i Agnäs (h).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Eric Gustaf Peterson (fp) och Ernst Olsson (ep), fru Nilsson (ep) samt

herrar Hamrin i Kalmar (fp) och Andersson i Örebro (fp), vilka ansett att utskottets

utlåtande fr. o. m. det avsnitt som börjar med orden ”Kriminalvårdsstyrelsen har”

samt utskottets hemställan bort erhålla följande lydelse:

”För att den kriminalpoltik om vilken riksdagen i olika sammanhang fattat beslut

skall kunna förverkligas krävs inte bara institutioner och tjänster. Modern kriminalvård

kan inte fungera utan sammanhang med samhället i övrigt. Om fackföreningar,

arbetsgivare och myndigheter har en oförstående inställning till kriminalvårdens rehabiliteringssträvanden

är det svårt att nå varaktiga resultat. Detta har tidigare påpekats

av utskottet. För att de fortlöpande kontakter med arbetsgivare på bred front

som tidigare förordats av utskottet skall bli verklighet krävs en samlad statlig insats.

De synpunkter som riksdagen under förra året givit till känna har ännu inte givit

märkbara resultat, delvis beroende på att kriminalvårdsstyrelsen inte erhållit resurser

för att förverkliga de önskemål om informationsverksamhet som då framfördes. Inte

heller har cirkulären från 1960 och 1963 angående anställningsvillkoren för partiellt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 38 år 1968 5

arbetsföra respektive angående anställning av straffade personer m. fl. inom statlig

tjänst ännu omarbetats i enlighet med riksdagens beslut 1967.

Utskottet anser att en samlad kampanj om de straffades situation bör genomföras.

Huvudansvaret för en sådan kampanj kan i enlighet med kriminalvårdsstyrelsens

eget förslag i dess yttrande i anledning av föreliggande motioner läggas pa kriminalvårdsstyrelsen.

Utskottet vill framhålla vikten av att erforderliga resurser ställs till

förfogande för sådan informationsverksamhet. Kampanjen bör drivas i samråd med

övriga myndigheter som berörs av de straffades problem.

Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna 1:293

och 11:376 måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära

igångsättande av en upplysningskampanj riktad till arbetsgivare

och fackföreningsledare samt till de frivilliga föreningarna om de

straffades problem.”

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.