Sök i Ratio Lex

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 52 år 1968

1968-11-19 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1968:52, Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 52 år 1968

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 52 år 1968

1

Nr 52

Utlåtande i anledning av motion om kollektivt ägande av bostäder i

flerfamiljsfastigheter, in. m.

Till allmänna beredningsutskottet har hänvisats motionen II: 552 av herr Kellgren

in. fl., vari föreslås, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om

tillsättande av en offentlig utredning för att klarlägga för- och nackdelar med ett

kollektivt ägande av bostäder i flerfamiljsfastigheter samt förutsättningarna för ett

Övertagande i kollektiv ägo av privata flerfamiljsfastigheter.

Motionen

Motionärerna anför att hyressplittringen samt svårigheterna att avveckla hyresregleringen

och att komma till rätta med bostadsbristen till inte oväsentlig del

sammanhänger med nuvarande ägandeförhållanden på fastighetsmarknaden. Medan

den övervägande delen av fastigheter byggda före andra världskriget är privatägd

har bostadsproduktionen under efterkrigstiden till stor del skett i de kooperativa

och allmännyttiga företagens regi. Om utvecklingen går i samma takt under ännu

några decennier kommer — anför motionärerna — fastighetsbeståndet praktiskt taget

att vara helt finansierat genom samhällets medverkan med undantag av fastigheter

bland det äldsta beståndet.

Motionärerna uttalar att nuvarande system där produktionen av bostäder sker

under konkurrens mellan olika företagsformer medan fastigheterna finansieras och

ägs i mer kollektiva former har stora fördelar, t. ex. genom att enskilda personer

hindras att i bristsituationer dra ekonomiska fördelar av de bostadssökandes belägenhet,

att utjämningsmöjligheter mellan skilda kategorier boende och årgångar

av bostäder kan bli större samt att saneringsarbete och behandlingen av stadsplanefrågor

underlättas. Man kan enligt motionärerna också utgå från att fastighetsbeståndet

genomsnittligt underhålls bättre och saneras snabbare om hyresgästerna

själva får bestämma formerna för förvaltning och skötsel av fastigheter.

Vid sidan om fördelarna med ett mera kollektivt ägt och förvaltat fastighetsbestånd

kan enligt motionärerna också nackdelar uppkomma, om inte formerna

för detta ägande görs anpassningsbara och förvaltningsmässigt effektiva.

Motionärerna föreslår att en utredning får i uppdrag att undersöka problemen

med ett system där fastighetsbeståndet ägs och förvaltas i kollektiva former. Om

fördelarna överväger bör nuvarande privata fastighetsbestånd för bostadsändamål

överföras i kollektiv ägo. Formerna för ersättning åt fastighetsägarna bör undersö1

— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 samt. Nr 52

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 52 år 1968

kas. Frågan om värdefasta inteckningar och lån kan därvid åter aktualiseras. Det

bör också undersökas på vad sätt kooperativa eller allmännyttiga bostadsföretag

skall kunna medverka vid inköp av privata fastigheter och i vad mån nuvarande

kreditinstitut skall kunna medverka härvid. Vidare bör utredas möjligheterna för

hyresgästerna att själva inköpa den fastighet de bebor och att besluta om förvaltningsformer.

Utredningen bör även pröva möjligheterna att stimulera förvärv av

sådana fastigheter genom lämpligt utformade statliga lån.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen II: 552.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från bostadsstyrelsen och har

berett Hyresgästernas riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund och Sveriges

allmännyttiga bostadsföretag, SABO, tillfälle att avge yttranden.

Bostadsstyrelsen redovisar uppgifter rörande den procentuella fördelningen av

lägenheter uppförda för byggherrar inom respektive den offentliga sektorn, den

kooperativa sektorn och den privata sektorn. Medan den offentliga sektorns andel

av alla nyproducerade lägenheter ökats från 40 % år 1956 till 55 % år 1966

har andelen för den kooperativa sektorn under samma tid minskat från 34 till

27 % och för den privata sektorn från 26 till 19 %. Bostadsstyrelsen framhåller,

att den övervägande delen av bostadsbyggandet såvitt avser flerfamiljshus ombesörjes

av företag, vari det allmänna äger ett bestämmande inflytande, och kooperativa

företag.

Styrelsen uttalar vidare, att kommuner och allmännyttiga företag samt kooperativa

organisationer enligt vad erfarenheten under senare tid visar eftersträvar att

i ökad omfattning förvärva saneringsmogen bebyggelse för ny- och ombyggnadsverksamhet.

Lagstiftningen erbjuder kommunerna möjligheter att anskaffa och

behålla förfoganderätt över mark för bostadsändamål, och kommunala markförvärv

och tomträttsupplåtelser underlättas genom statliga lån. Kommunägd mark

kan också överlåtas eller upplåtas till i motionen åsyftade ägarkategorier.

Styrelsen redogör vidare för bostadslånekungörelsens bestämmelser angående bostadslån

till ombyggnad av flerfamiljshus och erinrar om att föredragande departementschefen

i proposition till 1966 års riksdag uttalat, att ombyggnad många

gånger kan vara ett gynnsammare alternativ till nybyggnad, om en ökad rationalisering

av moderniserings- och ombyggnadsverksamheten kan komma till stånd.

Styrelsen framhåller att bostadslån även kan beviljas t. ex. för begränsad upprustning

av saneringsmogen bebyggelse i storstäderna. Det torde därvid i många fall

bli aktuellt att kommuner eller deras allmännyttiga företag i större skala förvärvar

fastigheter.

Såvitt avser det statsbelånade bostadsbeståndet i privatägda hyreshus har bostadsstyrelsen

den erfarenheten, att de boende endast undantagsvis verkat för att övertaga

av dem bebodd fastighet med anlitande av de möjligheter som erbjudes enligt

bl. a. lagen om samäganderätt och föreningslagstiftningen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 52 år 1968 3

Styrelsen finner inte att tillräckliga skäl förebringats för den i motionen åsyftade

utredningen.

Hyresgästernas riksförbund anför bl. a., att det är svårt att utläsa hur begreppet

»kollektivt ägande» skall avgränsas från »enskilt» och »privat».

Förbundet framhåller, att några formella hinder inte föreligger för det allmänna

eller kooperativa företag att förvärva enskilt ägda fastigheter och inte heller i det

fall att hyresgästerna själva önskar inköpa den fastighet i vilken de bor. De ägandeoch

förvaltningsformer, som därvid kan komma i fråga, är bostadsrätt, aktiebolag

och s. k. ideella andelar. Sistnämnda system har emellertid uppvisat betydande risker

för hyresgästerna, och förbundet har i yttrande över en vid 1967 års riksdag

väckt motion fäst uppmärksamheten vid att systemet alltjämt tillämpades och medförde

upprörande konsekvenser för de boende. Förbundet erinrar även om att 1958

och 1967 års riksdagar har avslagit motioner med förslag om utredning om införande

av möjlighet till enskild äganderätt till bostadslägenhet.

Varken äganderätt i bolagsform, ideella andelar eller enskild äganderätt till lägenhet

utgör enligt förbundets mening sådant »kollektivt ägande», som kan förknippas

med de i motionen angivna samhälleliga fördelarna.

Förbundet erinrar även om att frågan om införande av indexlån har varit föremål

för ingående prövning dels av bostadspolitiska kommittén och dels av 1967 års

riksdag och att förslag härom har avvisats.

Avslutningsvis anför förbundet följande:

Då det sålunda inte kan påvisas att andra kollektiva äganderätts- och förvaltningsformer

på hyresmarknaden än de kooperativa och samhälleliga uppfyller de

av motionärerna inledningsvis uppställda kraven på bostadsmarknadens funktioner,

synes särskild utredning härom icke påkallad.

Förbundet avstyrker bifall till motionen.

Sveriges fastighetsägareförbund anför att det — om man utgår från att fastighetsbeståndet

tämligen snart kommer att vara helt finansierat av samhället — kan

ifrågasättas om det är angeläget att i kollektiv ägo överföra alla fastigheter.

Förbundet finner innebörden av uttrycket »kollektivt ägande» oklar och vänder

sig mot motionärernas uttalanden att utjämningsmöjligheter mellan skilda kategorier

av boende och olika bostäder skulle bli större vid kollektivt ägande och att vinster

därvid skulle tillföras de mest behövande bostadssökande.

Förbundet anför vidare, att det med hänsyn till gällande lagstiftning — expropriationslagen,

lagen om förköpsrätt och bestämmelser i byggnadslagstiftningen —

inte med fog kan göras gällande att några hinder för åstadkommande av en ändamålsenlig

bebyggelse och genomförande av en önskvärd sanering av äldre bebyggelse

föreligger på den grund att fastigheterna är privatägda. Uppfattningen att

ett kollektivt ägande skulle medföra att fastighetsbeståndet skulle underhållas bättre

och saneras snabbare samt att omflyttningar och ändringsarbeten skulle underlättas

finner förbundet helt obestyrkt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 52 år 1968

Den naturliga handlingslinjen för att komma till rätta med den av motionärerna

påtalade hyressplittringen och bostadsbristen är enligt förbundet att avveckla hyresregleringen.

Förbundet avstyrker bifall till motionen.

SABO anför bl. a.:

Samhället — stat och kommun — har på olika sätt, framför allt finansiellt, åtagit

sig att stimulera produktion av nya bostäder. De bostadspolitiska åtgärderna har

bl. a. lett till att stora delar av det nybyggda beståndet, inte minst genom de allmännyttiga

bostadsföretagen, har kommit att bii förvaltade i rationella organisatoriska

former. Staten söker också genom finansiellt stöd uppmuntra till att äldre bostadsfastigheter

upprustas och förbättras. Dylika åtgärder leder på grund av ägosplittringen

inte automatiskt till att det på så sätt moderniserade beståndet i fortsättningen

förvaltas på ett ändamålsenligt sätt.

Det bör i detta sammanhang uppmärksammas att några allmännyttiga företag

med gott resultat har låtit inköpa samt modernisera äldre fastigheter och på så sätt

i begränsad omfattning utvidgat sitt bestånd. Åtskilligt talar för att allmännyttiga

bostadsföretag bör ta ytterligare steg på den inslagna vägen. Resultatet kan nämligen

väntas bli rationellare förvaltning, kontinuerligt underhåll och ökade möjligheter

att skapa bättre hyresparitet mellan äldre och nyare lägenheter. Finansieringen

av sådana förvärv kan emellertid vålla besvär. Den fordrar därför speciell uppmärksamhet.

I analogi med att samhället stimulerar bostadsproduktionen och uppmuntrar till

modernisering av äldre fastigheter, vilket många gånger leder till bättre fastighetsförvaltning,

finner SABO att samhället genom åtgärder bl. a. av finansiellt slag

skulle kunna stimulera till att även redan existerande lägenheter, genom att byta

ägare, i större utsträckning överföres till rationellare förvaltningsenheter. Huruvida

denna fråga är så omfattande att den bör leda till att en speciell utredning tillsätts

eller kan handläggas i annan ordning, ligger dock utanför SABO:s möjligheter att

bedöma.

Utskottet

1 motionen 11: 552 hemställes om utredning för att klarlägga för- och nackdelar

med ett kollektivt ägande av bostäder i flerfamiljsfastigheter nr. m.

Bostadsstyrelsen har i sitt av utskottet inhämtade yttrande anfört att såvitt avser

det statsbelånade bostadsbeståndet i privatägda hyreshus de boende endast undantagsvis

verkat för att övertaga av dem bebodd fastighet med anlitande av de möjligheter

som erbjudes enligt bl. a. föreningslagstiftningen. Styrelsen har inte funnit

tillräckliga skäl för den i motionen åsyftade utredningen.

Såväl Hyresgästernas riksförbund som Sveriges fastighetsägareförbund har avstyrkt

bifall till motionen. Ej heller SABO har tillstyrkt att någon utredning kommer

till stånd.

De allmännyttiga och de bostadskooperativa företagens samlade andel av nyproduktionen

har ökat under senare år, och utvecklingen synes fortgå i samma riktning.

I viss utsträckning har allmännyttiga företag även låtit inköpa och modernisera

äldre fastigheter. Hinder föreligger inte för det allmänna, för kooperativa företag

eller för hyresgäster att efter förvärv av enskilt ägda fastigheter förvalta dem

t. ex. genom bostadsrättsförening eller aktiebolag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 52 år 1968 5

De av statsmakterna fastställda riktlinjerna för bostadspolitiken syftar bl. a. till

att befordra utvecklingen mot en väl fungerande bostadsmarknad. Genom de nya

statliga lånereglema motverkas hyressplittringen. Staten söker också genom finansiellt

stöd uppmuntra till att äldre bostadsfastigheter upprustas och förbättras. Möjligheter

föreligger sålunda att bevilja bostadslån för förbättring av flerfamiljshus,

som ej fyller ett varaktigt behov, t. ex. för begränsad upprustning av saneringsmogen

bebyggelse i storstäderna.

Utskottet finner sig inte böra tillstyrka bifall till motionen utan hemställer,

att motionen II: 552 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 november 1968

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Oscar Carlsson (s), Hedlund (s)*, Eric Gustaf

Peterson (fp)*, Elelge Karlsson (s), Karl Pettersson (s), fru Hultell (h), herrar Kilsmo

(fp), Ernst Olsson (ep), fru Diesen (h) och herr Ove Karlsson (s);

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Svensson i Kungälv

(s)*, Lundmark (s)*, Haglund (s), Wikner (s), Nilsson i Bästekille (h)*, Hyltander

(fp), Nordgren (h), Hugosson (s) och Johansson i Skärstad (ep)* samt fru

Fraenkel (fp).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.