Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning om de ensamståendes problem och därvid särskilt beakta de ensamståendes bostadsproblem. Motionärerna pekar på en rad områden där de anser de ensamstående — i arbetsför ålder ca 1 miljon och totalt l1/* miljon — vara missgynnade. Skattefrågan upptas endast i motionerna 1:295 och 11:369, där motionärerna önskar en beskattning oavsett civilstånd.

1968-11-26 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1968:57, Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning om de ensamståendes problem och därvid särskilt beakta de ensamståendes bostadsproblem. Motionärerna pekar på en rad områden där de anser de ensamstående — i arbetsför ålder ca 1 miljon och totalt l1/* miljon — vara missgynnade. Skattefrågan upptas endast i motionerna 1:295 och 11:369, där motionärerna önskar en beskattning oavsett civilstånd.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 57 år 1968

1

Nr 57

Utlåtande i anledning av motioner om åtgärder till lijälp åt ensamstående

och om utredning angående de ensamståendes

problem.

Till allmänna beredningsutskottet bär hänvisats

dels de likalydande motionerna 1:295 av fru Hamrin-Thorell och herr

Edström samt II: 369 av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl., vari hemställes

att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte hemställa om en skyndsam, allsidig

och samlad översyn av de problem och svårigheter som möter olika

kategorier ensamstående i samhället samt framlägga förslag till effektiva åtgärder

för att avhjälpa och undanröja dessa problem och svårigheter;

dels motionen II: 949 av herr Åkerlind m. fl., vari hemställes att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning om de ensamståendes

problem och därvid särskilt beakta de ensamståendes bostadsproblem.

Motionärerna pekar på en rad områden där de anser de ensamstående

— i arbetsför ålder ca 1 miljon och totalt l1/* miljon — vara missgynnade.

Skattefrågan upptas endast i motionerna 1:295 och 11:369, där motionärerna

önskar en beskattning oavsett civilstånd.

I bostadsfrågan uttalas i samtliga motioner att de ensamstående i särskilt

hög grad drabbas av den svåra bostadssituationen. En ensamstående ställs

i många kommuner — oavsett behovet av bostad — regelmässigt »sist i

kön». De lägenheter som erbjuds ensamstående genom bostadsförmedlingen

håller ofta mycket låg utrymmesstandard. De ensamstående hänvisas till

att vara inneboende.

Det är angeläget att kraftfulla åtgärder vidtages för att öka bostadsbyggandet

och skapa en fungerande bostadsmarknad. När bostadsbyggnadsprogrammen

upprättas är det nödvändigt att även de ensamståendes behov

av tillfredsställande bostäder beaktas. Behovet av boendeservice bör också

beaktas.

Motionärerna anför även, att bosättningslån inte utgår till ensamstående,

för så vitt inte vårdnaden om barn är en kvalifikation.

I vårdfrågan anförs i motionerna 1:295 och 11:369, att ensamstående

personer, som blir sjuka, kommer i en ännu sämre situation än andra. En

utökad bevakningstjänst behövs för de ensamstående. Hemhjälpsverksamheten

bör utbyggas så att dessa inte sättes på undantag. I den mån som det

nuvarande stimulansbidraget till kommunerna inte medgiver en utökad

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 sand. Nr 57

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 57 år 1968

liemvårdsverksamhet, som innesluter även de ensamstående, bör en översyn

av denna ske.

Under rubriken ensamstående åldringar och handikappade framhålles i

motionen II: 949 att en utökning av hemsamaritverksamheten är en möjlig

väg att förbättra vård och tillsyn för denna grupp.

Vidare framhålles i samtliga motioner under särskild rubrik problemen

med de s. k. hemmadöttrarna och hemmasönerna. Dessa bör, i den mån de

på grund av ålder och allmän klenhet inte är i stånd till den arbetstakt som

nu fordras på en arbetsplats, kunna få förtidspension efter en generösare bedömning.

För ensamstående med barn krävs i motionerna I: 295 och II: 369 ett tillräckligt

samhällsstöd för barntillsynen. Hjälp med barntillsynen i form av

mer utbyggda barnstugeplatser och familjedaghem samt bättre service vid

planering av ny bebyggelse är nödvändig. Vid barns sjukdom bör ersättning

från sjukkassa utgå till modern efter samma beräkningsgrunder som om

hon —- eller om det gäller en ensamstående far han — vore sjuk. Vidare

förefaller det berättigat att —- om barnen studerar vidare efter grundskolan

-—• låta barnpensionen inom den allmänna försäkringen utgå tills barnet

fyller 19 år, liksom är fallet med barnpensionen inom ATP och yrkesskadeförsäkringen.

Under rubriken ensamstående förälder anförs i motionen II: 949 att en utökning

av verksamheten med fritidshem skulle innebära en stor fördel för

ensamstående med barn.

Slutligen anförs i motionen II: 949 under rubriken ensamstående kvinnor

på arbetsmarknaden att en stor del av dessa utgörs av änkor och frånskilda

som inte varit yrkesverksamma under lång tid och ofta saknar yrkesutbildning.

De drabbas lätt av friställningar, och speciella arbetsmarknadspolitiska

åtgärder bör därför vidtagas för att omskola och vidareutbilda kvinnor. 1

vissa fall kan flyttningsbidrag göra det möjligt för dem att få sysselsättning

på annan ort.

Yttranden

Utskottet har inhämtat särskilda yttranden över motionerna av bostadsstyrelsen.

I fråga om motionerna I: 295 och II: 369 framhåller bostadsstyrelsen att

uppgifter från 1960 och 1965 års bostadsräkningar visar att de ogiftas och

förut giftas innehav av egen lägenhet ökat.

Av samtliga ogifta män över 20 år hade 32 % egen lägenhet och av samtliga

ogifta kvinnor 42 %. Av de förut gifta männen och kvinnorna hade

71 % respektive 81 % egen lägenhet. Dessa s. k. hushållskvoter har mellan

1960 och 1965 ökat i ungefär samma takt som under perioden 1946—1960.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 57 år 1968 3

För de ensamstående som har egen lägenhet har liksom för andra hushållsgrupper

utrymmesstandarden ökat.

Förbättringen av utrymmesstandarden har relativt sett dock inte varit

lika stor som för hushåll med två eller flera boende. Detta beror bl. a. på

de bostadspolitiska insatser som har gjorts för att höja barnfamiljernas

utrymmesstandard. Enpersonshushållen har dock den högsta standarden enligt

måttet rumsenheter per boende: 2,44 jämfört med 1,72 för tvåpersonshushåll

och 0,86 för hushåll med fem eller flera boende.

Den andel av de icke gifta som enligt 1965 års bostadsräkning var inneboende

varierar. Sålunda var ungefär en fjärdedel av de ogifta utan egen bostad

inneboende — kvinnorna i något högre grad än männen. Bland de förut

gifta var ungefär varannan person inneboende. Av den sistnämnda kategorin

var 56 procent av männen och 40 procent av kvinnorna hänvisade till att bo

hos andra än anhöriga.

De ogifta och förut gifta som ej har egen lägenhet bor till största delen i

en anhörigs lägenhet: föräldrars, barns eller andras. Endast en mindre del

—- totalt 134 000 i tätorter med minst 2 000 invånare — kunde år 1965

betecknas som inneboende. Detta motsvarar 29 procent av samtliga icke

gifta över 20 år som ej har egen lägenhet. För år 1960 var motsvarande

procenttal 33.

Svårigheterna för de ensamstående att lösa sin bostadsfråga trots den

omfattande bostadsproduktionen får ses mot bakgrund av de förändringar

som inträtt på bostadsmarknaden för denna kategori under de senaste årtiondena.

Uppenbart är att önskemålen om egen bostad — lägenhet eller uthyrningsrum

— hos dagens ungdomar och andra icke gifta är starkare än

hos den förra generationen. Som följd av individernas ökade ekonomiska

resurser kan de icke gifta i dag i betydligt större omfattning även efterfråga

egna bostadslägenheter. Bostadsräkningarna visar också att denna efterfrågan

i stor utsträckning kunnat tillgodoses. Härtill kommer att den allmänna

ökningen av de etablerade hushållens ekonomiska resurser tagit

sig uttryck i större krav på utrymme. Planeringen av åtgärder för olika befolkningsgruppers

bostadsförsörjning åvilar i första hand kommunerna.

Styrelsen vill i detta sammanhang nämna att i tillämpningsföreskrifterna

till de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen har framhållits angelägenheten

av att kommunerna i sin planering av bostadsförsörjningen fäster

större uppmärksamhet vid hur de ensamståendes bostadsbehov skall kunna

tillgodoses.

De tid efter annan varierande önskemålen om bostadsutrymme och växlande

efterfrågan ställer stora krav på bostadsplaneringen. Styrelsen har

tidigare framhållit önskvärdheten av elastiska lägenhetstyper. Sådana kan

bl. a. åstadkommas genom produktion av smålägenheter, som kan slås samman

till större lägenheter, eller att större lägenheter förses med uthyrningsrum

med egen ingång, toalettrum och kokskåp. Därigenom kan tillgången

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 samt. Nr 57

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 57 år 1968

på uthyrningsrum med god standard förbättras.

Det är möjligt att personer med fysiska eller psykiska men relativt sett

utgör en större grupp bland de ensamstående än bland övriga kategorier av

boende. För sådana handikappade är kanske insprängda smålägenheter

eller uthyrningsrum inte alltid den bästa lösningen på bostadsfrågan. Kontaktsvårigheter

kan vara orsak till den isolering en del av dessa befinner

sig i, och denna markeras ytterligare, om inte bostadsformen underlättar

kontakterna med omgivningen, såsom fallet kan vara för boende i kollektivhus

eller liknande. En ökad produktion av sådana hus bör därför övervägas

jämsides med en ökning av beståndet av smålägenheter.

I yttrandet över motionen II: 949 anför bostadsstyrelsen utöver vad som

framhållits i det föregående yttrandet, att enligt 1965 års bostadsräkning

fanns nämnda år alltjämt 29 000 ensamstående hushållsföreståndare över

65 år av totalt 72 000 som bodde i enfamiljshus utan bekvämligheter. Av de

förstnämnda hade inte mindre än 23 000 sin bostad i glesbygden. Den kraftiga

utbyggnad av förbättringslåneverksamheten som skett efter den 1 juli

1964 och som främst varit inriktad på glesbygdens åldringsbostäder torde

avsevärt ha förbättrat bostadssituationen för denna kategori av ensamstående

som haft särskilt svårt att höja sin bostadsstandard. Denna verksamhet

har numera också betydelse för handikappade som inte åtnjuter

folkpension.

Förmedlingsverksamheten är en kommunal uppgift. Frågan hur bostadsförmedlingsverksamheten

bör bedrivas behandlades av 1967 års riksdag,

som ansåg att verksamheten ej heller framdeles skulle regleras av någon

speciallagstiftning. Bestämmelserna om de statliga bostadslånen kompletterades

emellertid på så sätt att länsbostadsnämnderna på framställning av

kommunen skall ställa sådant villkor för beslut om lån, vilket tillförsäkrar

kommunen förmedlingsrätt till bostäder uppförda med stöd av statliga lån.

Ett dylikt lånevillkor förutsätter dock att kommunen bedriver bostadsförmedling

enligt vissa i bostadslånekungörelsen angivna normer, vilka

dock ej berör den grundläggande frågan om bostäder skall anvisas med

hänsyn till väntetid eller till behov. Det ankommer sålunda på kommunen

att taga ställning till denna fråga.

Utskottet

I motionerna hemställes om åtgärder till hjälp åt ensamstående samt

om utredning angående de ensamståendes problem. De olika motionerna

upptar i huvudsak samma problem.

Utskottet behandlade vid 1965, 1966 och 1967 års riksdagar motioner

med samma innehåll som detta års motioner och med i huvudsak samma

yrkanden (utskottets utlåtanden nr 10/1965, 8/1966 och 28/1967). I 1965

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 57 år 1968 5

års utlåtande redogjorde utskottet för olika på de berörda områdena beslutade

reformer m. m. och pågående utredningar. Utskottet ansåg att motionärernas

önskemål om ytterligare initiativ och åtgärder i allt väsentligt

syntes tillgodosedda och avstyrkte motionerna, vilka avslogs av riksdagen.

Även i 1966 års utlåtande redogjordes för det fortsatta arbetet med utredningar

samt för beslutade åtgärder i berörda frågor. Utskottet uttalade härefter

att de ensamståendes förhållanden bör prövas såsom integrerade i

motsvarande problem för samtliga grupper i samhället. Utskottet avstyrkte

motionerna. Andra kammaren biföll motionen medan första kammaren avslog,

varför någon åtgärd i anledning av motionerna inte kom till stånd.

1967 års motioner avstyrktes med samma motivering som de föregående

årens.

Av bostadsstyrelsens i år infordrade yttranden framgår att de ensamstående

blivit delaktiga i den allmänna förbättringen av bostadsförsörjningen.

Uppgifter från 1960 och 1965 års bostadsräkningar visar att de ogiftas

och förut giftas innehav av egen lägenhet ökat och att även utrymmesstandarden

höjts för ensamstående med egen lägenhet. Som styrelsen framhållit

åvilar planeringen av åtgärder för olika befolkningsgruppers bostadsförsörjning

i första hand kommunerna. I tillämpningsföreskrifterna till de

kommunala bostadsbyggnadsprogrammen har framhållits angelägenheten

av att kommunerna i sin planering av bostadsförsörjningen fäster större

uppmärksamhet vid hur de ensamståendes bostadsbehov skall kunna tillgodoses.

Utskottet upptar härefter vad som inträffat i berörda frågor efter det att

utskottet avgav sitt utlåtande 1967.

Den år 1967 tillsatta servicekommittén har i år framlagt en informationsskrift

med titeln Boendeservice (SOU 1968:38) och därmed slutfört sin i

direktiven angivna första uppgift att ställa samman de normer eller riktvärden

som myndigheter och enskilda nu tillämpar för dimensionering och

lokalisering av serviceanläggningar i tätorter. Kommittén skall enligt direktiven

fortsätta sitt arbete med bl. a. viss försöksverksamhet efter lämpliga

mönster för organisation av service i bostadsområden.

Årets riksdag har antagit Kungl. Maj :ts proposition nr 42 år 1968 med

förslag om ökat ekonomiskt stöd åt barnfamiljer. Det ökade familj estödet

har formats som ett helt nytt bostadstillägg, där bidragsbeloppen avvägts så

att de ensamstående barnförsörjarna kommer att få betydande ekonomiska

förstärkningar (statsutskottets utlåtande nr 101/1968). Familjepolitiska

kommittén behandlar vidare bl. a. frågan om ett vårdbidrag avseende kostnader

för barntillsyn.

Familjedaghemsutredningen har slutfört sitt arbete och avgivit betänkandet

Samhällets barntillsyn — barnstugor och familjedaghem (SOU

1967: 39). Kungl. Maj :t har i allt väsentligt anslutit sig till däri föreslagna

riktlinjer för den kommunala familjedaghemsverksamheten. Även reglerna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 57 år 1968

för statsbidrag till kommunala familjedaghem har upptagits i Kungl. Maj :ts

förslag (statsverkspropositionen bilaga 7 s. 36). Riksdagen har godkänt förslagen

(statsutskottets utlåtande nr 5 s. 6).

Riksdagen har vidare detta år bifallit Kungl. Maj ds förslag i proposition

nr 43, varigenom bidragsförskott fr. o. m. år 1969 höjts från tjugofem

till trettio procent av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring (andra

lagutskottets utlåtande nr 39/1968).

Vad gäller vårdfrågan får utskottet erinra om att årets riksdag godkänt

en höjning av anslaget till social hemhjälp från 85 till 105 miljoner kronor

(statsverkspropositionen bilaga 7 s. 32, statsutskottets utlåtande nr 5 s. 4).

Häri ingår ett särskilt bidrag å 5 miljoner kronor för att säkerställa en rimlig

samhällsservice till åldringar och handikappade i kommuner med omfattande

glesbygdsområden.

Vidare har riksdagen bifallit propositionerna nr 29 och 30/1968 avseende

särskilt kontant stöd åt arbetslösa i åldern 60—66 år, det s. k. äldrestödet,

och förbättringar av den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen (statsutskottets

utlåtande nr 64/1968 och andra lagutskottets utlåtande nr 27/1968).

I anledning av motioner om förtidspension åt hemmadöttrar in. in. har

andra lagutskottet (utlåtande nr 28/1968) anfört att arbetsmarknadspolitiska

åtgärder i första hand skall prövas och uttalat att hemmadöttrarnas

försörjningsproblem inte bör lösas genom förtidspensionering. De särskilda

stödåtgärderna för den äldre arbetskraften är till fördel även för hemmadöttrarna,

vilka i den mån ersättning utgått för skötseln av föräldrarna bör

kunna erhålla omställningsbidrag. KSA-utredningen har även att beakta

hemmadöttrarnas situation.

Pensionsförsäkringskommittén har i sitt i år avgivna betänkande Pensionstillskott

in. in. (SOU 1968: 21) föreslagit en ökning av folkpensionerna

för de pensionärsgrupper, som i huvudsak inte har några inkomster vid

sidan om folkpensionen, ökningen föreslås ske upp till en viss garantinivå

genom ett pensionstillskott, som höjes varje år under tioårsperioden 1969—

1978. För ensamstående kommer tillskottet enligt förslaget att utgöra en

tredjedel av nuvarande folkpensionsbelopp.

Kommittén föreslår vidare ändringar i reglerna för inkomstprövning i

fråga om kommunalt bostadstillägg in. m. i syfte att mildra marginaleffekter

och göra det mer lönsamt för folkpensionärer att ha sidoinkomster.

Även änkepensioner till dem som blev änkor före den 1 juli 1960 beröres

härav.

I fråga om bosättningslån har statsutskottet vid årets riksdag behandlat

motioner med yrkande bl. a. om att sådant lån skall kunna utgå även till

ensamstående utan barn. Någon omprövning av gällande bestämmelser i

denna fråga ansågs dock ej böra förordas (statsutskottets utlåtande nr

5/1968 s. 35).

Vid årets riksdag bar även behandlats motioner med yrkande att barn
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 57 år 1968 7

pensionen inom den allmänna försäkringen skall utgå t. o. m. den månad

då barnet fyller 19 år. Andra lagutskottet har i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 13 anfört, att det inte är lämpligt att isolerat höja åldersgränsen

16 år för en av de stödformer — förutom barnpensionen även bidragsförskottet

och barntilläggen inom socialförsäkringarna — som syftar

till att trygga försörjningen för barn som ställts utanför ekonomiskt stöd

från de personer som normalt har att svara för barnets uppehälle. Åldersgränsen

hänger även samman med gränser som uppställts för andra familjepolitiska

förmåner och inom familj ebeskattningen. Andra lagutskottet ansåg

sig emellertid kunna utgå från att sextonårsgränsen kom att prövas under

det reformarbete som pågår inom familj epolitiken och den allmänna pensioneringen.

Familjeskatteberedningen har beräknat slutföra sitt arbete under 1968

och kan väntas avge förslag som berör beskattningen av ensamstående.

Som framgår av vad ovan anförts är de av motionärerna behandlade frågorna

i stora delar nyligen prövade av riksdagen och i övrigt föremål för

utredning eller uppmärksammade i annan ordning. Utskottet finner vidare,

i likhet med vad utskottet uttalade i sitt utlåtande över förra årets motioner,

att det är ändamålsenligt att de ensamståendes problem prövas såsom

integrerade i motsvarande problem för samtliga grupper i samhället. Utskottet

anser på grund härav skäl inte föreligga för sådan översyn eller

utredning som motionärerna föreslagit utan hemställer,

att de likalydande motionerna 1:295 och 11:369 samt

motionen II: 949 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 november 1968

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Oscar Carlsson (s)*, Hedlund (s), Eric

Gustaf Peterson (fp), Helge Karlsson (s), Karl Pettersson (s)*, fru Hultell

(h), herrar Kilsmo (fp), Ernst Olsson (ep), fru Diesen (h)* och herr Ove

Karlsson (s);

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Hamrin

i Kalmar (fp)*, Svensson i Kungälv (s)*, Lundmark (s), Haglund (s), Wikner

(s)*, Nilsson i Bästekille (h)*, Nordgren (h), Johansson i Växjö (ep),

Hugosson (s), Johansson i Skärstad (ep) och fru Frsenkel (fp).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 57 år 1968

Reservation

av herr Eric Gustaf Peterson (fp), fru Hultell (h), herrar Kilsmo (fp),

Ernst Olsson (ep), fru Diesen (h), herrar Hamrin i Kalmar (fp), Nilsson

i Bästekille (h), Nordgren (h), Johansson i Växjö (ep), Johansson i Skärstad

(ep) och fru Er senkel (fp), vilka ansett

att utskottets utlåtande fr. o. m. det avsnitt som börjar med orden »Av

bostadsstyrelsens» samt utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»Utskottet delar den uppfattningen, som anföres i motionerna, att det

förefaller rimligt att samhällets aktiva reformpolitik främst inriktar sig

på grupper, där många lever på existensminimum, såsom många folkpensionärer

och lågavlönade samt på flerbarnsfamiljer med små inkomster.

Utskottet vill dock fästa uppmärksamhet på att den stora gruppen av ensamstående

i väsentliga avseenden försummats från samhällets sida, ett

förhållande som kan skapa motsättningar mellan olika grupper i vårt samhälle.

Det är utskottets uppfattning att de ensamstående i flera avseenden

missgynnas. I skattehänseende har de ensamstående en sämre ställning jämfört

med t. ex. gifta utan barn eller med barn över 16 år. Att familjer med

barn får en gynnsammare behandling skattemässigt får däremot anses naturligt

i ett skattesystem byggt på skatteförmågeprincipen. Den svåra bostadssituationen

i landet drabbar främst de ensamstående. Livslång bosättning

i inneboenderum är inte ovanlig.

De bostäder, som erbjuds ensamstående genom bostadsförmedlingen, har

ofta mycket låg utrymmesstandard, vilket även framgår av bostadsstyrelsens

yttrande över motionerna. Utskottet vill särskilt framhålla de bostadssvårigheter,

som ofta uppstår vid skilsmässor, där ena parten plötsligt står utan

bostad, vilket i denna situation blir en svår påfrestning med risk för ytterligare

personliga tragedier. Ensamstående personers vårdproblem måste

enligt utskottets mening få större uppmärksamhet.

Någon tillfredsställande lösning av hemmadöttrarnas problem har inte

kunnat nås. Bättre möjligheter för dessa att efter omskolning gå ut på

arbetsmarknaden och generösare möjligheter för denna grupp att få pension

bör enligt utskottets uppfattning eftersträvas. Ensamstående vårdnadshavare

utsätts i det moderna samhället för åtskilliga speciella problem. I

motionerna nämns låga bidragsförskott, brist på barnstuge- och daghemsplatser,

barnpensionens upphörande vid 16 års ålder inom den allmänna

försäkringen m. in. En lösning av dessa problem bör ske snarast.

Vårt samhälle utvecklas mot större rörlighet och mot skapandet av nya

normsystem och levnadsformer. Utvecklingen visar att den s. k. fullständiga

familjen blir en levnadsform vid sidan av andra samlevnadsformer.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 57 år 1968 9

Utskottet vill i detta sammanhang inte kommentera denna utveckling men

konstaterar att andelen ofullständiga familjer ökar, att vi får fler ensamstående

vårdnadshavare. Andelen gamla i samhället växer. Detta leder till

att de ensamståendes antal väntas öka, vilket gör att de missförhållanden

som nu råder kan antas få allt större verkningar och omfång. Vi får fler

individer med sociala ensamhetsproblem. Utskottet är medvetet om att

vissa hithörande problem behandlas av olika utredningar och att vissa

smärre förbättringar genomförs. Något samlat grepp på hela problemkomplexet

har emellertid inte kommit till stånd. En sådan samlad översyn är

nödvändig för en kartläggning av de problem som finns och för att lösningar

av dessa skall kunna samordnas, inte minst med hänsyn till den utveckling

som pågår i riktning mot alternativa samlevnadsformer. Utskottet delar

motionärernas uppfattning att en sådan översyn -— på grundval av befintligt

utredningsmaterial och med de kompletteringar som kan visa sig nödvändiga

—- snarast bör komma till stånd.

Utskottet får med hänvisning till det ovan anförda hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

1:295 och 11:369 samt i anledning av motionen 11:949 i

skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om en skyndsam,

allsidig och samlad översyn av de problem och svårigheter

som möter olika kategorier av ensamstående i samhället

samt framlägga förslag till effektiva åtgärder för att avhjälpa

och undanröja dessa problem och svårigheter.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.