Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om skyldighet att inlösa engångsglas.

1968-02-21 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1968:8, Utlåtande i anledning av motioner om skyldighet att inlösa engångsglas.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 8 år 1968

Nr 8

Utlåtande i anledning av motioner om skyldighet att inlösa engångsglas.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna 1:443

av herr Blom samt II: 550 av herrar Hyltander och Rimås hemställes att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära ett skyndsamt införande av sådana

stadganden som innebär inlösningsskyldighet med 10 öre per styck för tomma

engångsglas för Öl, läskedrycker och liknande, gällande för alla som handskas med

engångsglas gentemot närmaste led i distributionskedjan.

Motionärerna anför bl. a. att av engångsförpackningarna håller speciellt engångsglasen

på att bli ett naturvårdsproblem av stor betydelse. Årsomsättningen är ca

900 000 000 flaskor engångsglas för Öl och läskedrycker. Utslängda glasförpackningar

orsakar ett stort antal barnolycksfall per år. Även hundar har skadats av

glassplitter i markerna. Skyldighet för fabrikanter och distributörer i övrigt att återköpa

även engångsglas skulle verka återhållande på nedskräpningen. Man kan kanske

finna andra medel att komma till rätta med nedskräpningen i naturen vilka är

effektiva även för engångsglasen, men det är av vikt att något göres skyndsamt, innan

problemet med utslängda och krossade glas blir ännu större.

Motionärerna föreslår att bestämmelser införes, som stadgar att alla tillverkare,

försäljare och distributörer av drycker med s. k. engångsglas skall vara skyldiga att

inlösa tomglasen med 10 öre per styck.

Utskottet

Utskottet behandlade vid 1966 års riksdag i anledning av fyra motionspar frågor

angående användningen av engångsglas samt angående åtgärder mot nedskräpning.

Genom tre framställningar underställdes samtidigt frågor om åtgärder mot nedskräpning

med engångsförpackningar och rörande omhändertagande och destruktion

av sopor, engångsemballage m. m. Kungl. Maj:ts prövning. Framställningarna

och remissmaterialet fanns tillgängliga för utskottet vid dess behandling av

motionerna.

Utskottet förordade i sitt utlåtande nr 3 år 1966 att en översyn företogs i syfte

att samordna och komplettera det utredningsmaterial som redan förelåg eller skulle

komma att framläggas inom kort. Utskottet uttalade vidare att på grundval av en

sådan översyn behövliga initiativ till ytterligare utredning borde tagas utan tidsutdräkt.

Vad särskilt gäller engångsförpackningarna borde skälen för och emot restriktioner

i någon form mot användningen av engångsglas övervägas. Förslag hade

framlagts om bl.a. avgiftsbeläggning av glasen och om förbud mot deras användning

för vissa ändamål genom överenskommelse med fabrikanter och distributörer eller

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 8 år 1968

5

genom lagstiftning. Enligt utskottets mening borde vid dessa överväganden största

vikt fästas vid konsumenternas intressen och önskemål. Såvitt utskottet kunnat finna,

var dessa önskemål och intressen icke klarlagda. Vad beträffar engångsglasen hade

bl. a. sådana åtgärder som åläggande för distributörerna att bortskaffa begagnade

glas, skärpning av nedskräpningsbestämmelserna i naturvårdslagen, effektivare beivrande

av förseelser mot bestämmelserna samt ökad upplysning och propaganda

föreslagits. En allmän prövning av vilka åtgärder som kunde anses lämpliga för här

ifrågavarande syfte borde enligt utskottets mening företagas. Härvid borde även

övervägas möjligheten att genom en väl tilltagen s. k. pant på alla slag av för vissa

ändamål avsedda glas minska allmänhetens benägenhet att i naturen lämna efter sig

tomma, i många fall krossade, glas.

Utskottet hemställde att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla

om översyn och utredning av vissa frågor rörande användningen av engångsförpackningar

och angående nedskräpningen m. m. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Socialministern svarade den 3 november 1966 på en enkel fråga av herr Andersson

i Örebro om tidpunkten för tillsättande av den begärda utredningen att frågan,

som spänner över ett stort ämnesområde, var under beredning i berörda departement.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades i mars 1967 en kommitté för att

utreda frågor om åtgärder mot nedskräpning, m. m. I direktiven till kommittén

(Riksdagsberättelsen år 1968, S:34), som antagit namnet Kommittén för ett renare

samhälle, anfördes bl. a.: ”Om distributörer och tillverkare av drycker blir skyldiga

att ta tillbaka tomflaskorna på villkor, som innebär en ekonomisk lockelse för konsumenten,

bör en övergång till sådana material (som är förenade med mindre olägenheter

från allmänna synpunkter än engångsglasen) främjas. Samma effekt kan

väntas om särskilt farliga emballagetyper belägges med avgift i någon form.” Sammanfattningsvis

uttalas i direktiven att det bör vara utredningens uppgift att pröva

alla vägar — upplysning, förbättrad organisation och teknik, lagstiftning m. m. —

som kan leda till att nedskräpningen bekämpas effektivt.

Från kommittén har upplysts att den av motionärerna väckta frågan ingående

kommer att prövas av kommittén, som kan komma att publicera ett delbetänkande

under 1968.

På initiativ av Sveriges industriförbund tillsattes under hösten 1967 Näringslivets

arbetsgrupp i nedskräpningsfrågor. I gruppen ingår industriförbundet, lantbruksförbundet,

kooperativa förbundet, grossistförbundet, livsmedelshandlarförbundet och

förpackningsföreningen. Arbetsgruppens syfte är att vara ett samlat kontaktorgan

med den statliga utredningen.

Den i motionerna upptagna frågan om avgiftsbeläggning av s. k. engångsglas utgör

enligt utskottets mening en endast med svårighet särskiljbar del av de frågor

om engångsförpackningar och nedskräpning, vilka för närvarande ingående behandlas

av en parlamentariskt sammansatt kommitté. Då denna kommitté kan förväntas

avge förslag i berörda frågor inom relativt kort tid, finner utskottet att motionärernas

önskemål därmed kan anses vara tillgodosedda.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 8 år 1968

Utskottet får därför hemställa,

att de likalydande motionerna 1:443 och 11:550 icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 februari 1968

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Oscar Carlsson (s), Hedlund (s), Eric Gustaf

Peterson (fp), Helge Karlsson (s), Karl Pettersson (s), fru Hultell (h)*, herr Kilsmo

(fp), fru Landberg (s), fru Diesen (h), herrar Svanström (ep), Ove Karlsson

(s) och fru Nilsson (ep);

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), fru Jäderberg (s), herrar

Svensson i Kungälv (s), Lundmark (s), Wikner (s), Larsson i Borrby (ep),

Nilsson i Bästekille (h)*, Hyltander (fp), Andersson i Örebro (fp), Johansson i

Växjö (ep), Hansson i Piteå (s) och Thylén (h).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

av herr Hyltander (fp).

Reservation

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.