Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av motioner angående förfarandet vid beräkning av lagfartsstämpel för köp av kronomark.

1968-02-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1968:10, Betänkande med anledning av motioner angående förfarandet vid beräkning av lagfartsstämpel för köp av kronomark.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänknade nr 10 år 1968

1

Nr 10

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner angående

förfarandet vid beräkning av lagfartsstämpel

för köp av kronomark.

(1 :a avd.)

I de likalydande motionerna I: 477 av herrar Wikberg och Erik Olsson

samt II: 599 av herrar Larsson i Norderön och Jönsson i Ingemarsgården

har hemställts, att riksdagen måtte besluta att 8 § 1 mom. tredje stycket

stämpelskatteförordningen skall erhålla följande tillägg: Därest kronan är

säljare erfordras icke sådant intyg utan skall köpeskillingen anses utgöra

egendomens värde.

Gällande bestämmelser

För köp eller byte av fast egendom skall enligt stämpelskatteförordningen

(SFS 1964: 308) stämpelskatt erläggas med en krona för varje fullt

hundratal kronor av egendomens värde. Förvärvas egendomen av juridisk

person skall skatten i regel utgå med dubbelt belopp. Som värde av egendomen

skall gälla taxeringsvärdet året närmast före det år, då lagfart sökes.

Vid köp, där köpeskillingen överstiger detta taxeringsvärde, skall dock

egendomens värde anses motsvara köpeskillingen.

Värderingsgrunden vid köp skall tillämpas även vid byte. Om fastigheterna

har olika taxeringsvärden skall värdet anses motsvara det högsta taxeringsvärdet.

Betalas mellanskillnad skall skatten beräknas efter värdet av

den förvärvade fasta egendomen eller, om värdet av vad som lämnats i byte

efter avdrag för mellanskillnaden är högre, detta högre värde. Även här

skall taxeringsvärdet gälla som den fasta egendomens värde.

Finns inte särskilt taxeringsvärde för egendomen, skall i stället stämpelskatt

utgå efter egendomens värde vid förvärvet. Enligt bestämmelserna i

8 § 1 mom. tredje stycket stämpelskatteförordningen fastställs detta värde

av inskrivningsdomaren efter intyg av sakkunnig eller annan utredning.

Detsamma skall gälla om egendomen efter det taxeringsvärdet åsatts men

före förvärvet nedgått i värde på grund av eldsvåda, borttagande av byggnad,

skogsavverkning eller annan liknande anledning.

Tidigare skulle, då taxeringsvärde saknades för egendomen, värderingen

ske efter intyg av trovärdiga män eller inskrivningsdomarens prövning. De

nu gällande reglerna infördes genom stämpelskatteförordningen år 1964.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 10

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänknade nr 10 år 1968

Den nya formuleringen ger inskrivningsdomaren bättre möjligheter att

fordra nytt intyg eller begära kompletterande upplysningar, utan att inskrivningsdomaren

därför kan sägas ifrågasätta intygsgivarens trovärdighet.

I propositionen anförde föredragande departementschefen bl. a. att intyget

naturligtvis borde avges av personer, som hade den i varje särskilt fall behövliga

sakkunskapen, och att den som lämnade osann uppgift i värderingsintyget

kunde dömas för osant intygande.

Motionerna

Yrkandet i motionerna, att den som köper fast egendom från kronan icke

skall behöva åberopa intyg angående egendomens värde, motiveras bl. a. sålunda.

Kronans försäljning av mark ökar år från år. De största försäljningarna

sker för jordbrukets rationalisering och handhas av lantbruksnämnderna.

Sålunda sålde lantbruksnämnderna år 1966 mark för 78 milj. kr.,

fördelat på 2 102 st. försäljningar. För att främja strukturrationaliseringen

sker överlåtelserna ofta så att vissa delar av fastigheter eller taxeringsenheter

säljs. Värdering av sakkunnig person skall då ligga till grund för

stämpelskattens beräkning. I och med de allt flera och större försäljningsobjekten

ökar svårigheterna att på landsbygden kunna erhålla sådan värdering.

Kostnaderna för köpare att anskaffa intyg blir också allt större. Vederbörande

inskrivningsdomare som har att fastställa stämpelskattens storlek

kan ej heller godtaga säljarens, i dylika fall kronans, uppgift om värdet, då

kronan är part i målet. Då kronan icke utan riksdagens hörande kan försälja

fast egendom till annat pris än till det värde egendomen har vid försäljningstillfället

sker sålunda försäljningarna till det faktiska värdet. Någon

särskild värdering i de fall då kronan är säljare skulle sålunda icke erfordras

för stämpelskattens beräkning.

Utskottet

Stämpelskatt skall i regel erläggas för köp eller byte av fast egendom med

en procent av egendomens värde. Som värde skall anses antingen taxeringsvärdet

året närmast före det år, då lagfart sökes, eller vederlaget om detta

är högre än taxeringsvärdet. Finns inte sådant taxeringsvärde skall stämpelskatt

utgå efter värdet vid förvärvet, och detta värde skall fastställas av

inskrivningsdomaren efter intyg av sakkunnig person eller annan utredning.

I motionerna yrkas att värderingsintyg inte längre skall behövas om kronan

sålt egendomen. Motionärerna anför, att kronan i allt större utsträckning

sålt mark bl. a. för jordbrukets rationalisering, och att dessa försäljningar

ofta avsett fastighetsdelar för vilka särskilt värderingsintyg erfordras.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1968 3

I och med att försäljningsobjekten blivit allt fler och större, har svårigheterna

att få värdering utförd av sakkunnig person och kostnaderna härför

ökat. Inskrivningsdomaren kan enligt motionärernas mening inte godta

säljarens, d. v. s. kronans, uppgift om värdet, eftersom kronan är part i målet.

Kronan kan emellertid inte sälja fast egendom för annat pris än det

verkliga värdet, och särskild värdering skulle därför inte behövas för beräkningen

av skatten.

Bestämmelsen att stämpelskatten för köp av fast egendom skall beräknas

med hänsyn förutom till köpeskillingen även till taxeringsvärdet eller i vissa

fall till egendomens värde enligt intyg eller utredning syftar huvudsakligen

till att begränsa möjligheterna att undandra skatt genom att t. ex. i köpebrevet

ange priset till för lågt belopp. Skatten kommer emellertid vanligtvis

att beräknas till en procent av köpeskillingen. Det är enligt utskottets mening

självfallet att bestämmelserna angående värderingsintyg eller annan

utredning bör tillämpas så, att allmänheten inte i onödan belastas. Enligt

vad utskottet erfarit kan intyget i praktiken ha en enkel utformning, och

några särskilda svårigheter att erhålla ett sådant intyg torde i regel inte

föreligga.

Motionärernas uppgift, att inskrivningsdomaren inte kan godta säljarens

värdering, är i viss mån felaktig. I själva verket torde det förhålla sig så,

att utredning om värdet i många fall inte i efterhand kan lämnas av andra

än av säljaren och köparen, t. ex. då byggnadsarbeten el. dyl. pågått vid

tiden för överlåtelsen. Inskrivningsdomaren torde åtminstone i allmänhet

godta t. ex. intyg av en banks värderingsmän, även om intyget gäller egendom

som banken sålt. Utskottet kan inte finna något skäl, varför ett sådant

intyg inte skall kunna godtas. Detta gäller än mindre intyg som utfärdats

av en statstjänsteman beträffande egendom som sålts av staten. I de av

motionärerna avsedda fallen torde ett sådant intyg lätt kunna erhållas utan

kostnader.

Även om kravet på särskild bevisning angående egendomens värde i vissa

fall kan te sig överflödigt, finner utskottet icke skäl tillstyrka motionärernas

lagstiftningsyrkande med hänsyn till att frågan är av den arten att den

lämpligen bör regleras genom tillämpningsföreskrifter till stämpelskatteförordningen.

Utskottet förutsätter att Kungl. Maj :t om så finnes erforderligt

utfärdar sådana föreskrifter.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionerna I: 477 och II: 599.

Stockholm den 27 februari 1968

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1968

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),

fröken Ranmark (s), herrar Stefanson (fp), Wärnberg (s), Tage Johansson

(s), Lundström (fp) och Fälldin (ep); samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (h), Brandt (s),

Allard (s), Gustafson i Göteborg (fp), Vigelsbo (ep), Andersson i Essvik

(s), Carlsson i Västerås (s) och öhvall (fp).

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.