Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av motion angående beskattningen av totalisatorvinster.

1968-03-14 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1968:11, Betänkande med anledning av motion angående beskattningen av totalisatorvinster.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr It år 1968

1

Nr 11

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motion angående

beskattningen av totalisatorvinster.

(1 :a avd.)

I motionen 11:826 av herrar Werner och Fridolfsson i Stockholm har

hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära sådan

ändring av beskattningen av totalisatorspel att därvid utfallande vinst _

utöver nuvarande beskattning — beskattas såsom lotterivinst med 30 procent

av vinstbeloppet.

Gällande bestämmelser m. in.

Enligt 1 § lotteriförordningen (SFS 1939:207) får lotteri om penningar

eHei penningais värde ej utan tillstånd av Kungl. Maj :t anordnas för allmänheten

i andra fall eller i annan ordning än som stadgas i förordningen.

Som lotteri anses varje företag, däri efter lottning, gissning, vadhållning

eller jämförligt av slumpen helt eller delvis beroende anordning kan av

en eller flera deltagare erhållas vinst till högre värde än det som erhålles

av envar deltagare.

I förordningen om särskild skatt å vissa lotterivinster (SFS 1928:376)

stadgas bl. a. att skatt som där avses icke skall utgå på vinst vid vadhållning

medelst totalisator vid hästtävlingar.

I fråga om totalisatorvadhållning vid hästtävlingar gäller de särskilda

bestämmelser som lantbruksstyrelsen med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande

meddelat i ett särskilt vadhållningsreglemente (SFS 1965:932).

Reglementet innehåller detaljerade regler för de olika formerna för vadhållning.

I fråga om vinstberäkningen gäller som huvudregel att totalsumman

av de för en löpning gjorda insatserna, minskad med av Kungl.

Maj :t fastställt avdrag, utgör insatsernas nettosumma och fördelas i hela

kronor mellan vinnande vadhallare. De vid beräkningen eventuellt uppstående

bråkdelarna tillfaller anordnaren.

Anledningen till att totalisatorvinsterna undantagits från lotterivinstbeskattningen

är att Kungl. Maj :t i samband med medgivande av tillstånd

till totalisatorverksamheten utfärdat föreskrifter rörande dispositionen av

inflytande totalisatormedel, innebärande att viss del skall inlevereras till

statsverket. Den statliga andelen har växlat och är varierande för de olika

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 11

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1968

spelformerna. Även vissa skillnader mellan travtävlingar och galopptävlingar

förekommer. Från och med den 1 juli 1960 genomfördes med riksdagens

godkännande (BeU 1960: 60) en väsentlig höjning av vinstavdraget

innebärande bl. a. att avdraget för V-5-spel höjdes med 15 procentenheter vid

galopptävlingar och med 10 procentenheter vid travtävlingar till 35 piocent.

Förslaget om höjning tillstyrktes av den då pågående totalisatorutredningen.

Utredningens betänkande Totalisatorverksamheten (SOU 1961:1) föranledde

ändrade bestämmelser gällande fr. o in. den 1 maj 1961. Till grund

för dessa regler torde närmast ligga ett särskilt yttrande av experten i

utredningen, herr Ytterborn, vilken motsatte sig den kraftiga skärpning

av progressionen till statens förmån som utredningen föreslog. De skiljaktiga

meningarna avsåg inte vinstavdragens storlek utan hur stor del

därav som de anordnande sällskapen skulle få disponera för verksamheten.

Den skärpta beskattningen av V-5-spelet medförde en väsentligt minskad

omsättning för denna spelform, vilket framgår av följande uppställning,

där beloppen avser miljoner kronor.

Trav

Galopp

omsättning

därav V-5

omsättning

därav V-5

1960

299,6

103,6

27,2

8,9

1961

313,8

65,3

27,0

6,7

1962

357,6

70,0

32,3

7,2

1963

414,6

79,8

35,2

8,5

1964

449,8

85,2

38,5

9,2

1965

489,5

94,5

40,8

8,9

1966

523,2

103,6

37,8

8,4

1967

598,9

121,9

38,6

9,4

Totalisatormedel beräknas i finansplanen inflyta med 97 mkr under

budgetåret 1968/69. Statens andel av omsättningen utgör ca 15 %, varför

omsättningen kan uppskattas till ca 640 mkr.

Totalisatorspel bedrivs vid 3 galopp- och 31 travbanor. Hela omsättningen

på galopp och 65 % av omsättningen på trav är att hänföra till Stockholm,

Göteborg och Malmö. I fråga om V-5-spelet kan nämnas att den helt övervägande

delen av spelet äger rum i anslutning till tävlingarna och att således

inbetalningarna till ombud utanför totalisatorn utgör en förhållandevis

ringa del av omsättningen.

Vid behandlingen av ett likartat motionsyrkande vid 1967 års riksdag

anförde bevillningsutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande nr

21 bl. a. följande.

Vid tidigare riksdagsbehandling av frågor rörande statens andel av totalisatormedlen

har ofta framhållits hästsportens betydelse för hästaveln liksom

ridsportens militära och allmänna värde. Utskottet anser för sm del

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr It år 1968 3

att det inte längre finns samma skäl att särskilt framhålla sådana argument

utan att man numera i lika hög grad kan betrakta trav- och galoppsportens

bevarande som önskvärt med hänsyn till att denna verksamhet uppenbarligen

bereder åtskilliga människor rekreation, spänning och förströelse. Det

skall i sammanhanget inte lördöljas att hästkapplöpningarnas attraktionskraft

till inte ringa del beror på de olika formerna av totalisatorspel. Utskottet

delar inte motionärernas uppfattning att intresset för hästsporten

kan återställas genom en skärpt beskattning av totalisatorvinsterna. En

förutsättning för all hästsport är att hästuppfödningen görs lockande genom

att tillräckligt många löpningar med förhållandevis stora prissummor

kan anordnas. En minskning av spelarnas och arrangörernas andel av omsättningen

skulle sannolikt få samma effekt som ett förbud mot hästtävlingar.

Då motionärerna inte eftersträvar hästsportens avskaffande och då

följderna av deras förslag skulle bli ett betydande inkomstbortfall för staten,

anser utskottet sig inte kunna tillstyrka förevarande motionsyrkande.

Motionen

Motionärerna hävdar att intresset för totalisatorspel har undergått en

successiv ökning. Hästkapplöpningar på skilda banor i vårt land drar

samman mycket folk och sätter stora summor i omlopp. V-5-spelet har avsevärt

bidragit till att bredda ett spelintresse som i många fall visat sig

ha en förödande inverkan på den spelandes ekonomi med allt vad därav

kan följa av familjebekymmer och andra svårigheter. För att åstadkomma

en rättvis beskattning av den inkomst som spelvinster utgör föreslås

en översyn av lotteriförordningen i här berörda avseenden.

Sedan år 1946 har vinst på totalisator vid hästtävlingar varit befriad

från såväl inkomst- som särskild lotterivinstskatt. I stället tillförs staten

visst belopp genom ett av arrangören innehållet s. k. vinstavdrag, varav

statens andel regleras genom en varierande skala beroende på spelformen.

Genom en mildring i skattebestämmelserna gäller från år 1965 att statens

totalandel av omsättningen utgör ca 15 %.

För vanliga lotterier — bortsett från premieobligationer — gäller att

30 % avgår som skatt på utfallande vinst. Det är betänkligt att spel på totalisator

vid hästtävlingar är helt befriad från vinstbeskattning. Rimligen

borde samma beskattningsnorm gälla för sådana spelvinster som för vanliga

lotterivinster. Man torde också kunna diskutera huruvida spelvinster

borde beläggas med vanlig inkomstskatt. I utskottets motivering för avslag

på en likartad motion vid förra årets riksdag anfördes att en hög beskattning

av vinsten på totalisatorspel skulle få samma effekt som förbud

mot hästsport. Syftet med detta förslag är inte att undandra hästsporten

pengar utan att beskatta spelvinster. Genom en så utformad skatt kommer

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1968

vid en given omsättning hästsporten inte att få mindre belopp. Någon fara

för att totalisatorspelet skulle minska i väsentlig omfattning vid en sådan

beskattning torde inte föreligga. Det finns ingen anledning att tro att

människor skulle sluta spela på grund av en skatt som är väsentligt lägre

än skatten på inkomst av arbete. På denna punkt är enligt motionärernas

mening utskottets motivering oklar och kan icke grunda sig på några reella

uppskattningar.

Utskottet

Det föreliggande motionsyrkandet om skärpt beskattning av totalisatorvinster

framställdes också vid 1967 års riksdag med i huvudsak samma motivering

som i den här behandlade motionen. Motionärerna anser att totalisatorvinster

utöver den nuvarande beskattningen, som genomsnittligt motsvarar

drygt 15 % av omsättningen vid totalisatorspelet, i likhet med lotterivinster

skall beläggas med en 30-procentig vinstskatt.

Utskottet framhöll föregående år att en sådan åtgärd sannolikt skulle ha

samma verkan som ett förbud mot hästsport och avstyrkte motionerna med

hänvisning till att motionärerna inte syftade till ett sådant resultat utan i

stället ville knyta intresset mera till sporten än till spelet. I den nu behandlade

motionen hävdar motionärerna att utskottet saknat grund för sitt påstående

att den föreslagna vinstbeskattningen skulle leda till nämnda konsekvenser.

Det är i fråga om totalisatorspelet väsentligt att skilja på de olika spelformerna.

Den viktigaste och i fråga om omsättningen helt dominerande

spelformen är det s. k. vinnare- och platsspelet, där den vanligaste insatsen

torde vara 10 kronor. Vid vinnarspelet ligger genomsnittsoddset mellan 3

och 4, vilket på nyssnämnda insats innebär en vinstutdelning på 30—40

kronor och en nettovinst på 20—30 kronor, medan vinsterna på platsspelet

endast uppgår till ungefär hälften av dessa belopp. Enligt bestämmelserna

för lotterivinstbeskattningen skulle en vinst som inte överstiger 50 kronor

vara fritagen från skatt. Med hänsyn till de skiftande oddsen torde det

emellertid vara svårt att vid totalisatorspelet tillämpa ett skattefritt bottenbelopp

då man därvid skulle få betydligt mera stötande gränseffekter än vid

lotterierna.

De mest uppmärksammade vinsterna inom totalisatorspelet har dock inte

utfallit på nyssnämnda spelformer utan på V-5-spelet, som har påtagliga

likheter med tippningen. Utskottet vill erinra om att vinstavdraget för V-5- spel är 35 % av den sammanlagda insatsen, vilket gör att beskattningen i

dessa fali kan — om skälig hänsyn tas till omkostnaderna — sägas i huvudsak

motsvara vad som gäller för tippning och lotteri. Att avdraget inte görs

från vinstbeloppet utan på hela omsättningen innan vinsten fastställts torde

i praktiken sakna betydelse för nettovinstens storlek. Det förtjänar i detta

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1968

5

sammanhang påpekas att V-5-spelet sjönk mycket kraftigt, då det nuvarande

vinstavdraget infördes, och att detta spel om penningvärdeförändringen beaktas

ännu inte kan sägas ha uppnått den nivå det hade dessförinnan. Det

är på grund av dessa förhållanden som utskottet funnit troligt att en sådan

skärpning av beskattningen som motionärerna förordar skulle leda till en

kraftig reducering av totalisatorspelet, som utan tvivel är förutsättningen

för hästsporten här i landet.

Uppenbart är att förbud mot vadhållning inte kan upprätthållas i praktiken

och att det utbredda intresse härför som existerar skulle ta sig andra

och sämre kontrollerbara vägar om totalisatorspelet genom en väsentligt

skärpt beskattning mister sin attraktionskraft. I länder som tillgripit sådana

åtgärder har följden blivit illegal bookmaking i betydande omfattning. Med

det anförda har utskottet inte velat göra gällande att förhållandena i samband

med totalisatorspelet skulle vara så idealiska att inte reformer i vissa

avseenden är tänkbara. Utskottet delar motionärernas uppfattning att hasardspel

i det enskilda fallet kan få olyckliga konsekvenser, men det saknas

enligt utskottets mening förutsättningar för att förhindra sådana följder

genom generellt verkande beskattningsåtgärder. Utskottet avstyrker således

den av motionärerna förordade åtgärden.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionen II: 826.

Stockholm den 14 mars 1968

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),

fröken Ranmark (s), herrar Yngve Nilsson (h), Sundin (ep), Gösta Jacobsson

(h), Lundström (fp), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s) och Tistad

(fp); samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (h), Brandt (s),

Allard (s), Gustafson i Göteborg (fp), Vigelsbo (ep), Andersson i Essvik

(s), Eriksson i Bäckmora (ep), fru Holmqvist (s), herrar Hammarsten (s)

och öhvall (fp).

Reservation

av herrar Tistad (fp) och Gustafson i Göteborg (fp).

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.