Betänkande med anledning av motioner angående beskattningen av handikappades motorfordon, m. m.
1968-03-14 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1968:14, Betänkande med anledning av motioner angående beskattningen av handikappades motorfordon, m. m.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1968
1
Nr 14
Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner angående
beskattningen av handikappades motorfordon,
m. m.
(1 :a avd.)
Bevillningsutskottet upptar till behandling i ett sammanhang följande
motioner
1) de likalydande motionerna 1:178 av herr Göran Karlsson och II: 235
av fru Skanlz, i vilka hemställts att riksdagen måtte besluta att sådana åtgärder
vidtages att samstämmighet i bestämmelserna för den medicinska
prövningen vid skattebefrielse och bidragsgivning för bil snarast genomföres;
2) de likalydande motionerna I: 383 av herrar Eric Gustaf Peterson och
Nyman samt II: 331 av herr Westberg m. fl., i vilka hemställts att riksdagen
i skrivelse till Kungi. Maj :t måtte anhålla om sådan ändring av 2 § andra
stycket automobilskatteförordningen, att befrielse från automobilskatt kan
ges förutom höggradigt invalidiserade även personer som på grund av svår
invaliditet med hänsyn till föreliggande omständigheter prövas vara i behov
av motorfordon;
3) motionen II: 17 av fru Marklund m. fl., vari hemställts att riksdagen
beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära skyndsam utredning rörande
möjlighet för handikappade att erhålla tull- och skattebefrielse vid anskaffande
av motorfordon, med inriktning på enhetlighet i Norden inom detta
område.
Gällande bestämmelser m. m.
Länsstyrelse äger enligt 2 § andra stycket förordningen om automobilskatt
(SFS 1922:260) medge befrielse från skatteplikt för vissa slag av
motorfordon under förutsättning att ifrågavarande fordon ägs av höggradigt
invalidiserad person, som innehar körkort för förande av fordonet och som
för sin huvudsakliga förvärvsverksamhet eller för sin utbildning är varaktigt
beroende av fordonet såsom fortskaffningsmedel. Kan fordonets ägare
till följd av sin invaliditet icke erhålla körkort för förande av fordonet, må
länsstyrelsen efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen likväl medge befrielse,
om ägaren på grund av sin invaliditet är beroende av fordonet för
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 1i
2 Bevillningsutskottets betänkande nr ti år 1968
transport till och från arbetsplatsen eller utbildningsstället. Närmare föreskrifter
i fråga om tillämpningen meddelas av Konungen eller den myndighet
som Konungen bestämmer. Kungl. Maj:t har uppdragit åt riksförsäkringsverket
att, efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen och medicinalstyrelsen,
meddela sådana föreskrifter.
Enligt 6 § förordningen angående omsättningsskatt på motorfordon i vissa
fall (SFS 1956: 545) är fordon, vilket enligt bl. a. 2 § första stycket c) bilskatteförordningen
funnits vara frikallat från bilskatteplikt eller vilket enligt
2 § andra stycket samma förordning av länsstyrelse befriats från bilskatteplikt,
även befriat från omsättningsskatt såvida inte länsstyrelsen i
samband med beslutet om skattebefrielse — då särskilda skäl därtill är —
förordnat att återbäring av erlagd omsättningsskatt ej skall äga rum.
Den som enligt nyssnämnda bestämmelser i bilskatteförordningen är frikallad
från skatteplikt är enligt förordningen om bidrag till vanföra ägare
av motorfordon (SFS 1960:603) berättigad till bidrag av allmänna medel.
Detta s. k. bensinskattebidrag är för helt år beräknat till belopp, som motsvarar
skatten för viss i förordningen angiven mängd bensin eller brännolja
— 480 resp. 340 liter.
Gemensamt för de återgivna bestämmelserna om skattelättnader för handikappade
är att som villkor härför uppställts att fordonet måste användas
för förvärvsverksamhet eller utbildning. I sådana fall kan även arbetsmarknadsstyrelsen
lämna bidrag till anskaffande av invalidbilar.
Enligt 3 § kungörelsen om statsbidrag till vissa hjälpmedel för handikappade
(SFS 1965: 544) utgår statsbidrag även när den som ordinerats motordriven
invalidvagn i stället för sådan vagn erhållit kontantbelopp för köp
av invalidbil, under förutsättning att han efter ordinationen köpt sådan bil,
som han har rätt att föra själv, och icke erhållit statsbidrag till denna i
annan ordning. Statsbidrag utgår endast för invalidvagn som ordinerats av
vissa i kungörelsen angivna tjänsteläkare. I fråga om inköp av invalidbil
utgår statsbidrag med belopp som motsvarar kontantbeloppet i den mån
detta icke överstiger skälig kostnad för anskaffande av motordriven invalidvagn.
Denna kostnad uppskattas f. n. till 2 000—2 300 kr.
Frågan om en översyn av de handikappades förhållanden i vad avser vägtrafikbeskattningen
ingår i uppdragen för två under 1965 tillsatta utredningar,
nämligen bilskatteutredningen och handikapputredningen. I direktiven
för bilskatteutredningen anförs i denna fråga följande.
Redan i det föregående nämnde jag att utredningen bör se över reglerna
om möjlighet till befrielse från automobilskatt. Bland dessa regler finns
särskilda bestämmelser rörande handikappade. Även beträffande drivmedelsbeskattningen
tillämpas särskilda bestämmelser för denna kategori. De
sistnämnda bestämmelserna är utformade som ett provisorium. Utredningen
bör eftersträva en lösning för de handikappades vidkommande av mer definitiv
karaktär. Möjligheterna att tillgodose de handikappade genom andra
former av sociala förmåner bör därvid undersökas.
Bevillningsutskottets betänkande nr U år 1968 3
Fiågan behandlas utförligare i direktiven för handikapputredningen, ur
vilka följande avsnitt är hämtat.
Utöver den invaliditetsersättning som inom folkpensioneringens ram kan
utgå till vissa handikappade finns liera olika former av ekonomiskt stöd för
anskaffning och drift av invalidbilar. Arbetsmarknadsstyrelsen kan från
anslaget till vissa sysselsättningsfrämjande åtgärder för handikappade in. fl.
lamna bidrag till anskaffande av invalidbilar för handikappade, som är beroende
av bil för sitt arbete eller sin yrkesutbildning. Vidare kan genom
anslaget till bidrag till hjälpmedel för rörelsehindrade in. fl. erhållas trehjuliga
mopeder, s. k. invalidvagnar. I stället för invalidvagn kan den handikappade
få ett motsvarande kontantbelopp för inköp av invalidbil Hö<*«radigt
rörelsehindrad kan befrias från fordonsskatt och även få återbäring
a\ eilagd omsättningsskatt (den s. k. bilaccisen) för fordonet. De som beliiats
från fordonsskatt kan få bidrag av staten med belopp motsvarande
skattekostnaderna för en viss mängd drivmedel. Utredningen bör företa en
översyn av dessa olika bestämmelser om bidrag till anskaffande och drift
av invalidfordon och pröva ändamålsenligheten av de ifrågavarande bestämmelserna.
Därvid bör utredningen även pröva huruvida nu utgående skatterestitutioner
lämpligen bör omläggas till ett stöd i form av direkta bidrag
Utredningen bär i hithörande frågor samråda med bilskatteutredningen.
Utredningen bör även uppmärksamma andra frågor rörande de handikappades
resor och transporter. Utredningen bör också vara oförhindrad att
föreslå andra åtgärder som syftar till att bryta de handikappades isolering.
Enligt uppgift från de nämnda utredningarna har överenskommelse träffats
om att handikapputredningen i första hand skall behandla de vägtrafikbeskattningsfrågor
som rör handikappade.
Tullsatsen for personbilar är f. n. 15 procent. Bilar är berättigade till områdesbehandling
enligt EFTA-konventionen, vilket innebär att bilar från
EFTA-ländei f. n. är tullfria. För personbilar från övriga länder kommer
enligt den fr. o. in. den 1 juli 1968 gällande nya tulltaxan tullsatsen då att
sänkas till 13 % för att sedan enligt planen för tullavtrappningen i samband
med åtaganden i Kennedyronden successivt nedsättas till 10 %, som avses
gälla fr. o. in. den 1 januari 1972.
Den i motionen II: 17 åberopade rekommendationen har följande lydelse:
Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att undersöka förutsättningarna
för ett förenhetligande av bestämmelserna om befrielse för handikappade
av tull- och andra avgifter vid anskaffande av motorfordon.
Vid Nordiska rådets 16:e session (1968) lämnades följande meddelanden
Irån regeringarna om rekommendationen.
Danmarks regering (Finansministeriet, Departementet for Toldog
Forbrugsafgifter) meddelar den 28 november 1967:
Rekommandationen er genstand for behandling.
Finlands regering (finansministeriet) meddelar den 30 november
1967:
1* — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 sand. Nr H
4 Bevillningsutskottets betänkande nr U år 1968
Av de skatter och avgifter som skall erläggas vid import av motorfordon,
kan bilskatten under vissa förhållanden restitueras. Om vid den första registreringen
av importerad, skatt underkastad bil såsom ägare eller innehavare
antecknats invalid, vars av rörelseskada förorsakade varaktiga invaliditetsgrad
är minst 80 procent och i vars personliga bruk bil kommer, eller sådan
invalid, vars varaktiga invaliditetsgrad utgör minst 60 procent och för vilken
anskaffandet av bil är väsentligt för att han skall kunna sköta sitt arbete,
återbetalas den erlagda bilskatten ur statens medel. Det synes vara tämligen
svårt att förenhetliga de nordiska ländernas bestämmelser om befrielse för
handikappade av tull och andra avgifter vid anskaffande av motorfordon.
Finlands regering (finansministeriet) meddelar den 7 december
1967:
Den 14 november 1967 utfärdades en ny lag om bil- och motorcykelskatt
(482/67) samt en förordning om bil- och motorcykelskatt (483/67). Båda
stadgandena trädde i kraft den 15 november 1967. Stadgandena om skatteåterbäring
i fråga om invalider förblev i sak som förut, men då riksdagen
godkände" lagen uttalade den förhoppningen, att regeringen i brådskande
ordning skulle undersöka möjligheten att återbetala bilskatten till sådana
invalider, som till minst 40 % är rörelsehämmade och för vilka anskaffandet
av bil är av väsentlig betydelse vid utövandet av deras yrke eller för deras
arbete. Sedan regeringen erhållit nödiga sakkunnigutlåtanden, kommer den
att besluta angående eventuella åtgärder i saken.
I fråga om omsättningsskatten må nämnas, att statsrådet tillsatt en kommitté,
vars uppgift är att undersöka, huruvida i omsättningsskattelagen förekommer
missförhållanden, samt framställa alla de förslag den anser nödvändiga
för avlägsnande av de observerade missförhållandena. Nordiska
rådets rekommendation har meddelats kommittén till kännedom.
Vad i rekommendationen nämnd befrielse från tull angår, så bör i fråga
därom beaktas, att tullens betydelse har minskat, enär tullen för personbilar,
som är berättigade till specialfördragsenlig tull, är sänkt till 7 procent
av värdet, medan normaltullen fortfarande är 14 %.
Då bilskatten är jämförelsevis hög i Finland och dess avlyftande redan
som sådant innebär för invaliderna ett betydande understöd vid anskaffande
av motorfordon och då det är möjligt, att denna förmån kommer att beröra
vidsträcktare grupper av invalider än nu, synes det vara svårt att i
Finland utvidga understödet för invalider genom att bevilja befrielse från
andra skatter och avgifter vilka ansluter sig till anskaffandet av motorfordon.
Norges regering (Finans- og tolldepartementet) meddelar den 29
november 1967:
Som uttal t i brev av 24. november 1966 antar Finansdepartementet åt det
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1968
för Norges vedkommende forisatt vil vsere mest hensiktsmessig åt de bel0p
som skal gis som bidrag til de uf0res anskaffelse og drift av motorkjpret0y,
blir vurdert som sosial st0nad og bevilget over statsbudsjettet.
På grunnlag av det material som er innhentet i förbindelse med åt sp0rsmålet
er tatt opp i Nordisk Råd har Finansdepartementet overfor Sosialdepartementet
pekt på åt det kan vsere grunn til å klarlegge de problemer
som måtte foreligge på området. Dette har residtert i åt det vil bli satt ned
et utvalg til å gjennomgå de gjeldende st0nadsordninger og til å kornine
med förslag til eventuelle forbedringer.
Sveriges regering (finansdepartementet) meddelar den 30 november
1967:
I Sverige återbetalas i regel den s. k. bilaccisen på motorfordon, om fordonet
ägs av höggradigt invalidiserad person. Förutsättning för återbetalning
är att fordonet även är fritt från automobilskatt. Fri från bilaccis och automobilskatt
är dock alltid motorcykel, som är inrättad som invalidfordon
och vars maximihastighet icke överstiger 30 kilometer i timmen. Vid sidan
av dessa förmåner i form av skattebefrielse får handikappade personer särskilda
direkta bidrag till köp eller byte av motorfordon och till kostnader
för drift av sådana.
Frågan om stödet till handikappade i form av skatteavdrag torde böra bedömas
mot bakgrunden av hur det totala stödet till dem är utformat. I Sverige
tillsattes år 1965 en handikapputredning med uppdrag att bl. a. se över
de olika bestämmelserna om bidrag till anskaffande och drift av invalidfordon
samt pröva, huruvida nu utgående skatterestitutioner lämpligen bör
omläggas till ett stöd i form av direkta bidrag. Utredningen har ännu inte
slutfört sitt arbete.
Motionerna
1:178 och II: 235
Motionärerna konstaterar alt bestämmelserna om skattefrihet för invaliders
motorfordon vid flera tillfällen ändrats i syfte att anpassa dem till de
bestämmelser som gäller för arbetsmarknadsstyrelsens bidragsgivning för
anskaffande av invalidfordon. Avsikten härmed har varit att söka åstadkomma
överensstämmelse mellan villkoren för skattebefrielse och bestämmelserna
för nämnda bidragsgivning. När det gäller den medicinska prövningen
i dessa sammanhang, föreligger alltjämt en bristande överensstämmelse
i villkoren. Bidrag till anskaffning av bil kan utgå till den som på
grund av medicinska handikapp är beroende av motorfordon, medan det för
skattebefrielse för fordon uppställes krav på att det skall vara fråga om höggradig
invaliditet. Det medicinska handikappet intygas av läkare hos länsarbetsnämnd.
För bedömande av huruvida den handikappade är höggradigt
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1068
invalidiserad skall läkaren söka fastställa vilka olägenheter sökanden har
att förflytta sig med kollektivt transportmedel och därigenom gradera sökandens
invaliditet. Bedömandet skall göras utan hänsyn till om sådant transportmedel
finns tillgängligt på den handikappades bostads- och arbetsort.
I tveksamma fall kan länsstyrelsen inhämta yttrande från riksförsäkringsverket.
På grund av de sinsemellan olika bestämmelserna i dessa frågor kan den
situationen uppstå, att en person enligt bestämmelserna för arbetsmarknadsstyrelsen,
på grund av sitt handikapp, bedöms vara beroende av motorfordon
för sin förflyttning i samband med ar betsutövningen, under det att
samma person vid prövningen av skattebefrielse får avslag på sin ansökan
därom.
De påtalade olikheterna i dessa frågor medför svårigheter i arbetsrehabiliteringen
såväl för den handikappade själv som för länsarbetsnämnderna
och övriga berörda myndigheter samt inte minst för läkarna. I ett
arbetsvårdsärende, som gäller bidrag till bil, fordras för närvarande tre
olika läkarfonnulär: ett för körkortsprövningen, ett för bidragsgivningen
och ett för skattebefrielse. Härtill kommer att arbetsmarknadsstyrelsen
är remissorgan för länsstyrelsen i de fall den handikappade ej kan förvärva
körkort, medan riksförsäkringsverket skall avge yttrande till länsstyrelsen
då ansökan avser skattebefrielse för bil. Då det i de anförda sammanhangen
alltid är fråga om handikappades grad av förflyttningssvårigheter
i samband med yrkesutövning bör det vara mest naturligt att riksförsäkringsverkets
uppgifter överföres till arbetsmarknadsverket. Lika angeläget
är det att den medicinska prövningen sker enligt likalydande villkor,
så att full samstämmighet i den medicinska delen av bestämmelserna för
skattefrihet för fordon och lämnande av bidrag till anskaffande av sådana
åstadkommes. En enhetlighet på detta område skulle medföra en administrativ
förenkling utan att gruppen handikappade i detta sammanhang
skulle vidgas i nämnvärd omfattning. En synkronisering av den medicinska
delen i dessa frågor skulle inte få medföra, att skattebefrielsen härigenom
blev ekonomiskt behovsprövad.
I: 383 och II: 331
I proposition nr 77 till 1959 års riksdag föreslogs en ändring i 2 § automobilskatteförordningen.
Denna ändring, som antogs av riksdagen, innebar
viss utvidgning av möjligheterna till skattebefrielse för invaliders fordon.
Sålunda slopades kravet på att fordonet skulle vara utrustat med s. k. invalidaggregat.
Genom att tillämpningsföreskrifterna och förarbetena starkt understrukit
att befrielsen endast gäller höggradigt invalidiserade som inte kan använda
kollektiva transportmedel utesluts från sådan skattebefrielse många invalidiserade
personer som visserligen inte är så höggradigt invalidiserade att de
7
Bevillningsutskottets betänkande nr It år 1968
inte kan använda kollektivt färdmedel men som har svårt att ta sig fram till
stationen eller hållplatsen. Det kan vara fråga om MS-sjuka som mycket väl
kan använda buss eller tåg om de bara har en rimlig chans att komma i närheten
av sådant kommunikationsmedel, eller det kan röra sig om svårt astmasjuka
som kanske kan förflytta sig 50 eller 100 meter men därefter måste
stanna för att ta igen sig. Svårigheten för denna kategori invalidiserade att
använda kollektiva färdmedel blir ännu större på grund av den pågående
rationaliseringen vid SJ med nedläggning av järnvägslinjer och indragning
av stationer som följd.
II: 17
Motionärerna erinrar om att vid Nordiska rådets femtonde session i Helsingfors
den 1—6 april 1967 rekommenderade rådet regeringarna att undersöka
förutsättningarna för enhetliga bestämmelser om befrielse för handikappade
från tull- och andra avgifter vid anskaffande av motorfordon.
Nordiska rådets socialpolitiska utskott konstaterade, att det i hög grad
är otillfredsställande att personer, som på grund av invaliditet är i behov
av bil, skall nödgas betala extr aavgifter i form av tull och skatt. Vanföras
Nordiska Invalidorganisation betecknade detta i sitt yttrande till Nordiska
rådets förslag som »en skatt på invaliditet».
Enligt nu gällande bestämmelser föreligger icke befrielse från tullavgifter
i vårt land. Befrielse från fordonsskatt och restitution av accis sker, men
villkoret är att vederbörande för sin huvudsakliga förvärvsverksamhet eller
för sin utbildning är varaktigt beroende av fordonet.
Enligt inhämtade upplysningar är Nordiska rådets nämnda rekommendation
föremål för utredning i Norge. Där diskuteras att utvidga den krets
av handikappade som kan komma i fråga för tull- och skattebefrielse vid
inköp av motorfordon till andra handikappade än de som förvärvsarbetar
eller är under utbildning. I Danmark finns redan viss tullbefrielse för handikappade.
Motionärerna föreslår skyndsam utredning i ämnet också i Sverige
och uttalar önskemålet, att expertis från de handikappades organisationsliv
beredes plats i utredningen.
Utskottet
I motionerna I: 178 och II: 235 begärs åtgärder för att få samstämmighet
i den medicinska prövning som är förutsättningen för skattebefrielse
resp. bidragsgivning vid handikappades inköp av bil, medan motionärerna
i motionerna I: 383 och II: 331 vill utvidga möjligheterna till befrielse från
automobilskatt till alla invalidiserade som med hänsyn till omständigheterna
prövas vara i behov av motorfordon. I motionen II: 17 begärs utredning
rörande möjligheterna för handikappade att även erhålla tullbefrielse
vid anskaffande av motorfordon.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr li år 1968
Utskottet vill med anledning av de två första här angivna motionsyrkandena
framhålla att utskottet är väl medvetet om att bestämmelserna beträffande
bidrag till och skattebefrielse för handikappade vid inköp av motorfordon
lämnar åtskilligt övrigt att önska. Som utskottet tidigare framhållit
är grunden till vissa av de komplikationer som påtalas i nämnda motioner
den omständigheten att man inom samma område använder dels behovsprövade
bidrag, dels skattebefrielse utan behovsprövning. Resultatet
bar blivit att åtskilliga myndigheter blir inkopplade varje gång en handikappad
skall köpa en bil. Det är riktigt, som påpekas i de förstnämnda motionerna,
att dessa omständigheter lett till att en handikappad kan bli
tvungen att skaffa olika läkarintyg för att komma i åtnjutande av de förmåner
han är berättigad till. Att reglerna för skattebefrielse är förhållandevis
snäva bar delvis sin förklaring i att befrielsen inte är ekonomiskt behovsprövad
utan förbehållen de höggradigt invalidiserade. Den pågående
handikapputredningen bar att ta ställning inte bara till de ovan angivna
problemen i fråga om bidrag och skattebefrielse vid anskaffande av motorfordon
utan också till övriga åtgärder som kan bidra till att bryta de handikappades
isolering. Transportfrågorna utgör självfallet en viktig del av sistnämnda
frågeställning.
Enligt vad utskottet erfarit kommer handikapputredningen att under
våren 1908 framlägga förslag beträffande de här behandlade frågorna och
det finns enligt utskottets mening inte anledning att i avvaktan därpå begära
ytterligare utredning eller förorda särskilda åtgärder i detta sammanhang.
Vissa av de i motionerna påtalade förhållandena ligger på det administrativa
planet men det har upplysts att man i dessa fall velat avvakta
handikapputredningen innan man gör några ändringar. Med det anförda avstyrker
utskottet motionerna I: 178 och II: 235 samt I: 383 och II: 331.
Vad slutligen gäller motionen II: 17 angående avskaffande av tullen på
handikappades motorfordon får utskottet först konstatera att tull inte utgår
på bilar som levereras från EFTA-länderna och givetvis inte heller på inom
landet tillverkade bilar. Enligt uppgift lär de handikappade i stor utsträckning
anskaffa inhemska bilar. Tullen på bilar är ett manufaktureringsskydd
för den svenska bilindustrin och inte en finanstull, varför det enligt utskottets
mening saknas skäl att förorda tullbefrielse för bär avsedda fordon. En sådan
åtgärd skulle i stort sett sakna ekonomisk betydelse för de handikappade
som erhåller bidrag för inköp av bil men väl medföra administrativa svårigheter.
I fråga om de av motionärerna åberopade nordiska aspekterna på
denna fråga hänvisar utskottet till de tidigare i detta betänkande återgivna
meddelandena till Nordiska rådet om rekommendationen angående befrielse
för handikappade av tidl in. in. vid motorfordonsköp. Utskottet avstyrker
således bifall också till motionen II: 17.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår
9
Bevillningsutskottets betänkande nr It år 1968
1) motionerna 1:178 och 11:235
2) motionerna 1:383 och 11:331
3) motionen II: 17
Stockholm den 14 mars 1968
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),
fröken Ranmark (s), herrar Yngve Nilsson (h), Sundin (ep), Gösta Jacobsson
(h), Lundström (fp), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s) och Tistad
(fp); samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (h), Brand! (s),
Allard (s), Gustafson i Göteborg (fp), Vigelsbo (ep), Andersson i Essvik (s),
Eriksson i Bäckmora (ep), fru Holmcjvist (s), herrar Hammarsten (s) och
Öhvall (fp).
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.