Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av motioner angående beskattningen av handikappades motorfordon, m. m.

1968-03-14 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1968:14, Betänkande med anledning av motioner angående beskattningen av handikappades motorfordon, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1968

1

Nr 14

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner angående

beskattningen av handikappades motorfordon,

m. m.

(1 :a avd.)

Bevillningsutskottet upptar till behandling i ett sammanhang följande

motioner

1) de likalydande motionerna 1:178 av herr Göran Karlsson och II: 235

av fru Skanlz, i vilka hemställts att riksdagen måtte besluta att sådana åtgärder

vidtages att samstämmighet i bestämmelserna för den medicinska

prövningen vid skattebefrielse och bidragsgivning för bil snarast genomföres;

2) de likalydande motionerna I: 383 av herrar Eric Gustaf Peterson och

Nyman samt II: 331 av herr Westberg m. fl., i vilka hemställts att riksdagen

i skrivelse till Kungi. Maj :t måtte anhålla om sådan ändring av 2 § andra

stycket automobilskatteförordningen, att befrielse från automobilskatt kan

ges förutom höggradigt invalidiserade även personer som på grund av svår

invaliditet med hänsyn till föreliggande omständigheter prövas vara i behov

av motorfordon;

3) motionen II: 17 av fru Marklund m. fl., vari hemställts att riksdagen

beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära skyndsam utredning rörande

möjlighet för handikappade att erhålla tull- och skattebefrielse vid anskaffande

av motorfordon, med inriktning på enhetlighet i Norden inom detta

område.

Gällande bestämmelser m. m.

Länsstyrelse äger enligt 2 § andra stycket förordningen om automobilskatt

(SFS 1922:260) medge befrielse från skatteplikt för vissa slag av

motorfordon under förutsättning att ifrågavarande fordon ägs av höggradigt

invalidiserad person, som innehar körkort för förande av fordonet och som

för sin huvudsakliga förvärvsverksamhet eller för sin utbildning är varaktigt

beroende av fordonet såsom fortskaffningsmedel. Kan fordonets ägare

till följd av sin invaliditet icke erhålla körkort för förande av fordonet, må

länsstyrelsen efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen likväl medge befrielse,

om ägaren på grund av sin invaliditet är beroende av fordonet för

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 1i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr ti år 1968

transport till och från arbetsplatsen eller utbildningsstället. Närmare föreskrifter

i fråga om tillämpningen meddelas av Konungen eller den myndighet

som Konungen bestämmer. Kungl. Maj:t har uppdragit åt riksförsäkringsverket

att, efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen och medicinalstyrelsen,

meddela sådana föreskrifter.

Enligt 6 § förordningen angående omsättningsskatt på motorfordon i vissa

fall (SFS 1956: 545) är fordon, vilket enligt bl. a. 2 § första stycket c) bilskatteförordningen

funnits vara frikallat från bilskatteplikt eller vilket enligt

2 § andra stycket samma förordning av länsstyrelse befriats från bilskatteplikt,

även befriat från omsättningsskatt såvida inte länsstyrelsen i

samband med beslutet om skattebefrielse — då särskilda skäl därtill är —

förordnat att återbäring av erlagd omsättningsskatt ej skall äga rum.

Den som enligt nyssnämnda bestämmelser i bilskatteförordningen är frikallad

från skatteplikt är enligt förordningen om bidrag till vanföra ägare

av motorfordon (SFS 1960:603) berättigad till bidrag av allmänna medel.

Detta s. k. bensinskattebidrag är för helt år beräknat till belopp, som motsvarar

skatten för viss i förordningen angiven mängd bensin eller brännolja

— 480 resp. 340 liter.

Gemensamt för de återgivna bestämmelserna om skattelättnader för handikappade

är att som villkor härför uppställts att fordonet måste användas

för förvärvsverksamhet eller utbildning. I sådana fall kan även arbetsmarknadsstyrelsen

lämna bidrag till anskaffande av invalidbilar.

Enligt 3 § kungörelsen om statsbidrag till vissa hjälpmedel för handikappade

(SFS 1965: 544) utgår statsbidrag även när den som ordinerats motordriven

invalidvagn i stället för sådan vagn erhållit kontantbelopp för köp

av invalidbil, under förutsättning att han efter ordinationen köpt sådan bil,

som han har rätt att föra själv, och icke erhållit statsbidrag till denna i

annan ordning. Statsbidrag utgår endast för invalidvagn som ordinerats av

vissa i kungörelsen angivna tjänsteläkare. I fråga om inköp av invalidbil

utgår statsbidrag med belopp som motsvarar kontantbeloppet i den mån

detta icke överstiger skälig kostnad för anskaffande av motordriven invalidvagn.

Denna kostnad uppskattas f. n. till 2 000—2 300 kr.

Frågan om en översyn av de handikappades förhållanden i vad avser vägtrafikbeskattningen

ingår i uppdragen för två under 1965 tillsatta utredningar,

nämligen bilskatteutredningen och handikapputredningen. I direktiven

för bilskatteutredningen anförs i denna fråga följande.

Redan i det föregående nämnde jag att utredningen bör se över reglerna

om möjlighet till befrielse från automobilskatt. Bland dessa regler finns

särskilda bestämmelser rörande handikappade. Även beträffande drivmedelsbeskattningen

tillämpas särskilda bestämmelser för denna kategori. De

sistnämnda bestämmelserna är utformade som ett provisorium. Utredningen

bör eftersträva en lösning för de handikappades vidkommande av mer definitiv

karaktär. Möjligheterna att tillgodose de handikappade genom andra

former av sociala förmåner bör därvid undersökas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr U år 1968 3

Fiågan behandlas utförligare i direktiven för handikapputredningen, ur

vilka följande avsnitt är hämtat.

Utöver den invaliditetsersättning som inom folkpensioneringens ram kan

utgå till vissa handikappade finns liera olika former av ekonomiskt stöd för

anskaffning och drift av invalidbilar. Arbetsmarknadsstyrelsen kan från

anslaget till vissa sysselsättningsfrämjande åtgärder för handikappade in. fl.

lamna bidrag till anskaffande av invalidbilar för handikappade, som är beroende

av bil för sitt arbete eller sin yrkesutbildning. Vidare kan genom

anslaget till bidrag till hjälpmedel för rörelsehindrade in. fl. erhållas trehjuliga

mopeder, s. k. invalidvagnar. I stället för invalidvagn kan den handikappade

få ett motsvarande kontantbelopp för inköp av invalidbil Hö<*«radigt

rörelsehindrad kan befrias från fordonsskatt och även få återbäring

a\ eilagd omsättningsskatt (den s. k. bilaccisen) för fordonet. De som beliiats

från fordonsskatt kan få bidrag av staten med belopp motsvarande

skattekostnaderna för en viss mängd drivmedel. Utredningen bör företa en

översyn av dessa olika bestämmelser om bidrag till anskaffande och drift

av invalidfordon och pröva ändamålsenligheten av de ifrågavarande bestämmelserna.

Därvid bör utredningen även pröva huruvida nu utgående skatterestitutioner

lämpligen bör omläggas till ett stöd i form av direkta bidrag

Utredningen bär i hithörande frågor samråda med bilskatteutredningen.

Utredningen bör även uppmärksamma andra frågor rörande de handikappades

resor och transporter. Utredningen bör också vara oförhindrad att

föreslå andra åtgärder som syftar till att bryta de handikappades isolering.

Enligt uppgift från de nämnda utredningarna har överenskommelse träffats

om att handikapputredningen i första hand skall behandla de vägtrafikbeskattningsfrågor

som rör handikappade.

Tullsatsen for personbilar är f. n. 15 procent. Bilar är berättigade till områdesbehandling

enligt EFTA-konventionen, vilket innebär att bilar från

EFTA-ländei f. n. är tullfria. För personbilar från övriga länder kommer

enligt den fr. o. in. den 1 juli 1968 gällande nya tulltaxan tullsatsen då att

sänkas till 13 % för att sedan enligt planen för tullavtrappningen i samband

med åtaganden i Kennedyronden successivt nedsättas till 10 %, som avses

gälla fr. o. in. den 1 januari 1972.

Den i motionen II: 17 åberopade rekommendationen har följande lydelse:

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att undersöka förutsättningarna

för ett förenhetligande av bestämmelserna om befrielse för handikappade

av tull- och andra avgifter vid anskaffande av motorfordon.

Vid Nordiska rådets 16:e session (1968) lämnades följande meddelanden

Irån regeringarna om rekommendationen.

Danmarks regering (Finansministeriet, Departementet for Toldog

Forbrugsafgifter) meddelar den 28 november 1967:

Rekommandationen er genstand for behandling.

Finlands regering (finansministeriet) meddelar den 30 november

1967:

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 sand. Nr H

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr U år 1968

Av de skatter och avgifter som skall erläggas vid import av motorfordon,

kan bilskatten under vissa förhållanden restitueras. Om vid den första registreringen

av importerad, skatt underkastad bil såsom ägare eller innehavare

antecknats invalid, vars av rörelseskada förorsakade varaktiga invaliditetsgrad

är minst 80 procent och i vars personliga bruk bil kommer, eller sådan

invalid, vars varaktiga invaliditetsgrad utgör minst 60 procent och för vilken

anskaffandet av bil är väsentligt för att han skall kunna sköta sitt arbete,

återbetalas den erlagda bilskatten ur statens medel. Det synes vara tämligen

svårt att förenhetliga de nordiska ländernas bestämmelser om befrielse för

handikappade av tull och andra avgifter vid anskaffande av motorfordon.

Finlands regering (finansministeriet) meddelar den 7 december

1967:

Den 14 november 1967 utfärdades en ny lag om bil- och motorcykelskatt

(482/67) samt en förordning om bil- och motorcykelskatt (483/67). Båda

stadgandena trädde i kraft den 15 november 1967. Stadgandena om skatteåterbäring

i fråga om invalider förblev i sak som förut, men då riksdagen

godkände" lagen uttalade den förhoppningen, att regeringen i brådskande

ordning skulle undersöka möjligheten att återbetala bilskatten till sådana

invalider, som till minst 40 % är rörelsehämmade och för vilka anskaffandet

av bil är av väsentlig betydelse vid utövandet av deras yrke eller för deras

arbete. Sedan regeringen erhållit nödiga sakkunnigutlåtanden, kommer den

att besluta angående eventuella åtgärder i saken.

I fråga om omsättningsskatten må nämnas, att statsrådet tillsatt en kommitté,

vars uppgift är att undersöka, huruvida i omsättningsskattelagen förekommer

missförhållanden, samt framställa alla de förslag den anser nödvändiga

för avlägsnande av de observerade missförhållandena. Nordiska

rådets rekommendation har meddelats kommittén till kännedom.

Vad i rekommendationen nämnd befrielse från tull angår, så bör i fråga

därom beaktas, att tullens betydelse har minskat, enär tullen för personbilar,

som är berättigade till specialfördragsenlig tull, är sänkt till 7 procent

av värdet, medan normaltullen fortfarande är 14 %.

Då bilskatten är jämförelsevis hög i Finland och dess avlyftande redan

som sådant innebär för invaliderna ett betydande understöd vid anskaffande

av motorfordon och då det är möjligt, att denna förmån kommer att beröra

vidsträcktare grupper av invalider än nu, synes det vara svårt att i

Finland utvidga understödet för invalider genom att bevilja befrielse från

andra skatter och avgifter vilka ansluter sig till anskaffandet av motorfordon.

Norges regering (Finans- og tolldepartementet) meddelar den 29

november 1967:

Som uttal t i brev av 24. november 1966 antar Finansdepartementet åt det

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1968

för Norges vedkommende forisatt vil vsere mest hensiktsmessig åt de bel0p

som skal gis som bidrag til de uf0res anskaffelse og drift av motorkjpret0y,

blir vurdert som sosial st0nad og bevilget over statsbudsjettet.

På grunnlag av det material som er innhentet i förbindelse med åt sp0rsmålet

er tatt opp i Nordisk Råd har Finansdepartementet overfor Sosialdepartementet

pekt på åt det kan vsere grunn til å klarlegge de problemer

som måtte foreligge på området. Dette har residtert i åt det vil bli satt ned

et utvalg til å gjennomgå de gjeldende st0nadsordninger og til å kornine

med förslag til eventuelle forbedringer.

Sveriges regering (finansdepartementet) meddelar den 30 november

1967:

I Sverige återbetalas i regel den s. k. bilaccisen på motorfordon, om fordonet

ägs av höggradigt invalidiserad person. Förutsättning för återbetalning

är att fordonet även är fritt från automobilskatt. Fri från bilaccis och automobilskatt

är dock alltid motorcykel, som är inrättad som invalidfordon

och vars maximihastighet icke överstiger 30 kilometer i timmen. Vid sidan

av dessa förmåner i form av skattebefrielse får handikappade personer särskilda

direkta bidrag till köp eller byte av motorfordon och till kostnader

för drift av sådana.

Frågan om stödet till handikappade i form av skatteavdrag torde böra bedömas

mot bakgrunden av hur det totala stödet till dem är utformat. I Sverige

tillsattes år 1965 en handikapputredning med uppdrag att bl. a. se över

de olika bestämmelserna om bidrag till anskaffande och drift av invalidfordon

samt pröva, huruvida nu utgående skatterestitutioner lämpligen bör

omläggas till ett stöd i form av direkta bidrag. Utredningen har ännu inte

slutfört sitt arbete.

Motionerna

1:178 och II: 235

Motionärerna konstaterar alt bestämmelserna om skattefrihet för invaliders

motorfordon vid flera tillfällen ändrats i syfte att anpassa dem till de

bestämmelser som gäller för arbetsmarknadsstyrelsens bidragsgivning för

anskaffande av invalidfordon. Avsikten härmed har varit att söka åstadkomma

överensstämmelse mellan villkoren för skattebefrielse och bestämmelserna

för nämnda bidragsgivning. När det gäller den medicinska prövningen

i dessa sammanhang, föreligger alltjämt en bristande överensstämmelse

i villkoren. Bidrag till anskaffning av bil kan utgå till den som på

grund av medicinska handikapp är beroende av motorfordon, medan det för

skattebefrielse för fordon uppställes krav på att det skall vara fråga om höggradig

invaliditet. Det medicinska handikappet intygas av läkare hos länsarbetsnämnd.

För bedömande av huruvida den handikappade är höggradigt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1068

invalidiserad skall läkaren söka fastställa vilka olägenheter sökanden har

att förflytta sig med kollektivt transportmedel och därigenom gradera sökandens

invaliditet. Bedömandet skall göras utan hänsyn till om sådant transportmedel

finns tillgängligt på den handikappades bostads- och arbetsort.

I tveksamma fall kan länsstyrelsen inhämta yttrande från riksförsäkringsverket.

På grund av de sinsemellan olika bestämmelserna i dessa frågor kan den

situationen uppstå, att en person enligt bestämmelserna för arbetsmarknadsstyrelsen,

på grund av sitt handikapp, bedöms vara beroende av motorfordon

för sin förflyttning i samband med ar betsutövningen, under det att

samma person vid prövningen av skattebefrielse får avslag på sin ansökan

därom.

De påtalade olikheterna i dessa frågor medför svårigheter i arbetsrehabiliteringen

såväl för den handikappade själv som för länsarbetsnämnderna

och övriga berörda myndigheter samt inte minst för läkarna. I ett

arbetsvårdsärende, som gäller bidrag till bil, fordras för närvarande tre

olika läkarfonnulär: ett för körkortsprövningen, ett för bidragsgivningen

och ett för skattebefrielse. Härtill kommer att arbetsmarknadsstyrelsen

är remissorgan för länsstyrelsen i de fall den handikappade ej kan förvärva

körkort, medan riksförsäkringsverket skall avge yttrande till länsstyrelsen

då ansökan avser skattebefrielse för bil. Då det i de anförda sammanhangen

alltid är fråga om handikappades grad av förflyttningssvårigheter

i samband med yrkesutövning bör det vara mest naturligt att riksförsäkringsverkets

uppgifter överföres till arbetsmarknadsverket. Lika angeläget

är det att den medicinska prövningen sker enligt likalydande villkor,

så att full samstämmighet i den medicinska delen av bestämmelserna för

skattefrihet för fordon och lämnande av bidrag till anskaffande av sådana

åstadkommes. En enhetlighet på detta område skulle medföra en administrativ

förenkling utan att gruppen handikappade i detta sammanhang

skulle vidgas i nämnvärd omfattning. En synkronisering av den medicinska

delen i dessa frågor skulle inte få medföra, att skattebefrielsen härigenom

blev ekonomiskt behovsprövad.

I: 383 och II: 331

I proposition nr 77 till 1959 års riksdag föreslogs en ändring i 2 § automobilskatteförordningen.

Denna ändring, som antogs av riksdagen, innebar

viss utvidgning av möjligheterna till skattebefrielse för invaliders fordon.

Sålunda slopades kravet på att fordonet skulle vara utrustat med s. k. invalidaggregat.

Genom att tillämpningsföreskrifterna och förarbetena starkt understrukit

att befrielsen endast gäller höggradigt invalidiserade som inte kan använda

kollektiva transportmedel utesluts från sådan skattebefrielse många invalidiserade

personer som visserligen inte är så höggradigt invalidiserade att de

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr It år 1968

inte kan använda kollektivt färdmedel men som har svårt att ta sig fram till

stationen eller hållplatsen. Det kan vara fråga om MS-sjuka som mycket väl

kan använda buss eller tåg om de bara har en rimlig chans att komma i närheten

av sådant kommunikationsmedel, eller det kan röra sig om svårt astmasjuka

som kanske kan förflytta sig 50 eller 100 meter men därefter måste

stanna för att ta igen sig. Svårigheten för denna kategori invalidiserade att

använda kollektiva färdmedel blir ännu större på grund av den pågående

rationaliseringen vid SJ med nedläggning av järnvägslinjer och indragning

av stationer som följd.

II: 17

Motionärerna erinrar om att vid Nordiska rådets femtonde session i Helsingfors

den 1—6 april 1967 rekommenderade rådet regeringarna att undersöka

förutsättningarna för enhetliga bestämmelser om befrielse för handikappade

från tull- och andra avgifter vid anskaffande av motorfordon.

Nordiska rådets socialpolitiska utskott konstaterade, att det i hög grad

är otillfredsställande att personer, som på grund av invaliditet är i behov

av bil, skall nödgas betala extr aavgifter i form av tull och skatt. Vanföras

Nordiska Invalidorganisation betecknade detta i sitt yttrande till Nordiska

rådets förslag som »en skatt på invaliditet».

Enligt nu gällande bestämmelser föreligger icke befrielse från tullavgifter

i vårt land. Befrielse från fordonsskatt och restitution av accis sker, men

villkoret är att vederbörande för sin huvudsakliga förvärvsverksamhet eller

för sin utbildning är varaktigt beroende av fordonet.

Enligt inhämtade upplysningar är Nordiska rådets nämnda rekommendation

föremål för utredning i Norge. Där diskuteras att utvidga den krets

av handikappade som kan komma i fråga för tull- och skattebefrielse vid

inköp av motorfordon till andra handikappade än de som förvärvsarbetar

eller är under utbildning. I Danmark finns redan viss tullbefrielse för handikappade.

Motionärerna föreslår skyndsam utredning i ämnet också i Sverige

och uttalar önskemålet, att expertis från de handikappades organisationsliv

beredes plats i utredningen.

Utskottet

I motionerna I: 178 och II: 235 begärs åtgärder för att få samstämmighet

i den medicinska prövning som är förutsättningen för skattebefrielse

resp. bidragsgivning vid handikappades inköp av bil, medan motionärerna

i motionerna I: 383 och II: 331 vill utvidga möjligheterna till befrielse från

automobilskatt till alla invalidiserade som med hänsyn till omständigheterna

prövas vara i behov av motorfordon. I motionen II: 17 begärs utredning

rörande möjligheterna för handikappade att även erhålla tullbefrielse

vid anskaffande av motorfordon.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr li år 1968

Utskottet vill med anledning av de två första här angivna motionsyrkandena

framhålla att utskottet är väl medvetet om att bestämmelserna beträffande

bidrag till och skattebefrielse för handikappade vid inköp av motorfordon

lämnar åtskilligt övrigt att önska. Som utskottet tidigare framhållit

är grunden till vissa av de komplikationer som påtalas i nämnda motioner

den omständigheten att man inom samma område använder dels behovsprövade

bidrag, dels skattebefrielse utan behovsprövning. Resultatet

bar blivit att åtskilliga myndigheter blir inkopplade varje gång en handikappad

skall köpa en bil. Det är riktigt, som påpekas i de förstnämnda motionerna,

att dessa omständigheter lett till att en handikappad kan bli

tvungen att skaffa olika läkarintyg för att komma i åtnjutande av de förmåner

han är berättigad till. Att reglerna för skattebefrielse är förhållandevis

snäva bar delvis sin förklaring i att befrielsen inte är ekonomiskt behovsprövad

utan förbehållen de höggradigt invalidiserade. Den pågående

handikapputredningen bar att ta ställning inte bara till de ovan angivna

problemen i fråga om bidrag och skattebefrielse vid anskaffande av motorfordon

utan också till övriga åtgärder som kan bidra till att bryta de handikappades

isolering. Transportfrågorna utgör självfallet en viktig del av sistnämnda

frågeställning.

Enligt vad utskottet erfarit kommer handikapputredningen att under

våren 1908 framlägga förslag beträffande de här behandlade frågorna och

det finns enligt utskottets mening inte anledning att i avvaktan därpå begära

ytterligare utredning eller förorda särskilda åtgärder i detta sammanhang.

Vissa av de i motionerna påtalade förhållandena ligger på det administrativa

planet men det har upplysts att man i dessa fall velat avvakta

handikapputredningen innan man gör några ändringar. Med det anförda avstyrker

utskottet motionerna I: 178 och II: 235 samt I: 383 och II: 331.

Vad slutligen gäller motionen II: 17 angående avskaffande av tullen på

handikappades motorfordon får utskottet först konstatera att tull inte utgår

på bilar som levereras från EFTA-länderna och givetvis inte heller på inom

landet tillverkade bilar. Enligt uppgift lär de handikappade i stor utsträckning

anskaffa inhemska bilar. Tullen på bilar är ett manufaktureringsskydd

för den svenska bilindustrin och inte en finanstull, varför det enligt utskottets

mening saknas skäl att förorda tullbefrielse för bär avsedda fordon. En sådan

åtgärd skulle i stort sett sakna ekonomisk betydelse för de handikappade

som erhåller bidrag för inköp av bil men väl medföra administrativa svårigheter.

I fråga om de av motionärerna åberopade nordiska aspekterna på

denna fråga hänvisar utskottet till de tidigare i detta betänkande återgivna

meddelandena till Nordiska rådet om rekommendationen angående befrielse

för handikappade av tidl in. in. vid motorfordonsköp. Utskottet avstyrker

således bifall också till motionen II: 17.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr It år 1968

1) motionerna 1:178 och 11:235

2) motionerna 1:383 och 11:331

3) motionen II: 17

Stockholm den 14 mars 1968

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),

fröken Ranmark (s), herrar Yngve Nilsson (h), Sundin (ep), Gösta Jacobsson

(h), Lundström (fp), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s) och Tistad

(fp); samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (h), Brand! (s),

Allard (s), Gustafson i Göteborg (fp), Vigelsbo (ep), Andersson i Essvik (s),

Eriksson i Bäckmora (ep), fru Holmcjvist (s), herrar Hammarsten (s) och

Öhvall (fp).

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.