Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av motioner angående värdeminskningsavdrag för byggnader i jordbruk och rörelse.

1968-03-14 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1968:15, Betänkande med anledning av motioner angående värdeminskningsavdrag för byggnader i jordbruk och rörelse.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskoitets betänkande nr 15 år 1968

1

Nr 15

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner angående

värdeminskningsavdrag för byggnader i jordbruk

och rörelse.

(2:a avd.)

Bevillningsutskottet upptar till behandling i ett sammanhang följande

motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:123 av herr Johan Olsson m. fl. och

II: 168 av herr Jonsson m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhåller om sådan ändring i avskrivningsreglerna för byggnader

i jordbruk och rörelse, att bättre överensstämmelse med den verkliga

värdeminskningen uppnås bl. a. genom högre initialavskrivning, i enlighet

med vad i motionerna anförts;

2) de likalydande motionerna I: 254 av herr Bengtson m. fl. och II: 324

av herr Hedlund m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t begär förslag till 1969 års riksdag om samlade åtgärder för

ökade möjligheter till konsolidering och självfinansiering i jordbruket

i syfte att främja rationalisering och effektivisering av jordbruksdriften

i enlighet med motionernas syfte;

3) de likalydande motionerna I: 490 av herr Eskilsson m. fl. och II: 799

av herr Eliasson i Moholm m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställer om en allsidig utredning om jordbrukets kapital - och skatteproblem i enlighet med vad i motionerna anförts; ävensom

4) de likalydande motionerna I: 641 av fru Nilsson och herr Åkesson

samt II: 809 av herr Larsson i Borrby m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen

hos Kungl. Maj :t begär en skyndsam utredning för att skapa bättre avskrivningsmöjligheter

för växthus.

De under 2) och 3) upptagna motionerna behandlas i detta betänkande,

såvitt avser frågan om avdrag för värdeminskning av byggnader. Motionerna

i övrigt behandlas av utskottet i andra sammanhang.

Gällande rätt

Enligt 22 § 1 mom. kommunal skattelagen får från bruttointäkt av j o r dbruksfastighet

avdrag göras för värdeminskning av till jordbruket

eller dess binäringar eller till skogsbruket hörande driftbyggnader, däri inbegripna

för driften nödvändiga bostadsbyggnader.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 15

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1968

Närmare bestämmelser om värdeminskningsavdragets beräkning in. m.

är meddelade i punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen ävensom

i punkterna 2 b) och d), 3 och 4 i övergångsbestämmelserna till lagen

den 7 december 1951 (nr 790) om ändring i kommunalskattelagen.

Nämnda bestämmelser om värdeminskningsavdrag äger tillämpning vid

inkomstredovisning av jordbruksfastighet såväl enligt kontantprincipen som

enligt bokföringsmässiga grunder, med undantag endast för den i punkt 2

fjärde stycket av anvisningarna till 22 § meddelade bestämmelsen angående

rätt till s. k. utrangeringsavdrag, vilken avser endast bokföringsmässig redovisning.

Värdeminskningsavdraget bör enligt bestämmelserna beräknas till viss

procent av byggnadens värde. För fastställande av detta värde (avskrivningsunderlaget)

finns bestämmelser i punkt 2 a av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen.

Ytterligare anvisningar för tillämpning av bestämmelserna

har lämnats av riksskattenämnden i dess meddelanden nr 4/1954 p. 1

och nr 5/1955 p. 1. Dessa bestämmelser och anvisningar innebär i korthet

följande.

I första hand upptas värdet till anskaffningskostnaden om denna kan visas.

Härvid beräknas värdeminskningsavdrag enligt värdeminskningsplan. Vid

övergången till beräkning av avdrag på anskaffningskostnaden skall dock

värdet upptas till anskaffningskostnaden minskad med beloppet av tidigare

åtnjutna värdeminskningsavdrag (samt i förekommande fall med oavskrivet

värde på utrangerad eller avyttrad byggnad). Såsom ingångsvärde i planen

bör på grund härav upptas det sålunda bestämda restvärdet för byggnaderna,

varefter värdeminskningsavdraget bestäms till viss procent av detta ingångsvärde.

Om anskaffningskostnaden inte kan visas, upptas värdet enligt en schablonmetod,

innebärande att värdet av byggnaden bestäms till två tredjedelar

av det under beskattningsåret gällande taxerade jordbruksvärdet,

minskat med däri ingående skogsmarksvärde, i den mån det överstiger

25 000 kronor, samt med skäligt värde på mera betydande naturtillgångar

och särskilda förmåner. Dessa anses mera betydande om värdet av förmånerna

överstiger en tiondel av det taxerade jordbruksvärdet. Någon plan för

beräkning av värdeminskningsavdraget erfordras inte vid tillämpning av

schablonmetoden. Vidare gäller att varje taxeringsenhet bör behandlas för

sig även för det fall, att flera taxeringsenheter tillsammans bildar en förvaltningsenhet.

Värdet kan också bestämmas enligt en kombinerad metod. Därvid

utgår man från ett värde beräknat enligt sistnämnda schablonmetod. Till

detta värde läggs kostnad för sådan ny-, till- eller ombyggnad, som utförts

efter den tidpunkt, till vilken det enligt schablonen bestämda ingångsvärdet

hänför sig. På ingångsvärdet beräknas värdeminskningsavdrag för framtiden

enligt plan. Kostnad för senare ny-, till- eller ombyggnad tilläggs av
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1968 3

skrivningsunderlaget. Senare ändringar av taxeringsvärdet påverkar däremot

inte avskrivningsunderlaget, då den kombinerade metoden används.

Värdeminskningsavdraget kan slutligen beräknas enligt ytterligare en

metod. Riksskattenämnden har sålunda uttalat att, om en jordbrukare kan

visa anskaffningskostnaden för viss eller vissa byggnader, som uppförts före

den tidpunkt till vilken det under beskattningsåret gällande taxeringsvärdet

hänför sig, och dessa kostnader enbart för sig överstiger det ovan schablonmässigt

beräknade värdet, han bör äga rätt att beräkna värdeminskningsavdraget

enbart på nämnda kostnader, fastän de inte omfattar hela byggnadsbeståndet.

Därvid bör dock kostnaderna minskas med medgivna värdeminskningsavdrag

på hela byggnadsbeståndet från och med det första år

på vilket kostnaderna belöper. Avdraget beräknas i detta fall enligt plan.

I allmänhet medges avdrag för värdeminskning på jordbrukets driftbyggnader

med D/2 procent av byggnadens värde.

Oavsett efter vilken metod avskrivningsunderlaget bestäms kan i vissa fall

ifrågakomma reducering av avskrivningsunderlaget med hänsyn till den i

punkt 2 a andra stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen meddelade

bestämmelsen rörande mervärde för s. k. överloppsbyggnader. Denna

bestämmelse avser endast jordägarens egen bostadsbyggnad — exempelvis

en slottsbyggnad — och sålunda inte driftbyggnader. Driftbyggnader medräknas

i avskrivningsunderlaget även om de tillfälligtvis inte användes.

För kostnad för anskaffning av byggnad, som är avsedd att användas i

ägarens rörelse, får avdrag i princip åtnjutas endast i form av årliga

värdeminskningsavdrag. (Bestämmelserna härom återfinns i punkt 7 av

anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen.) I vissa särskilda fall får

emellertid byggnadskostnaden i dess helhet dras av det år då utgiften för

byggnadens uppförande ägt rum, nämligen i sådana fall då fråga är om rent

tillfälliga byggnader, avsedda att användas endast ett fåtal år.

Värdeminskningsavdraget beräknas till viss procent av byggnadens värde.

I princip bör det verkliga anskaffningsvärdet läggas till grund för beräkningen.

Då svårigheter i många fall föreligger att styrka den faktiska anskaffningskostnaden

för byggnad har i praxis godtagits en avskrivning på

taxeringsvärdet (byggnadsvärdet) under beskattningsåret. Understundom

kan även andra värden komma till användning, beroende på utredningen i

det särskilda fallet.

I fråga om fabriker och andra för industriell verksamhet avsedda byggnader

får emellertid som underlag för beräkning av värdeminskningsavdraget

inte alltid användas hela byggnadsvärdet. Från detta värde måste nämligen

i förekommande fall avdras värdet på sådana maskiner, som vid fastighetstaxeringen

åsatts särskilt maskinvärde eller, om fastighetstaxering

ännu inte ägt rum, vid sådan taxering kommer att åsättas särskilt maskinvärde.

Värdet av i byggnad ingående maskiner som åsatts särskilt maskin1*

— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 saml. Nr 15

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1968

värde får nämligen avskrivas enligt reglerna för räkenskapsenlig eller planenlig

avskrivning på inventarier beroende på om den skattskyldige är berättigad

till räkenskapsenlig avskrivning på sådana tillgångar eller inte. I fråga

om avdrag för värdeminskning på övriga inventarier, vilkas värde vid fastighetstaxeringen

visserligen inräknats i byggnadsvärdet men inte åsatts

särskilt maskinvärde, gäller däremot de för värdeminskning av byggnad

fastställda bestämmelserna. Detta innebär emellertid inte att sådana inventarier

måste avskrivas efter samma låga procentsats som byggnaden i övrigt.

I praxis har högre avdrag medgivits för hissar, värmepannor, varmvattencisterner

m. in.

Storleken av procentsatserna för beräkningen av värdeminskningsavdraget

har i praxis gjorts beroende av den utredning som förebringats om byggnadernas

livslängd. Utan närmare utredning torde avdrag för värdeminskning

på fabriksbyggnader merendels medges med 2—3 procent på anskaffningsvärdet.

Efter utredning, som visar att byggnaden är underkastad särskilt

stor slitning, kan högre avdrag få åtnjutas. Sålunda har exempelvis avdrag

för värdeminskning av cellulosafabrik av sten medgivits med 4 procent på

anskaffningsvärdet.

Genom beslut av 1967 års riksdag gäller fr. o. m. 1969 års taxering ändrade

regler för beskattning av realisationsvinst vid avyttring av fastighet.

Vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fastighet skall sålunda beskattas

vid inkomsttaxeringen oavsett innehavstidens längd och det sätt på vilket

fastigheten förvärvats. Har fastigheten innehafts mindre än två år skall i

regel hela vinsten beskattas. Om fastigheten innehafts två år eller mera och

— oberoende av innehavstiden — vid tvångsavyttring eller liknande avyttring

skall 75 % av vinsten beskattas.

Fastighet, som förvärvats genom benefikt fång, skall vid realisationsvinstbeskattningen

anses förvärvad genom det onerösa fång, som skett närmast

dessförinnan.

Vid beräkning av realisationsvinstens storlek skall inköpspriset för fastigheten

eller ett på visst sätt beräknat ingångsvärde liksom årliga förbättringskostnader,

vilka överstigit 3 000 kr., uppräknas med ledning av en a\

riksskattenämnden årligen fastställd indexserie, grundad på konsumentprisindex

och levnadskostnadsindex med år 1914 som basår.

I stället för köpeskillingen vid förvärvet äger den skattskyldige vid vinstberäkningen

som ingångsvärde välja

om fastigheten innehafts mer än 20 år: 150 % av fastighetens taxeringsvärde

20 år före avyttringen,

om fastigheten förvärvats år 1914 eller tidigare: 150 % av fastighetens

taxeringsvärde för år 1914 eller

om fastigheten förvärvats genom arv, testamente eller bodelning i anledning

av makes död: 150 % av fastighetens taxeringsvärde året före dödsfallet.

Har den avyttrade fastigheten omfattat byggnad, som i huvudsak är av
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1968

sedd att användas för bostadsändamål, får vid vinstberäkningen avdrag göras

med ett belopp av 3 000 kr. för varje påbörjat kalenderår, som bostadsbyggnaden

funnits på fastigheten under innehavstiden dock icke för tidigare

år än år 1914.

Vid vinstberäkningen skall sådana värdeminskningsavdrag för byggnader

och i byggnader ingående fasta inventarier, som åtnjutits efter år 1914, i

sin helhet återföras till beskattning för år då avdraget uppgått till eller

överstigit 3 000 kr.

Förordningen om ackumulerad inkomst föreslås vara tillämplig på sådan

vinst vid avyttring av fastighet, som till mer än hälften utgörs av återvunna

värdeminskningsavdrag.

Frågans tidigare behandling

Frågan om högre initialavskrivning på byggnader i jordbruk och rörelse

prövades senast av 1967 års riksdag. Bevillningsutskottet underströk i sitt

av riksdagen godkända betänkande nr 35 önskvärdheten av att avskrivningsregler

skulle införas, som medgav högre initialavskrivning på byggnader i

jordbruk och rörelse men avstyrkte bifall till motionsyrkanden om sådan

avskrivning under hänvisning till att ett delbetänkande av företagsskatteutredningen

angående ändrade avskrivningsregler m. m. beträffande fast

egendom kunde beräknas bli avlämnat redan under år 1967.

Motionerna

Enligt motionerna 1: 123 och 11: 168 ger bestämmelserna om värdeminskningsavdrag

för industrins och jordbrukets byggnader inte ett rättvisande

resultat.

Motionärerna anser det inte tillfredsställande från samhällssynpunkt att

avskrivningsreglerna hindrar en snabb och flexibel anpassning. Om valet

står mellan nybyggnad och upprustning av det gamla byggnadsbeståndet,

är det naturligt att avskrivningsreglerna spelar in vid val av alternativ. I

stället borde beslutet kunna fattas på grundval av rationella företagsekonomiska

överväganden. Det är enligt motionärernas mening nödvändigt, att

nuvarande avskrivningsmetoder med enhetlig avskrivning varje år ersätts

av regler som tillåter högre initialavskrivning och kortare avskrivningsperiod.

Norge har sedan länge en initialavskrivning på byggnader med 12 %.

Den siffran ligger betydligt närmare verkligheten också i Sverige.

Motionärerna erinrar om att jordbruksutredningen i sitt huvudbetänkande

bl. a. framhållit, att avskrivningsregler, anknutna till den ekonomiska livslängden

av investeringarna, skulle få en rationaliseringsbefrämjande verkan

för jordbruket. Motionärerna anser det angeläget att beslut om högre

initialavskrivning på byggnader fattas redan av 1968 års riksdag. Både det

för jordbruket speciella läget med från hösten 1967 nya riktlinjer för jord
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1968

brukspolitiken och den skärpta konkurrenssituationen för vårt näringsliv

utgör skäl härför.

I motionerna l: 254 och II: 324 framhålls att jordbrukets byggnader inte

kunnat förnyas i den takt som svarar mot kraven på rationalisering och

teknisk anpassning. Anledningen härtill är enligt motionärernas mening

att söka i det förhållandet att avdragen för värdeminskning av byggnader

är otillräckliga. Byggnadernas ekonomiska livslängd är bara hälften så

lång som avdragsprocenten förutsätter och genomsnittligt blir avskrivningen

mindre än 50 % vid konstant penningvärde. Den nu tillämpade schablonen

innebär sålunda att amortering av lån, som upptas för investeringar i ekonomibyggnader,

i stor utsträckning måste ske med beskattade inkomster. Nuvarande

regler ger också en mycket ojämnt fördelad avskrivningsrätt och

den spänning som redan tidigare förelegat mellan kostnadsläget för nybyggnader

och det genomsnittliga marknadsvärdet på befintliga byggnader

har relativt förstorats på grund av byggnadskostnadernas stegring, vilken

i jordbruket inte åtföljts av en motsvarande stegring av marknadsvärdet.

De begränsade möjligheterna att i rimlig takt verkställa avskrivningar

på nyuppförda driftbyggnader har också lett till att lantbrukarna av skatteekonomiska

skäl föredrar att underkasta befintliga byggnader kostnadskrävande

reparationer, vilket från driftekonomiska synpunkter på sikt kan

utgöra en otillfredsställande lösning. Denna snedvridning skulle upphöra,

om avskrivningsreglerna i tillräcklig grad beaktade den ekonomiska varaktighetstiden.

I fråga om driftbyggnader skall särskilt beaktas att en modern ekonomibyggnad

bör vara anpassbar till varje produktionsinriktning som i en viss

situation ger det bästa ekonomiska resultatet. Detta innebär ofta att inredningen

i en byggnad i samband med en sådan anpassning måste bli föremål

för utbyte. Med nuvarande bestämmelser utgör inredning i ekonomibyggnad

normalt fastighetstillbehör, vilket medför att avskrivningen på inredningen

följer reglerna för byggnad och följaktligen blir helt otillräcklig.

Den nuvarande gränsdragningen mellan vad som är att hänföra till byggnad

som fastighetstillbehör och vad som är löst inventarium är dessutom

svår att verkställa. I ett realistiskt avskrivningssystem för lantbrukets driftbyggnader

bör särskild avskrivning verkställas på byggnadskroppen och

särskild avskrivning göras på inredningen. Avskrivningstiden bör bestämmas

helt med utgångspunkt från den ekonomiska livslängden, vilken i fråga

om inredning torde vara omkring 10 år.

över huvud taget medför — menar motionärerna — nuvarande bestämmelser

ofta svårigheter för iståndsättande av jordbrukets driftbyggnader till

en nivå som kan anses motsvara en rationell användning. Avdrag för reparationskostnader

vägras ofta när annat byggnadsmaterial än det ursprungliga

används eller när mindre omdisponeringar av byggnader företas. Följ
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1968 7

den härav blir i många fall att reparationsarbetena — för att största möjliga

skatteavdrag skall erhållas — mera tar sikte på att återställa byggnaden

i dess ursprungliga skick än att få byggnaden i ett skick som motsvarar

tidens standard och kravet på rationellt utnyttjande. Det måste

anses föga tillfredsställande att ägaren får avdrag för kostnader, som inte

medger ett ändamålsenligt utnyttjande av byggnaden, medan avdrag vägras,

om ett motsvarande belopp används för att sätta byggnaden i stånd

genom viss ombyggnad eller omändring. Enligt motionärernas mening är

det därför angeläget att frågan om gränsdragningen mellan avdragsgilla

och icke avdragsgilla kostnader för byggnadsarbeten överses.

Motionärerna i motionerna I: 490 och II: 799 framhåller att jordbruket

är och i allt högre grad kommer att bli en kapitalkrävande näring och att, om

man betraktar de mera långsiktiga aspekterna på jordbrukets kapitalproblem,

de nuvarande skattereglerna framstår som helt otidsenliga. I mars

1963 framlade skattelagsakkunniga ett förslag till ändrade bestämmelser om

avdrag för värdeminskning på jordbrukets driftbyggnader innebärande bl. a.,

att vid beskattningen sådana omständigheter beaktas som att byggnadens

ekonomiska varaktighetstid kan antas komma att röna inflytande av framtida

rationaliseringar, förändringar med hänsyn till teknikens utveckling,

omläggning av verksamheten m. m. Någon proposition med anledning härav

har ännu inte framlagts för riksdagen. Enligt motionärernas uppfattning

hämmar de nuvarande avskrivningsreglerna i mycket hög grad rationaliseringen

inom jordbruket, främst då det gäller att uppföra rationella ekonomibyggnader.

Nya bestämmelser som anknyter till det av skattelagsakkunniga

framlagda förslaget skulle få en i hög grad rationaliseringsbefrämjande verkan.

Det är därför angeläget att förslag till ändring av anvisningar till kommunalskattelagens

22 § snarast genomförs.

En betydande eftersläpning föreligger beträffande byggnadsverksamheten

inom jordbruket. Sedan nu riktlinjer för jordbrukets rationalisering beslutats

av riksdagen, har emellertid vissa frågeställningar klarnat beträffande

rationaliseringseffekterna inom näringen. En undersökning som nyligen

företagits av lantbrukshögskolan visar att enbart i ekonomibyggnader

skulle behöva investeras 5—6 miljarder kronor i nuvarande penningvärde

under en relativt kort tidrymd. Skall en sådan önskvärd rationalisering

kunna genomföras, måste såväl kapitalanskaffningen som avskrivningsreglerna

för byggnader snabbt tas upp till analys och prövning.

I motionerna I: 641 och II: 809 framhåller motionärerna att den svenska

skattelagstiftningen i fråga om avskrivningsregler för växthus är avsevärt

ofördelaktigare än de som gäller i Holland, Danmark och ett flertal andra

länder vilka exporterar trädgårdsprodukter hit. Detta innebär, att vårt lands

trädgårdsodlare belastas med ytterligare en negativ konkurrensfaktor ut
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1968

över dem, som våra högre arbetskostnader skapar. Det bör vara en angelägen

uppgift för de svenska statsmakterna att på allt sätt tillse, att den

inhemska trädgårdsodlingen inte i onödan ställs i ett sämre konkurrensläge

gentemot utländska företag, som exporterar trädgårdsprodukter till vårt

land. De svenska avskrivningsreglerna för växthus bör därför snarast möjligt

bli likvärdiga med dem som tillämpas inom andra länder.

I Danmark tillämpar man sedan den 1 januari 1958 för växthus och andra

ekonomibyggnader dels fasta avskrivningar med 5 procent om året och dels

extra avskrivningar. De sistnämnda får företas under en period av tio år

fr. o. m. det år då växthuset uppfördes. Extraavskrivningen får uppgå till

två femtedelar av byggnadskostnaden och det årliga beloppet för extraavskrivningen

från 0 till 10 procent av den totala byggnadskostnaden. Det är

således möjligt att på detta sätt utnyttja hela extraavskrivningen inom loppet

av fyra år, men man kan också utsträcka den till tio år.

Vad gäller övriga tre femtedelar av kostnaden för växthuset skall man

för dessa tillämpa den fasta avskrivningsprocenten, som för själva växthuset

är 5 procent. I Danmark är det således möjligt att avskriva ett växthus

på 12 år.

Enligt vårt lands lineära avskrivningssystem brukar växthus som regel

avskrivas med 5 procent per år, vilket innebär hel avskrivning först efter

20 år. Motionärerna anser att man i Sverige inte tillräckligt beaktat växthusens

ekonomiska livslängd. Genom den snabba tekniska utvecklingen på

växthusbyggnadsområdet blir växthus under en relativt kort tidrymd otidsenliga

och irrationella såväl från odlingsteknisk som arbetsmässig synpunkt.

Detta har beaktats vid utformningen av de danska och holländska

avskrivningsreglerna för växthus och bör beaktas även här.

I ett hårdnande konkurrensläge är det både omotiverat och orättvist att

de svenska trädgårdsodlarna skall ha så avsevärt sämre avskrivningsregler

för växthus än de som regelmässigt tillämpas i andra länder. Motionärerna

föreslår att detta missförhållande ändras efter skyndsam utredning. En sådan

bör enligt motionärernas uppfattning lätt kunna ske genom samverkan mellan

företagsskatteutredningen och trädgårdsnäringsutredningen.

Utskottet

Yrkandena i motionerna syftar alla till en liberalisering av reglerna om

värdeminskningsavdrag för byggnader i inkomstkällorna jordbruksfastighet

och rörelse.

Utskottet har tidigare vid upprepade tillfällen som sin mening framhållit

att den lineära metoden för beräkning av värdeminskningsavdrag för byggnader,

d. v. s. med enhetlig årlig avskrivningsprocent, inte ger en riktig bild

av den faktiska minskningen av en byggnads värde, och utskottet har också

understrukit önskvärdheten av ett system som medger högre avdrag under

de första åren av en byggnads användning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1968 9

Utskottet vidhåller denna uppfattning. Det torde inte kunna bestridas att

de svenska reglerna för beräkning av värdeminskningsavdrag för byggnad

—- så som de tillämpas i praxis — numera är föråldrade. Den dynamiska

utvecklingen inom industri och jordbruk och de snabba strukturförändringarna

inom näringslivet över huvud taget med krav på snabb anpassning

till nya konkurrenssituationer understryker behovet av liberalare avskrivningsbestämmelser.

Genom de regler för realisationsvinstbeskattning som

antogs av förra årets riksdag och som första gången tillämpas vid 1969 års

taxering har de tidigare hindren för en vidgad rätt till värdeminskningsavdrag

för byggnader i allt väsentligt undanröjts.

På grund av det anförda är det enligt utskottets mening angeläget att man

i skattelagstiftningen snarast inför bestämmelser som medger större värdeminskningsavdrag

för byggnad i jordbruk och rörelse än de som nu tillämpas.

Med hänsyn till att företagsskatteutredningen redan i vår kan väntas

framlägga betänkande med förslag till sådana regler bör — efter sedvanlig

remissbehandling —- proposition i ämnet kunna föreläggas 1969 års riksdag.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

A) att riksdagen med anledning av

1) motionerna I: 123 och II: 168

2) motionerna I: 254 och II: 324

3) motionerna 1:490 och 11:799

4) motionerna 1:641 och 11:809

i skrivelse till Kungl. Maj :t begär förslag till 1969 års

riksdag om liberalare regler i fråga om värdeminskningsavdrag

för byggnader i inkomstkällorna jordbruk och rörelse,

B) att de under A upptagna motionerna, i vad de behandlas

i detta betänkande och icke kan anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 14 mars 1968

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),

Yngve Nilsson (h), Sundin (ep), Wärnberg* (s), Tage Johansson* (s), Gösta

Jacobsson (h), Lundström (fp), Wirmark* (s) och Tistad (fp); samt

från andra kammaren: herrar Brandt (s), Gustafson i Göteborg (fp),

Engkvist* (s), Vigelsbo (ep), Asp (s), Andersson i Essvik (s), Eriksson i

Bäckmora (ep), Enskog* (fp), Kristenson (s) och Lothigius (h).

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1968

Reservation

av herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s), Wärnberg (s), Tage

Johansson (s), Wirmark (s), Brandt (s), Engkvist (s), Asp (s), Andersson

i Essvik (s) och Kristensson (s), vilka ansett,

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med »På

grund» och slutar med »års riksdag» bort ha följande lydelse:

»Enligt vad utskottet under hand erfarit kommer företagsskatteutredningen

att inom en snar framtid och senast under loppet av denna vår framlägga

ett betänkande med förslag till nya bestämmelser om värdeminskningsavdrag

för byggnad. Vid sådant förhållande saknas enligt utskottets

mening anledning biträda yrkandena i motionerna.»

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen avslår

1) motionerna I: 123 och II: 168

2) motionerna 1:254 och 11:324 i vad de behandlas i

detta betänkande

3) motionerna 1:490 och 11:799 i vad de behandlas i

detta betänkande

4) motionerna I: 641 och II: 809.

ESSELTE AB, STHLM 68

81412»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.