Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av motioner angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst.

1968-03-05 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1968:16, Betänkande med anledning av motioner angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1968

1

Nr 16

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner angående

beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad

inkomst.

(2:a avd. )

I de likalydande motionerna 1: 474 av herr Enarsson och II: 600 av herr

Oskarson in. fl. har hemställts, att riksdagen måtte anta följande

Förslag

till

Förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 30 november 1951

(nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 30 november 1951 angående

beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

2 §■

Till grund---denna inkomst.

Skatteberäkning enligt 1 § må ske endast under förutsättning att den

inkomst, som skall ligga till grund för skatteberäkningen, uppgår till minst

5 000 kronor och tillika utgör minst en tiondedel av den skattskyldiges till

statlig inkomstskatt taxerade inkomst.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969; dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola gälla i fråga om 1969 års taxering samt i fråga

om eftertaxering för år 1969 eller tidigare år.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 2 § andra stycket förordningen den 30 november 1951 angående

beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst må

sådan skatteberäkning ske endast under förutsättning att den inkomst,

som skall ligga till grund för skatteberäkningen, uppgår till minst 5 000

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 16

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1968

kronor och tillika utgör minst en femtedel av den skattskyldiges till statlig

inkomstskatt taxerade inkomst.

Till grund för förordningens ursprungliga bestämmelser låg det förslag,

som framlades av 1944 års allmänna skattekommitté i dess betänkande

SOU 1949:9. Spärregeln borde enligt kommittén utformas så att,

samtidigt som den hindrade skattskyldiga att i oträngt mål göra framställningar

om skattelindring, den icke skulle utgöra hinder för skattskyldiga

i lägre inkomstskikt att komma i åtnjutande av den särskilda skatteberäkningen.

Kommittén uttalade att det hade varit önskvärt att kunna göra

rätten till särskild skatteberäkning beroende av antingen hela den i deklarationen

redovisade inkomstens storlek eller också av beloppet av den ackumulerade

inkomsten. Detta skulle emellertid leda till alltför ojämna resultat,

varför kommittén föreslog såväl att skatteminskningen skulle uppgå till

minst 100 kronor som att den ackumulerade inkomsten skulle utgöra minst

3 000 kronor. I proposition nr 170 till 1951 års riksdag fann föredragande

departementschefen den av kommittén föreslagna spärregeln inte vara

godtagbar. Den kunde enligt departementschefen inte anses tillräckligt

effektiv och skulle dessutom vid tillämpningen medföra onödigt arbete

och betydande olägenheter för såväl skattskyldiga som taxeringsmyndigheter.

Enligt departementschefen borde spärregeln utformas på sådant

sätt att såväl den skattskyldige som taxeringsmyndigheterna utan mer ingående

uträkningar kunde konstatera, huruvida en ackumulerad inkomst

var så stor att rätt till särskild skatteberäkning förelåg. En spärregel av

innebörd att rätt till särskild skatteberäkning skulle inträda om den ackumulerade

inkomsten uppgick till visst angivet belopp och utgjorde viss andel

av den skattskyldiges taxerade inkomst skulle uppfylla de angivna kraven,

även om en sådan regel i vissa gränsfall kunde leda till otillfredsställande

resultat. Till vilket belopp den ackumulerade inkomsten skulle bestämmas

och hur stor andel denna inkomst skulle utgöra av den taxerade inkomsten

var en avvägningsfråga. Departementschefen fann, att särskild skatteberäkning

borde kunna medges, då den ackumulerade inkomsten uppgick till

minst 5 000 kronor och utgjorde minst en tredjedel av den skattskyldiges

till statlig inkomstskatt taxerade inkomst. Den av departementschefen föreslagna

spärrens konstruktion accepterades av bevillningsutskottet (bet. nr

62/1951), som likväl ansåg att man i huvudsak nådde det med spärregeln

avsedda resultatet om beloppsgränsen sattes vid 4 000 kronor. Spärregeln i

förordningens ursprungliga lydelse utformades i enlighet med utskottets

förslag.

Förordningen om ackumulerad inkomst fick i viss mån karaktär av försökslagstiftning.

Sedan förordningen varit i kraft inemot sex år ansågs en

översyn av bestämmelserna böra komma till stånd. År 1961 avlämnade

skatteutredningen ang. ackumulerad inkomst m. m. betänkande i ämnet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1968 3

(SOU 1961: 56). Utredningen föreslog i vad avser spärregeln att kvoterinnsspärren

skulle upphävas. I syfte att undvika en alltför stor arbetsbelastning

för taxeringsmyndigheterna föreslogs en höjning av beloppsspärren från

4 000 kronor till 6 000 kronor. En sådan höjning ansåg utredningen för övrigt

motiverad av penningvärdets fall. Till förmån för en enda beloppsspärr

talade också att det blev mycket lättare för de skattskyldiga att bedöma, i

vilka fall de var berättigade till särskild skatteberäkning. Föredragande

departementschefen förordade emellertid i proposition nr 114 till 1962 års

riksdag att beloppsspärren skulle sättas till 5 000 kronor, därvid hänsyn

tagits till de erinringar, som under remissförfarandet framförts från löntagarorganisationernas

sida. Vid sådant förhållande ansåg departementschefen

en kvoteringsspärr alltjämt vara erforderlig. Eu viss uppmjukningav

denna borde emellertid göras, och spärren syntes enligt departementschefen

kunna jämkas till en femtedel, ett förslag som för övrigt alternativt

framförts av utredningen i dess motivering. I sitt av 1962 års riksdag godkända

betänkande nr 47 tillstyrkte bevillningsutskottet det i propositionen

framförda förslaget. Utskottet uttalade därvid att om man beaktade, att

konsumentprisindex under en elvaårsperiod (1951—1961) stigit medomkring

40 procent, den av departementschefen föreslagna höjningen av

beloppsspärren till 5 000 kronor syntes måttfull. En sådan höjning torde

ci fordras för alt inte i alltför hög grad öka beskattningsmyndigheternas

arbetsbörda. Av samma skäl borde också den i propositionen föreslagna kvoteringsspärren

bibehållas.

Bevillningsutskottet prövade år 1966 samma yrkande som det nu framförda.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 9 avvisade utskottet vrkandet.

Utskottet uttalade därvid att det förändrade penningvärdet och den

till följd därav stigande lönenivån stundom kunde medföra att förordningen

om ackumulerad inkomst inte ägde tillämpning. Med hänsyn till att spärrregeln

ändrats så sent som 1962 var utskottet emellertid inte berett att tillstyrka

en så genomgripande författningsändring, som motionärerna yrkat.

Utskottet förutsatte emellertid att Kungl. Maj :t skulle ägna spörsmålet sådan

uppmärksamhet att möjligheterna till skattelindring för ackumulerade

inkomster inte begränsades till följd av förändringar i penningvärdet.

Motionerna

Motionärerna framhåller, att den omständigheten att den ackumulerade

inkomsten skall utgöra minst en femtedel av den till statlig inkomstskatt

laxerade inkomsten i och med stigande löner kommit att i många fall utgöra

ett hinder för förmånligare beskattning. Såsom exempel åberopar motionärerna

det fall att en anställningshavare enligt reservbefälskungörelse för

krigsmakten efter fullgörande av första tjänstgöringsperioden vid 36 års

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1968

ålder erhåller premie, i normalfallet fyra månadslöner i löneklass A 15 ortsgrupp

4 eller enligt 1967 års lönenivå 8 036 kr. För den andra tjänstgöringsperioden,

som utlöper vid 47 års ålder, utgår premie med fyra månadslöner

i löneklass A 23 ortsgrupp 4 eller 12 384 kr. En tillämpning av förordningen

om ackumulerad inkomst kommer i detta och andra liknande fall med hänsyn

till den gällande kvoteringsspärren mera sällan att äga rum. Det kan

inte anses tillfredsställande att inkomster av denna art blir hårdare skattebelastade

än som i princip är avsett. Därför föreslår motionärerna att kvoteringsspärren

sänks till en tiondedel av den till statlig inkomstskatt taxerade

inkomsten.

Utskottet

Enligt 2 § förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt för

ackumulerad inkomst får särskild skatteberäkning äga rum om den ackumulerade

inkomsten — d. v. s. sådan inkomst som hänför sig till minst två

beskattningsår — uppgår till minst 5 000 kr. (den s. k. beloppsspärren) och

dessutom utgör minst en femtedel av den skattskyldiges till statlig inkomstskatt

taxerade inkomst (den s. k. kvoteringsspärren).

Motionärerna yrkar att kvoteringsspärren sänks till en tiondedel och framhåller

därvid att den nu gällande spärren i och med stigande löner kommit

att förhindra särskild skatteberäkning i många fall där en sådan är alldeles

särskilt motiverad. Som exempel åberopar motionärerna de premier

reservofficerare kan erhålla enligt 1962 års reservbefälskungörelse för krigsmakten

och som f. n. uppgår till 8 036 kr. för den första och till 12 384 kr.

för den andra tjänstgöringsperioden. Motionärerna anser det otillfredsställande

att inkomster av denna och liknande art ofta inte kan bli föremål

för särskild skatteberäkning.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att viss tveksamhet rått huruvida

en av reservofficer uppburen premie skall anses hänförlig till hela den fullgjorda

tjänstgöringsomgången eller till det antal år, då tj änstgöringsomgång

eller del därav fullgjorts. Riksskattenämnden har med anledning

härav i april 1965 uttalat att den funnit övervägande skäl tala för att det

sistnämnda alternativet tillämpas vid skatteberäkning enligt förordningen

om ackumulerad inkomst. Vidare bör enligt utskottets mening även uppmärksammas

att premiebelopp efter särskild framställning kan betalas ut i

delposter under en tid av högst fem år, ett förfarande som kan medverka

till en lindrigare beskattning.

Utskottet delar motionärernas uppfattning, att det förändrade penningvärdet

och den till följd därav stigande lönenivån kan medföra att förordningen

om ackumulerad inkomst inte äger tillämpning vare sig i det av

motionärerna påtalade exemplet eller i andra fall, där den ackumulerade

inkomsten visserligen överstiger beloppsspärren men ändå är så låg att

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1968

kvoteringsspärren förhindrar särskild skatteberäkning. Det bör dock framhållas

att det förändrade penningvärdet knappast kan beaktas enbart genom

en justering av kvoteringsspärren. Penningvärdeförändringen kan vid

en eventuell översyn av förordningen om beräkning av statlig inkomstskatt

för ackumulerad inkomst också väntas leda till att beloppsspärren höjs.

Man kan nämligen inte bortse från att såväl beloppsspärr som kvoteringsspärr

tillkommit med hänsyn till kravet på att taxeringsmyndigheternas

arbetsbörda inte skall onödigt ökas. Enligt utskottets mening bör frågan

om såväl en höjning av beloppsspärren som en sänkning av kvoteringsspärren

i förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad

inkomst upptas till prövning i ett större sammanhang. Med det anförda

anser utskottet sig böra avstyrka bifall till motionerna.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionerna 1:474 och 11:600.

Stockholm den 5 mars 1968

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),

Yngve Nilsson (h), Sundin (ep), Wärnberg (s), Tage Johansson (s), Gösta

Jacobsson (h), Lundström (fp), Wirmark (s) och Tistad (fp); samt

från andra kammaren: herrar Brandt (s), Gustafson i Göteborg (fp),

Engkvist (s), Vigelsbo (ep), Asp (s), Andersson i Essvik (s), Eriksson i

Bäckmora (ep), Enskog (fp), Kristenson (s) och Lothigius (h).

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.