Betänkande med anledning av motioner angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst.
1968-03-05 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1968:16, Betänkande med anledning av motioner angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1968
1
Nr 16
Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner angående
beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst.
(2:a avd. )
I de likalydande motionerna 1: 474 av herr Enarsson och II: 600 av herr
Oskarson in. fl. har hemställts, att riksdagen måtte anta följande
Förslag
till
Förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 30 november 1951
(nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst
Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 30 november 1951 angående
beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
2 §■
Till grund---denna inkomst.
Skatteberäkning enligt 1 § må ske endast under förutsättning att den
inkomst, som skall ligga till grund för skatteberäkningen, uppgår till minst
5 000 kronor och tillika utgör minst en tiondedel av den skattskyldiges till
statlig inkomstskatt taxerade inkomst.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969; dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola gälla i fråga om 1969 års taxering samt i fråga
om eftertaxering för år 1969 eller tidigare år.
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt 2 § andra stycket förordningen den 30 november 1951 angående
beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst må
sådan skatteberäkning ske endast under förutsättning att den inkomst,
som skall ligga till grund för skatteberäkningen, uppgår till minst 5 000
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 16
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1968
kronor och tillika utgör minst en femtedel av den skattskyldiges till statlig
inkomstskatt taxerade inkomst.
Till grund för förordningens ursprungliga bestämmelser låg det förslag,
som framlades av 1944 års allmänna skattekommitté i dess betänkande
SOU 1949:9. Spärregeln borde enligt kommittén utformas så att,
samtidigt som den hindrade skattskyldiga att i oträngt mål göra framställningar
om skattelindring, den icke skulle utgöra hinder för skattskyldiga
i lägre inkomstskikt att komma i åtnjutande av den särskilda skatteberäkningen.
Kommittén uttalade att det hade varit önskvärt att kunna göra
rätten till särskild skatteberäkning beroende av antingen hela den i deklarationen
redovisade inkomstens storlek eller också av beloppet av den ackumulerade
inkomsten. Detta skulle emellertid leda till alltför ojämna resultat,
varför kommittén föreslog såväl att skatteminskningen skulle uppgå till
minst 100 kronor som att den ackumulerade inkomsten skulle utgöra minst
3 000 kronor. I proposition nr 170 till 1951 års riksdag fann föredragande
departementschefen den av kommittén föreslagna spärregeln inte vara
godtagbar. Den kunde enligt departementschefen inte anses tillräckligt
effektiv och skulle dessutom vid tillämpningen medföra onödigt arbete
och betydande olägenheter för såväl skattskyldiga som taxeringsmyndigheter.
Enligt departementschefen borde spärregeln utformas på sådant
sätt att såväl den skattskyldige som taxeringsmyndigheterna utan mer ingående
uträkningar kunde konstatera, huruvida en ackumulerad inkomst
var så stor att rätt till särskild skatteberäkning förelåg. En spärregel av
innebörd att rätt till särskild skatteberäkning skulle inträda om den ackumulerade
inkomsten uppgick till visst angivet belopp och utgjorde viss andel
av den skattskyldiges taxerade inkomst skulle uppfylla de angivna kraven,
även om en sådan regel i vissa gränsfall kunde leda till otillfredsställande
resultat. Till vilket belopp den ackumulerade inkomsten skulle bestämmas
och hur stor andel denna inkomst skulle utgöra av den taxerade inkomsten
var en avvägningsfråga. Departementschefen fann, att särskild skatteberäkning
borde kunna medges, då den ackumulerade inkomsten uppgick till
minst 5 000 kronor och utgjorde minst en tredjedel av den skattskyldiges
till statlig inkomstskatt taxerade inkomst. Den av departementschefen föreslagna
spärrens konstruktion accepterades av bevillningsutskottet (bet. nr
62/1951), som likväl ansåg att man i huvudsak nådde det med spärregeln
avsedda resultatet om beloppsgränsen sattes vid 4 000 kronor. Spärregeln i
förordningens ursprungliga lydelse utformades i enlighet med utskottets
förslag.
Förordningen om ackumulerad inkomst fick i viss mån karaktär av försökslagstiftning.
Sedan förordningen varit i kraft inemot sex år ansågs en
översyn av bestämmelserna böra komma till stånd. År 1961 avlämnade
skatteutredningen ang. ackumulerad inkomst m. m. betänkande i ämnet
Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1968 3
(SOU 1961: 56). Utredningen föreslog i vad avser spärregeln att kvoterinnsspärren
skulle upphävas. I syfte att undvika en alltför stor arbetsbelastning
för taxeringsmyndigheterna föreslogs en höjning av beloppsspärren från
4 000 kronor till 6 000 kronor. En sådan höjning ansåg utredningen för övrigt
motiverad av penningvärdets fall. Till förmån för en enda beloppsspärr
talade också att det blev mycket lättare för de skattskyldiga att bedöma, i
vilka fall de var berättigade till särskild skatteberäkning. Föredragande
departementschefen förordade emellertid i proposition nr 114 till 1962 års
riksdag att beloppsspärren skulle sättas till 5 000 kronor, därvid hänsyn
tagits till de erinringar, som under remissförfarandet framförts från löntagarorganisationernas
sida. Vid sådant förhållande ansåg departementschefen
en kvoteringsspärr alltjämt vara erforderlig. Eu viss uppmjukningav
denna borde emellertid göras, och spärren syntes enligt departementschefen
kunna jämkas till en femtedel, ett förslag som för övrigt alternativt
framförts av utredningen i dess motivering. I sitt av 1962 års riksdag godkända
betänkande nr 47 tillstyrkte bevillningsutskottet det i propositionen
framförda förslaget. Utskottet uttalade därvid att om man beaktade, att
konsumentprisindex under en elvaårsperiod (1951—1961) stigit medomkring
40 procent, den av departementschefen föreslagna höjningen av
beloppsspärren till 5 000 kronor syntes måttfull. En sådan höjning torde
ci fordras för alt inte i alltför hög grad öka beskattningsmyndigheternas
arbetsbörda. Av samma skäl borde också den i propositionen föreslagna kvoteringsspärren
bibehållas.
Bevillningsutskottet prövade år 1966 samma yrkande som det nu framförda.
I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 9 avvisade utskottet vrkandet.
Utskottet uttalade därvid att det förändrade penningvärdet och den
till följd därav stigande lönenivån stundom kunde medföra att förordningen
om ackumulerad inkomst inte ägde tillämpning. Med hänsyn till att spärrregeln
ändrats så sent som 1962 var utskottet emellertid inte berett att tillstyrka
en så genomgripande författningsändring, som motionärerna yrkat.
Utskottet förutsatte emellertid att Kungl. Maj :t skulle ägna spörsmålet sådan
uppmärksamhet att möjligheterna till skattelindring för ackumulerade
inkomster inte begränsades till följd av förändringar i penningvärdet.
Motionerna
Motionärerna framhåller, att den omständigheten att den ackumulerade
inkomsten skall utgöra minst en femtedel av den till statlig inkomstskatt
laxerade inkomsten i och med stigande löner kommit att i många fall utgöra
ett hinder för förmånligare beskattning. Såsom exempel åberopar motionärerna
det fall att en anställningshavare enligt reservbefälskungörelse för
krigsmakten efter fullgörande av första tjänstgöringsperioden vid 36 års
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1968
ålder erhåller premie, i normalfallet fyra månadslöner i löneklass A 15 ortsgrupp
4 eller enligt 1967 års lönenivå 8 036 kr. För den andra tjänstgöringsperioden,
som utlöper vid 47 års ålder, utgår premie med fyra månadslöner
i löneklass A 23 ortsgrupp 4 eller 12 384 kr. En tillämpning av förordningen
om ackumulerad inkomst kommer i detta och andra liknande fall med hänsyn
till den gällande kvoteringsspärren mera sällan att äga rum. Det kan
inte anses tillfredsställande att inkomster av denna art blir hårdare skattebelastade
än som i princip är avsett. Därför föreslår motionärerna att kvoteringsspärren
sänks till en tiondedel av den till statlig inkomstskatt taxerade
inkomsten.
Utskottet
Enligt 2 § förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt för
ackumulerad inkomst får särskild skatteberäkning äga rum om den ackumulerade
inkomsten — d. v. s. sådan inkomst som hänför sig till minst två
beskattningsår — uppgår till minst 5 000 kr. (den s. k. beloppsspärren) och
dessutom utgör minst en femtedel av den skattskyldiges till statlig inkomstskatt
taxerade inkomst (den s. k. kvoteringsspärren).
Motionärerna yrkar att kvoteringsspärren sänks till en tiondedel och framhåller
därvid att den nu gällande spärren i och med stigande löner kommit
att förhindra särskild skatteberäkning i många fall där en sådan är alldeles
särskilt motiverad. Som exempel åberopar motionärerna de premier
reservofficerare kan erhålla enligt 1962 års reservbefälskungörelse för krigsmakten
och som f. n. uppgår till 8 036 kr. för den första och till 12 384 kr.
för den andra tjänstgöringsperioden. Motionärerna anser det otillfredsställande
att inkomster av denna och liknande art ofta inte kan bli föremål
för särskild skatteberäkning.
Utskottet vill inledningsvis erinra om att viss tveksamhet rått huruvida
en av reservofficer uppburen premie skall anses hänförlig till hela den fullgjorda
tjänstgöringsomgången eller till det antal år, då tj änstgöringsomgång
eller del därav fullgjorts. Riksskattenämnden har med anledning
härav i april 1965 uttalat att den funnit övervägande skäl tala för att det
sistnämnda alternativet tillämpas vid skatteberäkning enligt förordningen
om ackumulerad inkomst. Vidare bör enligt utskottets mening även uppmärksammas
att premiebelopp efter särskild framställning kan betalas ut i
delposter under en tid av högst fem år, ett förfarande som kan medverka
till en lindrigare beskattning.
Utskottet delar motionärernas uppfattning, att det förändrade penningvärdet
och den till följd därav stigande lönenivån kan medföra att förordningen
om ackumulerad inkomst inte äger tillämpning vare sig i det av
motionärerna påtalade exemplet eller i andra fall, där den ackumulerade
inkomsten visserligen överstiger beloppsspärren men ändå är så låg att
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1968
kvoteringsspärren förhindrar särskild skatteberäkning. Det bör dock framhållas
att det förändrade penningvärdet knappast kan beaktas enbart genom
en justering av kvoteringsspärren. Penningvärdeförändringen kan vid
en eventuell översyn av förordningen om beräkning av statlig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst också väntas leda till att beloppsspärren höjs.
Man kan nämligen inte bortse från att såväl beloppsspärr som kvoteringsspärr
tillkommit med hänsyn till kravet på att taxeringsmyndigheternas
arbetsbörda inte skall onödigt ökas. Enligt utskottets mening bör frågan
om såväl en höjning av beloppsspärren som en sänkning av kvoteringsspärren
i förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst upptas till prövning i ett större sammanhang. Med det anförda
anser utskottet sig böra avstyrka bifall till motionerna.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionerna 1:474 och 11:600.
Stockholm den 5 mars 1968
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),
Yngve Nilsson (h), Sundin (ep), Wärnberg (s), Tage Johansson (s), Gösta
Jacobsson (h), Lundström (fp), Wirmark (s) och Tistad (fp); samt
från andra kammaren: herrar Brandt (s), Gustafson i Göteborg (fp),
Engkvist (s), Vigelsbo (ep), Asp (s), Andersson i Essvik (s), Eriksson i
Bäckmora (ep), Enskog (fp), Kristenson (s) och Lothigius (h).
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.