Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av motioner om undantagande från beskattning som naturaförmån av fritt bränsle från egen fastighet.

1968-03-05 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1968:17, Betänkande med anledning av motioner om undantagande från beskattning som naturaförmån av fritt bränsle från egen fastighet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1968

1

Nr 17

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner

om undantagande från beskattning som naturaförmån

av fritt bränsle från egen fastighet.

(2:a avd.)

I de likalydande motionerna 1: 626 av herr Bengtson samt II: 598 av

herrar Johansson i Skärstad och Svensson i Vä har hemställts, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om utredning och förslag om

sådan ändring av skattelagstiftningen att fritt bränsle från egen fastighet

icke beskattas som naturaförmån.

Jämlikt 21 § kommunalskattelagen skall som inkomst av jordbruksfastighet

upptagas bl. a. värdet av olika naturaförmåner. I punkt 5 av anvisningarna

till samma lagrum utsägs att i fråga om för gemensamt behov avsatta

s. k. besparingsskogar, häradsallmänningar och andra likartade samfälligheter,

som förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma räkning,

skall som samfällighetens inkomst räknas även vad som i natura utdelats

till innehavarna av de fastigheter, som har del i samfälligheten. Då

inkomsten således beskattas hos samfälligheten följer härav, att innehavare

av fastighet, som har del i sådan samfällighet, inte är skyldig att som intäkt

av sin fastighet upptaga vad han uppburit såsom utdelning från samfälligheten,

vare sig utdelningen utgått i natura eller i penningar. I 42 §

kommunalskattelagen stadgas att värdet av produkter, varor eller andra

naturaförmåner skall beräknas efter ortens pris, d. v. s. i fråga om bränsle

från egen jordbruksfastighet till belopp motsvarande vedens värde i upphugget

och hemkört skick. För att inom varje län i möjligaste mån få likformig

värdering av ofta förekommande naturaförmåner föreslår prövningsnämnderna,

före taxeringsarbetets början, i anvisningar de värden som

i normalfallen skall tillämpas vid taxeringen. Innan anvisningarna fastställes

granskas dessa av riksskattenämnden för att åstadkomma jämnhet i de

olika förslagen.

Frågan om undantagande från beskattning av fritt bränsle från egen fastighet

har vid upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens uppmärksamhet,

senast förra året.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 8 avstyrkte bevillningsutskottet

bifall till motioner i denna fråga. Utskottet framhöll därvid att övergången

till uppvärmning med olja eller elkraft naturligtvis var delvis beBihang

till riksdagens protokoll 1968. 7 saml. Nr 17

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1968

tingad av kostnadsskäl men i betydande omfattning också torde vara dikterad

av bekvämlighets synpunkter. Utskottet delade inte motionärernas

uppfattning att övergången till moderna uppvärmningsmetoder var i så

hög grad beroende på att bränsleförmånen var skattepliktig. De värden

som f. n. tillämpades hade varit i stort sett oförändrade under hela 1960- talet och kunde enligt utskottets mening anses vara moderata. Utskottet

framhöll även att skattedomstolarna vid sin bedömning torde ta hänsyn

till omständigheterna i de särskilda fallen. Något skäl att låta bestämmelsen

om skatteplikt för bränsleförmån utgå ur författningstexten kunde

enligt utskottets mening inte anses föreligga. Utskottet vidhöll således sin

tidigare uttalade uppfattning att en modifiering av gällande beräkningsnormer

borde ske inom ramen för nu gällande skattelagstiftning.

I de förevarande motionerna uttalas att bestämmelsen om bränsleförmåners

beskattning tillkommit vid eu tidpunkt då vedbränslet hade ett större

värde än f. n. En omställning har skett genom att skogsägarna alltmer övergår

till uppvärmning av bostäder med olja eller elkraft. Denna omställning

är till stor del beroende på beskattningen av fritt bränsle och på de stora

kostnaderna för upphuggning och hemkörning av vedbränsle. Från skogsvårdssynpunkt

är detta en olycklig utveckling. Det är nämligen angeläget

att skadade och av sjukdom angripna träd tas bort och att ungskog gallras.

Dessutom är luftföroreningarna obetydliga vid eldning med ved. Övergången

till uppvärmning med inköpt bränsle visar att fritt bränsle från

egen fastighet saknar värde och således inte bör betraktas som en beskattningsbar

naturaförmån.

Utskottet

Enligt 21 § kommunalskattelagen hänförs till intäkt av jordbruksfastighet

bl. a. värdet av vad skattskyldig direkt tillgodogjort sig av jordbrukets eller

dess binäringars avkastning för sin, sin familjs eller övriga hushållsmedlemmars

räkning. Principerna för värdesättning av naturaförmåner återfinns i

42 § kommunalskattelagen jämte anvisningar. Värdet av produkter, varor

eller andra naturaförmåner skall i första hand beräknas efter ortens pris,

d. v. s. det pris, som skulle ha gällt, om den skattskyldige köpt förmånerna.

Bestämmelsen har i praxis tolkats så att förmånen av bränsle från egen jordbruksfastighet

värderats till belopp motsvarande vedens värde i upphugget

och hemlcört skick. Beträffande s. k. besparingsskogar, häradsallrnänningar

och andra likartade samfällighet er, som avsatts för gemensamt behov och

förvaltas sj älvständigt för delägarnas gemensamma räkning, skall som samfällighetens

inkomst även räknas vad som i natura utdelats till innehavare

som har del i samfälligheten. Då inkomsten således beskattas hos samfälligheten,

är sådan innehavare inte skyldig att som intäkt av sin fastighet ta upp

från samfälligheten uppburen naturaförmån.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1968

Motionärerna i de förevarande motionerna anser att värdet av bränsleförmån

från egen fastighet inte bör beskattas. De framhåller att bestämmelsen

om bränsleförmåners beskattning tillkommit vid en tidpunkt då vedbränslet

hade ett större värde än f. n. Numera har man i allt större utsträckning

övergått till uppvärmning av bostäder med olja eller elkraft. Denna omställning

är till stor del beroende på beskattningen av fritt bränsle och på

de höga kostnaderna för upphuggning och hemkörning av vedbränsle.

Utskottet vill erinra om de åtgärder som vidtas för att få en så likformig

värdesättning av naturaförmåner som möjligt. Prövningsnämnderna utfärdar

årligen till ledning för taxeringsnämndernas verksamhet s. k. länsanvisningar.

Av dessa framgår, vilka normer taxeringsmyndigheterna har i normalfallen

att tillämpa vid taxeringen. Anvisningarna är inte bindande för taxeringsnämnderna

och bör frångås då speciella omständigheter därtill föranleder.

Förslagen till länsanvisningar granskas — innan de fastställs av prövningsnämnderna

— inom riksskattenämnden för att en så långt som möjligt

enhetlig värdering av naturaförmåner skall kunna uppnås. Därvid tas

givetvis hänsyn till att konsumtionsvanor och priser varierar i skilda delar

av landet.

Frågan om undantagande av bränsleförmån från beskattning har under

senare år upprepade gånger prövats av riksdagen men avvisats på förslag

av bevillningsutskottet. I sitt av 1967 års riksdag godkända betänkande nr 8

framhöll utskottet att övergången till uppvärmning med olja eller elkraft

naturligtvis delvis var betingad av kostnadsskäl men också i betydande omfattning

dikterades av bekvämlighetssynpunkter. Utskottet ansåg inte övergången

till modernare uppvärmningsmetoder vara i så hög grad beroende

på att bränsleförmånen var skattepliktig. De normvärden, som fastställts i

länsanvisningarna och som varit i stort sett oförändrade under hela 1960- talet, ansåg utskottet moderata, och u Iskottet framhöll också att skattedomstolarna

vid sin bedömning torde ta hänsyn till omständigheterna i det särskilda

fallet.

Utskottet vidhåller denna uppfattning. Något skäl att låta bestämmelsen

om skatteplikt för bränsleförmån utgå ur författningstexten kan således enligt

utskottets mening inte anses föreligga i synnerhet som den modifiering

av gällande beräkningsnormer som stundom kan vara motiverad lätt kan

ernås inom ramen för gällande lagstiftning.

Utskottet avstyrker således bifall till motionerna.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionerna I: 626 och II: 598.

Stockholm den 5 mars 1968

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1968

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),

Yngve Nilsson (h), Sundin (ep), Wärnberg (s), Tage Johansson (s), Gösta

Jacobsson (h), Lundström (fp), Wirmark (s) och Tistad (fp); samt

från andra kammaren: herrar Brand! (s), Gustafson i Göteborg (fp),

Engkvist (s), Vigelsbo (ep), Asp (s), Andersson i Essvik (s), Eriksson i

Bäckmora (ep), Enskog (fp), Kristenson (s) och Lothigius (h).

ESSELTE AB. STHLM 68

814131

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.