Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1968

1968-02-27 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1968:18, Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1968

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1968

1

Nr 18

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner

rörande förvärvsavdragen vid beskattningen m. m.

Bevillningsutskottet upptar till behandling i ett sammanhang följande

motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 120 av herr Holmberg m. fl. och II: 163

av herr Bohman m.fl. med yrkande att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t hemställer, att Kungl. Maj :t måtte efter företagen utredning med beaktande

av de i motionerna anförda synpunkterna förelägga riksdagen förslag

om komplettering av gällande förvärvsavdrag innebärande dels att föräldrar

med minderåriga barn må kunna erhålla avdrag för styrkta nödiga

kostnader för den av förvärvsarbetet föranledda barntillsynen, dels att personer

som har vårdnaden om sjuk eller åldrig nära anhörig må äga avdragsrätt

för nödiga tillsynskostnader ;

2) de likalydande motionerna 1:127 av herr Tistad och II: 171 av herr

Werbro med yrkande dels att riksdagen måtte besluta, att hemskilda och

särlevande gifta med hemmavarande barn under 18 år måtte jämställas

med ogifta skattskyldiga med hemmavarande barn under 18 år såvitt gäller

schablonavdrag för kommunalskatt vid taxering till statlig inkomstskatt

och avdrag för försäkringspremier utöver sjukförsäkringsavgift vid

taxering till statlig och kommunal inkomstskatt, dels att vederbörande utskott

måtte utarbeta erforderlig författningstext;

3) motionen 11:103 av herrar Lindberg och Johansson i Skärstad med

yrkande att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om snar

utredning i syfte att förbättra möjligheten till avdrag för lejd arbetskraft

vid fall av förvärvsarbete, sjukdom, svaghet eller för stor arbetsbörda för

vårdnadshavare av hemmavarande minderåriga barn; samt

4) motionen 11:481 av fru Kristensson och herr Nordgren med yrkande

att riksdagen måtte besluta om sådana ändringar i skattelagstiftningen att

make som biträder den andra maken i hans rörelse skall äga rätt att deklarera

för värdet av sina arbetsinsatser, samt att vederbörande utskott måtte

utarbeta erforderlig lagtext.

F örvärvsavdragen

Gällande bestämmelser innebär i huvudsak följande.

Hustru, som har inkomst av jordbruksfastighet, rörelse eller tjänst, är

0110888

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 18

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1968

berättigad till förvärvsavdrag. Om makarna inte bär minderåriga barn,

utgör förvärvsavdraget 300 kr. Har makarna hemmavarande barn under

16 år beräknas avdraget i fråga om inkomst av rörelse eller tjänst till 300

kr. jämte s. k. kvotavdrag med 25 % av förvärvsinkomsten, dock högst till

3 000 kr. Gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet medges förvärvsavdrag

med högst 1 000 kr., om hon haft hemmavarande barn under 16

år. Vid s. k. faktisk sambeskattning, d. v. s. om hustrun utfört arbete i

mannens jordbruk eller rörelse, äger mannen, om makarna inte har hemmavarande

minderåriga barn, rätt till förvärvsavdrag med 300 kr., när

hustruns arbete i förvärvskällan halt ett värde av minst detta belopp. Om

makarna haft hemmavarande barn under 16 år, medges avdrag med värdet

av hustruns arbetsinsats i förvärvskällan, dock högst med 1 000 kr.

Beträffande rätt till förvärvsavdrag för ensamstående barnför sörj are gäller

oberoende av kön de regler, som tillämpas för hustru med egen inkomst.

I fråga om inkomst av jordbruksfastighet är reglerna om förvärvsavdrag

dock gynnsammare för de ofullständiga familjerna än för makar. Sådan

inkomst berättigar nämligen den ensamstående barnförsörjaren till avdrag

med 300 kr. jämte kvotavdrag med 25 % av inkomsten av jordbruksfastigheten,

dock högst med 3 000 kr.

Allmänna skatteberedningen föreslog i sitt betänkande med förslag till

nytt skattesystem (SOU 1964:25) bl. a. att förvärvsavdragen för familjer

med hemmavarande barn skulle höjas väsentligt.

År 1965 tillsattes inom finansdepartementet en särskild arbetsgrupp,

familjeskatteberedningen, för att skyndsamt överse familjebeskattningen

och därmed sammanhängande frågor.

I proposition nr 14 till 1965 års riksdag framlades i enlighet med riktlinjerna

i allmänna skatteberedningens betänkande förslag till omläggning

av den direkta och indirekta beskattningen. I propositionen föreslog departementschefen

dock inte några ändringar rörande förvärvsavdragen med

hänsyn till att frågan om familjebeskattningens utformning var under övervägande

och till att sådana ändringar skulle påverka det kommunala skatteunderlaget.

De i propositionen framlagda skattereformerna behandlades i

bevillningsutskottets betänkande nr 16.

I väckta motioner hade hemställts om betydande höjningar av förvärvsavdragen.

Utskottet konstaterade, att de kostnader, som är förenade med

hustruns förvärvsarbete vid förekomsten av barn, i vissa fall ganska avsevärt

översteg förvärvsavdragets tidigare maximibelopp, 2 000 kr. Mot bakgrunden

därav delade utskottet motionärernas uppfattning, att en viss uppräkning

av förvärvsavdragen var erforderlig för skattskyldiga med hemmavarande

minderåriga barn. Utskottet föreslog med hänsyn därtill en uppräkning

av förvärvsavdragen. Förslaget innebar bl. a. att kvotavdraget höjdes

från 20 till 25% och att maximiavdraget höjdes från 2 000 till 3 000

kr. Utskottets förslag godtogs av riksdagen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1968 3

Även vid 1966 och 1967 års riksdagar väcktes motioner bl. a. angående

höjning av förvärvsavdragen och avdrag för faktiska kostnader för barntillsyn.

Utskottet anförde i sitt bet. 1967: 20, vilket godkändes av riksdagen,

bl. a. följande. Frågor om förvärvsavdragen hänger samman med sambeskattningsfrågan

och samtliga dessa frågor utreds inom familjeskatteberedningen.

Innan utredningens arbete avslutats anser utskottet det inte

lämpligt att ta ställning till förslag om mer väsentliga ändringar i utformningen

av förvärvsavdragen. Vissa av de i motionerna berörda kostnaderna

torde dessutom — i den mån de inte är att betrakta som sådana levnadskostnader,

vilka över huvud taget inte bör beaktas vid beskattningen —

vara av den karaktären, att samhället lämpligen bör lämna kompensation

härför på annat sätt än genom avdrag vid beskattningen. Såsom bevillningsutskottet

vid föregående års riksdag anförde torde det i första hand ankomma

på familjepolitiska kommittén, som har frågan om samhällets ekonomiska

stöd åt barnfamiljerna under övervägande, att ta ställning till

dessa spörsmål. Enligt direktiven är kommittén oförhindrad att undersöka

och framlägga förslag till nya inslag i familjestödet. Kommittén skall vid

sitt arbete även samråda med familjeskatteberedningen. Behovet av utredning

angående barnfamiljernas ställning såväl i skatte- som i bidragshänseende

har således redan blivit beaktat.

b amiljeskatteberedningen väntas avsluta sitt arbete innevarande år.

1 motionerna 1:120 och 11: 163 anför motionärerna huvudsakligen följande.

Förvärvsavdraget är att jämställa med avdrag för omkostnader i förvärvskälla.

Syftet med avdraget i den form det länge haft är att hänsyn skall

tagas till den minskade skatteförmåga som orsakas av de med förvärvsarbete

förknippade barntillsynskostnaderna. Det nuvarande systemet med

uteslutande schablonavdrag medför att avdrag medges även om utgifter

för tillsyn av barn ej alls eller i endast obetydlig omfattning förekommit.

Å andra sidan är många tvingade till en lösning som drar väsentligt större

kostnader än som täcks av schablonen. Principiellt är det därför mindre

tilltalande att avdragsrätten uteslutande skall vara knuten till en schablon

som ej utgår från barntillsynskostnaderna utan från moderns inkomst.

Motionärerna förordar därför införandet av rätt till avdrag för styrkta och

nödiga barntillsynskostnader. En avdragsrätt för faktiska omkostnader bör

vara förbehållen sådana skattskyldiga som har barn under t. ex tolv år

och kan ev. maximeras till vissa belopp.

Det i motionerna skisserade systemet innebär en alternativ rätt till avdrag

för faktiska kostnader för barntillsyn för vissa fall, nämligen för tillsyn,

övervakning och omvårdnad, som barnets vårdnadshavare är förhindrad

att själv utöva under sin förvärvsarbetstid. Gemensamt för de tillsyns
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1968

funktioner, som avdraget avser att täcka — exempelvis att övervaka och

sysselsätta barnet, att laga och ge det mat, att byta kläder samt att bädda,

städa och diska efter barnet — är att antydda åtgärder har direkt avseende

på barnet och att de måste fullgöras under tiden för vårdnadshavare^ förvärvsarbete.

Som exempel nämns vård i hemmet av utomstående liksom

tillsyn utom hemmet i familjedaghem, barndaghem och fritidshem. Avdrag

bör kunna medges även för ersättning som utgått till anhöriga, dock icke

för hemmavarande barn.

Vid prövningen av storleken av yrkade avdragsbelopp bör utbetald ersättning

till barndaghem och andra offentliga institutioner liksom till familjedaghem

kunna godtas, dock med avdrag för den del av ersättningen

som eventuellt kan ha avsett barns kost under tillsynstiden. Beträffande

sådan barntillsyn som utövas i den skattskyldiges hem bör viss ledning för

prövning av beloppets skälighet kunna hämtas från jämförelser med de

offentliga institutionernas självkostnader för den barntillsyn som utövas

där.

Införandet av avdragsrätt för faktiska barntillsynskostnader är den enda

möjligheten att på ett konsekvent sätt taga hänsyn till skatteförmågan hos

föräldrar med sådana nödvändiga omkostnader, vilket bör vara förvärvsavdragets

syfte. Detta syfte kan aldrig nås med schablonavdrag, därför att

dessa då skulle behöva sättas så högt för att täcka in fallen med de stora

tillsynskostnaderna att de automatiskt motverkade syftet genom att orättvist

ytterligare favorisera dem med låga eller inga tillsynskostnader.

Att märka är även att ett avdrag för faktiska kostnader ger stimulans för

föräldrar att verkligen åstadkomma en ordentlig tillsyn av sina barn, ett

incitament som schablonavdraget inte ger, och vidare ger möjlighet att betala

konkurrenskraftiga löner för fullgoda ersättare i eller utom hemmet.

Motionärerna föreslår också att den förordade utredningen måtte omfatta

prövning av frågan om avdragsrätt för de omkostnader som uppkommer

vid nödvändig tillsyn av sjuk eller åldrig nära anhörig. De problem av

ekonomisk art som uppkommer vid tillsynen av dylika anhöriga är så likartade

dem som uppkommer vid barntillsyn att det förefaller logiskt att

utvidga förvärvsavdraget till dessa fall.

Motionärerna i motionen 11:103 anför bl. a., att bristen på kvalificerad

arbetskraft ofta gör sig påmind, exempelvis på sjukvårdens område. Det

finns många hemmafruar med sjuksköterskeutbildning, vilka gärna skulle

ta anställning åtminstone på halvtid, om bara kostnaderna för hemhjälp

vore avdragsberättigade i självdeklarationen. Eftersom så inte är fallet, blir

utgifterna för inkomstens förvärvande ofta större än den reala merinkomst

som ett förvärvsarbete på halvtid innebär. Heltidstjänst kan kanske inte

ifrågakomma, om familjen har minderåriga barn både före och i skolåldern.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1968

5

Den dubbelarbetandes börda blir alltför tung eftersom lejd arbetskraft i

regel endast delvis kan ersätta en husmor. Det är dålig samhällsekonomi

att inte utnyttja utbildad arbetskraft i det arbete vartill utbildning erhållits,

anser motionärerna och betraktar som orimligt att begära att enskilda

människor skall ikläda sig ekonomiska uppoffringar för sin yrkesutövning

och samhällstjänst.

Motionärerna anser, att vissa samhällsgrupper blivit påtagligt eftersatta

när det gäller social trygghet. Detta gäller inte minst mödrar med hemmavarande

minderåriga barn. Deras ekonomiska situation kan ofta vara

brydsam nog, och när sjukdom stöter till blir förhållandena närmast katastrofala.

En faktor som därvidlag i hög grad bidrar till de ekonomiska

trångmålen är utgifterna för lejd arbetskraft, som måste anlitas, och

framför allt den omständigheten att dessa utgifter ej är avdragsgilla vid

upprättandet av självdeklaration. Den del av inkomsten som åtgår till avlöning

åt hemhjälp blir dessutom föremål för beskattning en andra gång.

Såväl behovet av utbildad arbetskraft som omsorgen om vår sociala trygghet

talar för att en förändring av bestämmelserna för avdrag vid självdeklaration

är nödvändig i riktning mot generellt avdrag för de kostnader

lejd arbetskraft betingar vid fall av förvärvsarbete, sjukdom, svaghet eller

för stor arbetsbörda för vårdnadshavare av hemmavarande minderåriga

barn.

Avdrag för lön till make

Enligt gällande bestämmelser skall makar, som sammanlevt under större

delen av året, samtaxeras. Därvid skall vardera maken taxeras för sin inkomst.

Mannen skall därjämte taxeras för boets gemensamma inkomst. Då

den ena maken arbetat i den andres jordbruk eller rörelse sker s. k. faktisk

sambeskattning. Avdrag får nämligen inte ske för värdet av detta arbete,

eller för den lön som utgått till maken.

Frågan om makar skall samtaxeras eller särbeskattas har behandlats av

åtskilliga utredningar och varit föremål för stort intresse i den offentliga

debatten. Den år 1965 tillsatta f amiljeskat teberedning en har nu i uppdrag

att överse ifrågavarande regler och att pröva de problem av teknisk och finanspolitisk

art, som är förknippade med en fullständig eller modifierad

särbeskattning.

I en motion vid 1967 års riksdag yrkades rätt för gift yrkesutövare att

vid inkomstberäkningen dra av lön till make för dennes arbetsinsatser.

Bevillningsutskottet avstyrkte bifall till motionen och anförde i sitt av

riksdagen godkända betänkande nr 20 följande. Yrkandet torde främst

grunda sig på uppfattningen, att make, som biträder andre maken i dennes

verksamhet, skulle vara utestängd från den rätt till sjukförsäkringsför
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 dr 1968

måner, yrkesskadeskydd och pensionsförmåner, som tillförsäkrats andra

yrkesverksamma. Detta är emellertid endast delvis riktigt. Då makar gemensamt

utövar förvärvsverksamhet eller då den ene maken biträder den

andre i dennes förvärvsverksamhet kan enligt gällande bestämmelser om

den allmänna sjukförsäkringen inkomsten av förvärvsarbetet uppdelas mellan

makarna. Var och en av dem kan således efter anmälan placeras i den

sjukpenningklass, som värdet av hans eller hennes arbetsinsats motiverar.

Detta gäller såväl inkomst av jordbruksfastighet och rörelse som inkomst av

tjänst. Den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen omfattar däremot inte

egna företagare utan endast arbetstagare. Även den som är gift med arbetsgivaren

undantas från den obligatoriska försäkringen. Möjlighet finns emellertid

att teckna frivillig yrkesskadeförsäkring. Beträffande den allmänna

tilläggspensioneringen gäller, att rätten till tilläggspension grundas på den

försäkrades inkomsttaxering. Att avdrag för lön till make icke får ske vid

inkomsttaxeringen kan därför sägas innebära, att värdet av den ene makens

arbetsinsats inräknas i den andre makens pensionsgrundande inkomst med

de fördelar och nackdelar för makarna som därav följer. Med anledning av

vad motionärerna anfört vill utskottet också framhålla att förvärvsavdrag

enligt gällande bestämmelser medges i förevarande fall. Utskottet kan emellertid

instämma i att lagstiftningens nuvarande utformning är förenad med

nackdelar. Dessa kommer givetvis att beaktas under det pågående utredningsarbetet.

1 motionen II: 481 återkommer samma motionärer med ett lagstiftningsyrkande

i samma fråga och anför bl. a. följande. Ifrågavarande bestämmelser

för inkomsttaxeringen inverkar ej endast på beskattningen utan har

även betydelse för den sociala tryggheten. Det borde vara självklart att den

som genom en arbetsinsats i makes rörelse tillför familjen ett ekonomiskt

tillskott skall anses som inkomsttagare med de rättigheter och skyldigheter

som därav följer. Vissa företagare kan lösa problemen genom att bilda

aktiebolag, varvid makarna anställes hos bolaget. Alla har dock ej den

möjligheten. Motionärerna finner det otillfredsställande att den make, som

är yrkesarbetande i den andra makens företag, skall gå miste om exempelvis

ATP-poäng. Skulle äktenskapet upplösas på grund av äktenskapsskillnad,

kommer värdet av den på båda makarnas arbetsinsatser belöpande

ATP-poängen att helt tillfalla företagaren själv.

När ett förslag till reformerad familj ebeskattning kommer att föreläggas

riksdagen är ovisst. I varje fall har innevarande års riksdag ej att emotse

ett dylikt förslag. Motionärerna anser att en snar lösning av företagarnas

skatteproblem på sätt de anger är angelägen och förordar ändrade skatteregler

fr.o.m. 1969 års taxering.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1968

7

Avdrag för kommunalskatt och försäkringsavgifter

Enligt 4 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt får avdrag

ske bl. a. för kommunalskatt, som påförts skattskyldig på grund av taxering

året näst före taxeringsåret. Avdraget beräknas till minst 2 250 kr. eller

för samtaxerade makar gemensamt 4 500 kr. Ogift skattskyldig med hemmavarande

barn under 18 år får också avdrag med minst 4 500 kr. Med

ogift skattskyldig jämställes änka, änkling eller frånskild.

Makar, som icke samtaxeras (hemskilda in. fl. som icke sammanlevt under

större delen av året) men som har hemmavarande barn under 18 år,

har således rätt till schablonavdrag endast med det lägre beloppet 2 250 kr.

1 46 § 2 mom. kommunalskattelagen (KL) stadgas, att avdrag får ske

dels för sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 2 § lagen om allmän försäkring,

som påförts den skattskyldige, och dels för premier och avgifter för

vissa andra försäkringar, som ägs av den skattskyldige själv eller hans

make och omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkring

och sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som ej avses i 33 § KL

och som ej utgör sjukförsäkring enligt 2—4 kap. lagen om allmän försäkring.

Avdraget för sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 2 § lagen om allmän

försäkring skall, som framgår av bestämmelserna i 46 § 2 inom. sista stycket

KL, beräknas till minst 150 kronor eller för samtaxerade makar gemensamt

300 kronor. Avdrag för övriga försäkringspremier och avgifter får ske

med högst 250 kronor eller för samtaxerade makar gemensamt 500 kronor.

Avdrag med högst 500 kronor får vidare åtnjutas av ogift skattskyldig

med hemmavarande barn under 18 år. Med ogift skattskyldig jämställes

även här änka, änkling eller frånskild.

Civilståndet har sedan lång tid tillbaka haft betydelse för den skattskyldiges

rätt till avdrag i olika hänseenden. Tidigare erhöll sålunda en ogift

skattskyldig med hemmavarande minderårigt barn och med husföreståndarinna

ortsavdrag med högre belopp än en hemskild skattskyldig i samma

situation, och dessutom beräknades den statliga inkomstskatten i dessa fall

efter olika skatteskalor.

I motioner vid 1955 och 1958 års riksdagar yrkades att försörjningsbördan

och icke civilståndet skulle vara avgörande för ortsavdragets storlek.

Bevillningsutskottet anförde i bet. 1955: 40 att anledning knappast funnits

att beakta ifrågavarande spörsmål i samband med att bestämmelserna

om avdrag för husföreståndarinna infördes år 1919, eftersom avdrag för

hustru vid denna tidpunkt kunde få åtnjutas även om makarna icke sammanlevat.

Utskottet tog inte ställning till sakfrågan, eftersom utskottet ansåg

att bestämmelserna i första hand borde tolkas av regeringsrätten. I

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1968

bet. 1958: 27 förutsatte utskottet att frågan skulle bli uppmärksammad av

då pågående utredning av familj ebeskattningen.

I prop. 1955:59 föreslogs en viss schablonisering och höjning av försäkringsavdraget.

I väckta motioner yrkades att alla ensamstående med

minderåriga barn skulle få rätt till avdrag med samma belopp som gifta.

Bevillningsutskottet föreslog emellertid, att bestämmelserna i ifrågavarande

hänseende skulle erhålla den nu gällande utformningen (bet. 1955: 18),

och detta blev också riksdagens beslut. Utformningen av dessa bestämmelser

kom således att knyta an till den kategoriindelning, som då gällde beträffande

ortsavdragen.

1957 års sambeskattningsrevision (SOU 1959:13 s. 163) betecknade det

som en brist, att ortsavdraget för husföreståndarinna inte omfattade hemskild

make. Därigenom inträdde under hemskillnadstiden i många fall eu

skatteskärpning, som tedde sig omotiverad. Revisionen föreslog därför ändrade

regler, och förslaget ledde till lagstiftning år 1960.

Vid 1960 års riksdag bestämdes att skattskyldig med hemmavarande minderårigt

barn, således även hemskilda, skulle få ortsavdrag med samma belopp

som samtaxerade äkta makar. Därmed uppnåddes även, att den statliga

inkomstskatten för dessa skattskyldiga skulle beräknas enligt en och

samma skatteskala. Skillnaden beträffande avdraget för försäkringsavgifter

behölls däremot oförändrad.

Vid 1965 års riksdag infördes rätten till schablonavdrag för kommunalskatt.

I prop. 1965: 14 anförde departementschefen bl. a. att schablonavdraget

skulle medföra skattelättnad för små och medelstora inkomster och

bl. a. för dem som går ut i förvärvslivet. Beloppsgränsen 4 500 kr. skulle

gälla för makar och ofullständiga familjer och 2 250 kr. för övriga skattskyldiga,

och lagtexten utformades beträffande de olika kategorierna skattskyldiga

i enlighet med bestämmelserna för försäkringsavdraget. Förslaget

antogs oförändrat av riksdagen, och vid riksdagsbehandlingen lämnades

icke något uttalande i det hänseende, som nu är i fråga.

I motionerna 1:127 och 11:171 anför motionärerna bl. a. följande. Som

departementschefen framhållit får schablonavdraget särskild betydelse för

den som första året har inkomst efter att tidigare ha varit inkomstlös. Detta

gäller ofta just hemskilda kvinnor liksom kvinnor som, utan att hemskillnad

föreligger, separerat från maken. Någon anledning att frånkänna sådana

personer med hemmavarande barn under 18 år schablonavdrag för kommunalskatt

med det högre beloppet föreligger inte. De kan ntan vidare inordnas

under begreppet »ofullständiga familjer». I fråga om försäkringspremier

kan också starka skäl anföras för att hemskilda och särlevande gifta

o

med hemmavarande barn under 18 år erhåller samma avdragsrätt som

ogifta med barn.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1968

9

Utskottet

Förvärvsavdragets uppgift är att tillföra i första hand gift kvinna eller

ogift kvinna med minderårigt barn ett avdrag i anledning av de särskilda

kostnader för familjen, som kan uppkomma på grund av kvinnans förvärvsverksamhet.

Gällande bestämmelser innebär i huvudsak följande.

Gilt kvinna med inkomst av rörelse eller inkomst av eget arbete är berättigad

till avdrag med 300 kr., och om hon haft hemmavarande barn under

16 ar medges därutöver s. k. kvotavdrag med 25 procent av inkomsten.

Det sammanlagda avdraget är dock maximerat till 3 000 kr. Gift kvinna

med inkomst av jordbruksfastighet äger rätt till avdrag med 300 kr. eller.

om hon haft hemmavarande barn under 16 år, med högst 1 000 kr. Bestämmelserna

gäller under förutsättning alt hon utfört arbete i förvärvskällan

i viss omfattning.

Vid faktisk sambeskattning, d. v. s. om hustrun utfört arbete i mannens

jordbruk eller rörelse, medges mannen avdrag med 300 kr. eller, om

makarna haft hemmavarande barn under 16 år, högst 1 000 kr.

Beträffande förvärvsavdrag för ensamstående barnför sörj are gäller oberoende

av kön de regler, som tillämpas för hustru med egen inkomst. Om

den ensamstående barnför sörj aren haft inkomst av jordbruksfastighet är

han emellertid berättigad till avdrag med 300 kr. jämte kvotavdrag med

2o procent av inkomsten, dock högst med 3 000 kr.

I motionerna 1:120 och 11:163 hemställer motionärerna om utredning

av frågan om rätt till avdrag för faktiska kostnader på grund av förvärvs*

arbete för tillsyn av barn och för kostnader för vård av sjuk eller åldrignära

anhörig. Utredningsyrkandet i motionen II: 103 syftar till att förbättra

möjligheten för vårdnadshavare med hemmavarande barn att erhålla

avdrag för hemhjälpskostnader vid bl. a. förvärvsarbete eller sjukdom.

J

Vid behandlingen av motsvarande utredningsyrkanden vid föregående års

riksdag uttalade utskottet bl. a., att det inte var lämpligt att ta ställning till

förslag om mer väsentliga ändringar i utformningen av förvärvsavdragen

innan familjeskatteberedningens utredningsarbete avslutats. Utskottet framhöll

vidare, att vissa av de i motionerna berörda kostnaderna — i den mån

de over huvud taget borde beaktas vid beskattningen — var av den karaktaren,

att samhället lämpligen borde lämna kompensation härför på annat

sätt än genom beskattningen, och att det i första hand torde ankomma på

familjepolitiska kommittén att ta ställning till dessa spörsmål.

I de nu förevarande motionerna har några nya skäl inte anförts, som kan

föranleda annan ståndpunkt från utskottets sida. Behovet av utredning

angående behandlingen i skatte- och bidragshänseende av de kostnader*

som uppkommer för barnfamiljer på grund av föräldrarnas förvärvsarbete,’

opaginerad Kontrollera mot PDF

JO Bevillningsutskottets betänkande nr 18 ar 1968

är redan tillgodosett, och resultatet av familjeskatteberedningens arbete

väntas bli framlagt under innevarande år. Utskottet avstyrker således bifall

till motionerna I: 120 och II: 163 samt till motionen II: 103.

1 motionen 11:481 yrkar motionärerna omedelbar lagstiftning av innebörd

att make, som biträtt den andre maken i dennes förvärvsverksamhet,

skall äga rätt att deklarera för värdet av sina arbetsinsatser. Motionärerna

anför, att gällande bestämmelser har betydelse för den sociala tryggheten

och innebär att den biträdande maken går miste om exempelvis ATPpoäng.

Vid föregående års riksdag behandlade bevillningsutskottet etL utredningsyrkande

i samma fråga, vilket grundade sig på uppfattningen att den

ena maken i dessa fall var utestängd från den rätt till sjukförsäkringsförmåner,

yrkesskadeskydd och pensionsförmåner, som tillförsäkrats andra

yrkesverksamma. Utskottet fann detta vara endast delvis riktigt men

instämde i att gällande bestämmelser var förenade med vissa nackdelar.

Familj eskatteberedningens utredningsuppdrag avser att losa de problem

som är förknippade med en övergång till fullständig eller modifieiad säibeskattning,

och det är möjligt att beredningen kan finna en lösning som

tillgodoser önskemålen i motionen. I avvaktan på resultatet av den pågående

utredningen är utskottet inte berett tillstyrka omedelbara lagstiftningsåtgärder

i ämnet och avstyrker således bifall till motionen 11:481.

Utskottet har slutligen att behandla yrkandet i motionerna 1:127 och

II: 171 att särlevande gifta skall jämställas med ogifta skattskyldiga såvitt

gäller schablonavdrag för kommunalskatt och avdrag för försäkringspremier.

Yrkandet angående försäkringsavdraget avser andra försäkringspremier

än sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 2 § lagen om allmän försäkring.

Avdrag medges med högst 250 kr. eller för sammanlevande makar med

högst *500 kr. Även ogift skattskyldig med hemmavarande barn under 18

år äger rätt till avdrag med högst 500 kr.

Med ogift jämställs änka, änkling och frånskild men däremot inte särlevande

makar (hemskilda in. fl.). Dessa bestämmelser infördes år 1955

och anknöt till då gällande utformning av ortsavdragen. I fråga om ortsavdragen

erhöll emellertid särlevande gift skattskyldig med minderårigt

barn år 1960 avdragsrätt med samma belopp som ogift skattskyldig med

barn.

År 1965 infördes rätt till schablonavdrag för kommunalskatt och schablonbeloppen

höjdes år 1967 till 4 500 kr. för sammanlevande gifta och för

ogifta med hemmavarande barn under 18 år samt till 2 250 kr. för övriga

skattskyldiga. Med ogift skattskyldig jämställdes änka, änkling och frånskild.

Genom att uppdelningen av de skattskyldiga således anknöts till

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1968 11

reglerna för försäkringsavdraget och inte till reglerna för ortsavdraget,

äger särlevande makar med barn endast rätt till schablonavdrag med det

lägre beloppet 2 250 kr.

Motionärerna anför till stöd för sitt yrkande bl. a. att avsikten varit

att ofullständiga barnfamiljer skulle få avdrag med det högre beloppet

och att något skäl icke åberopats för att behandla särlevande gifta på

annat sätt än andra ensamstående med barn.

Vid den utredning, som föregick 1960 års ortsavdragsreform, betecknades

det som en brist att dåvarande bestämmelser om ortsavdrag för husföreståndarinna

inte omfattade hemskild make, eftersom i många fall en

omotiverad skatteskärpning kunde inträda. Enligt utsokttets mening kan

skal knappast anföras för en särbehandling av ifrågavarande kategori då

det gäller schablonavdrag för kommunalskatt.

De ifrågasatta författningsändringarna gäller endast ett fåtal skattskyldiga

och saknar i och lör sig betydelse för familjeskatteberedningens pågående

utredningsarbete. Motionärernas förslag medför ett från statsfinansiell synpunkt

mindre väsentligt skattebortfall.

De hemskildas ställning har även i andra hänseenden blivit mindre konsekvent

utformad, men med hänsyn till det nu pågående utredningsarbetet

bör det inte komma i fråga alt vidta mer genomgripande ändringar av

lagstiftningen. När det gäller schablonavdraget för kommunalskatt kan

bestämmelserna emellertid i det enskilda fallet vara av väsentlig ekonomisk

betydelse.

På grund av vad sålunda anförts tillstyrker utskottet bifall till motionerna

i vad avser schablonavdrag för kommunalskatt men avstyrker motionerna

i övrigt.

De nya bestämmelserna bör tillämpas fr. o. in. 1969 års taxering.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

A. att riksdagen med anledning av motionerna I: 127 och

II: 171 antar följande

Förslag

till

Förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. förordningen

den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om

statlig inkomstskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §•

1 m o m. Från sammanlagda---fråga är.

Skattskyldig, som---kommunalskattelagen sägs.

Avdrag enligt första stycket för

Avdrag enligt första stycket för

kommunal skatt skall beräknas till

ett belopp av minst 2 250 kronor eller,

för makar som under beskattningsåret

levt tillsammans, för dem

båda gemensamt minst 4 500 kronor.

För den som under beskattningsåret

varit ogift (varmed jämställes änka,

änkling eller frånskild) och haft

hemmavarande barn under 18 år

medges likaså avdrag med minst

4 500 kronor. Bestämmelserna i delta

stycke skola icke äga tillämpning

på fysisk person, som enligt

vad därom är särskilt stadgat taxeras

till statlig inkomstskatt i det för

riket gemensamma distriktet, samt

ej heller på juridisk person annat

än i fall som avses i 6 § 3 mom.

Har sådan---

kommunal skatt skall beräknas till

ett belopp av minst 2 250 kronor eller,

för makar som under beskattningsåret

levt tillsammans, för dem

båda gemensamt minst 4 500 kronor.

Gift skattskyldig, som under beskattningsåret

icke levt tillsammans med

andre maken, ävensom ogift skattskyldig

(varmed jämställes änka,

änkling eller frånskild) äger, därest

han haft hemmavarande barn under

18 år, likaså åtnjuta avdrag med

minst 4 500 kronor. Bestämmelserna

i detta stycke skola icke äga tillämpning

på fysisk person, som enligt

vad därom är särskilt stadgat taxeras

till statlig inkomstskatt i del

för riket gemensamma distriktet,

samt ej heller på juridisk person

annat än i fall som avses i 6 § 3

mom.

—------i fråga.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

och tillämpas första gången vid 1969 års taxering.

B. att riksdagen avslår

1) motionerna I: 120 och II: 163,

2 ) motionerna 1: 127 och II: 171, i den mån de inte kan

anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört och hemställt,

3) motionen II: 103,

4) motionen II: 481,

Stockholm den 27 februari 1968

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1968 13

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),

Yngve Nilsson (h)*, Stefanson (fp), Wärnberg (s), Gösta Jacobsson (h)*,

Paul Jansson (s)*, Tistad (fp)*, Ove Karlsson (s) och Fälldin (ep); samt

från andra kammaren: herrar Brandt (s), Allard (s), Gustafson i

Göteborg (fp), Vigelsbo (ep), Andersson i Essvik (s), fru Holmqvist (s),

herrar Enskog (fp), Kristenson (s)*, Lothigius (h)* och Börjesson i

Falköping (ep)*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

1) av herrar Yngve Nilsson (h), Gösta Jacobsson (h) och Lothigius (h),

vilka

dels anfört följande:

I motionerna I: 120 och II: 163 anförs, att förvärvsavdragets syfte är

att hänsyn skall tas till den minskade skatteförmåga som orsakas av de

med förvärvsarbetet förknippade barntillsynskostnaderna. Nuvarande schablonavdrag

medför att avdrag medges även om utgifter för tillsyn av barn

ej alls eller i endast ringa omfattning förekommit. Å andra sidan är många

tvingade till en lösning som drar väsentligt högre kostnader än som täcks

av schablonen. Så kan bli fallet när på annan överlåts de åtgärder för tillsyn,

övervakning och omvårdnad som barnets vårdnadshavare är förhindrad

att själv utöva under sin förvärvsarbetstid. Såsom exempel kan nämnas vård

i hemmet av utomstående liksom tillsyn utom hemmet i familjedaghem,

barndaghem och fritidshem.

Motionärerna anser att avdragsrätt för de faktiska barnlillsynskostnaderna

är den enda möjligheten att på ett konsekvent sätt ta hänsyn till

skatteförmågan hos föräldrar med sådana nödvändiga omkostnader. De

förordar att en utredning får i uppdrag att utarbeta de närmare riktlinjerna

härför. I samband med en sådan utredning bör enligt motionärernas mening

prövas även frågan om avdragsrätt för de omkostnader som uppkommer

vid nödvändig tillsyn av sjuk eller åldrig nära anhörig på grund av att båda

makarna förvärvsarbetar.

I sammanhanget kan nämnas, att en man, som med hustruns hjälp driver

rörelse, kan få förvärvsavdrag på högst 1 000 kr., nämligen om familjen

har minderåriga barn. Om det däremot är hustrun som står för rörelsen

och mannen biträder henne, kan hon få förvärvsavdrag upp till 3 000 kr.

Detta är ej tillfredsställande. Om förvärvsavdraget får anknytas till de verkliga

kostnaderna erhålles emellertid en lösning även av detta problem.

Vi delar motionärernas uppfattning rörande förvärvsavdraget. Särskilt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1968

vill vi understryka vad motionärerna anfört om att avdragsrätt med hänsyn

till de verkliga tillsynskostnaderna innebär den enda möjligheten att

på detta område få ett konsekvent system. Vi förordar alltså bifall till

motionerna I: 120 och II: 163.

Det torde dock ej vara möjligt att helt avstå från möjligheten att erhålla

avdrag enligt en schablon.

I motionen II: 103 hemställes om utredning i syfte att förbättra möjligheten

till avdrag för lejd arbetskraft vid fall av förvärvsarbete, sjukdom,

svaghet eller för stor arbetsbörda för vårdnadshavare av hemmavarande

minderåriga barn.

Vad angår förvärvsarbetande hustru finner vi motionen besvarad med

vad ovan anförts. Övriga åberopade omständigheter saknar emellertid principiellt

samband med förvärvsinkomsten och synes böra beaktas i annat

sammanhang, nämligen vid bedömandet av frågan om nedsatt skatteförmåga.

dels ansett, att utskottet under punkterna B 1 och 3 bort hemställa

att riksdagen — med bifall till de likalydande motionerna

1: 120 och II: 163 samt i anledning av motionen II: 103 —- i

skrivelse till Kungl. Maj:t begär utredning och förslag till riksdagen

om komplettering av systemet med förvärvsavdrag enligt

schablon, innebärande dels att föräldrar med minderåriga

barn må kunna erhålla avdrag för styrkta nödiga kostnader

för den av förvärvsarbetet föranledda barntillsynen, dels att

personer som har vårdnaden om sjuk eller åldrig nära anhörig

må äga avdragsrätt för nödiga tillsynskostnader.

2) av herrar Yngve Nilsson (h), Gösta Jacobsson (h) och Lothigius (h),

vilka

dels anfört följande:

1 motionen II: 481 yrkar motionärerna omedelbar lagstiftning av innebörd

att make, som biträtt den andre maken i dennes förvärvsverksamhet, skall

äga rätt att deklarera för värdet av sina arbetsinsatser och anför att gällande

bestämmelser har betydelse för den sociala tryggheten.

Vi delar motionärernas uppfattning om angelägenheten av att frågan får

en snar lösning. Särskilt angeläget är det att den på vederbörande arbetsinsats

belöpande inkomsten därigenom kan läggas till grund för bl. a. ATPpoäng.

Ändrade beskattningsregler i detta avseende bör införas fr. o. m.

1969 års taxering.

dels ansett att utskottet under punkten B 4 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen II: 481 i skrivelse

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1968

15

till Kungl. Maj :t begär förslag till 1968 års höstriksdag om

sådan ändring i skattelagstiftningen att make som biträder den

andre maken i hans förvärvsverksamhet skall äga rätt att

fr. o. m. 1969 års taxering deklarera för värdet av sina arbetsinsatser.

3) av herrar Stefanson (fp), T is t ad (fp), Fälldin (ep), Gustafson i Göteborg

(fp), Vigelsbo (ep), Enskog (fp) och Börjesson i Falköping (ep).

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1968:106 Skrivelse till Konungen med anledning av motioner rörande förvärvsavdragen vid beskattningen m. m. a1 i texten