Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av motioner angående arvsbeskattningen. Bevillningsutskottet upptar till behandling i ett sammanhang följande motioner, nämligen 1) de likalydande motionerna I: 260 av herr Nils Theodor Larsson m.fl. och II: 322 av herr Gustafsson i Borås m. fl., vari hemställts, att riksdagen antar följande Förslag till Förordning angående ändrad lydelse av 3 och 38 §§ förordningen den 6 juni 1941

1968-03-05 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1968:19, Betänkande med anledning av motioner angående arvsbeskattningen. Bevillningsutskottet upptar till behandling i ett sammanhang följande motioner, nämligen 1) de likalydande motionerna I: 260 av herr Nils Theodor Larsson m.fl. och II: 322 av herr Gustafsson i Borås m. fl., vari hemställts, att riksdagen antar följande Förslag till Förordning angående ändrad lydelse av 3 och 38 §§ förordningen den 6 juni 1941

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 dr 1968

1

Nr 19

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner angående

arvsbeskattningen.

Bevillningsutskottet upptar till behandling i ett sammanhang följande

motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 260 av herr Nils Theodor Larsson m.fl.

och II: 322 av herr Gustafsson i Borås m. fl., vari hemställts, att riksdagen

antar följande

Förslag

till

Förordning angående ändrad lydelse av 3 och 38 §§ förordningen den

6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom förordnas, att 3 och 38 §§ förordningen den 6 juni 1941 om

arvsskatt och gåvoskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

3 §.

Från skattskyldighet enligt denna förordning äro befriade:

staten;

stiftelse eller sammanslutning med huvudsakligt ändamål att under

samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar;

stiftelse eller sammanslutning, som har till huvudsakligt ändamål att

främja barns eller ungdoms vård och fostran eller utbildning eller att

främja vård av behövande ålderstigna, sjuka eller Iytta, dock icke där ändamålet

är att sålunda tillgodose medlemmar av viss eller vissa släkter;

akademi och sådan stiftelse eller sammanslutning, som har till huvudsakligt

ändamål att främja vetenskaplig undervisning eller forskning;

stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala,

politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella

eller eljest allmännyttiga ändamål.

Skattebefrielse enligt —--eller sammanslutning.

38 §.

Från gåvoskatt äro, förutom i 3 § omförmälda juridiska personer, befriade

:

1—011H18 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 19

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1968

kyrka, landsting, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap

med stadgar som fastställts av Konungen eller myndighet som

Konungen bestämmer;

stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv;

registrerad understödsförening eller sådan sammanslutning, som, utan

att hava till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska

intressen, huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål;

folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning,

som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän

samlingslokal.

Skattebefrielse enligt —--del därav.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1968.

2) de likalydande motionerna I: 392 av herr Werner och II: 4-73 av herr

Hermansson m. fl., vari hemställts bl. a., att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t begär utredning angående vissa förändringar av beskattningen, bl. a.

i syfte att åstadkomma större skatteuttag från mera betydande arvslotter

och att avskaffa skattefriheten för vissa stiftelser.

Sistnämnda motioner behandlas i detta betänkande endast såvitt avser

ändringar i arvsbeskattningen.

Gällande bestämmelser

Arvsskatt uttas enligt 28 § förordningen om arvsskatt och gåvoskatt

(SFS 1941:416) efter olika tariffer för fyra skilda skatteklasser. Klass I,

som är den lägst beskattade gruppen, avser efterlevande make eller barn,

klass II föräldrar, syskon och deras avkomlingar, klass III sådana juridiska

personer, som är befriade från gåvoskatt, och klass IV andra skattskyldiga.

Klass IV är den högst beskattade gruppen.

Befriad från skattskyldighet är enligt 3 § bl. a. stiftelse eller sammanslutning,

som har till huvudsakligt ändamål att främja barns eller ungdoms

vård och fostran eller utbildning, att främja vård av behövande ålderstigna,

sjuka eller lytta eller att främja vetenskaplig undervisning eller forskning.

Frihet från skatt föreligger dock ej där ändamålet är att tillgodose medlemmar

av viss eller vissa släkter. Utländsk stiftelse eller sammanslutning

är inte befriad från skattskyldighet.

Skattefriheten enligt 3 § avser såväl arvsskatt som gåvoskatt. Särskilda

bestämmelser om skattefrihet för vissa juridiska personer vid gåva återfinns

i 38 §. Befriad från gåvoskatt är, förutom de i 3 § angivna juridiska

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1968

3

personerna, bl. a. stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande,

sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed

jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål. Även skattefriheten

enligt 38 § är begränsad till svensk juridisk person.

Arvsskatten för samtliga de enligt 38 § från gåvoskatt befriade juridiska

personerna bestäms som redan nämnts enligt klass III och är således lägre än

för teslamentariska förordnanden i allmänhet.

Frågornas tidigare behandling

Vid tillkomsten av 1941 års förordning var endast kronan befriad från

arvsskatt, medan däremot nuvarande skattefrihet för gåva till vissa juridiska

personer behållits i stort sett oförändrad alltsedan en allmän gåvoskatt

infördes år 1914. Bestämmelserna om skattefrihet för vissa juridiska

personer även vid arv grundades på förslag av 1938 års arvsskattekommitté

(SOU 1939: 18), och kommitténs förslag antogs i det närmaste oförändrat.

Förslaget var emellertid inte enhälligt. Två reservanter förordade

att denna skattefrihet skulle utsträckas till att avse samtliga de juridiska

personer, som var befriade från gåvoskatt. De olika ståndpunkterna behandlades

utförligt i prop. 1941:192. Departementschefen anförde bl. a.

följande.

Då trågan om beskattningen av juridiska personer varit föremål för övervägande

hade den frågan framkommit, om det kunde finnas någon principiell

grund för skattefrihet då ett rättssubjekt främjade ett statsändamål

i vidsträckt bemärkelse. Det visade sig emellertid att man inte kunde finna

någon användbar riktlinje genom alt anlägga enbart teoretiska synpunkter.

Under förarbetena till 1914 års förordning om arvsskatt och skatt för gåva

hade som stöd för den skattefrihet, som medgavs för gåvor till allmännyttiga

ändamål, anförts att det var i statens intresse att företag som verkade

för dessa ändamål blev tillgodosedda genom frivilligt understöd och

att det med skäl kunde befaras att en beskattning skulle verka avhållande

på sådana understöd. Departementschefen anförde att det var

uppenbart att man vid såväl arvsbeskattningen som gåvobeskattningen alltjämt

hade att utgå från dessa synpunkter och biträdde kommitténs förslag

att skattefriheten för gåvor till allmännyttiga ändamål skulle behållas. Han

framhöll emellertid att han då tagit hänsyn även till att denna skattefrihet

vunnit viss hävd.

Såväl majoriteten inom kommittén som reservanterna hade ansett, att

skattefriheten borde utsträckas vid arvsbeskattningen till att avse också

andra juridiska personer än staten. Enligt departementschefen var det

svårt att förneka, att starka skäl förelåg härför. För detta talade även en

jämförelse med den allmänna kommunala och statliga beskattningen.

Vid kommitténs överväganden hur långt skattefriheten borde utsträckas

2—0111H8 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Förslag nr 19

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1968

hade majoriteten utgått från att det väsentliga skälet för skattebefrielsen för

gåvor till allmännyttiga ändamål, d. v. s. att en beskattning kunde minska

benägenheten att genom gåvor tillgodose sådana ändamål, icke med tillnärmelsevis

samma styrka gjorde sig gällande i fråga om testamentsdonationer.

Till stöd för denna uppfattning hade majoriteten angivit vissa omständigheter

som snarast talade för att en beskattning inte alls behövde

verka avhållande på testamentsdonationer. Majoriteten begränsade därför

skattefriheten till vissa särskilda fall, där allmännyttan hos det med donationen

avsedda ändamålet ansetts vara av högt kvalificerad art.

Reservanterna åter uttalade att, även om en beskattning efter donators

död visserligen fick antas verka mindre återhållande än en beskattning

under donators livstid, skattefriheten dock otvivelaktigt skulle vara av betydelse

även när det gällde testamente och att det i vart fall skulle vara

betydelsefullt för den allmänna kulturella utvecklingen att genom skattefrihet

uppmuntra till testamenten för allmännyttiga ändamål. Den riktiga

skattepolitiken syntes därför vara att även vid arvsbeskattningen medgiva

skattefrihet i samma utsträckning som vid gåvobeskattningen och därefter

genom inkomst- och förmögenhetsbeskattningen verkställa den beskärning,

som kunde finnas erforderlig. Den nedgång av arvsskatten, som en sådan

metod skulle föra med sig, kunde enligt reservanterna icke betraktas såsom

en förlust för staten annat än på mycket kort sikt, då skattefriheten avsåg

att tillföra det allmänna medel som mer än väl uppvägde skatteförlusten.

Departementschefen framhöll i detta sammanhang, att det inte med någon

grad av tillförlitlighet kunde bedömas i vad mån en mer omfattande skattebefrielse

skulle komma att medföra den ökning av för det allmänna värdefulla,

annars icke påräkneliga testamentsdonationer, som på sätt reservanterna

angivit skulle motväga minskningen i skatteintäkter. Departementschefen

åberopade vidare uttalanden från vissa remissinstanser att reservanternas

förslag var för vagt formulerat. Det stora flertalet ideella föreningar

kunde rubriceras som sociala, kulturella eller eljest allmännyttiga, och för

en strängare rättstillämpning blev det en mycket svår och delikat sak att på

ett rättvist sätt göra en gränsdragning mellan skattepliktiga och skattefria

institutioner. Det var enligt departementschefen svårt att förbigå dessa

synpunkter, och detta medförde, att en viss beskärning av de skattefria ändamålen

blev nödvändig. Man skulle då vara inne på kommittémajoritetens

metod att avväga graden av allmännyttan. Denna metod hade reservanterna

ansett vara ytterst vansklig, eftersom rangordningen de olika intressena

emellan var relativ och växlande från tid till annan. Departementschefen

instämde visserligen i uppfattningen att en gränsdragning måste bereda svårigheter

och att det därvid inte kunde undgås att ändamål som var mer eller

mindre likartade blev olika behandlade. Dessa svårigheter hade emellertid

inte ansetts utgöra hinder för en gränsdragning vid den kommunala och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1968 5

statliga beskattningen och kunde enligt departementschefens mening inte

tillmätas avgörande betydelse.

Arvsskattekommitténs majoritet utgick från att skattefrihet borde medges

endast om garantier fanns för att testamentsdonationen uteslutande

kom till användning för det avsedda ändamålet och ansåg, att tillräckliga

sådana garantier fanns i de fall, där enligt majoritetsförslaget skattefrihet

skulle äga rum. Departementschefen instämde i uppfattningen att det om

skattefrihet skulle ifrågakomma borde finnas åtminstone vissa garantier

för att donationen kom till användning för det avsedda ändamålet. I sammanhanget

fäste departementschefen uppmärksamheten på att 1936 års

skattekoinmitté — som fann det uppenbart, att skattefriheten inte kunde

göras så vidsträckt, att däri inrymdes allmännyttiga ändamål över huvud

taget — framlade ytterligare en synpunkt, som enligt kommitténs mening

manade till försiktighet vid bestämmandet av skattefrihetens omfattning.

Skattekommittén tramhöll, att en så vidsträckt skattefrihet skulle innebära,

att de allra flesta stiftelser bleve skattefria. Det var dock, fortsatte kommittén,

ingalunda säkert att medel som donerats till stiftelser alltid kom till

den bästa användningen. Även om ändamålet med en donation i och för

sig kunde anses vara behjärtansvärt, så var därmed icke klart att donator

valt en väg, som ur allmän synpunkt var den lämpligaste. Stundom kunde

donationsbes tämmelser na till och med vara så avfattade, att svårigheter

uppstod att finna användning för de donerade medlen. Sålunda hade en av

skattekommittén verkställd undersökning rörande Stockholms stads donationsfonder

visat, att flera fonder på betydande belopp och med klart

allmännyttiga ändamål icke tagits i anspråk utan under årtionden fått

tillväxa genom räntans läggande till kapitalet.

Departementschefen ansåg att skattefriheten i enlighet med kommittémajoritetens

förslag borde begränsas och framhöll att han med hänsyn till

den betydande minskning av skatteintäkter som förslaget medförde haft

särskild anledning tillse, att skattefriheten i varje särskilt fall kunde anses

vara starkt motiverad.

Genom beslut vid 1958 års B-riksdag omlades arvsbeskattningen från

arvsskal t och kvarlåtenskapsskatt till endast arvsskatt. Därvid höjdes

arvsskatten med belopp, som inte fullt motsvarade kvarlåtenskapsskatten.

Reformen innebar även en omfördelning av skattebelastningen för att i

görligaste mån tillgodose efterlevande makes och barns intressen och en

höjning av arvsskatten för andra än efterlevande make och barn för att statsverkets

intäkter inte skulle minskas i nämnvärd mån. På bevillningsutskottets

hemställan i bet. 1958 B: 10 med anledning av omläggningen av dödsbobeskattningen

anhöll riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t om en allsidig

översyn av bestämmelserna rörande arvsbeskattningen. Därefter har inotionsvis

upprepade utredningsyrkanden framställts angående beskattningens

höjd och utformning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1968

Vid 1963—1967 års riksdagar framställdes, med samma motivering som i

de nu förevarande motionerna I: 260 och II: 322, motionsyrkanden om utredning

i syfte att från arvsskatt befria sådana stiftelser och sammanslutningar,

som nu är befriade från gåvoskatt. Enligt motionärernas mening

var det inte motiverat att invänta en allmän översyn av arvsbeskattningen

innan ställning togs till dessa spörsmål. Dessa utredningsyrkanden föranledde

emellertid inte någon riksdagens åtgärd. Bevillningsutskottet anförde

i bet. 1966: 11 att frågan — även om de i motionerna framförda synpunkterna

i och för sig kunde anses värda beaktande — inte var av sådan angelägenhetsgrad

att en särskild utredning omedelbart borde igångsättas. I bet.

1967:30 anförde utskottet att det i avvaktan på resultatet av en allsidig

översyn av arvsbeskattningen inte var berett att ta ställning till förslag angående

mer väsentliga ändringar i gällande bestämmelser.

Den av riksdagen år 1958 begärda utredningen av arvsbeskattningen,

som fått anstå bl. a. i avvaktan på resultatet av familjerättskommitténs utredningsarbete

inom familjerättens område, tillsattes år 1967. Enligt direktiven

skall kapitalskatteberedningen bl. a. överväga hur en socialt önskvärd

fördelning av förmögenhetsinnehavet skall underlättas genom beskattningen

och om bättre överensstämmelse kan nås i fråga om arvs- respektive

gåvobeskattningen av vissa sammanslutningar.

Motionerna

Till stöd för lagstiftningsyrkandet i motionerna 1:260 och II: 322 anför

motionärerna bl. a. följande. Det är enligt deras uppfattning i överensstämmelse

med nutida betraktelsesätt att medge skattefrihet för testamentariska

förordnanden till sådana stiftelser och sammanslutningar som främjar allmännyttiga

ändamål lika väl som för gåvor till samma ändamål. Genom

den bristande överensstämmelsen mellan beskattningsreglerna i de båda

fallen blir det ofta rena tillfälligheter som avgör huruvida en donation blir

föremål för beskattning eller inte. Många personer som har bestämt sig

för att överlämna en del av sin förmögenhet till ett allmännyttigt ändamål

känner ej till skillnaden i skattehänseende mellan gåva och testamente.

Dessutom vållar bestämmelserna svåra gränsdragningsproblem vid den praktiska

tillämpningen.

I förarbetena till lagstiftningen har åberopats att benägenheten att genom

gåvor under livstid understödja allmännyttiga ändamål kunde befaras

minska om en del av gåvan togs i anspråk för erläggande av skatt till staten.

Man har sagt att detta återhållande moment inte gör sig gällande med

samma styrka i fråga om testamentariska förordnanden. Motionärerna tror

dock icke att det generellt sett finns någon större skillnad i fråga om skattens

inverkan på gåvo- och testamentsbenägenheten. Denna uppfattning be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1968

7

styrks av att det, bl. a. i sylte att inte allför starkt hämma testamentsviljan

till allmännyttiga ändamål, föreligger dels skattefrihet för vissa allmännyttiga

ändamål, dels en särskild skalteklass för testamentslotter tillkommande

de nu ifrågavarande stiftelserna, innebärande en lindrigare arvsbeskattning

för dessa.

Tidigare utredningsyrkanden om befrielse från arvsskatt för allmännyttiga

stiftelser har aldrig mött något större motstånd i riksdagen, utan det

har visat sig att en tämligen bred uppslutning föreligger kring motionernas

syfte. Att yrkandena inte bifallits har berott på att riksdagsmajoriteten

ansett att utredning borde ske i samband med en allsidig översyn av hela

arvsskatteområdet. En stark minoritet har emellertid ansett att frågan borde

kunna lösas fristående från denna översyn.

Kungl. Maj:t har i juni 1967 tillkallat sakkunniga för att göra en översyn

av förmögenhets- samt arvs- och gåvobeskattningen. Denna utredning

— kallad kapitalskatteberedningen — har givits ytterst komplicerade och

mycket omfattande uppgifter. Det kommer därför med stor sannolikhet

att dröja avsevärd tid innan ett förslag på basis av detta nyligen givna utredningsuppdrag

kan föreläggas riksdagen. Utredningens arbete försvåras

av att uppdraget avser både svåröverskådliga tekniska och administrativa

frågor och problem som kan förväntas i vissa avseenden vara politiskt

kontroversiella. Denna utredning kan därför inte längre åberopas som

skäl mot att med snar verkan befria sådana stiftelser och sammanslutningar,

som nu är befriade från att erlägga gåvoskatt, även från arvsskatt. För

att nå en tillfredsställande lösning av denna fråga behövs enligt motionärernas

mening inget föregående speciellt utredningsarbete. Frågan är tekniskt

ej svår alt lösa och medför inga särskilda administrativa svårigheter.

Motionärerna i motionerna I: 392 och II: 473 anser att vissa förändringar

bör genomföras i beskattningen i syfte bl. a. att minska inkomstklyftorna

och förmögenhetskoncentrationen i samhället. Motionärernas förslag, som

avser en utredning av denna fråga, behandlas i detta betänkande endast

såvitt avser ändringar i arvsbeskattningen. Motionärerna anför bl. a., att

förmögenhetsbeskattningen länge varit oförändrad. Samtidigt pågår en

väldig förmögenhelskoncentration och därmed ökning av det potentiella

underlaget för förmögenhetsbeskattning. I sammanhanget framhåller motionärerna,

att en viss sänkning av arvsbeskattningen genomfördes år 1958

i samband med kvarlåtenskapsskattens avskaffande. Motionärerna anser att

en översyn av arvsbeskattningen bör ske med sikte på ett större uttag från

mera betydande arvslotter. Motionärerna anför vidare, att de exklusiva

skatteprivilegierna för vissa stiftelser bör avskaffas och att det måste betecknas

som en anakronism att privata stiftelser får disponera stora skattebelopp

som egentligen tillhör samhället.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1968

Utskottet

I motionerna 1:260 och 11:322 yrkar motionärerna lagstiftning av innebörd

att stiftelser med huvudsakligt syfte att främja vissa allmännyttiga

ändamål skall befrias från arvsskatt. Motionärerna åberopar, att dessa

stiftelser är befriade från gåvoskatt och anför bl. a. att det skulle vara i

överensstämmelse med nutida betraktelsesätt att medge skattefrihet även

för testamentariska förordnanden. I motionerna I: 392 och II: 473 yrkas utredning

angående vissa ändringar i beskattningen i syfte bl. a. att erhålla

en vidgad ekonomisk jämlikhet i samhället. Sistnämnda motioner behand

las i detta betänkande endast såvitt angår översyn av arvsbeskattningen.

Motionärerna föreslår bl. a. att skattefriheten för vissa stiftelser avskaffas

och att större skatteuttag skall ske för mer betydande arvslotter.

Under senare år har bevillningsutskottet upprepade gånger behandlat

motionsyrkanden om olika ändringar rörande arvsbeskattningen. Utskottet

har emellertid med hänvisning till att en allsidig utredning planerats inom

ifrågavarande område avstyrkt bifall till motionerna. Denna utredning —

kapitalskatteberedningen — påbörjades förra året. I direktiven för utredningen

anges att en central uppgift är att klarlägga ändringarna i förmögenhetstillväxt

och förmögenlietsfördelning, och att beredningen bör se över

indelningen i skatteklasser, ompröva avvägningen av skattesatserna och

överväga om bättre överensstämmelse kan nås mellan arvs- och gåvobeskattningen

i fråga om vissa sammanslutningar.

Utskottet har tidigare uttalat att utskottet i avvaktan på en översyn av

arvsbeskattningen inte var berett att ta ställning till förslag angående mer

väsentliga ändringar i gällande bestämmelser. De vittomfattande direktiven

för den nu tillsatta utredningen antyder att utredningsarbetet kommer

att ta avsevärd tid. Denna omständighet åberopas i motionerna I: 260

och II: 322 som ett skäl för att utan att avvakta resultatet av utredningen

genomföra lättnader i arvsbeskattningen för bl. a. stiftelser. Utskottet vill

med anledning härav erinra om att lconcentrationsutredningen i sitt nyligen

framlagda betänkande (SOU 1968: 7) fäst uppmärksamheten på stiftelsernas

roll vid förmögenhetsfördelningen, och utskottet finner att den i

samband härmed förda debatten manar till försiktighet i fråga om åtgärder

som måste tolkas som ett ytterligare befästande av stiftelsernas skatteförmåner.

Sådana åtgärder skulle utan tvivel också binda utredningen

och därigenom ändra förutsättningarna för dess arbete. Eftersom den pågående

utredningen angående arvsbeskattningen har i uppdrag att pröva

samtliga de här behandlade frågorna, är utskottet inte berett tillstyrka

bifall till motionerna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1968 9

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår

1) motionerna I: 260 och II: 322,

2) motionerna I: 392 och II: 473, i vad motionerna behandlas

i detta betänkande.

Stockholm den 5 mars 1968

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),

fröken Ranmark* (s), herrar Stefanson* (fp), Wärnberg (s), Tage Johansson

(s), Lundström (fp) och Fälldin* (ep); samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (h), Brandt (s),

Allard* (s), Gustafson i Göteborg (fp), Vigelsbo (ep), Andersson i Essvik

(s), fru Nettelbrandt* (fp), herr Eriksson i Bäckmora (ep), fru Holmqvist

(s) och herr Nyström (s).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Stefanson (fp), Lundström (fp), Fälldin (ep), Magnusson i

Borås (h), Gustafson i Göteborg (fp), Vigelsbo (ep), fru Nettelbrandt (fp)

och herr Eriksson i Bäckmora, vilka

dels anfört följande:

I de likalydande motionerna I: 260 och II: 322 anser motionärerna att stiftelser

som har till huvudsakligt ändamål att främja vissa allmännyttiga

ändamål skall befrias från arvsskatt. Vi delar motionärernas uppfattning,

att det är både rimligt och angeläget att skyndsamt medge skattefrihet för

testamentariska förordnanden till ideella stiftelser och sammanslutningar

som främjar t. ex. religiösa, välgörande eller eljest allmännyttiga ändamål.

Gåvor till stiftelser med samma ändamål är skattefria. Vi finner även

att skäl talar för ett likartat betraktelsesätt i fråga om folketshusförening,

bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning, som har till

främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän samlingslokal. Också

den typen av sammanslutning är enligt gällande bestämmelser befriad

från gåvoskatt men ej från arvsskatt.

Genom den bristande överensstämmelsen mellan beskattningsreglerna

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1968

i de båda fallen blir det, vilket motionärerna framhåller, ofta rena tillfälligheter

som avgör huruvida en donator blir föremål för beskattning eller

inte. Många personer som har bestämt sig för att överlämna en del av sin

förmögenhet till ett allmännyttigt ändamål känner ej till skattekonsekvenserna

av att gåvan ej genomförs under livstiden.

Dessa frågor har tidigare flera gånger varit uppe till behandling i bevillningsutskottet

och i och för sig funnits värda beaktande. Under hänvisning

till en då aviserad och i juni 1967 tillsatt utredning för översyn av förmögenhets-

samt arvs- och gåvobeskattningen har utskottet avstyrkt tidigare

motioner i detta ärende. Den nyligen tillsatta utredningen — den s. k.

kapitalskatteberedningen — har som motionärerna påvisar givits ett mycket

omfattande utredningsuppdrag. Utredningens arbete försvåras av att

uppdraget avser både svåröverskådliga tekniska och administrativa frågor

och problem, som dessutom kan förväntas i vissa fall vara politiskt kontroversiella.

Det kommer därför sannolikt att dröja avsevärd tid innan ett

förslag på grundval av kapitalskatteberedningens verksamhet kan föreläggas

riksdagen.

Den arvsskattebefrielse, som vi här aktualiserar, är ej svår att tekniskt

lösa och medför ej särskilda administrativa komplikationer. Det finns därför

enligt vår mening ingen anledning att invänta resultatet av kapitalskatteberedningens

arbete innan riksdagen tar ställning i sakfrågan. Vi anser

därför att förslag bör föreläggas nästa års riksdag.

dels ansett att utskottet under punkten 1 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 260 och II: 322

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förslag till nästa

års riksdag angående ändring av förordningen om arvsskatt

och gåvoskatt i syfte att från arvsskatt befria såväl ideell stiftelse

och sammanslutning som främjar t. ex. religiösa, välgörande

eller eljest allmännyttiga ändamål som folketshusförening,

bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning,

som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla

allmän samlingslokal.

K L BeckmansTryckerier AB ■ Stockholm

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.