Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1968

1968-03-05 · 14 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1968:20, Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1968

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1968

1

Nr 20

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner angående

avskrivningsunderlaget för skogsvägar, m. m.

Utskoltel har till behandling i ett sammanhang upptagit följande motioner,

nämligen

1) de likalydande motionerna I: 173 av herr Karl-Erik Eriksson samt

II: 229 av herrar Antby och Berndtsson, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla att gällande skattelagstiftning ändras

så, att rätt till avdrag medges för investeringar som görs i form av skogsodling

på sämre jordbruksmark;

2) de likalydande motionerna I: 254 av herr Bengtson m. fl. och II: 32 J

av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla om förslag till 1969 års riksdag om samlade åtgärder

för ökade möjligheter till konsolidering och självfinansiering i jordbruket i

syfte att främja rationalisering och effeldivisering av jordbruksdriften i

enlighet med motionernas syfte»;

3) de likalydande motionerna I: 259 av herr Eskilsson in. fl. och 11:325

av herr Jonasson m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte anta följande

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

Anvisningar

till 22 §.

2. a. Avdrag medgives ■—--till 29 §).

Såsom för ----nödig bostadsbyggnad.

Fasta maskiner —--första stycket.

Därest inkomst---— om jordbruksfastighet.

b. Avdrag medgives i form av årliga värdeminskningsavdrag för sådan

kostnad för täckdikningsanläggning som bestritts av den skattskyldige och

avser arbete, vilket utförts under tid han ägt fastigheten och vilket icke utBihang

till riksdagens protokoll 1968. 7 sand. Nr 20

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1968

gjort reparation eller underhåll. Avdraget skall beräknas enligt avskrivningsplan

och för år räknat utgöra tio procent av kostnaden, ändå att anläggningens

varaktighetstid är längre eller kortare än tio år. Motsvarande

skall gälla i fråga om kostnad för skogsväg, dock att endast två tredjedelar

av sådan kostnad må utgöra underlag vid beräknandet av de årliga värdeminskningsavdragen.

Har fastighet---årliga värdeminskningsavdrag.

I täckdikningsanläggning----ej huvudavlopp.

Med skogsväg------till byggnad.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning i fråga om 1967

års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1967 och tidigare år.

4) de likalydande motionerna 1:380 av herrar Yngve Nilsson och Ebbe

Ohlsson samt II: 485 av herrar Nilsson i Bästekille och Lothigius, vari hemställts,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om sådan

ändring av kommunalskattelagen, att avdragsrätt kan beviljas för nyanläggning

genom skogsplantering»;

5) de likalydande motionerna 1:381 av herrar Yngve Nilsson och Ebbe

Ohlsson samt II: 486 av herr Nilsson i Bästekille och fru Heurlin, vari hemställts,

att riksdagen måtte besluta att kostnaderna för yrkesfruktodlarnas

omplantering av fruktträd skall vara avdragsgilla vid beskattningen även i

de fall då omplantering sker på mark som inte tidigare utnyttjats för fruktodling;
6)

de likalydande motionerna 1:637 av herrar Axel Kristiansson och

Nils-Eric Gustafsson samt II: 797 av herrar Elmstedt och Dahlgren, vari

hemställts,

a) att riksdagen måtte besluta, att extra avdrag vid taxeringen må medges

med två tredjedelar av kostnaden för skogsvägbyggnad, som under 1968

och 1969 genomförs i syfte att bereda i skogsnäringen arbetslös arbetskraft

sysselsättning i enlighet med motionernas syfte, samt

b) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig

författningsändring; ävensom

7) de likalydande motionerna 1:647 av fröken Stenberg samt 11:811 av

herrar Lothigius och Petersson, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag till sådan ändring av kommunalskattelagen,

att vidgad rätt till avdrag medges för kostnader för landskapsvårdande

åtgärder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1968

:?•

De ovan under 2) upptagna motionerna 1:254 och 11:324 behandlas i

detta betänkande endast i vad de avser rätt till avdrag för kostnader för

skogsplantering.

Värde ininskningsavdrag för skogsvägar

Gällande bestämmelser

Enligt bestämmelser i 22 § 1 mom. kommunalskattelagen och punkt 2 b

av anvisningarna till 22 § samma lag får vid beräkning av nettointäkt av

jordbruksfastighet en tredjedel av kostnaden för anläggning eller förbättring

av skogsväg avskrivas med 10 procent per år under tio på varandra följande

år, oavsett om anläggningens varaktighetstid är längre eller kortare än tio

år. Har den skattskyldige erhållit statsbidrag eller annat bidrag för utförande

av väganläggningen, får värdeminskningsavdrag endast åtnjutas på

den del av anläggningskostnaden, som den skattskyldige själv bestritt. Någon

rätt att förskjuta outnyttjade värdeminskningsavdrag till senare beskattningsår

föreligger inte. Om fastighet övergått till ny ägare genom köp,, byte

eller därmed jämförligt fång, får den tidigare ägaren det år fastigheten avyttras

på en gång åtnjuta avdrag för vad som återstår oavskrivet i beskatt-,

ningshänseende av kostnaden. I övriga fall då fastighet övergått till ny ägare,

exempelvis genom arv eller gåva, får den nye ägaren överta den tidigare

ägarens avskrivningsplan och således tillgodoföra sig de värdeminskningsavdrag,

som skulle ha tillkommit den förre ägaren, om denne fortfarande

ägt fastigheten.

Frågans tidigare behandling

Ovannämnda bestämmelser om rätt till avdrag för värdeminskning, på

skogsvägar tillkom genom beslut vid 1962 års riksdag på grundval av förslag

i propositionen nr 56. I de i anledning av propositionen väckta motionerna

1: 565 och II: 685, I: 566 och II: 687 samt I: 569 och II: 682 hemställdes

att avskrivningsunderlaget för skogsvägar skulle bestämmas till två

tredjedelar av anläggningskostnaden och i motionerna I: 57Ö och II: 686 att

hela anläggningskostnaden skulle få avskrivas.

I betänkande nr 40 anförde bevillningsutskottet.

Utskottet vill till en början erinra om att i propositionen inte ifrågasatts

någon ändring av hittills vid beskattningen tillämpade principer för avdragsrätt

i fråga om skogsvägar av mera tillfällig karaktär. Kostnad för

anläggande av sådana enklare vägar skall även i fortsättningen betraktas

som avdragsgill driftkostnad. Delade meningar kan självfallet råda om hur

stor del av anläggnings- resp. förbättringskostnaden för en mer permanent

skogsväg, som bör få avskrivas. Såsom skattelagssakkunniga och även departementschefen

framhållit kan inte alla permanenta skogsvägar med normalt

underhåll anses underkastade förslitning. Det torde vidare vara svårt

att för närvarande tillförlitligen bedöma i vad mån den framtida utvéck
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år i968

lingen inom skogsbruket kan komma att ställa andra och ökade krav på

skogsvägarna. Med hänsyn till de osäkra faktorer, som måste läggas till

grund vid avvägningen av hur stor del av anläggningskostnaden för permanenta

skogsvägar, som bör bli föremål för avskrivning, och då det nuvarande

inkomstbegreppet vid försäljning av fastighet inte avses skola ändras

i anledning av den föreslagna avskrivningsrätten, anser utskottet för sin

del, att tillräckliga skäl inte anförts för rätt till avskrivning å mer än en

tredjedel av anläggningskostnaden. Utskottet kan således inte tillstyrka

motionsyrkandena om att en större del av anläggningskostnaden för skogsvägar

än som föreslagits i propositionen skall få avskrivas.

Riksdagen beslutade i denna fråga i enlighet med utskottets förslag.

Samma spörsmål uppmärksammades i motioner vid 1963—1965 års riksdagar.

t de av riksdagen godkända betänkändena 1963:9, 1964:8 och 1985:6

avstyrkte bevillningsutskottet bifall till motionerna med i huvudsak samma

motivering som i betänkandet nr 40 vid 1962 års riksdag.

Motsvarande yrkande framställdes i motioner vid 1966 års riksdag.

Bevillningsutskottet tillstyrkte i sitt betänkande nr 4 bifall till motionerna.

I en vid betänkandet fogad reservation av herr John Ericsson m. fl.

avstyrkte reservanterna bifall till motionerna. Riksdagen beslutade i enlighet

med reservationen.

Även i motioner vid 1967 års riksdag framställdes yrkande om större avskrivningsunderlag

för skogsvägar.

I sitt betänkande nr 11 anförde bevillningsutskottet att frågan var föremål

för överväganden vid den översyn av bestämmelserna rörande skogsbeskattningen,

som pågick inom skogsskattekommittén. Med hänsyn därtill

ansåg utskottet det lämpligt att avvakta resultatet av pågående utredningsoch

lagstiftningsarbete, innan ställning togs till det i motionerna berörda

spörsmålet.

Motionerna

Som motivering för yrkandet i motionerna 1: 259 och II: 325 anförs bl. a.

följande. Kraven på en långt driven mekanisering av avverkningar och virkestransporter

gör en övergång till permanenta och förbättrade skogsbilvägar

naturlig och nödvändig. Åtskilliga områden saknar fortfarande tillfredställande

skogsbilvägar eller sådana av tillräcklig bärighet. För att

skogsindustrin skall kunna hävda sig i en hårdnande internationell konkurrens

också framdeles krävs betydande insatser på detta område. Därför

är det i hög grad angeläget att nyanläggning och förbättring av skogsbilvägar

stimuleras. Den avvägning som gjordes vid riksdagsbeslutet 1962

grundar sig på en skönsmässig bedömning.

Endast undantagsvis medför anläggandet av en skogsväg någon avsevärd

ökning av fastighetens värde. Skogsvägen byggs i allmänhet i samband med

avverkningen av ett större virkesförråd. Sedan det avverkningsmogna för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1988 5

rådet uttagits får vägen omedelbart minskad betydelse under längre eller

kortare tid beroende på avverkningens omfattning och den återstående skogens

ålderssammansättning. Avverkningsmetoder och mekanisering har således

i flertalet fall medfört en kortare utnyttjandetid även för s. k. permanenta

skogsbilvägar, i varje fall för deras ursprungliga ändamål. Däremot

tinns det anledning uppmärksamma att de enskilda skogsvägarna ofta utnyttjas

för friluftslivets ändamål. I princip borde skogsägaren vara berättigad

til! restitution av skatt på bilar och drivmedel till den del han kör på

egna skogsvägar. Självfallet är det närmast omöjligt att göra cn sådan avgränsning

på ett rättvist sätt, men en mera schablonmässig lättnad kan

givetvis tänkas. Med hänsyn till de ovannämnda fallen kan en viss kompensation

byggas in i de ifrågavarande värdeminskningsavdragen.

Starka skäl talar för att avskrivningsunderlaget i fråga om skogsbilvägar

bör omfatta väsentligt större del av anläggningskostnaderna än vad som

medges enligt nu gällande bestämmelser. En höjning till två tredjedelar av

anläggningskostnaden skulle innehära en i förhållande till de faktiska kostnaderna

skälig och riktig beskattningsregel. En reformering av avskrivningsreglerna

på detta område har ringa statsfinansiel! betydelse men kan

innebära en stimulans till ökade avverkningar, om konkurrenskraftiga

transporter kan ordnas. Det bör också kunna innebära ett bättre utnyttjande

av landets tillgängliga skogsresurser. 1 dagens sysselsättningssituation

föreligger dessutom arbetsmarknadspolitiska skäl för en ändring utan

afl invänta skogsskattekommitténs förslag.

I motionerna I: 63? och II: 797 framhåller motionärerna bl. a. En av de

naringar som i särskilt stor utsträckning drabbats av konjunkturnedgången

är skogsnäringen. Åtskilliga skogsarbetare, undersysselsatta jordbrukare

och småentreprenörer står utan arbete, och någon snar uppgång i konjunkturen

kan knappast skönjas. Då det är angeläget att i görligaste mån bibehålla

den yrkeskunniga arbetskraft som finns inom näringen borde någon

form av stimulansåtgärder till ersättningsarbete i nära anslutning vidtas,

men benägenheten att i nuvarande konjunkturläge inom skogsbruket verkställa

investeringar i t. ex. skogsvägar minskas i hög grad av de beskattningsregler

som nu gäller.

En lämplig väg att stimulera de i och för sig behövliga investeringarna i

skogsvägar och därmed skapa sysselsättning för de på området friställda är

att under begränsad tid medge direkt avdrag för den del av anläggningskostnaden

för skogsvägar som enligt gällande regler icke kan bli föremål för

värdeminskningsavdrag. I första hand är ett sådant stimulansavdrag behövligt

för åren 1968 och 1969. Den minskning av skatteintäkter, som genom

den förordade temporära åtgärden uppstår, kommer att bli avsevärt mindre

än de skatteintäkter som genom ökade arbetstillfällen tillkommer.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1968

6

Avdrag för kostnader för nyanlagd skogsplantering

Gällande bestämmelser

Vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet får enligt 22 § 1 mom.

kommunalskattelagen avdrag göras för följande särskilt till skogsbruk hänförliga

kostnader, nämligen kostnader för skogs vård och underhåll, såsom

förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning,

skogsindelning m. m., ävensom, då fråga är om skogsavverkning,

kostnader för virkets huggning, tillredning, utdrivning, flottning in. m.; försäkring

av arbetspersonal, byggnader, skog, förråd och inventarier, som ej

är att hänföra till personlig lösegendom m. in. Såsom avdragsgill kostnad

anses kostnad för skogsplantering på område, som tidigare burit växande

skog. Däremot medges enligt praxis ej avdrag för plantering av skog på

mark, som veterligen icke tidigare varit skogbevuxen. (RÅ 1953 not. Fi 1507

och 1959 not. Fi 129.)

Frågans tidigare behandling

I motionerna 1:36 och 11:47 vid 1961 års riksdag hemställdes att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t skulle begära förslag till sådan ändring i

kommunalskattelagen att avdragsrätt i någon form kunde beviljas för nyanläggning

genom skogsplantering.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 15 anförde bevillningsutskottet

bl. a.

Utskottet delar så till vida motionärernas uppfattning att beträffande

skog särskilda förhållanden föreligger, som kan motivera vissa avsteg från

principen att avdrag ej bör medges för grundförbättringskostnader. En viktig

faktor är att värdet av skogens tillväxt i princip alltid skall beskattas.

Vidare bör beaktas att med hänsyn till den långa tid, som förflyter innan

ett med skog nyplanterat område ger avkastning, fysisk person som utför

nyplantering å sin fastighet aldrig kommer att få åtnjuta avdrag för de

därpå nedlagda kostnaderna.---Visst fog synes således föreligga för

eu omprövning av avdragsfrågan. Emellertid har i anslutning till införandet

år 1959 av nya regler rörande beskattningen av skog i samband med

nyttjanderätt supplåtelser uttalats önskemål från riksdagens sida om en allmän

översyn av reglerna för skogsbeskattningen. Då det synes lämpligt att

förevarande spörsmål ägnas uppmärksamhet i dylikt sammanhang anser

utskottet sig icke böra tillstyrka motionsyrkandet om ett separat förslag i

fråga om avdrag för skogsplanteringskostnad.

: Samma yrkande som i de ovannämnda motionerna framställdes i motioner

vid 1962—1964 års riksdagar.

I de av riksdagen godkända betänkandena 1962: 40, 1963: 9 och 1964: 8

avstyrkte bevillningsutskottet motionerna under hänvisning till den översyn

av skogsbeskattningen, varom riksdagen uttalat önskemål år 1959.

Frågan uppmärksammades även i motioner vid 1965 års riksdag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1968

I sitt betänkande nr 6 erinrade bevillningsutskottet om att Kungl. Maj :t

år 1964 tillkallat tre sakkunniga — skogsskattekommittén — för att verkställa

en förutsättningslös översyn av bestämmelserna rörande skogsbeskattningen.

Utskottet förutsatte att kommittén därvid skulle beakta berörda

spörsmål och avstyrkte bifall till motionerna. Riksdagen beslutade i enlighet

med utskottets förslag.

Vid 1966 och 1967 års riksdagar aktualiserades frågan på nytt i motioner.

I sina av riksdagen godkända betänkanden 1966: 4 och 1967: 11 avstyrkte

bevillningsutskottet motionsyrkandena under hänvisning till pågående utredning.

Motionerna

I motionerna I: 173 och 11: 229 framhåller motionärerna att stora arealer

jordbruksmark under senare år tagits ur produktion i vårt land. Enligt uppgifter,

som redovisas i statsverkspropositionen, har under perioden 1956_

1966 sammanlagt ca 490 000 ha tagits ur produktionen. Skogsstyrelsen har

i samrad med lantbruksstyrelsen gjort en utredning om hur den nedlagda

jordbruksmarken utnyttjas. Enligt denna utredning har av den totala arealen

ca 36 % skogsodlats eller självföryngrats med skog av godtagbar beskaffenhet,

10 % har utnyttjats för vägar, bebyggelse och fritidsändamål o. d.

samt ca o % för annat ändamal. Ivvar är alltså ca 49 %, vilket motsvarar

ca 240 000 ha. Denna areal redovisas i utredningen som outnyttjad mark.

Rätteligen borde av denna areal ca 160 000 ha skogsodlas och 30 000 ha hållas

öppna för naturvårds- och fritidsändamål. Av ekonomiska och biologiska

skäl bör beträffande 50 000 ha inga åtgärder vidtagas.

Orsaken till att en så liten del av den igenlagda jordbruksmarken blir

skogsodlad är sannolikt att markägarna anser det vara en olönsam investering

med hänsyn till den långa omloppstiden. En faktor som säkert också

liar stor betydelse är att skattelagstiftningen lägger hinder i vägen för avdrag

vid den investering som görs i form av skogsodling. Då det är ett allmänt

intresse att den nedlagda sämre jordbruksmarken utnyttjas på ett riktigt

sätt torde det vara fullt försvarbart att avdrag erhålles vid beskattningen

för de åtgärder som vidtas av markägaren i form av skogsodling och liknande.

Detta skulle utan tvekan stimulera till ökade investeringar och på

så sätt minska den outnyttjade markarealen.

Motionärerna i motionerna I: 254 och II: 324 anför bl. a. Jordbruksrationaliseringen

beräknas leda till att betydande arealer odlad mark kommer

att planteras med skog. Nuvarande avdragsregler överensstämmer inte med

den princip som tillämpas på intäktssidan, nämligen att all tillväxt beskattas.

Någon principiell skillnad mellan kostnad för utsäde vid växtodling och för

skogsplantor kan inte gärna sägas föreligga. Det ter sig då naturligt att full

avdragsrätt skall föreligga för kostnad för skogsplantering, oavsett om marken

tidigare varit skogbevuxen eller ej.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1968

I motionerna 1: 380 och 11: 485 framhåller motionärerna angelägenheten

av att överförandet av dålig åkermark till skog på allt sätt stimuleras. Gällande

skattelagstiftning motverkar uppenbarligen sådana åtgärder. Det vore

önskvärt, framhåller motionärerna, att kostnad för skogsplantering i likhet

med skyddsdikning vore avdragsgill vid beskattningen, i all synnerhet som

den som utfört arbetet praktiskt taget aldrig själv får någon ekonomisk vinning

av åtgärden. Som bekant är de första gallringarna i en nyplantering

efter 20 år också att betrakta som en skogsvårdande åtgärd utan omedelbar

ekonomisk vinst. Nyanläggningar i form av skogsplantering har alltså

en helt annan karaktär än andra nyanläggningar vad gäller det ekonomiska

utbytet. Enligt motionärernas mening bör all skogsplantering vara avdragsgill

med hela kostnaden och från skattesynpunkt jämställas med nyanläggningar

i diken enligt riksdagens beslut år 1962.

Avdrag för kostnader för omplantering av fruktträd

Gällande bestämmelser

Enligt 22 § 2 mom. kommunalskattelagen får vid beräkning av inkomst

av jordbruksfastighet avdrag icke göras för bl. a. kostnad för grundförbättring

på fastigheten, såsom nyodling, vattenavledning och sjösänkning.

Nu återgivna bestämmelser äger tillämpning •säd redovisning av inkomst av

jordbruksfastighet såväl enligt den s. k. kontantprincipen som enligt bokföringsmässiga

grunder. Förbudet mot avdrag för grundförbättringskostnader

gäller även i inkomstkällorna annan fastighet och rörelse (25 § 2 inom.

och 29 § 4 mom. kommunalskattelagen).

Avdrag för vidmakthållande av en tillgång kan — förutom avdrag för

underhållskostnader — ifrågakomma antingen i form av värdeminskningsavdrag

eller genom avdrag för ersättningsanskaffning.

I rättspraxis har avdrag för kostnader för nyplantering av fruktträd o. d.

icke medgivits. Således vägrades en skattskyldig i rättsfallet RÅ 1958 not.

Fi 319 avdrag för kostnader för inköp av pilsticklingar. Enligt regeringsrättens

avgörande, 1952 ref. 5, har vidare vid taxering av handelsträdgårdsrörelse

avdrag för värdeminskning av fruktträd inte medgivits. Rosenoch

syrenbuskar i liandelsträdgårdsrörelse har med hänsyn till att trädgården

försålde s. k. snittblommor från dessa buskar ansetts hänförliga till

sådana anläggningstillgångar, att ersättning för skada på desamma till följd

av bombfällning icke ansetts utgöra skattepliktig intäkt i rörelsen (RÅ 1953

ref. 6).

Frågans tidigare behandling

I en den 28 december 1960 avgiven promemoria med förslag till bestämmelser

om värdeminskningsavdrag på täckdikningsanläggningar och skogsvägar

vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet (stencilerad) har

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1968

S

skattelagssakkunniga diskuterat olika möjligheter att genom värdeminskningsavdrag

tillgodose yrkesfruktodlingens intresse av ändamålsenliga avdragsregler

men funnit, att för praktiskt taxeringsbruk lämpliga regler

svårligen kunde tillskapas med mindre en utvidgning av inkomstbegreppet

skedde för dylika anläggningar. Då en sådan lösning icke ansågs böra väljas

Och- avdrägsrättén för anläggningskostnad för fruktodling fick anses

utgöra ett delproblem av den större frågan om vidgade möjligheter till resultatutjämning

för denna näringsgren, fann de sakkunniga, att gällande regler

om ersättningsanskaffningsavdrag för dylika anläggningar tills vidare

borde bibehållas.

Föredragande departementschefen har i proposition nr 56 till 1962 års

riksdag uttalat, att han i likhet med de sakkunniga inte kunde förorda att

avskrivningsregler för det dåvarande infördes beträffande fruktodlingar.

Frågan om behov av ändrade beskattningsregler härutinnan kunde anses

föreligga borde enligt departementschefens mening prövas sedan allmänna

skatteberedningen framlagt sina förslag.

I motionerna I: 302 och II: 373 vid 1965 års riksdag hemställdes om rätt

till avdrag vid beskattningen för kostnad för omplantering av fruktträd.

Bevillningsutskottet, som avstyrkte bifall till motionerna, uttalade i sitt

av riksdagen godkända betänkande nr 6, att den föreslagna utökade rätten

till avdrag för plantering av fruktträd var av komplicerad beskaffenhet och

att frågan inte kunde lösas utan betydande avsteg från gällande beskattningsprinciper.

Utskottet var därför inte berett att tillstyrka omedelbara

lagstiftningsåtgärder i ämnet utan ansåg att frågan borde bli föremål för

överväganden, sedan allmänna skatteberedningen slutfört sitt utredningsuppdrag.

Även vid 1966 och 1967 års riksdagar framställdes i motioner motsvarande

yrkande.

I sina av riksdagen godkända betänkanden 1966:4 och 1967:11 ansåg

bevillningsutskottet sig inte kunna tillstyrka omedelbara lagstiftningsåtgärder

i ämnet men uttalade att frågan borde bli föremål för närmare bedömanden

sedan företagsskatteutredningen slutfört sitt utredningsuppdrag.

Motionerna

I motionerna 1: 381 och 11: 486 framhålls i huvudsak följande. För att

göra svensk fruktodling konkurrenskraftig gentemot den utländska krävs

att behovet av manuell arbetskraft nedbringas. Av denna anledning sker

en mycket hård beskärning av träden för att förhindra dessa att tillväxa

på höjden. Härigenom erhåller man fruktträd på vilka allt arbete kan utföras

utan utnyttjande av stegar. Samtidigt medför den hårda beskärningen

att trädens livslängd avsevärt förkortas. Den torde nu uppgå till mellan 15

och 20 år. Då nya träd måste planteras är det önskvärt att det sker på områden,

vilka tidigare inte burit fruktträd. Genom en successiv förflyttning

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1968

av trädodlingsområdet kan en tillfredsställande växtföljd erhållas. Gällande

bestämmelser angående avdragsrätten vid omplantering av fruktträd missgynnar

en sådan rationell fruktodling. Möjligheterna att undvika parasitangrepp

minskar också när omplanteringen sker, där träden tidigare varit

placerade. Med hänsyn till fruktodlingens allmänna lönsamhet och möjligheten

att motverka parasitangrepp framstår det som önskvärt att gällande

lagstiftning ändras.

Avdrag för kostnader för landskapsvårdande åtgärder

Gällande bestämmelser

Enligt 22 § kommunalskattelagen får avdrag göras för kostnad för reparation

och underhåll av markanläggningar men inte för kostnader för ny-,

till- eller ombyggnad på fastigheten eller för grundförbättring därpå, såsom

nyodling, vattenavledning, sjösänkning in. in. dyl. Såsom ovan nämnts får

vidare vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet avdrag göras för

följande särskilt till jordbruk hänförliga kostnader, nämligen kostnader

för skogs vård och underhåll, såsom förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll,

skogskultur, skyddsdikning, skogsindelning in. m., ävensom,

då fråga är om skogsavverkning, kostnader för virkets huggning, tillredning,

utdrivning, flottning m. m.; försäkring av arbetspersonal, byggnader, skog,

förråd och inventarier, som ej är att hänföra till personlig lösegendom m. m.

Såsom avdragsgill kostnad anses kostnad för skogsplantering på område, som

tidigare burit växande skog. Däremot medges enligt praxis inte avdrag för

plantering av skog på mark, som inte tidigare varit skogbevuxen.

Motionerna

Till stöd för yrkandet i motionerna 1:647 och 11:811 anförs i huvudsak.

Avsevärda områden som tidigare varit åkerareal har nu vuxit igen utan att

någon skogsodling ägt rum. Kartläggning av dessa förslummade områden

pågår i olika län, och arbetsmarknadsstyrelsen har redan i en del fall medverkat

till förbättringar. Dessa arbeten utgör en försvinnande liten del av

det behov som nu föreligger. Den väsentliga landskapsvården har emellertid

jordbrukarna ombesörjt. Det torde däremot stå alldeles klart att jordbruket

inte är i stånd att behålla landskapsbilden i ursprungligt skick. Landskapsvård

medför kostnader som inte förräntas, och ingen eller ringa

ersättning utgår för det nedlagda arbetet. Ett sätt att styra utvecklingen är

att öka den skogsplanterade arealen, varigenom större del av den nedlagda

arealen återföres till produktiv mark. Härför erfordras emellertid en nödvändig

förändring av den nuvarande skattelagstiftningen. Kostnaderna för

skogsplantering på nedlagd åkermark är nämligen inte avdragsgilla. Det

är följaktligen ett önskemål att skattelagstiftningen reformeras så, att den

inte verkar hindrande för ett rationellt utnyttjande av berörda arealer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år W68 n

I de områden där skogsproduktion inte är lämplig och odlingslandskapet

av pietetsskäl bör kvarlämnas är det nödvändigt att stimulera markägaren

till åtgärder för landskapets bevarande. Resurserna hos statens naturvårdsverk

blir aldrig så stora att det är möjligt att behålla en öppen kulturbygd.

Av denna anledning är det viktigt att få markägaren såsom medhjälpare

i den stora upprustning som nu erfordras. För att stimulera till en

aktiv landskapsvård bör sålunda skogslagstiftningen utformas så, att den ger

avdragsrätt för åtgärder i naturvårdande syfte.

Utskottet

I de förevarande motionerna har framställts yrkanden dels om ändringar

av bestämmelserna om avdrag för kostnader för skogsvägar och dels om

avdragsrätt för vissa andra markanläggningskostnader.

Utskottet behandlar till en början motionsyrkandena om ändrade regler

för avdrag för kostnader för skogsväg a r. Enligt gällande bestämmelser

får vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet en tredjedel av

kostnaden för anläggning eller förbättring av permanent skogsväg, som

bestritts av den skattskyldige och avser arbete, vilket utförts under den tid

han ägt fastigheten, avskrivas med tio procent per år enligt särskild avskrivningsplan,

oavsett om anläggningens varaktighetstid är längre eller kortare

än tio år.

I motionerna I: 259 och II: 925 hemställs att avskrivningsunderlaget för

skogsvägar skall bestämmas till två tredjedelar av anläggningskostnaden.

Yrkandet i motionerna 1:637 och II: 797 om extra avdrag med två tredjedelar

av anläggningskostnaden för skogsvägbyggnad under åren 1968 och

1969 avser att stimulera till investeringar i skogsvägar och därigenom skapa

ökade sysselsättningsmöjligheter för den inom skogsbruket friställda arbetskraften.

Utskottet vill inte bestrida att ett större avskrivningsunderlag för beräkning

av värdeminskningsavdrag på skogsvägar möjligen kan vara befogat

med hänsyn till den snabba utveckling och mekanisering, som skett inom

skogsbruket under senare år. Enligt vad utskottet erfarit är detta spörsmål

föremål för överväganden vid den översyn av bestämmelserna rörande

skogsbeskattningen, som för närvarande pågår inom skogsskattekommittén.

Av uppgift i årets riksdagsberättelse framgår att kommittén beräknas slutföra

sitt arbete under första halvåret 1968. Innan ställning tagits till kommitténs

förslag, är utskottet inte berett tillstyrka omedelbara lagstiftningsåtgärder

i ämnet och avstyrker därför motionerna 1:259 och 11:325 samt

I: 637 och II: 797.

Kostnad för nyplantering av skog på mark, som tidigare inte

varit beväxt med skog, har i rättspraxis ansetts hänförlig till icke avdrags
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1968

gill omkostnad i överensstämmelse med principen att avdrag vid beskattningen

inte medges för grundförbättringskostnader.

I motionerna I: 173 och II: 229, I: 254 och II: 324 samt I: 380 och II: 485

hemställs om skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om sådan ändring

av kommunalskattelagen att avdrag kan medges för kostnader för skogsplantering.

Med hänsyn till den långa tid, som förflyter innan nyplanterad skog

på en fastighet ger produktiv avkastning, kan en skattskyldig inte alltid

erhålla kompensation för de av honom nedlagda kostnaderna för nyodling

av skog. Visst fog föreligger därför för en omprövning av frågan om

avdrag för kostnad för nyanlagd skogsplantering. Även detta spörsmål är

emellertid föremål för skogsskattekommitténs uppmärksamhet. På grund

därav och då frågan inte kan bedömas utan beaktande av utformningen av

skogsbeskattningsreglerna i övrigt anser utskottet sig inte böra tillstyrka

yrkandena om ett separat förslag rörande avdrag för skogsplanteringskostnader.

Utskottet avstyrker således motionerna I: 173 och II: 229, I: 254 och

II: 324 samt I: 380 och II: 485.

En delvis likartad fråga har aktualiserats i motionerna I: 647 och II: 811,

vari hemställs om riksdagsskrivelse med begäran om sådan ändring av

beskattningsreglerna, att vidgad rätt till avdrag medges för kostnader för

landskapsvårdande åtgärder.

Till den del yrkandet innefattar avdragsrätt för skogsplantering på nedlagd

åkermark får utskottet hänvisa till vad ovan anförts.

Om en markägare för att tillgodose naturvårdsintressena efter nedläggning

av jordbruksdriften vill bevara det öppna odlingslandskapet torde han

redan enligt nuvarande bestämmelser vara berättigad till avdrag för de

kostnader han nedlägger på buskbekämpning, besprutning och andra åtgärder

för att förhindra att marken växer igen. I detta sammanhang bör

även erinras om att lanbruksstyrelsen i sina nyligen utfärdade anvisningar

för tillämpningen av kungörelsen om statligt stöd till jordbrukets rationalisering

m. m. (SFS 1967: 453) uttalat, att lantbruksnämnderna, när starka

skäl talar för att en bygd bör hållas öppen men igenbuskning eller skogsplantering

trots detta kan väntas, i mån av resurser bör, där så är möjligt

och från allmän synpunkt önskvärt, söka bidra till att förutsättningar för

rationell jordbruksdrift uppkommer. Med det anförda anser utskottet sig

ha besvarat yrkandet i motionerna I: 647 och II: 811.

Enligt gällande rättspraxis medges vid taxeringen inte avdrag för kostnader

för nyplantering eller för värdeminskning av fruktträd. Rätt till avdrag

föreligger däremot för kostnader för omplantering av fruktträd

på mark, som tidigare varit planterad med sådana träd, och för omympning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1968 13

I motionerna I: 381 och II: 486 hemställs att rätt till avdrag för kostnader

för yrkesfruktodlares omplantering av fruktträd även skall föreligga,

då omplanteringen sker på mark, som tidigare inte utnyttjats för fruktodling.

I motionerna framhålls att fruktträdens livslängd inom de yrkesmässiga

odlingarna avsevärt förkortats genom kravet på ökad avkastning

och hård beskärning. Sålunda görs i regel nyplantering eller omplantering

redan efter 15—20 år. För att förhindra parasitangrepp sker omplanteringen

vanligen på mark, som inte tidigare varit planterad med fruktträd.

I fråga om anläggningstillgångar av fast egendoms natur byggde skattelagstiftningen

tidigare på den huvudprincipen att vad som inflöt vid försäljning

av sådana tillgångar inte utgjorde skattepliktig intäkt. Mot bakgrunden

därav tedde det sig naturligt att inte medge avdrag för sådana kapitalinvesteringar,

som vid en avyttring av fastigheten inte generellt blev

beskattade. Frågan om avdrag för kostnader för nyplantering av fruktträd

har emellertid delvis kommit i ett annat läge efter införandet av en »evig»

realisationsvinstbeskattning vid avyttring av fastighet. Med hänsyn till

fruktträdens begränsade livslängd borde rätteligen någon form av avdrag

for anläggningskostnaderna medges. Med nuvarande system för beskattning

av realisationsvinster torde det inte inge några allvarligare betänkligheter

av principiell natur att införa rätt till avdrag för kostnader för plantering

av fruktträd inom den yrkesmässiga fruktodlingen. Tidigare utredning

i ämnet har emellertid visat att denna fråga inte kan lösas lika enkelt

som t. ex. beträffande skogsvägar och täckdikningsanläggningar. Utskottet

är därför inte berett att nu tillstyrka ändrade beskattningsregler

men förutsätter att frågan blir föremål för förnyade överväganden sedan

företagsskatteutredningen slutfört sitt utredningsuppdrag.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1:381 och 11:486.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

A) beträffande avdrag för skogsvägar

att riksdagen avslår

1) motionerna 1:259 och 11:325,

2) motionerna 1:637 och 11:797;

B) beträffande avdrag för skogsplantering

att riksdagen avslår

1) motionerna I: 173 och II: 229,

2) motionerna 1:254 och 11:324, i vad de behandlas i

detta betänkande,

3) motionerna 1:380 och 11:485;

C) beträffande avdrag för landskapsvårdande åtgärder

att riksdagen avslår motionerna I: 647 och II: 811;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1968

D) beträffande avdrag för omplantering av fruktträd

att riksdagen avslår motionerna 1:381 och II: 486.

Stockholm den 5 mars 1968

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),.

Wärnberg (s), Tage Johansson (s), Lundström (fp), Wirmark (s), Tistad

(fp) och Fälldin* (ep); samt

från andra kammaren: herrar Brandt (s), Allard* (s), Vigelsbo (ep),

Andersson i Essvik (s), Eriksson i Bäckmora (ep), fru Holmqvist (s), herrar

Enskog (fp), Nyström (s), Lothigius (h) och Öhvall* (fp).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

1) av herrar Lundström (fp), Tistad (fp), Fälldin (ep), Vigelsbo (ep)*

Eriksson i Bäckmora (ep), Enskog (fp) och Öhvall (fp).

2) av herr Lothigius (h).

ESSELTE AB. STHLX 68

814145

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.