Betänkande med anledning av motioner beträffande missbruk av teknisk sprit.
1968-03-14 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1968:21, Betänkande med anledning av motioner beträffande missbruk av teknisk sprit.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1968
1
Nr 21
Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner beträffande
missbruk av teknisk sprit.
(l:a avd.)
Bevillningsutskottet upptar till behandling i ett sammanhang följande
motioner
1) motionen II: 63 av herr Sjönell, vari hemställts att riksdagen i skrivelse
till Ivungl. Maj :t måtte påtala missbruket av s. k. T-sprit och begära åtgärder
för att förhindra detta i enlighet med vad i motionen anförts;
2) motionen II: 101 av herrar Fridolfsson i Stockholm och Werner, vari
hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära en skyndsam
utredning med förslag syftande till att tillverkningen av T-spriten ändras
i vad avser dess kemiska sammansättning, samt att försäljningen av Tspriten
underkastas skärpt kontroll;
3) motionen II: 102 av herr Gustafsson i Borås, vari hemställts att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära att utvecklingen av T-spritmissbruket
följs med största uppmärksamhet och att åtgärder för att stävja
detta missbruk vidtas.
Gällande bestämmelser m. m.
Försäljningen av teknisk sprit regleras i förordningen om försäljning av
teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat (SFS 1961: 181). Enligt 1 § denna
förordning benämns teknisk sprit, som denaturerals så att förtäring därav
kan betraktas som utesluten, starkdenaturerad sprit. Sådan sprit får enligt
5 § säljas under samma villkor som gäller för drivande av handel i allmänhet.
Denatureringen för starkdenaturerad sprit fastställs av kontrollstyrelsen.
Tillverkare av sådan sprit är f. n. endast AB Vin- och Spritcentralen.
Kontrollstyrelsen har i ett fr. o. m. den 1 september 1966 gällande cirkulär
med stöd av nämnda förordning meddelat vissa bestämmelser rörande teknisk
sprit. Dessa innebär huvudsakligen att s. k. T-sprit ersätter bl. a.
röd- och blåsprit. T-spriten, som är ofärgad, består av 95-procentig cellulosaråsprit,
denaturerad med 20 ml metyletylketon och 30 ml metylisobutylketon
för kg.
Cirkuläret innehåller vidare bl. a. följande anvisningar och upplysningar.
Till starkdenaturerad sprit hänförs T-sprit, karburatorsprit och kylarsprit.
1 Bihung till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 21
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1968
Denaturerad sprit får inte säljas eller utlämnas, då särskild anledning
föreligger att antaga, att spriten är avsedd att användas i berusningssyfte.
Den som bryter häremot straffas som för olovlig försäljning av rusdrycker.
På kärl, vari starkdenaturerad sprit utlämnas vid försäljning, skall —
utöver vad gäller i fråga om brandfarlighet — på tydligt sätt finnas angivet
uppgift om varuslaget (T-sprit etc.) och orden »Farligt att förtära».
Genom undersökningar och för söksförsäljning har T-spriten befunnits
vara väl användbar i de fall, där tidigare röd- eller blåsprit använts, och
den har visat sig kunna ersätta olika slag av specialdenaturerad sprit, som
används för tekniska ändamål. T-sprit, karburatorsprit och kylarsprit kan
av återförsäljare och förbrukare utan särskilt tillstånd inköpas i större poster
hos AB Vin- & Spritcentralen.
Med hänsyn till T-spritens mångsidiga användbarhet kommer kontrollstyrelsen
att i fortsättningen endast i begränsad omfattning medge att specialdenaturerad
sprit inköps eller importeras för tekniskt ändamål.
Införandet av T-spriten föregicks av en försöksförsäljning genom vissa
butikskedjor, vilka endast redovisade positiva erfarenheter. Ändringen var
motiverad av dels en strävan att få fram en mångsidigt användbar sprittyp
som inte är obehaglig för förbrukaren att handskas med men som ändå inte
inbjuder till missbruk, dels att genom införandet av en enhetssprit underlätta
producentens och återförsäljarens lagerhållning. De nya bestämmelserna
om T-sprit berör inte endast de för allmänheten tillgängliga sprittyperna
utan även vissa delar av industrins och hantverkets förbrukning. Tillverkare
av färger och lösningsmedel, tvättmedel, läkemedel samt av olika
kemislc-tekniska preparat liksom ett flertal andra tillverkarkategorier är ofta
förhållandevis stora förbrukare av teknisk sprit. De kunde av olika skäl inte
använda röd- eller blåsprit utan köpte i stället sprit, som denaturerats för
det särskilda ändamålet. På grund av svårigheten att ändra sammansättningen
av väl utprovade och av köparna kända produkter har det varit
svårt att förmå förbrukarna att gå ifrån en sedan länge använd denaturering.
Detta förhållande i förening med att denatureringsmedlens effekt bedömts
olika vid skilda tidpunkter samt att åtskilliga denatureringsmedel
tillkommit under årens lopp gjorde att antalet sätt att specialdenaturera
teknisk sprit successivt ökade i omfattning. Denna utveckling ledde till att
specialdenatureringen blev en arbetskrävande och betungande uppgift för AB
Vin- & Spritcentralen. Kontrollstyrelsen har i samband med T-spritens införande
sökt förenkla denna hantering genom att med vissa undantag från
och med den 1 januari 1967 återkalla alla tillstånd till inköp eller införsel av
specialdenaturerad sprit. Köparna hänvisas till att använda T-sprit eller,
om exempelvis koncentrerad sprit erfordras, använda sådan sprit denaturerad
såsom T-sprit, vilken får inköpas utan särskilt tillstånd. Undantagen från
återkallelse!! gäller bl. a. tillverkare av kosmetiska preparat, livsmedel och
läkemedel.
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1968
3
Enkätundersökning beträffande T-sprit
Kontrollstyrelsen har under hösten 1967 i samråd med socialstyrelsen
genomfört en enkätundersökning rörande förtäringen av T-sprit. Undersökningen
är en uppföljning av en liknande undersökning, som genomfördes
under hösten 1966, och är föranledd av uppgifter om att T-sprit i ökad omfattning
använts för förtäring.
Man har med denna enkät närmast velat klarlägga attityder gentemot
och erfarenheter av den nya produkten — ca ett år efter dess introduktion
hos polismyndigheter, nykterhetsnämnder, socialnämnder, barnavårdsnämnder,
sjukvårdsstyrelser och sjukhus.
De frågor som berörda myndigheter ombetts besvara var:
1. Har det enligt era erfarenheter eller bedömanden, efter T-spritens införande,
skett någon förändring i frekvensen av fall där personer i berusningssyfte
druckit denaturerad sprit?
2. Har sådan berusning iakttagits hos ungdomar?
3. Bedöms fyllerister, som tidigare har berusat sig på denaturerad sprit,
ha ökat sin konsumtion ytterligare efter T-spritens införande?
4. Företer fyllerister som har berusat sig på T-sprit en annan bild i fråga
om berusningsgrad eller berusningssymtom än de som tidigare har druckit
annan denaturerad sprit?
5. Varpå grundar ni er uppfattning om att T-sprit i förekommande fall
har förtärts?
Av de totalt drygt 100 myndigheter och sjukhus som kontrollstyrelsen
tillställt frågeformulär har 1 nykterhetsnämnd och 3 sjukhus ej inkommit
med svar.
De inkomna svaren återges nedan i tabellform:
Tab 1
ökning enstaka ingen minskning vet
fall ändring ej
Svar på fråga 1 46 2 50 8
» » » 2 ........ 7 22 71 1 5
» » » 3 35 6 28 41
Nej Ja Vet ej
Svar på fråga 4 ........ 52 28 26
Av de 46 som på fråga 1. svarat, att det inträtt eu ökning, bedömer 17
ökningen som markant och 9 som måttlig. Analogt anger 6 en markant
ökning och 14 en måttlig ökning av konsumtionen av T-sprit hos redan
tidigare kända förbrukare av denaturerad sprit i berusningssyfte (fråga 3).
Kommentar till svaren på fråga 4: de som svarat »Ja» säger ofta, att de
som förtärt T-sprit är mer »kolli»-liknande och hjälplösa än andra fylleIj-
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 21
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1968
rister. Om detta beror på förhöjd konsumtion, högre berusningseffekt eller
annan egenskap hos T-spriten har inte framkommit.
Hur olika typer av myndigheter har fördelat sina bedömningar framgår
av följande tabeller. I dessa har, under beteckningen »nykterhetsnämnder»,
även medtagits svaren från social- och barnavårdsnämnderna i Stockholm
samt socialförvaltningarna i Malmö och Göteborg.
Tab. 2. Svar på fråga 1.
nykterhets-
nämnder1
polis
sj ukhus
summa
ökning..........
......... 24
12
10
46
enstaka fall......
2
2
ingen ändring . . . .
minskning ......
........ 7
17
26
50
8
vet ej ..........
........ 1
2
5
Tab. 3. Svar på fråga 2.
nykterhets-
nämnder1
polis
sjukhus
summa
ökning.........
......... 3
4
7
enstaka fall.....
......... 8
10
4
22
ingen ändring2...
......... 20
20
31
71
minskning .....
1
1
vet ej .........
......... 1
4
5
Tab. 4. Svar på fråga 3.
nykterhets-
nämnder1
polis
sjukhus
summa
ökning.........
......... 18
11
6
35
enstaka fall.....
......... 1
1
ingen ändring .. .
......... 3
19
6
28
minskning .....
vet ej .........
......... 10
31
41
Tab. 5. Svar på fråga 4.
nykterhets-
nämnder1
polis
sjukhus
summa
ia.............
......... 10
9
9
28
nei ...........
......... 16
15
21
52
vet ej .........
......... 6
7
13
26
nykterhetsnämndernas bedömningar kan
man
skönja en
tendens till
större erfarenheter av ett ökat T-spritmissbruk än i polisens. Sjukhusen har
inte så stora erfarenheter — med några få undantag: Serafimerlasarettet
och Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm, Sala länslasarett, Sundsvalls lasarett
och Kiruna lasarett. En någorlunda god samstämmighet i bedömningarna
1 Inkl. social- och barnavårdsnämnder
a Ingen förekomst bland ungdomen
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1968 5
finner man i områden där problemen tycks vara störst nämligen i Stockholm,
Kalmar, Karlskoga, Gävle, Sundsvall och Kiruna och något mindre
god i Malmö, Eskilstuna och Örebro.
Hos ungdomen kan enligt svaren inget större missbruk skönjas. Uttalandena
sträcker sig praktiskt taget aldrig längre än till »enstaka fall».
Skolöverläkaren känner inte till något fall där T-sprit har förtärts.
Av de inkomna svaren framgår, att det mestadels är de med sociala anpassnings-
och bostadsproblem belastade klientelet, som nyttjar T-sprit i
berusningssyfte. Den tycks vidare drickas mera ogenerat än tidigare.
Rapporter till socialstyrelsen från samtliga allmänna vårdanstalter för
alkoholmissbrukare lämnar för perioderna juni och juli—augusti följande
information om förekomsten av T-sprit som berusningsmedel bland vårdanstalternas
klientel:
Har konsumtion av 1-sprit konstaterats bland de patienter som vårdats
och vårdas på anstalten?
Ja Nej
Juni.............. 28 4
Juli-aug........... 29 3
Juni
Juli—
-aug.
Antal
%
Antal
0/
/o
I a) Antal nyintagna och från försöksper-
mission återtagna patienter........
b) därav med konstaterad T-spritkon-
640
1 497
sumtion...................
123
19,2
321
21,4
c) antal fall under b) där konsumtion av
teknisk sprit tidigare inte — såvitt
är känt — förekommit............
44
35,8
123
38,3
II a) Antal fall av berusning på vårdan-
stalten..................
b) därav med T-sprit som berusnings-
60
134
medel...................
34
56,7
59
44,0
c) Antal fall under b) där konsumtion
av teknisk sprit tidigare inte — så- vitt är känt — förekommit ......
17
50,0
26
44,0
Frågans tidigare behandling
På hemställan av bevillningsutskottet (BeU 1967:32) avslog 1967 års
riksdag ett motionsyrkande om riksdagsskrivelse angående missbruket av
T-sprit med begäran om åtgärder häremot. Utskottet anförde därvid bl. a.
följande.
Villkoret för att teknisk sprit skall få säljas fritt är att varan kan betecknas
som starkdenaturerad, vilket innebär att förtäring därav skall anses
vara utesluten. Denna bestämmelse får givetvis inte tolkas så att denature
-
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 11)68
ringen måste skärpas så snart det kan visas att någon förtärt sprit, som
betecknas som starkdenatnrerad. Erfarenheterna har visat att vissa smärre
grupper alkoholmissbrukare tillgriper praktiskt taget vilka surrogat som
helst för att uppnå berusningseffekt, och en skärpning av denatureringen
med utgångspunkt från vad dessa konsumenter skulle finna tillräckligt motbjudande
för att avstå från förtäring skulle göra spriten oanvändbar för
de tekniska ändamål till vilka den är avsedd. Av de uppgifter om missbruk
som motionären åberopar kan i stort sett endast utläsas att de som
använt röd- eller blåsprit övergått till T-sprit i samband med att de tidigare
sorterna dragits in. Om dessa missbrukare bar en i någon mån större konsumtion
av T-spril än de hade av röd- eller blåsprit skall detta alltså vägas
mot de påtagliga fördelar som T-spriten medfört för handeln och den legitima
förbrukningen. Först om det kan visas att T-spriten i nämnvärd omfattning
skulle inbjuda sådana kategorier till missbruk som normalt inte
kan förväntas hemfalla till missbruk av denaturerad sprit, tinns det enligt
utskottets mening anledning att överväga en skärpning av denatureringen.
En dylik åtgärd skall dock inte vidtas av Kungl. Maj:t utan av tillsynsmyndigheten,
kontrollstyrelsen. Utskottet har erfarit att kontrollstyrelsen
med uppmärksamhet följer frågan om missbruk av T-sprit och att de uppgifter
som hittills inkommit inte tyder på någon oförutsedd breddning av
detta missbruk. Det har vidare upplysts att en väsentlig ändring av denatureringen
eller en färgning av spriten i hög grad skulle kunna begränsa
den nya sprittypens avsedda användning.
Motionerna
II: 63
Motionärerna hänvisar särskilt till vad socialnämnden i Stockholm i samband
med den ovan redovisade enkätundersökningen anförde i sitt svar på
frågan om efter T-spritens införande någon ändring inträffat i frekvensen
av fall då klienterna i berusningssyfte druckit denaturerad sprit. Nämnden
fann att situationen försämrats sedan föregående enkät i december 1966.
Vidare framhöll socialnämnden: »Inom klientelet saväl vid nämndens natthärbärgen
som vid Vårdhemmet Högalid förekommer sålunda ett massivt
drickande av T-sprit. Det antal 1 al 1 som missbrukar T-sprit torde vida ö\eistiga
antalet fall, som tidigare missbrukat röd- och blåsprit.»
Som svar på övriga frågor anförde socialnämnden alt i flera fall har missbruk
av T-sprit iakttagits bland personer i 21-årsåldern, samt att klienter
som tidigare druckit denaturerad sprit bedömes ha ökat sin konsumtion
»i väsentlig grad» efter T-spritens införande. Som förklaring på den ökade
konsumtionen framhöll socialnämnden, alt »T-spriten är billig och ytterst
lättåtkomlig med svag denaturering, färglös och synes lätt att förtära». På
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1968
7
frågan huruvida klienter som förtärt T-sprit företer andra symtom än de
som tidigare druckit denaturerad sprit svarade socialnämnden, att »en Tspritberusad
synes snabbare bli medvetslös och ha större återställarbehov».
I sitt svar refererade socialnämnden i Stockholm dessutom till följande:
»Ett stort antal klienter framhåller T-spritens tillkomst som ’en välsignelse’
med hänsyn till det låga priset, den ringa denatureringsgraden och
den höga berusningseffekten.»
Med bakgrund av denna redovisning måste det anses vara av största vikt
alt åtgärder vidtas för alt förhindra missbruk av T-sprit. För att begränsa
missbruket kan två handlingslinjer följas. Antingen måste åtkomstmöjligheterna
beskäras eller också kan T-spriten göras mindre drickbar genom
tillsättande av något ytterligare preparat. Det förstnämnda alternativet synes
kunna leda till administrativa svårigheter samtidigt som det lägger
ett alltför stort ansvar på försäljningsställena i detaljhandelsledet. Erfarenheterna
hittills tyder på att åtgärder riktade mot T-spritens drickbarhet
— t. ex. genom tillsats av ett färgat och ur smaksynpunkt motbjudande
preparat — kan få avsevärd effekt. Det torde vara möjligt att skärpa
denatureringen utan att fördenskull begränsa T-spritens egentliga användningsområde.
II: 101
I denna motion hänvisas till den enkät som socialstyrelsen gjort på de
allmänna alkoholistanstalterna och som visar att 20,8 % av alla nyintagna
under juni—augusti 1967 druckit T-sprit. 1/3 av dessa hade aldrig tidigare
förtärt dylik sprit.
Det är enligt motionärernas mening angeläget att snarast finna en lösning
på detta allvarliga och snabbt växande problem. Det är en avsevärd
grupp som berörs av problematiken. Bakomliggande faktorer utgörs inte
sällan av äktenskaplig misär, bostadslöshet, arbetslöshet o. d. De många
hemlösa är en realitet i våra storstäder. I huvudstaden räknar man med ca
2 000 helt hemlösa. I denna pressande situation tar många sin tillflykt till
den billiga T-spriten. Sedan bär det oftast raskt utför i asocialitet.
Den radikala lösningen på längre sikt ligger givetvis inte i regleringar och
förbud men väl däri att man röjer i de sociala förhållanden som är utgångspunkten
för T-spritkonsumtionen.
Med hänsyn till det snabbt växande problemet måste man dock finna
även andra och mer direkta lösningar. Länkrörelsens representanter har
också vid upprepade tillfällen erinrat härom. För att angripa problemet
kan man tänka sig två möjliga lösningar. För det första: att tekniskt förändra
T-spriten så att den blir helt otjänlig som berusningsmedel. Försök
i detta avseende lär pågå genom kontrollstyrelsens försorg. För det andra:
förhindra bensinstationerna att försälja T-sprit till annat än uppenbar fordonsservice.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1968
II: 102
Också i denna motion åberopas enkätundersökningen under hösten 1967.
Av de inkomna svaren framgår att det mestadels är det med sociala anpassnings-
och bostadsproblem belastade klientelet som använder T-sprit i berusningssyfte.
Hos ungdomen har endast enstaka fall av missbruk konstaterats.
Hos det socialt missanpassade klientelet tycks T-spriten användas i högre
utsträckning än den gamla röd- och blåspriten. Från ett flertal håll tillskrivs
detta T-spritens färglöshet, som gör det svårt att utseendemässigt
skilja den från annan alkohol.
En undersökning på Maria alkoholpoliklinik i Stockholm redovisar 14
fall av missbruk av T-sprit på 45 dagar. Patienterna var mellan 29 och 55
år. Fem av dem hade aldrig tidigare förtärt teknisk sprit. Enligt tidningsuppgifter
har det också förekommit dödsfall där T-spriten misstänks ha
varit den direkta dödsorsaken.
Det är givetvis av stort intresse att missbruket av T-sprit stoppas eller
att man åtminstone vidtar åtgärder för att hindra eu ytterligare spridning.
I motioner till 1967 års riksdag framfördes krav på åtgärder riktade mot
T-spritens drickbarhet. I bevillningsutskottet tillbakavisades detta krav
bl. a. med motiveringen att eu väsentlig ändring av denatureringen eller en
färgning i hög grad skulle kunna begränsa den nya sprittypens avsedda användning.
Det torde dock vara uppenbart att om den hittillsvarande tendensen
till ökning av missbruket av T-sprit fortsätter måste åtgärder för att
stävja missbruket vidtas. Det kan komma att visa sig nödvändigt att återgå
till den tidigare ordningen med olika former av teknisk sprit, där de färglösa
och mindre denaturerade endast får försäljas under kontroll. Även i nuvarande
läge kan åtgärder vidtas. Det vore t. ex. lämpligt att förse flaskorna
med påskrift om försäljningsställe, så att högt frekventerade försäljningsställen
lättare skulle kunna uppspåras.
Utskottet
I samtliga här behandlade motioner uttalas oro för de uppgifter om missbruk
av T-sprit som framkommit vid vissa undersökningar, vilka utförts
av kontrollstyrelsen och socialstyrelsen. Motionärerna hemställer om riksdagsskrivelse
för att fästa Kungl. Maj :ts uppmärksamhet på förhållandena
och förordar också vissa åtgärder för att få bukt med missbruket.
När utskottet förra året behandlade ett likartat motionsyrkande, hade
T-spriten, som under hösten 1966 ersatte röd- och blåsprit, funnits i handeln
under en förhållandevis kort tid och de erfarenheter man då hade att
bygga på var av begränsad räckvidd. Utskottet framhöll i detta sammanhang
att en väsentlig ändring av denatureringen eller en färgning i hög grad skulle
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1968
9
kunna begränsa den nya sprittypens användning. Därmed avsåg utskottet
inte att en skärpning av denatureringen var utesluten men att en återgång
till exempelvis rödspritens eller blåspritens denaturering begränsade användbarheten
utan att därför garantera att missbruket upphörde. Utskottet framhöll
vidare att först om det kunde visas att T-spriten i nämnvärd omfattning
skulle inbjuda sådana kategorier till missbruk som normalt inte kan
förväntas hemfalla till missbruk av denaturerad sprit fanns anledning att
överväga en skärpning av denatureringen och att det skulle ankomma på
kontrollstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet att vidta en sådan åtgärd.
Kontrollstyrelsen har — som tidigare redovisats i detta betänkande —
under hösten 1967 verkställt en enkätundersökning, som visar att T-spriten
gett upphov till ett något mera utbrett missbruk än man ursprungligen hade
anledning att befara och även i vissa fall ett grövre missbruk än det som
förekom dessförinnan. Med anledning härav har styrelsen beslutat skärpa
denatureringen genom tillsats av ett syntetiskt bitterämne, som på grund av
sin höga smakkoncentration endast behöver tillsättas i så små mängder att
spritens avsedda användning inte äventyras. Vissa prov med den skärpta
denatureringen har givit lovande resultat. Konsumenterna informeras av
AB Vin- och spritcentralen om den ändrade denatureringen genom en riksomfattande
annonskampanj och genom särskild varning för förtäring på
detalj handelsförpackningarna.
Vid en bedömning av frågan om vad som bör göras för att minska missbruket
av T-sprit finner utskottet, att vederbörande myndigheter följt detta
spörsmål med uppmärksamhet och även vidtagit därav föranledda åtgärder.
Utskottet bar således anledning anta att problemet också i fortsättningen
kommer att vara föremål för särskild vaksamhet med därav betingade ingripanden,
varför utskottet inte finner anledning tillstyrka de i motionerna
begärda riksdagsskrivelserna angående åtgärder mot missbruket av T-sprit.
Under åberopade av det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår
1) motionen II: 63
2) motionen II: 101
3) motionen II: 102
Stockholm den 14 mars 1968
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1968
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),
fröken Ranmark (s), herrar Yngve Nilsson (h), Sundin (ep), Gösta Jacobsson
(h), Lundström (fp), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s) och Tistad
(fp); samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (h), Brandt (s),
Allard (s), Gustafson i Göteborg (fp), Vigelsbo (ep), Andersson i Essvik
(s), Eriksson i Bäckmora (ep), fru Holmqvist (s), herrar Hammarsten (s)
och Öhvall (fp).
MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680028
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.