Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av motioner angående resultatutjämning vid beskattningen in. in. Bevillningsutskottet upptar till behandling i ett sammanhang följande motioner, nämligen 1) de likalydande motionerna I: 180 av herr Mattsson m. fl. och II: 234 av herr Magnusson i Borås in. fl., i vilka hemställts, att riksdagen a) antar följande Förslag till Förordning angående ändring av 2, 8 och 9 §§ förordningen den 8 april 1960

1968-03-05 · 24 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1968:22, Betänkande med anledning av motioner angående resultatutjämning vid beskattningen in. in. Bevillningsutskottet upptar till behandling i ett sammanhang följande motioner, nämligen 1) de likalydande motionerna I: 180 av herr Mattsson m. fl. och II: 234 av herr Magnusson i Borås in. fl., i vilka hemställts, att riksdagen a) antar följande Förslag till Förordning angående ändring av 2, 8 och 9 §§ förordningen den 8 april 1960

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 19t>8

1

Nr 22

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner angående

resultatutjämning vid beskattningen in. in.

Bevillningsutskottet upptar till behandling i ett sammanhang följande motioner,

nämligen

1) de likalydande motionerna I: 180 av herr Mattsson m. fl. och II: 234 av

herr Magnusson i Borås in. fl., i vilka hemställts, att riksdagen

a) antar följande

Förslag

till

Förordning angående ändring av 2, 8 och 9 §§ förordningen den 8 april

1960 (nr 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst

Härigenom förordnas, att 2, 8 och 9 §§ förordningen den 8 april 1960 om

ratt till förlustutjämning vid taxering för inkomst skola erhålla följande

ändrade lydelse.

2 §•

Med förlust -— --samma år.

Förlustavdrag må medgivas allenast om skattskyldig under förluståret

eller under något av de två närmast föregående beskattningsåren varit jämlikt

22 § 1 mom. första stycket vid 1) taxeringsförordningen skyldig avlämna

självdeklaration till ledning för sin taxering för inkomst eller om

skattskyldigs bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under något av

nämnda år uppgått till sådant belopp att han jämlikt bestämmelserna vid

2) eller 3) nämnda stycke varit skyldig avlämna deklaration som nyss sagts.

Vid bedömande av fråga om rätt till förlustavdrag föreligger skall beträffande

äkta makar och oskift dödsbo tillika iakttagas vad i tredje och sjätte

styckena sagda moment stadgas. För rätt till förlustavdrag erfordras härutöver

att deklaration för förluståret avgivits under vederbörligt taxeringsår.

Rätten till---— minst 1 000 kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

1 Bihang till riksdagens protokoll 1068. 7 samt. Nr 22

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 22 ar 19b8

8 §.

Om aktierna i aktiebolag eller andelarna i ekonomisk förening vid ingången

av förluståret eller utgången av det beskattningsår, för vilket taxering

skall ske, till huvudsaklig del ägdes eller på därmed jämförligt sätt

direkt eller genom förmedling av juridisk person innehades av en fysisk

person eller ett fåtal fysiska personer, må vid sagda taxering förlustavdrag

ej medgivas med mindre samtliga eller så gott som samtliga aktier eller

andelar vid nämnda båda tillfällen ägdes eller på angivet sätt innehades

av samma fysiska person eller personer samt under förutsättning tillika,

då fråga är om två eller flera aktie- eller andelsägare, att envar av dessa

ägde eller innehade ungefärligen lika stor andel i aktie- eller andelskapitalet

vid det ena som vid det andra tillfället. Hinder för förlustavdrag möter

dock ej, där skiljaktighet i ägareförhållandena betingas av att aktierna eller

andelarna genom arv, testamente eller bodelning övergått å annan fysisk

person eller andra fysiska personer eller av att på nämnt sätt förvärvade

aktier överlåtits å sådan fysisk person eller sådana fysiska personer som

sedan förlustårets ingång innehaft aktier i företaget.

9 §•

Har bolag (dotterbolag) genom fusion enligt 174 § 1 mom. lagen den 14

september 1944 om aktiebolag upplösts och uppgått i annat bolag (moderbolag),

äger moderbolaget samma rätt till förlustavdrag, som — om fusionen

ej skett — tillkommit dotterbolaget. Därest aktierna i moderbolaget

vid utgången av beskattningsåret eller aktierna i dotterbolaget vid ingången

av förluståret till huvudsaklig del ägdes eller på därmed jämförligt sätt

innehades — direkt eller genom förmedling av juridisk person — av en

fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, skall vad nyss sagts angående

moderbolagets rätt alt utnyttja dotterbolags förlustavdrag gälla endast

därest moderbolaget jämväl vid sistnämnda tidpunkt ägde mer än nio tiondelar

av aktiekapitalet i dotterbolaget. Ägdes eller innehades på sätt nyss

sagts aktierna i moderbolaget vid utgången av beskattningsåret av en fysisk

person eller ett fåtal fysiska personer, skall såsom förutsättning för förlustavdragets

utnyttjande jämväl gälla, att denna person eller dessa personer

ägde eller innehade samtliga eller så gott som samtliga aktier i moderbolaget

jämväl vid ingången av dotterbolagets ifrågavarande förlustår. Är i fall,

som sist sagts, fråga om två eller flera aktieägare, kräves ytterligare att

envar av dessa ägde eller innehade ungefärligen lika stor andel i aktiekapitalet

vid det ena som vid det andra av sistnämnda båda tillfällen. Hinder

för förlustavdragets utnyttjande möter dock ej, där skiljaktighet i ägarförhållandena

betingats av att aktierna genom arv, testamente eller bodelning

övergått å annan fysisk person eller andra fysiska personer eller av

att på nämnt sätt förvärvade aktier överlåtits å sådan fysisk person eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1968 3

sådana fysiska personer som sedan förlustårets ingång innehaft aktier i

företaget.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969, dock alt äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1969 års taxering samt i fråga om

eftertaxering för år 1969 eller tidigare år.

b) antar följande

Förslag

till

förordning om rätt till utjämning i vissa fall av statlig inkomstskatt

i samband med inkomststegring eller inkomstminskning

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse må, under de förutsättningar

och på det sätt nedan i denna förordning sägs, erhålla utjämning

av statlig inkomstskatt i samband med inkomststegring eller inkomstminskning.

2 §.

Uppgår den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten för i

1 § omförmäld skattskyldig till belopp, som med minst 10 000 kronor överstiger

eller understiger den skattskyldiges motsvarande inkomst under det

nästföregående beskattningsåret (jämförelseåret), skall utjämningen av

skatten verkställas sålunda att den skatt, som den skattskyldige har att jämlikt

forordningen om statlig inkomstskatt erlägga, nedsättes till sådant belopp,

att den sammanlagda statliga inkomstskatten för det ifrågavarande

beskattningsåret och för jämförelseåret blir lika stor som summan av den

skatt, som han haft att erlägga för nämnda båda år, därest den sammanlagda

beskattningsbara inkomsten för dessa år med lika delar belöpt på

vartdera av åren.

Vid tillämpningen av bestämmelsen i första stycket skall beräkning av

skatt ske efter det procenttal av grundbeloppet för statlig inkomstskatt, som

jämlikt 12 § förordningen om statlig inkomstskatt skall tillämpas för slutlig

skatt på grund av taxeringen för beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1968

3 g
Finnes

vid jämförelse som i 2 § sägs mellan de beskattningsbara inkomsterna

merinkomsten eller inkomstminskningen uppgå till lägre belopp

än 10 000 kronor, skall den statliga inkomstskatten för beskattningsåret

eller för jämförelseåret likväl icke utgå med högre belopp, än som skolat

beräknas, därest merinkomsten eller inkomstminskningen uppgått till

10 000 kronor.

4 §•

Oaktat vad i 2 och 3 §§ stadgas, må dock skatteutjämning, som där sägs,

ej ske med mindre denna föranleder att skatten beräknas till ett minst oO

kronor lägre belopp än enligt förordningen om statlig inkomstskatt.

3 §•

I fråga om äkta makar, vilka för beskattningsåret icke taxerats såsom

av varandra oberoende skattskyldiga, gäller att frågan, huruvida i 2 § angiven

lägsta merinkomst eller inkomstminskning föreligger, skall bedömas

på grundval av sammanlagda beloppet av makarnas beskattningsbara inkomster

enligt taxeringarna för nämnda år och för jämförelseåret. Jämväl

vid tillämpning av 3 § gäller, att hänsyn tages till sammanlagda beloppet

av statlig inkomstskatt, som belöper på makarna vid skatteberäkning enligt

1 2 § angiven grund. Den efter utjämningen reducerade skatten fördelas å

makarna efter förhållandet mellan deras beskattningsbara inkomster enligt

taxeringen för beskattningsåret.

Hava makarna samtaxerats vid taxeringen för jämförelseåret men icke

för beskattningsåret, skola förutsättningarna för skatteutjämning jämlikt

2 och 3 §§ bedömas för vardera maken för sig.

(Se vidare anvisningarna.)

6 §•

Har skattskyldig avlidit under beskattningsåret, skall med avseende å

rätt till skatteutjämning, som i denna förordning avses, oskift dödsbo efter

honom äga samma rätt, som eljest skulle hava tillkommit den skattskyldige.

Var den skattskyldige under beskattningsåret gift och skola dödsboet och

den efterlevande maken jämlikt gällande bestämmelser samtaxeras, skall

vad i 5 § sägs äga motsvarande tillämpning.

7 §•

Ingår i den beskattningsbara inkomsten enligt taxeringen för beskattningsåret

ackumulerad inkomst och har av den skattskyldige framställt

yrkande om tillämpning av förordningen angående beräkning av statlig

inkomstskatt för ackumulerad inkomst vunnit bifall, må skatteutjämning

enligt förevarande förordning ej medgivas för skatt, som i anledning av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1968

5

samma taxering påföres. Var den skattskyldige gift och skall andra maken

med lionom samtaxeras för inkomst under beskattningsåret, äger i fall som

nyss sagts ej heller den maken erhålla skatteutjämning.

Därest i den beskattningsbara inkomsten enligt taxeringen för jämförelseåret

ingått ackumulerad inkomst och om i anledning därav särskild skatteberäkning

skett enligt förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt

för ackumulerad inkomst, skall vid den nu ifrågavarande skatteutjämningen

så anses som om den beskattningsbara inkomsten uppgått till det

belopp, vilket legat till grund för skatteberäkningen enligt nämnda förordning,

respektive som om skatten beräknats å sistnämnda belopp enligt förordningen

om statlig inkomstskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

8 §■

Rätt till skatteutjämning enligt denna förordning föreligger endast för

sådan i 1 § omförmäld skattskyldig, som på grund av vad i 22 § 1 mom.

1)—3) taxeringsförordningen sägs varit skyldig att utan anmaning avlämna

självdeklaration till ledning för sin taxering för inkomst under jämförelseåret

eller något av de två närmast föregående beskattningsåren, därvid vad

i tredje och sjätte styckena sagda moment stadgas angående äkta makar

och oskift dödsbo skall äga motsvarande tillämpning. Tillika skall gälla att

deklarationsskyldigheten fullgjorts under iakttagande av de härför i taxeringsförordningen

lämnade föreskrifterna.

Oaktat vad i föregående stycke sägs, må skatteutjämning åtnjutas av

äkta make, därest beträffande den andra maken ovan angivna förutsättningar

äro för handen; jämför 5 §.

9 §•

Skattskyldig, som önskar erhålla skatteutjämning enligt denna förordning,

har att därom göra ansökan hos prövningsnämnden i det län, där den

skattskyldige skall taxeras till statlig inkomstskatt för inkomsten under

beskattningsåret.

Ansökan ingives eller insändes till prövningsnämndens kansli och skall,

med undantag för fall varom i 13 § sägs, vara till kansliet inkommen före

utgången av april månad året efter taxeringsåret.

10 §.

Bifalles ansökning, varom i 9 § förmäles, skall länsstyrelsen — därest

beslutet icke kan iakttagas vid påföringen av slutlig skatt enligt taxeringen,

varom fråga är — meddela förordnande om avkortning, eller, där restitution

skall ske, tillställa den skattskyldige honom tillkommande belopp över

postgiro.

Å restituerat belopp utgår icke ränta.

•j-1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 22

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1968

11 §■

Kan ansökan om skatteutjämning enligt denna förordning icke av prövningsnämnd

upptagas till avgörande, emedan den skattskyldiges taxering

för jämförelseåret icke vunnit laga kraft, skall prövningsnämnden genom

särskilt beslut förklara ansökningen vilande. Det ankommer därefter på den

skattskyldige att, sedan ifrågavarande taxering vunnit laga kraft, till prövningsnämnden

inkomma med framställning om ansökningens upptagande

till förnyad behandling. Sådan framställning skall göras inom ett år från

det slutligt beslut eller utslag meddelades i taxeringsfrågan.

12 §.

Har skatteutjämning enligt denna förordning skett, men ändras den beskattningsbara

inkomst, varå den utjämnade skatten beräknats, genom beslut

av prövningsnämnd eller utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj :t

eller åsättes den skattskyldige genom sådant beslut eller utslag eftertaxering

till statlig inkomstskatt så att grunderna för skatteutjämningen eller

förutsättningarna för rätten att komma i åtnjutande därav ändras, skall

prövningsnämnden vidtaga den ändring av skatteutjämningen vartill förhållandena

kunna föranleda.

13 §.

Föreligga förutsättningar för skatteutjämning enligt denna förordning

först efter meddelandet av sådant beslut av prövningsnämnd eller utslag av

kammarrätten eller Kungl. Maj :t, som i 12 § sägs, eller har den beräknade

merinkomsten eller inkomstminskningen ökat till följd av sådant beslut

eller utslag, äger den skattskyldige inkomma med ansökning enligt 9 § inom

ett år från det ifrågavarande beslut eller utslag meddelades.

Äger skattskyldig enligt 99 § taxeringsförordningen i särskild ordning anföra

besvär hos prövningsnämnd, må han tillika inom där angiven tid inkomma

med ansökning enligt 9 §.

14 §.

Beträffande underrättelse om beslut av prövningsnämnd enligt denna

förordning ävensom beträffande rätt att föra talan över dylikt beslut skola

de i taxeringsförordningen givna bestämmelserna i fråga om taxering för

inkomst äga motsvarande tillämpning; dock att besvär över prövningsnämnds

beslut att förklara ansökningen vilande enligt It § icke må föras.

Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1968

Anvisningar

till 2 §.

Till ledning för skatteberäkningen anföres följande exempel:

Beskattningsbar inkomst för jämförelseåret ............ 10 000 kronor

Beskattningsbar inkomst för beskattningsåret .......... 20 100 kronor

Sammanlagd beskattningsbar inkomst.................. 30 100 kronor

Efter utjämning fördelad beskattningsbar inkomst (delbéloppen avjämnas

till närmaste hundratal kronor så att summan av delbeloppen motsvarar den

sammanlagda beskattningsbara inkomsten):

för jämförelseåret.................................... 15 000 kronor

för beskattningsåret.................................. 15 100 kronor

30 100 kronor

Skatt å fördelad inkomst enligt grunderna vid taxeringen för det beskattningsår

varunder merinkomst uppkommit antages utgöra:

å 15 000 kronor ...................................... 1 800 kronor

å 15 100 kronor ...................................... 1 820 kronor

3 620 kronor

Avgår skatt å 10 000 kronor enligt samma grunder........ 1 000 kronor

Skatt att erlägga enligt taxering för beskattningsåret...... 2 620 kronor

Det anmärkes, att — för att skatteutjämning enligt denna förordning för

den i exemplet avsedda skattskyldige må äga rum jämväl vid taxering för

nästfoljande år — den beskattningsbara inkomsten enligt sistnämnda års

taxering skall uppgå till lägst 30 100 kronor, dvs. med minst 10 000 kronor

överstiga den tidigare beskattningsbara inkomsten, 20 100 kronor.

till 5 §.

Av 5 § första stycket framgår, att beträffande äkta makar som för beskattningsåret

samtaxerats prövning av förutsättningarna för skatteutjämning

skall — oberoende av om makarna samtaxerats för jämförelseåret eller

ej — ske sålunda att makarnas beskattningsbara inkomster för å ena sidan

beskattningsåret och å andra sidan jämförelseåret sammanräknas och jämföras.

Om en av makarna vid taxeringen för ettdera av de båda åren eller

den ene av makarna vid taxeringen för det ena året och den andra vid

taxeringen för det andra året icke åsatts beskattningsbar inkomst, skall

därvid anses som om beskattningsbar inkomst åsatts den maken till belopp

av noll kronor. Har vid taxeringen för beskattningsåret blott en av makarna

påförts beskattningsbar inkomst, tillgodoföres den maken hela den

skattelindring som föranledes av skatteutjämningen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1968

Vad i 5 § första stycket sägs är tillämpligt även å makar som ingått äktenskap

under jämförelseåret.

Det erinras, att skatteutjämning för äkta makar icke ifrågakommer med

mindre åtminstone en av dem varit skyldig avge självdeklaration för inkomst

under jämförelseåret eller något av de två närmast föregående beskattningsåren

och tillika iakttagit denna skyldighet (jämför 8 §).

till 7 §.

Innebörden av 7 § andra stycket belyses av följande exempel.

En skattskyldigs beskattningsbara inkomst enligt taxeringen för jämförelseåret

har uppgått till 40 000 kronor. I inkomsten under jämförelseåret

har emellertid ingått ackumulerad inkomst till belopp av 30 000 kronor,

hänförlig till jämförelseåret och ytterligare två år. Skatteberäkning för

ackumulerad inkomst har skett. Vid tillämpningen av förevarande förordning

anses den skattskyldiges beskattningsbara inkomst för jämförelseåret

ha utgjort 20 000 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969. Förordningen skall

dock icke äga tillämpning i avseende å skatteberäkning i anledning av 1968

års eller tidigare års taxering eller på föranledande av eftertaxering för år

1968 eller tidigare år.

c) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om skyndsam utredning angående

möjligheterna till en fullständig resultatutjämning, varvid i första

hand bör prövas frågan om resultatutjämning genom den s. k. kontometoden,

samt att förslag i detta syfte snarast föreläggs riksdagen;

2) de likalydande motionerna I: 254 av herr Bengtson in. fl. och It: 32b

av herr Hedlund m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhåller om förslag till 1969 års riksdag om samlade åtgärder för

ökade möjligheter till konsolidering och självfinansiering i jordbruket i syfte

att främja rationalisering och effektivisering av jordbruksdriften i enlighet

med motionernas syfte;

3) de likalydande motionerna 1:382 av herr Johan Olsson in. fl. och II:

471 av herr From m.fl., i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhåller om utredning och förslag om ändring i nuvarande

beskattningsmetoder med begränsad resultatutjämnande effekt, syftande till

ökad användning av en generell kontometod med större möjligheter till lika

behandling av skattskyldiga;

4) de likalydande motionerna I: 490 av herr Eskilsson m. fl. och II: 799

av herr Eliasson i Moholm in. fl., i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställer om en allsidig utredning om jordbrukets kapitaloch

skatteproblem i enlighet med vad i motionerna anförts;

5 ) de likalydande motionerna I: 634 av herr Gösta Jacobsson och II: 812

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1968

9

av herr Magnusson i Borås, i vilka hemställts, att en särskild bestämmelse

införs i kommunalskattelagen om rätt till avdrag för avsättning till garantireserv

avseende kostnader för åtaganden i enlighet med vad i motionerna

angivits och att riksdagen uppdrar åt vederbörande utskott att utforma erforderlig

lagtext;

6) de likalydande motionerna I: 635 av herr Axel Kristiansson och 11: 807

av herr Josef son i Arrie m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhåller om skyndsam utredning och förslag i fråga om

införande av rätt till öppen resultatutjämning vid beskattningen genom användning

av kontometoden;

7) motionen 11:475 av herr Johansson i Skärstad m. fl., i vilken hemställts,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om utredning av

frågan om inkomstutjämning för konstnärer; ävensom

8) motionen II: 603 av herr Åberg, i vilken hemställts, att riksdagen beslutar

sådan lagstiftning, att yrkesfiskare erhåller rätt att göra skattefri

avsättning med 20 % av årets bruttoöverskott till fond för resultatutjämning

att användas inom fem år och att vederbörande utskott utarbetar förslag

till erforderlig författningstext.

De under 2) och 4) upptagna motionerna behandlas i detta betänkande

endast i vad avser frågan om resultatutjämning vid beskattningen. Övriga

yrkanden i dessa motioner behandlas av utskottet i annat sammanhang.

Förordningen om förlustutjämning

Gällande rätt

Genom förordningen den 8 april 1960 (nr 63) infördes i skattelagstiftningen

rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst. Enligt förordningen

får en skattskyldig, om hans verksamhet ett år lämnat underskott

som inte kan skattemässigt avräknas mot överskott av annan förvärvskälla

samma år, utnyttja underskottet såsom förlustavdrag senare. Detta kan

ske när som helst vid taxering för de följande sex åren. Som förlust räknas

ej blott underskott i egentlig mening utan även andra allmänna avdrag,

som skattemässigt inte kunnat utnyttjas. Det krävs för att förlustavdrag

skall medges att förlusten uppkommit under ett år, då den skattskyldige

varit skyldig deklarera, samt att deklarationsskyldigheten också fullgjorts.

Uppgår förlusten under förluståret inte till 1 000 kronor, får densamma

inte utnyttjas som förlustavdrag. Förlustavdragets belopp fastställes ej

förrän yrkande om dess utnyttjande vid senare taxering framställts av den

skattskyldige.

Om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening övergår i andra händer

genom att aktierna i bolaget eller andelarna i föreningen byter ägare, på
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1968

verkar detta i princip inte aktiebolagets eller den ekonomiska föreningens

rätt till utjämning av förluster, som uppkommit före överlåtelsen i fråga,

mot vinster efter densamma, eftersom rättigheten tillkommer den juridiska

personen som sådan. Emellertid har i förordningen intagits vissa särbestämmelser

i syfte att förhindra missbruk. Dessa regler tar främst sikte

på fåmans(familje)bolag och avser att förhindra att företag — utan andra

»värden» än en skattemässig rätt till förlustavdrag — börjar gå i handeln.

För att fåmansbolag skall erhålla rätt till förlustutjämning förutsätts, att

ägarförhållandena i bolaget i det väsentliga är desamma vid förlusttillfället

och då förlusten skall utnyttjas. Detta krav är enligt förordningen uppfyllt

om aktierna i bolaget eller andelarna i föreningen då avdraget yrkas — direkt

eller indirekt — helt eller så gott som helt äges av samma personer,

som ägde aktierna eller andelarna när förlusten uppkom, eller av någon

eller några som på grund av arv, testamente eller bodelning trätt i nämnda

personers ställe. Liknande inskränkning gäller för det fall, då efter fusion

moderbolag skall utnyttja förlust, som dotterbolaget haft före fusionen.

Frågans tidigare behandling

Motionsyrkanden av enahanda beskaffenhet som de i motionerna I: 180

och 11:234 framställda har alltsedan 1960 årligen varit föremål för bevillningsutskottets

prövning. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 36 år

1967 framhöll utskottet att befogade invändningar knappast kunde riktas

mot den i förlustutjämningsförordningen intagna begränsningsregeln att deklarationsskyldighet

skall ha förelegat för förluståret. Utskottet anslöt sig

därvid till den av 1957 års skatteutredning uttalade uppfattningen att det i

huvudsak endast var hänsynen till sådana skattskyldiga, som drev verklig

förvärvsverksamhet eller hade en mer bestående inkomstkälla av större omfattning,

som motiverade en rätt till förlustöverföring och att därför en villkorslös

rätt till förlustavdrag inte borde medges.

Mot syftet med den angivna begränsningsregeln ansåg utskottet befogade

invändningar knappast kunna riktas. Det var enligt utskottets mening rimligt

att i princip endast sådana underskott, som uppkommit efter det den

skattskyldige inträtt i förvärvslivet, beaktades genom förlustavdrag. Det

kunde i praktiken knappast tänkas förekomma i nämnvärd omfattning att

skattskyldiga, som utövade verklig förvärvsverksamhet, genom begränsningsregeln

gick miste om rätten till avdrag.

I fråga om de spärregler som gäller i fråga om fåmansbolagen instämde

utskottet i 1957 års skatteutrednings uttalande, att vissa inskränkningar

var ofrånkomliga. Eftersom ett bolags eller en förenings förlust från skattesynpunkt

representerade en tillgång, förelåg risk för att den avveckling av

ett företag, som normalt borde följa av det dåliga resultatet av verksamheten,

inte skulle äga rum. I stället kunde befaras att likvidations- eller

konkursmässiga företag började gå i handeln som någon form av avskriv
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1968

11

ningsobjekt. Utskottet åberopade också att en rätt till förlustavdrag kunde

framstå som rimlig också i andra fall än då aktier bytte ägare genom arv,

testamente eller bodelning. Om man ville ha betryggande garantier mot

missbruk, var det emellertid enligt utskottets mening inte möjligt att tillgodose

dessa andra fall med generella föreskrifter av den art som motionärerna

önskade. Ett genomförande av motionärernas förslag skulle också

vara ägnat att komplicera lagstiftningen.

Motionerna

I motionerna I: 180 och II: 234 framställs yrkande om vissa ändringar i

förordningen om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst. I fråga

om rätt att utnyttja förlust i familjebolag framhåller motionärerna att de

nu gällande bestämmelserna kan leda till obilliga resultat. I ett sådant fall

då t. ex. änka och barn efter en hälftendelägare i ett familj ebolag saknar

ekonomiska möjligheter att behålla aktierna och därför överlåter dem till

den andre hälftendelägaren, kommer denne enligt de nu gällande reglerna

att helt förlora sin rätt till avdrag för förlust, som uppkommit innan han

övertog de efterlevandes aktier. Motionärerna förordar därför att rätt till

förlustutjämning skall kvarstå, om den som övertagit aktierna på grund

av arv, testamente eller bodelning överlåter dessa till tidigare ägare av aktier

i företaget. Vidare framhåller motionärerna att som villkor för rätt till förlustutjämning

bör gälla att deklarationsskyldighet förelegat under förluståret

eller under något av de två närmast föregående beskattningsåren.

Progressionsutj amning

1957 års skatteutredning

1957 års skatteutredning, vars förslag låg till grund för lagstiftningen om

förlustutjämning, framlade i sitt betänkande (SOU 1958:35) jämväl förslag

till förordning om rätt till utjämning av statlig inkomstskatt på merinkomst

i vissa fall. Förslaget blev i denna del inte föremål för lagstiftningsåtgärder.

Sammanfattningsvis innebar utredningens förslag till progressionsutj ämning

följande.

Fysisk person ägde påkalla progressionsutjämning, om den beskattningsbara

inkomsten med minst 12 000 kronor översteg nästföregående års motsvarande

inkomst. En jämförelse skulle sålunda göras allenast mellan två

på varandra följande år.

Förelåg förutsättningar för utjämning, skedde denna sålunda att skatten

för det andra året, då inkomstökning förelåg, i erforderlig omfattning jämkades

nedåt.

Uppgick inkomstökningen till ett något lägre belopp än det föreskrivna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1968

minimibeloppet 12 000 kronor, skulle det kunna inträffa att en lägre inkomst

gav en högre skatt. Då en sådan konsekvens enligt utredningen måste

förhindras, kunde enligt förslaget skatteomräkning jämväl i detta fall ske,

nämligen som om inkomstökningen likväl uppgått till minimibeloppet

12 000 kronor.

Om progressionsutjämningen ej gav större effekt än en skattereduktion

understigande 50 kronor, förföll rätten till utjämning.

Beträffande äkta makar föreslogs regler av innebörd att hänsyn togs till

sammanlagda beloppet av makarnas beskattningsbara inkomster. Detta medförde

bl. a. en viss skattelindring första året för nygifta, som ingick äktenskap

i samband med att en av makarna fick ökad inkomst eller båda började

förvärvsarbeta.

En förutsättning för skatteutjämning var att den skattskyldige även under

jämförelseåret haft sådan inkomst att han varit deklarationsskyldig.

Frågans tidigare behandling

Frågan om införande av progressionsutjämning har upprepade gånger

avvisats av riksdagen. Utskottet har vid sin prövning av denna fråga hänvisat

till de invändningar av principiell art som vid remissbehandlingen

riktades mot skatteutredningens förslag till progressionsutjämning och för

sin del ansett att spörsmålet om åstadkommande av en sådan utjämning

bör betraktas som en fråga på längre sikt. Utskottet har vidare framhållit att

det från skatteförmåge- och rättvisesynpunkt torde vara förenat med stora

svårigheter att genom en generellt verkande lagstiftning åstadkomma skatteutjämning

för skattskyldiga med inkomster som starkt varierar från år

till år. De påtagligaste verkningarna av progressionen har utskottet ansett

vara undanröjda genom lagstiftningen om ackumulerad inkomst, om taxering

för inkomst av medel som insatts på skogskonto och om förlustutjämning

samt genom införandet av det schabloniserade kommunalskatteavdraget.

Motionerna

Motionärerna i motionerna I: 180 och 11: 234 framhåller att genomförandet

av en progressionsutjämning är motiverat och synnerligen önskvärt.

Motionärerna förordar därför att utredningens förslag genomföres, dock

med vissa ändringar. Rätten till utjämning bör således förefinnas även vid

fallande inkomst. Vad deklarationsskyldigheten angår bör det räcka med

att sådan förelegat antingen för jämförelseåret eller för något av de två

beskattningsåren dessförinnan. Starka skäl talar också för en sänkning från

12 000 till 10 000 kronor av det minimibelopp, som enligt utredningen bör

krävas såsom skillnad mellan två års inkomster för att utjämning skall få

ske.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1968

13

Allmän öppen resultatutjämning, m. m.

Gällande rätt

Svensk skattelagstiftning medger inte möjlighet till allmän öppen resultatutjämning

mellan olika beskattningsår. Inte heller medger den inkomstutjämning

mellan olika beskattningsår genom skattefri avsättning av medel

för framtida reparationer. Frågan om en öppen resultatutjämning med

tillämpning av en kontometod prövades av 1957 års skatteutredning men

avvisades under hänvisning främst till de stats- och kommunfinansiella

verkningar en sådan anordning — åtminstone på kortare sikt — skulle

medföra. Utredningen underströk även den begränsning i kontometoden,

som liggei däri att den endast kan bli av värde för den, som från början har

sa goda vinstförhallanden att han äger möjlighet att göra de för framtida

utjämning erforderliga avsättningarna — och också gör dem. Även andra

skäl talade enligt utredningens mening mot införande av en kontometod.

Det var sålunda förenat med avsevärda svårigheter att finna en rationell

grund för såväl maximeringen av den årliga avsättningen som den sammanlagda

storleken av de avsatta beloppen. Vidare måste kontometoden

antas ge upphov till ett så stort antal konton, att därigenom myndigheternas

kontrollmöjligheter i hög grad försvårades.

Frågan om avdrag för avsättning till garantifond bedöms i svensk rättspraxis

restriktivt. Avdrag medges endast i det fall garantiåtagandet är av

särskild art och omfattning. Förlustrisken skall således vara betydande

och den skall kunna styrkas. För normalt påräkneliga risker medges inte

någon skattefri avsättning till garantifond.

Frågans tidigare behandling

Motionsyrkanden om en allmän öppen resultatutjämning har avvisats

av riksdagen åren 1960—1967. Bevillningsutskottet hänvisade förra året

(bet. nr 36) till att det inte minst från rättvisesynpunkt skulle vara till fördel

om möjligheter öppnades till en vidsträcktare resultatutjämning vid

beskattningen men underströk samtidigt att ett system med öppna skattefria

konto- eller fondavsättningar inte kunde genomföras utan en omprövning

av gällande regler för inventarieavskrivning och varulagervärdering

och av de möjligheter i övrigt till skattemässig konsolidering och förtäckt

resultatutjämning som skattelagstiftningen nu erbjuder.

Utskottet var inte heller berett medverka till införande av specialbestämmelser

för vissa yrkeskategorier. En sådan reform skulle enligt utskottets

mening strida mot grundläggande principer vid beskattningen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1968

Motionerna

Enligt motionerna I: 180 och II: 234 bör en utredning igångsättas av frågan

om en allmän öppen resultatutjämning genom den s. k. kontometoden.

Möjligheten att genom kontoavsättning utjämna inkomster mellan olika

beskattningsår skulle enligt motionärernas mening kunna få en sparfrämjande

verkan.

Motionärerna i motionerna I: 254 och II: 324 framhåller att den specialisering

av driften, som i allt större utsträckning kan förväntas, kommer

att göra jordbruksföretagen allt känsligare för t. ex. klimatiska förhållanden

och andra faktorer, som ligger utanför företagsledarens möjligheter

att påverka. Mellan olika år kan inkomstvariationerna bli stora. För ett

rationellt jordbruk är det därför av stor vikt att möjligheter kan skapas

till en effektiv resultatutjämning. Jordbruket har i det stora hela inte de

möjligheter till uppbyggnad av medel som investeringsfonderna ger industrin.

För jordbrukarna i allmänhet finns visserligen möjligheten till skogskonto,

som varit mycket tjänligt för sitt ändamål, men inte kan utgöra en

lösning av den större frågan om tillräckliga konsolideringsmöjligheter för

jordbruksnäringen.

Rätten till en mera allmän resultatutjämning genom kontometoden skulle

vara av stor betydelse för jordbruket. Ett jordbrukskonto skulle erbjuda

en praktisk väg att för de enskilda jordbrukarna ordna en utjämning mellan

goda och dåliga inkomstår. Genom kontometoden skulle jordbrukarna

få en motsvarighet till de investeringsfonder som aktiebolag och ekonomiska

föreningar med viss skattefrihet får inrätta för vissa ändamål. Då skogskontolagstiftningen

redan tillämpats under åtskilliga år med gynnsamma

resultat, bör det vara möjligt att inom snar framtid fatta beslut om införande

av rätt till jordbrukskonto för en mera allmän resultatutjämning och

konsolidering.

Enligt motionärerna i motionerna I: 382 och II: 471 är en översyn av möjligheterna

att använda en mera generell metod för resultatutjämning önskvärd.

1957 års skatter!tredning (SOU 1958:35) tog upp kontometoden till

diskussion men avvisade den främst av stats- och kommunfinansiella skäl.

Enligt motionärernas uppfattning bör denna olägenhet kunna undvikas genom

en successiv uppbyggnad och med relativt begränsade möjligheter till

avsättning under ett inledningsskede. På längre sikt bör metoden leda till att

stat och kommun får tillbaka bortfallet genom den stimulans på t. ex. investeringssidan

som skulle följa av systemet. Stimulanseffekten bör dessutom

kunna accepteras genom att den skattefria avsättningen begränsas i tiden,

varefter uttag måste ske eller det avsatta beloppet bli föremål för efterbeskattning.

I skatteutredningen anförs vidare, att många företag — och i synnerhet

nystartade — inte har möjlighet att utnyttja kontometoden, eftersom

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1968 15

man inte har något överskott på sin verksamhet. Detta är enligt motionärernas

mening i och för sig en riktig invändning, men kontometoden måste ses

som en komplettering av andra åtgärder. Det torde vara svårt att finna ett

system, som kan användas av alla och med absolut likvärdiga konsekvenser.

Utredningen nämner också svårigheterna att finna en rationell grund för

de årliga avsättningarnas storlek. Det kan knappast vara ett skäl mot kontometoden

som sådan. Om man vill utjämna resultatet inom företagen och

därmed skapa en säkrare grund för dessa, så måste en viss flexibilitet byggas

in i systemet med hänsyn till konjunkturer, statsfinansiellt läge och

andra omständigheter.

Investeringsfonderna är med tanke på de skattskyldigas berättigade krav

på lika och rattvis behandling och sin nuvarande begränsning otillfredsställande.

En kontometod skulle kunna eliminera dessa olägenheter. Företag

med varulager kan med nuvarande bestämmelser bygga upp dolda reserver,

som kan tjäna som buffert mellan olika beskattningsår. Åtskilliga företagare

med ingen eller ringa lagerhållning saknar emellertid både denna och jämförbara

alternativa möjligheter. En metod skulle kunna vara att medge uppbyggande

av självfinansieringsfonder för den framtida verksamheten. Dolda

reserver i varulager får ofta ganska godtyckliga konsekvenser. Det blir snarare

skattebestämmelsernas utformning än rationella företagsekonomiska

överväganden som avgör vilken lagerhållning företaget skall ha. Det kan med

rätta hävdas att nuvarande regler leder till en oekonomisk bindning av kapital

i lager inom företagen.

Det kan ifrågasättas om inte också företagen — i eget och de anställdas

intresse borde genom skattefri kontoavsättning ges möjlighet att lindra

omställningssvårigheterna, när friställning av arbetskraft är oundviklig eller

för att hindra att nämnda situation uppstår. I det senare fallet skulle fonderingen

kunna i viss mån utjämna verkningarna för de anställda i branscher

som är särskilt utsatta för konjunkturväxlingarna. Naturligtvis skulle

de fonderade medlens användning bestämmas så att de blir en integrerad del

av samhällets arbetsmarknadspolitiska åtgärder och disponeras i samverkan

med arbetsmarknadsmyndigheterna och de anställda.

Avsättning till reparationsfond för t. ex. fastighetsföretag skulle kunna

ske genom användning av kontometoden. Vid 1967 års riksdag avvisades

förslag om rätt till avdrag i beskattningen för avsättning till reparationsfond

föi hyresfastigheter under hänvisning till att den då aviserade ändringen

i hyreslagstiftningen skulle medföra »ett kraftigt incitament till

förbättringar i fastighetsunderhållet». I och med att reformeringen av hyreslagstiftningen

numera kommit i ett annat läge, bör begränsad avsättning

till reparationskonto för hyresfastigheter ånyo övervägas.

Kontometoden innebär också ett incitament till företagssparande utan att

kapitalet samtidigt binds i icke rationella investeringar. Ett ytterligare skäl

som talar för kontometoden är de övervägande goda erfarenheterna vid an
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1968

vändning av skogskonto. En liknande metod med tillämpning inom vissa

preciserade områden finns i Norge.

Motionärerna i motionerna 1: 490 och 11: 799 anser den rätt till förlust - ntjämning som genomfördes för många år sedan inte till fyllest. Den bör

enligt deras mening antingen kompletteras med fullständig förlust- och

vinstutjämning eller en lagfäst rätt till jordbrukskonto liknande skogskontot.

Ett speciellt problem i deLta sammanhang är — säger motionärerna

— att de skördeskadeersättningar som faller ut genom skördeskadeskyddet

inte kommer att läggas till inkomsterna under det år skördeskadorna uppstår

utan först året därefter. Härvid uppstår det orimliga förhållandet att

ojämnheter i skördarna och deras inverkan på inkomsterna ytterligare kan

accentueras till förfång för eu rättvis och jämn beskattning.

I motionerna 1: 634 och II: 812 anförs hl. a. följande.

Det är en vanlig företeelse att företag måste åta sig garantirisken för

levererade varor eller utförda arbeten. Så är fallet bl. a. inom byggnadsindustrin

och byggnadsämnesindustrin liksom vid försäljning av maskiner

för användning i företag eller hushåll. Garantitidernas längd varierar helt

naturligt, och det finns exempel på fall då sälj arföretaget måst förbinda

sig att under en tioårsperiod utbyta levererade varor som inte uppfyllt de

av köparen ställda kraven vid avtalets ingående.

Enligt god redovisningssed bör sådana garantiåtaganden redovisas som

en skuld i säljarens räkenskaper. Det är helt orimligt att göra gällande att

någon definitiv vinst uppkommit, utan i den mån säljaren måste fullgöra

garantiåtaganden kommer hans kostnader härför att minska vinsten. Från

företagsekonomisk synpunkt är det nödvändigt att kostnaderna för ett

sådant garantiåtagande hänförs till det år då åtagandet görs och inte till

det år då åtagandet aktualiseras.

Avsättning till garantiskuldkonto har i praxis ansetts berättiga till avdrag

endast om reserveringen i verkligheten representerar en förhandenvarande

förpliktelse och således inte allenast avser att möta en framdeles befarad

förpliktelse.

Hur stor del av åtagandet som kan komma att föranleda kostnader är

det av naturliga skäl ofta svårt att ange. Detta är emellertid i och för sig

inte något skäl mot en skuldföring som i enlighet med bokföringslagens

krav på tillämpning av god köpmannased hellre bör vara i överkant än i

underkant.

Under senare tid har avdrag för avsättning till garantifond vägrats bl. a.

under motivering att garantiskulderna inte varit av särskild art och omfattning.

Att omfattningen av ett företags skulder inte kan göras till föremål

för gradering på så sätt att skulder under en viss beloppsgräns kan undgå

redovisning är från redovisningssynpunkt helt klart. Vid en revision i

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1968

företaget måste självfallet krävas att lagbestämmelserna om redovisning

av skulder noga följs. Inte heller kan från redovisningssynpunkt accepteras

att arten av garantiåtagandet skulle tillmätas någon betydelse. Avgörande

är att rörelseresultatet blir felaktigt redovisat om avsättning för de gjorda

åtagandena inte görs. Avdrag vid beskattning bör ges för avsättningen om

den avser sådana kostnader i rörelsen som är hänförliga till driftkostnader,

även om prestationerna skall fullgöras efter bokslutsdagen.

Likaledes har avdrag för avsättning för upplupna kostnader avseende kontraktsenliga

återställningsarbeten på fastighet, på vilken grustäkt utnyttjats,

vägrats (Riksskattenämndens Meddelanden, serie I, nr 6/1967 under

5). Härigenom blir självfallet den skattemässiga vinsten vid brytningen för

stor, eftersom kostnader för framtida återställningsarbete inte beaktats. Inte

heller ett sådant förfarande står i överensstämmelse med en god redovisningssed.

Det har ansetts åligga den skattskyldige att visa tillförlitlig grund för

beräkning av avsättningens storlek. Det vill synas som om kraven från

skattemyndigheternas sida understundom varit väl hårda härvidlag. Det

bär t. ex. inte tillräckligt beaktats att fråga kan vara om nytillkomna eller

nykonstruerade produkter och nya tillverkningsmetoder, varför leverantören

inte kan ha något erfarenhet smaterial att åberopa.

Avdragsrätten bör närmare anknytas till vad som från företagsekonomiska

och redovisningsmässiga aspekter framstår såsom lämpligt.

För att nå detta mål torde det vara nödvändigt att i kommunalskattelagen

införa en uttrycklig bestämmelse om att avdrag för sådana avsättningar

i princip skall medges i den mån avsättningen inte överstiger vad

som av vinsten kan komma att tas i anspråk på grund av garantiåtagandet.

Någon risk för skatteförluster föreligger inte, eftersom återföring självfallet

skall ske av den del av de under ett år gjorda avsättningarna som vid garantitidens

utgång inte tagits i anspråk.

Enligt motionerna I: 635 och II: 807 skulle en resultatutjämning genom

kontometoden i första hand få betydelse för rörelseidkare med mindre inkomster,

för jordbrukare och för fastighetsägare. Förutom den inkomstutjämnande

effekten skulle kontometoden medföra ökat sparande inom företagen.

En viss styrning sker utan tvekan i dag på investeringssidan genom skattereglernas

utformning. Detta gäller inte minst lagerhållningen. Det leder både

till orättvisor mellan olika företag med skilda lagerbehov och en ur företagsekonomisk

synpunkt orationell bindning av tillgängliga resurser.

För rörelseidkare skulle kontometoden innebära ökad motståndskraft

mot konjunkturella växlingar inom branschen. Särskilt i dagens dämpade

ekonomiska situation skulle det verka återhållande på driftnedskärningar

och friställningar. De enskilda jordbrukarna kunde genom denna metod få

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1968

en utjämning mellan olika goda skördeår och detta skulle enligt motionärernas

mening på ett utmärkt sätt komplettera skördeskadeskyddet. Kontometoden

skulle också vara ett alternativ för de många fysiska personer och

mindre företag som i dag är utestängda från användningen av investeringsfonderna.

Motionärerna i motionen 11: 475 behandlar frågan om inkomstutjämning

för konstnärer. Under det år som konstnären färdigställer och försäljer ett

konstverk kan inkomsten bli förhållandevis hög, medan den i många fall

torde bli mycket ringa under de år då vederbörande arbetar med sitt konstverk.

Även för de konstnärer som har en kontinuerlig produktion kan emellertid

det ekonomiska utbytet vara mycket olika under skilda år.

Åtgärder bör enligt motionärernas mening vidtas som gör det möjligt för

konstnärerna att få till stånd någon form av inkomstutjämning mellan olika

år. Det bör undersökas om utformningen av en sådan inkomstutjämning

kan utgå från lagstiftningen om skogskonto. Även andra metoder bör kunna

prövas.

I motionen II: 603 understryker motionären nödvändigheten av att bereda

den svenska fiskerinäringen någon form av skydd mot de skadeverkningar

som blir en följd av fluktuationer i lönsamheten. Motionären pekar på den

kraftiga nedgången i lönsamheten under åren 1966 och 1967, som kommit

samtidigt med en lönsamhetsförbättring för de flesta andra i samhället.

Ett sätt att skydda de svenska fiskarna skulle vara att — i likhet med vad

som gäller i Norge — medge dem rätt att under relativt goda år göra skattefri

avsättning till resultatutjämningsfond. I Norge äger fiskarna rätt att under

år med goda inkomster avsätta 20 % av inkomsten till en driftfond för

senare förvärv av båtar och redskap och för att under sämre år kunna användas

för rationalisering och för fiskets bedrivande.

Om en svensk fartygsredare som äger flera fartyg gör vinst på ett av

dessa men förluster på ett annat äger han rätt att balansera förhållandena

inom rederiet. Ägandeförhållandena inom den svenska fiskeflottan utestänger

denna möjlighet, därför att fiskarna ombord själva äger fartyget

de fiskar med och inte är meddelägare i andra fartyg. Ett arrangemang med

en resultatutjämningsfond skulle därför i någon mån ge fiskarna samma

möjlighet som redare till flera fartyg, dock här baserat på tid i stället för

på antalet båtar.

Utskottet

De motioner utskottet har att behandla i detta betänkande syftar alla till

att vidga möjligheterna till inkomstutjämning mellan olika beskattningsår

och till att lindra verkningarna av progressionen vid den statliga beskattningen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1968 19

Utskottet behandlar till att börja med de yrkanden i motionerna I: 180

och II: 234 som avser ändringar i förordningen om förlustutjämning och antagande

av förordning om progressionsutjämning. Motsvarande yrkanden

har avvisats av riksdagen varje år sedan 1960.

Bevillningsutskottet har tidigare upprepade gånger framhållit att befogade

invändningar knappast kan riktas mot den bestämmelse i förlustutjämningsförordningen

enligt vilken för rätt till förlustavdrag krävs, att deklarationsskyldighet

förelegat och också fullgjorts för förluståret. Utskottet har

därvid anslutit sig till den av 1957 års skatteutredning uttalade uppfattningen

att det i huvudsak endast är hänsynen till sådana skattskyldiga som

driver verklig förvärvsverksamhet, som motiverar en rätt till förlustutjämning,

och att alltså någon ovillkorlig sådan rätt inte bör förekomma.

Genom att rätten till förlustavdrag på angivet sätt knutits till deklarationsskyldigheten

har man enligt utskottets mening skapat goda möjligheter

för en praktisk och effektiv kontroll av att förlustutjämningen inte onödigtvis

missbrukas.

Också den bestämmelse i förlustutjämningsförordningen som avser familjeföretagen

har tillkommit för att förhindra missbruk. Genom att i fråga om

dessa göra rätten till förlustavdrag beroende av att ägareförhållandena i

företaget är i huvudsak desamma vid förlusttillfället som då förlusten skall

utnyttjas har man velat i görligaste mån förhindra att likvidations- eller

konkursmässiga företag utbjuds till nya aktieägare och av dessa används

som avskrivningsobjekt. Som utskottet tidigare framhållit kan en rätt till

förlustavdrag vara motiverad också i andra fall än då aktier byter ägare

genom arv, testamente eller bodelning. Men att tillgodose dessa fall med

generella bestämmelser av den art motionärerna föreslår torde knappast

vara möjligt, om man vill ha betryggande garantier mot missbruk och samtidigt

undvika att lagstiftningen blir onödigt komplicerad.

Motionärernas förslag till förordning om progressionsutjämning avvisades

av riksdagen senast förra året på förslag av bevillningsutskottet (BeU 1967:

36). Någon anledning till ändrat ståndpunktstagande i år föreligger enligt

utskottets mening inte. De mest iögonenfallande verkningarna av progressionen

vid den statliga inkomstbeskattningen får numera anses undanröjda

genom lagstiftningen om förlustutjämning, om beräkning av statlig inkomstskatt

för ackumulerad inkomst och om taxering för inkomst av medel som

insatts på skogskonto samt genom det förhöjda schablonavdrag för kommunalskatt

som gäller fr. o. m. 1968 års taxering.

Med det anförda avstyrker utskottet lagstiftningsyrkandena i motionerna

I: 180 och II: 234.

I åtskilliga motioner har framställts yrkanden om utredning angående

möjligheterna att införa en fullständig resultatutjämning vid beskattningen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1968

1957 års skatteutredning, som ingående prövade för- och nackdelarna med

en allmän rätt till skatteutjämning genom kontoinsättningar och uttag, fann

att allvarliga invändningar kunde riktas mot en sådan utjämningsmetod.

Den kunde sålunda — även om den begränsades till i huvudsak fysiska personer,

som drev rörelse eller jordbruk, eller till ägare av hyresfastigheter

— beräknas bli en synnerligen kostnadskrävande reform. Härtill kom enligt

utredningens mening svårigheter att finna en rationell grund för såväl maximeringen

av de årliga avsättningarna som den sammanlagda storleken av

de avsatta beloppen. Hur reglerna än utformades fick man — menade utredningen

— sannolikt räkna med inte oväsentliga tillämpnings- och kontrollsvårigheter.

Utskottet har tidigare flera gånger uttalat att det, inte minst från rättvisesynpunkt,

skulle vara till fördel om möjligheter kunde öppnas till en vidsträcktare

resultatutjämning vid beskattningen. Frågan om man i Sverige

bör införa ett system med skattefria kontoavsättningar är emellertid så

central för det svenska skattesystemet i dess helhet att den enligt utskottets

mening inte kan avgöras utan en noggrann omprövning av gällande regler

för inventarieavskrivning och varulagervärdering samt de möjligheter i övrigt

till skattemässig konsolidering och resultatutjämning som de svenska

skattereglerna nu erbjuder. Utskottet anser således att man bör avvakta

resultatet av det utredningsarbete som f. n. pågår inom viktiga delar av

beskattningsområdet, bl. a. inom företagsskatteutredningen, innan man tar

ställning till frågan om en allmän öppen resultatutjämning vid beskattningen.

Vad särskilt angår motionsyrkandena om införande av rätt till resultatutjämning

för vissa yrkeskategorier anser utskottet en reform i sådan riktning

strida mot grundläggande principer i beskattningen. En yrkesfiskare

har redan nu möjlighet att i viss utsträckning utjämna sin inkomst mellan

olika beskattningsår genom rätten till avskrivning på båt och redskap. En

konstnär har också möjlighet att få skatten på sin inkomst uppdelad på flera

år. Inkomst av konstnärlig verksamhet kan nämligen enligt förordningen

angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst fördelas

på det antal år till vilka inkomsten hänför sig, dock högst tio.

Med det anförda avstyrker utskottet utredningsyrkandet i motionerna

1:180 och 11:234 samt motionerna 1:382 och 11:471, 1:635 och 11:807,

11:475 och 11:603 ävensom motionerna 1:254 och 11:324 samt 1:490 och

II: 799, sistnämnda fyra motioner i vad de behandlas i detta betänkande.

Vad slutligen angår lagstiftningsyrkandet i motionerna I: 634 och II: 812

bör enligt utskottets mening frågan om avsättning till garantireserv i första

hand prövas av företagsskatteutredningen. Utskottet är medvetet om att bedömningen

av frågan om ett garantiåtagande skall medföra avdragsrätt vid

taxeringen i praxis bedöms restriktivt. Det skulle otvivelaktigt vara till för
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 är 1(168

del om avdragsrätten på detta område kunde regleras i lagstiftningen och

närmare anknytas till vad som från företagsekonomiska och redovisningsmässiga

synpunkter framstår som lämpligt.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna I: 634 och II: 812.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

A. beträffande ändringar i förordningen om förlustutjämning
att

riksdagen avslår motionerna I: 180 och II: 234

B. beträffande progressionsutjämning

att riksdagen avslår motionerna I: 180 och II: 234

C. beträffande allmän öppen resultatutjämning

att riksdagen avslår

1) motionerna I: 180 och II: 234

2) motionerna I: 254 och II: 324 i vad de behandlas i detta

betänkande

3) motionerna I: 382 och II: 471

4) motionerna I: 490 och II: 799 i vad de behandlas i detta

betänkande

5) motionerna I: 635 och II: 807

D. beträffande inkomstutjämning för konstnärer

att riksdagen avslår motionen II: 475

E. beträffande rätt för fiskare att göra skattefri avsättning

till resultatuljämningsfond

att riksdagen avslår motionen II: 603

F. beträffande rätt till avdrag för avsättning till garantireserv
att

riksdagen avslår motionerna I: 634 och II: 812.

Stockholm den 5 mars 1968

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),

Wärnberg (s), Tage Johansson (s), Lundström (fp), Wirmark (s), Tistad

(fp) och Fälldin (ep)*; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (h), Brand! (s),

Allard (s)*, Vigelsbo (ep), Andersson i Essvik (s), fru Nettelbrandt (fp)*,

herr Eriksson i Bäckmora (ep), fru Holmqvist (s), herrar Enskog (fp) och

Nyström (s).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1968

Reservationer

Beträffande ändringar i förordningen om förlustutjämning

A) av herrar Lundström (fp), Tistad (fp), Fälldin (ep), Magnusson i

Borås (h), Vigelsbo (ep), fru Nettelbrandt (fp), herrar Eriksson i Bäckmora

(ep) och Enskog (fp), vilka -—- under åberopande av innehållet i motionerna

I: 180 och II: 234 — ansett, att utskottet under punkten A bort hemställa,

att riksdagen, med bifall till motionerna I: 180 och II: 234

i denna del, antar det vid motionerna fogade förslaget till

förordning angående ändring av 2, 8 och 9 §§ förordningen

den 8 april 1960 (nr 63) om rätt till förlustutjämning vid

taxering för inkomst.

Beträffande progressionsutjämning

B) av herrar Lundström (fp), Tistad (fp), Fälldin (ep), Magnusson i

Borås (h), Vigelsbo (ep), fru Nettelbrandt (fp), herrar Eriksson i Bäckmora

(ep) och Enskog (fp), vilka — under åberopande av innehållet i motionerna

I: 180 och II: 234 — ansett, att utskottet under punkten B bort hemställa,

att riksdagen, med bifall till motionerna I: 180 och II:

234 i denna del, antar det vid motionerna fogade förslaget

till förordning om rätt till utjämning i vissa fall av statlig

inkomstskatt i samband med inkomststegring och inkomstminskning.

Beträffande allmän öppen resultatutjämning, inkomstutjämning för konstnärer

och rätt för fiskare att göra skattefri avsättning till resultatutjämningsfond
C)

av herrar Lundström (fp), Tistad (fp), Fälldin (ep), Magnusson i

Borås (h), Vigelsbo (ep), fru Nettelbrandt (fp), herrar Eriksson i Bäckmora

(ep) och Enskog (fp), vilka — under åberopande av innehållet i motionerna

I: 180 och II: 234, I: 254 och II: 324, I: 382 och II:471, I: 490 och II:799,

I: 635 och II: 807 samt II: 475 och II: 603 — ansett, att utskottet under punkterna

C, D och E bort hemställa,

att riksdagen, med anledning av

1) motionerna I: 180 och II: 234

2) motionerna 1:254 och 11:324, i vad de behandlas i

detta betänkande,

3) motionerna I: 382 och II: 471

4) motionerna 1:490 och II: 799, i vad de behandlas i

detta betänkande,

5) motionerna I: 635 och II: 807

6) motionen II: 475

7) motionen II: 603

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1968

23

i skrivelse till Kungl. Maj :t begär förslag till 1969 års

riksdag om rätt till allmän öppen resultatutjämning vid

beskattningen.

Beträffande rätt till avdrag för avsättning till garantireserv

D) av herrar Lundström (fp), Tistad (fp), Fälldin (ep), Magnusson i

Borås (h), Vigelsbo (ep), fru Nettelbrandt (fp), herrar Eriksson i Bäckmora

(ep) och Enskog (fp), vilka — under åberopande av innehållet i motionerna

I: 634 och II: 812 — ansett, att utskottet under punkten F bort hemställa,

att riksdagen, med anledning av motionerna I: 634 och

II: 812, i skrivelse till Kungl. Maj :t begär skyndsam utredning

om möjligheterna till avdrag för avsättning till garantireserv.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680028

opaginerad Kontrollera mot PDF

.. .•

nn ''k;;.?!!''!/

V» t: vl VT; ■

: '' . . < ■''

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.