Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av motioner om rätt till skattefri avsättning av medel för omskolning av personal m. m.

1968-03-26 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1968:27, Betänkande med anledning av motioner om rätt till skattefri avsättning av medel för omskolning av personal m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1968

1

Nr 27

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner om

rätt till skattefri avsättning av medel för omskolning av

personal m. m.

(2:a avd.)

Bevillningsutskottet upptar till behandling i ett sammanhang följande motioner,

nämligen

1) de likalydande motionerna I: 122 av herr Nyman m. fl. samt II: 166

av herrar Enskog och Nyberg, i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t begär en snabb utredning av möjligheterna att låta företag

skattefritt avsätta medel till särskilda fonder för personalens omskolning,

omplacering och friställning;

2) de likalydande motionerna I: 376 (jfr I: 330) av herr Holmberg m. fl.

och II: 467 av herr Bohman m. fl., i vilka hemställts, att Kungl. Maj :t måtte

förelägga 1968 års höstriksdag förslag om sådana ändringar i skatteförfattningarna,

att företag erhåller rätt att till särskilda omställnings- och utbildningsfonder

skattefritt avsätta medel, avsedda att tas i anspråk i samband

med förutsedda eller pågående strukturförändringar i företagen, särskilt

i lägen då dessa förutsätts leda till friställning av arbetskraft.

Gällande bestämmelser

I praxis medges i inkomstkällan rörelse inte avdrag för avsättning av

medel till fond för omskolnings- eller utbildningsverksamhet. Inte heller

kan enskild arbetstagare i inkomstkällan tjänst erhålla avdrag för kostnader

för omskolning eller utbildning i annat fall än då omskolningen eller

utbildningen skett i och för tjänsten. Kostnaden för omskolningen eller utbildningen

måste således framstå som en nödvändig kostnad för tjänstens

fullgörande.

Omskolningen har länge använts som ett arbetsmarknadspolitisk! instrument.

En mer betydande omfattning fick dock omskolningsverksamheten

först i samband med konjunkturnedgången åren 1957—1959. Sedan dess har

verksamheten starkt expanderat. Budgetåret 1957/58 utgjorde statens utgifter

för ändamålet ca 11 milj. kr. Budgetåret 1959/60 hade de stigit till

52 milj. kr. och de beräknas för budgetåret 1968/69 uppgå till 350 milj. kr.,

vilket innebär en ökning i förhållande till närmast föregående budgetår

med ca 140 milj. kr.

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 27

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1968

Genom beslut av 1966 års riksdag vidgades förutsättningarna för stöd till

omskolning. Tidigare var dessa i hög grad präglade av den grundläggande

sociala målsättningen. Det primära syftet med omskolningen var sålunda

att ge arbetslösa och svårplacerade möjlighet till en ny placering på arbetsmarknaden.

Ett villkor för att få utbildningsbidrag var att den utbildningssökande

var arbetslös eller löpte risk att bli arbetslös eller att det var svårt

att placera honom i arbete. 1966 års riksdagsbeslut innebär, att begreppet

»risk för arbetslöshet» bör ges en generös tolkning. Syftet med denna vidsträckta

tillämpning av begreppet är att den enskilde skall kunna beredas

möjlighet till omskolning inte bara när sysselsättningssvårigheter är nära

förestående utan också när en bedömning på längre sikt av sysselsättningsutsikterna

klart ger vid handen att övergång till annat yrke är nödvändig.

Den utvidgning av den arbetsmarknadsinriktade vuxenutbildningen som

beslöts vid 1966 års riksdag har genom beslut av 1967 års riksdag kompletterats

med förstärkningar av resurserna för folkbildningen och med lokaloch

riksrekryterande vuxenutbildning. Statens utgifter för vuxenutbildningen

beräknas för budgetåret 1968/69 uppgå till drygt 192 milj. kr.

Även andra medel står till förfogande för att arbetsmarknadspolitiken

skall kunna bedrivas så effektivt som möjligt. Förutom planeringsverksamhet

förekommer arbetsförmedlingsservice, omfattande bl. a. information om

läget på arbetsmarknaden och väntade förändringar samt om lediga anställningar

och tillgänglig arbetskraft. När så behövs ges information i

förening med yrkesvägledning och med ekonomiska bidrag till yrkesutbildning

och flyttning. Familjeförsörjare, som får arbete på annan ort men inte

omedelbart får familjebostad där, kan under viss tid erhålla bidrag till familjens

uppehälle. Till arbetslösa från orter och områden med särskilt hög

arbetslöshet kan utgå ett s. 1c. utrustningsbidrag. Inom arbetsmarknadspolitikens

ram kan också i viss omfattning bostäder anskaffas åt arbetslösa

som flyttar till en ny arbetsort. Personer som är bosatta i områden med särskilt

hög arbetslöshet och som äger fastighet kan — om de vill ta arbete på

annan ort — få både ekonomisk och annan hjälp för att avveckla sitt fastighetsinnehav.

I lägen med otillräcklig tillgång på arbete inom vissa arbetsområden kan

näringslivet stimuleras till ökade investeringar i byggnader och anläggningar

genom att företagen medges att ta i anspråk medel ur investeringsfonderna.

Genom olika former av beredskapsarbeten — i statlig eller kommunal

regi_kan säsongarbetslöshet motverkas och såväl personer bosatta i om
råden

med brist på arbetstillfällen som handikappade och andra med individuella

arbetshinder beredas arbete.

Nämnas bör även att enskilda vid arbetslöshet kan få ersättning genom erkända

arbetslöshetskassor eller i form av kommunala kontantunderstöd.

Dessa ersättningsformer syftar inte till att ge kompensation för inkomstbort
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1968

3

fall under längre tid. De lämnas f. n. endast temporärt i avvaktan på att

ny anställning skall kunna erhållas.

I proposition 1968: 29 framläggs på grundval av betänkandet »Stödformer

för arbetslösa äldre arbetstagare» (SOU 1967:62) förslag till särskilt

kontant stöd åt arbetslösa i åldern 60— 66 år och till förbättringar av

den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. Förslagen avser temporära åtgärder

i avvaktan på resultatet av den pågående KSA-utredningen. — För arbetslöshetsförsäkrade

i nämnda åldrar förlängs ersättningstiden i de erkända

arbetslöshetskassorna med 300 dagar. Arbetslösa i åldern 60—66 år, som bar

fått stöd genom arbetslöshetsförsäkringen under längsta möjliga tid, föreslås

erhålla skattepliktigt omställningsbidrag med 800 kr. i månaden. Arbetslösa

i samma ålder, vilka inte har tillhört arbetslöshetsförsäkringen, får omställningsbidrag

efter en väntetid av två månader från arbetslöshetens början.

Bidraget utgår till både den som varit anställd och den som varit egen

företagare, under förutsättning att han har haft sådan förvärvsverksamhet

i 24 månader under treårsperioden närmast före arbetslöshetens början.

Den som äger förmögenhet över 100 000 kr. blir inte berättigad till bidrag.

Efter särskild dispens skall stöd kunna ges också den som har fyllt 55 men

inte 60 år om hans arbetslöshet är en direkt följd av strukturförändring av

näringslivet i orten eller, för företagare, i branschen.

Frågans tidigare behandling

Ett motionsyrkande om rätt för företag att skattefritt avsätta medel till

särskilda omskolnings- och utbildningsfonder prövades av förra årets riksdag

men avvisades på förslag av bevillningsutskottet (bet. nr 48). Utskottet

hänvisade därvid bl. a. till att utbildning i form av omskolning och fortbildning

ingick som en betydelsefull del i de riktlinjer för den framtida arbetsmarknadspolitiken

som antogs av 1966 års riksdag och till det förslag om

utvidgning av den arbetsmarknadsinriktade vuxenutbildningen som framlagts

i den av riksdagen numera antagna propositionen 1967: 85.

Motionerna

Motionärerna i motionerna I: 122 och II: 166 framhåller att hela den

svenska företagsvärlden liksom statliga och kommunala verk och inrättningar

i dag strävar efter att genom rationaliseringsåtgärder nå fram till

ett minskat behov av arbetskraft och därmed sänka kostnaderna. På produktionssidan

har man nått längst. Nu är det kontorens tur. Detta har i samband

med de senaste årens konjunktursvacka drabbat många enskilda anställda

och speciellt äldre och yngre arbetstagare.

I Sverige finns i dag ca 1,3 milj. tjänstemän, fördelade inom statlig, kommunal

och enskild administration. Den snabba tillväxten av tjänstemanna
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1968

kåren — som 1970 beräknas uppgå till 1,5 milj. anställda — har gjort att

arbetsgivarna alltmer börjat se på möjligheterna att rationalisera kontorsarbetet.

Detta aktualiserades i fjol av en programgrupp för administrativ

rationalisering i nära samarbete med IVA:s rationaliseringsavdelning. Utredningen

pekade på att våra kontor kommer att kosta ca 30 miljarder kronor

år 1970.

Arbetet på kontor har genom introduktion av nya administrativa tekniker

och hjälpmedel som datamaskiner, effektivare kontorsmaskiner av olika

slag, bättre planerade arbetslokaler och nya analysmetoder förändrats och

effektiviserats. Dessa explosionsartat utvecklade möjligheter har förändrat

tjänstemannapersonalens arbetsförhållanden och arbetsuppgifter och starkt

medverkat till att också minska personalbehovet.

Som ett exempel från statlig verksamhet kan nämnas, att vid postbanken

berör dess rationaliseringsprogram ca 1 000 anställda, företrädesvis kvinnor,

av vilka de som stannar kvar beredes annat arbete.

Den pågående strukturomvandlingen inom näringslivet samt den konjunktursvacka

som Sverige upplevt de senaste åren har jämte de tekniska

hjälpmedlen påskyndat rationaliseringen av det administrativa arbetet. En

större grupp tjänstemän har därvid omplacerats, omskolats och friställts.

Detta har skapat problem i synnerhet för äldre och yngre. För närvarande

räknar man med att ca 5 000 tjänstemän är utan arbete och därtill kommer

de som är under viss utbildning eller omskolning i AMS:s regi. Ungdom

som nyutexaminerats i våras från tekniska skolor och handelsskolor har

mött en mycket kärv arbetsmarknad och går utan sysselsättning eller under

fortbildning. Företagen har stora svårigheter att ta emot dessa ungdomar

ens som praktikanter. Många företag har inte vidtagit åtgärder för att direkt

friställa sina anställda men försöker genom omplacering bereda dem

sysselsättning. Därvid möter många problem. Vederbörande har t. ex. kommit

upp i ålder och lön och kan därför inte acceptera de arbetsuppgifter som

erbjuds och som kanske en yngre tjänsteman sköter med betydligt lägre lön.

För många företag skulle det vara värdefullt om möjlighet erbjöds att

skattefritt avsätta medel till särskilda fonder, vilka vid behov kunde få

användas att hjälpa sådana anställda, såväl tjänstemän som arbetare, som

måste omställas eller i sämsta fall friställas. Detta skulle bland de anställda

skapa en större trygghet och för företagsledningen ge ökade möjligheter

att behålla personalen, särskilt den äldre, men också ge möjlighet att bereda

nyutexaminerade meningsfyllt arbete.

I motionen 1: 330, som innehåller motiveringen för yrkandet i motionerna

I: 376 och II: 467, understryks nödvändigheten av att företagen stimuleras

till insatser på vuxenutbildningens område. Många som nu går den administrativt

krångligare och för samhället kostsammare vägen över anpassningskurser,

helt bekostade av staten, skulle kunna utbildas direkt av företagen

och därigenom snabbare få en produktiv arbetsuppgift. En av företagen

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1968

själva bedriven utbildning skulle smidigare kunna anpassas till produktionens

och teknikens krav och bibringa de utbildade aktuella yrkeskunskaper.

Motionärerna erinrar om att 1960 års arbetsmarknadsutredning förordade

en vidgad företagsutbildning och att arbetsmarknadsstyrelsen i sina petita

för nästkommande budgetår understrukit värdet av denna form av utbildning.

De bidrag till utbildning inom företagen som föreslås av arbetsmarknadsstyrelsen

bör enligt motionärernas mening kompletteras med en rätt

för företagen att skattefritt avsätta medel till särskilda utbildningsfonder,

avsedda att tas i anspråk i samband med förutsedda eller pågående strukturförändringar

i företagen och särskilt i lägen då dessa förutsätts leda till

friställning av arbetskraft.

Utskottet

Motionärerna yrkar att företag skall äga rätt att skattefritt avsätta medel

till särskilda fonder för omställning och utbildning. En sådan rätt skulle enligt

den uppfattning som kommer till uttryck i motionerna I: 376 och II: 467

kunna stimulera företagen till effektiva insatser på vuxenutbildningens område

och därigenom bereda företagen möjlighet att minska den enskildes

omställningsproblem vid strukturförändringar inom företagen eller i en arbetslöshetssituation.

En liknande motivering åberopas i motionerna I: 122

och II: 166. Motionärerna pekar bl. a. på att företagen genom fondmedlen

skulle få ökade möjligheter såväl att behålla äldre personal som att bereda

nyutexaminerade arbete.

Den snabba expansionen på forskningens och teknikens område och den

allt större internationella konkurrensen har — jämte stora förskjutningar i

konsumenternas efterfrågan — lett till en strukturell omdaning av näringslivet

som ställer stora krav på omställningsberedskap hos arbetskraften.

Detta i sin tur kräver insatser från såväl samhället som företagen för att

garantera de enskilda arbetstagarna ekonomisk trygghet i omställningsprocessen.

En viktig samhällsinsats blir att skapa en så effektiv arbetsmarknadspolitik

som möjligt.

Sysselsättningsstödjande åtgärder har kommit att inta en dominerande

ställning i svensk politik under de senaste åren. Trots dessa åtgärder har arbetslösheten

under år 1967 legat på en högre nivå än under år 1966. Denna utveckling

har i stor utsträckning sin grund i det höga kostnadsläget i vårt

land och måste ses i samband med den allmänna konjunkturnedgången,

vilken dämpat den ekonomiska aktiviteten i landet. Sysselsättningen inom

verkstadsindustrin och skogsindustrin har påverkats av en minskning av

den utländska efterfrågan. Vidare har den svenska industrin på grund av

vårt höga kostnadsläge visat sig ha svårt att konkurrera på åtskilliga varuområden.

Nya rationaliseringsmöjligheter inom kontorsarbetet har starkt

medverkat till att minska personalbehovet på detta område. Vid sidan av

konjunktur dämpningen och vårt ökade kostnadsläge har den under år 1967

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1968

med oförändrad styrka pågående strukturomvandlingen inom svenskt näringsliv

lett till friställning av arbetskraft i samband med produktionsomställningar

och företagsnedläggningar. Den friställda arbetskraften kan visserligen

omplaceras eller omskolas, men den höga takten i näringslivets

strukturomvandling har ändock medfört större arbetslöshet nu än tidigare.

De nuvarande förhållandena på arbetsmarknaden ställer stora krav på arbetsmarknadspolitiken.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen

pågår och planeras en rad statliga åtgärder på området. Därvid intar omskolnings-

och utbildningsverksamheten en framskjuten plats. Med hänsyn

till att omskolning till nya yrken är och även framdeles torde komma att

bli ett av de viktigaste inslagen i arbetsmarknadspolitiken är det givetvis

angeläget att samhället och näringslivet gemensamt på allt sätt stöder omskolnings-

och utbildningsverksamheten. Enligt utskottets mening är det

angeläget att omskolningsverksamheten i viss utsträckning bedrivs inom

företagen. En av företagen själva bedriven utbildning kan nämligen smidigare

anpassas till produktionens och teknikens krav och bibringa de utbildade

aktuella yrkeskunskaper. Att man även från statsmakternas sida

fäster avseende vid företagsutbildningen framgår därav att det statliga bidraget

till sådan utbildning för nästa budgetår föreslås höjt från 2 till 3 kr.

per elev och närvarotimme. Detta torde emellertid vara långt ifrån tillräckligt

för att stimulera företagen till effektiva insatser på omskolnings- och

utbildningsområdet. En ökad utbildningsverksamhet vid företagen bör enligt

utskottets mening lämpligen åstadkommas genom att företagen får möjlighet

att skattefritt avsätta medel till särskilda omskolnings- och ntbildningsfonder.

Utskottet vill med det anförda biträda yrkandet om en utredning av frågan

om rätt för företag att skattefritt avsätta medel till sådana fonder.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen med anledning av motionerna I: 122 och

II: 166 samt I: 376 och II: 467 i skrivelse till Kungl. Maj:t

begär skyndsam utredning av möjligheterna för företagen

att skattefritt avsätta medel till särskilda omskolnings- och

utbildningsfonder.

Stockholm den 26 mars 1968

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1968

7

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),

fröken Ranmark (s), herrar Yngve Nilsson (h), Sundin (ep), Gösta Jacobsson

(h), Lundström (fp), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s) och Tistad

(fp); samt

från andra kammaren: herrar Brandt* (s), Allard (s), Gustafson i

Göteborg* (fp), Vigelsbo (ep), Asp (s), Andersson i Essvik (s), Eriksson i

Bäckmora* (ep), fru Holmqvist (s), herrar Lothigius (h) och öhvall (fp).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s), fröken Ranmark (s),

herrar Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s), Brandt (s), Allard (s), Asp

(s), Andersson i Essvik (s) och fru Holmqvist (s), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 5 med »Sysselsättningsstöd]

ande åtgärder» och slutar på s. 6 med »sådana fonder.»

bort ha följande lydelse:

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har samhällets insatser

på det arbetsmarknadspolitiska området under senare år avsevärt

vidgats. Bl. a. förekommer en omfattande planering. För såväl riket i dess

helhet som för länen och delar därav utarbetas regelbundet prognoser, avseende

konjunktur- och strukturutvecklingen, befolkningsförändringar av

betydelse på arbetsmarknaden och utvecklingen inom enskilda yrken och

yrkesområden. Genom arbetsförmedlingsservice lämnas information om

läget på arbetsmarknaden och väntade förändringar. När så behövs kan

informationen ges i förening med yrkesvägledning och med ekonomiska

bidrag till yrkesutbildning och flyttning. För att underlätta omställning kan

starthjälp lämnas omedelbart efter den nya anställningens början. En familjeförsörjare,

som får arbete på annan ort men inte omedelbart kan skaffa

familjebostad där, har möjlighet att under viss tid erhålla bidrag till familjens

uppehälle. Arbetslösa från orter och områden med hög arbetslöshet

kan erhålla s. k. utrustningsbidrag. Inom arbetsmarknadspolitikens ram

kan vidare i viss omfattning bostäder anskaffas åt arbetslösa som flyttar

till en ny arbetsort. Sådana personer som är bosatta i områden med särskilt

hög och långvarig arbetslöshet och som har fastighet, vilken utgör ett hinder

för dem att ta arbete på annan ort, kan få både ekonomisk och annan hjälp

för avveckling av fastighetsinnehavet.

I lägen med otillräcklig tillgång på arbete inom vissa yrkeskategorier eller

i vissa delar av landet kan näringslivet stimuleras till ökade investeringar

genom att företagen medges rätt att ta investeringsfonder i anspråk för

investeringar i byggnader och anläggningar, och såväl staten som kommuner
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1968

na kan genom beredskapsarbeten stödja sysselsättningen på kortare eller

längre sikt.

Att omskolningen bedöms som ett av arbetsmarknadspolitikens mest betydelsefulla

hjälpmedel framgår inte minst därav att statens kostnader för

omskolningsverksamhet bara under 1960-talet flerdubblats. För nästkommande

budgetår beräknas dessa kostnader uppgå till 350 milj. kr. Genom

beslut av 1966 års riksdag har den enskilde arbetstagaren beretts möjlighet

att erhålla arbetsmarknadsutbildning inte bara när sysselsättningssvårigheter

är nära förestående utan också när en bedömning på längre sikt av

sysselsättningstillfällena ger vid handen att en övergång till annat yrke är

nödvändig. Denna utvidgning av den arbetsmarknadsinriktade vuxenutbildningen

har av 1967 års riksdag kompletterats med förstärkningar av resurserna

för folkbildningen och med lokal- och riksrekryterande vuxenutbildning.

Utskottet vill också erinra om att det statliga stödet till företagsutbildning

enligt förslag i årets statsverksproposition skall höjas från två till tre

kronor per elev och närvarotimme.

Av det anförda torde framgå att åtskilligt redan gjorts för att garantera

den enskilde arbetstagaren social och ekonomisk trygghet i omställningsprocessen.

Att jämsides med dessa för staten mycket kostnadskrävande reformer

införa en rätt till skattefri fondavsättning för omskolnings- och utbildningsverksamhet

anser utskottet inte vara motiverat. Stödet till omskolningsverksamhet

bör således enligt utskottets mening ske i enlighet

med de beslut som fattats av 1966 och 1967 års riksdagar.

Avslutningsvis vill utskottet erinra om att i proposition 1968:29 framlagts

förslag om särskilt kontant stöd åt arbetslösa i åldern 60—66 år och

om förbättringar av den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen.

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen avslår

1) motionerna I: 122 och II: 166

2) motionerna 1:376 och 11:467.

ESSELTE AB. STHLM 66

814175

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.