Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av motioner om rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till allmännyttiga ändamål, m. m.

1968-03-26 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1968:29, Betänkande med anledning av motioner om rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till allmännyttiga ändamål, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1968

1

Nr 29

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner om

rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till

allmännyttiga ändamål, m. m.

Utskottet har till behandling i ett sammanhang upptagit följande motioner,

nämligen

1) de likalydande motionerna I: 12 av herr Schött m. fl. och II: 62 av herr

Gustafsson i Borås m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till

Kungi. Maj :t måtte begära utredning rörande införande av rätt för fysiska

personer till avdrag vid den statliga inkomstbeskattningen för gåvor upp till

en viss maximigräns till u-hjälps- och andra humanitära ändamål samt

till kulturella, religiösa, vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga

ändamål;

2) de likalydande motionerna 1:13 av herr Svenungsson samt II: 16 av

herrar Fridolfsson i Stockholm och Werner, vari hemställts, »att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning rörande införande

av avdrag vid taxering till inkomstskatt för gåvor till religiösa, humanitära,

kulturella, vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga ändmål»;

3) de likalydande motionerna I: 373 av herrar Blom och Erik Filip

Petersson samt ll: VI4 av herr Hyltander m.fl., vari hemställts, »att riksdagen

måtte hemställa hos Kungl. Maj :t om förslag till regler för avdragsrätt

vid deklaration för bidrag till fadderbarn i u-land»; ävensom

4) de likalydande motionerna I: 639 av herrar Thorsten Larsson och

Ernst Olsson samt II: 597 av herrar Johansson i Skärstad och Boo, vari

hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om

utredning av möjligheterna att stimulera enskilda personer att lämna bidrag

och gåvor till religiösa och ideella organisationer samt hjälporgan för insatser

på humanitära, allmännyttiga och vetenskapliga områden i enlighet

med vad i motionerna anförts».

Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till religiösa m. fl. ändamål

Frågans tidigare behandling

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §

kommunalskattelagen från intäkterna avräknas alla omkostnader under

beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag får

1 — 0H1858 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 29

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1968

därvid inte göras för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga

utgifter.

I praxis har avdrag för bidrag till vetenskaplig undervisning och forskning

inte ansetts kunna medges, såvida bidraget inte lämnats av rörelseidkare

till teknisk-vetenskaplig forskning inom den bransch, som rörelseidkaren

företräder. Inte heller har avdrag medgivits för gåvor till sociala

institutioner (se t. ex. RÅ 1941 ref. 5, RÅ 1941 Fi not. 534, RÅ 1943 ref. 20

och RÅ 1950 Fi not. 670).

Frågan om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till allmännyttiga,

humanitära in. fl. ändamål har tidigare upprepade gånger varit

föremål för riksdagens behandling. Genom beslut vid 1938, 1939, 1941 och

1942 års riksdagar föreskrevs sålunda, att skattskyldig skulle äga rätt att

vid taxering visst år enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

åtnjuta avdrag för gåvor till luftvärnet och sjövärnskåren.

Denna avdragsrätt tillämpades senast vid 1943 års taxering.

Genom beslut av 1943 års riksdag bemyndigades vidare Kungl. Maj:t

medge, att skattskyldig vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

åren 1944 och 1945 fick åtnjuta avdrag för penninggåvor ej understigande

visst belopp till internationellt hjälparbete för lindrande av nöd bland

civilbefolkningen i krigshärjade länder. Avdrag medgavs endast om gåvobeloppet

uppgick till minst 1 000 kronor.

De sålunda gjorda medgivandena har föranletts av särskilda förhållanden

och varit till tiden begränsade. Vid varje tillfälle, då fråga om sådan

avdragsrätt varit under bedömande, har av bevillningsutskottet uttalats,

att bestämmelser av detta slag innebar en uppenbar avvikelse från de principer,

som låg till grund för gällande lagstiftning. Därvid har utskottet

framhållit, att främjandet av behjärtansvärda eller eljest allmännyttiga

ändamål inte borde ske i form av lättnader vid beskattningen utan i förekommande

fall genom direkta bidrag från statens sida.

I ett den 20 december 1956 avgivet betänkande med förslag till bestämmelser

om avdragsrätt och skatteplikt för periodiskt understöd samt om

avdragsrätt för studieunderstöd, m. m. har skattelagssakkunniga behandlat

frågan om avdrag för periodiskt understöd och gåvor till allmännyttiga

ändamål. De sakkunniga har därvid framhållit, att enbart den omständigheten

att ändamålen är behjärtansvärda och att institutionerna behöver

stöd ej utgör skäl för avdragsrätt vid beskattningen. Det kan vid förutsättningslöst

övervägande befinnas lämpligare att understöd ges i annan form,

om understöd från det allmännas sida över huvud taget anses böra ifrågakomma.

Efter att ha anfört en rad invändningar mot en utvidgad avdragsrätt

har de sakkunniga inte ansett sig kunna förorda en självständig avdragsrätt

för gåvor till allmännyttiga ändamål. De sakkunniga har emellertid även

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1968

framkastat tanken att om det skulle befinnas angeläget att vid beskattningen

hänsyn i någon form tas till skattskyldigs utgifter av den beskaffenhet,

varom här är fråga — en annan utväg än att tillskapa en särskild avdiagsfoim

skulle tillgripas. Enklast kunde detta ske genom att bestämmelserna

om det nuvarande avdraget för försäkringspremier o. d. ändrades så,

att avdragsrätten omfattade även avgifter eller bidrag till vissa andra ändamål

än försäkringar. Avdragsrätten skulle därvid såsom nu vara begränsad

till vissa maximibelopp. Åtskilliga avgifter och bidrag till allmännyttiga

ändamål eller till sammanslutningar hade från social synpunkt ett värde,

som kunde jämföras med försäkringsverksamhetens, och det kunde därför

icke anses föreligga avgörande principiella skäl mot att skattskyldig medga\s

en fiiare valrätt i fråga om utnyttjandet av ifrågavarande av sociala

skäl betingade avdrag.

Motioner rörande avdrag vid beskattningen för bidrag till humanitära,

litterära, religiösa, vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga ändamål

har därefter flera gånger varit föremål för riksdagens uppmärksamhet,

bl. a. åren 1961, 1964 och 1965. Riksdagen avslog då motionerna sedan

bevillningsutskottet uttalat att regler av förevarande art innebar en klar

avvikelse från grundläggande principer i den svenska skattelagstiftningen

samt hävdat att samhällets stöd åt dylika ändamål inte borde ske i form

av skattelättnader för de enskilda bidragsgivarna. Utskottet erinrade också

om att införandet av avdragsrätt för gåvor skulle strida mot och troligen

tillintetgöra planerna på en definitiv källskatt.

1 sitt betänkande nr 5 vid 1966 års riksdag hemställde bevillningsutskottet

med anledning av väckta motioner, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte anhålla om utredning rörande införande av viss rätt till avdrag vid

den statliga inkomstbeskattningen för belopp, som skattskyldig skänkt till

humanitära, kulturella, religiösa, vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga

ändamål. I en vid betänkandet fogad reservation av herr John

Ericsson m. il. hemställdes om avslag pa motionerna. Riksdagen beslutade

i enlighet med reservationen.

Frågan aktualiserades på nytt i motioner vid 1967 års riksdag. Bevillningsutskottet

hemställde i sitt betänkande nr 25 att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj .t måtte anhalla om skyndsam utredning rörande införande

av rätt till avdrag vid beskattningen för gåvor till u-hjälps- och andra

humanitära ändamål samt till kulturella, religiösa, vetenskapliga eller eljest

uppenbai t allmännyttiga ändamal. Riksdagen bitöll emellertid en vid betänkandet

fogad reservation av herr John Ericsson m. fl., vari yrkades avslag

på berörda motioner.

Motionerna

I motionerna 1. 12 och II: 62 anförs bl. a., att i ett läge, då den stats2—0111838

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 29

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1968

finansiella situationen kan förväntas försvåra bidrag av den storleksordning

som motionärerna anser skälig, borde även de som av principiella

skäl är kritiskt inställda till avdragslinjen kunna acceptera att frågan utreds.

Enligt motionärernas uppfattning föreligger skäl att via beskattningen

stimulera enskilda personer att lämna bidrag till ändamål som från allmänna

synpunkter är värdefulla. Sådana regler finns i många länders

skattelagstiftning, t. ex. i Danmark, Finland, USA, Tyskland, Frankrike,

Belgien, Holland, Italien och Grekland. I dessa fall har bestämmelserna

enligt vad som är känt inte lett till eu mängd skattetvister och till en komplicerad

lagstiftning, vilket reservanterna i utskottet i fjol befarade. Motionärerna

anser emellertid att avdragsrätten endast bör tillkomma fysiska

personer och att den i första hand bör ifrågakomma vid den statliga beskattningen.

Dessutom bör en maximigräns sättas för det avdragsgilla

beloppet.

Som motivering för utredningsyrkandet i motionerna 1: 13 och 11: 16

framhåller motionärerna i huvudsak följande. I princip torde man vara enig

om att det arbete som utförs av t. ex. religiösa, kulturella och humanitära

organisationer utgör ett värdefullt komplement till samhällets egna institutioner.

I kampen mot bl. a. brottslighet och alkoholmissbruk är frivilliga

insatser ett nödvändigt stöd till de statliga insatserna. Värdet av detta enskilda

stöd kan svårligen uppskattas. Starka skäl talar för att samhället

bör underlätta dessa organisationers frivilliga arbete. För de stora delar av

vårt folk som har intresse för de ideella strävandena är riksdagens hittills

visade motvilja att bifalla framlagda motioner om en utredning av bär

förevarande spörsmål helt oförklarlig. Mot bakgrund härav synes det helt

omotiverat att längre vägra eu utredning, som man väntat på i många år.

Motionärerna i motionerna 1:639 och 11:59/ anför följande. Enskilda

personer ställer medel till förfogande både för religiösa och ideella organisationer

men även för vetenskapligt arbete, undervisning och kulturminnesvård.

Skattetrycket försämrar emellertid bidragsgivarnas möjligheter att

främja sådana initiativ och intressen. Det har hävdats, att en stimulans

till gåvor borde åstadkommas genom att bidragen gjordes avdragsgilla vid

beskattningen. Metoden skulle emellertid medföra en gradering inte efter

angelägenhetsgrad utan efter givarens ekonomi och skattekraft. Sålunda

skulle en gåva från person med hög inkomst till mindre del hestå av dennes

inkomst efter skatt och till större del av de skattemedel som genom avdragsrätten

får anses inkluderade i gåvan. Å andra sidan skulle metodens stöd

helt utebli i t. ex. de fall då medel till ett allmännyttigt eller ideellt ändamål

åstadkommes genom bössinsamling. I sådana fall rör det sig om så små

belopp att avdragsrätten i praktiken saknar betydelse.

Vid vissa tillfällen har samhället stimulerat bidrag till insamlingar för

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1968

angelägna ändamål på sätt som medfört att de ovannämnda olägenheterna

eliminerats. För budgetåren 1953/54 och 1954/55 beviljade således riksdagen

anslag till främjande av cancerforskningen, vilka skulle utgå med

samma belopp som insamlades genom gåvor, dock med högst 10 milj. kr.

sammanlagt för de båda budgetåren. Vid två senare tillfällen har riksdagen

vidare beviljat anslag för liknande stöd till insamlingarna »Sverige hjälper».

Erfarenheterna vid dessa tillfällen har varit goda, och den praktiserade metoden

bör kunna tillämpas i ökad omfattning.

Det är obestridligt att åtskilliga andra ändamål kan anses lika angelägna

och behjärtansvärda som de ändamål till vilka stöd lämnats på nämnda

sätt. De omättliga behoven i världens utvecklingsländer kan inte betvivlas

av någon. Oavsett vilken målsättning den statligt administrerade hjälpen

har kommer ytterligare insatser att fordras. Man kan ifrågasätta om inte

statsmakterna varje år borde anslå ett visst belopp till stimulans av gåvor

och bidrag för klart preciserade ändamål. Det är angeläget att en utredningfår

förutsättningslöst pröva dessa frågor. Valet av metod för stödets lämnande

— bidrag eller avdrag direkt på den statliga inkomstskatten — liksom

bidragets andel av gåvan blir naturligtvis beroende av ändamålens begränsning

och omfattningen av samhällets stöd.

Avdrag vid inkomstbeskattningen för periodiskt understöd

till fadderbarn i u-Iand

Gällande bestämmelser

Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som varit här

i riket bosatt under hela beskattningsåret, i hemortskommunen åtnjuta avdrag

för bl. a. periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,

som inte får avdras från inkomsten av särskild förvärvskälla,

dock att avdrag inte får ske för vad som utgått till person, tillhörande

givarens hushåll, och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd,

för vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran. I 31 § och 32

§ 1 mom. stadgas, att till intäkt av tjänst hänförs periodiskt understöd

eller därmed jämförlig periodisk intäkt, därest givaren enligt bl. a. 46 § är

berättigad till avdrag därför. Intet hindrar att avdrag medges för periodiskt

understöd till person, som på grund av bosättning utomlands inte är här

i riket skattskyldig för det mottagna beloppet. I rättspraxis har emellertid

i sådana fall stora krav uppställts på bevisningen om avdragets behörighet

och storlek. Samma bestämmelser med avseende på avdragsrätt och skattskyldighet

för periodiskt understöd gäller jämväl enligt 2 § och 4 § 1 inom.

förordningen om statlig inkomstskatt vid den statliga beskattningen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1968

Motionerna

Till stöd för utredningsyrkandet i motionerna 1:373 och II: 474 anförs

följande. Att ta fadderbarn i u-länderna är ett praktiskt u-hjälpsarbete, som

samhället på allt sätt borde uppmuntra och stödja. Det innebär att vederbörande

som vill hjälpa u-landsbarnen sänder ett bestämt belopp regelbundet

under minst ett år till en fadderbarnsorganisation, exempelvis Rädda barnen,

som i sin tur vidarebefordrar hjälpen till ett visst bestämt barn. Ofta

är detta barn intaget på ett barnhem, som drivs av organisationen i fråga.

Möjligheter till en mera personlig kontakt mellan givaren och fadderbarnet

och dess familj finns som regel, och mycket görs från hjälporganisationens

sida för att stimulera och utveckla denna kontakt, som kan få stor betydelse

för samarbete och förståelse nationer och folk emellan. Sverige bedriver ett

växande och alltmer betydelsefullt u-hjälpsarbete genom anslag av allmänna

medel. Det vore ett värdefullt tillskott om man på detta sätt kunde

stimulera till ökad hjälp genom enskilda bidrag som lämpligen kunde kanaliseras

till vissa godkända länder. Genom auktorisation av de aktuella hjälporganisationerna

kunde man få en fungerande kontroll.

Utskottet

I de förevarande motionerna framställs yrkanden om utredning rörande

rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen dels för gåvor till allmännyttiga ändamål

och dels för bidrag till fadderbarn i u-land.

Utskottet behandlar först frågan om avdrag för gåvor. Enligt motionerna

I: 13 och It: 16 bör avdragsrätt för gåvor föreligga både vid den statliga

och den kommunala taxeringen, medan avdragsrätten enligt motionerna

I: 12 och II: 62 endast bör tillkomma fysiska personer och begränsas till

visst belopp vid den statliga taxeringen. Den i motionerna I: 639 och II: 597

begärda utredningen om åtgärder för att stimulera enskilda att lämna bidrag

till allmännyttiga ändamål tar sikte på insamlingar, vartill anslag

lämnas med belopp motsvarande de insamlade medlen, och på möjligheterna

att medge avdrag för gåvor direkt från den statliga inkomstskatten.

Under åren före och under andra världskriget medgavs enligt särskilda

bestämmelser rätt till avdrag vid taxeringen för gåvor till försvarsändamål

och internationellt hjälparbete. Dessa bestämmelser var emellertid tidsbegränsade

och föranledda av speciella förhållanden. Vid tillkomsten av dessa

undantagsbestämmelser underströk bevillningsutskottet med skärpa, att de

innebar en uppenbar avvikelse från de principer, som ligger till grund för

gällande skattelagstiftning, och att i den mån stöd från statsmakternas sida

för ifrågavarande ändamål ansågs påkallat, sådant stöd borde lämnas i

form av direkta bidrag och inte genom skattebefrielse. Att avdragsrätten

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1968 7

trots dessa betänkligheter ansågs kunna medges temporärt berodde på att

det vid denna tidpunkt var synnerligen angeläget att i möjligaste mån påskynda

anskaffningen av materiel för försvaret resp. intensifiera hjälparbetet

bland civilbefolkningen i krigshärjade länder. Motionsyrkanden om

skattebefrielse för gåvor till allmännyttiga ändamål har därefter genomgående

avvisats av riksdagen under hänvisning till ovan angivna betänkligheter

av principiell natur.

Som motivering för yrkandena har i vissa av motionerna bl. a. åberopats

att avdragsrätt för gåvor föreligger i vissa andra länder. Enligt utskottets

mening kan den omständigheten att man i andra länder medger avdrag för

gåvor till religiösa m. fl. ändamål inte åberopas som skäl för införande av

liknande bestämmelser i vårt land med hänsyn till att beskattningen och

beskattningsväsendet har så olika utformning i olika länder. Det bör också

beaktas, att åtskilliga allmännyttiga ändamål, vars tillgodoseende i andra

länder är beroende av enskilda bidrag, i vårt land främjas av det allmänna

genom direkt verksamhet eller understöd.

Det är otvivelaktigt förenat med betydande svårigheter att åstadkomma

en för det praktiska taxeringsarbetet lämplig avgränsning av de ändamål,

till vilka bidrag skall kunna lämnas med avdragsrätt vid taxeringen. Genom

den ökning av det allmännas verksamhet, som skett under de senaste

årtiondena, tillgodoses en mängd skiftande ändamål, som inte kan frånkännas

egenskapen av allmännytta men beträffande vilka det kan diskuteras,

om de bör åtnjuta det allmännas stöd genom skattenedsättning. En

uppfattning om det vanskliga i att tillgodose önskemålen om stöd åt de

allmännyttiga strävandena genom avdragsrätt vid beskattningen kan erhållas

genom att jämföra det ifrågasatta stödet med det alternativ, som

ligger närmast till hands, nämligen stöd genom direkta bidrag av allmänna

medel. Sådana bidrag lämnas endast efter ingående och detaljerad prövning

beträffande varje särskilt ändamål, varvid villkoren för bidragens åtnjutande

noggrant regleras. Såvitt utskottet kunnat finna är det uteslutet

atl åstadkomma en liknande prövning, om de allmännyttiga ändamålen

skall främjas genom avdragsrätt vid taxeringen.

Då i motionerna inte anförts några nya omständigheter, som ger utskottet

anledning frånträda sin tidigare intagna principiella ståndpunkt till

frågan om avdragsrätt för gåvor vid inkomsttaxeringen, avstyrker utskottet

bifall till utredningsyrkandena i motionerna 1:12 och 11:62, 1:13 och

II: 16 samt I: 639 och II: 597.

Utskottet behandlar härefter yrkandet i motionerna I: 373 och II: 474 om

avdrag för periodiskt understöd till fadderbarn i u-land. Motionärerna

föreslår att avdrag vid inkomsttaxeringen skall medges med belopp, som

skattskyldig regelbundet under minst ett år lämnat till en fadderbarnsor
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1968

ganisation, exempelvis Rädda barnen, och som av organisationen vidarebefordrats

till ett visst bestämt barn i ett u-land.

Enligt gällande bestämmelser äger skattskyldig inte åtnjuta avdrag för

periodiskt understöd när fråga är om belopp, som annorledes än i form av

skadestånd utgått till annans undervisning eller uppfostran. I rättspraxis

medges inte heller avdrag för periodiskt understöd till juridiska personer.

Ett bifall till motionärernas förslag skulle innebära att man på en omväg

införde rätt till avdrag för gåvor till ett visst, i och för sig behjärtansvärt

ändamål. Av skäl, som anförts vid behandlingen av de tidigare nämnda

motionerna, är utskottet inte berett medverka till en sådan ändring av

lagstiftningen. På grund härav och då förslaget kräver en omprövning av

frågan om avdrag för periodiskt understöd i hela dess vidd avstyrker utskottet

jämväl motionerna I: 373 och II: 474.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

A) beträffande avdrag för gåvor till allmännyttiga ändamål

att riksdagen avslår

1) motionerna 1:12 och II: 62

2) motionerna I: 13 och II: 16

3) motionerna I: 639 och II: 597

B) beträffande avdrag för periodiskt understöd till fadderbarn

i u-land

att riksdagen avslår motionerna 1: 373 och II: 474.

Stockholm den 26 mars 1968

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),

fröken Ranmark (s), herrar Yngve Nilsson (h), Sundin (ep), Gösta Jacobsson

(h), Lundström (fp), Arne Pettersson (s), Stadling (s) och Tistad

(fp); samt

från andra kammaren: herrar Brand!* (s), Allard (s), Gustafson i

Göteborg* (fp), Asp (s), Andersson i Essvik (s), Eriksson i Bäckmora*

(ep), fru Ilolmqvist (s), herrar Lothigius (h), Öhvall (fp) och Börjesson

i Falköping (ep).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Yngve Nilsson (h), Sundin (ep), Gösta Jacobsson (h), Lundström

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1968

(fp), Tistad (fp), Gustafson i Göteborg (fp), Eriksson i Bäckmora (ep),

Lothigius (h), Öhvall (fp) och Börjesson i Falköping (ep), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 6 börjar med »Under

åren» och på s. 8 slutar med »och II: 474» bort ha följande lydelse:

»Liknande motioner har väckts vid tidigare års riksdagar, varvid utskottet

såväl 1966 som 1967 tillstyrkt bifall till yrkanden om riksdagsskrivelse

angående utredning. Såsom utskottet anförde i sitt betänkande nr 25 år

1967 torde det inte råda några delade meningar om nyttan och värdet av

det arbete, som utförs såväl inom som utom landet av olika humanitära,

kulturella, religiösa och vetenskapliga organisationer. Den ekonomiska situationen

för dessa institutioner har under senare år försämrats främst genom

att det höga skattetrycket försvårat möjligheterna för enskilda bidragsgivare

att främja organisationernas intressen. En sådan utveckling kan inte

anses tillfredsställande. De ideella organisationerna utgör ett värdefullt

komplement till samhällets egna institutioner, och det måste därför anses

vara ett direkt samhällsintresse att medborgarna av statsmakterna stimuleras

att stödja de ideella organisationernas verksamhet.

Under senare år har man i vårt land blivit alltmer medveten om det

växande behovet av hjälp till u-länderna, och i den allmänna debatten har

krav framförts på eu betydande ökning av denna hjälpverksamhet. I ett

läge då staten av finansiella och organisatoriska skäl inte har möjlighet

att själv öka biståndsverksamheten i önskvärd utsträckning är det enligt

utskottets mening naturligt, att statsmakterna på allt sätt underlättar den

hjälpverksamhet till förmån för u-länderna, som sedan länge och med stor

framgång bedrivits av enskilda organisationer.

I åtskilliga andra länder medges avdrag vid beskattningen för bidrag till

ideell verksamhet. En sådan avdragsrätt är inte heller någon nyhet i den

svenska skattelagstiftningen. Av den inledningsvis lämnade redogörelsen

framgår, att en tidsbegränsad avdragsrätt för gåvor till olika försvarsändamål

förelåg vid den statliga taxeringen under andra världskriget och att

skattskyldig vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt

krigskonjunkturskatt åren 1944 och 1945 under vissa förutsättningar ägde

åtnjuta avdrag för penninggåvor till internationellt hjälparbete för lindrande

av nöd bland civilbefolkningen i krigshärjade länder.

Med hänsyn till behovet av ekonomiskt stöd till de enskilda ideella organisationernas

verksamhet, inte minst i u-länderna, delar utskottet motionärernas

uppfattning att en utredning av frågan om avdragsrätt vid beskattningen

för gåvor till allmännyttiga ändamål snarast möjligt bör komma till

stånd.

Genom den av utskottet förordade utredningen torde yrkandena i motionerna

I: 12 och II: 62, I: 13 och II: 16 samt 1:639 och II: 597 vara tillgodosedda.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1968

Utskottet behandlar---( = utskottet s. 7 och 8) ---— ett u-land.

Enligt gällande — — — (= utskottet s. 8)---juridiska personer.

Ett bifall till motionärernas förslag skulle kräva en omprövning av frågan

om avdrag för periodiskt understöd i hela dess vidd. Utskottet är inte berett

medverka härtill och avstyrker därför motionerna I: 373 och II: 474.»

dels ock att utskottet beträffande avdrag för gåvor till allmännyttiga

ändamål under A bort hemställa,

I. att riksdagen — med anledning av motionerna I: 12 och II: 62, I: 13

och II: 16 samt I: 639 och II: 597 -— måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om skyndsam utredning rörande införande av rätt till avdrag vid

beskattningen för gåvor till u-hjälp och andra humanitära ändamål samt

till kulturella, religiösa, vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga

ändamål

II. att följande motioner, nämligen

1) motionerna I: 12 och II: 62,

2) motionerna I: 13 och II: 16 samt

3) motionerna I: 639 och II: 597,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet ovan

hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

K L Beckmans Tryckerier AB. Stockholm

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.