Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av motioner rörande beskattningen av inkomst från grus-, torveller lertäkt.

1968-03-26 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1968:31, Betänkande med anledning av motioner rörande beskattningen av inkomst från grus-, torveller lertäkt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1968

1

Nr 31

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner rörande

beskattningen av inkomst från grus-, torv- eller

lertäkt.

(2:a avd.)

I de likalydande motionerna 1:258 av herrar Brundin och Strandberg

samt II: 330 av fru Sundberg m.fl. har hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t begär förslag till sådan ändring av kommunalskattelagen

att markägare eller annan som har intäkt av grus-, torv eller lertäkt får avsätta

viss del av intäkten till ett s. k. återställningskonto utformat i enlighet

med de principer som framförts i motionerna.

Gällande rätt m. m.

Intäkt genom avyttring eller annan användning av vissa beståndsdelar till

fastighet såsom sten, torv, grus, lera o. d. utgör skattepliktig intäkt av

jordbruksfastighet eller rörelse.

För substansminskning vid tillgodogörande av naturatiilgångar får enligt

punkt 8 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen avdrag ske i form

av årlig avskrivning med skäligt belopp. Motsvarande bestämmelse gäller

enligt punkt 8 av anvisningarna till 22 § i fråga om jordbruksfastighet för

vilken inkomsten beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. I praxis medges

emellertid sedan gammalt avdrag för substansminskning även i fråga

om jordbruk med kontantredovisning.

Underlag för beräkning av avdrag för substansminskning skall vara anskaffningskostnaden

om denna kan visas. I andra hand kan avdraget beräknas

på ett särskilt värde som åsätts tillgången och i tredje hand på ett uppskattat

värde. Avdrag bör ske med belopp så avpassat att anskaffningsvärdet

blir till fullo avdraget under den tid tillgången beräknas räcka. Den

omständigheten att avdrag inte yrkas ett år innebär inte att avdraget till

denna del går förlorat. I praxis medges nämligen avdrag också för substansminskning

som belöper på tidigare år. Avdrag för substansminskning

kan alltså förskjutas.

Frågan om rätt för grusexploatör till avdrag för framtida kostnader för

iordningställande av mark, som varit föremål för exploatering, har vid två

tillfällen behandlats av riksskattenämnden.

0111878

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 31

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1968

1. I det ena fallet (RN nr 6/1962 p. 5) förklarade nämnden en ekonomisk

förening inte vara berättigad till avdrag för avsättning för täckande av

framtida kostnader för iordningställande av exploaterad mark. Som motivering

anfördes att länsstyrelsen inte meddelat föreläggande eller föreskrift

innebärande skyldighet för föreningen att, till begränsande eller motverkande

av grusföretagets menliga inverkan på landskapsbilden, iordningställa

de markområden på vilka föreningen bedrev grustäkt.

2. Det andra fallet (RN nr 6/1967 p. 5) avsåg ett bolag som under ett antal

år bedrivit grustäktsverksamhet på två fastigheter (X och Y) vilka tillhörde

en person (A), som tillika ägde 494 av7 de 500 aktierna i bolaget. Bolaget

bedrev grustäktsverksamhet i stor omfattning också på andra fastigheter,

vilka inte ägdes av A. Bolagets omsättning hade för ettvart av de

fyra senaste räkenskapsåren uppgått till mellan 2,5 och 3,5 milj. kr.

Bolaget, som enligt avtal med A hade att svara för samtliga sådana kostnader

för återställande av grustäktsområdet inom fastigheterna X och Y,

vilka enligt naturvårdslagen kunde åläggas fastighetsägaren, anhöll om förhandsbesked

om bolaget vid 1968 års taxering kunde erhålla avdrag med

30 000 kr. för avsättning till framtida kostnader för ifrågavarande återställningsarbeten.

Riksskattenämnden meddelade följande förhandsbesked. Riksskattenämnden

finner, att sökandebolagets kostnader för ifrågavarande återställningsarbeten

på fastigheterna X och Y beräknats till omkring 30 000 kr. Riksskattenämnden

finner vidare, att bolaget bedriver grustäktsverksamhet i stor

omfattning på vissa andra fastigheter och att bolagets genomsnittliga årsomsättning

de senaste fyra åren uppgått till bortåt 3 milj. kr. Vid angivna

förhållanden förklarar riksskattenämnden, att sökandebolaget icke är berättigat

att vid inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för avsättning för framtida

kostnader för återställningsarbeten på fastigheterna X och Y.

Motionerna

Motionärerna framhåller att kostnaderna för de återställningsarbeten,

som enligt 1964 års naturvårdslag exploatören har att utföra och som ofta

utgör en förutsättning för tillstånd att exploatera en fyndighet, normalt

inte kan dras av vid den årliga inkomsttaxeringen. I stället kommer de att i

sin helhet belasta exploatören då verksamheten är avslutad. Motionärerna

anser att exploatören bör medges möjlighet att säkerställa att kapital finns

tillgängligt när täktverksamheten är avslutad. På grund härav och av skattetekniska

hänsyn förordar motionärerna därför att exploatör erhåller rätt

att — under den tid verksamheten pågår — avsätta viss del av inkomsten

till en fond för täckande av återställningskostnaderna. I den män fonden

sedan används för återställande av marken bör medlen vara befriade från

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1968

beskattning. Eventuellt kvarstående kapital efter åtgärdens genomförande

bör däremot beskattas som ackumulerad inkomst.

Utskottet

Intäkt genom avyttring eller annan användning av vissa beståndsdelar till

fastighet såsom sten, torv, grus, lera o. d. utgör skattepliktig intäkt av

jordbruksfastighet eller rörelse. För substansminskning vid tillgodogörande

av naturtillgångar får avdrag ske med skäligt belopp. Uttryckligt stadgande

härom finns bara i fråga om inkomstkällorna rörelse och jordbruksfastighet

med bokföringsmässig redovisning. I praxis har emellertid rätt till avdrag

för substansminskning ansetts föreligga också i fråga om jordbruksfastighet

med kontantredovisning.

Motionärerna har aktualiserat frågan om rätt för grusexploatör att göra

avdrag för framtida kostnader för iordningställande av mark som är

föremål för exploatering. De förordar ett system innebärande rätt för den,

som har intäkt av grus-, torv- eller lertäkt, att avsätta viss del av intäkten

till ett »återställningskonto».

Enlig 18 § naturvårdslagen äger länsstyrelse förelägga den som söker

täkttillstånd att framlägga täktplan av erforderlig omfattning. Länsstyrelsen

kan också meddela sådana föreskrifter att företagets menliga inverkan

på landskapsbilden såvitt möjligt begränsas eller motverkas. För att täkttillstånd

skall äga giltighet krävs numera i fråga om all täktverksamhet —

d.v.s. även sådan som pågick när 1964 års naturvårdslag trädde i kraft —

att säkerhet ställs för fullgörandet av sålunda föreskrivna åtgärder. Säkerheten

beräknas på grundval av bl. a. täktens bredd, längd och djup samt

de restaureringsåtgärder som kan anses erforderliga.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har frågan om

rätt för grusexploatör till avdrag för framtida kostnader för iordningställande

av mark vid två tillfällen varit föremål för behandling i riksskattenämnden.

Något regeringsrättsavgörande i frågan föreligger emellertid enligt

vad utskottet kunnat finna ännu inte.

Av riksskattenämndens båda förhandsbesked torde inte utan vidare kunna

dras den slutsatsen att det skulle vara under alla förhållanden omöjligt

att — med avdragsrätt vid taxeringen — avsätta medel för framtida kostnader

för återställningsarbeten på täktfastighet. I det ena fallet behövde

nämnden över huvud taget inte gå in på frågan om avdrag för avsättning,

eftersom — såvitt framgick av utredningen — länsstyrelsen inte meddelat

föreläggande eller föreskrift innebärande skyldighet att iordningställa de

markområden på vilka grustäkt bedrevs. Även i det andra förhandsbeskedsärendet

förelåg speciella omständigheter. Täktverksamheten bedrevs i detta

fall av ett bolag på två fastigheter tillhöriga en person, vilken också ägde

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1968

494 av de 500 aktierna i bolaget. Bolaget bedrev grustäktsverksanihet i stor

omfattning även på andra fastigheter, som inte tillhörde huvudaktieägaren

i bolaget, och dess omsättning hade de fyra senaste räkenskapsåren uppgått

til) mellan 2,5 och 3,5 milj. kr. per år. Att riksskattenämnden inte ansåg

bolaget berättigat till avdrag för avsättning kan ha berott på att bolagets

åtagande att svara för återställningskostnaderna med hänsyn till storleken

av bolagets rörelse beloppsmässigt bedömdes vara av så ringa omfattning

att någon avdragsrätt inte ansågs motiverad.

Frågan om avdrag för avsättning till fonder avseende åtaganden för

framtida kostnader bedöms av regeringsrätten restriktivt. Endast om åtagandet

är av särskild art och omfattning medges avdrag. Detta innebär

bl. a. att vederbörande skattskyldig — för att få göra en skattefri avsättning

— skall kunna visa att åtagandet för honom kommer att medföra en

betydande framtida utgift.

Enligt vad utskottet inhämtat torde det i fråga om rationellt bedriven

täktverksamhet vara vanligt att en mycket stor del av återställningsarbetena

kan utföras medan täktverksamheten ännu pågår. I normalfallen torde

därför det av motionärerna aktualiserade spörsmålet inte innebära några

större problem, i den mån en grusexploatör kan visa, att han efter täktverksamhetens

slut kommer att åsamkas en utgift för återställningsarbeten, som

absolut och relativt sett är betydande, är det enligt utskottets mening inte

uteslutet att regeringsrätten kommer att anse honom berättigad att under

pågående täktverksamhet göra avsättningar med skäligt belopp för att

kunna möta den framtida kostnaden.

Avslutningsvis vill utskottet erinra om att skattskyldig enligt förordningen

om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst har möjlighet

att åtnjuta avdrag för förlust hänförlig till tidigare beskattningsår.

Eftersom kostnaden för återställningsarbeten på en grus-, torv- eller lertäkt

måste anses utgöra en kostnad i och för täktverksamheten torde

underskottet som uppkommer på grund av kostnader för sådana arbeten

utgöra sådant underskott på förvärvskälla, som kan utnyttjas som förlustavdrag.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionerna I: 258 och II: 330, i vad de

icke kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 26 mars 1968

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1968

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),

fröken Ranmark (s), herrar Yngve Nilsson (h), Sundin (ep), Gösta Jacobsson

(h), Lundström (fp), Arne Pettersson (s), Stadling (s) och Tistad (fp);

samt

från andra kammaren: herrar Allard (s), Vigelsbo (ep), Asp (s),

Andersson i Essvik (s), fru Holmqvist (s), herrar Carlstein (s), Larsson

i Umeå (fp), Lothigius (h), öhvall (fp) och Börjesson i Falköping (ep).

Reservation

av herrar Yngve Nilsson (h), Gösta Jacobsson (h) och Lothigius (h), vilka

— under åberopande av innehållet i motionerna I: 258 och II: 330 — ansett

att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 258 och II: 330

i skrivelse till Kungl. Maj:t begär förslag till sådan ändring

av kommunalskattelagen att markägare eller annan som har

intäkt av grus-, torv- eller lertäkt får avsätta viss del av intäkten

till ett s. k. återställningskonto i enlighet med de principer

som framförts i motionerna.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.