Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av motioner angående begränsning av rätten till avdrag för reklamutgifter.

1968-03-26 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1968:34, Betänkande med anledning av motioner angående begränsning av rätten till avdrag för reklamutgifter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1968

1

Nr 34

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner angående

begränsning av rätten till avdrag för reklamutgifter.

(2:a avd.)

I de likalydande motionerna 1:392 av herr Werner och 11:473 av herr Hermansson

m.fl. har hemställts bl. a., att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att

reklamutredningen genom tilläggsdirektiv får i uppdrag att utarbeta förslag till en

stark begränsning av rätten till avdrag för reklamutgifter.

Motionerna behandlas i detta betänkande endast i vad de avser frågan om beskattning

av reklam. Övriga yrkanden i motionerna behandlas av utskottet i andra

sammanhang.

Gällande rätt m. in.

Vid beräkning av inkomst av rörelse får enligt 29 § kommunalskattelagen avdrag

göras för allt som är att anse som driftkostnader. Reklamkostnader hänförs i praxis

regelmässigt till sådana kostnader.

Omsättningsskatt utgår inte på tidnings- och tidskriftsföretagens annonsintäkter.

Denna regel gäller oberoende av om publikationen är undantagen från skatteplikt

eller ej. Härav följer att annonsförmedling inte utgör skattepliktig tjänsteprestation

enligt förordningen om allmän varuskatt. Skattskyldighet åvilar alltså inte annonsbyråer

eller andra företag som bedriver annonsförmedlingsverksamhet i fråga om

sådan förmedlingsverksamhet.

Med undantag för allmänna nyhetstidningar och vissa periodiska publikationer

utgör trycksaker skattepliktiga varor. Beställer konsument reklamtrycksak hos tryckeriföretag

åvilar skattskyldigheten detta företag. Beställes återigen trycksaker hos

en annons- eller reklambyrå, som åtagit sig att ombesörja trycksakens färdigställande,

anses byrån som säljare och skattskyldighet till allmän varuskatt åvilar denna.

Reklam är föremål för beskattning i åtskilliga länder.

I Italien är all reklam underkastad skatt. Denna kan utgå antingen med en fix

avgift eller med belopp som avvägs med hänsyn till reklamens omfattning och varaktighet.

Den kan också bestämmas till viss procent av reklamkostnaden. Även Belgien

och Grekland har en omfattande reklambeskattning. Den drabbar såväl annonsering

som olika former av reklamtjänster. I Österrike är reklamuppdrag underkastade

omsättningsskatt med 5,25 %. Denna betalas av reklambyrån. All annonsering

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 saml. Nr 34

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1968

i tidningar, radio, TV och på film är underkastad en reklamskatt om i regel 10 %,

vilken betalas av annonsören. Även i Holland måste en reklambyrå betala omsättningsskatt.

Den utgår med viss procent av bruttoinkomsten. I England beskattas

televisionsreklam med 11 % av kostnaden för sändningstiden och i Schweiz och

Japan kan avgifter tas ut på utomhusreklam.

I Frankrike är annonstjänster underkastade skatt med viss procent. Härutöver

gäller att teknisk verksamhet i samband med reklamproduktion i princip är föremål

för mervärdeskatt. Denna utgör normalt 20 %.

I Danmark infördes förra året medvärdeskatt. Denna omfattar i regel endast sådan

utländsk reklam vilken beställs och betalas utomlands. Även Västtyskland, där

reklambyråverksamhet t. o. m. år 1967 varit underkastad omsättningsskatt med

viss procent av nettoinkomsten, tillämpar fr. o. m. år 1968 mervärdeskatt. Denna

omfattar också reklamförmedling.

Utredningen angående indirekta skatter och spcialförsäkringsavgifter, vilken haft

att överarbeta allmänna skatteberedningens förslag till mervärdeskatt, har i ett i

oktober 1967 avgivet betänkande (stencil Fi 1967:10) förordat en i princip generell

skatteplikt för tjänster avseende utformning av annonser och förmedling av annonsering.

I den mån reklamen beskattas i ett mervärdeskattesystem, kommer skatten att

vara avdragsgill för producenten.

Motionerna

Motionärerna framhåller att någon form av reklamskatt skulle utgöra ett rimligt

bidrag till en rättvisare beskattning. Utgifterna för reklam är för närvarande i obegränsad

omfattning avdragsgilla. Även om viss reklamverksamhet kan försvaras lika

väl som vissa sidor av den måste fördömas skulle det vara rimligt att åtminstone

begränsa avdragsrätten för reklamutgifter vid beskattningen. Reklamutgifterna anges

i preliminära beräkningar till cirka två miljarder kr. per år.

Utskottet

Enligt 29 § kommunalskattelagen får avdrag göras för allt som är att anse som

driftkostnader. Reklamkostnader hänförs i praxis regelmässigt till avdragsgilla omkostnader.

Motionärerna anser att rätten till avdrag för reklamutgifter bör starkt begränsas

och hemställer därför att reklamutredningen genom tilläggsdirektiv får i uppdrag att

utarbeta förslag till en sådan begränsning.

Reklamens ställning i skattehänseende har under senare år rönt allt större uppmärksamhet.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har åtskilliga

länder redan en omfattande reklambeskattning.

Reklämutredningen har enligt sina direktiv att uppmärksamma den betydelse av

positiv och negativ art som reklamen har från hela samhällets synpunkt. Vid denna

bedömning har utredningen också att ta hänsyn till reklamkostnadernas omfattning

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1968

3

och utveckling. Enligt vad utskottet erfarit kommer utredningen därvid också att

undersöka reklamens ställning i beskattningshänseende. Motionsyrkandet är således

redan i viss mån tillgodosett.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna.

Under åberopande av det anförda hemsiäller utskottet

att riksdagen avslår motionerna 1:392 och 11:473 i vad de behandlas

i detta betänkande och icke kan anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 26 mars 1968

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s), fröken

Ranmark (s). herrar Yngve Nilsson (h), Sundin (ep), Gösta Jacobsson (h), Lundström

(fp), Arne Pettersson (s), Stadling (s) och Tistad (fp); samt

från andra kammaren: herrar Allard (s), Vigelsbo (ep), Asp (s), Andersson

i Essvik (s), fru Holmqvist (s), herrar Carlstein (s), Larsson i Umeå (fp), Lothigius

(h), Öhvall (fp) och Börjesson i Falköping (ep).

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.