Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1968
1968-05-02 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1968:41, Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1968
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1968
1
Nr 41
Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner angående
det svenska biståndet till u-länderna in. m.
Bevillningsutskottet upptar till behandling i ett sammanhang följande
motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:174 av herr Holmberg m. fl. och 11:231
av herr Bohman m. fl., i vilka hemställts, att de förslag rörande beskattningen
som framlagts i motionen I: 157 beaktas vid utformningen av den
svenska biståndsverksamheten;
2) de likalydande motionerna 1:627 av herrar Bengtson och Ahlmark
samt It: 822 av herrar Ullsten och Wedén, i vilka hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t begär förslag till åtgärder i syfte att, genom
undanröjande av brister i den nuvarande svenska skattelagstiftningen, stimulera
svenska investeringar i utvecklingsländerna.
Gällande rätt m. in.
Den svenska skattelagstiftningen, som saknar bestämmelser, vilka medger
skattefavörer för investeringar i u-länder, bygger så gott som uteslutande
på den principen, att internationell dubbelbeskattning skall undvikas
genom överenskommelser med vederbörande främmande stat. Ehuru Sverige
har ett rikt förgrenat nät av allmänna överenskommelser för undvikande
av dubbelbeskattning, saknas ännu dubbelbeskattningsavtal bl. a.
med flertalet stater i Latinamerika, Asien och Afrika.
Genom beslut vid 1966 års riksdag (BeU 1966:54) infördes i 24—28 §§
förordningen om statlig inkomstskatt som ett komplement till dubbelbeskattningsavtalen
ett avräkningsförfarande för utländsk skatt, ett s. k.
credit of tax-system. Förfarandet innebär en rätt för fysiska personer med
hemvist i Sverige och svenska juridiska personer att under vissa förutsättningar
från den svenska statliga inkomstskatten på inkomster från länder,
med vilka dubbelbeskattningsavtal saknas, avräkna vad i motsvarande skatt
erlagts i ett sådant land. Härigenom beskattas den utländska inkomsten i
princip statligt endast en gång men efter den skattesats som tillämpas i
den stat som uttar den högsta skatten.
I avräkningsförfarandet inbegrips inkomst av utländsk fastighet, av rörelse
i utlandet och över huvud taget inkomst som, om den uppburits från
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 41
2
Bevillningsutskottets betänkande nr it dr 1968
Sverige av person bosatt utomlands, skulle ha beskattats här enligt interna
svenska regler. Avräkningsförfarandet kan således avse också tjänsteinkomst
som härrör från verksamhet i annat land.
För avräkningsrätten gäller i övrigt följande förutsättningar.
1. På svensk sida får endast statlig inkomst avräknas. I fråga om utländska
skatter omfattar avräkningen skatter på inkomst, vilka erlagts till
utländsk stat eller delstat. Endast inkomstskatter i egentlig mening får
avräknas, däremot inte engångsskatter.
2. Den utländska skatten skall ha erlagts av den skattskyldige själv. Detta
innebär att ett svenskt moderbolag inte kan avräkna skatt som erlagts för
ett dotterbolags inkomst.
3. Endast slutlig skatt får avräknas. Beslut skall således föreligga om den
slutliga skatten och denna skall ha betalts i sin helhet innan någon avräkning
kan ske.
4. Skatten skall vara faktiskt erlagd. Har — såsom stundom sker — den
utländska staten efterskänkt skatten helt eller delvis, skall avräkningsbeloppet
i motsvarande mån reduceras.
Avräkning får ske med högst det belopp som motsvarar den svenska
statliga inkomstskatten på den utländska inkomsten. En följd härav blir
att en individuell beräkning görs i fråga om varje utländskt skattebelopp
som anmäls till avräkning. Om till avräkning anmäls en utländsk skatt,
som är högre än den svenska, och en, som är lägre, begränsas avräkningen
i det förra fallet till den svenska och i det senare till den utländska skattens
belopp. Någon sammanslagning av utländska och svenska skattebelopp och
därmed följande utjämning till den skattskyldiges fördel får inte ske.
Rätt till avräkning förutsätter ansökan till den prövningsnämnd som har
att uppta besvär rörande den skattskyldiges taxering till statlig inkomstskatt.
Ansökan skall inges inom ett år efter det nämnda taxering vunnit
laga kraft eller, om den utländska skatten slutgiltigt påförts senare, inom
ett år från det beslutet rörande denna skatt vunnit laga kraft.
Frågans tidigare behandling
Motionsyrkanden om åtgärder på beskattningsområdet i syfte att stimulera
svenska investeringar i u-länderna har avvisats av riksdagen de senaste
tre åren. 1 sitt av riksdagen godkända betänkande nr 25/1967 anförde bevillningsutskottet
att de viktigaste hindren mot svensk industriell etablering
i u-länderna kunde anses undanröjda genom de regler om en generell rätt
till avräkning för utländsk skatt som antogs av 1966 års riksdag. Dessa
torde nämligen enligt utskottets mening ha medfört att förekommande
dubbelbeskattning i förhållande till dessa länder i flertalet fall upphävts.
Utskottet underströk också att svenska företag redan enligt gällande regler
hade stora möjligheter att finansiera investeringar utomlands.
Bevillningsutskottets betänkande nr Al år 1968 3
Motionerna
Motiveringen för yrkandet i motionerna I: 17A och It: 231 återfinns i
motionen I: 157. Motionärerna framhåller att klyftan mellan de fattiga och
de rika länderna alltjämt vidgas och att det är en central och avgörande
uppgift för industriländerna åtl vända denna utveckling. Det är enligt motionärernas
mening därför angeläget att kraftansträngningar görs på både
offentligt och privat håll för att öka biståndet till u-länderna. Vid sidan
av en ökning av det statliga bidraget krävs mer målmedvetna åtgärder än
hittills i syfte att stimulera det svenska näringslivets insatser i sådana länder.
Betydelsefulla sådana åtgärder kan enligt motionärernas mening vidtas
på beskattningsområdet. Motionärerna anser att arbetet med att sluta
dubbelbeskattningsavtal med u-länder bör fullföljas och de förordar införande
av sådana bestämmelser, som förhindrar dubbelbeskattning vid
transferering av vinster från främmande länder, däribland u-länder. Förmånen
av skattefrihet i ett u-land bör inte till någon del upphävas genom
att beskattning i stället sker i Sverige. Ett annat önskemål är att de delvis
svåröverskådliga skattereglerna förenklas och förbättras.
I motionerna I: 627 och II: 822 framhålls att de privata u-landsinvesteringarna
i hög grad kan bidra till u-ländernas ekonomiska utveckling.
Många u-länder söker genom särskilda förmåner på bl. a. beskattningens
område locka till sig dessa investeringar. Det är då angeläget att inte industriländerna
genom att beskatta de u-landsinvesterande företagen i deras
hemländer upphäver effekten av denna stimulans. Tyvärr sker detta —
menar motionärerna — i stor utsträckning när det gäller svenska företag.
Dubbelbeskattningsavtal saknas ännu med flertalet stater i Latinamerika,
Asien och Afrika. Därtill kommer att de skatteregler som f. n. gäller för
företag som investerar i u-länderna är svåröverskådliga och i behov av förbättringar
och förenklingar. Förutom att Sverige bör eftersträva att sluta
dubbelbeskattningsavtal med flera av u-länderna bör enligt motionärernas
mening en utbyggnad av det vid 1966 års riksdag beslutade avräkningsförfarandet
tas upp till prövning.
Utskottet
Motionerna syftar till att man genom olika åtgärder på beskattningsområdet
stimulerar företagen till investeringar i u-länderna.
Den svenska skattelagstiftningen bygger i huvudsak på principen att internationell
dubbelbeskattning bör undvikas genom överenskommelser med vederbörande
främmande stat. Sverige kan dock genom ensidiga åtgärder och
utan motprestation från den andra statens sida medge lindring i förekommande
dubbelbeskattning. Sålunda kan Kungl. Maj:t på ansökan av slcattskyldig
som blivit föremål för dubbelbeskattning förordna om efterskänkan
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968
de av .statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt under förutsättning
all »ömmande omständigheter eller eljest synnerliga skäl» föreligger. Denna
möjlighet torde utnyttjas endast i begränsad omfattning. Enligt punkt 4 av
anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen utgör allmän direkt skatt, som
erlagts till utländsk stat eller kommun, avdragsgill kostnad vid taxering i
Sverige av inkomst från förvärvskälla i beskattningslandet. Detta omkostnadsavdrag
för utländsk skatt medför en lättnad i den svenska beskattningen
uppgående till omkring hälften eller mer av den utländska skatten. Som ett
komplement till dubbelbeskattningsavtalen infördes genom beslut av 1966
års riksdag i förordningen om statlig inkomstskatt ett avräkningsförfarande
för utländsk skatt, ett s. k. credit of tax-system, innebärande rätt för fysiska
personer med hemvist i Sverige och svenska juridiska personer att under
vissa förutsättningar från den svenska statliga inkomstskatten på inkomster
från länder, med vilka dubbelbeskattningsavtal saknas, avi’äkna vad i motsvarande
skatt erlagts i ett sådant land. Avdrag medges för belopp motsvarande
av den skattskyldige faktiskt erlagd slutlig skatt. Om den utländska
staten efterskänkt skatten helt eller delvis reduceras således avräkningsbeloppet
i motsvarande mån. Resultatet av avräkningsförfarandet blir att den
utländska inkomsten i princip beskattas statligt endast en gång men efter
den skattesats, som tillämpas i den stat som uttar den högsta skatten. Utskottet
vill erinra om att dubbelbeskattningssakkunniga i sitt betänkande »Internationella
skattefrågor» framhållit att dubbelbeskattningen genom detta avräkningsförfarande
torde komma att helt undanröjas.
Svenska företag torde enligt den svenska företagsbeskattningen ha avsevärda
möjligheter att finansiera investeringar utomlands. Det uppskov med
skatten, som ett svenskt företag med dotterföretag utomlands åtnjuter genom
att skattskyldighet för dotterföretagets vinst kan ifrågakomma först då denna
är tillgänglig för lyftning, innebär en inte oväsentlig förmån när det gäller
utlandsinvesteringar, likaså ett moderföretags möjligheter att till utomlands
belägna dotterföretag skattefritt överföra vinst hänförlig till moderföretagets
rörelse.
Enligt utskottets mening är det inte utan vidare klart att förekomsten av
interna lagstiftningsåtgärder som medger skattefavörer i olika former för
investeringar utomlands alltid kommer att gynna utvecklingslandet. Man kan
nämligen inte bortse från att dylika regler kan komma att användas som ett
medel för skatteflykt.
Utskottet vill erinra om att de särskilda problem som på skatteområdet
föreligger i förhållandet mellan industri- och utvecklingsländer, varit föremål
för undersökning inom OEGD:s skattekommitté, varvid kommittén prövat
önskvärdheten av och formerna för interna lagstiftningsåtgärder på skatteområdet
i syfte att underlätta investeringar i utvecklingsländerna. Resultatet
av kommitténs överväganden har redovisats i en år 1965 publicerad rapport
(Fiscal incentives for private investment in developing countries).
Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1968
5
Enligt kommitténs mening är skattereglernas utformning endast en av de
många faktorer som kan skapa gynnsamma förutsättningar för u-landsinvesteringar.
Kommittén vitsordar att industriländerna genom interna skattelagstiftningsåtgärder
kan skapa sådana förutsättningar men understryker samtidigt
att dylika interna åtgärder är till litet gagn om inte utvecklingsländerna
själva på olika sätt söker förbättra »investeringsklimatet» inom sina gränser.
Enligt kommitténs mening är det önskvärt att dubbelbeskattningsavtalen
mellan industri- och utvecklingsländer snabbt ökar i antal.
Sverige har på senare år ingått dubbelbeskattningsavtal med flera u-länder.
Några av avtalen innehåller bestämmelser om skatteavräkning (s. k. matching
credit) vilka innebär en direkt skattefavör vid ett företags etablering i
u-land. Enligt vad utskottet erfarit söker man i avtal som nu ingås om möjligt
få med bestämmelser om »matching credit».
Det är givetvis svårt, inte minst på grund av de stora olikheterna i beskattningssystemen,
att träffa dubbelbeskattningsavtal med u-länder i önskvärd
omfattning och inom rimlig tid. Inom FN har därför tillsatts eu arbetsgrupp
med skatteexperter och representanter för både industri och u-Iänder. Denna
skall — i samarbete med internationella organ — undersöka olika vägar för
att underlätta ingående av dubbelbeskattningsavtal mellan industriländer
och u-länder.
Avslutningsvis vill utskottet erinra om att sedan år 1962 anslagen till statligt
utvecklingsbistånd stigit snabbare än anslagen till de flesta andra offentliga
ändamål. I löpande priser är anslagen för innevarande budgetår drygt
tre gånger så stora som under budgetåret 1962/63. Totalt har sedan år 1962
drygt 1,5 miljarder kr. anslagits till biståndsändamål. Under tiden har bruttonationalprodukten
stigit i sådan takt, att biståndsanslagens ökning stannat
vid en fördubbling. Mot 0,15 °/o budgetåret 1962/63 beräknas anslagen
för budgetåret 1967/68 komma att motsvara 0,30 % av bruttonationalprodukten.
I prop. 1968: 101 föreslås, att det statliga utvecklingsbiståndet för
de närmaste åren skall planeras med sikte på att den totala anslagsvolymen
för biståndsändamål budgetåret 1974/75 skall motsvara 1 %> av bruttonationalprodukten,
vilket förutsätter anslagshöjningar med ca 25 % från år
till år under sjuårsperioden. För budgetåren 1968/69—1970/71 framläggs en
preciserad plan för anslagens fördelning på ändamål och verksamhetsformer,
därvid anslagen för denna treårsperiod föreslås uppgå till lägst 1,8 miljarder
kr. Att jämsides med dessa mycket kostnadskrävande åtgärder införa ytterligare
lättnader vid beskattningen för att höja företagens investeringsvilja i
u-länder är enligt utskottets mening inte motiverat.
Med åberopande av det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår
1) motionerna I: 174 och 11:231
2) motionerna I: 627 och II: 822.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr M år 1968
Stockholm den 2 maj 1968
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Yngve Nilsson (h),
Sundin (ep)), Wärnberg (s), Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (h), Lundström
(fp), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s) och Tistad (fp); samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (h), Brandt (s), Gustafson
i Göteborg (fp), Engkvist (s), Vigelsbo (ep), Kristenson (s), Boo (ep),
Carlstein (s), öhvall (fp) och Wiklund i Härnösand (s).
Reservation
av herrar Yngve Nilsson (h), Sundin (ep), Gösta Jacobsson (h), Lundström
(fp), Tistad (fp), Magnusson i Borås (h), Gustafson i Göteborg (fp),
Vigelsbo (ep), Boo (ep) och Öhvall (fp), vilka dels anfört följande:
FN:s generalförsamling antog år 1965 enhälligt en rekommendation, vari
bl. a. ingick en uppmaning till regeringarna i de kapitalexporterande länderna
att undvika åtgärder som hindrade eller begränsade utflödet av kapital
från sådana länder till u-länderna och att vidtaga nödiga åtgärder för att
främja strömmen av enskilda investeringar i u-länder, exempelvis i form av
befrielse från eller lättnader i beskattning och genom investeringsgarantier
för dem som investerade i u-länder och genom stöd till utbildning av företagsledare
och teknisk personal.
I båda motionsparen framhålls vikten av svenska skattereformer för att
stimulera svenska investeringar i utvecklingsländerna. För närvarande förekommer
att många u-länder genom särskilda förmåner bl. a. på beskattningsområdet
söker locka till sig privata u-landsinvesteringar. När det gäller
svenska företag sker i stor utsträckning att de u-landsinvesterande företagen
beskattas i sina hemländer, varigenom effekten av den åsyftade stimulansen
inte uppnås. Utskottet delar den synpunkt som framförs i motionerna, att
Sverige bör intensifiera arbetet med att införa dubbelbeskattningsavtal.
Ännu saknas sådana avtal med flertalet stater i Latin-Amerika, Afrika och
Asien. Förmånen av skattefrihet i ett u-land bör icke till någon del upphävas
genom att beskattning i stället sker i Sverige. De svåröverskådliga skattereg
-
Bevillningsutskottets betänkande nr it år 1968 7
ler som gäller för företag som investerar i u-länderna bör förbättras och förenklas.
Vidare bör en utbyggnad av det vid 1966 års riksdag beslutade avräkningsförfarandet
tas upp till prövning.
dels ansett att utskottet bort hemställa
att riksdagen med anledning av motionerna I: 174 och
II: 231 samt I: 627 och II: 822 i skrivelse till Kungl. Maj:t
begär förslag till sådana ändringar i skattelagstiftningen,
att det ekonomiska samarbetet med u-länderna underlättas.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.