Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1968

1968-05-02 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1968:41, Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1968

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1968

1

Nr 41

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner angående

det svenska biståndet till u-länderna in. m.

Bevillningsutskottet upptar till behandling i ett sammanhang följande

motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:174 av herr Holmberg m. fl. och 11:231

av herr Bohman m. fl., i vilka hemställts, att de förslag rörande beskattningen

som framlagts i motionen I: 157 beaktas vid utformningen av den

svenska biståndsverksamheten;

2) de likalydande motionerna 1:627 av herrar Bengtson och Ahlmark

samt It: 822 av herrar Ullsten och Wedén, i vilka hemställts, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t begär förslag till åtgärder i syfte att, genom

undanröjande av brister i den nuvarande svenska skattelagstiftningen, stimulera

svenska investeringar i utvecklingsländerna.

Gällande rätt m. in.

Den svenska skattelagstiftningen, som saknar bestämmelser, vilka medger

skattefavörer för investeringar i u-länder, bygger så gott som uteslutande

på den principen, att internationell dubbelbeskattning skall undvikas

genom överenskommelser med vederbörande främmande stat. Ehuru Sverige

har ett rikt förgrenat nät av allmänna överenskommelser för undvikande

av dubbelbeskattning, saknas ännu dubbelbeskattningsavtal bl. a.

med flertalet stater i Latinamerika, Asien och Afrika.

Genom beslut vid 1966 års riksdag (BeU 1966:54) infördes i 24—28 §§

förordningen om statlig inkomstskatt som ett komplement till dubbelbeskattningsavtalen

ett avräkningsförfarande för utländsk skatt, ett s. k.

credit of tax-system. Förfarandet innebär en rätt för fysiska personer med

hemvist i Sverige och svenska juridiska personer att under vissa förutsättningar

från den svenska statliga inkomstskatten på inkomster från länder,

med vilka dubbelbeskattningsavtal saknas, avräkna vad i motsvarande skatt

erlagts i ett sådant land. Härigenom beskattas den utländska inkomsten i

princip statligt endast en gång men efter den skattesats som tillämpas i

den stat som uttar den högsta skatten.

I avräkningsförfarandet inbegrips inkomst av utländsk fastighet, av rörelse

i utlandet och över huvud taget inkomst som, om den uppburits från

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 41

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr it dr 1968

Sverige av person bosatt utomlands, skulle ha beskattats här enligt interna

svenska regler. Avräkningsförfarandet kan således avse också tjänsteinkomst

som härrör från verksamhet i annat land.

För avräkningsrätten gäller i övrigt följande förutsättningar.

1. På svensk sida får endast statlig inkomst avräknas. I fråga om utländska

skatter omfattar avräkningen skatter på inkomst, vilka erlagts till

utländsk stat eller delstat. Endast inkomstskatter i egentlig mening får

avräknas, däremot inte engångsskatter.

2. Den utländska skatten skall ha erlagts av den skattskyldige själv. Detta

innebär att ett svenskt moderbolag inte kan avräkna skatt som erlagts för

ett dotterbolags inkomst.

3. Endast slutlig skatt får avräknas. Beslut skall således föreligga om den

slutliga skatten och denna skall ha betalts i sin helhet innan någon avräkning

kan ske.

4. Skatten skall vara faktiskt erlagd. Har — såsom stundom sker — den

utländska staten efterskänkt skatten helt eller delvis, skall avräkningsbeloppet

i motsvarande mån reduceras.

Avräkning får ske med högst det belopp som motsvarar den svenska

statliga inkomstskatten på den utländska inkomsten. En följd härav blir

att en individuell beräkning görs i fråga om varje utländskt skattebelopp

som anmäls till avräkning. Om till avräkning anmäls en utländsk skatt,

som är högre än den svenska, och en, som är lägre, begränsas avräkningen

i det förra fallet till den svenska och i det senare till den utländska skattens

belopp. Någon sammanslagning av utländska och svenska skattebelopp och

därmed följande utjämning till den skattskyldiges fördel får inte ske.

Rätt till avräkning förutsätter ansökan till den prövningsnämnd som har

att uppta besvär rörande den skattskyldiges taxering till statlig inkomstskatt.

Ansökan skall inges inom ett år efter det nämnda taxering vunnit

laga kraft eller, om den utländska skatten slutgiltigt påförts senare, inom

ett år från det beslutet rörande denna skatt vunnit laga kraft.

Frågans tidigare behandling

Motionsyrkanden om åtgärder på beskattningsområdet i syfte att stimulera

svenska investeringar i u-länderna har avvisats av riksdagen de senaste

tre åren. 1 sitt av riksdagen godkända betänkande nr 25/1967 anförde bevillningsutskottet

att de viktigaste hindren mot svensk industriell etablering

i u-länderna kunde anses undanröjda genom de regler om en generell rätt

till avräkning för utländsk skatt som antogs av 1966 års riksdag. Dessa

torde nämligen enligt utskottets mening ha medfört att förekommande

dubbelbeskattning i förhållande till dessa länder i flertalet fall upphävts.

Utskottet underströk också att svenska företag redan enligt gällande regler

hade stora möjligheter att finansiera investeringar utomlands.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr Al år 1968 3

Motionerna

Motiveringen för yrkandet i motionerna I: 17A och It: 231 återfinns i

motionen I: 157. Motionärerna framhåller att klyftan mellan de fattiga och

de rika länderna alltjämt vidgas och att det är en central och avgörande

uppgift för industriländerna åtl vända denna utveckling. Det är enligt motionärernas

mening därför angeläget att kraftansträngningar görs på både

offentligt och privat håll för att öka biståndet till u-länderna. Vid sidan

av en ökning av det statliga bidraget krävs mer målmedvetna åtgärder än

hittills i syfte att stimulera det svenska näringslivets insatser i sådana länder.

Betydelsefulla sådana åtgärder kan enligt motionärernas mening vidtas

på beskattningsområdet. Motionärerna anser att arbetet med att sluta

dubbelbeskattningsavtal med u-länder bör fullföljas och de förordar införande

av sådana bestämmelser, som förhindrar dubbelbeskattning vid

transferering av vinster från främmande länder, däribland u-länder. Förmånen

av skattefrihet i ett u-land bör inte till någon del upphävas genom

att beskattning i stället sker i Sverige. Ett annat önskemål är att de delvis

svåröverskådliga skattereglerna förenklas och förbättras.

I motionerna I: 627 och II: 822 framhålls att de privata u-landsinvesteringarna

i hög grad kan bidra till u-ländernas ekonomiska utveckling.

Många u-länder söker genom särskilda förmåner på bl. a. beskattningens

område locka till sig dessa investeringar. Det är då angeläget att inte industriländerna

genom att beskatta de u-landsinvesterande företagen i deras

hemländer upphäver effekten av denna stimulans. Tyvärr sker detta —

menar motionärerna — i stor utsträckning när det gäller svenska företag.

Dubbelbeskattningsavtal saknas ännu med flertalet stater i Latinamerika,

Asien och Afrika. Därtill kommer att de skatteregler som f. n. gäller för

företag som investerar i u-länderna är svåröverskådliga och i behov av förbättringar

och förenklingar. Förutom att Sverige bör eftersträva att sluta

dubbelbeskattningsavtal med flera av u-länderna bör enligt motionärernas

mening en utbyggnad av det vid 1966 års riksdag beslutade avräkningsförfarandet

tas upp till prövning.

Utskottet

Motionerna syftar till att man genom olika åtgärder på beskattningsområdet

stimulerar företagen till investeringar i u-länderna.

Den svenska skattelagstiftningen bygger i huvudsak på principen att internationell

dubbelbeskattning bör undvikas genom överenskommelser med vederbörande

främmande stat. Sverige kan dock genom ensidiga åtgärder och

utan motprestation från den andra statens sida medge lindring i förekommande

dubbelbeskattning. Sålunda kan Kungl. Maj:t på ansökan av slcattskyldig

som blivit föremål för dubbelbeskattning förordna om efterskänkan
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968

de av .statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt under förutsättning

all »ömmande omständigheter eller eljest synnerliga skäl» föreligger. Denna

möjlighet torde utnyttjas endast i begränsad omfattning. Enligt punkt 4 av

anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen utgör allmän direkt skatt, som

erlagts till utländsk stat eller kommun, avdragsgill kostnad vid taxering i

Sverige av inkomst från förvärvskälla i beskattningslandet. Detta omkostnadsavdrag

för utländsk skatt medför en lättnad i den svenska beskattningen

uppgående till omkring hälften eller mer av den utländska skatten. Som ett

komplement till dubbelbeskattningsavtalen infördes genom beslut av 1966

års riksdag i förordningen om statlig inkomstskatt ett avräkningsförfarande

för utländsk skatt, ett s. k. credit of tax-system, innebärande rätt för fysiska

personer med hemvist i Sverige och svenska juridiska personer att under

vissa förutsättningar från den svenska statliga inkomstskatten på inkomster

från länder, med vilka dubbelbeskattningsavtal saknas, avi’äkna vad i motsvarande

skatt erlagts i ett sådant land. Avdrag medges för belopp motsvarande

av den skattskyldige faktiskt erlagd slutlig skatt. Om den utländska

staten efterskänkt skatten helt eller delvis reduceras således avräkningsbeloppet

i motsvarande mån. Resultatet av avräkningsförfarandet blir att den

utländska inkomsten i princip beskattas statligt endast en gång men efter

den skattesats, som tillämpas i den stat som uttar den högsta skatten. Utskottet

vill erinra om att dubbelbeskattningssakkunniga i sitt betänkande »Internationella

skattefrågor» framhållit att dubbelbeskattningen genom detta avräkningsförfarande

torde komma att helt undanröjas.

Svenska företag torde enligt den svenska företagsbeskattningen ha avsevärda

möjligheter att finansiera investeringar utomlands. Det uppskov med

skatten, som ett svenskt företag med dotterföretag utomlands åtnjuter genom

att skattskyldighet för dotterföretagets vinst kan ifrågakomma först då denna

är tillgänglig för lyftning, innebär en inte oväsentlig förmån när det gäller

utlandsinvesteringar, likaså ett moderföretags möjligheter att till utomlands

belägna dotterföretag skattefritt överföra vinst hänförlig till moderföretagets

rörelse.

Enligt utskottets mening är det inte utan vidare klart att förekomsten av

interna lagstiftningsåtgärder som medger skattefavörer i olika former för

investeringar utomlands alltid kommer att gynna utvecklingslandet. Man kan

nämligen inte bortse från att dylika regler kan komma att användas som ett

medel för skatteflykt.

Utskottet vill erinra om att de särskilda problem som på skatteområdet

föreligger i förhållandet mellan industri- och utvecklingsländer, varit föremål

för undersökning inom OEGD:s skattekommitté, varvid kommittén prövat

önskvärdheten av och formerna för interna lagstiftningsåtgärder på skatteområdet

i syfte att underlätta investeringar i utvecklingsländerna. Resultatet

av kommitténs överväganden har redovisats i en år 1965 publicerad rapport

(Fiscal incentives for private investment in developing countries).

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1968

5

Enligt kommitténs mening är skattereglernas utformning endast en av de

många faktorer som kan skapa gynnsamma förutsättningar för u-landsinvesteringar.

Kommittén vitsordar att industriländerna genom interna skattelagstiftningsåtgärder

kan skapa sådana förutsättningar men understryker samtidigt

att dylika interna åtgärder är till litet gagn om inte utvecklingsländerna

själva på olika sätt söker förbättra »investeringsklimatet» inom sina gränser.

Enligt kommitténs mening är det önskvärt att dubbelbeskattningsavtalen

mellan industri- och utvecklingsländer snabbt ökar i antal.

Sverige har på senare år ingått dubbelbeskattningsavtal med flera u-länder.

Några av avtalen innehåller bestämmelser om skatteavräkning (s. k. matching

credit) vilka innebär en direkt skattefavör vid ett företags etablering i

u-land. Enligt vad utskottet erfarit söker man i avtal som nu ingås om möjligt

få med bestämmelser om »matching credit».

Det är givetvis svårt, inte minst på grund av de stora olikheterna i beskattningssystemen,

att träffa dubbelbeskattningsavtal med u-länder i önskvärd

omfattning och inom rimlig tid. Inom FN har därför tillsatts eu arbetsgrupp

med skatteexperter och representanter för både industri och u-Iänder. Denna

skall — i samarbete med internationella organ — undersöka olika vägar för

att underlätta ingående av dubbelbeskattningsavtal mellan industriländer

och u-länder.

Avslutningsvis vill utskottet erinra om att sedan år 1962 anslagen till statligt

utvecklingsbistånd stigit snabbare än anslagen till de flesta andra offentliga

ändamål. I löpande priser är anslagen för innevarande budgetår drygt

tre gånger så stora som under budgetåret 1962/63. Totalt har sedan år 1962

drygt 1,5 miljarder kr. anslagits till biståndsändamål. Under tiden har bruttonationalprodukten

stigit i sådan takt, att biståndsanslagens ökning stannat

vid en fördubbling. Mot 0,15 °/o budgetåret 1962/63 beräknas anslagen

för budgetåret 1967/68 komma att motsvara 0,30 % av bruttonationalprodukten.

I prop. 1968: 101 föreslås, att det statliga utvecklingsbiståndet för

de närmaste åren skall planeras med sikte på att den totala anslagsvolymen

för biståndsändamål budgetåret 1974/75 skall motsvara 1 %> av bruttonationalprodukten,

vilket förutsätter anslagshöjningar med ca 25 % från år

till år under sjuårsperioden. För budgetåren 1968/69—1970/71 framläggs en

preciserad plan för anslagens fördelning på ändamål och verksamhetsformer,

därvid anslagen för denna treårsperiod föreslås uppgå till lägst 1,8 miljarder

kr. Att jämsides med dessa mycket kostnadskrävande åtgärder införa ytterligare

lättnader vid beskattningen för att höja företagens investeringsvilja i

u-länder är enligt utskottets mening inte motiverat.

Med åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår

1) motionerna I: 174 och 11:231

2) motionerna I: 627 och II: 822.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr M år 1968

Stockholm den 2 maj 1968

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Yngve Nilsson (h),

Sundin (ep)), Wärnberg (s), Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (h), Lundström

(fp), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s) och Tistad (fp); samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (h), Brandt (s), Gustafson

i Göteborg (fp), Engkvist (s), Vigelsbo (ep), Kristenson (s), Boo (ep),

Carlstein (s), öhvall (fp) och Wiklund i Härnösand (s).

Reservation

av herrar Yngve Nilsson (h), Sundin (ep), Gösta Jacobsson (h), Lundström

(fp), Tistad (fp), Magnusson i Borås (h), Gustafson i Göteborg (fp),

Vigelsbo (ep), Boo (ep) och Öhvall (fp), vilka dels anfört följande:

FN:s generalförsamling antog år 1965 enhälligt en rekommendation, vari

bl. a. ingick en uppmaning till regeringarna i de kapitalexporterande länderna

att undvika åtgärder som hindrade eller begränsade utflödet av kapital

från sådana länder till u-länderna och att vidtaga nödiga åtgärder för att

främja strömmen av enskilda investeringar i u-länder, exempelvis i form av

befrielse från eller lättnader i beskattning och genom investeringsgarantier

för dem som investerade i u-länder och genom stöd till utbildning av företagsledare

och teknisk personal.

I båda motionsparen framhålls vikten av svenska skattereformer för att

stimulera svenska investeringar i utvecklingsländerna. För närvarande förekommer

att många u-länder genom särskilda förmåner bl. a. på beskattningsområdet

söker locka till sig privata u-landsinvesteringar. När det gäller

svenska företag sker i stor utsträckning att de u-landsinvesterande företagen

beskattas i sina hemländer, varigenom effekten av den åsyftade stimulansen

inte uppnås. Utskottet delar den synpunkt som framförs i motionerna, att

Sverige bör intensifiera arbetet med att införa dubbelbeskattningsavtal.

Ännu saknas sådana avtal med flertalet stater i Latin-Amerika, Afrika och

Asien. Förmånen av skattefrihet i ett u-land bör icke till någon del upphävas

genom att beskattning i stället sker i Sverige. De svåröverskådliga skattereg
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr it år 1968 7

ler som gäller för företag som investerar i u-länderna bör förbättras och förenklas.

Vidare bör en utbyggnad av det vid 1966 års riksdag beslutade avräkningsförfarandet

tas upp till prövning.

dels ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna I: 174 och

II: 231 samt I: 627 och II: 822 i skrivelse till Kungl. Maj:t

begär förslag till sådana ändringar i skattelagstiftningen,

att det ekonomiska samarbetet med u-länderna underlättas.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.