Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
1968-05-09 · 30 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 27 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1968:43, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1968
1
Nr 43
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370), m. m.
jämte motioner.
Propositionen
I proposition 1968:88 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att anta
därvid fogade förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370),
2) förordning om uppskov i vissa fall med beskattning av realisationsvinst.
Det huvudsakliga innehållet i propositionen sammanfattas sålunda.
I propositionen föreslås vissa kompletteringar av de vid 1967 års höstriksdag
antagna bestämmelserna angående beskattningen av realisationsvinst
vid avyttring av fastighet. Lika med avyttring av fastighet skall således
enligt förslaget anses sådan marköverföring som omfattas av det utvidgade
ägoutbytesinstitut, varom förslag framlagts i prop. 1967: 167. Vidare
föreslås att engångsersättning, som erhålls vid upplåtelse av nyttjanderätt
eller servitutsrätt till fastighet på obegränsad tid, vid realisationsvinstbeskattningen
skall likställas med köpeskilling för avyttrad fastighet. Detsamma
föreslås även i fråga om motsvarande engångsersättningar för inskränkning
i förfoganderätten till fastighet som utgår enligt naturvårdslagen.
Har fastighet tagits i anspråk genom expropriation eller liknande
förfarande eller har den skattskyldige erhållit sådan engångsersättning som
nyss nämnts, skall han enligt propositionen i vissa fall få möjlighet till
uppskov med realisationsvinstbeskattningen, om han inom tre år anskaffar
ny fastighet.
De nya bestämmelserna skall i princip tillämpas första gången vid 1969
års taxering.
Författningsförslagen har följande lydelse.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 saml. Nr 43
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1968
Förslag
till
Lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 35 § 2 och 3 mom. kommunalskattelagen den
28 september 1928 samt punkt 5 av anvisningarna till 21 §, punkt 5 av anvisningarna
till 24 §, punkt 4 av anvisningarna till 35 § och punkt 2 av anvisningarna
till 36 § samma lag1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
anges.
(Nuvarande lydelse)
35 §.
2 mom. Avyttras fastighet,
Har fastighet tagits i anspråk genom
expropriation eller liknande förfarande
eller eljest avyttrats under
sådana förhållanden, att tvångsförsäljning
måste anses vara för handen,
och kan det icke skäligen antagas,
att avyttringen skulle ha ägt
rum även om tvång icke förelegat, är
endast 75 procent av vinsten skattepliktig
även om fastigheten innehafts
mindre än två år. Detsamma gäller i
fråga om fastighetsförsäljning, som
utgör led i åtgärder för jordbrukets
eller skogsbrukets yttre rationalisering,
och sådan avyttring av fastighet
till staten som ägt rum, därför att
fastigheten på grund av flygbuller
icke kan bebos utan påtaglig olägenhet.
(Föreslagen lydelse)
---vinsten skattepliktig.
Har fastighet tagits i anspråk genom
expropriation eller liknande förfarande
eller eljest avyttrats under
sådana förhållanden, att tvångsförsäljning
måste anses vara för handen,
och kan det icke skäligen antagas,
att avyttringen skulle ha ägt
rum även om tvång icke förelegat, är
endast 75 procent av vinsten skattepliktig
även om fastigheten innehafts
mindre än två år. Detsamma gäller i
fråga om fastighetsförsäljning, som
utgör led i åtgärder för jordbrukets
eller skogsbrukets yttre rationalisering,
och sådan avyttring av fastighet
till staten som ägt rum, därför att
fastigheten på grund av flygbuller
icke kan bebos utan påtaglig olägenhet,
samt vidare när fastighet överföres
till ny ägare genom marköverföring
enligt 8 kap. 4 a § eller 13
kap. 2b § lagen den 18 juni 1926 (nr
326) om delning av jord å landet.
Skattskyldig, som haft skattepliktig
realisationsvinst på grund av avyttring
eller marköverföring enligt
föregående stycke eller på grund av
att han fått engångsersättning för
inskränkning i förfoganderätten till
1 Senaste lydelse av 35 § 2 och 3 mom., punkt 4 av anvisningarna till 35 § och punkt 2 av
anvisningarna till 36 § se 1967:748 samt av punkt 5 av anvisningarna till 21 § och punkt 5 av
anvisningarna till 24 § se 1946:109.
Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1968 3
<Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
sin fastighet enligt naturvårdslagen
den 11 december 1964 (nr 822) eller
för motsvarande inskränkningar enligt
andra författningar eller för upplåtelse
av nyttjanderätt eller servitutsrätt
till fastigheten på obegränsad
tid, kan, om han avser att förvärva
fastighet (ersättningsfastighet),
som är jämförlig med den fastighet
till vilken realisationsvinsten
hänför sig, få uppskov med beskattning
av realisationsvinsten i enlighet
med särskilda bestämmelser därom.
Uppkommer fråga om beskattning
av realisationsvinst eller om beräkning
av realisationsförlust på grund
av avyttring av ersättningsfastighet,
beräknas vid tillämpning av vad i
första stycket sägs innehavstiden för
ersättningsfastigheten som om avyttringen
avsett den tidigare innehavda
fastigheten. Vad nu sagts gäller
dock endast om den realisationsvinst
som uppskovet avser helt eller delvis
avräknats från ersättningsfastighetens
ingångsvärde.
Har avyttrad--------närmast dessförinnan.
Vad som--------till vattenkraft.
3 mom. Avyttras aktie,-----av vinsten
Avyttrar skattskyldig--------detta stycke.
Kan tillämpning-------avyttringen sker.
Har egendom--------— för avyttringen.
Bestämmelsen i 2 mom. tredje Bestämmelsen i 2 mom. fjärde
stycket äger motsvarande tillämp- stycket äger motsvarande tillämpning
på egendom som avses i detta ning på egendom som avses i detta
moment. moment.
Från skatteplikt--------läs egendom.
Har fastighet--------av fångeshandlingen.
Anvisningar
till 21 8.
5. Till intäkt av jordbruksfastighet
räknas jämväl vad som influtit
på grund av upplåten nyttjanderätt
till fastigheten eller del därav, såsom
arrende, avgäld för lägenhet,
som är avsöndrad från fastigheten,
eller för servitut, som vilar å fastigheten,
m. m. dyl. Vad nu sagts gäller
dock icke beträffande engångs
-
5. Till intäkt av jordbruksfastighet
räknas jämväl vad som influtit
på grund av upplåten nyttjanderätt
till fastigheten eller del därav,
såsom arrende, avgäld för lägenhet,
som är avsöndrad från fastigheten,
eller för servitut, som vilar å fastigheten,
m. m. dyl. Vad nu sagts gäller
dock icke beträffande engångs
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 43 ar 1963
(Nuvarande lydelse)
ersättning vid upplåtelse av nyttjanderätt
eller servitutsrätt för obegränsad
tid, t. ex. vid ianspråktagande
under nyss angivna förhållanden av
mark eller strömfall enligt vattenlagen
eller för framdragande av ledningar
eller anläggande av väg. Hör
till fastigheten rätt att på visst sätt
utnyttja någon annan fastighet såsom
till skogsfång, mulbete eller dyl.,
skall givetvis även vad som därigenom
kommer fastighetens innehavare
tillgodo räknas som intäkt av fastigheten.
I fråga om för gemensamt
behov avsatta s. k. besparingsskogar,
häradsallmänningar och andra
likartade samfälligheter, som förvaltas
självständigt för delägarnas gemensamma
räkning, skall som samfällighetens
inkomst räknas även
vad som in natura utdelats till innehavarna
av de fastigheter, som hava
del i samfälligheten. Då inkomsten
således beskattas hos samfälligheten
(jfr 53 § 1 mom. f), följer härav,
att innehavare av fastighet, som
har del i samfällighet av ovannämnda
art, icke är skyldig att som intäkt
av sin fastighet upptaga vad
han uppburit såsom utdelning från
samfälligheten, vare sig utdelningen
utgått in natura eller i penningar.
till
5. Såsom intäkt av annan fastighet
räknas icke engångsersättning
vid upplåtelse av nyttjanderätt eller
servitutsrätt till sådan fastighet för
obegränsad tid (jfr punkt 5 andra
meningen av anvisningarna till
21 §).
(Föreslagen lydelse)
ersättning vid upplåtelse av nyttjanderätt
eller servitutsrätt för obegränsad
tid, t. ex. vid ianspråktagande
under nyss angivna förhållanden av
mark eller strömfall enligt vattenlagen
eller för framdragande av ledningar
eller anläggande av väg. Icke
heller räknas till intäkt av jordbruksfastighet
engångsersättning för
inskränkning i förfoganderätten till
fastighet enligt naturvårdslagen den
11 december 1964 (nr 822) eller för
motsvarande inskränkningar enligt
andra författningar. Hör till fastigheten
rätt att på visst sätt utnyttja
någon annan fastighet såsom till
skogsfång, mulbete eller dyl., skall
givetvis även vad som därigenom
kommer fastighetens innehavare tillgodo
räknas som intäkt av fastigheten.
I fråga om för gemensamt behov
avsatta s. k. besparingsskogar,
häradsallmänningar och andra liknande
samfälligheter, som förvaltas
självständigt för delägarnas gemensamma
räkning, skall som samfällighetens
inkomst räknas även vad som
in natura utdelats till innehavarna
av de fastigheter, som hava de! i
samfälligheten. Då inkomsten således
beskattas hos samfälligheten (jfr
53 § 1 mom. f), följer härav, att innehavare
av fastighet, som har del
i samfällighet av ovannämnda art,
icke är skyldig att som intäkt av sin
fastighet upptaga vad han uppburit
såsom utdelning från samfälligheten,
vare sig utdelningen utgått in natura
eller i penningar.
24 §.
5. Såsom intäkt av annan fastighet
räknas icke engångsersättning
vid upplåtelse av nyttjanderätt eller
servitutsrätt till sådan fastighet för
obegränsad tid (jfr punkt 5 andra
meningen av anvisningarna till 21
§). Icke heller räknas till sådan intäkt
engångsersättning för inskränkning
i förfoganderätten till fastighet
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 43 ar WbS
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
enligt naturvårdslagen den 11 december
1964 (nr 822) eller för motsvarande
inskränkningar enligt andra
författningar.
till 35 §.
4. Upplåtelse av nyttjanderätt eller
servitutsrätt till fastighet för obegränsad
tid mot engångsersättning
anses som avyttring av fastighet när
upplåtelsen framstår som ett fullständigt
ianspråktagande av mark,
t. ex. upplåtelse av mark till väg. 1
övriga fall anses upplåtelsen som avyttring
av lös egendom. Engångsersättningen
är att betrakta som köpeskilling
(jfr punkt 5 andra meningen
av anvisningarna till 21 §).
4. Lika med avyttring av fastighet
anses marköverföring enligt 8 kap.
4 a § eller 13 kap. 2 b § lagen den 18
juni 1926 (nr 326) om delning av
jord å landet. Detsamma gäller när
ägare av fastighet fått engångsersättning
på grund av sådan inskränkning
i förfoganderätt till fastigheten
som skett enligt naturvårdslagen den
11 december 1964 (nr 822) eller på
grund av motsvarande inskränkningar
enligt andra författningar eller
när han fått sådan ersättning på
grund av upplåtelse av nyttjanderätt
eller servitutsrätt till fastigheten
för obegränsad tid (jfr punkt 5 andra
meningen av anvisningarna till
21 §). Engångsersättningen är i dessa
fall att betrakta som köpeskilling,
varvid så stor del av fastigheten anses
avyttrad som ersättningsbeloppet
utgör av fastighetens hela värde
vid tiden för beslutet om inskränkningen
i förfoganderätten eller för
upplåtelsen av nyttjanderätten eller
servitutsrätten. Vid vinstberäkningen
får den skattskyldige från sammanlagda
beloppet av den eller de
engångsersättningar han erhållit under
ett beskattningsår, om han icke
visar att han haft avdragsgilla omkostnader
enligt 36 § till samma eller
högre belopp, i stället åtnjuta avdrag
med 500 kronor. Detta avdrag
får dock icke överstiga det sammanlagda
ersättningsbeloppet.
till 36 §.
2. Har fastighet-------
Har avyttrad--------
Det för fastigheten gällande ingångsvärdet
— antingen detta utgör
köpeskillingen vid förvärvet, taxeringsvärdet
tjugo år före avyttring
-
- åsatta taxeringsvärde,
sista meningen.
Det för fastigheten gällande ingångsvärdet
— antingen detta utgör
köpeskillingen vid förvärvet, taxeringsvärdet
tjugo år före avyttring
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 Bevillningsutskottets betänkande nr A3 år 1968
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
en, taxeringsvärdet för år 1914 eller en, taxeringsvärdet för år 1914 eller
taxeringsvärdet året före dödsfallet taxeringsvärdet året före dödsfallet
eller motsvarande värde — liksom de eller motsvarande värde — liksom de
förbättrings- eller därmed jämförliga förbättrings- eller därmed jämförliga
reparations- och underhållskostna- reparations- och underhållskostnader,
för vilka avdrag får ske, skola der, för vilka avdrag får ske, skola
omräknas till de belopp, vartill de omräknas till de belopp, vartill de
skulle ha uppgått efter det allmänna skulle ha uppgått efter det allmänna
prisläget under det år då avyttringen prisläget under det år då avyttringskcdde.
en skedde. Angående omräkningen,
när den skattskyldige erhållit uppskov
med beskattning av realisationsvinst
enligt 35 § 2 mom. tredje
stycket, gälla särskilda bestämmelser.
Omräkningen sker-------årligen omräkningstalen.
Har avyttring--------före dödsfallet.
Förbättringskostnad eller-----— före dödsfallet.
Kostnad för-----— —— tredje stycket.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas
första gången vid 1969 års taxering. Äldre bestämmelser om engångsersättning
för upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet på obegränsad
tid eller för inskränkning i förfoganderätt till fastighet enligt naturvårdslagen
eller för motsvarande inskränkningar enligt andra författningar
gäller fortfarande, om avtal träffats eller beslut meddelats om ersättningen
före den 1 juli 1968. Utgår sådan engångsersättning på grund av expropriation
eller liknande förfarande, gäller äldre bestämmelser om talan i målet
väckts före den 1 juli 1968 eller om rättigheten börjat utövas eller inskränkningen
trätt i kraft före nämnda dag.
Förslag
till
Förordning
om uppskov i vissa fall med beskattning av realisationsvinst
Härigenom förordnas som följer.
1 §‘
Har skattskyldig haft skattepliktig realisationsvinst, som avses i 35 § 2
mom. tredje stycket kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
och som uppgått till minst 3 000 kronor, kan han, om han så yrkar och på
de villkor och i den omfattning som nedan sägs, erhålla uppskov med beskattning
enligt kommunalskattelagen och förordningen den 26 juli 1947
(nr 576) om statlig inkomstskatt av realisationsvinsten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1968 7
2 §•
Uppskov kan erhållas, om den skattskyldige avser att före utgången av
tredje kalenderåret efter det år, då realisationsvinsten uppkommit, förvärva
fastighet (ersättningsfastighet), som är jämförlig med den fastighet
till vilken realisationsvinsten hänför sig.
Om den skattskyldige icke förvärvat ersättningsfastighet innan uppskovsbeslut
meddelats, gäller som förutsättning för uppskov, att den skattskyldige
till länsstyrelsen i det län, där han taxeras till statlig inkomstskatt,
överlämnat en av svensk bank eller, efter länsstyrelsens medgivande, annan
svensk kreditinrättning utfärdad garantiförbindelse i vilken kreditinrättningen
förklarat sig svara för ett skattebelopp, avseende statlig eller
kommunal inkomstskatt, som beräknas till 50 procent av den vid taxering
till statlig inkomstskatt skattepliktiga realisationsvinst som uppskovet avser.
Länsstyrelsen utfärdar intyg om överlämnad garantiförbindelse.
Garantiförbindelse skall gälla till utgången av andra taxeringsåret efter
det beskattningsår, då ersättningsfastighet enligt första stycket senast skulle
ha förvärvats. Förbindelsen skall vara utfärdad enligt formulär som riksskattenämnden
fastställer.
3 §•
Fråga om uppskov handlägges av prövningsnämnden i det län, där den
fastighet, till vilken realisationsvinsten hänför sig, är belägen.
Ansökningshandlingen inges eller insändes till prövningsnämndens kansli
och skall vara inkommen till kansliet före utgången av året efter det år,
under vilket den realisationsvinst uppkommit som ansökningen avser. Har
ansökan gjorts hos annan prövningsnämnd än som avses i första stycket,
skall handlingarna omedelbart översändas till kansliet hos den prövningsnämnd
som har att pröva ansökningen.
4 §•
Medges uppskov innebär detta i första hand att frågan om beskattning
av realisationsvinst som avses i 1 § får anstå i avvaktan på att den skattskyldige
förvärvat ersättningsfastighet. Har den skattskyldige icke inom
den föreskrivna tiden förvärvat ersättningsfastighet, skall realisationsvinsten
upptagas till beskattning på samma sätt som vid eftertaxering för det
beskattningsår, då realisationsvinsten uppkom.
Anskaffar den skattskyldige inom föreskriven tid ersättningsfastighet
upptages frågan om fortsatt uppskov snarast till behandling och gäller därvid
följande.
I den mån det vederlag, till vilket realisationsvinsten hänför sig, efter
avdrag för försäljningsomkostnader eller motsvarande kostnader, motsvarar
eller understiger det för ersättningsfastigheten utgivna vederlaget, anstår
frågan om beskattning av realisationsvinsten till dess ersättningsfastigheten
avyttras. Om förstnämnda vederlag, efter avdrag som nyss nämnts,
överstiger det för ersättningsfastigheten utgivna vederlaget, får uppskov
med beskattningen icke längre åtnjutas för den del av realisationsvinsten
som motsvarar det överskjutande beloppet. Denna del av realisationsvinsten
skall upptagas till beskattning i enlighet med första stycket andra punkten.
Vid beräkning av realisationsvinst eller realisationsförlust genom avyttring
av ersättningsfastigheten skall det ingångsvärde, som gäller för denna
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1968
fastighet enligt anvisningarna till 36 § kommunal skattelagen, minskas med
beloppet av den skattepliktiga realisationsvinst eller del av sådan vinst som
uppskovet avser.
Det åligger skattskyldig som erhållit uppskov att, när anskaffningen skett,
utan dröjsmål anmäla detta för prövningsnämnden.
5 §.
Avlider skattskyldig, som erhållit uppskov med beskattningen av realisationsvinst
för att anskaffa ersättningsfastighet, tillämpas för dödsboet vad
som enligt bestämmelserna i denna förordning skolat gälla för den avlidne.
Upplöses aktiebolag eller annan juridisk person, som erhållit sådant
uppskov, skall realisationsvinsten snarast upptagas till beskattning på samma
sätt som vid eftertaxering för det beskattningsår då realisationsvinsten
uppkom.
6 §■
Om handläggning av ansökan om uppskov enligt denna förordning samt
om talan mot beslut rörande tillämpningen av förordningen gäller i tilllämpliga
delar bestämmelserna i taxeringsförordningen den 23 november
1956 (nr 623) om handläggning av besvär över taxeringsnämnds beslut och
om talan mot prövningsnämnds beslut rörande taxering.
7 §‘
Berör beslut om uppskov åsatt taxering, skall sådan ändring vidtagas i
taxeringen som betingas av beslutet. Ändringen ankommer på den prövningsnämnd,
som har att taga befattning med taxeringen, eller, om besvär
rörande taxeringen är föremål för prövning i högre instans, på denna.
Underrättelse angående beslut om uppskov skall, när så behövs, tillställas
den myndighet som har att vidtaga ändringen i taxeringen.
8 §•
Om taxeringen för det år, då den med uppskovet avsedda realisationsvinsten
uppkom, i anledning av anförda besvär eller av annan anledning ändras
efter det att beslut om uppskov meddelats, får besvär med yrkande om därav
betingad ändring i uppskovsbeslutet anföras i särskild ordning. Besvären
skall vara inkomna inom sex månader från den dag då beslutet om ändring
i taxeringen meddelades men får ej företagas till avgörande förrän beslutet
rörande taxeringen vunnit laga kraft.
9 §•
Konungen meddelar föreskrifter för tillämpningen av denna förordning.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Förordningen äger icke tillämpning på realisationsvinst, som uppkommit
genom att skattskyldig erhållit engångsersättning för upplåtelse av nyttjanderätt
eller servitutsrätt till fastighet på obegränsad tid eller för inskränkning
i förfoganderätt till fastighet enligt naturvårdslagen den It december
1964 (nr 822) eller för motsvarande inskränkningar enligt andra
författningar, om avtal träffats eller beslut meddelats före den 1 juli 1968,
och ej heller på annan realisationsvinst, om realisationsvinsten uppkommit
före år 1968.
Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1968
9
Motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen återfinns under
följande rubriker på nedan angivna sidor i propositionen.
Inledning, s. 9—10
Marköverföring genom ägoutbyte, s. 11—12
Upplåtelse av nyttjanderätt m. m., s. 12—15
Uppskov med realisationsvinstbeskattningen, s. 15—20
Övergångsbestämmelser, s. 20—21
Realisationsvinstbeskattningen av jordbruksfastigheter, s. 21.
Motionerna
Yrkanden
Med anledning av propositionen har väckts följande motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna I: 948 av herrar Eskilsson och Sveningsson
samt II: 1206 av herrar Eliasson i Moholm och Björkman, vari hemställts,
att riksdagen måtte antaga det i proposition nr 88 framlagda förslaget till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) med
den ändring att dels 35 § 2 mom. erhåller nedanstående lydelse, dels till
punkt 4 av anvisningarna till 35 § fogas ett stycke av den lydelse som nedan
framgår dels ock att ikraftträdandebestämmelserna får följande lydelse.
35 §.
2 mom. Avyttras fastighet,---vinsten skattepliktig.
Har fastighet---å landet.
Skattskyldig, som haft skattepliktig realisationsvinst på grund av avyttring
eller marköverföring enligt föregående stycke eller sådan avyttring som
föranletts av att han av sysselsättningsskäl måst flytta till annan ort, så ock
skattskyldig, som på grund av att han fått engångsersättning för inskränkning
i förfoganderätten till sin fastighet enligt naturvårdslagen den 11 december
1964 (nr 822) eller för motsvarande inskränkningar enligt andra
författningar eller för upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastigheten
på obegränsad tid, kan, om han avser att förvärva fastighet (ersättningsfastighet),
som är jämförlig med den fastighet till vilken realisationsvinsten
hänför sig, få uppskov med beskattning av realisationsvinsten i enlighet
med särskilda bestämmelser därom. Uppkommer fråga om beskattning
av realisationsvinst eller om beräkning av realisationsförlust på grund av avyttring
av ersättningsfastighet, beräknas vid tillämpning av vad i första
stycket sägs innehavstiden för ersättningsfastigheten som om avyttringen
avsett den tidigare innehavda fastigheten. Vad nu sagts gäller dock endast
om den realisationsvinst som uppskovet avser helt eller delvis avräknats
från ersättningsfastighetens ingångsvärde.
Har avyttrad--- —■ närmast dessförinnan.
Vad som---till vattenkraft.
— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 43
10 Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1968
Anvisningar
till 35 §.
4. Lika med---sammanlagda ersättningsbeloppet.
Ersättningsfastighet skall kunna anses jämförlig med fastighet, beträffande
vilken uppskov med beskattning av realisationsvinst medgives, även om
den enligt fastighetstaxeringen är av annan beskattningsnatur.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas
första gängen vid 1969 års taxering. Äldre bestämmelser om engångsersättning
för upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet på obegränsad
tid eller för inskränkning i förfoganderätt till fastighet enligt naturvårdslagen
eller för motsvarande inskränkningar enligt andra författningar
gäller fortfarande, om avtal träffats eller beslut meddelats om ersättningen
före den 1 januari 1969. Utgar sådan engångsersättning på grund av
expiopriation eller liknande förfarande gäller äldre bestämmelser om talan
i målet väckts före den 1 januari 1969 om rättigheten börjat utövas eller inskränkningen
trätt i kraft före nämnda dag.
II) motionen I: 949 av herr Åkerlund, vari hemställts,
A) att riksdagen måtte besluta att engångsersättningar för inskränkning
i förfoganderätten till fastighet enligt naturvårdslagen den 11 december 1964
(nr 822) eller för motsvarande inskränkningar enligt andra författningar
vid realisationsvinstbeskattningen skall anses som avyttring av fastighet men
att i övrigt någon ändring icke vidtas i gällande bestämmelser rörande beskattningen
av engångsersättning för upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt
till fastighet;
B) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext.
I detta sammanhang behandlas även följande vid riksdagens början väckta
motioner
1) de likalydande motionerna I: 92 av herr Strandberg och II: 132 av herr
Petersson, vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla om utgivande av eu broschyr som på lättförklarligt sätt klargör principerna
och innebörden av den nya lagstiftningen om realisationsvinstbeskattningen»
;
2) de likalydande motionerna I: 387 av herr Tistad och 11: 483 av herr
Larsson i Umeå, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte begära förslag om sådan ändring av gällande bestämmelser att vinst,
som uppkommer vid försäljning av villa på grund av ägarens flyttning från
orten, inte skali beskattas om han inom viss tid på den nya orten köper ny
Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1968
11
bostadsfastighet;
3) de likalydande motionerna I: 392 av herr Werner och //: 473 av herr
Hermansson m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte begära utredning om sådan utformning av mark- och aktievinstbeskattningen
att sådana vinster beskattas i minst samma utsträckning
som löneinkomster;
4) de likalydande motionerna I: 636 av herr Axel Kristiansson och 11:806
av herr Josef son i Arrie in. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta
sådan ändring av 36 § kommunalskattelagen att interpolation av taxeringsvärdet
under perioden mellan två allmänna fastighetstaxeringar må tillåtas
enligt i motionerna anförda riktlinjer samt att vederbörande utskott utarbetar
förslag till ändrad lagtext»;
5) de likalydande motionerna I: 650 av herr Sveningsson och 11: 813 av
herr Magnusson i Borås m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga
följande
Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas att 35 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 och punkt 7 av övergångsbestämmelserna till lagen den 15
december 1967 (nr 748) om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
35 §.
3 mom. Avyttras aktie,---- 25 % av vinsten.
Avyttrar skattskyldig---detta stycke.
Kan tillämpning---avyttringen sker.
Har egendom--- — för avyttringen.
Bestämmelsen i ---- detta moment.
Från skatteplikt---lös egendom.
7. Har fastighet överlåtits på aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk
förening efter den 31 december 1967 av någon som har ett bestämmande inflytande
över bolaget eller föreningen, beräknas realisationsvinst vid hans
avyttring av aktie eller andel i bolaget eller föreningen som om avyttringen
avsett mot aktien eller andelen svarande andel av fastigheten. Vad nu sagts
får icke föranleda att realisationsvinst beräknas lägre eller att realisationsförlust
beräknas högre än enligt reglerna i detta moment. Bestämmelserna
i detta stycke gälla endast om sådan fastighet utgör bolagets eller föreningens
väsentliga tillgång. De gälla dock icke vid avyttring av aktie i sådant
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1968
bostadsaktiebolag eller andel i sådan bostadsrättsförening som avses i 24 §
3 mom., om avyttringen avser endast rätt till viss eller vissa men ej alla
bostadslägenheter i fastigheten.
Övriga yrkanden i motionerna 1: 392 och II: 473 behandlas av utskottet i
andra sammanhang.
Motivering
I: 92 och II: 132
Det måste åvila myndigheterna att på rimligt sätt förklara innebörden av
den av 1967 års höstriksdag beslutade lagstiftningen rörande realisationsvinstbeskattningen.
I samband med lagändringsförslag i fråga om hyresregleringen
föreslog Ivungl. Maj:t att flera 100 000 kr. skulle utnyttjas för utgivande
av en informationsbroschyr. Det angivna exemplet åskådliggör önskemålet
om att för berörda medborgare söka klargöra innebörden av riksdagens
lagbeslut. Lagstiftningen beträffande realisationsvinstbeskattningen
är av sådan karaktär att dess innebörd och principerna för dess tillämpning
bör klarläggas. Det torde inte innebära större svårigheter och inte heller vara
något ekonomiskt problem att i kortfattad form söka klarlägga dessa förhållanden.
Utgivandet av en enkel broschyr synes därför inte behöva belastas
med särskilt anslag.
I: 387 och II: 483
Vid föregående års riksdag behandlades i samband med propositionen om
markvärdebeskattningen förslag om att vinst, som uppkommer vid försäljning
av villa på grund av ägarens flyttning från orten, inte iskall beskattas
om ägaren inom viss tid på den nya orten köper ny bostadsfastighet. Riksdagsmajoriteten
avvisade dessa förslag.
Departementschefen anförde i prop. 1967: 153 att tillräcklig hänsyn tagits
till dessa reinvesteringsfall genom lagstiftningens grundläggande utformning
(s. 137). Majoriteten i bevillningsutskottet anslöt sig till departementschefens
bedömning och motivering (BeU 1967: 64). Genom det fasta tillägget
på 3 000 kr. per år torde visserligen många mindre realisationsvinster
bli skattefria, men i ett inte oväsentligt antal fall kan man förutsätta att
försäljningar av vanliga egna hem kommer att resultera i beskattning. Av
flera skäl är detta inte tillfredsställande.
Markvärdekommitténs förslag, som i fråga om dessa reinvesteringsfall
överensstämmer med propositionen, utsattes för kritik från flera remissinstanser
på denna punkt.
Kooperativa förbundet ifrågasatte om inte någon bestämmelse borde införas,
som generellt befriar från beskattning i dessa reinvesteringsfall. Förbundet
ansåg att denna regel skulle kunna utformas så, att eventuellt uppkommande
beskattning skall undanröjas, därest skattskyldig i samband
Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1968 13
med byte av anställningsort, inträde i pensionsåldern eller liknande försäljer
en- eller tvåfamilj sfastighet, som använts som egen bostad, och därefter senast
inom viss tid, två å tre år, anskaffar liknande bostadsfastighet. Också
Näringslivets skattedelegation framhöll, att de olägenheter, som uppkommer
för en villaägare som tvingas flytta från en ort och där sälja sin bostad för
att i stället köpa en villa på en ny bostadsort, inte helt undanröjs genom
kommittéförslaget.
Även om i de flesta fall någon skattepliktig vinst inte uppkommer, befarar
motionärerna att »lagstiftningens grundläggande utformning» inte resulterar
i skattefrihet i samtliga fall där en villa säljs på grund av flyttning
till annan ort och motsvarande ^investering sedan sker. Helt oberoende av
om flyttningen beror på driftinställelse eller är en frivillig flyttning stämmer
det illa med lagstiftningens syfte att realisationsvinstbeskattning i dessa
fall skall kunna ifrågakomma. En beskattning motverkar här dessutom direkt
den rörlighet på arbetsmarknaden, som är ett av syftena med arbetsmarknadspolitiken.
1: 392 och II: 173
Från radikalt håll inom arbetarrörelsen har länge krävts en hårdare beskattning
av spekulationsvinster. Den införda aktievinstbeskattningen liksom
omläggningen av markvinstbeskattningen kan i viss män anses vara
ett tillmötesgående av dessa krav från arbetarhåll. Utformningen av beskattningen
på dessa områden lämnar emellertid mycket övrigt att önska. Medan
eu löntagare får betala skatt för hela sin inkomst, bortsett från ortsavdraget,
beskattas aktie- och markvinster bara delvis. Från markvinsterna får man
göra stora avdrag, bland annat för penningvärdets fall. Det belopp som blir
kvar efter alla avdragen är i allmänhet skattepliktigt bara till 75 %. Likartad
beskattningsprincip gäller för aktievinsterna.
1: 636 och II: 806
I de nya bestämmelserna om beräkning av skattepliktig realisationsvinst
vid avyttring av fastighet ingår en alternativregel för beräkning av ingångsvärdet
av fastighet vid längre innehavstid än 20 år. Enligt denna alternativregel
får i stället för den ursprungliga anskaffningskostnaden för fastigheten
till grund för realisationsvinstberäkningen läggas taxeringsvärdet 20 år före
avyttringen förhöjt med 50 procent. Den s. k. 20-årsregeln kommer i regel att
tillämpas i de fall då det inte är möjligt att verkställa en tillförlitlig utredning
om förbättringskostnader, som ligger bortom 20-årsgränsen.
Den i lagstiftningen genomförda anknytningen till taxeringsvärdet vid lång
innehavstid är praktisk, men den medför i likhet med den äldre lagstiftningen
tröskelproblem med hänsyn till att underlaget för ingångsvärdesberåkningen
vid 20-årsregeln i så hög grad påverkas av höjningarna av taxeringsvärdena
vid de allmänna fastighetstaxeringarna. Fastighetsägarna kommer
att bli obenägna att genomföra en försäljning de närmaste åren före den
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1968
tidpunkt som markerar gränsen för tillämpning av ett nytt taxeringsvärde
vid ingångsvärdeberäkningen. Enligt de undersökningar av taxeringsutfallei
beträffande jordbruksfastighet på landsbygden som genomförts beträffande
dels 1952 års allmänna fastighetstaxering (SOU 1956: 57) och dels 1957 års
allmänna fastighetstaxering (SOU 1963: 14) uppgick höjningen av taxeringsvärdet
på jordbruksfastighet i genomsnitt till 56 procent vid 1952 års allmänna
fastighetstaxering jämfört med 1945 års och till 62 procent vid 1957
års allmänna fastighetstaxering jämfört med 1952 års. Detta innebär att, om
taxeringsvärdenivån vid 1945 års allmänna fastighetstaxering sätts till 100,
nivån vid 1952 års taxering blir 156 och nivån vid 1957 års taxering 252.
Vid fastighetsförsäljningar fr. o. in. 1968 t. o. m. 1971 kommer 1945 års taxeringsvärden
att ligga till grund för 20-årsregeln och under åren 1972 t. o. in.
1976 1952 års taxeringsvärden. Det är uppenbart att fastighetsägarna under
respektive perioder blir obenägna att genomföra försäljningar med hänsyn
till de trösklar som uppkommer 1972 respektive 1977. En stor del av tröskelproblemen
skulle undanröjas om man tillåter interpolation av taxeringsvärdet
under perioden mellan två allmänna fastighetstaxeringar. En sådan konstruktion
med ett för varje år glidande taxeringsvärde skulle i hög grad minska
de ogynnsamma effekterna av trösklarna vid de allmänna fastighetstaxeringarna
och därmed ge ett rättvisare resultat vid tillämpningen av 20-årsregeln.
Om nytt taxeringsvärde åsatts vid särskild fastighetstaxering under
perioden mellan två allmänna fastighetstaxeringar får jämkning göras med
hänsyn härtill.
1: 650 och 11: 813
Genom beslut av 1967 års riksdag rörande markvärdebeskattningen antogs
en bestämmelse som i sig själv innebar retroaktivitet och som enligt
motionärernas mening kan få upprörande verkningar långt framåt i tiden.
Motionärerna åsyftar den i kommunalskattelagen införda regeln enligt vilken
fastighet, vilken före ingången av 1968 förvärvats från närstående utan
att lagfart sökts senast den 8 november 1967, vid en framtida realisationsvinstbeskattning
skall anses förvärvad genom det köp, byte eller därmed
jämförliga fång, som skett närmast dessförinnan från annan än på angivet
sätt närstående person.
Den vittgående retroaktivitet som härigenom infördes strider enligt motionärernas
uppfattning i väsentliga hänseenden mot vedertagna rättssäkerhetsprinciper.
Framför allt framstår det som stötande att på detta sätt införa
ett stadgande som radikalt och slumpmässigt ändrar villkoren för de
avtalsslutande parterna efter det att avtalet ingåtts. Speciellt i fråga om fastighetsaffärer
bör det kunna krävas att de rättsregler som gäller vid tidpunkten
för ett avtals ingående och vilka köpare och säljare förlitat sig på
inte förändras genom retroaktiv lagstiftning.
I svensk skattepraxis anses äganderätten till en fastighet övergå till köparen
vid tidpunkten för köpekontraktets undertecknande. De bestämmelser
Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1968 15
varom ovan är fråga knyter i stället den skatterättsliga effekten til! ingivandet
av ansökan om lagfart eller annan ansökan hos myndighet. Någon
betydelse för äganderättens övergång har dock icke lagfartsansökan. Enligt
lagfartsförordningen skall ansökan om lagfart inges till inskrivningsdomaren
inom sex månader — i stad inom tre månader — från köpets avslutande.
Det händer dock många gånger att ansökan av fullt legitima skäl inges väsentligt
senare. Åtskilliga avyttringar kommer nu, oavsett om köpare och
säljare varit i god tro eller ej, i ett helt annat skatterättsligt läge än vad
som från början avsetts. Det måste därför anses som högst olämpligt att de
skattemässiga verkningarna knyts till en tidpunkt som har så föga med
själva äganderättens övergång att göra som tidpunkten för lagfartsansökan.
Svensk skatterätt erkänner den principen att det står den skattskyldige
fritt att inom lagstiftningens ram så avpassa sitt ekonomiska handlande
att han ej drabbas av onödigt hög skatt. Genom de regler som nu införts
har fullt legitima överlåtelser plötsligt bestraffats på ett för den allmänna
rättskänslan stötande sätt.
Genom att köparen endast får räkna sig till godo säljarens ingångsvärde
övergår den latenta skatteskuld som eventuellt uppkommit under säljarens
innehavstid på köparen. Någon möjlighet för denne att i efterhand gottgöra
sig för denna belastning torde i de allra flesta fall inte föreligga. Det förefaller
obilligt att verkningarna av den retroaktiva lagstiftningen ensidigt
skall träffa den part som icke haft den direkta ekonomiska vinningen av
affären. Att märka är vidare att flertalet av dem som kommer att drabbas av
den retroaktivt verkande lagstiftningen torde vara andra än dem man velat
komma åt. Risk föreligger nämligen att endast de som handlat i okunnighet
och god tro drabbas, medan de som haft tillgång till skatteexpertis eller eljest
varit tillräckligt förutseende ej blir berörda av förevarande bestämmelse.
I: 948 och II: 1206
I och med att 1967 års riksdag antagit nj^a bestämmelser rörande realisationsvinstbeskattningen,
innebärande att denna fick evärdelig karaktär, kan
principiella invändningar ej riktas mot de i prop. 1968: 88 framlagda förslagen
om kompletterande bestämmelser rörande nyttjanderätts- och servitutsupplåtelser.
Däremot saknas enligt motionärernas mening anledning afl
i samband med ikraftträdandet bryta beskattningsåret och låta den 1 juli
1968 utgöra gränsen mellan de äldre och de nya bestämmelserna. I fråga om
inkomstbeskattningen gäller i vårt land den praxis att samma lagstiftning
skall gälla för hela beskattningsåret, och denna praxis brukar brytas endast
då speciella skäl anses vara för handen. Några sådana skäl har emellertid
ej åberopats av departementschefen och synes ej heller kunna anföras. Motionärerna
föreslår därför att övergångsbestämmelserna får sådan utformning
att äldre bestämmelser gäller även beträffande transaktioner under senare
halvåret 1968.
Då 1967 års riksdag behandlade frågan om realisationsvinstbeskattningen,
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1968
förelåg full enighet om att uppskov med beskattningen borde medges när
fastighetsägare av mer eller mindre tvingande skäl nödgades avyttra sin
fastighet och han avsåg att skaffa sig ny sådan. Redan i prop. 1967: 153 angavs
exempel på fall då uppskov befanns motiverat. I anslutning härtill
framfördes från olika håll önskemålet att egnahemsägare, som erhållit anställning
å annan ort och på grund härav avyttrar sin fastighet, skall inbegripas
bland de uppskovsberättigade. I prop. 1968: 88 har departementschefen
utvidgat området för uppskovsrätt men alltjämt ställ t de berörda
egnahemsfallen utanför.
Enligt motionärernas mening föreligger en form av tvångsförsäljning när
en skattskyldig av anställningsskäl avflyttar från viss ort till annan. Tydligast
torde detta framträda när arbetsgivaren beordrat förflyttning i tjänsten
eller när ett helt verk eller helt företag flyttar till annan ort. Likartat är förhållandet
för den som mist sin anställning på grund av personalinskränkning
eller företagsnedläggelse och ej kan erhålla nytt arbete på platsen. I
vissa sådana fall förekommer också omflyttningar som föranstaltas genom
AMS. Det tvångsmässiga kan måhända sägas vara mindre för dem som frivilligt
söker tjänst å annan ort, men j fråga om fastighetsförsäljningen föreligger
blott gradskillnader i tvånget. Någon principiell skillnad görs f. ö.
icke mellan mer frivilliga flyttningar och sådana av ren tvångskaraktär när
det gäller avdrag för flyttningskostnader. Det kan måhända göras gällande
att försäljning av egnahem i allmänhet ej kommer att föranleda någon realisationsvinstbeskattning.
Motionärerna anser det dock angeläget att icke
genom beskattningen försvåra anskaffandet av nytt egnahem.
Enligt lagförslaget skall ersättningsfastigheten vara »jämförlig» med den
fastighet till vilken realisationsvinsten hänför sig. Härom uttalar departementschefen,
att det enligt hans mening »ligger i sakens natur att man särskilt
i upplåtelsefallen får bedöma frågan om likvärdigheten relativt liberalt».
Motionärerna delar denna uppfattning men kan inte instämma i vad
departementschefen anför om att ersättningsfastigheten skall vara av samma
beskattningsnatur som den tidigare fastigheten. Det kan nämligen förhålla
sig så att en fastighet, som egentligen används endast som bostadsfastighet,
i fastighetstaxeringslängden är registrerad som jordbruksfastighet
i stället för annan fastighet. Anledningen kan vara t. ex. att det egentliga
jordbruket efter hand avstyckats och byggnaden jämte tomt behållit stamfastighetens
registernummer eller helt enkelt att det är fråga om en relativt
stor tomt, vilken förlorat sin tidigare jordbrukskaraktär genom att jorden
ej brukas. Om en sådan fastighet exproprieras, bör det vara i lagstiftningens
anda att ersättningsfastigheten har annan fastighets karaktär. Likaså bör
t. ex. en av staten inköpt bullerstörd annan fastighet få ersättas med jordbruksfastighet
av ovannämnd typ. Motionärerna förordar en komplettering
av lagstiftningen i detta syfte.
Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1968
17
1: .94.9
Departementschefen har i prop. 1968: 88 föreslagit, att alla nyttjanderätts-
och servitutsiipplåtelser på obegränsad tid mot engångsersättning skall
behandlas som avyttring av fastighet. Härigenom tillgodoses de önskemål
som bevillningsutskottet uttryckt i betänkande 1967: 64, att upplåtelser enligt
naturvårdslagen, i vilka fall engångsersättningarna ofta uppgår till stora
belopp, bör behandlas som avyttring av fastighet.
Det vill synas som om departementschefen inte längre tillmätt de komplikationer,
som en ändring av regeln skulle medföra, någon betydelse. De
starka skäl som i höstas talade emot att samtliga upplåtelser mot engångsersättning
behandlades som fastighetsavyttring äger självfallet alltjämt giltighet.
Den föreslagna 500-kronorsregeln löser inte problemet. Någon uppskattning
görs inte i propositionen om i hur många fält realisationsvinstbeskattning
skulle komma alt inträda med den föreslagna regeln. Mycket
tyder på att antalet blir stort, sannolikt förekommer upplåtelser mot engångsersättning
årligen för 20 000—25 000 fastigheter.
Motionären anser att de skäl, som departementschefen anförde i prop.
1967: 153 för en särbehandling av sådana nyttjanderättsupplåtelser som upplåtelser
för kraftledning o. dyl., alltjämt äger sådan styrka, att motionären
inte på den bristfälliga utredning som föreligger kan tillstyrka en ändring
härvidlag. Ersättningar enligt naturvårdslagen och motsvarande bör dock
kunna jämställas med upplåtelser av mark till vägar o. dyl. De praktiska
problemen då det gäller upplåtelser enligt naturvårdslagen kan knappast
tillmätas nämnvärd betydelse.
Utskottets yttrande
I propositionen föreslås vissa kompletteringar och ändringar av den vid
1967 års höstriksdag antagna lagstiftningen rörande markvärdebeskattningen.
På grundval av förslag i prop. 1967: 167 har innevarande års riksdag beslutat
vissa ändringar i jorddelningslagen, som syftar till ökade möjligheter
att genom ägoutbyte eller vid laga skifte överföra mark från en fastighet
till en annan mot ersättning i pengar. Metoden är avsedd att användas i
stället för köp, avstyckning och sammanläggning när fastighet skall utökas
med del av annan fastighet.
Enligt gällande rättspraxis anses ägoutbyte inte utgöra ett realisationsvinstgrundande
fång. I den förevarande propositionen föreslås att ägoutbyLe
enligt de ovannämnda bestämmelserna skall jämställas med avyttring
av fastighet och således inte medföra skattefrihet vid realisationsvinstbeskattningen.
Den nya civilrättsliga lagstiftningen ger möjlighet till transaktioner med
18
Bevillningsutskottets betänkande, nr ho år 1968
samma reella innebörd som avyttring av fastighet. Mot bakgrunden härav
framstår det som följdriktigt att marköverföring enligt det utvidgade ägoutbytesinstitutet
vid beskattningen jämställs med överlåtelse genom köp
eller byte. Utskottet har inte heller funnit anledning till erinran mot att
realisationsvinst i här avsedda fall skall beräknas på motsvarande sätt som
vid expropriation och liknande tvångsavyttring, dvs. att aldrig mer än 75 %
av vinsten skall tas upp till beskattning. Utskottet tillstyrker således propositionen
i denna del.
I propositionen behandlas också ett spörsmål, som var föremål för diskussion
i utskottets bet. 1967: 64, nämligen frågan om beskattningen av engångsersättning
för nyttjanderätts- eller servitutsupplåtelse av fastighet på
obegränsad tid och engångsersättning för inskränkning i förfoganderätt till
fastighet enligt naturvårdslagen.
Enligt 1967 års lagstiftning görs vid realisationsvinstbeskattningen skillnad
mellan sådana upplåtelser mot engångsersättning, som innebär ett totalt
ianspråktagande av mark, och andra upplåtelser. De förstnämnda anses
jämställda med avyttring av fastighet, och engångsersättning härför beskattas
enligt samma regler, som gäller för realisationsvinst vid avyttring av
fastighet. Sådana ej tidsbegränsade upplåtelser, som innebär att fastighetsägaren
fortfarande kan förfoga över marken med viss begränsning, betraktas
däremot som avyttring av lös egendom. Detta medför att ersättningar
för dylika upplåtelser blir helt skattefria efter fem år från fastighetsförvärvet.
I rättspraxis har engångsersättningar enligt naturvårdslagen jämställts
med ersättningar vid upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt.
Förslaget i propositionen innebär att engångsersättning vid upplåtelse av
nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet på obegränsad tid vid realisationsvinstbeskattningen
alltid skall jämställas med köpeskilling för avyttrad
fastighet. Detsamma gäller sådana engångsersättningar för inskränkning
i förfoganderätten till fastighet, vilka utgår enligt naturvårdslagen eller
andra författningar. Med motivering att beskattning av bagatellbelopp inte
bör förekomma föreslås vidare att avdrag vid vinstberäkningen får ske med
högst 500 kr. från sammanlagda beloppet av de under året uppburna engångsersättningarna.
Motionären i motionen I: 949 anser förslaget i propositionen vara förenat
med praktiska olägenheter och hemställer därför att nuvarande regler om
beskattning av engångsersättningar vid nyttj anderätts- och servitutsupplåtelser
på obegränsad tid bibehålls oförändrade.
Departementschefen har som motivering för en skärpning av bestämmelserna
om beskattning av sådana nyttj anderättsupplåtelser på obegränsad
tid, där markägaren fortfarande har en begränsad förfoganderätt över
marken, anfört bl. a. att man till följd av den nya lagstiftningen redan kunnat
märka en klar tendens hos de skattskyldiga att — i stället för försäljning
— ingå avtal om nyttjanderättsupplåtelse för all framtid i sådana fall
Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1968
19
då upplåtelseformen faller under de gynnsammare beskattningsreglerna. Sådana
konsekvenser av lagstiftningen är givetvis inte tilltalande. Det ökade
utrednings- och kontrollarbete, som motionären befarar på grund av förslaget
i propositionen, torde till väsentlig del komma att elimineras genom
500-kronorsavdraget. På grund härav och då förslaget om beskattning av
engångsersättning enligt naturvårdslagen och andra författningar tillgodoser
de önskemål, som utskottet framfört i bet. 1967: 64, biträder utskottet departementschefens
förslag. Utskottet avstyrker således bifall till motionen
I: 949.
I prop. 1967: 153 skisserade departementschefen ett förslag till bestämmelser
om uppskov med realisationsvinstbeskattningen av fastighet i vissa
fall. Förslaget har närmare utformats i förevarande proposition och innebär
i huvudsak följande.
Rätt till uppskov med beskattningen av realisationsvinst skall föreligga
om skattskyldig anskaffar annan fastighet med anledning av att en av honom
tidigare innehavd fastighet frånhänts honom eller hans äganderätt till
denna begränsats genom
1) expropriation eller liknande förfarande,
2) arronderingsför sälj ning,
3) försäljning till staten på grund av flygbuller,
4) ägoutbyte eller annan marköverföring, som föranleder realisationsvinstbeskattning,
5) nyttjanderätts- eller servitutsupplåtelse på obegränsad tid mot engångsersättning
eller
6) inskränkning i förfoganderätten till fastighet enligt naturvårdslagen
eller annan lagstiftning, för vilken engångsersättning utgått.
Som förutsättning för uppskov med beskattningen skall gälla att realisationsvinsten
uppgått till minst 3 000 kr., att bankgaranti ställts för den beräknade
skatten, och att ersättningsfastighet av jämförligt slag anskaffas
inom tre år. Om den skattskyldige inte anskaffat ersättningsfastighet inom
föreskriven tid, skall realisationsvinsten, på samma sätt som vid eftertaxering,
upptas till beskattning för det beskattningsår då vinsten uppkom. Om
den skattskyldige förvärvar en jämförlig ersättningsfastighet, och anskaffningskostnaden
för denna motsvarar eller överstiger vederlaget för den avyttrade
fastigheten, medges däremot uppskov med beskattningen. Överstiger
vederlaget för den avyttrade fastigheten anskaffningsvärdet för ersättningsfastigheten
får uppskov med beskattningen åtnj utas endast med belopp motsvarande
sistnämnda värde. Den realisationsvinst, som uppskovet avser,
blir sedermera beskattad, när ersättningsfastigheten försäljs, på så sätt att
ingångsvärdet på sistnämnda fastighet minskas med det belopp uppskovet
avser.
Den förordade rätten till uppskov med beskattningen av intäkt vid fastighetsavyttring
utgör ingen nyhet i skattelagstiftningen. Ett liknande för
-
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1968
farande tillämpas i fråga om intäkt, som erhållits genom avyttring av växande
skog, när en jordbruksfastighet försålts som ett led i åtgärder för jordbrukets
eller skogsbrukets yttre rationalisering. Då det är angeläget att realisationsvinstbeskattningen
inte verkar hämmande på utbudet av fastigheter
finns enligt utskottets mening skäl för att rätt till uppskov med beskattningen
införs också i de fall som anges i propositionen. Utskottet tillstyrker
därför i princip det framlagda förslaget.
I motionerna I: 948 och II: 1206 yrkas att uppskov med realisationsvinstbeskattning
skall medges också vid sådan fastighetsavyttring, som föranleds
av att den skattskyldige av sysselsättningsskäl tvingas flytta till annan ort
och där anskaffar ersättningsfastighet. Motionärerna i motionerna 1: 387 och
II: 483 anser att vinst vid försäljning av villafastighet på grund av ägarens
flyttning inte skall beskattas om inom viss tid ny fastighet anskaffas på
den nya bostadsorten.
Nämnda fråga behandlades vid 1967 års höstriksdag. I het. 1967: 64 framhöll
utskottet att vinster, som enbart hänför sig till penningvärdeförsämringen,
genom indexregleringen av anskaffnings- och förbättringskostnader,
inte kommer att bli föremål för realisationsvinstbeskattning. Eftersom
en villaägare vid försäljning i anledning av flyttning inte annat än undantagsvis
drabbas av en beskattning, som hindrar honom från att anskaffa en
annan likvärdig fastighet på den nya bostadsorten, ansåg utskottet speciella
undantagsregler inte erforderliga i dessa fall.
Utskottet har inte funnit anledning frånträda denna ståndpunkt. Härtill
kommer att det inte torde vara möjligt att på ett tillfredsställande sätt i lagstiftningen
närmare ange de fall, då en flyttning till annan ort kan motivera
uppskov med realisationsvinstbeskattningen. Med det anförda avstyrker
utskottet bifall till motionerna I: 387 och 11:483 samt till motionerna
1: 948 och II: 1206 i berörda del.
Som tidigare angivits är enligt förslaget i propositionen ett villkor för
uppskov med beskattningen att ersättningsfastigheten är jämförlig med den
avyttrade. Enligt vad departementschefen uttalat bör kravet på likvärdighet
innebära att fastigheterna är av samma beskattningsnatur.
I motionerna I: 948 och II: 1206 yrkas att ersättningsfastighet skall anses
jämförlig med den avyttrade fastigheten även om fastigheterna inte är av
samma beskattningsnatur.
Enligt utskottets mening finns inte anledning medge uppskov med beskattningen,
om de båda fastigheterna inte är av jämförlig art. Om en skattskyldig
i stället för en exproprierad villafastighet anskaffar en såsom jordbruksfastighet
taxerad fastighet, vilken vid förvärvet endast består av bostadsbyggnad
och eventuellt driftbyggnader med tillhörande tomtområde,
bör emellertid enligt utskottets uppfattning de båda fastigheterna, även om
omtaxering av jordbruksfastigheten inte skett, anses likvärdiga och upp
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1968
21
skov med beskattningen av realisationsvinsten på villafastigheten medges.
För en sådan tillämpning av bestämmelserna erfordras inte någon ändring
av de föreslagna författningsbestämmelserna. Med det anförda avstyrker
utskottet yrkandet i motionerna I: 948 och II: 1206 i denna del.
Utskottet behandlar härefter de föreslagna ikaftträdandebestämmelserna.
I fråga om ändringarna i kommunalskattelagen föreslås bl. a. att äldre bestämmelser
om engångsersättning för nyttjanderätts- eller servitutsupplåtelse
på obegränsad tid och för inskränkning i förfoganderätten till fastighet
enligt naturvårdslagen eller andra författningar skall äga tillämpning,
om avtal träffats eller beslut om ersättningen meddelats före den 1 juli
1968. Utgår sådan ersättning på grund av expropriation eller liknande förfarande
skall enligt förslaget äldre bestämmelser fortfarande tillämpas om
talan i målet väckts före den 1 juli 1968 eller om rättigheten börjat utövas
eller inskränkningen trätt i kraft före nämnda dag.
I motionerna I: 948 och II: 1206 hemställer motionärerna att övergångsbestämmelserna
utformas så, att äldre bestämmelser fortfarande skall tilllämpas
i fråga om engångsersättningar av angivet slag, om avtal träffats
eller beslut meddelats före den 1 januari 1969.
Med hänsyn till de nackdelar som — på sätt tidigare framhållits — redan
visat sig vara förenade med den nuvarande lagstiftningen om beskattning
av engångsersättningar för nyttj anderätts- och servitutsupplåtelser för all
framtid och då ojämnheter i beskattningen i möjligaste mån bör undvikas,
anser utskottet det angeläget att den nya lagstiftningen träder i kraft snarast
möjligt. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna I: 948 och II:
1206 också i denna del.
Stadgandet i sista punkten av övergångsbestämmelserna avser »engångsersättning
på grund av expropriation eller liknande förfarande» men däremot
inte annan därmed jämförlig tvångsavyttring. Härav skulle möjligen
kunna dras den slutsatsen att stadgandet inte är tillämpligt vid uppgörelse
utan rättegång, trots att tvång som nyss sagts måste anses vara för handen.
Samma regler bör givetvis gälla även i sistnämnda fall. Med hänsyn
till att den föreslagna utformningen av övergångsbestämmelserna kan ge
anledning till tveksamhet på denna punkt föreslår utskottet viss omgruppering
och omredigering av bestämmelserna i förtydligande syfte. I anslutning
härtill föreslår utskottet i samma syfte vissa ändringar av övergångsbestämmelserna
i förslaget till uppskovsförordning.
Enligt sista punkten av övergångsbestämmelserna till ändringarna i kommunalskattelagen
i såväl departementschefens som utskottets förslag skall
äldre bestämmelser gälla om inskränkningen i förfoganderätten till fastighet
trätt i kraft före den 1 juli 1968.
Beträffande förordnande om s. k. strandskyddsområde uppkommer fråga
om ersättning först sedan fastighetsägaren vägrats tillstånd till viss åtgärd
som omfattas av förordnandet. I detta sammanhang uttalar departements
-
22 Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1968
chefen att den ersättningsgrundande inskränkningen inte trätt i kraft förrän
avslagsbeslutet meddelats. Med anledning härav vill utskottet framhålla,
att avgörande är om avslagsbeslutet meddelats före den 1 juli 1968 och att
det således saknar betydelse om beslutet vinner laga kraft först senare eller
eventuellt överklagas.
Om dispens från exempelvis strandskyddsförordnande vägrats, är fastighetsägaren
enligt 28 § naturvårdslagen berättigad till ersättning för den
skada han lider till följd av beslutet om dispensvägran. I förarbetena till
lagstiftningen har gjorts uttalanden som talar för att ersättningsfrågan —
även om avslagsbeslutet avser ett enstaka fall — bör prövas i ett sammanhang
för hela den inom ett skyddsområde belägna delen av en fastighet.
Därvid bör övergångsbestämmelserna äga tillämpning endast på den ersättning,
som direkt grundar sig på avslagsbeslutet.
Utskottet har härefter att behandla vissa frågor rörande realisationsvinstbeskattningen,
vilka aktualiserats i motioner väckta vid riksdagens början.
I motionerna 1:392 och 11:473 begärs att mark- och aktievinstbeskattningen
utformas så att dylika vinster beskattas i minst samma utsträckning
som löneinkomster.
Den nuvarande lagstiftningen rörande beskattningen av vinst vid avyttring
av fastighet är utformad så att beskattningen inte skall inbjuda till
markspekulation. Hänsyn har tagits till att fastighetsinnehavet är föremål
också för andra former av beskattning och att den del av realisationsvinsten,
som motsvarar penningvärdeförsämringen under innehavstiden, i
princip inte skall bli beskattad. Tämligen komplicerade regler har tillskapats
för att tillgodose dessa syften. I prop. 1967: 153 uttalade departementschefen
att kapitalvinstbeskattningen senare borde överses och samordnas
i belysning av gjorda erfarenheter. Innan man erhållit tillräckligt material
för bedömning av verkningarna av den nya lagstiftningen, finns det enligt
utskottets mening inte anledning att överväga mer genomgripande ändringar
i beskattningens utformning. Utskottet kan alltså inte tillstyrka
berörda skrivelseyrkande i motionerna I: 392 och II: 473.
Om en fastighet innehafts mer än 20 år får vid beräkning av den skattepliktiga
realisationsvinsten som ingångsvärde — i stället för köpeskillingen
vid förvärvet — användas ett värde motsvarande 150 % av taxeringsvärdet
20 år före avyttringen.
Motionärerna i motionerna I: 636 och II: 806 yrkar att interpolation
mellan taxeringsvärdena vid två allmänna fastighetstaxeringar skall tilllåtas
vid tillämpning av 20-årsregeln.
Det ligger i sakens natur att en schablonmässig vinstberäkning slår mer
eller mindre ojämnt i det enskilda fallet. Man kan å andra sidan inte bortse
från att 20-årsregeln för beräkning av ingångsvärdet i många fall är
mycket förmånlig. En rätt till interpolation bör enligt utskottets mening
inte kombineras med nuvarande regler om indexreglering av ingångsvärdet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1968 23
Med hänsyn härtill och då en interpolationsregel är ägnad att komplicera
lagstiftningen och knappast torde medföra den av motionärerna åsyftade
rörligheten på fastighetsmarknaden avstyrker utskottet bifall till motionerna
I: 636 och II: 806.
I samband med tillkomsten av de nya bestämmelserna om beskattning
av vinst vid avyttring av fastighet infördes två skatteflyktsbestämmelser i
lagstiftningen. Den ena bestämmelsen finns intagen i 35 § 3 mom. kommunalskattelagen
och innebär att om fastighet genom fång, på vilket lagfart
sökts efter den 8 november 1967, överlåtits till aktiebolag, handelsbolag
eller ekonomisk förening, vari säljaren bär ett dominerairde inflytande,
realisationsvinst vid senare försäljning av aktie eller andel i bolaget eller
föreningen skall beräknas som om försäljningen avsett en motsvarande
andel av fastigheten. Den andra bestämmelsen, som är intagen i punkt 7
av övergångsbestämmelserna till 1967 års ändringar i kommunalskattelagen,
innebär i huvudsak att fastighetsförsäljning, som skett före den 1 januari
1968 till aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening, vari säljaren
har ett dominerande inflytande, eller till familjemedlem, skall accepteras
enligt de nya realisationsvinstreglerna endast om lagfart på fånget sökts
den 8 november 1967 eller tidigare. Motsvarande gäller vid förvärv från
nyssnämnda fysiska eller juridiska personer.
I motionerna I: 650 och II: 813 yrkas att den sistnämnda skatteflyktsbestämmelsen
upphävs och att den förstnämnda bestämmelsen endast skall
äga tillämpning på fastighetsöverlåtelser, som skett efter den 31 december
1967.
Vid behandlingen av prop. 1967: 153 ägde utskottet kännedom om att
mer eller mindre skenbara fastighetsöverlåtelser i inte obetydlig omfattning
ägt rum efter det innehållet i propositionen offentliggjorts och att
detta skett i syfte att undvika eller väsentligt minska verkningarna av en
framtida realisationsvinstbeskattning. Utskottet ansåg det angeläget att
verkningarna av sådana transaktioner förhindrades och föreslog därför att
lagstiftningen om evig realisationsvinstbeskattning skulle få en i viss mån
retroaktiv tillämpning på sådana från skattesynpunkt inte önskvärda fastighetsöverlåtelser,
varå lagfart sökts efter den dag propositionen förelädes
riksdagen, d. v. s. den 8 november 1967. Utskottet har inte funnit anledning
frånträda denna av riksdagen accepterade ståndpunkt och avstyrker
därför bifall till motionerna I: 650 och II: 813.
Utskottet har slutligen att ta ställning till yrkandet i motionerna I: 92
och II: 132 att Kungl. Maj :t utger en broschyr för information om markvärdebeskattningen.
Enligt vad utskottet erfarit har man inom finansdepartementet för avsikt
att inom kort i informationssyfte utsända en utförlig redogörelse för
de nya reglerna för beskattning av vinst vid fastighetsförsäljning till samtliga
länsstyrelser, lantbruksnämnder och andra myndigheter, som berörs
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1968
av lagstiftningen. Det åligger vidare riksskattenämnden att årligen på lämpligt
sätt publicera och i den särskilda deklarationsblankett för skattskyldig,
som avyttrat fastighet under beskattningsåret, inta de aktuella uppräkningstal,
som skall tillämpas vid realisationsvinstberäkningen. Med det anförda
anser utskottet sig ha besvarat yrkandet i motionerna I: 92 och II: 132.
Utskottets hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
A) att riksdagen med anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 88 och med avslag på motionerna 1:948 och
11:1206 samt motionen 1:949 antar de vid propositionen
fogade förslagen till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) med den ändringen att övergångsbestämmelserna
erhåller följande såsom utskottets förslag
betecknade lydelse:
(Kungl. Maj:ts förslag)
Denna lag träder i kraft dagen
efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket
i Svensk författningssamling, och
tillämpas första gången vid 1969 års
taxering. Äldre bestämmelser om engångsersättning
för upplåtelse av
nyttjanderätt eller servitutsrätt till
fastighet på obegränsad tid eller för
inskränkning i förfoganderätt till
fastighet enligt naturvårdslagen eller
för motsvarande inskränkningar
enligt andra författningar gäller fortfarande,
om avtal träffats eller beslut
meddelats om ersättningen före
den 1 juli 1968. Utgår sådan engångsersättning
på grund av expropriation
eller liknande förfarande,
gäller äldre bestämmelser om talan
i målet väckts före den 1 juli 1968
eller om rättigheten börjat utövas eller
inskränkningen trätt i kraft före
nämnda dag.
(Utskottets förslag)
Denna lag träder i kraft dagen
efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket
i Svensk författningssamling, och
tillämpas första gången vid 1969 års
taxering.
Äldre bestämmelser om engångsersättning
för upplåtelse av nyttjanderätt
eller servitutsrätt till fastighet
på obegränsad tid gäller fortfarande,
om upplåtelsen ägt rum före
den 1 juli 1968. Har rättigheten tagits
i anspråk genom expropriation
eller liknande förfarande, gäller
äldre bestämmelser om talan i målet
väckts före den 1 juli 1968 eller
om den exproprierande tagit egendomen
i besittning före nämnda dag.
1 fråga om engångsersättning på
grund av inskränkning i förfoganderätt
till fastighet enligt naturvårdslagen
eller andra författningar gäller
äldre bestämmelser, om inskränkningen
trätt i kraft före den 1 juli
1968.
Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1968
25
2) förordning om uppskov i vissa fall med beskattning
av realisationsvinst med den ändringen att övergångsbestämmelserna
erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:
(Kungl. Maj:ts förslag)
Denna förordning träder i kraft
dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit
från trycket i Svensk författningssamling.
Förordningen äger
icke tillämpning på realisationsvinst,
som uppkommit genom att skattskyldig
erhållit engångsersättning
för upplåtelse av nyttjanderätt eller
servitutsrätt till fastighet på obegränsad
tid eller för inskränkning i
förfoganderätt till fastighet enligt
naturvårdslagen den It december
1964 (nr 822) eller för motsvarande
inskränkningar enligt andra författningar,
om avtal träffats eller
beslut meddelats före den 1 juli 1968,
och ej heller på annan realisationsvinst,
om realisationsvinsten uppkommit
före år 1968.
(Utskottets förslag)
Denna förordning träder i kraft
dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit
från trycket i Svensk författningssamling.
Förordningen äger
icke tillämpning på realisationsvinst,
som uppkommit genom att skattskyldig
erhållit engångsersättning
för upplåtelse av nyttjanderätt eller
servitutsrätt till fastighet på obegränsad
tid eller för inskränkning i
förfoganderätt till fastighet enligt
naturvårdslagen den 11 december
1964 (nr 822) eller för motsvarande
inskränkningar enligt andra författningar,
om upplåtelsen ägt rum
eller inskränkningen trätt i kraft före
den 1 juli 1968, och ej heller på
annan realisationsvinst, om realisationsvinsten
uppkommit före år
1968.
B) att riksdagen avslår följande motioner, nämligen
1) motionerna I: 92 och II: 132
2) motionerna 1:387 och 11:483
3) motionerna 1:392 och 11:473, i vad de behandlas i
detta betänkande
4) motionerna 1:636 och 11:806
5) motionerna I: 650 och II: 813
i den mån de inte kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört.
Stockholm den 9 maj 1968
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1968
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Yngve Nilsson (h),
Stefanson (fp), Sundin (ep), Wärnberg (s), Tage Johansson (s), Paul
Jansson (s), Enarsson* (h), Arne Pettersson (s) och Tistad (fp); samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (h), Brandt (s),
Engkvist (s), Andersson i Essvik (s), Eriksson i Bäckmora* (ep), Enskog
(fp), Kristenson (s), Carlstein (s), Larsson i Umeå (fp) och Börjesson i
Falköping (ep).
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer
1) av herrar Yngve Nilsson (h), Enarsson (h) och Magnusson i Borås
(h), vilka — under åberopande av innehållet i motionen 1:949 av herr
Åkerlund — ansett, att utskottet under punkt A 1 bort hemställa,
att riksdagen, med anledning av motionen I: 949 av herr
Åkerlund antar det vid proposition nr 88 fogade förslaget
till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) med de ändringar, att 35 § 2 inom. samt
punkt 4 av anvisningarna till 35 § ävensom övergångsbestämmelserna
erhåller nedan angivna lydelse:
35 §.
2 inom. Avyttras fastighet,---vinsten skattepliktig.
Har fastighet---å landet.
Skattskyldig, som haft skattepliktig realisationsvinst på
grund av avyttring eller marköverföring enligt föregående
stycke eller på grund av att han fått engångsersättning för
inskränkning i förfoganderätten till sin fastighet enligt naturvårdslagen
den It december 1964 (nr 822) eller för
motsvarande inskränkningar enligt andra författningar
eller för upplåtelse, som avses i första meningen av punkt
4 av anvisningarna till 35 §, av nyttjanderätt eller servitutsrätt
till fastigheten på obegränsad tid, kan, om han avser
att förvärva fastighet (ersättningsfastighet), som är jämförlig
med den fastighet till vilken realisationsvinsten hänför
sig, få uppskov med beskattning av realisationsvinsten
i enlighet med särskilda bestämmelser därom. Uppkommer
fråga om beskattning av realisationsvinst eller om beräkning
av realisationsförlust på grund av avyttring av ersättningsfastighet,
beräknas vid tillämpning av vad i första
stycket sägs innehavstiden för ersättningsfastigheten som
Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1968
27
om avyttringen avsett den tidigare innehavda fastigheten.
Vad nu sagts gäller dock endast om den realisationsvinst
som uppskovet avser helt eller delvis avräknats från ersättningsfastighetens
ingångsvärde.
Har avyttrad---närmast dessförinnan.
Vad som---till vattenkraft.
Anvisningar
till 35 §.
4. Upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet
för obegränsad tid mot engångsersättning anses som
avyttring av fastighet när upplåtelsen framstår som ett fullständigt
ianspråktagande av mark, t. ex. upplåtelse av mark
till väg. Detsamma gäller när ägare av fastighet fått engångsersättning
på grund av sådan inskränkning i förfoganderätt
till fastigheten som skett enligt naturvårdslagen
den 11 december 1964 (nr 822) eller på grund av motsvarande
inskränkningar enligt andra författningar. I Övriga
fall anses upplåtelsen som avyttring av lös egendom. Engångsersättningen
är att betrakta som köpeskilling (jfr
punkt 5 andra meningen av anvisningarna till 21 §).
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas
första gången vid 1969 års taxering.
I fråga om engångsersättning på grund av inskränkning i förfoganderätt
till fastighet enligt naturvårdslagen eller andra förfatLningar gäller
äldre bestämmelser, om inskränkningen trätt i kraft före den 1 januari
1969.
2) av herrar Yngve Nilsson (h), Enarsson (h) och Magnusson i Borås
(h), vilka under åberopande av innehållet i motionerna I: 948 och II: 1206,
dels anfört, att skäl saknas för att ge de nya bestämmelserna beträffande
realisationsvinstbeskattning vid nytt j anderätts- och servitutsupplåtelser giltighet
i fall där avtal träffats eller beslut meddelats före utgången av är
1968,
dels ock ansett, att utskottet under punkt A 1 bort hemställa,
att riksdagen, med anledning av motionerna 1:948 av
herrar Eskilsson och Sveningsson samt II: 1206 av herrar
Eliasson i Moholm och Björkman, antar det i proposition
nr 88 framlagda förslaget till lag om ändring i kommunaiskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370) med den änd
-
28
Bevillningsutskottets betänkande nr i3 år 1968
ringen, att ikraftträdandebestämmelserna erhåller följande
lydelse:
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling, och tillämpas första gången vid 1969
års taxering.
Äldre bestämmelser om engångsersättning för upplåtelse
av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet på obegränsad
tid gäller fortfarande, om upplåtelsen ägt rum före
den 1 januari 1969. Har rättigheten tagits i anspråk genom
expropriation eller liknande förfarande, gäller äldre bestämmelser
om talan i målet väckts före den 1 januari
1969 eller om den exproprierande tagit egendomen i besittning
före nämnda dag.
I fråga om engångsersättning på grund av inskränkning
i förfoganderätt till fastighet enligt naturvårdslagen eller
andra författningar gäller äldre bestämmelser, om inskränkningen
trätt i kraft före den 1 januari 1969.
3) av herrar Yngve Nilsson (h), Stefanson (fp), Sundin (ep), Enarsson
(h), Tistad (fp), Magnusson i Borås (h), Eriksson i Bäckmora (ep),
Enskog (fp), Larsson i Umeå (fp) och Börjesson i Falköping (ep), vilka
dels anfört följande:
»I motionerna I: 387 av herr Tistad och II: 483 av herr Larsson i Umeå
hemställs, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära förslag
om sådan ändring av gällande bestämmelser att vinst, som uppkommer
vid försäljning av villa på grund av ägarens flyttning från orten, inte skall
beskattas om han inom viss tid på den nya orten köper ny bostadsfastighet.
Ett liknande yrkande förekommer i motionerna I: 948 av herrar Eskilsson
och Sveningsson samt II: 1206 av herrar Eliasson i Moholm och Björkman,
vari hemställs, att skattskyldig, vilken haft skattepliktig realisationsvinst
på grund av fastighetsavyttring som föranletts av att han av sysselsättningsskäl
måste flytta till annan ort, skall få uppskov med beskattning av
realisationsvinsten i enlighet med de särskilda bestämmelserna därom.
Vi delar motionärernas uppfattning att rätten till uppskov med realisationsvinstbeskattning
bör utvidgas till de av motionärerna berörda fallen.
Såsom anförts i motionerna 1: 948 och II: 1206 föreligger en form av tvångsförsäljning
när en skattskyldig måste flytta till annan ort för att där tillträda
anställning och på grund härav säljer sin bostadsfastighet på den tidigare
bosättningsorten. Det är i sådana fall angeläget att icke genom beskattning
försvåra anskaffandet av nytt egnahem. Vi föreslår för vår del, att riksdagen
i skrivelse till Kungl Maj :t hemställer om förslag i antydd riktning
till årets höstriksdag.»
29
Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1968
dels ock ansett att utskottet bort hemställa,
att riksdagen i skrivelse till Kung!. Maj :t anhåller, att
Kungl. Maj:t förelägger 1988 års höstriksdag förslag till
sådan ändring av 35 § kommunalskattelagen att skattskyldig,
som haft skattepliktig realisationsvinst på grund av
sådan avyttring av bostadsfastighet som föranletts av att
han av sysselsättningsskäl måst flytta till annan ort, skall
få uppskov med beskattning av realisationsvinsten om han
avser att på den nya orten förvärva ersättningsfastighet.
4) av herrar Yngve Nilsson (h), Stefanson (fp), Sundin (ep), Enarsson
(h), T is t ad (fp), Magnusson i Borås (h), Eriksson i Bäckmora (ep), Enskog
(fp), Larsson i Umeå (fp) och Börjesson i Falköping (ep), vilka ansett
dels att det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 22 börjar med »Det
ligger» och på s. 23 slutar med »motionerna I: 636 och II: 806», bort ha följande
lydelse:
»En schablonmässig vinstberäkning kan onekligen medföra ganska stora
variationer, som i det enskilda fallet ter sig omotiverade. Genom interpolation
av taxeringsvärdet under perioden mellan två allmänna fastighetstaxeringar i
enlighet med vad motionärerna föreslår, kan nuvarande tröskelproblem till
en del undanröjas och därmed fastighetsförsäljningarna undgå att periodvis
hämmas. Ett av skälen för de nya beskattningsreglerna var just att öka
utbudet av fastigheter, och naturligtvis är det en fördel om en sådan utbudsökning
också fördelas jämnt över en längre tidsperiod. Interpolation bör
enligt utskottets mening kunna förenas med nuvarande regler om indexreglering
av ingångsvärdet. Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund i anledning
av motionerna 1:636 och 11:806 att frågan om interpolation av
taxeringsvärdet under perioden mellan två allmänna fastighetstaxeringar
utreds och att förslag i denna fråga föreläggs nästa års riksdag.»
dels ock att utskottet under punkt B 4 bort hemställa,
att riksdagen i anledning av motionerna I: 636 och II: 806
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om utredning och förslag
till nästa års riksdag angående sådan ändring av anvisningarna
till 36 § kommunalskattelagen att interpolation
av taxeringsvärdet under perioden mellan två fastighetstaxeringar
kan medges vid tillämpning av schablonberäkning
vid innehav av fastighet under längre tid än 20 år enligt
alternativregeln.
5) av herrar Yngve Nilsson (h), Enarsson (h) och Magnusson i Borås (h),
vilka betecknar den i kommunalskattelagen införda regeln — enligt vilken
fastighet, som före ingången av 1968 förvärvats från närstående utan att
lagfart sökts senast den 8 november 1967, skal! vid en framtida realisations
-
30 Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1968
vinstbeskattning anses förvärvad genom det köp, byte eller därmed jämförliga
fång, som skett närmast dessförinnan från annan än närstående_
såsom orättfärdig och på grund härav, under åberopande av innehållet i
motionerna I: 650 och II: 813, ansett att utskottet under punkt B 5 bort
hemställa,
att riksdagen, med bifall till motionerna 1: 650 av herr
Sveningsson och II: 813 av herr Magnusson i Borås in. fl.,
antar det vid motionerna fogade förslaget till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370).
Särskilt yttrande
av herrar Stefanson (fp), Sundin (ep), Tistad (fp), Eriksson i Bäckmora
(ep), Enskog (fp), Larsson i Umeå (fp) och Börjesson i Falköping (ep),
vilka anfört följande:
»Invändningar av betydande tyngd kan från principiella utgångspunkter
riktas mot de regler om retroaktiv beskattning som återfinns i punkt 7 av
övergångsbestämmelserna till 1967 års ändringar i kommunalskattelagen.
Dessa bestämmelsers innebörd är i huvudsak att fastighetsförsäljning, som
skett före den 1 januari 1968 till aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk
förening, vari säljaren har ett dominerande inflytande, eller till familjemedlem
skall accepteras enligt de nya realisationsvinstreglerna endast om lagfart
på fånget sökts den 8 november 1967 eller tidigare. Motsvarande gäller
vid förvärv från nyssnämnda fysiska eller juridiska personer. Dessa bestämmelser
återfanns ej i proposition 1967: 153 utan framfördes först under
motionstiden. Vi har givetvis inget att erinra mot det syfte, som ligger bakom
dessa bestämmelser — nämligen att hänsyn vid beskattningen inte skall
tas till försäljningar som är mer eller mindre formella och inte syftar till
en egentlig avhändelse av egendomen. Genom det retroaktiva inslaget i bestämmelserna
kan emellertid även åtskilliga transaktioner gjorda i god tro
och grundade på från allmänna synpunkter fullt godtagbara motiv leda till
en skattebelastning vid en framtida överlåtelse som ej kunnat förutses.»
MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680028
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1968:275 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m. m. a1 i texten