Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om allmän arbetsgivaravgift, m. m. jämte motioner. Propositionen I proposition nr 1968: 77 har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att dels anta därvid fogade förslag till 1) förordning om allmän arbetsgivaravgift, 2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

1968-05-17 · 27 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1968:44, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om allmän arbetsgivaravgift, m. m. jämte motioner. Propositionen I proposition nr 1968: 77 har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att dels anta därvid fogade förslag till 1) förordning om allmän arbetsgivaravgift, 2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968

1

Nr 44

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om allmän

arbetsgivaravgift, m. m. jämte motioner.

Propositionen

I proposition nr 1968: 77 har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att

dels anta därvid fogade förslag till

1) förordning om allmän arbetsgivaravgift,

2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370),

3) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. förordningen den

26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt,

4) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr

272),

dels med godkännande av de riktlinjer för statsbidrag för allmän arbetsgivaravgift

vid statsunderstödd verksamhet, som förordats i propositionen,

bemyndiga Kungl. Maj :t att besluta om erforderliga ändringar i statsbidragsförfattningarna.

Propositionen har, såvitt avser statsbidrag för allmän arbetsgivaravgift

vid statsunderstödd verksamhet, hänvisats till statsutskottet och i övrigt till

bevillningsutskottet.

I propositionen sammanfattas dess huvudsakliga innehåll sålunda.

I propositionen föreslås att arbetsgivare skall erlägga allmän arbetsgivaravgift

med belopp motsvarande 1 % av utgivna löner i pengar eller naturaförmåner

i form av kost eller bostad. I fråga om vem som är arbetsgivare

ansluter förslaget till arbetsgivarbegreppet inom socialförsäkringen. Vidare

föreslås att fysisk person som haft inkomst av här i riket bedriven rörelse

eller inkomst av här belägen jordbruksfastighet som brukas av honom skall

erlägga allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande 1 % av denna

sin inkomst i den mån arbetsgivare inte skall erlägga allmän arbetsgivaravgift

för inkomsten. I fråga om debitering och uppbörd skall i stort gälla

vad som föreskrivits beträffande avgifter till sjukförsäkring och till försäk
1

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 44

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968

ring för tilläggspension. Det föreslås att avgiften skall utgå för löner som

utges fr. o. m. den 1 januari 1969 och på inkomster som upptas till beskattning

vid 1970 och senare års taxeringar.

Författningsförslagen har följande lydelse.

Förslag

till

Förordning

om allmän arbetsgivaravgift

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Allmän arbetsgivaravgift erlägges för varje år till staten enligt denna förordning.

2 §•

Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande

en procent av summan av vad arbetsgivaren utgivit under året som lön till

arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 § första stycket förordningen

den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt beräknas dock allmän

arbetsgivaravgift efter den lägre procentsats som Konungen fastställer med

motsvarande tillämpning av 2 § andra stycket förordningen den 18 december

1959 (nr 555) angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän

försäkring.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare, vars lön

under året understigit trehundra kronor, eller arbetstagare, som ej är obligatoriskt

försäkrad enligt lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring,

eller till fall, som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten

lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring.

3 §•

Med arbetsgivare avses i denna förordning den som enligt 19 kap. 1 §

lagen om allmän försäkring skall erlägga avgift till sjukförsäkring.

4 §•

Fysisk person, som åtnjutit inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11

kap. 3 § lagen om allmän försäkring i form av inkomst av här i riket bedriven

rörelse eller inkomst av här belägen jordbruksfastighet som brukas

av honom, erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande en

procent av sådan inkomst.

Till grund för beräkning av inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet

under visst år skall läggas den avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomstskatt

avseende nämnda år. Avser taxering beskattningsår som ej samman
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968 3

faller med kalenderår, skall inkomsten under beskattningsåret anses hava

åtnjutits under det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret.

Har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet icke uppgått till femhundra

kronor för år tages den ej i beräkning.

5 §•

I fråga om allmän arbetsgivaravgift enligt 2 § äger förordningen den

18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen

om allmän försäkring, m. m., motsvarande tillämpning utom såvitt avser

39—42 och 44 §§.

6 §.

I fråga om beräkning av underlag för allmän arbetsgivaravgift enligt 4 §

äger förordningen den 18 december 1959 (nr 551) angående beräkning av

pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring motsvarande

tillämpning. Sådan allmän arbetsgivaravgift påföres i helt antal kronor,

varvid öretal bortfaller. Avgift under tio kronor uttages icke. Om debitering

och uppbörd av allmän arbetsgivaravgift enligt 4 § gäller i övrigt

uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272).

7 §•

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas

av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling

och äger tillämpning på löner som utgives från och med den 1 januari 1969

och på inkomster som upptages till beskattning vid 1970 och senare års

taxeringar. Inkomster som hänför sig till tiden före den 1 januari 1969 inräknas

dock icke i avgiftsunderlaget. För avgift enligt 2 § beräknas för åren

1969 och 1970 preliminär avgift särskilt med ledning av arbetsgivaruppgift,

som enligt 5 § förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt

lagen om allmän försäkring, m. m., avlämnats för åren 1967 respektive 1968,

och med tillämpning i övrigt av bestämmelserna i samma förordning. Sådan

preliminär avgift påföres räkning enligt 27 § samma förordning, när 17 §

förordningen ej är tillämplig.

■fl Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 44

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 35 § 1 mom., 46 § 2 mom. och 53 § 1 mom.

kommunalskattelagen den 28 september 19281 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

35

1 m o m. Till intäkt------

Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet

räknas även lotterivinst,

som icke är frikallad från beskattning

enligt 19 §, och belopp, som

motsvarar restituerad, avkortad eller

avskriven folkpensionsavgift, tillläggspensionsavgift

eller sjukförsäkringsavgift,

i den mån beloppet påverkat

storleken av avdrag enligt 46

§ 2 mom. som åtnjutits vid tidigare

års taxering.

Till intäkt — ---avyttring (r e a 1

§•

—--av kapital.

Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet

räknas även lotterivinst,

som icke är frikallad från beskattning

enligt 19 §, och belopp, som

motsvarar restituerad, avkortad eller

avskriven folkpensionsavgift, tillläggspensionsavgift,

sj ukförsäkringsavgift

eller allmän arbetsgivaravgift,

i den män beloppet påverkat storleken

av avdrag enligt 46 § 2 mom.

som åtnjutits vid tidigare års taxering.

isationsvinst).

46

2 mom. I hemortskommunen —

3) för dels sådan sjukförsäkringsavgift

enligt 19 kap. 2 § lagen

om allmän försäkring, som påförts

den skattskyldige under året näst

före det taxeringsår varom fråga är,

dels ock premier och andra avgifter,

som skattskyldig erlagt för

försäkringar av följande slag, vilka

ägas av honom själv eller, i förekommande

fall, hans make eller

hans omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring,

arbetslöshetsförsäkring

samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring,

därunder inbegripen

avgift till sjukkassa för begravningshjälp,

som ej avses i 33 § och som ej

1 Senaste lydelse av 35 § 1 mom. se 1967:

mom. se 1967: 546.

§•

--omyndiga barn;

3) för dels sådan sjukförsäkringsavgift

enligt 19 kap. 2 § lagen om

allmän försäkring, som påförts den

skattskyldige under året näst före

det taxeringsår varom fråga är, d e 1 s

ock premier och andra avgifter,

som skattskyldig erlagt för försäkringar

av följande slag, vilka ägas

av honom själv eller, i förekommande

fall, hans make eller hans omyndiga

barn, nämligen kapitalförsäkring,

arbetslöshetsförsäkring samt

sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring,

därunder inbegripen avgift till

sjukkassa för begravningshjälp, som

ej avses i 33 § och som ej utgör

748, av 46 § 2 mom. se 1967: 628 samt av 53 § 1

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr H år 1968

5

(Nuvarande lydelse)

utgör sjukförsäkring enligt 2—4 kap.

lagen om allmän försäkring; samt

4) för belopp som den skattskyldige

enligt vid självdeklarationen fogat

intyg från barnavårdnämnd, barnavårdsman

eller kommunal förtroendeman

utgivit under beskattningsåret

för underhåll av sådant hans

barn under 16 år som icke varit

hemmavarande, dock högst med

1 000 kronor för varje barn.

Har skattskyldig -—

Därest skattskyldig - Avdrag, som---

eller

(Föreslagen lydelse)

sjukförsäkring enligt 2—4 kap. lagen

om allmän försäkring;

4) för belopp som den skattskyldige

enligt vid självdeklarationen fogat

intyg från barnavårdnämnd, barnavårdsman

eller kommunal förtroendeman

utgivit under beskattningsåret

för underhåll av sådant hans

barn under 16 år som icke varit

hemmavarande, dock högst med

1 000 kronor för varje barn;

5) för sådan avgift enligt 4 § förordningen

om allmän arbetsgivaravgift,

som påförts den skattskyldige

under året näst före det taxeringsår

varom fråga är.

underhållsbidraget.

--nämnda tid.

---18 år.

53

1 mom. Skyldighet att -— -—--

för belopp som motsvarar restituerad,

avkortad eller avskriven folkpensionsavgift,

tilläggspensionsavgift

eller sjukförsäkringsavgift i den

mån beloppet påverkat storleken av

avdrag enligt 46 § 2 mom., som åtnjutits

vid tidigare års taxeringar;

b) staten:----------

Riksskattenämnden må,----

§•

---rörelse; samt

för belopp som motsvarar restituerad,

avkortad eller avskriven folkpensionsavgift,

tilläggspensionsavgift,

sjukförsäkringsavgift eller allmän

arbetsgivaravgift i den mån beloppet

påverkat storleken av avdrag

enligt 46 § 2 mom., som åtnjutits vid

tidigare års taxeringar;

—- eller rörelse.

----icke föras.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947

(er 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om

statlig inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 m o m. Från sammanlagda--

sådan allmän kommunalskatt och,

i den mån avdrag icke åtnjutes enligt

nästfoljande stycke, tilläggspensionsavgift

som påförts den skattskyldige

under året näst före det taxeringsår,

varom fråga är.

Skattskyldig, som varit här i riket

bosatt under hela eller någon del

av beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta

avdrag för periodiskt understöd

eller därmed jämförlig periodisk

utbetalning, för tilläggspensionsavgifter

samt för avgifter för

pensionsförsäkring och för annan

personförsäkring ävensom för underhåll

åt ej hemmavarande barn

under 16 år, allt i den omfattning

som i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen

sägs.

Avdrag enligt — -— ---- —

Har sådan -----------

- eller lotterivinst;

sådan allmän kommunalskatt

samt, i den mån avdrag icke åtnjutes

enligt nästf oljande stycke, tilläggspensionsavgift

och avgift enligt

4 § förordningen om allmän arbetsgivaravgift

som påförts den skattskyldige

under året näst före det

taxeringsår, varom fråga är.

Skattskyldig, som varit här i riket

bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta

avdrag för periodiskt understöd

eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,

för tilläggspensionsavgifter

och avgift enligt 4 § förordningen

om allmän arbetsgivaravgift

samt för avgifter för pensionsförsäkring

och för annan personförsäkring

ävensom för underhåll åt ej hemmavarande

barn under 16 år, allt i den

omfattning som i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen

sägs.

---6 § 3 mom.

— i fråga.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1968: 88.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr M år 1968

7

Förslag

till

Förordning

om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 1 §, 3 § 1 mom. och 27 § 3 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 19531 2 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Med skatt förstås i denna förordning,

där icke annat angives, statlig

inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt,

utskiftningsskatt, ersättningsskatt,

kommunal inkomstskatt,

landstingsmedel, tingshusmedel,

skogsvårdsavgifter, folkpensionsavgifter

enligt lagen om finansiering av

folkpensioneringen, tilläggspensionsavgifter

enligt 19 kap. 3 § lagen om

allmän försäkring, sjukförsäkringsavgifter

enligt 19 kap. 2 § sistnämnda

lag, arbetsgivaravgifter enligt 17 §

förordningen angående uppbörd av

vissa avgifter enligt lagen om allmän

försäkring, in. m., sådana avgifter

enligt förordningen om allmän arbetsgivaravgift

och byggnadsforskningsavgifter

enligt förordningen angående

byggnadsforskningsavgift vilka

icke uppbäras av riksförsäkringsverket,

ävensom annuiteter å avdikningslån

och å förskott för avlösning

av frälseräntor.

Kungl. Maj :t--------föreskriften avses.

3

1 m o m. I den omfattning nedan

angives skall skattskyldig i kommun,

där han kan antagas bliva påförd

slutlig skatt enligt den årliga

taxeringen året näst efter inkomståret,

utgöra preliminär skatt med be
1

Omtryckt 1967: 625.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 saml. Nr 44

1 m o m. I den omfattning nedan

angives skall skattskyldig i kommun,

där han kan antagas bliva påförd

slutlig skatt enligt den årliga taxeringen

året näst efter inkomståret,

utgöra preliminär skatt med belopp,

Med skatt förstås i denna förordning,

där icke annat angives, statlig

inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt,

utskiftningsskatt, ersättningsskatt,

kommunal inkomstskatt,

landstingsmedel, tingshusmedel,

skogsvårdsavgifter, folkpensionsavgifter

enligt lagen om finansiering av

folkpensioneringen, tilläggspensionsavgifter

enligt 19 kap. 3 § lagen om

allmän försäkring, sjukförsäkringsavgifter

enligt 19 kap. 2 § sistnämnda

lag, arbetsgivaravgifter enligt 17

§ förordningen angående uppbörd av

vissa avgifter enligt lagen om allmän

försäkring, in. m., sådana byggnadsforskningsavgifter

enligt förordningen

angående byggnadsforskningsavgift

vilka icke uppbäras av riksförsäkringsverket,

ävensom annuiteter

å avdikningslån och å förskott för

avlösning av frälseräntor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968

(Nuvarande lydelse)

lopp, vilket så nära som möjligt kan

antagas motsvara i den slutliga skatten

ingående statlig inkomstskatt,

statlig förmögenhetsskatt, folkpensionsavgift,

tilläggspensionsavgift,

sjukförsäkringsavgift, kommunal inkomstskatt,

landstingsmedel och

tingshusmedel.

27

3 m o m. överstiger skattskyldigs

slutliga skatt den preliminära skatt,

som enligt 2 mom. skall gottskrivas

honom, med minst en femtedel av

den slutliga skatten eller med minst

tiotusen kronor, skall den skattskyldige

till statsverket erlägga ränta

med nio procent, för en beräknad tid

av ett år, å den del av det överskjutande

beloppet, som överstiger ettusen

kronor; dock att det belopp, varå

ränta sålunda skall beräknas, skall

avrundas till närmast lägre hundratal

kronor. Vid bedömande av om

och med vilket belopp ränta skall

utgå, skall i den slutliga skatten icke

inräknas utskiftningsskatt, ersättningsskatt

eller i 1 § omförmålda avgifter

eller annuiteter med undantag

av folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgift

och sjukförsäkringsavgift,

ej heller skall i den preliminära

skatten inräknas sådan i 2 mom. under

3) omförmäld preliminär skatt,

som erlagts efter den 30 april året

näst efter inkomståret.

Har slutlig —-------först

Bestämmelserna i--------

(Föreslagen Ig delse)

vilket så nära som möjligt kan antagas

motsvara i den slutliga skatten

ingående statlig inkomstskatt, statlig

förmögenhetsskatt, folkpensionsavgift,

tilläggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift,

avgift enligt 4 §

förordningen om allmän arbetsgivaravgift,

kommunal inkomstskatt,

landstingsmedel och tingshusmedel.

§•

3 m o m. Överstiger skattskyldigs

slutliga skatt den preliminära skatt,

som enligt 2 mom. skall gottskrivas

honom, med minst en femtedel av

den slutliga skatten eller med minst

tiotusen kronor, skall den skattskyldige

till statsverket erlägga ränta

med nio procent, för en beräknad

tid av ett år, å den del av det överskjutande

beloppet, som överstiger

ettusen kronor; dock att det belopp

varå ränta sålunda skall beräknas,

skall avrundas till närmast lägre

hundratal kronor. Vid bedömande av

om och med vilket belopp ränta skall

utgå, skall i den slutliga skatten icke

inräknas utskiftningsskatt, ersättningsskatt,

skogsvårdsavgift, arbetsgivaravgift,

bgggnadsforskningsavgift,

avgift enligt 2 § förordningen om

allmän arbetsgivaravgift samt annuiteter,

ej heller skall i (ten preliminära

skatten inräknas sådan i 2 mom.

under 3) omförmäld preliminär skatt,

som erlagts efter den 30 april året

näst efter inkomståret,

i stycket.

- detta moment.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen återfinns på nedan

angivna sidor i propositionen.

Allmänt, s. 9

Arbetsgivares avgifter, s. 10—11

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968

Egenavgifter, s. 11—13

Avdragsrätten vid inkomstbeskattningen, s. 13

Debitering, uppbörd och besvär, s. 13—16

Ikraftträdandebestämmelser m. in., s. 16—18

Motionerna

Yrkanden

Med anledning av propositionen har väckts följande motioner:

1) de likalydande motionerna I: 871 av herrar Bengtson och Dahlén samt

II: 1131 av herrar Wedén och Hedlund, i vilka hemställts, att riksdagen vid

behandlingen av propositionen 1968: 77 angående allmän arbetsgivaravgift

A) beslutar att med hänsyn till nuvarande budgetläge godta en allmän

arbetsgivaravgift med det i propositionen angivna syftet;

B) i skrivelse till Kungl. Maj :t begär

a) att förslag senare framläggs för riksdagen om sådan tidpunkt för den

allmänna arbetsgivaravgiftens ikraftträdande, att ogynnsamma konsekvenser

för konjunkturutvecklingen och därmed sysselsättningen inte uppkommer,

b) att i avvaktan härpå förutsättningslös prövning vidtas av möjligheterna

att lindra belastningen för de mindre företagens ofta arbetskraftsintensiva

produktion,

c) att förslag framläggs för riksdagen angående förenkling av administrationen

för avgiftssystemet innefattande bl. a. höjning av den inkomstgräns,

under vilken egenavgift för rörelse eller jordbruksfastighet inte skall debiteras,

till 2 000 kronor;

2) de likalydande motionerna 1: 872 av herrar Bengtson och Tistad samt

II: 1128 av fru Frsenkel och herr Thylén, i vilka hemställts, att riksdagen

beslutar att allmän arbetsgivaravgift inte skall utgå på lön i pengar eller

naturaförmåner i form av kost eller bostad till sådan arbetstagare hos redare,

som avses i 1 § första stycket förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om

sjömansskatt och att vederbörande utskott utarbetar förslag till härför erforderlig

författningstext;

3) de likalydande motionerna 1:873 av herr Enarsson och 11:1129 av

herr Nordgren m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen beslutar att allmän

arbetsgivaravgift (egenavgift) inte skall erläggas av fysisk person som åtnjutit

inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § lagen om allmän

försäkring i form av inkomst av här i riket bedriven rörelse eller inkomst

av bär belägen jordbruksfastighet som brukas av honom och att vederbörande

utskott utarbetar förslag till erforderlig författningstext;

4) de likalydande motionerna I: 874- av herr Holmberg m. fl. och II: 1127

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr -14 år 1968

av herr Bohman in. fl., i vilka hemställts, att riksdagen — med avslag på

förslaget till ikraftträdandebestämmelser i propositionen 1968: 77 — i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställer

a) att Kungl. Maj :t förelägger riksdagen förslag om ikraftträdande av

nämnda förordning först vid tidpunkt då konjunkturutvecklingen och sysselsättningssituationen

kan göra arbetsgivaravgiften motiverad,

b) att Kungl. Maj :t företar en översyn av förordningens bestämmelser

rörande egenavgiften i syfte att undanröja de med denna förenade olägenheterna;
5)

de likalydande motionerna I: 876 av fröken Stenberg och herr Lidgard

samt 11: 1130 av herrar Oskarson och Nordstrandh, i vilka hemställts, att

riksdagen vid behandling av propositionen 1968: 77 beslutar att ideella organisationer

skall vara befriade från skyldighet att erlägga allmän arbetsgivaravgift;
6)

motionen I: 875 av herr Ferdinand Nilsson, vari hemställts, att riksdagen

beslutar avslå propositionen 1988: 77 om allmän arbetsgivaravgift

in. m.;

7) motionen I: 877 av herr Tistad, vari hemställts, att riksdagen beslutar

att skattskyldig vid taxering till statlig och till kommunal inkomstskatt skall

äga åtnjuta avdrag med belopp, som påförts honom som egenavgift, förhöjt

med 25 procent och att bevillningsutskottet utformar erforderlig författningstext;
8)

motionen II: 1182 av herr Wiklund i Stockholm, vari hemställts, att

riksdagen beslutar från allmän arbetsgivaravgift befria sådana stiftelser och

sammanslutningar, som lämnar kostnadsfri service av humanitär art och

som är befriade från skyldighet att erlägga statlig inkomstskatt och att vederbörande

utskott utformar erforderlig lagtext.

De ovan under 1), 4) och 6) upptagna motionerna har, i vad de avser

statsbidrag för allmän, arbetsgivaravgift vid statsunderstödd verksamhet,

hänvisats till statsutskottet och i övrigt till bevillningsutskottet.

Motivering

Avslag på propositionen helt eller delvis

1: 875

Med hänsyn till det nuvarande läget inom vårt lands näringsliv och då det

även från principiell synpunkt inger starka betänkligheter att införa en allmän

arbetsgivaravgift i vårt beskattningssystem bör förslaget inte nu föranleda

beslut. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att låta utarbeta och senare

under innevarande års riksdag framlägga förslag till täckande av statens

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr H år 1968

medelsbehov, som bättre överensstämmer med föreliggande ekonomiska

situation och med behovet att underlätta möjligheter till arbetstillfällen.

Därvid bör även beaktas att tillbörlig hänsyn tas till skattebetalarnas bärkraft

och försörjningsbörda.

1: 873 och II: 1129

Det är helt otillfredsställande all på det i propositionen föreslagna sättet

beskatta vissa grupper såsom jordbrukare, fiskare, hantverkare och i ö\rigl

alla sådana företagare inom t. ex. service-, kommunikations-, turist- och

tjänstesektorerna, vilka driver rörelse i annan form än aktiebolag. Arbetsgivaravgift

kommer alt hårt och orättvist drabba dessa företag, i vilka företagaren

själv är verksam och arbetar med ett i företaget nedlagt sparat

kapital. Många av dessa företag har redan i dagens ansträngda konjunkturläge

stora konkurrenssvårigheter. Den ytterligare belastning av omkostnadskontot

som den allmänna arbetsgivaravgiften i förening med Övriga redan

stora pålagor innebär för såväl anställda som företagare kan medföra att

deras existens blir hotad och att vederbörande företagare ser sig nödsakad

att begränsa de anställdas antal eller helt upphöra med rörelsen. Detta skulle

i ett redan bekymmersamt läge på arbetsmarknaden ytterligare försvåra

sysselsättningsmöjligheterna.

Vid bedömningen av egenavgiften bör hänsyn las till att företagare, som

inte driver sin rörelse i aktiebolagsform, försäkringsmässigt anses ha inkomsten

från företaget som intäkt av arbete. I verkligheten utgör dock endast

eu del av denna inkomst en intäkt som är jämförbar med inkomst av

anställning. Den andra delen av inkomsten härrör från i företaget insatt

kapital, som för det fall det skulle vara insatt på bank inte skulle beläggas

med allmän arbetsgivaravgift. Flertalet av de företagare som berörs av egenavgiften

saknar erforderligt försäkringsskydd för de ekonomiska svåiighetei

som kan uppkomma efter eu eventuell driftnedläggelse eftersom vederbörande

i regel lagt ned hela sitt sparade kapital i föietaget.

Ikraftträdandet

/: 8U och 11: 1127

Det är nu iner än någonsin nödvändigt att ett näringsvänligare klimat

skapas, bl. a. genom alt de hinder för näringslivet som bär sin grund i den

hittillsvarande ekonomiska politiken avlägsnas och ersätts med åtgärder som

verkar i positiv riktning. Inte minst gäller detta på beskattningens område.

Liknande synpunkter har framförts av LO. I sin bedömning (It mars 1968)

av den ekonomiska politiken och utsikterna för 1968 kommer sålunda LO

fram till att »bedömningen i årets budget av den internationella konjunkturutvecklingen

är något för optimistisk. Det finns knappast någon anledning

att vänta någon förbättring av sysselsättningsläget, snarare då en ytter
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968

ligare försämring.» I dagarna bär vidare LO:s ordförande Arne Geijer som

en åtgärd för att stimulera sysselsättningen rekommenderat en avveckling

av investeringsavgiften.

Hur allvarlig situationen på sysselsättningsområdet är framgår av arbetsmarknadsstyrelsens

statistik för året. De officiella siffrorna är för januari

och februari 64 413 resp. 53 512. Därtill bör emellertid läggas antalet av dem

som förlorat sin egentliga sysselsättning men erhållit hjälp av AMS via beredskaps-

eller arkivarbeten eller genom s. k. arbetsmarknadsutbildning

(s. k. omskolningskurser). Sammanlagt uppgår dessa till 53 569 resp. 63 606,

varför det totala antalet blir 117 982 resp. 117 118. En jämförelse med de tre

svåraste åren under 1930-talet utvisar följande:

1932 ......

1933 ......

1934 .......

Januari 1968 .

Februari 1968

Äntalet

Antalet hjälpta

Återstående

lij älpsökande

(reserv- och be- redskapsarbeten,

kurser, kontant- understöd)

antal

113 900

59 900

54 000

164 100

105 100

59 000

114 800

79 400

35 400

117 982

53 569

64 413

117 118

63 606

53 512

Det bör beaktas att 1930-talets siffror avser årsmedeltal, medan 1968 års

siffror avser månader då arbetslösheten normalt är högst. Det är vidare så

att ca 85 % av de för 1968 »ej hjälpta» är anslutna till de inom fackförbunden

uppbyggda arbetslöshetskassorna, till vilka även statsbidrag utgår, över

huvud taget ar naturligtvis också samhällets resurser att på ett effektivt sätt

bistå de oförvåilat arbetslösa väsentligt större och metoderna härför väsentligt

bättre än under 1930-talet. Även med beaktande av allt detta är jämförelsen

mycket talande. Av de svåra åren på 1930-talet är det endast 1933

som visar ett högre antal »hjälpsökande» än januari och februari månader

Införandet av eu allmän arbetsgivaravgift kommer att direkt öka företagens

omkostnader. Ökningen blir större ju fler anställda företaget har.

Eftersom det ligger i varje företags intresse att söka hålla sina kostnader så

låga som möjligt skapas genom löneskatten ett incitament att minska antalet

anställda. Det kan härvid bli fråga om att avstå från verksamhet som är

minst lönsam eller att genom investeringar göra viss arbetskraft obehövlig.

Tendensen till sådan på längre sikt i och för sig önskvärd — rationalisering

forstarks i och med att den i omsen inbyggda investeringsavgiften avskaffas.

Efter hand torde löneskatten komma att övervältras. Beträffande konkurrensskyddadc

företag torde övervältringen komma att ske via prisbildningen,

hör företag, vilkas priser bestäms av den internationella marknaden, kan

övervältringen rikta sig mot t. ex. lönerna, särskilt i ett läge där en arbetstidsförkortning

pågår.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968 13

I en konjunktur med överfull sysselsättning kan en löneskatt uppenbarligen

vara motiverad som ett medel att söka skapa balans mellan tillgång och

efterfrågan på arbetskraft. I dagens läge, med dess mycket betydande arbetslöshet

och risk för eu ganska lång period av dämpad konjunktur, är löneskatten

direkt olämplig. Vad som nu behövs är åtgärder som kan öka sysselsättningen,

inte sådana som ökar arbetslösheten. Man måste hålla i minnet

den sedan länge pågående betydande ökningen av svenska företags omkostnader,

i första hand på grund av inflationen och det allmänna kompensationstänkandet,

i andra hand genom de ökade och ökande arbetsgivaravgifterna

för sjukförsäkring och ATP. Dessa stigande omkostnader är en väsentlig

skuld till de alltför många företagsnedläggningar och avskedanden som

ägt rum under senare år. Löneskatten skulle accentuera dessa förhållanden,

inte minst därför att den skulle försämra våra företags konkurrenskraft

gentemot utländska företag. Exporten skulle försvagas och importen underlättas.

Utöver det att svensk produktion skulle få ytterligare avsättningssvårigheter

skulle sålunda strävandena att förbättra vår handelsbalans undergrävas.

Med den ovisshet rörande konjunkturutvecklingen, som måste råda även

bland dem som ser mer optimistiskt på den närmaste framtiden, är det över

huvud taget olämpligt att fatta beslut rörande en skatteform av den typ löneskatten

representerar så långt före den tidpunkt då skatten är avsedd att

träda i kraft, vilket blir fallet om riksdagen i maj månad i år bifaller propositionen

1968:77.

Införandet av en löneskatt kan vara motiverat i ett läge med överfull sysselsättning.

Måhända kan en godtagbar lösning ligga i att nu anta förslaget

till förordning om allmän arbetsgivaravgift utan att därvid besluta om

tidpunkten för ikraftträdandet. Löneskatten beräknas i propositionen inbringa

720 milj. kr. på helt år varav ca 240 milj. kr. på budgetåret 1968/69.

Ca 20 % härav torde emellertid utgöra löneskatt som skall inbetalas av staten

och kommunerna. Återstående belopp är långt mindre än vad som må

inrymmas i felräkningsmarginalen för en budget på över 38 miljaider kr.

Att* i dagens lågkonjunktur öka totalbudgetunderskottet med ifrågavarande

belopp kan snarast ha en gynnsam samhällsekonomisk effekt. Om det skulle

anses föreligga behov att ta in ett belopp motsvarande vad löneskatten skulle

ge under budgetåret bör en justering av skattesatsen för mervärdeskatt ske.

Denna skatt, som på grund av sin konstruktion kan ändras när som helst

under det löpande budgetaret, är väl lämpad som konjunkturregulator.

I: 871 och II: 1131

Den allmänna arbetsgivaravgiften är avsedd att kompensera staten för

dess inkomstbortfall vid övergången till mervärdeskatt och den därav följande

avlyftningen av den indirekta skatten på investeringsvaror.

Den föreslagna omläggningen av beskattningen kommer givetvis att påverka

såväl samhällsekonomin i dess helhet som olika branscher och föietag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr ''i ''i år 1968

Vilka dessa effekter kommer att bli är dock inte möjligt att mot bakgrund

av det material som nu föreligger förutsäga med någon rimlig grad av säkerhet.

Slutsatserna av överväganden angående den allmänna arbetsgivaravgiftens

overvältringseff ekter i olika tidsperspektiv måste bli ganska obestämda.

Mycket tyder på att den allmänna arbetsgivaravgiften leder till ändrade kostnadsrelationer

mellan arbete och kapital, varigenom kapitalintensiva företag

och bianscher torde gynnas på bekostnad av sådana med stor andel arbetskraft.

Sannolikheten för en sådan effekt ökar genom det samtidiga borttagandet

av omsättningsskatten på investeringsvarorna.

Utvecklingen under de tre senaste månaderna har inte motsagt den konjunkturbedömning

som gjordes i de folkpartimotioner (I: 628 och II: 802),

vilka väcktes med anledning av prop. 1968: 13 med förslag till förordning

om särskilt inevsteringsavdrag. I dessa framhölls bl. a.:

»Med stor sannolikhet kommer första halvåret 1968 att karakteriseras av

fortsatt otillfredsställande balans på arbetsmarknaden trots säsongmässig

förbättring mot slutet av perioden. För tiden efter halvårsskiftet ökar helt

naturligt osäkerheten i bedömningarna, men också där förefaller regeringens

bedömning att vara i överkant optimistisk. Med tanke på svårigheterna

att bedöma konjunkturens utveckling i tiden redan under nästa budgetårs

första hälft bör finanspolitiken planeras med ett starkt inslag av flexibilitet.

»

Trots kontinuerligt ökade insatser av selektiv art har den registrerade

arbetslösheten varit i stort sett oförändrad under vintermånaderna. En viss

säsongmässig uppgång i sysselsättningen kan måhända väntas under den

närmaste tiden, men den egentliga konjunkturella uppgången dröjer fortfarande.

Även LO är pessimistisk och anser att det knappast finns anledning

att vänta någon förbättring av sysselsättningsläget, snarare en ytterligare

försämring.

Eftersom det f. n. inte är möjligt att uttala sig med någon större säkerhet

om konjunkturtendenserna vid den tidpunkt då den allmänna arbetsgivaravgiften

föreslås träda i kraft, bör Kungl. Maj :t för riksdagen senare framlägga

förslag om sådan tidpunkt för den allmänna arbetsgivaravgiftens

ikraftträdande att ogynnsamma konsekvenser för konjunkturutvecklingen

och därmed sysselsättningen inte uppkommer.

Arbetsgivares avgifter

I: 872 och II: 1128

Sjöfarten har tidigare inte haft att betala allmän varuskatt på sina investeringar.

Genom övergången från allmän varuskatt till mervärdeskatt befrias

sjöfarten sålunda inte från någon tidigare skattebelastning och statsverket

forlorar inte heller motsvarande belopp. Om sjöfarten skulle åläggas

att betala den allmänna arbetsgivaravgiften, skulle en ny börda läggas på

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets betänkande nr H år 1968

denna näringsgren. Delta skulle motverka ett av de viktigaste syftena med

övergången till mervärdeskatt.

I detta sammanhang bör beaktas, att viktiga konkurrentländer på sjöfartens

område särskilt på senare år intört subsidier, flaggdiskriminering och

andra stödåtgärder för de egna handelsflottorna (se t. ex. OECD-dokument

MT/65/30 och MT/66/15). Däremot torde det i andra sjöfartsländer inte

ha förekommit, att man på senare år lagt någon speciell börda på den egna

sjöfartsnäringen. Även de svenska statsmakterna har under senare år ådagalagt

en klar medvetenhet om det hårdnande konkurrensläget.

Detta har tagit sig uttryck bl. a. i en reduktionsregel i den nu framlagda

propositionen. Sålunda skall rederierna enligt propositionen erlägga allmän

arbetsgivaravgift för ombordanställda efter ett lägre procenttal (för närvarande

0,64 %) än övriga företag. Även med denna reduktionsregel skulle

dock sjöfarten åläggas en betydande merkostnad, medan exportnäringarna

i övrigt skulle erhålla de avsedda förmånerna.

Lönerna till den på svenska fartyg anställda personalen uppgår till ca

513 milj. kr. per år, vartill kommer värdet av fri kost och logi med ca 48

milj. kr. Lönerna till rederiernas landanställda personal uppgår till ca 136

milj. kr. per år.

Den i och för sig riktiga tanken i propositionen att införa ett specialarrangemang

för sjöfarten med dess särskilda förhållanden bör genomföras fullt

ut. Även om övergången till mervärdeskatt inte för sjöfarten kan innebära

en förbättring av förhållandena, så bör dock inte nettoresultatet vara en

belastning med nya kostnader.

I delta sammanhang bör också erinras om de svenska varvens sysselsättningssvårigheter.

Inemot SO procent av de svenska rederiernas beställningar

placeras vid svenska varv. Tillsammans med redan föreliggande faktorer

skulle den föreslagna arbetsgivaravgiften påverka de svenska rederiernas

beställningar av fartyg och därmed också sysselsättningen vid varven.

I: 876 och II: 1130

I prop. 1968: 77 sägs bl. a. »att beträffande frågan om kostnadsansvaret

för allmänna arbetsgivaravgifter vid statsunderstödd verksamhet bör gälla

att staten bestrider dessa kostnader i de fall statsbidraget avser verksamhet

för vilken statlig lönereglering gäller och där staten svarar för huvudparten

av avlönings- och pensionskostnader».

Inom vårt land finns ett stort antal ideella organisationer, som antingen

helt eller till större delen arbetar med egna medel och endast i mindre utsträckning

med statliga bidrag. Som exempel kan nämnas frivilliga studieorganisationer,

religiöst orienterade sammanslutningar, de stora personalorganisationerna,

politiska partier, frivilliga försvarsorganisationer in. fl.

Många av dessa, för att inte säga alla, arbetar under mycket knappa ekonomiska

villkor och är huvudsakligen hänvisade till avgifter och bidrag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ig Bevillningsutskottets betänkande nr ii år 1968

Den verksamhet i form av studier och annan fritidssysselsättning som

bedrivs inom organisationerna finansieras till stor del med medlems- och

kursavgifter, och den föreslagna arbetsgivaravgiften kommer att bli en hård

belastning som i hög grad kommer att menligt inverka på organisationernas

av alla erkända samhällsnyttiga verksamhet. Utöver studier och utbildningför

vuxna bedriver också flertalet av här ifrågavarande organisationer en

omfattande ungdomsverksamhet, som syftar till och ger ungdomarna en

samhällsbefrämjande och meningsfylld sysselsättning.

Statlig lönereglering gäller inte annat än i undantagsfall då arvoden och

ersättningar till lärare och ledare för denna verksamhet skall fastställas.

I propositionen är uppställt som villkor för att staten skall ikläda sig kostnadsansvaret

för arbetsgivaravgiften dels att statlig lönereglering skall gälla

och dels att staten skall svara för huvudparten av avlönings- och pensionskostnaderna.

Även i de fall då staten med hänsyn till statsbidragets omfattning

förutsätts lämna bidrag till täckande av kostnaderna för allmän arbetsgivaravgift,

kommer detta att ske endast till viss del. Återstoden måste täckas

av medel som organisationen själv har att anskaffa. På så sätt kommer

den allmänna arbetsgivaravgiften att direkt verka hämmande och begränsande

på frivilligorganisationernas arbetsinsatser. Gränsdragningsproblem

kan uppstå, men de här berörda organisationernas samhällsinsatser är av

så stort värde att organisationerna inte får tyngas med nya pålagor, som

ytterligare begränsar deras verksamhet.

II: 1132

För sådana ideella stiftelser och sammanslutningar, som kostnadsfritt

tillhandahåller tjänster för vissa grupper av medborgare och som för finansieringen

av sin verksamhet är beroende av gåvor, avkastning av fondmedel

och insamlade medel, kommer den allmänna arbetsgivaravgiften att innebära

en kostnadsökning, för vilken man uppenbarligen får mycket svårt

att få kompensation genom ökade intäkter. Följden kan bli att man måste

begränsa de tjänster som man i många fall är tvingad att ge, därför att samhället

inte har eller har otillräcklig verksamhet på området i fråga.

Det inkomstbortfall för statsverket som en befrielse från den allmänna

arbetsgivaravgiften för här avsedda ideella organisationer skulle medföra

torde kunna bli tämligen begränsat men skulle för dessa innebära att de

slipper att med säkerligen stora svårigheter och kanske i många fall utan

framgång försöka öka sina insamlingar o. d. för att motverka den lcostnadsstegring,

som utan sådan befrielse måste uppkomma.

Egenavgifter m. m.

I: 877

Avdragsrätten för egenavgift motiveras i propositionen 1968: 77 (s. 13)

på i huvudsak följande sätt. För arbetsgivare är den allmänna arbetsgivar
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968 17

avgiften avdragsgill såsom likställd med lönekostnad. Egenavgiften blir

däremot inte avdragsgill enligt nu gällande skattebestämmelser. I underlaget

för egenavgiften ingår emellertid avkastningen av det kapital som är

nedlagt i förvärvskällan. För inkomst av kapital i skatterättslig mening utgår

inte egenavgift. Den kapitalavkastning som ingår i inkomsten av rörelse

eller jordbruksfastighet bör därför rätteligen vara fri från egenavgift. För

att ernå detta föreslår departementschefen att egenavgiften får dras av vid

inkomstbeskattningen.

Departementschefen anser det sålunda inte i och för sig vara berättigat

att vid inkomsttaxeringen medge avdrag för egenavgiften till den del den

faller på den i inkomsten ingående ersättningen för eget arbete (inkomstens

»lönedel»). Den avdragsrätt som departementschefen föreslår har nämligen

uteslutande till ändamål att ge kompensation för den del av egenavgiften,

som faller på den i inkomsten ingående avkastningen på i förvärvskällan

nedlagt kapital (inkomstens »kapitaldel» ). Den föreslagna schablonlösningen

innebär, att inkomstens »kapitaldel» anses motsvara samma procenttal

som marginalskatten. Utgör denna 40 procent, ger schablonen ett rättvist

resultat om kapitalavkastningen uppgår till 40 procent av nettoinkomsten

i förvärvskällan o. s. v. Denna konstruktion av schablonen är väl riktig så

till vida som inkomstens »kapitaldel» i allmänhet torde vara relativt sett

större ju högre inkomsten är. Däremot har naturligtvis ökningen inte något

som helst samband med skatteprogressionen. I många fall torde den av departementschefen

föreslagna schablonen under de förutsättningar varpå den

bygger 8''e en viss överkompensation som i kronor räknad kan vara rätt betydande

i högre inkomstlägen.

Departementschefens schablonlösning utgår emellertid från en väsentligt

felaktig förutsättning och kan därför inte godtagas i den föreslagna utformningen.

Egenavgift bör — som departementschefen föreslagit — i princip

utgå endast på inkomstens »lönedel». Däremot bör avgiften på »lönedelen»

vara avdragsgill på samma sätt som av arbetsgivare erlagd allmän arbetsgivaravgift.

Det är här fråga om en skatt på arbetskraft och inte om en avgift

i vedertagen mening. Eu företagare som lägger ned hela sin arbetskraft

i röi elsen bör inte vara sämre ställd än eu företagare som inte själv deltar

i arbetet utan låter detta helt utföras av anställda. Om eu företagare ombildar

sitt företag till aktiebolag, blir den allmänna arbetsgivaravgift som utgår

på lians lön avdragsgill för bolaget och någon egenavgift utgår inte. Allt

detta talar för att den egenavgift, som fysisk person har att erlägga, i princip

skall vara avdragsgill.

Den av departementschefen föreslagna schablonen bör därför omkonstrueras,

så att avdrag medges dels för den egenavgift som belöper på inkomstens

»lönedel», dels med ett belopp som ger en skattelättnad motsvalandc

egenavgitten på inkomstens »kapitaldel». I departementschefens schablon

är sistnämnda belopp lika med egenavgiftens totalbelopp. Rätteligen

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968

skulle detta avdragsbelopp uppräknas med egenavgiften på »lönedelen» enligt

en fallande skala. Vid en marginalskatt av 35 procent skulle egena\ giften

uppräknas med 65 procent, vid 50 procents marginalskatt med 50 procent

och vid 60 procents marginalskatt med 40 procent.

För enkelhetens skull är det emellertid nödvändigt med ett fast uppräkningstal,

som bör bestämmas i första hand med hänsyn till förhållandena

i de högre inkomstlägena. Uppräkningstalet bör därför sältas relati\t lågt,

förslagsvis till 25 %.

I: 871 och II: 1131

Departementschefen har inte gått tillräckligt långt vid bestämning av

nedre gränsen för beräkning av allmän arbetsgivaravgift för att und\ika

onödigt administrativt arbete. För inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet

har departementschefen stannat för oOO kr. per år, vilket således skulle

betyda en avgift på 5 kr. I förslaget till förordning uttalas dessutom, att avgift

under 10 kr. inte skall uttas. Ytterligare administrativa lättnader bör

eftersträvas bl. a. genom höjning av den nedre beloppsgränsen till 2 000 kr.

per år.

I: 874 och II: 1127

Motiveringen för den allmänna arbetsgivaravgift som erläggs av ai betsgivaren

är att någon skatt på investeringsvaror inte uttas vid en mervärdeskatt,

vilket är fallet vid oms. För egenavgiften kan i allmänhet inte ens

formellt anges något sådant skäl.

Löneskatten beräknas i förhållande till utgivna löner alltså ersättning

för utfört arbete. Egenavgiften däremot utgår i förhållande till inkomsten

av förvärvskälla — jordbruksfastighet eller rörelse. Till en del har denna

inkomst sin grund i utfört arbete, medan den till annan del kan härröra

från kapital som nedlagts i förvärvskällan. Egenavgiften drabbar följaktligen

i princip hårdare än löneskatten.

Löneskatten utgör liksom egenavgiften omkostnad i en förvärvskälla.

Medan emellertid löneskatten kan nedbringas genom rationalisering och åtföljande

minskning av arbetsstyrkan står ingen sådan möjlighet öppen

beträffande egenavgiften.

Egenavgiften skulle sålunda närmast få karaktären av en speciell skatt på

förvärvskällorna jordbruksfastighet och rörelse. De mindre enheterna skulle

därvid komma att drabbas förhållandevis hårdast.

Ett bifall till yrkandet om att förordningen skall träda i kraft vid en

senare tidpunkt än den 1 januari 1969 skulle möjliggöra fortsatta överväganden

och eventuella utredningar i syfte att undanröja de olägenheter som

är förenade med egenavgiften.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1988

19

Särskilt yrkande

/: 871 och 11: 1131

Den stora övervikten för mindre företag inom de arbetskraftsintensiva näringarna

— i. ex. inom service och handel — torde medföra, att många

mindre företag missgynnas genom införandet av en allmän arbetsgivaravgift.

Därför bör innan beslut fattas om tidpunkt för förordningens ikraftträdande

en förutsättningslös prövning vidtas av möjligheterna att lindra

belastningen för de mindre företagens ofta arbetskraftsintensiva produktion.

Utskottet

Det i den förevarande propositionen framlagda förslaget om allmän

arbetsgivaravgift är att betrakta som eu integrerande del i en större skattereform,

som i övrigt omfattar den i prop. 1968: 100 föreslagna övergången

från allmän varuskatt till mervärdeskatt. Redan i årets finansplan anförde

chefen för finansdepartementet att det skattebortfall, som mervärdeskattereformen

medför, genom alt näringslivets investeringar blir befriade från

sådan skatt, borde kompenseras genom en allmän arbetsgivaravgift.

Förslaget i propositionen innebär att allmän arbetsgivaravgift om 1 %

skall erläggas av arbetsgivare och av fysisk person som haft inkomst av

här i riket bedriven rörelse eller av här belägen jordbruksfastighet som

han själv brukar. Underlag för beräkning av arbetsgivares avgift skall vara

utgivna löner i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Till grund för beräkningen av fysisk persons egenavgift skall läggas inkomsten

av jordbruksfastighet och av rörelse, allt i den mån arbetsgivare

inte har att erlägga allmän arbetsgivaravgift för inkomsten.

Avgiften är avsedd att utgå för löner som utges fr. o. in. den 1 januari

1969 och på inkomster som upptas till beskattning vid 1970 och senare års

taxeringar.

Herr Ferdinand Nilsson yrkar i motionen I: 875 avslag på propositionen.

Bevillningsutskottet vill erinra om att allmänna skatteberedningens förslag

till nytt skattesystem (SOU 1964: 25), som bl. a. avsåg införande av en

mervärdeskatt om 11,5 %, också innefattade ett system för finansiering av

vissa förmåner inom socialförsäkringen. Detta system innebar uttagande

av såväl en arbetsgivaravgift som en egenavgift, vilka var icke oväsentligt

högre än den nu föreslagna avgiften. Skatteberedningens förslag i denna

del biträddes av samtliga inom beredningen representerade politiska partier.

På grund härav och då utskottet i bet. 1968: 45 enhälligt tillstyrkt en

övergång till mervärdeskatt kan utskottet inte biträda avslagsyrkande! i

motionen I: 875.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets betänkande nr U år 1968

I motionerna I: 871 av herrar Bengtson och Dahlén och II: 1131 av herrar

Wedén och Hedlund samt 1:874 av herr Holmberg m. fl. och II: 1127 av

herr Bohman in. fl. accepteras i princip förslaget om en arbetsgivaravgift,

men med hänsyn till rådande konjunkturer bör lagstiftningen enligt motionärernas

mening inte träda i kraft den 1 januari 1969 utan först vid

den senare tidpunkt som riksdagen bestämmer.

Övergången från allmän varuskatt till mervärdeskatt har av departementschefen

beräknats medföra ett nettoskattebortfall på 740 milj. kr. Härav

beräknas enligt uppgift i prop. 1968: 125 300 milj. kr. belöpa på budgetåret

1968/69. Enligt samma proposition förutses ett totalbudgetunderskott

för nämnda budgetår på ca 2,7 miljarder kr. En ytterligare försvagning

av statsbudgeten kan enligt utskottets mening inte accepteras. En

framflyttning av ikraftträdandet när det gäller arbetsgivaravgiften förutsätter

därför antingen ett uppskov med införandet också av mervärdeskatten

eller att staten erhåller en mot arbetsgivaravgiften svarande inkomstförstärkning

genom en höjning av procentsatsen för mervärdeskatten. En sådan

höjning bör emellertid enligt utskottets mening inte ske, eftersom den

skulle komma att drabba hårdast i de lägre inkomstskikten.

Motionärerna har påtalat att arbetsgivaravgiften kommer att gynna kapitalintensiva

företag och branscher på bekostnad av sådana med stor andel

arbetskraft och att detta — jämte en konkurrenssnedvridande effekt —

kommer att medföra en ytterligare försämring av det redan nu ogynnsamma

sysselsättningsläget.

Det är givetvis svårt att exakt förutsäga vilken verkan arbetsgivaravgiften

kommer att få. Det förefaller emellertid knappast sannolikt att den i

dess nuvarande utformning kan bli särskilt betungande för företagen eller

tå någon nämnvärd negativ effekt på sysselsättningsläget. Avgiften är av

relativt blygsam storleksordning och den skall utgöra en vid taxeringen

avdragsgill kostnad. Härtill kommer att företagen — även de arbetskraftsintensiva

— efter mervärdeskattens införande är befriade från skatt på in\

esteringsvaror och att avgiften bör kunna verka som en stimulans genom

att den premierar företagare som vill driva sin verksamhet rationellt.

På grund härav avstyrker utskottet motionerna I: 871 och II: 1131 samt

I: 874 och II: 1127 i nu berörda del. Det anförda innebär att utskottet inte

heller kan biträda det särskilda skrivelseyrkandet i förstnämnda båda motioner

om en förutsättningslös prövning av möjligheterna att lindra belastningen

för mindre, arbetskraftsintensiva företags produktion.

I några motioner har framställts yrkanden om undantag från skyldighet

att erlägga arbetsgivaravgift. I motionerna 1:872 av herrar Bengtson och

Tistad samt II: 1128 av tru Fraenkel och herr Thylén yrkas att allmän arbetsgivaravgift

inte skall tas ut på sjömännens löner. Enligt motionerna

I: 876 av fröken Stenberg och herr Lidgard samt II: 1130 av herrar Oskarson

och Nordstrandh bör ideella organisationer befrias från skyldighet att

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968

21

erlägga sådan avgift, och herr Wiklund i Stockholm anser i motionen II:

1132 att samma befrielse bör tillkomma ideella organisationer, vilka lämnar

kostnadsfri service av humanitär art.

Utskottet har i det föregående som sin mening uttalat, att avgiften i dess

nuvarande utformning inte kan anses särskilt betungande för arbetsgivarna.

I propositionen har särskild hänsyn tagits till rederinäringens förhållanden.

Redare har nämligen enligt förslaget att betala avgift efter den procentsats

som Kungl. Maj :t fastställer med tillämpning av 2 § förordningen angående

redares avgift i vissa fall enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension.

Detta innebär att redarna skall erlägga allmän arbetsgivaravgift

efter ett lägre procenttal (f. n. 0,64 %) än övriga företag. Härtill kommer att

avgiften blir att anse som en avdragsgill lönekostnad i rederirörelse. Utskottet

vill inte bestrida att skäl kan åberopas för att undanta vissa subjekt

från skyldighet att erlägga avgift. Det torde emellertid knappast vara

möjligt att finna en norm för sådana undantag, som tillgodoser rättvisekravet

utan att äventyra syftet med avgiften. Det finns otvivelaktigt åtskilliga

subjekt som med samma eller kanske större rätt än rederier ocli

ideella organisationer kan göra gällande att de inte bör åläggas att kompensera

staten för ett skattebortfall som uteslutande avser industrins investeringar.

Med hänsyn härtill och då undantag är ägnade att komplicera tilllämpningen

avstyrker utskottet motionerna I: 872 och II: 1128, I: 876 och

II: 1130 samt II: 1132.

Som framgår av det föregående skall enligt förslaget i propositionen fysisk

person som åtnjutit inkomst av här i riket bedriven rörelse eller inkomst

av här i riket belägen jordbruksfastighet som brukas av honom

erlägga allmän arbetsgivaravgift (»egenavgift») med 1 % av inkomsten,

allt i den mån den inte anses som lön och arbetsgivare har att erlägga

sådan avgift för inkomsten.

I motionerna I: 873 av herr Enarsson och II: 1129 av herr Nordgren in. fl.

yrkas avslag på propositionen i vad den avser förslaget om egenavgift. Enligt

motionerna I: 871 av herrar Bengtson och Dahlén samt II: 1131 avherrar

Wedén och Hedlund bör i syfte att förenkla tillämpningen av lagstiftningen

den inkomstgräns under vilken egenavgift inte skall debiteras

höjas till 2 000 kr. I motionerna I: 874 av herr Holmberg in. fl. och II: 1127

av herr Bohman in. fl. begärs översyn av bestämmelserna om egenavgiften

i syfte att undanröja de med denna förenade olägenheterna. Motionärerna

framhåller att egenavgiften drabbar hårdare än arbetsgivares avgift, eftersom

enligt förslaget ingen hänsyn skall tas till det förhållandet att inkomst

av jordbruksfastighet och av rörelse till viss del kan härröra från

kapital som nedlagts i inkomstkällan. Liknande synpunkter framförs av

herr Tistad i motionen I: 877. Han anser att de skattskyldiga — för att erhålla

en skattelättnad motsvarande egenavgiften på inkomstens kapitaldel

— bör medges avdrag för egenavgift med 125 % av avgiftens belopp.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr H år 1968

Vad utskottet anfört i det föregående innebär också ett bemötande av nu

berörda yrkanden. Ett slopande av egenavgiften skulle innebära ett icke

oväsentligt skattebortfall och därmed strida mot syftet med arbetsgivaravgiften.

Utskottet anser sig därför inte kunna biträda yrkandet om avslag

på förslaget om egenavgift. Innan närmare erfarenheter vunnits av bestämmelsernas

tillämpning i praktiken är det inte heller motiverat att

höja inkomstgränsen för egenavgiftsberäkning till 2 000 kr. Utskottet vill

erinra om att den gräns på 500 kr. som föreslagits i propositionen skall

räknas särskilt för ett vart av de båda inkomstslagen jordbruksfastighet

och rörelse och att det avgörande för om egenavgift skall utgå eller ej är

att inkomsten inom varje inkomstslag uppgår till 500 kr.

Utskottet har slutligen att ta ställning till de yrkanden som syftar till

att bereda de skattskyldiga kompensation för att viss del av egenavgiften

kommer att beräknas på inkomst som utgör kapitalavkastning.

Om man anser att egenavgiften — i likhet med arbetsgivares avgift —

bör utgöra en i inkomstkällan avdragsgill lönekostnad talar vissa skäl för

att egenavgiften bör beräknas efter en annan och lägre procentsats eller

att avdrag för densamma bör medges med ett i förhållande till avgiften förhöjt

belopp. Att genom en schablonregel generellt medge egenföretagare

skattemässig kompensation för egenavgiftens kapitaldel torde emellertid

knappast vara motiverat. Det i inkomstkällan nedlagda kapitalet varierar

naturligt nog högst avsevärt i olika fall. Effekten av att egenavgiften kommer

att beräknas också på kapitalavkastning torde oftast komma att

helt elimineras av de möjligheter jordbrukare och rörelseidkare har att —

omedelbart eller genom årliga värdeminskningsavdrag — skriva av sina

tillgångar i inkomstkällan. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att

man vid beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän

försäkring låter löneinkomst och företagarinkomst i lika män ge

underlag för pensionsrätt. Man bortser således från att i företagarinkomst

normalt ingår förmögenhetsavkastning.

Med det anförda och då en regel om särbehandling av egenavgiften är

ägnad att komplicera tillämpningen av lagstiftningen avstyrker utskottet

motionerna I: 874 och II: 1127 i nu berörda del samt motionen I: 877.

Mot de delar av propositionen som i det föregående inte upptagits till

särskild behandling har utskottet inte funnit anledning till erinran. Dock

har utskottet ansett lämpligt att i förtydligande syfte göra ett tillägg till

4 § första stycket i förslaget till förordning om allmän arbetsgivaravgift.

Med åberopande av det anförda hemställer utskottet

A) alt riksdagen — med anledning av Kungl. Maj:ts

proposition nr 77 och med avslag på

a) motionen 1: 875, i vad den behandlas av bevillninas
ö
utskottet
b)

motionerna I: 871 och II: 1131, i vad de behandlas av

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968

bevillningsutskottet och avser yrkande om ikraftträdande

vid annan tidpunkt än den 1 januari 1969

c) motionerna I: 873 och IT: 1129

d) motionerna I: 874 och II: 1127, i vad de behandlas av

bevillningsutskottet och avser yrkande om ikraftträdande

vid annan tidpunkt än den 1 januari 1969 —

antar de vid propositionen fogade förslagen till

1) förordning om allmän arbetsgivaravgift med den ändringen

att 4 § erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade

lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag)

4 §•

(Utskottets förslag)

Fysisk person, som åtnjutit inkomst

av annat förvärvsarbete enligt

11 kap. 3 § lagen om allmän

försäkring i form av inkomst av

här i riket bedriven rörelse eller inkomst

av här belägen jordbruksfastighet

som brukas av honom, erlägger

allmän arbetsgivaravgift med belopp

motsvarande en procent av sådan

inkomst, i den mån arbetsgivare

icke bar att erlägga allmän arbetsgivaravgift

för inkomsten enligt 2 §

denna förordning.

Till grund-------föregått taxeringsåret.

Har inkomst-----i beräkning.

2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370)

3) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom.

förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt
4)

förordning om ändring i uppbördsförordningen den

5 juni 1953 (nr 272)

B) att riksdagen avslår

1) motionerna I: 871 och II: 1131, i vad de behandlas

av bevillningsutskottet

2) motionerna 1:872 och II: 1128

3) motionerna I: 874 och II: 1127, i vad de behandlas av

bevillningsutskottet

4) motionerna I: 876 och II: 1130

Fysisk person, som åtnjutit inkomst

av annat förvärvsarbete enligt

11 kap. 3 § lagen om allmän

försäkring i form av inkomst av

här i riket bedriven rörelse eller inkomst

av här belägen jordbruksfastighet

som brukas av honom, erlägger

allmän arbetsgivaravgift med belopp

motsvarande en procent av sådan

inkomst.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968

5) motionen I: 877

6) motionen II: 1132

i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört och hemställt.

Stockholm den 17 maj 1968

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Yngve Nilsson (h),

Stefanson (fp), Sundin (ep), Wärnberg* (s), Tage Johansson (s), Gösta

Jacobsson (h), Lundström (fp), Paul Jansson (s) och Arne Pettersson (s);

samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (h), Brandt (s),

Vigelsbo (ep), fru Nettelbrandt (fp), herrar Forsberg (s), Kristenson* (s),

Boo (ep), Carlstein (s), Larsson i Umeå (fp) och Wiklund i Härnösand (s).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Yngve Nilsson (h), Stefanson (fp), Sundin (ep), Gösta Jacobsson

(h), Lundström (fp), Magnusson i Borås (h), Vigelsbo (ep), fru Nettelbrandt

(fp), herrar Boo (ep) och Larsson i Umeå (fp), vilka anfört följande:
»Förslaget

om införande av en arbetsgivaravgift accepteras i princip i de

likalydande motionerna I: 871 av herrar Bengtson och Dahlén samt II: 1131

av herrar Wedén och Hedlund liksom i de likalydande motionerna 1:874

av herr Holmberg m. fl. och II: 1127 av herr Bohman m. fl. Däremot motsätter

sig motionärerna ett beslut vid innevarande vårsession rörande tidpunkten

för ikraftträdandet. Bakgrunden härtill är det rådande ogynnsamma

sysselsättningsläget i vårt land och ovissheten rörande konjunkturutvecklingen

under det närmaste året.

Vi delar motionärernas uppfattning att det i nuvarande konjunkturläge

skulle vara felaktigt att fastställa tidpunkten för arbetsgivaravgiftens införande.

Den löneskatt det här är fråga om är enligt vår mening ägnad att

påverka sysselsättningen i negativ riktning och därför olämplig att införa

om konjunkturläget är ogynnsamt. Visserligen redovisas i den reviderade

finansplanen vissa tecken på en begynnande konjunkturuppgång. Såsom

även LO framhållit föreligger dock alltjämt allvarliga risker för sysselsättningen.

LO befarar t. o. m. att sysselsättningsläget skall försämras ytterli
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968 25

gare. I detta ovissa tillstånd bör försiktighet iakttas och frågan om arbetsgivaravgiftens

ikraftträdande få anstå till en tidpunkt då konjunkturutvecklingen

kan bedömas med större säkerhet. Vi föreslår riksdagsskrivelse

med yrkande om förslag till ikraftträdande vid sådan lämpligare tidpunkt.

I den mån motionen I: 875 av herr Ferdinand Nilsson ej kan anses besvarad

genom vad vi ovan anfört, avstyrker vi bifall till denna.

I de likalydande motionerna 1:871 av herrar Bengtson och Dahlén samt

It: 1131 av herrar Wedén och Hedlund yrkas vidare, att en förutsättningslös

prövning skall vidtas av möjligheterna att lindra belastningen för de

mindre företagens ofta arbetskraftsintensiva produktion samt att förslag

framläggs för riksdagen angående förenkling av administrationen för avgiftssystemet

innefattande bl. a. höjning av den inkomstgräns, under vilken

egenavgift för rörelse eller jordbruksfastighet inte skall debiteras, till

2 000 kr. Frågan om egenavgiften tas också upp i de likalydande motionerna

I: 873 av herr Enarsson och II: 1129 av herr Nordgren m. fl., vari yrkas

att egenavgift ej skall utgå, i de likalydande motionerna I: 874 av herr

Holmberg m. fl. och II: 1127 av herr Bohman m. fl., vari hemställs om översyn

av bestämmelserna rörande egenavgiften i syfte att undanröja de med

denna förenade olägenheterna, samt i motionen I: 877 av herr Tistad, vari

hemställs att avdrag vid beskattningen för egenavgift skall medges med avgiftens

belopp förhöjt med 25 procent. Slutligen yrkas befrielse från arbetsgivaravgift,

vad angår löneförmån som avses i 1 § första stycket förordningen

den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt, i de likalydande motionerna

I: 872 av herrar Bengtson och Tistad samt II: 1128 av fru Fraenkel

och herr Thylén, vad angår ideella organisationer i de likalydande motionerna

I: 876 av fröken Stenberg och herr Lidgard samt II: 1130 av herrar

Oskarson och Nordstrandh och slutligen, vad angår stiftelser och sammanslutningar,

som lämnar kostnadsfri service av humanitär art och som är

befriade från skyldighet att erlägga statlig inkomstskatt, i motionen II: 1132

av herr Wiklund i Stockholm.

Enligt vår mening är en skyndsam översyn av bestämmelserna rörande

arbetsgivaravgift och egenavgift behövlig. I denna bör ingå de frågeställningar

som tagits upp i nyss åberopade motioner. Vi förordar en riksdagsskrivelse

med hemställan att Ivungl. Maj :t företar en skyndsam översyn av

bestämmelserna rörande arbetsgivaravgift och egenavgift samt förelägger

höstriksdagen de förslag till ändringar som kan föranledas härav».

Med hänvisning till det anförda anser vi att utskottet bort hemställa,

A) att riksdagen — med avslag på förslaget till ikraftträdandebestämmelser

i proposition nr 77 och på motionen

I: 875 samt med bifall till motionerna I: 871 och II: 1131

samt I: 874 och II: 1127, sistnämnda fyra motioner i vad de

hänvisats till bevillningsutskottet och avser ikraftträdandebestämmelserna

—

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968

1) antar det i utskottets hemställan under A 1 upptagna

författningsförslaget med den ändringen att ikraftträdandebestämmelserna

erhåller följande såsom reservanternas

förslag betecknade lydelse:

(Utskottets förslag)

Denna förordning träder i kraft

dagen efter den, då förordningen

enligt därå meddelad uppgift utkommit

från trycket i Svensk författningssamling

och äger tillämpning

på löner som utgives från och

med den 1 januari 1969 och på inkomster

som upptages till beskattning

vid 1970 och senare års taxeringar.

Inkomster som hänför sig

till tiden före den 1 januari 1969

inräknas dock icke i avgiftsunderlaget.

För avgift enligt 2 § beräknas

för åren 1969 och 1970 preliminär

avgift särskilt med ledning av arbetsgivaruppgift,

som enligt 5 § förordningen

angående uppbörd av vissa

avgifter enligt lagen om allmän

försäkring, m. in., avlämnats för

åren 1967 respektive 1968, och med

tillämpning i övrigt av bestämmelserna

i samma förordning. Sådan

preliminär avgift påföres räkning

enligt 27 § samma förordning, när

17 § förordningen ej är tillämplig.

(Reservanternas förslag)

Denna förordning träder i kraft

vid tidpunkt som riksdagen senare

bestämmer.

2) antar det i utskottets hemställan under A 2 upptagna

författningsförslaget med den ändringen att ikraftträdandebestämmelserna

erhåller följande såsom reservanternas förslag

betecknade lydelse:

(Utskottets förslag)

Denna lag träder i kraft dagen

efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket

i Svensk författningssamling.

(Reservanternas förslag)

Denna lag träder i kraft vid tidpunkt

som riksdagen senare bestämmer.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968 27

3) antar de i utskottets hemställan under A 3 och 4 upptagna

författningsförslagen med den ändringen att ikraftträdandebestämmelserna

erhåller följande såsom reservanternas

förslag betecknade lydelse:

(Utskottets förslag)

Denna förordning träder i kraft

dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit

från trycket i Svensk författningssamling.

(Reservanternas förslag)

Denna förordning träder i kraft

vid tidpunkt som riksdagen senare

bestämmer.

4) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer, att Kungl.

Maj :t senare förelägger riksdagen förslag om sådan tidpunkt

för den allmänna arbetsgivaravgiftens ikraftträdande,

att ogynnsamma konsekvenser för konjunkturutvecklingen

och därmed sysselsättningen inte uppkommer;

B) att riksdagen — med anledning av motionerna I: 871

och II: 1131 samt I: 874 och II: 1127, nämnda motioner såvitt

här är i fråga, motionerna I: 872 och II: 1128, I: 873 och

11:1129, 1:876 och 11:1130, motionen 1:877 samt motionen

II: 1132 — i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer, att

Kungl. Maj :t, med beaktande av vad i motionerna anförts,

företar en skyndsam översyn av bestämmelserna rörande

arbetsgivaravgift och egenavgift och förelägger 1968 års

höstriksdag de förslag till ändringar av bestämmelserna vartill

denna översyn kan föranleda.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1968:293 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 19 juni 19^2 a1 i texten