Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om mervärdeskatt, m. m. jämte motioner. Propositionen I propositionen 1968: 100 har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att anta därvid fogade förslag till 1) förordning om mervärdeskatt, 2) förordning om ändrad lydelse av 19 § taxeringsförordningen den 23 november 1956
1968-05-17 · 104 sidor, varav 100 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 100 av 104 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1968:45, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om mervärdeskatt, m. m. jämte motioner. Propositionen I propositionen 1968: 100 har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att anta därvid fogade förslag till 1) förordning om mervärdeskatt, 2) förordning om ändrad lydelse av 19 § taxeringsförordningen den 23 november 1956
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
1
Nr 45
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om mervärdeskatt,
m. m. jämte motioner.
Propositionen
I propositionen 1968: 100 har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att anta
därvid fogade förslag till
1) förordning om mervärdeskatt,
2) förordning om ändrad lydelse av 19 § taxeringsförordningen den 23
november 1956 (nr 623),
3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juni
1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i
taxeringsfrågor.
I propositionen sammanfattas dess huvudsakliga innehåll sålunda.
Propositionen innehåller det förslag till mervärdeskatt som förutskickats
i finansplanen. Mervärdeskatten föreslås avlösa nuvarande allmänna varuskatt
vid årsskiftet 1968/69 och utgå med 10 %, dvs. samma procenttal som
f. n. gäller för den allmänna varuskatten.
Författningsförslagen har följande lydelse.
1) Förslag
till
Förordning
om mervärdeskatt
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Mervärdeskatt erlägges enligt bestämmelserna i denna förordning till
staten vid omsättning inom landet och vid införsel.
(Se vidare anvisningarna.)
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. A’r 45
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
Skattskyldighet m. m.
2 §•
Skattskyldig är den som inom landet i yrkesmässig verksamhet omsätter
1) skattepliktig vara, byggnad eller tjänst,
2) vara som anges i 8 § 1—5, tjänst som avser vara som nu nämnts
eller tjänst som anges i It § 1, 3 eller 4.
Skattskyldig är vidare den som i yrkesmässig verksamhet omsätter vara
eller tjänst genom utförsel.
När särskilda skäl föreligger, kan länsstyrelsen besluta att den som påbörjat
verksamhet tills vidare skall vara skattskyldig redan innan skattskyldighet
enligt första eller andra stycket föreligger.
Om skatt vid införsel föreskrives i 58—GO §§.
(Se vidare anvisningarna.)
3 §•
Delägare i enkelt bolag, s. k. gruvbolag eller partrederi är skattskyldig i
förhållande till sin andel i bolaget eller rederiet. Efter ansökan av samtliga
delägare kan länsstyrelsen besluta att den av delägarna som dessa
föreslår tills vidare skall anses som skattskyldig för bolagets eller rederiets
hela skattepliktiga verksamhet. Om sådant medgivande beslutar länsstyrelsen
i det län, där hemortskommunen är belägen för den delägare, som
föreslås såsom skattskyldig.
I fråga om kommanditbolag och annat handelsbolag är bolaget skattskyldigt.
Har skattskyldig avlidit är dödsboet skattskyldigt. Har skattskyldig
försatts i konkurs är konkursboet skattskyldigt.
4 §■
Skattskyldighet inträder när vederlag inflyter kontant eller i form av
varor eller på annat sätt kommer den skattskyldige till godo och när uttag
sker.
Länsstyrelsen kan efter ansökan besluta att skattskyldig vid redovisning
för mervärdeskatt skall inräkna uppkomna fordringar i omsättningen.
5 §.
Redovisning för mervärdeskatt sker löpande för bestämda tidsperioder
(redovisningsperioder). Redovisning skall ske för varje verksamhet för
sig. Driver någon flera verksamheter kan länsstyrelsen besluta att samtliga
verksamheter tills vidare skall anses som en verksamhet i redovisningshänseende.
Med utgående skatt förstås sådan skatt som belöper på skattepliktig omsättning
i skattskyldigs verksamhet. Med ingående skatt förstås sådan skatt
som belöper på förvärv eller införsel för verksamhet.
(Se vidare anvisningarna.)
6 §•
Redovisningsskyldighet föreligger icke, så länge det kan antagas alt den
skattepliktiga omsättningen under närmast följande tolvmånadersperiod
ej kommer att överstiga 10 000 kronor. Redovisningsskyldighet föreligger
dock alltid vid omsättning som avses i 2 § första stycket 2 eller andra stycket.
När särskilda skäl föreligger kan länsstyrelsen medge att skattskyldig
tills vidare skall vara redovisningsskyldig, trots att hans verksamhet är av
den mindre omfattning som sägs i första stycket.
(Se vidare anvisningarna.)
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
3
Skatteplikt
7 §•
Vara är skattepliktig om ej annat följer av 8 §.
Med vara förstås enligt denna förordning materiellt ting som icke utgör
mark eller byggnad. Gas, värme och elektrisk kraft anses som vara.
Växande skog, odling och annan växtlighet anses som vara vid omsättning
utan samband med avyttring av marken.
Som vara anses vidare avverkningsrätt och annan jämförlig rättighet,
rätt att taga jord, sten eller annan naturprodukt, rätt till jakt, fiske eller
bete, rätt till fotografisk bild eller till sådan kinematografisk film som avser
reklam, information eller undervisning.
(Se vidare anvisningarna.)
8 §■
Från skatteplikt undantages
1) fartyg för yrkesmässigt fiske, bogserbåt, livräddningskryssare, annat
fartyg med nettodräktighet av minst 20 registerton, luftfartyg för yrkesmässig
person- eller godsbefordran samt del, tillbehör och utrustning till
sådant fartyg eller luftfartyg, när varan säljes till fartygets eller luftfartygets
ägare eller införes till landet för dennes räkning,
2) krigsmateriel som är underkastad utförselförbud och del till sådan
krigsmateriel, när varan säljes till staten för militärt bruk eller för detta
ändamål införes till landet för statens räkning,
3) läkemedel som utlämnas enligt recept eller säljes till sjukhus eller
införes till landet i anslutning till sådan utlämning eller försäljning,
4) elektrisk kraft, värme samt gas och annat bränsle för uppvärmning
eller energialstring, dock icke ved, torv, fotogen eller T-sprit,
5) allmän nyhetstidning,
6) medlemsblad och periodisk publikation, som väsentligen framstår som
organ för sammanslutning med huvudsakligt syfte att verka för religiöst,
nykterhetsfrämjande, politiskt, idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål
eller att företräda vanföra eller arbetshindrade medlemmar,
7) personaltidning, program och katalog, när varan säljes eller utlämnas
av utgivare som icke är skattskyldig för annan verksamhet eller införes
till landet för sådan utgivares räkning,
8) konstverk, som är hänförligt till tulltaxenummer 99.01—99.03, när
konstverket säljes av upphovsmannen på annat sätt än butiksmässigt eller
i samband med utställning och när det uttages eller införes till landet av
honom eller för hans räkning,
9) vatten från vattenverk,
10) varulager, inventarium och annan tillgång som tillhör verksamhet,
när överlåtelse sker i samband med överlåtelse av verksamheten eller del
därav, fusion eller liknande förfarande,
11) tullfri trycksak och framkallad eller enbart exponerad mikrofilm,
när varan införes till landet som gåva eller annars utan vederlag,
12) spritdryck, vin, tobaksvara, cigarrettpapper och cigarretthylsa vid
införsel till landet i den ordning som avses i 12 § 4 mom. h) rusdrycksförsäljningsförordningen
den 26 maj 1954 (nr 521) eller 1 § andra stycket
förordningen den 16 juni 1961 (nr 394) om tobaksskatt.
(Se vidare anvisningarna.)
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
9§.
Byggnad är skattepliktig, när den utgör lagertillgång i byggnadsrörelse.
(Se vidare anvisningarna.)
10 §.
Tjänst är skattepliktig, om ej annat följer av 11 §, när tjänsten avser
1) skattepliktig vara och innefattar tillverkning på beställning, uthyrning,
servering, formgivning, montering, reparation, kontroll, analys, underhåll,
ändring eller rengöring,
2) mark och innefattar undersökning, planering, jordförbättring, schaktning,
sprängning, borrning, dränering eller utfyllning,
3) växande skog, odling eller annan växtlighet och innefattar röjning,
plantering, uppskattning, märkning, gödsling, beskärning, gallring, avverkning
eller växtskydd,
4) byggnad, annan anläggning som utgör fastighet enligt denna förordning,
stängsel eller dylikt och innefattar uppförande, anläggande, rivning,
reparation, ändring eller underhåll,
5) projektering, ritning, konstruktion eller därmed jämförlig tjänst beträffande
mark, byggnad eller annan anläggning som utgör fastighet enligt
denna förordning,
6) transport av vara eller förmedling av sådan tjänst,
7) rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet,
8) automatisk databehandling eller skrivbyråverksamhet,
9) reklam eller annonsering.
(Se vidare anvisningarna.)
11 §•
Från skatteplikt undantages
1) tjänst enligt 10 § 1 som avser vara, vilken införes till landet endast
för tjänsteprestationen i fråga för att därefter åter utföras ur landet av
den som ombesörjt prestationen,
2) postbefordran av annat än postpaket och gruppkorsband samt resgodsbefordran,
3) transport av vara till eller från utlandet,
4) bärgning av fartyg eller luftfartyg som är undantaget från skatteplikt
enligt 8 § 1 och transport i anslutning till sådan bärgning,
5) införing av annons i tryckalster som är undantaget från skatteplikt
enligt 8 § 6 eller 7 eller av annons, som avser reklam för skattepliktig
vara eller tjänst för utländsk annonsörs räkning,
6) visning av kinematografisk film,
7) obligatorisk kontrollbesiktning hos Aktiebolaget Svensk bilprovning.
(Se vidare anvisningarna.)
12 §.
Konungen kan förordna om ytterligare undantag från skatteplikt.
Skattesats, beskattningsvärde m. m.
13 §.
Skatten utgår med 10 procent av beskattningsvärdet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1U68 5
14 §.
Beskattningsvärdet utgör
1) vid omsättning av byggnad, monteringsfärdigt hus eller begagnad
personbil samt vid servering eller rumsuthyrning 60 procent av vederlaget
inräknat skatt och, vid utlag, 60 procent av saluvärdet inräknat skatt,
2) vid annan omsättning vederlaget inräknat skatt och, vid uttag, saluvärdet
inräknat skatt.
Bestämmelserna i första stycket 1 gäller även beträffande byggnads- eller
anläggningsentreprenad och annan tjänst som avser fastighet. För tjänst
som avser yttre vatten- eller avloppsledning, väg, gata, bro, spåranläggning,
flygfält, hamn, kanal eller annan farled och för tjänst enligt 10 § 5 är dock
procenttalet endast 20.
(Se vidare anvisningarna.)
15 §.
Vederlag hänföres till den redovisningsperiod då vederlaget erhållits. Har
beslut enligt 4 § andra stycket meddelats, hänföres till redovisningsperiod
kontant vederlag som erhålles under perioden och fordran som uppkommer
under perioden.
Värde av uttag hänföres till den redovisningsperiod då uttaget sker. Utlag
av byggnad eller del av byggnad hänföres till den period då den i huvudsak
tages i bruk.
Förlust på fordran, som inräknats i skattepliktig omsättning, får avdragas
i redovisningen för den period då förlusten uppkommer. Inflyter därefter
betalning för sådan fordran skall beloppet åter upptagas i redovisningen.
Rabatt, återbäring eller bonus som utges i efterhand och avser tidigare
redovisad skattepliktig omsättning får avdragas i den ordning som gäller
för den skattskyldiges redovisning av utgående skatt. Utges förmånen till
skattskyldig skall avdraget grundas på kreditnota eller motsvarande handling.
Av handlingen skall framgå minskningen av både vederlag och skall.
(Se vidare anvisningarna.)
16 §.
Skattskyldig skall, om ej annat följer av andra stycket, utfärda faktura
eller därmed jämförlig handling för varje omsättning för vilken skatt utgår.
Av handlingen skall framgå vederlaget, skattens belopp och övrigt som
bär betydelse för skattskyldighet och avdragsrätt enligt 17 §. Bestämmelserna
i detta stycke gäller även den som enligt 6 § första stycket är undantagen
från redovisningsskyldighet.
Första stycket gäller icke för detaljhandel eller därmed jämförlig verksamhet
och ej heller omsättning, för vilken avräkning mellan köpare och
säljare sker enligt avräkningsnota som upprättas av köparen.
På frankeringsmärke eller liknande kvitto behöver skattens belopp icke
anges.
(Se vidare anvisningarna.)
Avdragsrätt
17 §.
Skaltskyldig får med de begränsningar som anges i 18 § vid redovisning
av skatt avdraga ingående skatt som hänför sig till förvärv eller införsel
för verksamhet som medför skattskyldighet. Rätt till avdrag föreligger för
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
den redovisningsperiod då betalning erlagts. Har medgivande enligt 4 §
andra stycket lämnats föreligger avdragsrätt för period då betalning erlagts
eller skuld dessförinnan uppkommit.
Bedriver skattskyldig verksamhet i fastighet, som innehas av ett helägt,
enbart fastighetsförvaltande företag, får den skattskyldige avdraga ingående
skatt på förvärv som det fastighetsförvaltande företaget gör med så
stor del av skatten som faller på fastighetens användning för den verksamhet
som medför skattskyldighet.
Överstiger den ingående skatten för viss redovisningsperiod den utgående
skatten för samma period, får det överskjutande beloppet avdragas i redovisningen
för närmast följande redovisningsperiod eller perioder. Redovisar
skattskyldig olika verksamheter var för sig får överskjutande ingående
skatt i en verksamhet kvittas mot utgående skatt i annan verksamhet.
Om återbetalning av överskjutande ingående skatt som ej kunnat avdragas
eller kvittas föreskrives i 49 §.
(Se vidare anvisningarna.i
18 §.
Skattskyldig som är undantagen från redovisningsskyldighet enligt 6 §
första stycket har icke rätt att avdraga ingående skatt.
Avdragsrätt föreligger icke för ingående skatt som belöper på
1) stadigvarande bostad för den skattskyldige eller för anställd,
2) byggnad som förvärvas för annat ändamål än för stadigvarande bruk
i skattepliktig verksamhet,
3) anskaffning av personbil för annat ändamål än återförsäljning eller uthyrning
i yrkesmässig verksamhet.
Föreligger skattskyldighet för endast mindre del av verksamhet, har den
skattskyldige rätt att avdraga endast sådan ingående skatt som hänför sig
till förvärv eller införsel som helt avser den del av verksamheten som medför
skattskyldighet.
Registrering
19 §.
Skattskyldig som icke är undantagen från redovisningsskyldighet enligt
6 § första stycket skall anmäla sig för registrering hos länsstyrelsen i det
län, där hans hemortskommun är belägen.
Anmälan för registrering göres på blankett enligt fastställt formulär. Driver
någon flera verksamheter lämnas anmälan för varje särskild verksamhet.
Anmälan göres senast två veckor innan verksamhet som medför skattskyldighet
börjar eller övertages. Vid ändring i förhållande som upptagits
i anmälningshandling skall länsstyrelsen underrättas inom två veckor.
Om verkställd registrering utfärdar länsstyrelsen särskilt bevis som sändes
till den skattskyldige.
För att avgöra om skattskyldighet föreligger kan länsstyrelsen infordra
uppgift från näringsidkare som icke anmält sig för registrering.
20 §.
Underlåter någon att i behörig ordning göra anmälan eller lämna underrättelse
eller uppgift enligt 19 § kan länsstyrelsen förelägga honom att vid
vite fullgöra sin skyldighet.
7
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
21 §.
Hos länsstyrelsen föres register över den som registrerats enligt 19 § inom
länet.
Deklarationsskyldighet m. m.
22 §.
Skattskyldig som icke är undantagen från redovisningsskyldighet enligt
6 § första stycket skall utan anmaning lämna uppgift (deklaration) för
mervärdeskatt för varje verksamhet för vilken han blivit särskilt registrerad.
Deklaration lämnas för varje redovisningsperiod under vilken verksamheten
bedrives. Redovisningsperiod omfattar två kalendermånader. Redovisningsperioder
är februari och mars, april och maj, juni och juli, augusti
och september, oktober och november samt december och januari.
När särskilda skäl föreligger kan länsstyrelsen i fråga om viss skattskyldig
besluta att redovisningsperioderna tills vidare skall vara perioderna
februari—maj, juni—september och oktober—januari eller att redovisningsperiod
tills vidare skall utgöra halvt eller helt kalenderår.
Deklaration skall lämnas till länsstyrelsen i det län, där den skattskyldige
registrerats, senast den 18 i månaden närmast efter utgången av den
redovisningsperiod soin deklarationen avser eller, när redovisningsperioden
utgör halvt eller helt kalenderår, den 18 i andra månaden efter utgången av
redovisningsperioden. Om synnerliga skäl föreligger kan Konungen eller
myndighet som Konungen bestämmer medge att skattskyldig eller grupp
av skattskyldiga får lämna deklaration senare än som nu nämnts.
Deklaration skall avges på heder och samvete samt avfattas på blankett
enligt fastställt formulär.
Efter anmaning skall deklaration lämnas även av den som icke enligt
första stycket är deklarationsskyldig.
Bestämmelserna i 47 § taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr
023) gäller i tillämpliga delar i fråga om deklaration för mervärdeskatt.
23 §.
Underlåter den som är deklarationsskyldig enligt 22 § första stycket att
lämna deklaration eller är deklaration ofullständig, kan länstyrelsen anmana
den deklarationsskyldige att fullgöra vad som brister.
I anmaning enligt första stycket eller enligt 22 § femte stycket kan vite
föreläggas.
24 §.
Deklarationsskyldig skall i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar
eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finns för fullgörande
av deklarationsskyldigheten, för kontroll av deklaration och för fastställelse
av skatt.
Underlaget skall bevaras under sex år efter utgången av det kalenderår
som underlaget avser.
Om skyldighet i vissa fall att föra räkenskaper gäller särskilda bestämmelser.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
Skattekontroll
25 §.
Den som granskar deklaration eller annan handling som avser mervärdeskatt
får taga del även av självdeklaration eller annan handling, som upprättats
till ledning för inkomsttaxeringen.
Bestämmelserna i 50 § taxeringsförordningen äger motsvarande tillämpning
i Iråga om rätt att taga del av deklaration eller annan handling som
avser mervärdeskatt samt i fråga om förvaring och förstöring av sådan deklaration
eller handling.
26 §.
Efter anmaning skall deklarationsskyldig lämna de upplysningar som behövs
för kontroll av deklaration eller för att fastställa mervärdeskatt.
Deklarationsskyldig skall efter anmaning förete handling som behövs
för fastställelse av mervärdeskatt, såsom kontrakt, kontoutdrag, räkning
eller kvitto.
27 §.
Efter anmaning skall näringsidkare lämna uppgift om skattepliktig vara,
byggnad eller tjänst som han förvärvat av, sålt till eller tillhandahållit annan
näringsidkare. Bestämmelserna i 39 § 4 mom. taxeringsförordningen
om befrielse från uppgiftsskyldighet gäller i tillämpliga delar.
Bestämmelserna i 46 § taxeringsförordningen gäller i tillämpliga delar i
fråga om kontroll av mervärdeskatt.
28 §.
För kontroll av att deklarations- eller uppgiftsskyldigheten fullgjorts
riktigt och fullständigt eller för att på annat sätt få upplysning till ledning
för fastställelse av skatt, får skatterevision ske hos deklarations- eller uppgiftsskyldig.
Beslut om skatterevision meddelas av länsstyrelsen.
I övrigt gäller i fråga om skatterevision i tillämpliga delar bestämmelserna
om taxeringsrevision i 56 och 58 §§ taxeringsförordningen.
29 §.
Anmaning enligt 26 eller 27 § göres av länsstyrelsen.
Fastställelse av skatt
30 §.
Skatt fastställes för varje redovisningsperiod.
Fastställelse sker med ledning av deklaration och övriga tillgängliga handlingar.
Kan skatten icke beräknas tillförlitligt med ledning av handling som avses
i andra stycket fastställes skatten efter skälig grund.
31 §.
Beslut om fastställelse av skatt är preliminärt intill dess slutligt beslut
om fastställelse meddelats eller sådant beslut anses föreligga enligt 36 §
tredje stycket.
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
9
32 §.
Har den skattskyldige lämnat deklaration anses skatten fastställd i enlighet
med deklarationen genom preliminärt beslut.
33 §.
Nytt preliminärt beslut om fastställelse av skatt meddelas när framkomna
omständigheter föranleder ändring av tidigare preliminärt beslut.
34 §.
I annat fall än som avses i 32 § skall preliminärt beslut delges den skaltskylaige.
Beslutet skall innehålla uppgift om den skatt som skall betalas
eller återbetalas och skälen för beslutet. Av beslutet skall vidare framgå
att skattskyldig kan erhålla slutligt beslut om fastställelse av skatt.
35 §.
Fråga om preliminärt beslut får icke väckas efter den 30 november andra
året efter utgången av det kalenderår under vilket redovisningsperioden
gått till ända.
Preliminärt beslut får icke meddelas senare än två år efter utgången av
kalenderår som anges i första stycket.
36 §.
Slutligt beslut om fastställelse av skatt skall meddelas, om den skattskyldige
begär sådant beslut inom en månad från den dag då han fått del "av
preliminärt beslut.
Slutligt beslut skall delges den skattskyldige samt innehålla uppgift om
den skatt som skall betalas eller återbetalas, skälen för beslutet och besvärshänvisning.
Har slutligt beslut enligt första stycket icke meddelats och har två år
förflutit efter utgången av det kalenderår under vilket redovisningsperioden
gått till ända, anses skatten fastställd genom slutligt beslut i enlighet med
senaste meddelade preliminära beslut eller, om preliminärt beslut icke meddelats,
i enlighet med deklaration.
37 §.
Beslut om fastställelse av skatt meddelas av länsstyrelsen i det län, där
den skattskyldige är registrerad eller, om han icke är registrerad, där hans
hemortskommun är belägen.
Efterbeskattning
38 §.
Har skattskyldig i deklaration eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift
till ledning för fastställelse av skatt eller underlåtit att lämna deklaration
eller infordrad uppgift samt har detta föranlett att skatt icke fastställts
eller fastställts till för lågt belopp eller medfört att skatt återbetalats med
för högt belopp, sker efterbeskattning.
Efterbeskattning får icke ske om det belopp som den skattskyldige skulle
ha att erlägga är att anse som ringa eller det med hänsyn till omständigheterna
framstår som uppenbart oskäligt att efterbeskattning sker.
Kan uppgift som den skattskyldige lämnat icke läggas till grund för eu
tillförlitlig beräkning får efterbeskattning ske efter skälig grund.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
39 §.
Beslut om efterbeskattning skall delges den skattskyldige samt innehålla,
förutom uppgift om den skatt som skall betalas, skälen för beslutet och besvärshänvisning.
40 §.
Efterbeskattning får ej ske senare än under sjätte året efter utgången av
det kalenderår under vilket redovisningsperioden gått till ända och ej innan
slutligt beslut om fastställelse meddelats eller sådant beslut föreligger enligt
36 § tredje stycket.
Efterbeskattning av dödsbo får ej ske senare än under andra året efter
utgången av det kalenderår under vilket bouppteckning efter den skattskyldige
lämnats in för registrering.
41 §.
Beslut om efterbeskattning meddelas av länsstyrelsen i det län där den
skattskyldige är registrerad eller, om han icke är registrerad, där hans
hemortskommun är belägen.
Inbetalning: av skatt
42 §.
Skatt för viss redovisningsperiod förfaller till betalning den dag då deklarationen
senast skall lämnas enligt 22 § tredje stycket.
Skatten betalas genom insättning på särskilt postgirokonto.
43 §.
Skatt som fastställts på annat sätt än enligt 32 § betalas inom tid som
länsstyrelsen bestämmer.
Om synnerliga skäl föreligger kan länsstyrelsen besluta att betalningen av
skatten uppdelas på högst tre inbetalningstillfällen.
44 §.
Inbetalning av skatt sker utan kostnad för den skattskyldige och anses ha
skett den dag inbetalningskort eller försändelse som innehåller gireringskort
inkommit till postanstalt.
Anstånd med betalning av skatt
45 §.
År skattskyldigs slcattebetalningsförmåga nedsatt på grund av sjukdom
eller annan oförvållad omständighet och föreligger synnerligen ömmande
omständigheter, kan den skattskyldige få anstånd med betalning av den
skatt som förfaller till betalning närmast efter det ansökan om anstånd
gjorts. Anståndet får avse hela skatten eller del därav. Anståndstiden får bestämmas
till längst ett år efter utgången av den månad under vilken skatten
förfaller till betalning.
Beslut om anstånd meddelas av länsstyrelsen.
Har den skattskyldiges ekonomiska förhållanden undergått väsentlig förbättring
sedan anstånd beviljats, skall frågan om anstånd omprövas.
11
Bevillningsutskottets betänkande nr t5 år 1968
46 §.
Har besvär anförts över slutligt beslut om fastställelse av skatt eller beslut
om efterbeskattning eller beslut av prövningsnämnd eller utslag av skattedomstol,
kan den skattskyldige av länsstyrelsen få anstånd med betalning
av skatt. Bestämmelserna i 49 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni
1953 (nr 272) om anstånd vid besvär över beslut rörande taxering äger
motsvarande tillämpning.
Indrivning av skatt m. in.
47 §.
Betalas icke skatt i sin helhet i behörig tid utgår restavgift på icke betalat
belopp.
Iiestavgiften är fyra öre för varje hel krona av den skatt som icke betalats,
dock minst tio kronor, öretal som uppkommer vid denna beräkning
jämnas till närmast högre hela krontal.
Bestämmelserna i 58 § 2 mom. uppbördsförordningen om befrielse från
restavgift gäller i tillämpliga delar beträffande restavgift för mervärdeskatt.
48 §.
Betalas skatt ej i behörig tid indrives skatt och restavgift.
Bestämmelserna i uppbördsförordningen om indrivning, avkortning och
avskrivning samt efterkrav och preskription gäller i tillämpliga delar i fråga
om mervärdeskatt.
Återbetalning av skatt
49 §.
Överstiger ingående avdragsgill skatt enligt deklaration den utgående
skatten med minst 1 000 kronor, återbetalar länsstyrelsen det överskjutande
beloppet.
Understiger skillnaden mellan ingående skatt och utgående skatt 1 000
kronor, återbetalar länsstyrelsen beloppet endast när skillnaden icke kan
avdragas eller kvittas enligt 17 § tredje stycket.
Skattskyldig som är undantagen från redovisningsskyldighet enligt 6 §
första stycket har icke rätt till återbetalning av ingående skatt.
Överstiger skatt som skattskyldig betalat för viss redovisningsperiod skatten
enligt beslut om fastställelse, återbetalar länsstyrelsen det överskjutande
beloppet.
Den som i annat fall får nedsättning i eller befrielse från skatt som avkrävts
honom, återfår av länsstyrelsen vad han betalat för mycket.
Bestämmelserna i 68 § 3 och 4 mom. uppbördsförordningen om restitution
av skatt gäller i tillämpliga delar.
Allmänt ombud
50 §.
Vid länsstyrelsen skall finnas allmänt ombud isom för det allmännas talan
i mål och ärenden på vilka denna förordning äger tillämpning.
Närmare föreskrifter om allmänt ombud meddelas av Konungen.
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
Besvär
51 §.
Talan mot slutligt beslut enligt 36 § första stycket eller mot beslut om
efterbeskattning får av den skattskyldige föras genom besvär hos prövningsnämnden
i länet.
Om besvär rörande vite gäller bestämmelserna i 69 §.
I övrigt får besvär icke föras mot beslut av länsstyrelsen enligt denna förordning.
52 §.
Besvär enligt 51 § första stycket skall ha inkommit till länsstyrelsen inom
två månader från det klaganden fått del av det överklagade beslutet.
53 §.
Om prövningsnämnds sammansättning i mål eller ärenden som rör mervärdeskatt
förordnar Konungen.
I fråga om prövningsnämnds verksamhet vid tillämpning av denna förordning
gäller i tillämpliga delar 77—92 §§ taxeringsförordningen.
54 §.
Bestämmelserna i 95—97 §§ och 98 § 1 mom. taxeringsförordningen om
besvär över prövningsnämnds beslut och kammarrättens utslag gäller i tilllämpliga
delar i fråga om mål eller ärenden rörande mervärdeskatt.
55 §.
Skattskyldig och allmänt ombud får anföra besvär i särskild ordning om
1) skatt fastställts i strid med bestämmelserna om vem som är skattskyldig
eller om vad som är skattepliktigt,
2) skatt fastställts mer än en gång för samma omsättning,
3) beskattningen blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller
annat uppenbart förbiseende,
4) någon till följd av underlåtenhet att lämna deklaration eller infordrad
uppgift, felaktighet i deklaration eller annan uppgift som han lämnat eller
i uppgift eller handling som legat till grund för sådan deklaration eller
uppgift fått skatten för viss redovisningsperiod fastställd till belopp som
väsentligt avviker från vad som rätteligen bort fastställas för perioden,
5) någon i annat fall kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda
att skatten fastställts till belopp som väsentligt avviker från vad som
fastställts.
Besvär enligt första stycket 4 och 5 får upptagas till prövning endast om
besvären kan grundas på omständighet eller bevis, varom kännedom saknats
när skatten fastställts, och det framstår som ursäktligt att den som
söker rättelse icke i annan ordning åberopat omständigheterna eller beviset
för att få rättelse.
Besvär som avses i första stycket får anföras senast under sjätte året efter
utgången av det kalenderår under vilket redovisningsperioden gått till ända.
56 §.
Bestämmelserna i 103 och 104 §§ taxeringsförordningen om besvär i särskild
ordning samt i 105 § 1 mom. första stycket, 107, 108, 112 och 113 §§
samma förordning om besvär gäller i tillämpliga delar i fråga om mål eller
ärenden rörande mervärdeskatt.
13
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
57 §.
Vad som föreskrives om taxeringsintendent i de bestämmelser i taxeringsförordningen
som rör prövningsnämnds verksamhet samt besvär över
prövningsnämnds beslut och kammarrättens utslag gäller i fråga om mål
eller ärenden rörande mervärdeskatt allmänt ombud.
Införsel
58 §.
Skattskyldighet uppkommer vid införsel till landet av skattepliktig vara.
Skattskyldig är den som i tullhänseende är att anse som varuhavare.
Bestämmelserna i 7 § första och andra styckena samt 8 § gäller i tillämpliga
delar i fråga om införsel.
(Se vidare anvisningarna.)
59 §.
Mervärdeskatt utgår med 10 procent av beskattningsvärdet. För monteringsfärdigt
hus utgår dock skatten med 6 procent av beskattningsvärdet.
Beskattningsvärdet är lika med varans värde, beräknat enligt 3 § tulltaxeringsförordningen
den 13 maj 1960 (nr 391), med tillägg av tull samt annan
statlig avgift eller skatt, mervärdeskatten inbegripen.
Vid bestämmande av beskattningsvärdet ialcttages att
i fall som avses i 6 § 2 mom. tulltaxeringsförordningen beskattningsvärdet
är lika med det belopp som betingats för reparation med tillägg som i
andra stycket sägs,
i fall som avses i 6 § 3 och 4 mom. tulltaxeringsförordningen avdrag får
medges för vad som i annan ordning belagts med mervärdeskatt,
i fall som avses i 6 § 5 mom. tulltaxeringsförordningen avdrag får medges
för värdet av svenskt konstruktionsarbete eller annan liknande prestation.
(Se vidare anvisningarna.)
60 §.
Mervärdeskatt vid införsel fastställes och uppbäres i den ordning som
gäller för tull. Bestämmelser om påförande och erläggande av tull samt om
besvär över tullmyndighets beslut i fråga om tull gäller i tillämpliga delar
beträffande medvärdeskatt i den mån Konungen icke förordnar annat.
Riksskattenämnden
61 §.
Riksskattenämnden skall främja en riktig och enhetlig tillämpning av
denna förordning genom rådgivande och vägledande verksamhet.
02 §.
Riksskattenämnden kan för att tillgodose det syfte som anges i 61 §
meddela bindande förklaring huruvida vara, varugrupp, byggnad eller
tjänst är skattepliktig enligt denna förordning. Även i annan fråga kan
nämnden meddela bindande förklaring som rör tillämpningen av denna
förordning, när särskilda skäl föreligger.
Talan får ej föras mot beslut om bindande förklaring.
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
63 §.
Riksskattenämnden kan på ansökan av den som bedriver eller ämnar
bedriva verksamhet som medför skyldighet att erlägga mervärdeskatt
meddela förhandsbesked i fråga som avser sökandens skattskyldighet. Förhandsbesked
får meddelas om det finns vara av vikt med hänsyn till sökandens
intresse eller för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning.
Förhandsbesked sökes skriftligt hos riksskattenämnden före ingången
av den första redovisningsperiod som beröres av den fråga förhandsbeskedet
gäller.
I övrigt gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 2 § andra stycket,
3—8 samt It och 12 §§ förordningen den 1 juni 1951 (nr 442) om rätt
att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor.
64 §.
Om nämndens sammansättning vid handläggning av ärenden rörande
mervärdeskatt förordnar Konungen.
Straff och viten
65 §.
Innehållet i deklaration eller annan handling enligt 22—24 och 26 §§
får icke yppas för annan än den som själv får taga del av handlingen i fråga.
Den som med stöd av bestämmelserna i denna förordning gjort skatterevision
eller granskat handling som avses i 27 § får ej obehörigen yppa,
vad som därvid framkommit. Den som bryter häremot dömes, om gärningen
ej är belagd med straff i brottsbalken, till böter eller fängelse i
högst sex månader.
66 §.
I fråga om den som lämnat oriktig uppgift i deklaration eller annan
handling som avses i 22 och 23 §§ äger skattestrafflagen den 11 juni 1943
(nr 313) motsvarande tillämpning.
67 §.
Den som underlåter att fullgöra sin skyldighet att utan anmaning lämna
deklaration inom föreskriven tid eller som lämnar deklaration med
så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen icke kan läggas till grund
för fastställelse av skatt, dömes till böter, högst femhundra kronor. Är försummelsen
ursäktlig eller eljest ringa får frias från straff.
Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter skyldighet
enligt 24 § att sörja för och bevara underlag och därigenom omöjliggör
eller allvarligt försvårar fullgörande av deklarationsskyldighet eller kontroll
dömes till böter. Föreligger vid uppsåtligt brott synnerligen försvårande
omständigheter, dömes till fängelse i högst sex månader.
68 §.
Brott som avses i 65 § får åtalas av åklagare endast efter angivelse av
målsägande.
Åtal för brott som avses i 66 och 67 §§ får väckas endast efter anmälan
av länsstyrelsen.
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
15
69 §.
I fråga om vite enligt denna förordning gäller 123—125 §§ taxeringsförordningen.
Särskilda bestämmelser
70 §.
Belopp som avser omsättning eller skatt enligt denna förordning anges
i helt krontal så, att öretal bortfaller.
Skattebelopp under 10 kronor behöver icke betalas in till staten och återbetalas
ej heller.
71 §•
För mervärdeskatt som påförts avliden eller oskiftat dödsbo efter den
som avlidit under den redovisningsperiod skatten avser, svarar dödsboet
icke med mera än tillgångarna i boet. Är boet skiftat svarar bodelägare
icke för mera än som av skatten belöper på hans lott och icke i något
fall med mera än hans lott i boet utgör.
72 §.
Vid beräkning av statlig skatt eller avgift, som enligt särskild bestämmelse
skall utgå efter försäljningspris eller annat liknande värde, skall
mervärdeskattens belopp icke inräknas i sådant värde.
73 §.
Utgående mervärdeskatt räknas icke som intäkt och ingående sådan
skatt icke som kostnad vid inkomsttaxeringen.
Har mervärdeskatt likväl medräknats vid inkomstredovisningen anses
skatten i den mån den betalats till staten som sådan speciell skatt, för
vilken avdrag får åtnjutas vid inkomsttaxeringen enligt kommunalskattelagen.
Till följd härav utgör återbetalad, avkortad eller avskriven mervärdeskatt,
för vilken avdrag medgivits vid inkomsttaxeringen, skattepliktig
intäkt vid inkomsttaxeringen. För skattskyldig som icke är redovisningsskyldig
utgör dock utgående mervärdeskatt intäkt och ingående sådan
skatt kostnad vid inkomstredovisningen enligt kommunalskattelagen.
74 g.
I fråga om delgivning av beslut eller utslag enligt denna förordning
äger 54 och 55 §§ taxeringsförordningen motsvarande tillämpning.
75 g.
Beteckning i denna förordning som förekommer i kommunalskattelagen,
förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt, taxeringsförordningen
eller uppbördsförordningen har samma innebörd som i dessa
författningar, om annat icke anges.
(Se vidare anvisningarna.)
76 §.
Föreligger synnerliga skäl kan Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer medge nedsättning av eller befrielse från mervärdeskatt.
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 196S
77 §.
Vid granskning inom riksrevisionsverket av statens räkenskaper får
anmärkning icke framställas i fråga om fastställelse av mervärdeskatt.
78 §.
Närmare bestämmelser för tillämpningen av denna förordning meddelas
av Konungen.
Anvisningar
till 1 §.
Vad som enligt denna förordning förstås med omsättning anges i punkt 2
av anvisningarna till 2 §.
Begränsningen till omsättning inom landet innebär att mervärdeskatt
icke utgår vid export. Se vidare punkt 4 av anvisningarna till 2 §.
till 2 §.
1. Verksamhet anses som yrkesmässig när inkomsten därav utgör skattepliktig
intäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse enligt kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370). Som yrkesmässig verksamhet räknas
även realisation av levande och döda inventarier i jordbruksfastighet, även
om intäkten därav icke är skattepliktig enligt kommunalskattelagen. Som
yrkesmässig räknas vidare verksamhet som innefattar icke enbart enstaka
försäljning eller uttag av vara eller tillhandahållande av tjänst, även om
verksamheten icke medför skattskyldighet enligt kommunalskattelagen.
Verksamhet som staten eller kommun bedriver för att uteslutande tillgodose
eget behov räknas som yrkesmässig endast när den drives i bolagsform
eller liknande. Detta gäller även vid ekonomiskt samgående mellan
staten och kommun eller mellan kommuner för verksamhet som avser visst
gemensamt ändamål. Med kommun förstås även landstingskommun.
Bedriver staten, kommun eller kommuner var för sig eller gemensamt
verksamhet som icke uteslutande tillgodoser egna behov, räknas verksamheten,
när den ej drives i bolagsform eller liknande, som yrkesmässig till
den del den avser annat än egna behov.
2. Med omsättning av vara, byggnad eller tjänst förstås enligt denna
förordning att vara eller byggnad säljes och att tjänst utföres eller förmedlas
(tillhandahålles) mot vederlag. Med försäljning likställes byte.
Med omsättning förstås vidare uttag av vara ur verksamhet för annat
ändamål än för försäljning, när rätt till avdrag för ingående skatt föreligger
enligt 17 §. Som omsättning anses i enlighet härmed uttag av vara
för den skattskyldiges eller hans anställdas personliga bruk. Utför den som
bedriver byggnadsrörelse reparations-, underhålls- eller förbättringsarbete
på egen fastighet, som icke användes i rörelsen och ej heller utgör lagertillgång
i denna, anses uttag av byggnadsmaterial och annat material för arbetet
som omsättning.
Uttag av byggnad anses som omsättning när uttaget sker ur byggnadsrörelse.
Andra stycket äger därvid motsvarande tillämpning. Byggnad anses
som uttagen även om den behålles av den som driver byggnadsrörelsen utan
att användas för stadigvarande bruk i denna.
Som omsättning anses icke uttag av maskin eller annan vara än person
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 17
bil från lager av omsättningsvaror för användning som anläggningstillgång
eller material i den skattskyldiges skattepliktiga verksamhet.
Med personbil förstås enligt denna förordning även med skåp-, stationsvagns-
eller personbilskarosseri utrustad lastbil med tjänstevikt ej över 1 800
kilogram.
3. Den som i egenskap av ombud förmedlar skattepliktig vara eller tjänst
är skattskyldig om han uppbär likviden för varan eller tjänsten, exempelvis
såsom kommissionär vid försäljning i kommission.
Vid försäljning på auktion av vara som utgör omsättningstillgång eller
annan anläggningstillgång än byggnad i yrkesmässig verksamhet är den
skattskyldig, för vars räkning försäljningen sker. Sker auktionsförsäljning
av företag, som bildats av producenter för avsättning av deras produktion
eller som tillkommit för sådant syfte, är auktionsföretaget att anse som
skattskyldig återförsäljare. Detta gäller exempelvis auktionsföretag, som
förmedlar avsättning av grönsaker, blommor m. m. för odlares räkning och
av fiskares fångst. I sådant fall föreligger skattskyldighet både för auktionsföretaget
och för den, vars varor säljes på auktionen. I andra fall av
försäljning på auktion för annans räkning föreligger icke skattskyldighet
för auktionsförrättare.
4. Som export räknas bl. a. omsättning av vara eller tjänst på fartyg och
luftfartyg i utrikestrafik samt omsättning som innebär försäljning eller uttag
av vara eller tillhandahållande av tjänst till eller för bruk på sådant fartyg
eller luftfartyg. Vidare räknas exempelvis arkitektarbete som avser anläggning
utom landet till export.
till 5 §.
Med verksamhet förstås förvärvskälla enligt kommunalskattelagen.
till 6 §.
Redovisningsskyldighet för delägare i enkelt bolag, s. k. gruvbolag eller
partrederi bestämmes av bolagets eller rederiets hela skattepliktiga omsättning.
till 7 §.
Fastighet enligt 4 § kommunalskattelagen utgör icke vara. Vara som inmonterats
i fastighet räknas som tillbehör till fastigheten. Inmonteringen
anses som arbetsprestation avseende fastighet. Detta gäller oavsett om arbetet
utförs åt fastighetens ägare eller annan, exempelvis hyresgäst.
Fast maskin och annat inventarium som hör till byggnad och som enligt
punkt 5 av anvisningarna till 10 § kommunalskattelagen åsättes särskilt
maskinvärde (s. k. fast maskin) anses alltid som vara enligt denna förordning.
Å andra sidan räknas alltid ledning för överföring av elektrisk kraft,
värme, gas, vatten eller annan produkt, för teleförbindelse eller för jämförligt
ändamål som fastighet när ledningen icke ingår i fast maskin, som
är att anse som vara, eller i annat inventarium. Som fastighet anses även
exempelvis linbana för person- eller godsbefordran.
Aktie, obligation, biljett, lottsedel, presentkort och annan jämförlig
handling anses som vara endast när handlingen omsättes eller införes som
trycksak. Frimärke, sedel och mynt anses som vara när fråga uppenbarligen
är om samlarobjekt.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 45
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
till 8 §.
Undantaget för fartyg gäller icke sådan farkost, för vilken förflyttningen
är av underordnad betydelse i förhållande till huvuduppgiften. Flodspruta,
pontonkran, flytdocka och annan till tulltaxenummer 89.03 hänförlig farkost
utgör skattepliktig vara.
Undantaget för fartyg för yrkesmässigt fiske gäller alla fartyg, som säljes
eller införes för att användas vid sådant fiske, oavsett om fartyget är särskilt
anordnat för detta ändamål.
Undantaget för livräddningskryssare gäller endast sådant fartyg, som
ställes till förfogande för Svenska sällskapet för räddning af skeppsbrutne.
Undantaget för gas och annat bränsle gäller icke vara, som med hänsyn
till för säljningsform, kvantitet eller förpackning har karaktär av butiksvara.
Undantaget för allmän nyhetstidning gäller sådan publikation av dagspresskaraktär
som normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka.
Undantaget för periodisk publikation under 6 gäller svenskt och utländskt
alster av angivet slag, som enligt utgivningsplan utkommer med normalt
minst fyra nummer om året. Till sammanslutning med huvudsakligt syfte
att verka för idrottsligt ändamål hänföres endast sammanslutning som är ansluten
till Sveriges riksidrottsförbund eller Svenska korporationsidrottsförbundet
eller är representerad inom Sveriges olympiska kommitté. Som försvarsfrämjande
sammanslutning räknas endast sammanslutning som anges
i l § punkt 1 kungörelsen den 11 december 1953 (nr 737) angående frivillig
försvarsverksamhet eller som har till uppgift att stödja hemvärnets verksamhet.
till 9 §.
Omsättning av mark är skattefri.
till 10 §.
Tjänst under 1 är icke skattepliktig om den avser vara, som är undantagen
från skatteplikt enligt 8 §. Skatteplikt föreligger ej heller för tvätt av utrustning
till icke skattepliktigt fartyg eller luftfartyg. Tjänst som avser sådan
krigsmateriel, som anges i 8 § under 2 och som äges av staten, är skattefri.
Som skattepliktig uthyrning anses icke tillhandahållande av mätare,
apparat eller dylikt vid abonnemang på gas, vatten, värme, elektrisk kraft,
teletjänst eller liknande.
Med servering förstås tillhandahållandet av mat, dryck eller annan serveringsvara
för förtäring på stället inom därför iordningställd lokal eller
plats.
Som skattepliktig anses icke rengöring av möbler och annan lös egendom
i samband med rengöring av bostäder och andra lokaler.
Till skattepliktig tjänst under 5 hänföres även tjänst som avser inredning
av byggnad eller anläggning.
Tjänst som innebär bärgning räknas som transporttjänst.
Om den huvudsakliga verksamheten består i tillhandahållande av reklameller
annonstjänster föreligger skatteplikt för hela omsättningen i verksamheten.
Med annonsering avses ackvisition och utformning av annons samt införande
av annons, dvs. upplåtelse av annonsutrymme i tidning eller annan
publikation eller i s. k. ljustidning.
19
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
till 11 §.
Undantaget under 3 gäller direkta transporter till eller från utlandet. Sker
särskild transport av export- eller iinportgods helt inom landet, föreligger
skattepliktig transporttjänst.
till 14 §.
I beskattningsvärdet ingår i förekommande fall även annan statlig skatt
eller avgift än mervärdeskatt.
Med vederlag avses vid omsättning mot kontant betalning den erhållna
likviden minskad med rabatt som direkt avgår från likviden och vid annan
omsättning det pris som överenskommits vid avtalets ingående enligt då
utfärdad faktura eller annan handling. I vederlaget skall inräknas avbetalningstillägg,
finansieringstillägg, ränta och annat pristillägg som skall erläggas
av köparen enligt avtalet. Utställes i samband med avtalet växel eller
annat skuldebrev för betalningen, utgöres det avtalade priset av belopp enligt
sådan handling med tillägg av kontant likvid som därutöver erlagts. Detta
gäller även om lägre pris anges i faktura eller liknande handling.
Vid beräkning av beskattningsvärde eller skattepliktig omsättning får
avdrag icke göras för s. k. villkorlig rabatt som utgår vid betalning inom viss
tid. Ej heller får avdrag göras för diskonto vid diskontering av kundväxel.
Vid omsättning som innebär att ny eller renoverad bilmotor lämnas till bestämt
pris mot att en renoveringsbar bilmotor av samma slag tages i byte
utan särskild värdering, skall i beskattningsvärdet icke inräknas något
värde för den inbytta motorn. Vad nu sagts gäller även And annan jämförlig
omsättning.
Varas saluvärde bestämmes enligt ortens pris enligt samma grunder som
föreskrives i kommunalskattelagen.
Försäljning av vara i förening med varans inmontering i fastighet anses
i sin helhet som varuförsäljning, när vederlaget till minst 80 procent utgör
ersättning för varan. Vid sådan försäljning utgöres beskattningsvärdet således
av vederlaget för både vara och inmontering.
Utgår gemensamt vederlag för såväl skattepliktig som icke skattepliktig
omsättning bestämmes beskattningsvärdet genom uppdelning av vederlaget
efter skälig grund.
Vid försäljning av byggnad och mark bestämmes det på byggnaden belöpande
vederlaget, varav beskattningsvärdet utgör 60 procent, till skillnaden
mellan hela vederlaget och saluvärdet av marken vid försälj ningstillfället.
Uttages del av byggnad bestämmes beskattningsvärdet till skälig del
av beräknat saluvärde för hela byggnaden.
Med monteringsfärdigt hus förstås hus avsett för stadigvarande bruk,
som för uppförande på fast grund levereras antingen i form av färdigställda
byggnadselement, innefattande fullständig sats av bjälklags-, vägg- och takkonstruktioner
med tillhörande beklädnads- och isoleringsmateriel samt
byggnadssnickerier, eller på motsvarande sätt färdigmonterat.
Med begagnad personbil förstås enligt denna förordning sådan personbil
och sådan med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustad lastbil
med tjänstevikt ej över 1 800 kilogram, som utgör eller tidigare utgjort
inventarium i rörelse, jordbruk eller skogsbruk eller personligt lösöre och
som av denna anledning är eller varit införd i bilregister eller bilreservregister
enligt bestämmelserna i vägtrafikförordningen den 28 september
1951 (nr 648).
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
till 15 §.
Kreditnota som avses i fjärde stycket och som medför rätt till minskning
av säljarens skattepliktiga omsättning, medför motsvarande minskning
av ingående skatt för köparen.
till 18 §.
Faktura eller motsvarande handling skall utöver beskattningsvärde och
skattebelopp innehålla uppgift om kundens namn och adress eller annan
för kundens identifiering godtagbar angivelse, transaktionens art samt platsen
för varas mottagande.
till 17 §.
Avdrag för ingående skatt skall styrkas av skattedebitering på inköpsfaktura,
avräkningsnota eller motsvarande handling om icke säljaren enligt
16 § tredje stycket är undantagen från skyldighet att på sådan handling
ange skattens belopp.
Avdragsrätten för ingående skatt på driftkostnader för personbil som
utgör inventarium i skattskyldigs verksamhet omfattar alla sådana kostnader
oavsett om fordonet helt eller endast delvis användes i verksamheten.
Avser ingående skatt i annat fall endast delvis sådant förvärv som omfattas
av avdragsrätten eller endast delvis verksamhet som omfattas av skyldighet
att erlägga mervärdeskatt, skall beloppet av den avdragsgilla ingående
skatten bestämmas genom uppdelning efter skälig grund när annat ej följer
av 18 § tredje stycket.
Kan det styrkas att vid leverans av vara till skattskyldig här i landet
skatt erlagts för utländsk leverantörs räkning vid varans införsel, föreligger
avdragsrätt för köparen med belopp motsvarande den av tullmyndigheten
uttagna skatten, om avdragsrätt förelegat om köparen själv erlagt skatten.
till 58 §.
Skattskyldighet vid införsel föreligger oberoende av om den införda
varan inköpts i utlandet eller förts in av annan anledning, exempelvis som
gåva eller lån. Skattskyldighet föreligger dock icke vid införsel under omständigheter
som medför frihet från skatt enligt bestämmelserna i 1 § förordningen
den 13 maj 1960 (nr 396) om frihet från införselavgift i vissa fall
eller i förordningen den 29 juni 1966 (nr 394) om rätt för resande m. fl. att
införa varor tull- och skattefritt.
till 59 §.
Vid införsel av bil utgör skattesatsen alltid 10 procent av beskattningsvärdet.
Skattesatsen 10 procent motsvaras av 11,11 procent av beskattningsvärdet
exklusive skatt och skattesatsen 6 procent av 6,38 procent av samma
värde exklusive skatt.
till 75 §.
Saknar skattskyldig hemortskommun enligt 66 § kommunalskattelagen,
anses Stockholm som hemortskommun.
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 21
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969. Förordningens
bestämmelser gäller redan före ikraftträdandet i fråga om åtgärd som behövs
för eller avser förordningens tillämpning därefter. Vid tillämpning
av 61—63 §§ före den 1 januari 1969 gäller 74 § förordningen den 1 december
1959 (nr 507) om allmän varuskatt i tillämpliga delar.
I samband med ikraftträdandet iakttages i övrigt följande.
2. Förordningen gäller omsättning för vilken skattskyldighet enligt 4 §
inträder den 1 januari 1969 eller senare. Förordningen tillämpas vidare på
tillhandahållande dessförinnan, om skattskyldighet enligt förordningen om
allmän varuskatt skulle inträda efter utgången av år 1968.
3. Börjar första period för redovisning av mervärdeskatt under år 1969
icke den 1 januari skall första redovisningen av sådan skatt likväl omfatta
tid från och med denna dag till utgången av den första redovisningsperioden.
4. Byggnadsentreprenör och annan företagare som utför arbete på fastighet
får vid redovisning för mervärdeskatt avdraga allmän varuskatt som
belastar inneliggande lager av byggnadsmaterial den 31 december 1968.
Närmare bestämmelser härom meddelas av Konungen.
5. Genom denna förordning upphäves förordningen om allmän varuskatt.
Sistnämnda förordning gäller dock alltjämt i fråga om förhållanden som
hänför sig till tid före den 1 januari 1969. Härvid iakttages följande.
a) Sista perioden för redovisning av preliminär allmän varuskatt utlöper
för alla skattskyldiga den 31 december 1968. Redovisningen för denna
period skall lämnas senast den 18 januari 1969 eller den senare dag som
kan ha medgivits skattskyldig för redovisning av preliminär allmän varuskatt.
Den sista tilläggsdeklarationen för preliminär allmän varuskatt skall avse
tid från ingången av senast tilländalupna beskattningsår till och med den
31 december 1968. Tilläggsdeklarationen fogas vid den allmänna självdeklaration,
som den skattskyldige skall lämna år 1969. Föreligger icke
skyldighet att lämna självdeklaration, skall tilläggsdeklarationen lämnas
senast den 31 mars 1989 till länsstyrelsen i det län där den skattskyldiges
hemortskommun är belägen. Vad nu sagts om tilläggsdeklaration gäller
även justeringsuppgift.
b) Taxering till allmän varuskatt av skattskyldig som har att redovisa
preliminär sådan skatt skall ske sista gången år 1969. Taxeringen skall avse
den skattepliktiga omsättningen under tid från ingången av senast tilländalupna
beskattningsår till och med den 31 december 1968. Kostnadsersättning
enligt 49 § förordningen om allmän varuskatt bestämmes enligt
den skattepliktiga omsättningen, i förekommande fall den reducerade skattepliktiga
omsättningen, som redovisats i deklarationer för preliminär allmän
varuskatt för samma tid.
c) Taxering till allmän varuskatt för jordbruksprodukter skall sista
gången ske år 1969 eller det senare år, för vilket taxering till inkomstskatt
sker för beskattningsår som omfattar tid under år 1968. Taxeringen till allmän
varuskatt skall avse tid från ingången av senast tilländalupna beskattningsår
till och med den 31 december 1968.
Erforderlig uppgift för den sista taxeringen till allmän varuskatt för
jordbruksprodukter skall lämnas i den skattskyldiges självdeklaration till
ledning för den taxering som avses i första stycket.
d) Vid eftertaxering skall tid, för vilken sista taxering till allmän varuskatt
skett, anses som beskattningsår.
6. Bestämmelser om återföring av särskilt investeringsavdrag enligt för
-
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
ordningen den 15 mars 1968 (nr 87) om särskilt investeringsavdrag vid
taxering till statlig inkomstskatt meddelas av Konungen.
7. Ytterligare föreskrift som behövs för denna förordnings ikraftträdande
och för avvecklingen av den allmänna varuskatten meddelas av
Konungen.
2) Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 19 § taxeringsförordningen
den 23 november 1956 (nr 623)
Härigenom förordnas, att 19 § taxeringsförordningen den 23 november
19561 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
19 §.
(Föreslagen lydelse)
Riksskattenämnden består —------ — sådan egenskap.
Ordföranden skall -— — —---hos nämnden.
För envar —---—- — beträffande suppleanterna.
Förordnande såsom------var utsedd.
Ledamöter och----— —- — i konkurstillstånd.
Kungl. Maj :t -— ----— nämndens verksamhet.
Om nämndens sammansättning
och verksamhet vid handläggning av
ärenden enligt förordningen om allmän
varuskatt stadgas i samma förordning.
Om nämnden och dess verksamhet
vid handläggning av ärenden rörande
mervärdeskatt gälla särskilda bestämmelser.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969.
1 Senaste lydelse av 19 § se 1959:509.
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
23
3) Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juni 1951 (nr 442)
om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked
i taxeringsfrågor
Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 1 juni 1951 om rätt
att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor1 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1 §•
Riksskattenämnden må,-----
Vad ovan — ----------av
Om rätt att av riksskattenämnden
erhålla förhandsbesked i fråga, som
avser taxering till allmän varuskatt,
stadgas i förordningen om allmän
varuskatt.
---eller rättstillämpning.
fastigheten.
Om rätt att av riksskattenämnden
erhålla förhandsbesked i fråga rörande
mervärdeskatt föreskrives i
förordningen om mervärdeskatt.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969. Äldre bestämmelser
gäller dock alltjämt i fråga om förhandsbesked rörande taxering till allmän
varuskatt.
Motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen återfinns under
följande rubriker på nedan angivna sidor i propositionen.
Inledning, s. 25—30
Den allmänna varuskatten, s. 31—35
Mervärdeskatteprincipen m. m., s. 36—39
Vissa allmänna synpunkter m. m.
Utredningen, s. 39—40
Remissyttrandena, s. 40—41
Departementschefen, s. 41—45
Vissa allmänna tillämpningsfrågor
Utredningen, s. 45—61
Remissyttrandena, s. 61—63
Departementschefen, s. 63—66
Mervärdeskattens tillämpning inom fastighetsområdet och angränsande
områden
Utredningen, s. 67—78
1 Senaste lydelse av 1 § se 1962:195.
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
Remissyttrandena, s. 78—82
Departementschefen, s. 83—88
Beskattningsområdet
Utredningen, s. 89—101
Remissyttrandena, s. 101—105
Departementschefen, s. 105—-113
Skattskyldigheten
Utredningen, s. 113—116
Remissyttrandena, s. 116—120
Departementschefen, s. 120—123
Beskattningsvärde, skattedebitering, skattepliktig omsättning m. m.
Utredningen, s. 124—129
Remissyttrandena, s. 129—132
Departementschefen, s. 132—136
Avdragsrätten
Utredningen, s. 137—139
Remissyttrandena, s. 139—140
Departementschefen, s. 140—141
Beskattningsförfarandet
Utredningen, s. 141—146
Remissyttrandena, s. 146—152
Departementschefen, s. 152—160
Ikraftträdandet m. m., s. 160—165
Övriga frågor, s, 166—167.
Motionerna m. in.
Yrkanden med anledning av propositionen
1) motionerna I: 882 av herr Tistad m. fl. och 11: 1137 av herr Andersson
i Örebro in. fl.
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ger till känna vad som anförts
i motionerna;
2) motionerna I: 903 av herr Ahlmark och II: 1184 av herr Ullsten
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om utredning och förslag
beträffande undantag av böcker från mervärdeskatt;
3) motionerna 1:904 av herrar Torsten Andersson och Dahlén samt
II: 1185 av herrar Wedén och Hedlund
att riksdagen
I. antar förslaget till förordning om mervärdeskatt med de ändringarna
att 8, 22, 28 och 49 §§ erhåller följande lydelse:
25
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
8 §•
Från skatteplikt---—• utgivares räkning,
8) konstverk, som är hänförligt till tulltaxenummer 99.01—99.03, när
konstverket säljes eller uttages av upphovsmannen eller införes till landet
av honom eller för hans räkning,
9) vatten från—— —om tobaksskatt.
(Se vidare anvisningarna.)
22 §.
Skattskyldig som icke är undantagen från redovisningsskyldighet enligt
6 § första stycket skall utan anmaning lämna uppgift (deklaration) för
mervärdeskatt för varje verksamhet för vilken han blivit särskilt registrerad.
Deklaration lämnas för varje redovisningsperiod under vilken verksamheten
bedrives. Redovisningsperiod omfattar två kalendermånader. Redovisningsperioder
är januari och februari, mars och april, maj och juni,
juli och augusti, september och oktober samt november och december.
För exportföretag, som enligt 49 § regelmässigt är restitutionsberättigat,
kan länsstyrelsen efter ansökan medge att redovisningsperioden bestämmes
till en månad. När särskilda skäl föreligger kan länsstyrelsen i fråga om
viss skattskyldig besluta att redovisningsperioderna tills vidare skall vara
perioderna januari—april, maj—augusti och september—december eller att
redovisningsperiod skall utgöra halvt eller helt kalenderår.
Deklaration skall lämnas till länsstyrelsen i det län, där den skattskyldige
registrerats, senast den 18 i andra månaden efter utgången av den redovisningsperiod
som deklarationen avser eller, när redovisningsperioden
utgör halvt eller helt kalenderår, den 18 i fjärde månaden efter utgången av
redovisningsperioden. Om synnerliga skäl föreligger kan Konungen eller
myndighet som Konungen bestämmer medge att skattskyldig eller grupp av
skattskyldiga får lämna deklaration senare än som nu nämnts.
Deklaration skall---— fastställt formulär.
Efter anmaning---är deklarationsskyldig.
Bestämmelserna i---för mervärdeskatt.
28 §.
För kontroll —-—— eller uppgiftsskyldig.
I fråga om skatterevision gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om
taxeringsrevision i 56—58 §§ taxeringsförordningen.
Vad som föreskrives om förste taxeringsintendenten i 56—58 §§ taxeringsförordningen
skall i fråga som rör skatterevision gälla chefen för mervärdeskattekontoret.
49 §.
Överstiger ingående -— --överskjutande beloppet.
Understiger skillnaden---sista stycket.
Skattskyldig som---ingående skatt.
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
Överstiger skatt som skattskyldig betalt för viss redovisningsperiod skatten
enligt beslut om fastställelse, återbetalar länsstyrelsen det överskjutande
beloppet. Detta sker i normalfallet 14 dagar efter det deklaration inkommit.
Utbetalningen skall dock verkställas senast efter 28 dagar räknat från
deklarationens ankomstdatum.
Den som--- — för mycket.
Bestämmelserna i---tillämpliga delar.
II. beslutar, att skattskyldighet skall gälla för offentlig myndighet och
affärsdrivande verk som till annan tillhandahåller skattepliktiga varor och
tjänster, och uppdrar åt vederbörande utskott att utarbeta erforderlig författningstext,
III. anvisar ett belopp intill 1,5 milj. kr. att av Kungl. Maj:t användas för
ersättning till vissa intresseorganisationer för informationsarbete som dessa
utför angående mervärdeskattens utformning och praktiska tillämpning,
samt
IV. i skrivelse till Kungl. Maj :t begär
a) att möjligheterna undersöks att få berörda intresseorganisationer att
medverka i informationsarbetet angående mervärdeskattens utformning och
praktiska tillämpning, och
b) att vad som i övrigt anförts i motionerna angående information om
mervärdeskatten beaktas;
4) motionerna 1:905 av herrar Bengtson och Wikberg samt II: 1164 av
herr Börjesson i Glömminge m. fl.
att riksdagen undantar turisthotellens rum från mervärdeskatt, och att
utskottet utarbetar härför erforderlig författningstext;
5) motionerna 1:906 av herr Enarsson och 11:1170 av herr Lothiaus
m.fl.
att riksdagen vid behandlingen av propositionen beslutar
a) att länsstyrelse — när särskilda skäl föreligger i fråga om viss skattskyldig
— skall äga besluta att redovisningsperiod må fastställas till kortare
tid än 2 månader, dock inte kortare än 10 dagar,
b) att återbetalning av skatt skall ske inom 10 dagar efter det deklarationen
inkommit till länsstyrelsen om ej särskilda skäl talar däremot,
c) att utskottet utarbetar erforderlig författningstext;
6) motionerna 1:907 av herr Karl-Erik Eriksson m. fl. och 11:1192 av
herr Öhvall m. fl.
att riksdagen beslutar att ersättning för redovisning av mervärdeskatt
skall utgå i enlighet med vad som i motionerna föreslagits, samt att utskottet
utarbetar erforderlig författningstext;
7) motionerna I: 908 av herr Karl-Erik Eriksson m. fl. samt II: 1190 av
herrar Öhvall och Jonsson
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ger till känna vad som anförts i
motionerna;
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 27
8) motionerna 1:909 av herrar Fälldin och Axel Kristiansson samt II:
1163 av herr Boo
att riksdagen
a) beslutar att 62 § i förslaget till förordning om mervärdeskatt skall
utgå, eller
b) för den händelse riksdagen finner att paragrafen inte bör utgå beslutar
att den skall erhålla följande lydelse:
62 §.
Riksskattenämnden må, när så finnes erforderligt för att tillgodose det i
61 § angivna syftet och frågan icke finnes vara av beskaffenhet att böra,
efter därom gjord ansökan, prövas i den ordning 63 § stadgar, meddela
bindande förklaring huruvida viss vara, varugrupp, byggnad eller tjänst är
skattepliktig enligt denna förordning.
Mot beslut om bindande förklaring får talan ej föras.
9) motionerna I: 910 av herr Holmberg m. fl. och II: 1162 av herr Bohman
m. fl.
att riksdagen
a) beslutar, att energiskatten skall avvecklas fr. o. m. ingången av 1969
och att det energibeskattade området i stället beskattas genom en mervärdeskatt,
b) på grund härav antar det framlagda förslaget till förordning om mervärdeskatt
dels
med de ändringarna, att 2, 8 och 11 §§ och anvisningarna till 8 och
10 §§ erhåller följande lydelse:
2 §•
Skattskyldig är den som inom landet i yrkesmässig verksamhet omsätter
1) skattepliktig vara, byggnad eller tjänst,
2) vara som anges i 8 § 1—4, tjänst som avser vara som nu nämnts eller
tjänst som anges i 11 § 1, 3 eller 4.
Skattskyldig är---genom utförsel.
När särskilda —---stycket föreligger.
Om skatt — -— — 60 §§.
(Se vidare anvisningarna.)
8 §■
Från skatteplikt undantages
1) fartyg för---dennes räkning,
2) krigsmateriel som — — — statens räkning,
3) läkemedel som--— eller försäljning,
4) allmän nyhetstidning,
5) medlemsblad och---arbetshindrade medlemmar,
28
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
6) personaltidning, program---utgivares räkning,
7) konstverk, som —- --hans räkning,
8) varulager, inventarium--— liknande förfarande,
9) tullfri trycksak —---— utan vederlag,
10) spritdryck, vin,---om tobaksskatt.
(Se vidare anvisningarna.)
It §•
Från skatteplikt---sådan bärgning,
5) införing av annons i tryckalster som är undantaget från skatteplikt enligt
8 § 5 eller 6 eller av annons, som avser reklam för skattepliktig vara eller
tjänst för utländsk annonsörs räkning,
6) visning av----Svensk bilprovning.
(Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar
till 8 §.
Undantaget för fartyg gäller---skattepliktig vara.
Undantaget för fartyg för ----detta ändamål.
Undantaget för livräddningskryssare ---- — af skeppsbrutne.
Undantaget för allmän---varje vecka.
Undantaget för periodisk publikation under 5 gäller svenskt och utländskt
alster av angivet slag, som enligt utgivningsplan utkommer med normalt
minst fyra nummer om året. Till sammanslutning med huvudsakligt syfte
att verka för idrottsligt ändamål hänföres endast sammanslutning som är
ansluten till Sveriges riksidrottsförbund eller Svenska korporationsidrottsförbundet
eller är representerad inom Sveriges olympiska kommitté. Som
försvarsfrämjande sammanslutning räknas endast sammanslutning som
anges i 1 § punkt 1 kungörelsen den It december 1953 (nr 737) angående
frivillig försvarsverksamhet eller som har till uppgift att stödja hemvärnets
verksamhet.
till 10 §.
Tjänst under---är skattefri.
Som skattepliktig uthyrning anses icke tillhandahållande av apparat eller
dylikt vid abonnemang på teletjänst eller liknande.
Med servering---eller plats.
Som skattepliktig---andra lokaler.
Till skattepliktig---eller anläggning.
Tjänst som---— som transporttjänst.
Om den —--i verksamheten.
Med annonsering---s. k. ljustidning.
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1963 29
dels med de ändringarna i de föreslagna övergångsbestämmelserna, att de
bestämmelser, som intagits under punkt 7, införs såsom en ny punkt 8, och
att punkterna 7 och 8 erhåller följande lydelse:
7. Genom förordningen om mervärdeskatt upphäves även förordningen
den 31 maj 1957 om allmän energiskatt (nr 262) med verkan från och med
den 1 januari 1969.
8. Ytterligare föreskrift som behövs för denna förordnings ikraftträdande
samt för avvecklingen av den allmänna varuskatten och energiskatten
meddelas av Konungen.
c) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer, att Kungl. Maj :t i samband
med en allmän skattereform på grundval av allmänna skatteberedningens
förslag och vad motionärerna i olika motioner anfört förelägger riksdagen
förslag om avveckling av de i motionerna angivna punktskatterna;
10) motionerna 1: 911 av fru Hultell och fröken Stenberg samt II: 1171
av herr Nordgren och fröken Wetterström
att riksdagen beslutar att hotellrum och rum för resande skall vara undantagna
från i propositionen föreslagen beskattning;
11) motionerna 1:912 av herrar Gösta Jacobsson och Enarsson samt
II: 1180 av herrar Söderström och Thylén
att riksdagen
a) beslutar att i den föreslagna förordningen om mervärdeskatt intas
bestämmelser om rätt till särskild kostnadsersättning för de skattskyldiga
som enligt nu gällande förordning om allmän varuskatt skall gottskrivas
sådan ersättning,
b) beslutar om en utredning med direktiv att utforma regler om ersättning
till övriga skattskyldiga för det arbete som dessa enligt förslaget åläggs
utföra som uppbördsmän för mervärdeskatten, samt
c) om dessa förslag icke skulle godkännas fastställer en längre respittid
för deklarations avgivande och skattens inbetalning än den i propositionen
angivna;
12) motionerna I: 913 av herrar Gösta Jacobsson och Enarsson samt
II: 1181 av herr Söderström m. fl.
att riksdagen beslutar att punkt 1 av anvisningarna till 2 § i förslaget till
förordning om mervärdeskatt skall ha följande lydelse:
Anvisningar
till 2 §.
1. Verksamhet anses---— enligt kommunalskattelagen.
Verksamhet som statligt eller kommunalt organ bedriver räknas som yrkesmässig
även om tillhandahållande av skattepliktig vara eller tjänst endast
sker till annat statligt eller kommunalt organ.
Riksskattenämnden må när särskilda skäl därtill föreligger efter ansökan
30
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
av statlig eller kommunal myndighet besluta att verksamheten eller viss del
därav icke skall räknas som yrkesmässig.
13) motionerna 1:914 av herr Lundberg samt II: 1174 av herrar Nordgren
och Oskarson
a) att riksdagen beslutar att förordningarna om den särskilda varuskatten
på choklad- och konfektyrvaror och på tekniska preparat, försäljningsskatten
på guldsmedsvaror och knutna mattor samt pälsvaruskatten upphör
att gälla från den 1/1 1969,
b) att uttagsprocenten för mervärdeskatten fastställs till 10,7 % i stället
för i propositionen föreslagna 10 %, vilket motsvarar ett pålägg av 12 % i
stället för beräknade 11,1 %, samt
c) att utskottet utarbetar erforderlig författningstext;
14) motionerna I: 915 av herr Lundberg och 11:1183 av herr Turesson
att riksdagen beslutar att tjänster som avser rumsuthyrning i hotellrörelse
och liknande rörelse samt personbefordran skall befrias från mervärdeskatt,
och att utskottet utarbetar förslag till erforderlig författningstext;
15) motionerna 1:916 av herrar Lundberg och Stefanson samt 11:1167
av herrar Jonsson och Nordgren
att riksdagen beslutar att gränsvärdet för redovisningsskyldighet sätts vid
6 000 kr. skattepliktig omsättning;
16) motionerna I: 911 av herr Möller m. fl. och II: 1179 av herr Persson
i Skänninge
att riksdagen beslutar att sådana ekonomiska föreningar och aktiebolag,
som avses i 32 § tredje stycket sparbankslagen, undantas från skattskyldighet;
17)
motionerna I: 919 av herrar Harald Pettersson och Fälldin samt
II: 1168 av herrar Josef son i Arrie och Boo
att riksdagen antar förslaget till förordning om mervärdeskatt med den
ändringen att 10 § erhåller följande lydelse:
10 §.
Tj änst är---tj änsten avser
1) skattepliktig vara och innefattar tillverkning på beställning, uthyrning,
servering, formgivning, montering, reparation, kontroll, inseminering,
analys, underhåll, ändring eller rengöring,
2) mark och innefattar undersökning, planering, jordförbättring, jordbearbetning,
schaktning, sprängning, borrning, dränering, utfyllning eller
gtbeläggning,
3) växande skog, odling eller annan växtlighet och innefattar röjning,
plantering, uppskattning, märkning, gödsling, beskärning, gallring, avverkning,
sådd, skörd eller växtskydd,
4) byggnad, annan---liknande verksamhet,
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 31
8) automatisk databehandling, skrivbyrå-, bokföring sby rå- eller revisionsby
råverksamhet,
9) reklam eller annonsering.
(Se vidare anvisningarna.)
18) motionerna I: 920 av herr Stefanson och II: 1176 av herr Nordgren
in. fl.
att riksdagen beslutar att utvidga skattskyldigheten till att gälla även den
i motionerna berörda statliga och kommunala verksamheten;
19) motionerna 1:921 av herrar Stefanson och Lundberg samt II: 1175
av herr Nordgren m. fl.
att riksdagen
a) avslår propositionens förslag om mervärdeskatt för begagnade personbilar
samt
b) förordar att begagnade personbilar undantas från mervärdeskatt med
bibehållen motsvarande kompensation i form av oförändrad personbilsaccis
eller —- vid eventuell uppräkning av procenttalet för mervärdeskatt ■— motsvarande
anpassning av personbilsaccisen;
20) motionerna I: 922 av herrar Stefanson och Lundberg samt II: 1172 av
herr Nordgren
att riksdagen beslutar att tandtekniska arbeten undantas från mervärdeskatt;
21)
motionerna 1:923 av herr Stefanson m. fl. samt II: 1173 av herrar
Nordgren och Jonsson
att riksdagen beslutar att tidsfristen för avgivande av deklaration utökas
i enlighet med vad som föreslagits i motionerna och att utskottet utarbetar
erforderlig författningstext;
22) motionerna I: 924 av herr Stefanson in. fl. och II: 1177 av herr Nordgren
m. fl.
att riksdagen beslutar att kostnadsersättning åt skattskyldiga för mervärdeskatt
skall utgå efter i motionerna angiven skala samt att utskottet
utarbetar förslag till erforderlig författningstext;
23) motionerna I: 926 av herr Svenungsson samt II: 1178 av herrar Nordstrandh
och Björkman
att riksdagen beslutar att böcker och musikalier (noter) undantas från
mervärdeskatt samt att utskottet utarbetar härför erforderlig författningstext;
24)
motionerna I: 927 av herrar Svenungsson och Helge Karlsson samt
II: 1189 av herr Åberg m. fl.
att riksdagen i skrivelse till riksskattenämnden eller annan vederbörlig
myndighet framhåller att vid utformning av tillämpningsföreskrifterna för
förordningen för mervärdeskatten särskild hänsyn tas till de för yrkesfiskarna
gällande förhållandena;
32
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
25) motionerna I: 928 av herrar Tistad och Karl-Erik Eriksson samt
II: 1191 av herr Öhvall m. fl.
att riksdagen beslutar om undantag från skatteplikt med bibehållen avdragsrätt
för transport av avliden i härför avsedd bil eller kommunikationsmedel
samt att utskottet utarbetar erforderlig författningstext;
26) motionerna I: 929 av herrar Tistad och Ernulf samt II: 1188 av herr
Werbro m. fl.
att riksdagen beslutar att i 8 § i den föreslagna förordningen om mervärdeskatt
dels
skall införas en ny punkt betecknad 8 av följande lydelse:
8) tandproteser samt individuellt avpassade apparater för ortodontiska,
käkortopediska och kälckirurgiska behandlingar,
dels punkterna 8)—12) skall betecknas 9)—13);
27) motionerna I: 931 av herrar Tistad och Erik Filip Petersson samt
II: 1186 av herr Werbro
att riksdagen beslutar
dels att 8 § i den föreslagna förordningen om mervärdeskatt skall erhålla
följande lydelse:
8 §.
Från skatteplikt undantages
1) fartyg för yrkesmässigt fiske, bogserbåt, livräddningskryssare samt
del, tillbehör och utrustning därtill, annat fartyg med nettodräktighet av
minst 20 registerton, dock icke lustfartyg, ävensom luftfartyg för yrkesmässig
person- eller godsbefordran,
2) krigsmateriel som — ---om tobaksskatt.
(Se vidare anvisningarna.)
dels att anvisningarna till 8 § skall ha följande lydelse:
Anvisningar
till 8 §.
Undantaget för---skattepliktig vara.
Undantaget för —------detta ändamål.
Undantaget för livräddningskryssare samt del, tillbehör eller utrustning
därtill gäller endast fartyg som ställes till förfogande för Svenska sällskapet
för räddning af skeppsbrutne samt del, tillbehör och utrustning som säljes
till sådant fartygs ägare eller införes till landet för dennes räkning.
Undantaget för---av butiksvara.
Undantaget för---—■ varje vecka.
Undantaget för---hemvärnets verksamhet.
28) motionerna I: 932 av herrar Tistad och Erik Filip Petersson samt II:
1187 av herr Werbro
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om förslag till 1969 års
33
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
vårriksdag om upphävande fr. o. in. den 1 juli 1969 av 8 § 2 i den föreslagna
förordningen om mervärdeskatt;
29) motionerna I: 933 av herr Tistad m. fl. och II: 1182 av herr Thylén
in. fl.
dels att riksdagen med ändring av vad som föreslås i propositionen beslutar
att utövare av hamnrörelse skall betraktas som skattskyldig men att
hamntjänster skall undantas från skatteplikt,
dels att riksdagen beslutar att svensk frihamn i mervärdeskattetekniskt
avseende är att jämställa med utlandet, och
dels att utskottet utarbetar erforderlig författningstext;
30) motionerna I: 934 av herr Wanhainen m. fl. och II: 1169 av herr Kellgren
m. fl.
att riksdagen beslutar att 8 § i den föreslagna förordningen om mervärdeskatt
skall erhålla följ ande lydelse:
8 §•
Från skatteplikt undantages
1) fartyg för---- -— utgivares räkning,
8) konstverk, som är hänförligt till tulltaxenummer 99.01—99.03, när det
säljes eller uttages av upphovsmannen eller införes till landet av honom eller
för hans räkning,
9) vatten från---om tobaksskatt.
(Se vidare anvisningarna.)
31) motionerna I: 935 av herr Werner och II: 1165 av herr Hermansson
m.fl.
att riksdagen avslår propositionen;
32) motionen I: 918 av herr Ferdinand Nilsson
att riksdagen avslår propositionen och i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer
om nytt förslag till innevarande års riksdag avseende allmänna varuskattens
ersättande med en i enlighet med statsverkets behov avvägd utbyggd
punktbeskattning av lyxvaror, kompletterad med en skälig beskattning
av umbärliga varor under beaktande av i motionen anförda synpunkter;
33) motionen I: 925 av herr Sveningsson
att riksdagen beslutar att begagnade bilar skall vara befriade från mervärdeskatt
samt att utskottet utarbetar erforderlig författningstext;
34) motionen I: 930 av herrar Tistad och Lundström
att riksdagen beslutar att punkt 4 av anvisningarna till 2 § i den föreslagna
förordningen om mervärdeskatt skall erhålla följande lydelse:
3 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 45
34 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
Anvisningar
till 2 §.
4. Som export räknas bl. a. omsättning av vara eller tjänst på fartyg och
luftfartyg i utrikestrafik samt, i den mån Konungen ej annorlunda förordnar,
omsättning som innebär försäljning eller uttag av vara eller tillhandahållande
av tjänst till eller för bruk på sådant fartyg eller luftfartyg. Vidare
räknas exempelvis arkitektarbete som avser anläggning utom landet till export.
35) motionen II: 1166 av herrar Johansson i Skärstad och Johansson i
Växjö
att riksdagen beslutar att ved skall undantas från mervärdeskatt och att
utskottet utarbetar erforderlig författningstext.
Motionerna 1:904 och 11:1185 har hänvisats såvitt de avser anvisande
av anslag till statsutskottet och i övrigt till bevillningsutskottet.
Till utskottet har vidare inkommit framställningar från ett antal organisationer
och enskilda.
Yrkanden vid riksdagens början
36) motionerna 1:129 av herrar Wallmark och Blomquist samt II: 169 av
herr Nordstrandh m. fl.
att riksdagen beslutar att fr. o. m. den 1 juli 1968 undanta böcker från
den allmänna varuskatten och sålunda antar följande
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den
1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt
Härigenom förordnas, att 10 § 1 mom. förordningen den 1 december 1959
om allmän varuskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
10 §.
1 mom. Från skatteplikt undantagas följande varor.
1. Utsäde, fröer, — —■ — och växtskyddsmedel.
2. Levande djur, —--liknande affärer.
3. Drivmedel och andra bränslen.
4. Jord, sand,---krossat skick.
5. Fiskefartyg, bogserbåtar---— till luftfartyg.
6. Krigsmateriel, som---— statens räkning.
7. Böcker, allmänna nyhetstidningar, så ock periodiskt utgivna medlemsblad,
personaltidningar och liknande publikationer i den mån de tillhanda
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 35
hållas utan särskild avgift, ävensom andra periodiskt utgivna publikationer,
om dessa väsentligen framstå såsom organ för sammanslutningar med huvudsakligt
syfte att verka för religiösa, nykterhetsfrämjande, politiska, idrottsliga
eller för svar sfrämjande ändamål eller att företräda vanföra eller
eljest arbetshindrade medlemmar.
8. Läkemedel, som ——— sådant tillhandahållande.
9. Spritdrycker och---om tobaksskatt.
10. Konstverk, hänförliga — •—— sådant tillhandahållande.
11. Tullfria tryckalster---utan vederlag.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1968.
37) motionerna I: 385 av herr Stefanson m. fl. och II: 488 av herr Nordgren
m. fl.
att riksdagen i skrivelse till Kungl Maj :t hemställer om att försäljningsskatten
på guldsmedsvaror avvecklas omgående eller i vart fall i samband
med övergången till mervärdeskatt;
38) motionerna 1:391 av herr Werner och 11:479 av herr Karlsson i
Huddinge m. fl.
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om utredning och
förslag om differentierad, progressiv konsumtionsbeskattning i enlighet med
vad som i motionerna anförts;
39) motionerna 1:630 av herrar Bengtson och Dahlén samt 11:825 av
herrar Wedén och Hedlund
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om förslag till en allmän
skattereform innefattande bl. a. en fortsatt reformering av den indirekta
beskattningen, innebärande bl. a. en utrensning av vissa punktskatter;
40) motionerna 1: 633 av herr Holmberg m. fl. och II: 795 av herr Bohman
in. fl.
att riksdagen bl. a. i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer, att Kungl.
Maj :t tillsätter en allsidigt sammansatt utredning med uppdrag att göra en
skyndsam översyn av allmänna skatteberedningens betänkande rörande ett
nytt skattesystem och framlägger härav föranledda förslag;
41) motionerna I: 646 av herr Stefanson m. fl. och II: 792 av herr Berglund
in. fl.
att riksdagen beslutar, att anvisningarna till 12 § förordningen den 1 december
1959 (nr 507) om allmän varuskatt skall erhålla följande ändrade
lydelse:
Anvisningar
till 12 §.
Verksamhet anses som yrkesmässig, om inkomst av verksamheten enligt
kommunalskattelagen är att hänföra till intäkt av rörelse. Även annan verksamhet
anses som yrkesmässig, om den innefattar icke enbart tillfälligt till
-
36 Bevillningsutskottets betänkande nr 4-5 år 1968
handahållande av skattepliktiga varor och tjänsteprestationer till konsument.
Tillhandahållande av — — —• för entreprenören.
Vid försäljning---å auktionen.
Med konsument---- som konsument.
Eftersom fastighet----— till konsumenter.
I fråga---till utgivaren.
Försäljning till -—:--av tjänsteprestation.
Med uttag---hans kontor.
42) motionerna I: 652 av herr Sandin m. fl. och II: 814 av herr Magnusson
i Borås m. fl.
att riksdagen vidtar sådana åtgärder, att vid behandling av propositionen
om mervärdeskatt de synpunkter beaktas som i motionerna framförts beträffande
punktskatterna;
43) motionerna I: 654 av herr Österdahl m. fl. och II: 801 av herr Gustafsson
i Stenkyrka m. fl.
att riksdagen beslutar att med verkan från den 1 juli 1968 avveckla den
statliga beredningsskatten på inom landet producerade fårskinn;
44) motionen II: 320 av herr Björkman och fru Sundberg
att riksdagen beslutar att fr. o. in. den 1 juli 1968 utvidga undantagen
från omsättningsskatt för de i förordningen om allmän varuskatt 10 § 1
mom. punkt 7 angivna tryckta skrifterna till att gälla även för musikalier
(noter);
45) motionen II: 819 av herr Rubin
att försäljningsskatten på guldsmedsvaror upphävs;
46) motionen II: 821 av herr Söderström m. fl.
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer att den särskilda
varuskatten på choklad och konfektyrer avvecklas omgående eller i vart fall
i samband med övergången till mervärdeskatt.
Motionerna I: 630 och II: 825 samt I: 633 och II: 795 behandlas i detta betänkande
endast i ovan angivna delar.
Motivering
Avslag på propositionen m. m.
I: 391 och II: 479
Allmänna skatteberedningen förordade utan särskild motivering att den
generella indirekta beskattningen skulle utvidgas och ägnade ingen uppmärksamhet
åt möjligheten av en progressiv konsumtionsbeskattning. Beredningen
förordade tvärtom en minskning av det element därav som vi
har i form av punktskatter på ett fåtal konsumtionsvaror.
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 37
En generell indirekt beskattning med användande av en enhetlig skattesats
är naturligtvis i och för sig enklare än en differentiering av skattesatsen.
Är man emellertid angelägen om att bibehålla och öka det progressiva
inslaget i vår beskattning torde det vara oundgängligt att undersöka möjligheterna
att införa en viss progressivitet också i konsumtionsbeskattningen.
Vad motionärerna åsyftar är att införa en progressiv beskattning av
främst konsumentkapitalvaror vid sidan av den generella indirekta beskattningen.
Progressiviteten skulle utformas så, att dyrare varor av angivna kategorier
skulle beskattas efter högre skattesatser. Det torde härvid vara
lämpligast att dra vissa värdegränser inom varje varukategori med olika
skattesatser. En sådan progressivitet torde av praktiska skäl behöva inskränkas
till branscher som saluför ett begränsat antal relativt dyra varor. Handeln
med alla livsmedel, kläder i normala prisklasser och över huvud relativt
billiga varutyper skulle således undantas.
Huruvida sådana progressiva konsumtionsskatter kan bakas in i nuvarande
allmänna varuskatt eller i ett eventuellt mervärde skattesystem bör
undersökas av en särskild utredning. I annat fall får dessa konsumtionsskatter
tas ut i form av punktskatter i handeln. :
I motionerna berörs även de kontrollåtgärder, som skulle erfordras på
grund av att man vid en progressiv konsumtionsbeskattning av antydd typ
måste kontrollera omsättningens fördelning på varor i angivna prisklasser.
Motionärerna anför bl. a. att lagstiftning om förbud att fortsätta rörelse vid
skattefusk sannolikt skulle verka starkt hämmande på benägenhet för fusk.
Konsumtionen av de varor som här främst skulle komma i fråga, nämligen
inventarier och fordon, torde 1967 ha uppgått till ett värde av ca 12 miljarder
kr., vartill kommer åtminstone någon del av beklädnadsområdet (pälsar
m. in.). Även om bara halva detta varuområde beskattas progressivt och
även om man bara räknar med en genomsnittlig skattesats av 10 %, skulle
ändå avkastningen ha blivit över 600 milj. kr. Detta är ungefär lika mycket
som den beräknade avkastningen av de punktskatter som allmänna skatteberedningen
ville avskaffa (exkl. energiskatt). Vid stigande inkomster och
levnadsstandard skulle dessutom avkastningen av en sådan progressiv konsumtionsbeskattning
öka snabbare än konsumtionen som helhet och den
allmänna omsättningsskatten.
Slutsatsen blir att om man vill ha ett skattesystem som i högre grad
än det nuvarande verkar ekonomiskt utjämnande är det angeläget att utreda
möjligheten att få till stånd någon form av progressivitet inom konsumtionsbeskattningen.
I: 935 och II: 1165
Den indirekta beskattningen är den orättvisaste av alla skatteformer. Om
alla varor, även de som hör till livets nödtorft, fördyras i samma mån drabbas
konsumenterna i omvänd proportion till bärkraften. Ju mindre inkomsterna
är desto mera kännbar blir beskattningen, medan den blir betydelse
-
38 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
lösare ju högre dessa är. De indirekta skatterna bär under efterkrigstiden
svarat för en stigande andel av statens skatteinkomster.
Övergången till mervärdeskatt innebär en skärpning av konsumtionsbeskattningen
även om skatteprocenten tills vidare blir oförändrad. Dels utvidgas
beskattningen till nya varor och tjänster, dels drabbas den offentliga
sektorn genom den nya arbetsgivaravgiften om 1 % på lönesumman. Det
blir offentliga serviceuppgifter som kommer att fördyras genom avgifter eller
skatter. Enligt finansdepartementets beräkningar kommer det enskilda näringslivet
genom slopandet av skatten på investeringsvaror att tjäna 770
milj. kr. om året. Härifrån skall dras vad den nya arbetsgivaravgiften betyder
för denna sektor av näringslivet, eller uppskattningsvis 574 milj. kr.
Nettoförtjänsten blir sålunda runt 200 milj. kr. Det blir konsumenterna
som får betala denna gratifikation till det enskilda näringslivet och speciellt
till de högrationaliserade storföretagen, för vilka arbetsgivaravgiften
betyder minst. I verkligheten har skatteomläggningen karaktären av omfördelning.
Genom att företagens investeringar slipper beskattningen blir denna
produktionsneutral, d. v. s. den påverkar inte produktionens kostnader. Den
kommer emellertid att ha betydelse för folks köpkraft. Detta kommer att
inbjuda till ett successivt högre skatteuttag i takt med ökade statsfinansiella
behov.
Det officiella motivet för kravet att slopa omsen på företagens investeringsvaror
är att man måste hjälpa upp industrins konkurrensförmåga
gentemot utlandet. Motivet är vilseledande av flera skäl. Vår handelsbalans
med utlandet visar ingen försämring. Trots en viss internationell konjunktursvacka
ökade vår export under fjolåret med över 6 %, vilket är mer än i
de flesta av våra konkurrentländer. För det andra kan kostnadsökningen
på våra exportvaror motverkas med andra medel än att vältra över skatter
från företagen på konsumenterna. Ett sådant medel är en sänkt räntenivå,
som skulle förbilliga investeringarna och dessutom också vara till gagn för
konsumenterna, inte minst via hyrorna.
I: 918
Från såväl administrativ synpunkt som med hänsyn till sociala skadeverkningar
innebär förslaget till mervärdeskatt — eller förslaget till allmän
arbetsgivaravgift — ingen förbättring. Härtill kommer att mervärdeskatten
innebär en orättvis subvention av exportindustrin på bekostnad av
den inhemska konsumtionen och de näringsgrenar som producerar huvudsakligen
för att tillgodose denna.
Från uppbördssynpunkt innebär mervärdeskatten att mer än 350 000
personer eller företag åläggs att inleverera skattemedlen utan ersättning av
statsverket.
Omsättningsskattens orättvisor och sociala skadeverkningar kvarstår och
utvidgas i icke ringa grad. Vid beskattningen bör rimlig hänsyn tas till skattebetalarnas
skattekraft och försörjningsbörda. I propositionen görs ett be
-
39
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
römvärt undantag i jakten på skatteobjekt. Ännu har inte principen släppts
att ren lyx såsom guldvaror och pälsverk skall punktbeskattas. Borde man
inte ha gått vidare enligt denna princip och lagt skatt på lyxvaror och på
vin och sprit samt, i den mån som behovet det föranledde, på nmbärliga varor
men gjort nödvändiga varor fria? Produkter av brödsäd, gryn, potatis,
mjölk och produkter av mjölk, smör, margarin, arbetskläder och arbetsskodon
borde inte beskattas.
Förslaget att företag med en årsomsättning av 10 000 kr. eller mindre
befrias från mervärdeskatt synes rimlig. Detta minimibelopp bör emellertid
avse endast skattepliktiga varor.
Avveckling av punktskatterna
I: 385 och II: 488
Tillsammans med den allmänna varuskatten och den särskilda kontrollstämpelavgiften
utgör de totala kostnaderna för skatte- och kontrollavgifter
ca 40 % av guldsmedsvarans pris. Till detta kommer icke oväsentliga kostnader
för redovisningsförfarandet.
Försäljningsskatten utgår inte enbart på råmaterialet utan även på den
arbetstid som nedlagts vid produktens framställning. Detta drabbar de konsthantverkare
som arbetar med ädelmetaller speciellt hårt, eftersom värdet av
deras produkter till största delen utgörs av konstnärens arbetsinsats.
Till de avsevärda kostnader som själva skatten utgör kommer de besvärliga
marknadsförhållanden som råder i branschen. Bland annat har
priserna på finsilver under det senaste halvåret stigit med ca 70 %.
Försäljningsskatten har även lett till att en omfattande illegal handel
förekommer. Så t. ex. försiggår en betydande smuggling av guldsmedsvaror.
Kvantiteten har uppskattats till ca 2 000 kg/år. Vidare förekommer mindre
nogräknade företag som på olika sätt kringgår skattebestämmelserna.
De liberala införselbestämmelserna för resande medför ett stort avbräck
för guldsmedsbranschen. Försäljningsskatt utgår nämligen inte för guldsmedsvaror
som resande från utlandet inför och ingen värdegräns förekommer.
Förutom det skattebortfall som de liberala tullbestämmelserna medför
tillkommer att ett mycket stort antal svenskar årligen under utlandsvistelser
i god tro köper ostämplade varor, som vid närmare granskning visar sig
vara undermåliga.
Den höga beskattningen på guldsmedsvaror gör att den skattefria försäljningen
ombord på flygplan och fartyg i internationell trafik ytterligare
försämrar de lojala guldsmedsföretagens konkurrenssituation. Den svenska
staten konkurrerar dessutom med de svenska guldsmederna med sin försäljning
av obeskattade guldsmedsvaror på statens järnvägars färja Trelleborg
—Sassnitz.
Allmänna skatteberedningens förslag till förmån för en allmän mervärde
-
40 Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1968
skatt byggde bland annat på att mervärdeskatten ger en neutral verkan i
både konsumtions- och konkurrenshänseende och att man för att nå detta
måste slopa punktskatterna. Vid remissbehandlingen har den föreslagna
punktskatteavvecklingen fått allmän anslutning. Bevillningsutskottet anförde
vid behandlingen av motioner i ämnet vid 1967 års vårriksdag att utskottet
delade motionärernas uppfattning att en avveckling av försäljningsskatten
bör komma till stånd.
Motionärerna anser att försäljningsskatten på guldsmedsvaror hör avvecklas
snarast möjligt. Vid beräkningen av de ekonomiska konsekvenserna
av en sadan avveckling bör man ta hänsyn till att den ökade försäljningen i
Sverige — som blir följden av en sådan avveckling — medför en ökad intäkt
av allmän varuskatt eller mervärdeskatt samt på längre sikt ökad inkomstskatt
på grund av ökad lönsamhet och ökad sysselsättning.
I: 630 och II: 825
I motionerna uppdras riktlinjer för en allmän skattereform. Beträffande
den indirekta beskattningen anser motionärerna att den föreslagna övergången
till mervärdeskatt är en betydelsefull åtgärd, men den ingår inte som
ett led i en större skattereform. Även om en sådan måste genomföras successivt
under en ganska lång övergångsperiod, bör dock de olika åtgärderna
ingå i en genomtänkt plan. Ändringar på enskilda punkter utan hänsynstagande
till andra skatteområden försvårar införandet av ett rationellt skattesystem.
Motionärerna anför att punktskatterna bör avvecklas successivt i den mån
de inte har en social eller medicinsk motivering eller används för finansiering
av vägar m. m. De nuvarande punktskatterna har i vissa fall föga rationella
verkningar. Även energiskatten bör avvecklas.
I: 633 och II: 795
Enligt motionärerna är det mer än någonsin angeläget att vi skapar ett
näringsvänligt klimat. De hinder för näringslivet som har sin grund i den
hittillsvarande ekonomiska politiken måste avlägsnas och ersättas med åtgärder
som verkar i positiv riktning. Ej minst gäller detta på beskattningens
område.
Huvudsyftet med skatteberedningens förslag om ett nytt skattesystem var
en ej oväsentlig omfördelning från direkt till indirekt skatt. Motionärerna är
tillfredsställda med regeringens visserligen senkomna beslut att föreslå en
övergång till mervärdeskatt. Å andra sidan framgår det av finansplanen att
något förslag till justeringar av våra höga marginalskatter ej är avsett. Men
ej nog därmed — energiskatten och övriga för näringslivet snedvridande
punktskatter skall bibehållas, och samtidigt skall, i en tid då den fulla sysselsättningen
utsätts för svåra påfrestningar, en särskild arbetsgivaravgift
införas.
Motionärernas alternativ till regeringens förslag rörande den indirekta
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 41
beskattningen kommer att presenteras i andra motioner. De vill dock redan
här anföra vissa synpunkter.
Ett av de väsentligaste felen med nuvarande generella varuskatt — den
s. k. omsen — är att den har kumulativa drag och bl. a. därför ej är konkurrensneutral.
Den är med andra ord ej en ren konsumtionsskatt. Omsen
drabbar sålunda även investeringar och vissa omsättningstillgångar. Att
denna extra kostnad kommer att påverka prissättningen är uppenbart, i
varje fall vad gäller den inhemska konsumtionen. Konsumenten får i själva
verket betala såväl öppen som dold oms. Existensen av denna skatteövervältringsprocess
låtsas finansministern ej om. En central förutsättning sägs
vara att reformen inte får leda till en kännbar omfördelning av skattebördan
från företagen till konsumenterna, varefter föreslås en särskild arbetsgivaravgift
av ungefär samma statsfinansiella effekt som den vilken nuvarande
oms på investeringsvaror har. Att även denna avgift i sin tur kommer att
övervältras bör framhållas.
Finansministerns resonemang är uppenbarligen ej hållbart. Det vederläggs
också av finansministerns egna experter i det hösten 1967 avgivna
betänkandet om indirekta skatter och arbetsgivaravgifter. De har dragit den
naturliga konsekvensen att i samband med förslaget om mervärdeskatt förorda
så stor höjning av skattesatsen att statens inkomster skulle bli oförändrade.
I princip motsvarar skillnaden i skattesatserna den dolda oms
som konsumenterna tidigare fått betala.
Ett undantag på detta område utgör givetvis exporten. Men detta är ett av
huvudskälen för en övergång till mervärdeskatt, alltså önskemålet att göra
exportindustrin mer konkurrenskraftig till gagn för vår byteshandel. Så
angeläget som detta är lär förbättringen för exportindustrin ingalunda kunna
tas som intäkt för en kompensatorisk belastning på näringslivet genom
en arbetsgivaravgift av den föreslagna storleken.
Mervärdeskatt föreslås utgå med samma skattesats som nuvarande oms,
vilket medför ett inkomstbortfall på 740 milj. kr. för helt år och 240 milj.
kr. för budgetåret 1968/69. Förslaget har sin motivering i den felaktiga uppfattningen
att nuvarande oms på investeringsvaror ej övervältras på konsumenterna
och står i strid med vad såväl allmänna skatteberedningen som
finansministerns egna experter i dessa frågor föreslagit. Arbetsgivaravgiften
skulle inbringa 750 milj. kr. för helt år och 240 milj. kr. för budgetåret 1968/
69. Denna avgift måste vara ägnad att ytterligare försvåra den rådande sysselsättningskrisen.
Allmänna skatteberedningen liksom den expertutredning inom finansdepartementet
som sedan ingången av 1965 bearbetat beredningens förslag
angående mervärdeskatt ansåg det självklart att energiskatten skulle avskaffas
i samband med mervärdeskattens införande och området för energiskalt
tas in under mervärdeskatten. Även denna omläggning skulle vara
till gagn för vår exportindustri. Därtill kan läggas att statens inkomster
42 Bevillningsutskottets betänkande nr ko år 1968
praktiskt taget ej skulle beröras av omläggningen. Skatteberedningen föreslog
vidare att de speciella punktskatterna på näringslivet skulle avskaffas.
Finansministern skjuter frågorna om energiskatten och punktskatterna på
framtiden. De besvärligheter som energiskatten vållar våra exportföretag
skall alltså bibehållas, trots att finansministern själv anser en av de väsentligaste
uppgifterna i dagens samhällsekonomiska läge vara att förbättra bytesbalansen.
Energiskatten beräknas inbringa ca 900 milj. kr. Härav anger
finansministern 450 milj. kr. som belöpande på näringslivet, medan beloppet
enligt våra på uppgifter från kontrollstyrelsen grundade beräkningar ej
torde överstiga 300 milj. kr. Det väsentliga synes enligt motionärerna emellertid
vara att en omläggning till mervärdeskatt även beträffande det energiskattebelagda
området skulle ulan ändring av skattesatsen tillföra staten
praktiskt taget samma inkomst som energiskatten.
Finansministern avser även att bibehålla de särskilda varuskatterna —
punktskatterna på guldsmedsvaror, pälsvaror, mattor, choklad- och konfektyrvaror,
kosmetika m. m. — i år beräknade till 415 milj. kr. Likaså skall
skatten på läskedrycker och lättöl bibehållas. Den torde inbringa ca 100
milj. kr. Skatteberedningen ville avskaffa även dessa skatter för att den
indirekta beskattningen i möjligaste mån skulle bli generell och snedvridningar
undgås. Då detta förutsätter en höjning av skattesatsen för mervärdeskatten
— om statsinkomsterna ej skall nedgå — må erinras om att
en höjning från 11,11 till 12 % kan beräknas inbringa ytterligare inemot
600 milj. kr.
I princip delar motionärerna skatteberedningens uppfattning i dessa frågor.
De vill dock beträffande punktskatterna notera att ett borttagande av
de särskilda varuskatterna samt skatten på lättöl och läskedrycker skulle
kräva en höjning av skattesatsen för mervärdeskatten från 11,11 till ca
12 %, låt vara att det inte skulle innebära någon höjning av den totala konsumtionsbeskattningen.
1: 652 och II: 8U
Vi står inför en grundläggande omvandling av den indirekta beskattningen
i landet. Denna omvandling, som bl. a. förutsätter omfattande administrativa
reformer, ger möjlighet att tekniskt tillgodose åtskilliga skattepolitiska
önskemål, som endast med svårighet kunnat förverkligas med hittillsvarande
beskattningsförfarande.
Det är angeläget, att man vid det reformarbete, som förestår, tillvaratar
alla möjligheter att erhålla ett samlat grepp över den indirekta beskattningen.
Det kan väl knappast råda delade meningar därom att det framstår som
i och för sig önskvärt, att beskattningen på konsumtionen i landet anordnas
på ett så enhetligt sätt som möjligt. Det nuvarande punktskattesystemet
är ur denna synpunkt synnerligen otillfredsställande. Det är sålunda
ett allmänt intresse, att den önskade enhetligheten åstadkoms. Punkt
-
43
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
skatternas årliga belopp utgör omkring 400 milj. kr. Ett inarbetande av dem
i mervärdeskatten skulle medföra en höjning av uttagsprocenten för sistnämnda
skatt med högst 0,8. Det behöver icke framhållas, att en sådan överflyttning
av beskattningen från en uppbördsform till en annan inte innebär
något ökat totalt skatteuttag. Däremot skulle överflyttningen få den i och
för sig eftersträvansvärda effekten att det skatteuttag som nu, på grund av
att det sker genom skattepålägg i produktionsledet, är i praktiken dolt för
allmänheten skulle komma till klart uttryck i uttaget av mervärdeskatt.
Av mera avgörande vikt är att punktskatterna visat sig ha negativa verkningar
såväl i fråga om allmänhetens möjlighet till fritt konsumtionsval
som i avseende på näringslivets konkurrensförhållanden särskilt såvitt gäller
konkurrensen gentemot utlandet.
Dessa synpunkter har utförligt utvecklats såväl av 1952 års kommitté
för indirekta skatter som av allmänna skatteberedningen i dess betänkande
till nytt skattesystem. Även bevillningsutskottet har redan 1963, på grund
av en motion om utredning rörande mervärdeskatt, gjort liknande konstateranden.
Motionärerna har i det föregående uppehållit sig huvudsakligen vid de
allmänt skattepolitiska aspekterna på frågan. Härtill kommer emellertid, att
ett inarbetande av punktskatterna i mervärdeskatten skulle medföra mycket
påtagliga administrativa fördelar särskilt för staten, som nu uppehåller en
särskild uppbörds- och kontrollorganisation för punktskatterna.
Det torde vara uppenbart, att en koncentration av beskattningen av våra
konsumtionsvaror till en enhetligt administrerad skatteform med enhetlig
skattesats skulle medföra totalt sett både billigare och effektivare skatteuppbörd
än som är fallet vid nu tillämpade uppdelning av förfarandet.
I detta sammanhang kan det förtjäna erinras om att finansministern i
1965 års finansplan vid behandling av frågan om personalbehovet vid införande
av mervärdeskatt uttalat att frågan är allvarlig mot bakgrund av
rådande rekryteringssvårigheter inom skatteadministrationen. Ett inarbetande
av punktskatterna i mervärdeskatten skulle vara till fördel även ur
denna synpunkt.
Motionärerna åberopar avslutningsvis en råd yttranden med liknande synpunkter
vid remissbehandlingen av det år 1967 avgivna betänkandet angående
mervärdeskatt.
1: 65b och II: 801
Önskvärdheten av en utökad får- och lammproduktion inom landet framfördes
under senare hälften av 1950-talet från såväl jordbrukets ekonomiska
föreningsrörelse som från olika allmänna organ. Motiveringarna för
detta var flera. Gödkalvsproduktionen började snabbt minska beroende på
att kalvarna lades till för ungnötsköttsproduktion. Konsumenterna behövde
en ersättningsvara och lammköttet ansågs som en synnerligen lämplig sådan.
År 1959 importerades till Sverige cirka 800 ton får- och lammkött. Vissa
44 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
jordbruksområden i landet med svaga betesmarker och sämre jordar samt
mindre s. k. icke bärkraftiga jordbruksenheter ansågs lämpliga för fårskötsel.
Styrkan i dessa motiveringar har ytterligare accentuerats med nuvarande
jordbrukspolitik. Därtill kommer att marker, som vid nedläggning av
jordbruk eljest skulle skogsplanteras, numera av naturvårdsskäl i vissa områden
anses böra hållas öppna, varvid fårskötseln kan bli en av utvägarna.
Propogandan för utökad får- och lammproduktion har resulterat i att genomsnittssiffran
73 000 st. för femårsperioden 1958—1962 ökat till 149 000
st. år 1966 eller med drygt 100 %. Trots en ökad lammköttskonsumtion har
importen av får- och lammkött under 1966 kunnat sjunka till 400 ton, men
denna fortfarande höga importsiffra visar att det finns ett fortsatt utrymme
för en ökad lammköttsproduktion i landet. Det kan nämnas att konsumtionen
fortsatt att öka från 0,3 kg tidigare år till 0,4 kg per capita under 1967.
Prisutvecklingen under 1967 på lammkött har emellertid visat ett betydande
prisfall jämfört med de tre närmast föregående åren. Därtill kommer
att det statliga prisstödet på ull, 2 kr. per kg, bortföll den 1 september 1967.
Lönsamheten för fårproducenterna har således väsentligt försämrats och
en stagnation eller t. o. m. tillbakagång av denna önskvärda produktion kan
befaras.
På Gotland — med dess förhållandevis stora områden med lämpliga fårbeten
— har produktionen utvecklats betydligt tidigare och snabbare än i
landet i övrigt. Cirka 30 % av hela landets produktion finns på ön och slaktsiffran
uppgick 1967 till 43 600 djur. Produktionen har drivits fram dels av
behovet av lämplig komplettering vid vissa jordbrukstyper, dels av att den
ansetts någorlunda lönsam på grund av det extra pristillägg som det gotländska
fårskinnet erhållit i egenskap av pälsvara. Att skinnet av det gotländska
utegångsfåret, en art av det svenska lantrasfåret, blivit erkänt som
en pälsprodukt är resultatet av ett av fårägarna, med stöd av sin slakteriförening
och Gotlands fåravelsförening samt hushållningssällskapet, målmedvetet
och skickligt bedrivet avelsarbete. År 1946 kunde cirka 3 700 skinn
eller 37 % av hela slakten sorteras som skinn av pälstyp med åtföljande
extra avräkningstillägg, 1958 uppgick antalet till 10 000 st. eller 69 % av
slakten och 1966 hade antalet pälsskinn stigit till cirka 30 000 st. eller till
74 % av slakten.
Omkring år 1945, då därtill lämpliga fårskinn började tillvaratas för
pälsändamål, uttogs vid berederierna en statlig beredningsskatt — en »iyxskatt»
— som intill år 1961 utgjorde kr. 1:75 per skinn. Denna beredningsskatt
har sedan successivt höjts och har för år 1968 fastställts till kr.
3: 70 per skinn. Dessa beredningsskatter betyder enbart för de gotländska
fårproducenterna ett avsevärt inkomstbortfall — under åren 1962—1967 tillsammans
cirka 650 000 kr. — men är också en belastning för fårskötseln
över huvud taget i landet, eftersom gotlandsfåret numera genom försäljning
av avelsdjur från Gotland finns inom flera regioner, exempelvis inom Kal
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 45
mar län och Västerbotten. Denna beredningsskatt på inom landet producerade
fårskinn borde enligt motionärernas mening helt borttas, detta dels
med hänsyn till anförda belastning på fårskötseln, dels med hänsyn till att
det, sedan glasskatten borttagits, icke på någon jordbruksprodukt som produceras
inom landet uttas »lyxskatt». Ett borttagande av skatten i fråga
torde ur statsfinansiella synpunkter betyda mindre men skulle för fårskötseln
innebära en välbehövlig stimulans.
En ytterligare synpunkt bör enligt motionärernas mening anföras. Importen
av islandsfårskinn av pälstyp, som fått en marknad i Sverige bl. a. tack
vare den av de svenska fårägarna bearbetade pälsmarknaden för fårskinn,
har under senare år starkt ökat. Enligt uppgift skulle importen av islandsfårskinn
under 1967 ha uppgått till cirka 125 000 st. Dessutom börjar fårskinn
importeras även från Finland. Dessa importerade skinn torde vara
av väsentligt lägre kvalitet än skinnen från det gotländska utegångsfåret men
utbjudes i marknaden som utegångsfårpälsskinn. Dessa skinn utgör en
allt svårare konkurrent till de inom landet producerade, beredda och förädlade
skinnen från det gotländska utegångsfåret. Något importskydd i form
av tull finns ej och dessutom uttas för islandsskinnen en lägre beredningsskatt
än för inom landet producerade skinn.
Ett bibehållande av »lyxskatt» på inom landet producerade fårskinn kan,
i förening med prisfall på köttet och ökande konkurrens från importerade
pälsskinn, medföra en icke önskvärd nedgång i får- och lammproduktionen
inom landet.
/: 90fr och 11: 1185
Olägenheterna med vissa punktskatter är påtagliga. Den främsta är att de
är socialt orättvisa. För den med stora inkomster spelar skatten ringa roll;
för den som har små inkomster och ändå vill köpa en punktskattebelagd vara
kan skatten vara ett avgörande hinder. Härtill kommer att punktskatterna
är konkurrenssnedvridande, att de diskriminerar de konsumenter som
föredrar punktskattebelagda varor och att de i många fall leder till betydande
administrativt krångel. 1 flera fall — kanske mest påtagligt i fråga
om guldsmedsskatten — förekommer i tämligen stor omfattning en illegal
handel, som försätter lojala företagare i en svår ställning. Både allmänna
skatteberedningen och de flesta remissinstanser uttalade sig för att flertalet
punktskatter borde avvecklas.
Propositionens förslag att bevara en särskild energiskatt och att undanta
det energiskattebelagda området från mervärdeskatt avviker från de riktlinjer
för mervärdeskatt som dragits upp inom EEC. Skatteberedningen förordade
en avveckling av denna skatt och införande av en beskattning av
elkraft och bränsle inom mervärdeskattens ram. Energiskatten verkar snedvridande
på valet mellan energikrävande och icke energikrävande produktionsmetoder.
Genom att något utjämningsskatteförfarande inte tillämpas
46
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
vid gränserna är energiskatten en pålaga som diskriminerar svenska företag
som arbetar i internationell konkurrens.
1:910 och II: 1162
Energiskatten drabbar till en del näringslivet och ökar dettas omkostnader.
Finansministern har angivit en siffra på 450 milj. kr. Enligt beräkningar
grundade på kontrollstyrelsens statistik kan man visserligen inte komma
högre än till 250 å 300 milj. kr. Det väsentliga är emellertid att det här är
fråga om omkostnader för näringslivet som till allra största delen övervältras
på konsumenterna. På grund härav finns det inte fog för finansministerns
uttalande att en övergång till mervärdebeskattning i fråga om det nu
energibeskattade området skulle motivera en ny belastning på näringslivet.
Av väsentlig betydelse är huruvida en sådan övergång skulle medföra en
minskning av statens inkomster vid ett bibehållande av den föreslagna
skattesatsen. Omfattande undersökningar med beaktande av den restitution
som kan ske för exportindustrins del ger vid handen att statens skatteinkomster
vid en totalbedömning inte skulle påverkas. Det inkomstbortfall
som uppkommer i samband med restitution för exportföretag kommer nämligen
praktiskt taget helt att uppvägas av de ökade intäkterna på vissa nu
energibeskattade områden. Vid sådant förhållande och då det måste anses
fördelaktigt — inte minst för exportindustrin i de s. k. skogslänen — att
energiskatten avlöses av mervärdeskatt, bör en sådan omläggning av den
indirekta beskattningen ske.
I och för sig hade det varit lämpligt att redan från början -— i enlighet
med skatteberedningens förslag — avskaffa vissa punktskatter, nämligen
den särskilda varuskatten på chokladvaror, skönhetsmedel m. in., försäljningsskatten
på guldsmedsvaror och äkta mattor, pälsvaruskatten, läskedrycksskatten
och skatten på lättöl. Viss höjning av procentsatsen för mervärdeskatten
skulle då erfordras. Frågan om en sådan höjning bör tas upp
i samband med en allmän skattereform.
I: 9U och II: 11U
Näringslivets organisationer, både de direkt berörda branschorganisationerna
och de centrala organisationerna, har samstämmigt begärt att punktskatterna
slopas. Därvid har anförts att beskattningen leder till en snedvridning
av konkurrensförhållandena, att gränsdragningssvårigheter förorsakar
en administrativ belastning, att svensk industri, som tillverkar punktbeskattade
varor, får en försvagad konkurrenskraft genom att en naturlig
utveckling på hemmamarknaden hämmas, att den ökade resetrafiken gjort
det mer angeläget än någonsin att slopa punktskatterna för att inte stimulera
till inköp utomlands och på båtar och flyg i utrikes trafik.
En höjning av uttagsprocenten för mervärdeskatt med 0,7 % skulle inbringa
något mer än de 400 milj. kr. som i dag belastar de punktbeskattade
varorna.
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 196S 47
II: 819
Den svenska guldsmedsbranschen arbetar under trängda former på grund
av den beskattning i form av försäljningsskatten om 20 % av de äkta guldsmedsvarornas
bruttopriser. Någon motsvarande skatt uttas icke på andra
varor av samma karaktär. Till denna försäljningsskatt kommer allmän varuskatt,
som även utgår på försäljningsskatten. Motsvarande skatt på guldsmedsvaror
i Danmark har för flera år sedan avvecklats.
Nyligen har AB Trafikrestauranger, som är ett dotterföretag till statens
järnvägar, i braskande annonser erbjudit sina resenärer »värdefulla julldappstips
... till otroligt låga priser, ofta mindre än halva priset i Sverige».
I annonsen anges priset för ett guldarmband i Sverige vara ca 700 kr. under
det att priset ombord på färjan är 275 kr. Faktum är sålunda att ett statligt
företag, som sorterar under ett statligt verk, etablerar konkurrens med landets
guldsmeder och därvid använder bortfallet av försäljningsskatt och
allmän varuskatt som främsta konkurrensmedel.
Den eventuella vinst som AB Trafikrestauranger skulle kunna ernå vid
tillämpandet av sin prissättning svarar på intet sätt mot den förlust i form
av skattebortfall som den svenska staten samtidigt gör, allt till förfång för
den reguljära handeln, som är ålagd att verka som oavlönad skatteindrivare
och som redan tidigare arbetar under betydande svårigheter med därav
följande beskurna möjligheter att upprätthålla full sysselsättning.
Den enklaste utvägen att komma till rätta med detta problem är att avveckla
försäljningsskatten på guldsmedsvaror. Denna åtgärd är också önskvärd
för att uppnå internordisk likställighet på detta fält.
II: 821
Särskild varuskatt utgår på bl. a. choklad. Skattesatsen uppgår till 50
procent och uttas på det lägsta priset exklusive skatt vid försäljning i större
poster till fristående återförsäljare, dvs. i regel grossistens inköpspris. För
1966 redovisas 144,8 milj. kr. i påförd varuskatt för chokladindustrin i dess
helhet. Ett av de större företagen i branschen redovisar för samma år 14,5
milj. kr., dvs. lika mycket som Facit, Saab, Nordiska armatur fabrikerna,
Luxor i Motala och Motala verkstad tillsammans redovisar i form av allmän
varuskatt.
Den särskilda varuskatten är dock ej den enda indirekta skatt som belastar
chokladindustrin och dess produkter. Även den allmänna varuskatten
(omsen) uttas på de produkter varom här är fråga.
Den svenska chokladindustrin är en renodlad jordbruksindustri emedan
2/3 av dess råvaruförbrukning kommer från det svenska jordbruket och
resten från jordbruk utanför landets gränser. Detta innebär att den högprislinje
för jordbruksvaror som förs i Sverige i allra högsta grad påverkar den
svenska chokladindustrins kostnadsläge i negativ riktning, jämfört med de
utländska företag som har större tillgång till jordbruksvaror till de lägre
världsmarknadspriserna. Dessutom drabbas även den svenska chokladindu
-
48 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
strin av den internationellt sett kraftiga stegringen av lönekostnaderna.
En lönsamhetsutredning som gjorts kring årsskiftet 1967/68 rörande de
tio största företagen i branschen visar, att en successiv och allvarlig lönsamhetsförsämring
skett.
Av det anförda framgår att den inhemska chokladindustrin inte bara har
ett oförmånligt kostnadsläge jämfört med annan inhemsk industri, utan
också att den framför allt har ytterst svårt att konkurrera med utländska
företag på såväl hemma- som världsmarknaden.
Som belägg för det sistnämnda kan framhållas att medan hemmaproduktionen
under 1960-talet ökat med ca 30 procent har importen ökat med inte
mindre än 170 procent.
För att förbättra den svenska chokladindustrins konkurrensläge och möjlighet
att överleva och expandera borde den speciella och diskriminerande
varuskatten på choklad och konfektyrer avvecklas, vilket även skulle innebära
en ökad trygghet för de anställda.
I det förslag till nytt skattesystem som allmänna skatteberedningen lade
fram 1964 behandlades den indirekta beskattningens utformning. Beredningen
ansåg därvid att särbeskattningen av choklad- och konfektyrvaror
borde avvecklas av såväl skattetekniska som produktions- och konkurrensskäl.
Redan 1952 års kommitté för indirekta skatter förordade ett slopande
av punktskatterna i och med införandet av en generell indirekt beskattning.
Genom den fortgående internationaliseringen av handeln som sker på
grund av tullarnas successiva avveckling ökar kraven på att det svenska
skattesystemet får en sådan utformning att den inhemska chokladindustrin
ges möjlighet att på lika villkor konkurrera med utländsk industri på såväl
hemma- som världsmarknaden.
Ett slopande av den särskilda varuskatten på choklad och konfektyrer
skulle innebära en stor förbättring i detta avseende.
Beskattningsområdet
Fartyg
1:931 och II: 1186
Undantaget för fartyg och luftfartyg är av allt att döma inte grundat på
skattetekniska skäl. Frånsett livräddningskryssare och lustfartyg på mer
än 20 tons nettodräktighet är det här fråga om transportmedel med yrkesmässig
användning, för vilka skatten får avlyftas.
Även om man kan godta undantag från skatteplikt för fartyg och luftfartyg
i allmänhet finns det ingen anledning att fördenskull medge skattefrihet
för lustfartyg av mer än 20 tons nettodräktighet. Det kan också starkt
ifrågasättas om det verkligen föreligger skäl för att från skatteplikt undanta
delar, tillbehör och utrustning till fartyg och luftfartyg. Uttrycket »utrustning»
är ingenstädes definierat. Man kan därför befara tolkningssvå
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 49
righeter. Det allvarligaste är dock att bestämmelserna sådana de utformats
i förslaget kan ställa säljaren, som är ansvarig för om en skattedebitering
oriktigt underlåtes, inför vanskliga avgöranden. I praktiken måste det vara
mycket svårt för en säljare — det kan vara en vanlig järnhandel — att bestrida
en köpares påstående att ett inköpt båttillbehör är avsett att användas
i en av honom ägd fiskebåt fastän det i själva verket skall användas i en
lustbåt. Förslaget konserverar här en olägenhet som varit förenad med tilllämpning
av reduceringsregeln för investeringsvaror i den nuvarande varuskatteförordningen,
nämligen att skattedebiteringen görs beroende av säljarens
bedömning av köparens förhållanden.
Krigsmateriel
1:932 och 11:1187
Det i varuskatteförordningen intagna undantaget från skatteplikt för
krigsmateriel har vållat stora tolkningssvårigheter vid tillämpningen. Skälet
härtill torde vara bl. a. att skattefriheten anknutits till en författning
(om utförselförbud) som tillkommit för helt andra syften än fiskala. Det
måste anses vara föga rationellt att ett stort antal statliga myndigheter skall
lägga ned arbete på besvärliga definitionsfrågor som saknar reell betydelse
för statsverket.
På grund härav och då undantagen i ett mervärdeskattesystem bör vara
så få som möjligt måste föreskriften om undantag från skatteplikt för krigsmateriel
anses oberättigad. Undantaget får med hänsyn till beräkningen av
försvarsanslagen tills vidare godtas men bör upphöra med ingången av budgetåret
1969/70.
Konstverk
I: 90b och II: 1185
Allmänna skatteberedningen ansåg praktiska skäl tala för att generellt
hänföra konstnärs försäljning av egna verk till verksamhet som faller utanför
mervärdeskattens ram. I sådant fall skulle ingen skattskyldighet föreligga
för ifrågavarande konstnärer, men de skulle inte heller ha någon avdragsrätt
för ingående skattebelastning. Utredningen för indirekta skatter
och socialförsäkringsavgifter har inte funnit anledning att avvika från detta
förslag. Departementschefen frångår emellertid på denna punkt de båda
utredningarna. Mycket starka motiv finns för att i mervärdeskattesystemet
eftersträva stor enkelhet. Därvid talar övertygande både skattemässiga och
kulturpolitiska argument för den vidare och generösare gränsdragning som
beredningen och utredningen förordat. Skattefriheten för konstnärs försäljning
av egna verk kan ses som ett utflöde av principen, att den ersättning
som en konstnär får för sin konstnärliga produktion skall vara befriad
från varuskatt. Det bör vara tillräckligt att mervärdeskatt uttas på det ma
4
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 45
50 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
terial som används vid framställningen av en konstnärlig produkt. Mycket
tyder på att konstnärerna kan få svårigheter med att övervältra en varuskatt
på den slutliga konsumenten. Efterfrågan på konst är i allmänhet inte
så stor, och konkurrensen gör ofta att det kan vara svårt för konstnären
att lägga mervärdeskatt på priset på konstverket.
I: 934 och II: 1169
Bildkonstnärernas verksamhet kan på intet sätt jämställas med det utbjudande
av varor som sker inom annan form av försäljning, exempelvis av
kläder, möbler, matvaror eller husgeråd. Det är för konstnären fråga om ett
skapande, som ofta subventioneras med annat arbete och som sällan betalar
sig i början. Självklart spelar det i sådana sammanhang en mycket stor
roll för flertalet konstnärer, om de har att kämpa mot en varuskatt. Konstnärernas
försörjningsproblem skulle underlättas, om varuskatten slopades
vid försäljning på utställningar. En -sådan åtgärd är också konsekvent, eftersom
ateljéförsäljningen sedan några år är befriad från sådan skatt. Nu
frestas såväl kund som konstnär att kringgå skattebestämmelserna. Den
förre är ofta medveten om att det går att köpa billigare efter utställningen i
konstnärens ateljé. Konstnären kan här komma i öppen konflikt med bland
annat konstsalongen, som givetvis vill uppnå bästa möjliga försäljningsresultat.
Varubeskattningen av den rent affärsmässiga, alltmer vidgade konsthandelns
försäljning är självklar. Däremot synes det rimligt och rättvist att
konstnärens förstagångsprestation vid avyttring av konstverk till den köpande
allmänheten inte skattebeläggs. Man måste förhindra att bildkonstnärerna
i sin konstutövning kommer i sämre läge än andra konstnärer och
kulturproduktskapare. Till denna uppfattning anslöt sig såväl allmänna
skatteberedningen som utredningen angående indirekta skatter och socialförsäkringsavgifter.
Tandproteser m. m.
1: 922 och II: 1172
I fråga om tandtekniska arbeten innebär förslaget i propositionen att en
protes tillverkad av ett fristående dentallaboratorium blir ca 6,5 % dyrare
än samma protes tillverkad av en hos tandläkare anställd tandtekniker. Detta
kan inte anses förenligt med principen om skattesystemets konkurrensneutralitet.
Såväl i Norge som Danmark har man vid införandet av mervärdeskatt
undantagit tandtekniska arbeten från skatt. Anledningen härtill är att man
bedömt tandtekniska arbeten som sjukvård. Även i Sverige skall i princip
sjukvård och hälsovård undantas från .skatt, men ändå belastas tandtekniska
arbeten enligt propositionens förslag med mervärdeskatt.
Utredningen angående indirekta skatter och socialförsäkringsavgifter
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 51
framhöll att dentallaboratorierna hedrivs i förening med försäljning av utrustning
och material till tandläkare och att därför skattetekniska skäl talar
mot ett undantag för tandtekniska arbeten. Detta antagande är emellertid
felaktigt. Dentallaboratorierna driver inte någon försäljning av material
och utrustning till tandläkare. Detta påtalades i remissyttrandena av såväl
Sveriges hantverks- och industriorganisation som Sveriges tandläkarförbund
och Dentallaboratoriernas riksförbund. Departementschefen har inte tagit
hänsyn till dessa påpekanden och inte ens nämnt dem i propositionen.
I: 929 och II: 1188
Det förhållandet att dentaltekniska arbeten, som utförs av tandläkare
eller tandtekniker anställd hos tandläkaren, blir skattefria medan samma
arbeten, om de utförs av ett fristående dentallaboratorium, blir skattebelagda
utgör från konkurrenssynpunkt en belastning för laboratorierna. Förekomsten
av dentallaboratorier, som vart och ett betjänar flera tandläkare,
innebär en rationaliseringsfrämjande specialisering. Varuskattebestämmelserna
motverkar här en effektiv arbetsfördelning. Dentallaboratorierna utför
arbeten endast på beställning. Av de färdiga produkternas pris representerar
arbetskostnaden enligt uppgift cirka 70 procent.
Utredningen angående indirekta skatter och socialförsäkringsavgifter avvisade
kravet på undantag från skatteplikt för dentaltekniska arbeten med
hänvisning till att dentallaboratorierna drivs i förening med försäljning av
utrustning och material till tandläkare. I gemensamt yttrande över utredningens
förslag har Sveriges tandläkarförbund och Dentallaboratoriernas
riksförbund tillbakavisat detta skäl med åberopande av att det endast i ett
enda fall förekommer att en person samtidigt bedriver dentallaboratorium
och dentalvaruhandel. Detta sker emellertid i form av två separata, registrerade
firmor med helt skild bokföring. Alla skäl talar för att från skatteplikt
undanta dentallaboratoriernas arbeten.
Böcker m. m.
I: 129 och II: 169
Det allmänna löneläget i vårt land bar medfört att de tekniska kostnaderna
för framställning av en bok i varje moment — sättning, tryckning,
papperstillverkning, häftning och bindning — ligger avsevärt över det vanliga
utanför landets gränser. Möjlighet att hålla låga priser torde endast
föreligga i de undantagsfall där mycket stora upplagor med säkerhet beräknas
få åtgång.
Den rådande prissituationen medför bland annat en växande fara för att
den svenska bokmarknaden i allt större utsträckning tvingas ge vika för
annan, mer lättsald litteratur. Detta förhållande måste anses högst otillfredsställande.
Det innebär i själva verket, att en önskvärd breddning av
vårt kulturella liv på ett väsentligt område uteblir. Det är därför av vitalt
52 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
intresse både för den bokköpande allmänheten och för författarna, i all synnerhet
för dem som svarar för återväxten och ännu har att söka sin publik,
att åtgärder ej vidtas eller vidmakthålls som tjänar till att ytterligare försvåra
allmänhetens bokförvärv. Så sker emellertid i vårt land. Till skillnad
från åtskilliga andra länder, som exempelvis England, Holland, Schweiz och
Finland, har Sverige omsättningsskatt på böcker. Från den 1 april 1967 är
sådan skatt upphävd i Norge. I de flesta fall kan således en svensk köpare
få en bok till ett billigare pris genom att beställa den per post hos en bokhandlare
i ettdera av våra två angränsande länder. Även om denna omständighet
lär sakna praktisk betydelse, framstår den som föga rimlig.
För att ge allmänheten större möjlighet att införskaffa verk av andra
upplagor än de massproducerade till ett mera överkomligt pris bör böcker
befrias från allmän varuskatt fr. o. m. den 1 juli 1968.
I: 903 och II: 118b
Frågan om att undanta böcker från den allmänna varuskatten var aktuell
i riksdagen redan då skatten infördes 1959 och under de närmast påföljande
åren. Motioner i ämnet avstyrktes av i huvudsak endast det skälet att ett
sådant undantag var ägnat att medföra svårbemästrade gränsdragningsproblem
och därmed följande redovisnings- och kontrolltekniska olägenheter.
Argumenten för undantag måste anses ha fått ännu större tyngd under
senare år. Dessutom har en del nya tillkommit. 1961 var omsen 4 procent;
nu föreslås en mervärdeskatt på 10 procent. Priserna på nyutkommen svensk
skönlitteratur har under ett antal år stigit snabbare än konsumentprisindex.
Det är också ett känt faktum att den intellektuella demokratiseringsprocessen
går långsamt. Undersökningar visar att de minst flitiga läsarna i
de lägre socialgrupperna ofta anser böcker vara dyra lyxvaror.
Orsaken till denna utveckling är främst att kostnaderna stegrats till följd
av dyra tekniska anläggningar. Medelupplagan har ökat, men detta har hittills
inte kunnat kompensera de höga fasta produktionskostnaderna. Böckernas
andel i den totala konsumtionen sjunker.
Från tryckfrihetssynpunkt måste ett generellt undantag för tryckta skrifter
anses vara det rimligaste. Genom att befria dagstidningar och vissa
ideellt betonade tidskrifter från varuskatt har statsmakterna velat underlätta
den fria opinionsbildningen. Men även det stora antal debattböcker
som utges varje år har här en stor uppgift att fylla. Alla gränsdragningar
blir därför mer eller mindre godtyckliga.
En rad länder, t. ex. England och Finland, har redan undantagit böcker
från varje slag av varuskatt. I Norge slopades denna 1967. De redovisningsoch
kontrollsvårigheter som i debatten anfördes mot ett slopande av omsen
på böcker har visat sig vara överkomliga i Norge.
Skattebefrielse för böcker skulle innebära en betydelsefull kulturpolitisk
insats.
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 53
II: 320
I statsverkspropositionen 1968 bil. 10 (Utbildningsdepartementet) har departementschefen
föreslagit ett preliminärt anslag av 6 milj. kr. till rikskonserter
m. m. i avvaktan på en särskild proposition i anledning av konsertbyråutredningens
förslag. Detta kommer att innebära en ökad satsning
på detta område.
I skolöverstyrelsens förslag till Kungl. Maj:t angående översyn av läroplan
för grundskolan framkommer en vidgad syn på de estetiska ämnena
i skolan. Sålunda kommer musikämnet inte längre att kunna väljas bort
i någon nämnvärd utsträckning. Detta kan ge upphov till att eleverna får
ökat intresse för musik i alla dess former. Det är inte otänkbart att eleverna
under sådana omständigheter kan påverka föräldrar och bekanta så att
också de får ett större intresse för musik.
Denna ökade satsning bör följas upp från myndigheternas sida. Sedan
den allmänna varuskatten tillkom har musikalier (noter) varit dyrare för
den enskilde än de rimligen borde vara. I våra dagar är det lägsta priset för
ett tunt separatblad 4 kr. plus omsättningsskatt. Dessa separatblad kostade
under långa tider 50 öre i en billighetsupplaga från Nordiska musikförlaget,
och det är inte otänkbart att en gammal stamkund ryggar tillbaka inför
denna kraftiga höjning, även om priset i sig inte är exceptionellt högt.
Det finns andra kategorier musikalier som inte betingar ett särskilt facilt
pris. Sålunda kan studiepartitur, som ofta köps av konsert- och operabesölcare,
kosta upp till 50 kr., om det är fråga om en opera eller en mässa. Klaverutdragen
ur en opera kan kosta upp till 80 kr. Under sadana förhållanden
blir omsättningsskatten mer kännbar.
För att följa upp det nyvaknade intresset hos myndigheterna och hos den
enskilde finns starka skäl för att befria musikalier från den allmänna varuskatten.
Det är från alla synpunkter sett önskvärt att göra musikalier tillgängliga
för alla utan alltför stora ekonomiska uppoffringar. Musik är i
våra dagar ej längre att anse som en exklusiv konstart avsedd blott för ett
fåtal. Den allmänna varuskattens borttagande är därför angelägen.
I: 926 och II: 1178
Den nu rådande prissituationen medför bl. a. en växande fara för att den
svenska bokmarknaden i allt större utsträckning tvingas ge vika för annan,
mer lättsåld litteratur. Det är därför av vitalt intresse både för den bokköpande
allmänheten och för författarna att åtgärder inte vidtas eller vidmakthålls,
som tjänar till att ytterligare försvåra allmänhetens bokförvärv. Till
skillnad från åtskilliga andra länder har Sverige f. n. omsättningsskatt på
böcker. Denna skall enligt propositionen ersättas av mervärdeskatt. Mervärdeskatten
kommer också att påverka musikintressen i negativ riktning.
Motionärerna åberopar vidare de synpunkter, som anförts i motionen
II: 320.
54
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
Begagnade personbilar
I: 921 och II: 1175
Vid införandet av varuskattesystemet stadgades undantag för de begagnade
personbilarna med motiveringen att handeln med dessa objekt skulle
överföras från reguljära till okontrollerbara spår och att detta skulle innebära
såväl desorganisation inom handeln med ökad osäkerhet från konsumentsynpunkt
som risker för trafiksäkerheten och dessutom efter hand
medföra att skattemedlen i fråga inte skulle komma det allmänna till godo.
Intet talar för att detta argument för undantag från varuskatt för begagnade
personbilar, som i nuvarande läge konsekvent använts som dellikvid
vid anskaffning av nya eller bättre begagnade personbilar, ändrats från tiden
för införandet av varuskatten. Då en mervärdeskatt på begagnade bilar dessutom
medför anspråk på anpassning nedåt av den som kompensation för
varuskattebortfallet höjda s. k. personbilsaccisen, synes det angeläget att det
redan etablerade systemet, som av allt att döma fungerat tillfredsställande,
bibehålies.
I: 925
En mervärdeskatteplikt enligt den föreslagna schablonregeln innebär en
icke föraktlig fördyring av begagnade bilar. I genomsnitt kan man räkna
med drygt 400 kr. per såld bil.
Skatten kommer med all sannolikhet att göra omsättningen av dessa fordon
okontrollerbar genom att det vid försäljning kommer att bli fördelaktigt
att tillämpa sådana förfaringssätt, som inte är att anse som yrkesmässig
handel. Detta i sin tur kommer bl. a. att ge utrymme för en snedvridning
av konkurrensförhållandena, vilket inte bara drabbar den reguljära bilhandeln
utan också motorbranschens reparationsservice, varjämte många av bilbranschens
investeringar i personal och lokaler successivt kommer att utnyttjas
allt mindre.
Det mest vägande skälet för att inte belägga begagnade bilar med mervärdeskatt
är de uppenbara trafiksäkerhetsriskerna. Endast under en kontrollerbar
omsättning av begagnade bilar, med den reguljära bilbranschen
som utbjudare, kan säkerhetskontroll och köptrygghet sammanlänkas. I ett
sådant system strävar nämligen bilbranschens företrädare att sanera marknaden,
inte minst för att uppnå gynnsamma konkurrenspositioner. De kostnader
som det medför för den reguljära bilbranschen att försätta begagnade
bilar i gott skick drabbar visserligen konsumenterna. Men dessa kostnader
anses av alla parter skäliga för den säkerhet som erbjuds.
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
55
Ved
II: 1166
Att utvidga området för indirekt beskattning till att omfatta även ved
innebär att man ytterligare minskar benägenheten att använda ved som
bränsle. Redan tidigare har användandet av ved hållits tillbaka genom att
fritt bränsle från egen fastighet beskattas som naturaförmån. Genom den
föreslagna beskattningen kommer konkurrensläget för veden att ytterligare
försämras i förhållande till olja och uppvärmning med elenergi. Med hänsyn
till önskvärdheten av att på ett effektivt sätt utnyttja de energikällor
som finns inom landets gränser är detta att beklaga. Upphuggning och hemtransport
av vedbränsle kommer från ekonomisk synpunkt att ställa sig än
mer ofördelaktigt, och detta är till nackdel från skogsvårdssynpunkt.
Vissa tjänster inom jordbruksområdet m. m.
1:919 och 11: 1168
Uppräkningen av skattepliktiga tjänster i 10 § har gjorts alltför snäv med
hänsyn till att det i en och samma verksamhet, där tjänster av uppräknat
slag utförs, ofta lämnas närbesläktade men inte skattepliktiga tjänster.
Exempel på sådana tjänster utgör jordbearbetning, ytbeläggning, sådd och
skörd m. m. Frånvaron av dessa tjänster i uppräkningen föranleder förutom
gränsdragningsproblem svårigheter med redovisningen i den blandade verksamhet
som blir en konsekvens av den i propositionen föreslagna utformningen
och i vissa fall kommer kumulativa effekter att uppstå genom att
verksamheter med speciella typer av tjänster lämnas utanför det skattepliktiga
området. Kumulativa effekter uppnås bl. a. i seminverksamhet samt i
bokförings- och revisionsverksamhet, som i växande utsträckning tar inköpta
datatjänster i anspråk.
Automatisk databehandling
I: 917 och II: 1179
Databehandlingsverksamheten har inom sparbanksväsendet centraliserats
till ett särskilt för samtliga sparbanker gemensamt aktiebolag Sparbankernas
datacentraler AB (Spadab), som i dag är verksamt med fyra filialer och
har en årsomsättning på ca 14 milj. kr. Det är angeläget att förutsättningarna
för sparbankernas samarbete inte försämras till följd av lagstiftningens
utformning. Ett realiserande av propositionens förslag skulle emellertid leda
till en sådan försämring för sparbankernas del både i förhållande till nuläget
och till vad som gäller för konkurrerande kreditinstitut. I den mån
Spadabs försäljning till sparbankerna av datatjänster betraktas som en
skattepliktig yrkesmässig försäljning, kommer det i Spadab framkomna
56
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
mervärdet att tas till beskattning och därmed belasta det pris sparbankerna
har att erlägga. För en tillräckligt stor bankenhet blir det därmed lönsamt
att skapa egna dataavdelningar inom banken. På detta sätt undgås mervärdeskatt
på dessa tjänster. En sådan lösning är utesluten för den helt
övervägande delen av sparbanker medan den är möjlig för affärsbankerna
och postbanken. Sparbankerna kommer härigenom att drabbas av en merkostnad,
som återverkar på deras konkurrensförutsättningar.
Ett sätt att undgå en sådan konsekvens av propositionens förslag är att
föreskriva att skattskyldighet icke skall åvila ekonomisk förening eller
aktiebolag som avses i 32 § tredje stycket sparbankslagen. Eftersom Kungl.
Maj :t har att godkänna sådan sammanslutning kan något »missbruk» inte
tänkas uppkomma.
Spadab betjänar i huvudsak sparbankerna och utgör alternativ till en till
de enskilda sparbankerna förlagd verksamhet. I de fall då Spadab gör tjänster
direkt åt sparbankernas kunder, bör dessa tjänster i vanlig ordning bli
skattepliktiga. Någon svårighet att särskilja dem föreligger inte.
Rumsuthyrning i hotellrörelse m. m.
I: 905 och II: 1164
Turisthotellen har redan genom den hårda konkurrensen med utländska
resmål att kämpa med stora svårigheter och kan därför inte följa med kostnadsökningarna
i sin prissättning. Särskilt inom det norra stödområdet,
där de flesta anläggningarna ligger, bidrar turisthotellen starkt till sysselsättningen.
Speciellt i inlandskommunerna är turismen en betydande industri.
Förslaget om mervärdeskatt innebär att den nuvarande allmänna varuskatten,
som på turisthotellen för närvarande endast utgår på 60 % av matandelen,
också skall utgå på 60 % av hotellrumspriserna.
Svårigheterna att särskilja den beskattade matandelen från beskattning
kan inte försvara ett så kraftigt ingripande som en beskattning på helpensionspriserna.
Då all erfarenhet visar att av turisttrafikens olika boendeformer
turisthotellen har den största sysselsättningseffekten och därmed ger
kommunerna de flesta skattekronorna är den föreslagna utvidgningen av
beskattningsområdet inte försvarbar. Staten har engagerat sig i turisthotellen
genom lokaliserings- och hotellgarantilån med i runt tal 30 milj. kr. De
objekt som berörs av dessa lån torde inte kunna tåla en minskad frekvens
genom höjda priser. Det beräknade skattebortfallet vid ett undantagande av
hotellrummen på turisthotellen beräknas till 6—8 milj. kr. per år och bör
kunna kompenseras genom minskat utflöde av utländska valutor för semesterresor
till utlandet och en förbättrad sysselsättning.
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
57
1:911 och II: 1171
Genom att ålägga turistnäringen mervärdeskatt försämras i hög grad
svensk turistindustris möjligheter att konkurrera med utlandet och att förmå
svenskarna själva att semestra i Sverige. Den snabba ökningen av underskottet
på turistnäringen kommer med säkerhet att fortgå i ännu snabbare
takt på grund av skatten. Turistnäringen bör i princip betraktas som en
exportindustri.
Till de negativa sidor som mervärdeskatten har från konkurrenshänseende
bör anföras att tre av de fyra europeiska länder som under 1968 betraktas
som svenskarnas främsta turistmål devalverat sin valuta, nämligen
Storbritannien, Danmark och Finland. Detsamma har också skett i Spanien.
Detta gör att svenska turisters köpkraft ökat i dessa länder till förfång för
den svenska marknaden. Mycket starka handelspolitiska skäl talar mot en
mervärdeskatt på avgifter för hotellrum och rumsuthyrning. Inte minst av
bostadspolitiska skäl borde rumsuthyrning vara skattefri.
1: 915 och II: 1183
För år 1966 utgjorde intäkterna av utländsk turism i Sverige 757 milj. kr.
Jämsides härmed visar kostnaderna för svenskarnas utlandsresor en utomordentligt
stark ökningstakt. Det råder ingen tvekan om att det höga svenska
kostnadsläget i hög grad bidragit till den nuvarande utvecklingen av landets
turistbalans.
Den ytterligare belastning på hotell- och restaurangnäringens kostnadssida
och resesektorn, som skulle bli föjden av att förslaget till mervärdeskatt
genomfördes, torde innebära att svensk turistnäring får övermäktiga svårigheter
att hävda sig på såväl inlands- som utlandsmarknaden. Tre av de från
svensk synpunkt viktigaste europeiska marknaderna, Storbritannien, Danmark
och Finland, har nyligen devalverat sin valuta. Detta bidrar till att
försämra den svenska konkurrenskraften.
Turistnäringen bör i fråga om de från utlandet kommande resenärerna
jämställas med exportindustrin. Turismen tillför den svenska samhällsekonomin
valutainkomster av betydande storleksordning, vilket återspeglas
i den målsättning som fastslagits för den allmänna svenska upplysningsverksamheten
i utlandet.
Praktiskt taget alla svenska turistanläggningar är för sin existens i första
hand beroende av den svenska publiken. Denna utgör vid de flesta anläggningar
90 procent eller mer av kunderna. Ett bortfall eller en stark minskning
av antalet svenskar skapar en ohållbar ekonomisk situation. Det är
fara värt att de extra skattepålagor som föreslås för hotell- och restaurangnäringen
och även för personbefordran kommer att öka det redan nu betydande
köpmotstånd som finns hos den svenska publiken och hårt drabba
många anläggningar i vårt land.
Mervärdeskatten kan också få betänkliga konsekvenser för turistnäringen
som ett inslag i regeringens lokaliseringspolitik. För flera av länen inom
58
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
stödområdet, exempelvis i Jämtland, Härjedalen och Dalarna, spelar turismen
en betydande och på sina håll avgörande roll. Enligt riksdagens beslut
vid anvisandet av medel för lokaliseringen av anläggningar har bestämts, att
turistanläggningar skall tillmätas samma värde som traditionella industrier.
Transport av avliden
I: 928 och II: 1191
Departementschefen anför att transporttjänsterna bör gälla generellt och
således oberoende av transportmedel. Ändock synes oklart huruvida sådan
transport av avliden som sker i härför avsedd bil bör hänföras till varueller
godstransport. De flesta människor torde önska hänföra även den sista
resan till resebegreppet. Inte sällan torde dessutom någon av den avlidnes
anhöriga följa med transporten och måste givetvis då betraktas som resenär.
Likbil ingår ej sällan i taxiföretags vagnpark, men även kyrkor och kommuner
liksom begravningsentreprenörer svarar för här avsedda tjänster.
Då vissa innehavare av likbil ändock inte kan tänkas bli skattskyldiga och
skattebortfallet vid skattefrihet för liktransport således blir ringa, bör
ifrågavarande tjänster hänföras till gruppen resor.
Hamnverksamhet
1: 933 och II: 1182
De tjänster och anordningar, som en hamn tillhandahåller, tjänar i hög
grad exportnäringen och de företag, som bedriver internationell transportverksamhet.
De avgifter, som uttas för denna hamnens verksamhet (och
som även utgår på import och på inrikes transporter, i vilka hamnen bildar
en länk i transportkedjan), utgör otvivelaktigt kostnader i samband med
transport av varorna och är fullt likvärdiga med övriga transportkostnader.
Så som propositionen utformats kommer hamnverksamhet i huvudsak
inte att betraktas som skattepliktig verksamhet, och hamnarna blir därför
skattskyldiga endast i mycket begränsad omfattning (t. ex. lossning och
lastning av varor med kran). Hamnens kunder debiteras visserligen som
följd härav inte någon mervärdeskatt. Hamnen får emellertid då inte heller
någon möjlighet att avlyfta ingående skatt på egna inköp av varor och
tjänster. Den hittillsvarande allmänna varuskatten har utgjort en kostnadspost,
vilken hamnarna haft att täcka genom ordinarie avgifter för tillhandahållande
av tjänster och anordningar. Genom att mervärdeskatten kommer
att omfatta ett större område av varor och tjänster än den hittillsvarande allmänna
varuskatten kommer hamnarna emellertid att få en ökning av skat
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 59
tebelastningen på egna inköp, vilken kan beräknas innebära mer än en fördubbling
av skattebelastningen. Beräkningar har utförts, vilka visar att
detta skulle motivera en höjning av hamnavgifterna av storleksordningen
5 %.
Förhållandet står i strid mot tanken på konkurrens- och konsumtionsneutralitet.
För exportföretagens del skulle det innebära en merkostnad som inte
kan avlyftas, varigenom konkurrensförmågan gentemot utländska konkurrenter
minskar. För importföretag medför det likaledes att konkurrensneutraliteten
sätts ur kraft.
Konsekvensen av att hamnverksamhet inte betraktas som skattepliktig
skulle också bli att hamnen och dess kunder på trafiksidan skulle få ett
sämre konkurrensläge gentemot landbaserad trafik, ävensom gentemot sådana
kombinerade land- och sjötransportföretag, som äger egna hamnar
och som inkluderar kostnaderna för de senare i genomgångsfrakter eller
tillämpar andra paketlösningar.
Om hamnverksamhet däremot bedöms som skattepliktig och de allmänna
hamnarna som skattskyldiga, innebär detta att den mervärdeskatt, som utgår
på hamnavgifter, kranavgifter etc., blir avdragsgill för de kunder, som
utnyttjar hamnen, såvida de inte i undantagsfall är slutliga konsumenter
eller företag med utländskt domicil. Hamnen får också möjlighet att avlyfta
ingående skatt. Konkurrensneutraliteten säkras därvid utom i avseende
på sistnämnda utländska företags transporter till eller från utlandet. Om
hamnavgifter, kranavgifter etc. avseende transport av vara till eller från utlandet
undantas från skatteplikt, löses emellertid problemet helt.
Konkurrenssynpunkten måste också läggas på de svenska hamnarnas förhållande
till utländska hamnar. Om en svensk hamn nödgas höja avgiften
för att täcka den ökade ingående skatten, kan detta bli ett incitament för
näringslivet att dirigera godset till närbelägna utländska hamnar och upprätthålla
trafiken mellan dessa och Sverige med järnväg och bil.
I det mervärdeskattesystem, som sedan den 1 juli 1967 tillämpas i Danmark,
har intagits en möjlighet till frivilligt inträde, en möjlighet som även
diskuterats av utredningen angående indirekta skatter och socialförsäkringsavgifter
i dess stencil Fi 1967: 10. Köpenhamns hamn har ansökt om
och erhållit s. k. frivillig registrering för att undvika hamnavgiftshöjningar
till täckande av icke avlyftbar ingående skatt. Motiveringen härför har i allt
väsentligt varit densamma som här anförts i fråga om de svenska förhållandena.
Från ansökan om frivillig registrering har dock undantagits Köpenhamns
frihamn, enär frihamn i mervärdeskattetekniskt avseende anses likställd
med utlandet.
Frågan om frihamnarnas särställning har i motsats till vad som skett i
Danmark inte beaktats i föreliggande proposition. Skäl synes emellertid
föreligga att tillämpa motsvarande regler även i svensk lagstiftning. Här
-
60
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
igenom skulle sålunda bl. a. uppnås full konkurrensneutralitet mellan de
nordiska frihamnarna.
Vissa exportfrågor
I: 930
Som export räknas enligt punkt 4 av anvisningarna till 2 § omsättning
av vara eller tjänst på fartyg eller luftfartyg i utrikestrafik samt omsättning
som innebär försäljning eller uttag av vara eller tillhandahållande av
tjänst till eller för bruk på sådant fartyg eller luftfartyg. I övrigt är exportbegreppet
inte närmare definierat.
I den danska lagen om mervärdeskatt är exportbegreppet snävare. För
undantagande av A''aror från den skattepliktiga omsättningen fordras i
Danmark, att varorna utföres till utlandet. Leverans av varor till fartyg och
luftfartyg i utrikestrafik räknas i regel också som export, men endast vad
avser nödvändig utrustning och proviant.
Denna olikhet mellan bestämmelserna i Sverige och Danmark kommer att
få stor praktisk betydelse i trafiken med passagerarfartyg mellan de båda
länderna. Ombord på dessa fartyg förekommer en omfattande försäljning
av varor till passagerare för ilandförsel, som i regel kan ske utan erläggande
av tull och skatt. Leverans till fartyg av varor avsedda för sådan försäljning
räknas i Danmark som mervärdeskattepliktig omsättning. Ombordtagande
i svensk hamn kommer däremot att räknas som export, och varorna
blir fritagna från skatteplikt. På samma sätt är de nu fria från allmän
A^aruskatt.
Möjligheterna att i Sverige åtnjuta befrielse från allmän varuskatt för
varor som ombordtas i fartyg för försäljning till passagerare för ilandförsel
torde hittills ha utgjort ett avgörande hinder för att få till stånd en
överenskommelse mellan de nordiska länderna angående provianteringsbegränsningar
i internordisk fartygs- och luftfartygstrafik.
Det finns inte något skäl för att ombordtagande i fartyg och luftfartygav
varor som är avsedda att försäljas till passagerare för ilandförsel skall
berättiga till befrielse från mervärdeskatt. En beskattning av nu avsedda
leveranser skulle likväl innebära ett gynnande av ifrågavarande affärsverksamhet
genom att den vinst som uppkommer genom försäljningen ombord
inte skulle bli beskattad. Det torde emellertid inte vara möjligt att betrakta
försäljningen ombord som skattepliktig omsättning, då den kan ske — och i
praktiken oftast sker — utanför svenskt territorium.
Kungl. Maj :t bör erhålla bemyndigande att meddela föreskrifter som inskränker
skattefriheten i här avsedda fall.
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
61
Skattskyldigheten för stat och kommun
I: 646 och II: 792
Statlig och kommunal verksamhet i syfte att tillgodose egna behov —- eller om verksamheten anordnats i samverkan mellan staten och kommunen
eller mellan kommunerna (även landstingskommun) — betraktas enligt
gällande bestämmelser om allmän varuskatt som yrkesmässig, skattepliktig,
endast om den bedrivs i bolags- eller liknande form. Dessa bestämmelser
betingades närmast av den samverkan som etablerats mellan försvarets
fabriksverk och landsting i fråga om tvätteriverksamhet.
Bestämmelserna utgör ett klart avsteg från de allmänna principerna för
den allmänna varuskatten. En indirekt skatt skall vara likformig, generellt
verkande och neutral i konkurrens- och konsumtionshänseende. Den indirekta
skatten bör således vara konkurrensneutral.
Vid 1965 års riksdagsbeslut ansågs att någon egentlig konkurrens med
enskild verksamhet inte förelåg. Erfarenheter inom en rad branscher
.— måleri- och installationsföretag, konfektionsindustrier, mekaniska verkstäder,
snickerier, tvätterier och bagerier — visar emellertid att konkurrensaspekten
underskattats. Speciellt har de enskilda tvätteriföretagen drabbats.
Genom rationalisering och specialisering har en rad stora industriellt
drivna tvätteriföretag utvecklats. Dessa företag —■ med hög rationalitet
anlitades tidigare i inte obetydlig utsträckning av landstingen. 1965 års
riksdagsbeslut om befrielse från allmän varuskatt för statens fabriksverk
för landstingstvätt medförde emellertid att de enskilda tvätteriföretagen
försattes i en ogynnsam konkurrenssituation, detta trots att de under lika
konkurrensvillkor i många fall skulle kunna erbjuda lägre priser och bättre
service än de offentligt drivna företagen. Verkningarna är uppenbara — uteblivna
order från landstingets inrättningar.
En annan hårt drabbad bransch är lconfektionsindustrin. Centrala beklädnadsverkstaden
(CBV) behöver ej betala allmän varuskatt vid leveranser
till statliga och kommunala verk. Följden blir att en konsumtion, som
till viss del måste betraktas som privatkonsumtion, blivit fritagen från allmän
varuskatt. CBV tillverkar — i konkurrens med flera enskilda konfektionsföretag
— uniformspersedlar, bl. a. civila uniformer för t. ex. polisoch
järnvägspersonal.
Begränsningen av skattskyldigheten för stat och kommun medför allvarliga
risker för att staten och kommunen i egen regi söker bedriva sådan
verksamhet som på ett mera rationellt och effektivt sätt skulle kunna
bedrivas i enskild regi. Med tanke på den offentliga verksamhetens rika
differentiering framstår den inskränkta skattskyldigheten dessutom som
en allvarlig diskriminering av det enskilda näringslivet inom olika områden.
62 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
1:904 och 11:1185
Reglerna om skattskyldigheten för stat och kommun är inte tillfredsställande
utformade i propositionen. Remissinstanserna har alltjämt funnit
det självklart att skattskyldighet skall föreligga för dessa subjekt i
fråga om utåtriktad verksamhet. Endast härigenom kan konkurrensneutralitet
uppnås. Frågan har också tagits upp i riksdagsrevisorernas senaste
berättelse, ehuru då med avseende på den allmänna varuskatten, där i stort
sett samma bestämmelser gällt som enligt förslaget till mervärdeskatt.
På motsvarande sätt förhåller det sig med kommunerna. En speciell
skattefavör för dessa kan lätt leda till uppkomsten av företag, vilkas existensberättigande
skulle vara högst tvivelaktigt utan skattefavören. Erfarenheterna
under den tid den ifrågavarande bestämmelsen i varuskatteförordningen
tillämpats visar, att en klar diskriminering skett av enskilda företag,
t. ex. av tvätterier och av företag inom konfektionsindustrin.
Effekten av frihet från skattskyldighet för statliga och kommunala myndigheter
blir visserligen något mindre i mervärdeskattesystemet än då det
gäller allmän varuskatt, beroende på att någon avdragsrätt för ingående
mervärdeskatt inte föreligger för den som inte är skattskyldig. Å andra
sidan får frågan än större praktisk betydelse än tidigare, bl. a. genom utvidgningen
av det skattepliktiga området till sådant som tillhandahållande
av virke från jordbruksfastighet (domänverket) samt till tjänster på fastighet
och godstransporter. De större anspråk på konkurrensneutralitet som
man har rätt att ställa i och med att mervärdeskatten införs motiverar eu
omprövning av de föreslagna bestämmelserna. Det är inte endast så att
statliga och kommunala myndigheter i sin anbudsgivning blir bättre ställda
i förhållande till enskilda företag som erbjuder motsvarande varor och
tjänster. Även verksamhet som bedrivs av statligt eller kommunalt affärsdrivande
verk i konkurrens med andra företag får en favör, om de utnyttjar
andra statliga respektive kommunala organ som leverantör av tjänster
och varor. Principerna om konkurrensneutralitet bör fastslås i lagtexten.
Riksskattenämnden bör ges befogenhet att göra undantag för verksamhet,
som stat eller kommun bedriver för att uteslutande tillgodose eget behov
då den inte bedrivs i konkurrens med privata företag och ej sker till affärsdrivande
verk eller andra inrättningar, vilkas verksamhet är att hänföra
till inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet enligt kommunalskattelagen.
I: 910 och II: 1162
Förslaget till mervärdeskatt lider av vissa brister när det gäller konkurrensen
mellan statlig eller kommunal verksamhet och privat sådan. I och
med att kommunerna och de statliga A^erken utgör konsumenter och alltså
inte kan avlyfta mervärdeskatten ligger det i deras intresse att i möjligaste
mån planera verksamheten så att mervärdeskatt inte drabbar dem. Så kan
t. ex. landsting finna det förmånligt att ombesörja sin tvätt i egen regi eller
genom statligt tvätteri i stället för att anlita privata tvätterier. Vidare kan
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 6S
statliga verk med betydande byggnads- och projekteringsverksamhet — t. ex.
försvaret, byggnadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
— finna det fördelaktigt att vidga sin energiverksamhet
till nackdel för enskilda entreprenörer och konsulter. Uppenbarligen kan
här uppstå en icke önskvärd snedvridning.
1:913 och II: 1181
Om staten, kommun eller kommuner var för sig eller gemensamt bedriver
verksamhet som inte uteslutande tillgodoser egna behov räknas den som
yrkesmässig till denna del. Om däremot verksamheten bedrivs uteslutande
för att tillgodose eget behov föranleder den inte skattskyldighet.
Dessa bestämmelser har utsatts för skarp kritik i riksdagsmotioner och
av riksdagens revisorer i deras berättelse till 1968 års riksdag. Också näringslivet
har gjort framställningar för att få bestämmelserna ändrade.
Man har pekat på att kommunerna överlåtit tvätt, som tidigare utförts av
privata företag, till försvarets fabriksverk eller annat statligt organ eller
till ett för två eller flera kommuner gemensamt tvätteri. Härigenom har
skattebefrielse erhållits. Vidare har vid upphandling av uniformer för statliga
organs räkning det statliga tillverkningsföretaget kunnat konkurrera
med privata anbudsgivare på grund av sin undantagsställning i varuskattehänseende.
Riksdagens revisorer liar funnit statliga myndigheter i konkurrenssituationer
inta en förmånsställning på grund av den angivna regeln. Detta kan
leda till en minskad benägenhet för rationaliseringar. Ett konsekvent fasthållande
av principen om konkurrens på lika villkor är enligt revisorernas
mening av största betydelse bl. a. som medel att stimulera den företagsekonomiska
effektiviteten inom den statliga sektorn.
Den av departementschefen i propositionen valda lösningen står inte i
överensstämmelse med hans uttalande om önskvärdheten av att lika villkor
skall gälla för statlig, kommunal och privat verksamhet. Frågan har i och
med att mervärdeskatten införs fått ökad vikt genom utvidgningarna av det
skattepliktiga området. Något försök görs inte i propositionen att klarlägga
vilka konkurrenssituationer som i fortsättningen kan komma att uppstå.
De fall av konkurrenssnedvridning till det enskilda näringslivets nackdel,
som förekommer redan nu, kvarstår med i stort sett samma effekter. Vidare
kan de nya bestämmelserna komma att medföra att sådan verksamhet av
icke skattepliktig natur som det allmänna bedriver i direkt konkurrens med
det enskilda näringslivet gynnas. Upphandling av tjänster och varor som
t. ex. ett affärsdrivande statligt eller kommunalt verk gör från ett annat
eller från en annan statlig eller kommunal myndighet kan enligt förslaget
nämligen ske utan skattebelastning, medan däremot motsvarande upphandling
inom den privata sektorn fördyras med skatten. I de många fall, då den
offentliga verksamheten inte är skattepliktig till mervärdeskatt, skulle någon
avdragsrätt för sistnämnda skatt inte föreligga; om däremot upphand
-
64 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
lingen gjorts hos annat statligt organ skulle effekten bli densamma som om
avdragsrätt förelegat genom att skatt inte tas ut.
Departementschefen gör i propositionen det uppseendeväckande uttalandet,
att om offentlig verksamhet tillkommit för att tillgodose eget behov men
viss utåtriktad verksamhet likväl sker, skulle i varuskattehänseende gälla
att endast den utåtriktade verksamheten medför skattskyldighet. Med utgångspunkt
i denna enligt vår mening synnerligen tvivelaktiga tolkning
av varuskatteförordningens visserligen oklara bestämmelser uttalar departementschefen
att detsamma bör gälla i mervärdeskattesystemet. Detta skulle
bl. a. få till följd att affärer mellan två affärsdrivande statliga verk inte
skulle föranleda uttag av mervärdeskatt. Om exempelvis domänverket säljer
slipers till SJ skulle någon mervärdeskatt inte uttas på denna försäljning;
då avdragsrätt inte föreligger i full utsträckning för SJ:s inköp av dylikt
materiel kommer detta företag att gynnas på bekostnad av andra transportföretag.
På samma sätt skulle transport av varor på järnväg för domänverkets
räkning gå fria från mervärdeskatt. Detta är uppenbarligen inte en
genomtänkt lösning. Några rimliga skäl varför tillhandahållande från ett
affärsdrivande statligt verk till ett annat behandlas på annat sätt än tillhandahållande
till privata företag föreligger inte.
Enligt varuskatteförordningen gäller att byggmästare i princip inte är
skattskyldiga till allmän varuskatt för byggnadsentreprenader. Om en byggmästare
emellertid uteslutande för egen räkning bedriver fabriksmässig tillverkning
av byggnadsvaror, blir han skattskyldig för denna tillverkning.
Anledningen härtill är givetvis att man vill undvika konkurrensstörningar;
byggmästaren skall inte bli bättre behandlad genom den egna tillverkningen
än om han köpt varorna från utomstående. Än orimligare är det att staten,
som i yrkesmässig skala bedriver tillverkning av skattepliktiga varor, skall
vara undantagen från varuskatt på egna uttag från denna verksamhet.
För att inte konkurrensstörningar skall uppkomma då det gäller uttag
av egna tjänster är det likaså nödvändigt att detta område regleras. De av
riksdagsrevisorerna uttryckta farhågorna för en minskad benägenhet för
rationaliseringar och andra åtgärder i produktionshöjande och kostnadssänkande
riktning gäller givetvis också tjänsteområdet och har tillämpning
inte enbart på statlig verksamhet utan också på kommunal verksamhet.
Stat och kommun bör således i princip vara underkastade skattskyldighet
för sådana tillhandahållanden av skattepliktiga varor och tjänster, som sker
från en statlig myndighet till en annan eller från en kommunal myndighet
till en annan eller mellan stat och kommun. Egna uttag av varor och tjänster
bör i sådant fall också beskattas om de tillhör det skattepliktiga varu- och
tjänsteområdet. Av praktiska skäl kan visserligen invändningar riktas mot
en så långtgående bestämmelse, men de principiella skälen är av helt övervägande
styrka. Frågan om vilka tjänster som förekommer mellan olika
myndigheter och i vilken utsträckning dessa har en lconkurrenssnedvridan
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 65
de verkan är i behov av en mer omfattande utredning än som kunnat ske
på detta stadium. I avvaktan på en sådan utredning bör riksskattenämnden
få besluta i vilka fall stat och kommun må undantas från skatteskyldighet
enligt mervärdeskatteförordningen för uttag av egna tjänster, då någon
konkurrenssituation inte föreligger eller då uttagen sker i förhållandevis
ringa utsträckning.
I: 920 och 11: 1176
Förslaget att statlig och kommunal verksamhet i syfte att tillgodose egna
behov skall betraktas som yrkesmässig endast om verksamheten bedrivs i
bolags- eller liknande form innebär ett avsteg från de allmänna principerna
för en indirekt skatt. En sådan bör — som departementschefen också påpekar
i propositionen — vara generellt verkande och neutral i konkurrensoch
konsumtionshänseende.
Skatteredovisningen
1: 904 och II: 1185
Mervärdeskattens redovisning måste till skillnad från varuskattens omfatta
samtliga förvärv i verksamheten för beräkning av den ingående avlyftbara
skatten. Detta innebär inte någon förenkling utan ställer ökade krav
på redovisningen, om denna skall kunna skötas inom samma tidsperiod, som
den för allmän varuskatt nödvändiga.
Reglerna för mervärdeskattens fastställelse ökar även kraven på den
skattskyldige. Mervärdeskatten betalas vid deklarationstillfället och är att
anse som definitiv för den ifrågavarande redovisningsperioden. Korrigeringar
i efterhand är möjliga, men innebär i princip någon form av påföljd.
Vårdslös deklaration och falskdeklaration medför i detta fall samma straffansvar
som vid allmän självdeklaration.
Många företag — främst mindre och medelstora — utnyttjar ADB-tekniken
för sin redovisning och måste därvid hyra sådana tjänster från större
företag med egen ADB-utrustning eller existerande serviceföretag på området.
Genom en alltför kort period för redovisning kommer tillgängliga
ADB-resurser att bli ojämnt utnyttjade, eftersom samma redovisningsperiod
gäller för i huvudsak alla företag. I och med att ADB-tekniken vinner
terräng alltmer, kommer dessa trängselproblem att accentueras.
Tidsfristen för deklarationens avgivande bör utsträckas till 48 dagar. Därmed
möjliggörs en smidig anpassning i tiden till befintliga redovisningsresurser.
Vid övergången till mervärdeskatt kan man med denna lösning omedelbart
använda den ordinarie redovisningsperioden på två månader i stället
för den föreslagna tremånadersperioden. För skattskyldiga med redovisningsperiod
på helt eller halvt kalenderår bör deklarationsfristen av likviditetsskäl
förlängas till den 18 i fjärde månaden efter utgången av redovisningsperioden.
5 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 45
66 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
Erfarenheterna av mervärdeskatten i Danmark har lett till en omprövning
av tidsfristen för deklaration från 20 till 50 dagar. Det finns således
också erfarenhetsgrundade skäl, som talar för lämpligheten att redan från
början tillämpa en längre frist än som föreslås i propositionen. Trots en
förlängning av deklarationsfristen med 30 dagar åsamkas inte statskassan
någon ytterligare likviditetsbelastning, eftersom mervärdeskatten i annat
fall skulle inledas med en tremånaders redovisningsperiod och deklaration
följaktligen ske första gången den 18 april 1969.
För de företag, vanligen exportföretag, som regelmässigt kommer att få
restitution på mervärdeskatten, bör en redovisningsperiod på en månad kunna
medges. Därigenom mildras i viss utsträckning dessa företags likviditetsfluktuationer.
I propositionen anges inte någon tidpunkt för restitution av skatt. En sådan
gäller i Danmark och tycks ha fungerat tillfredsställande. Det är angeläget
att en sådan tidpunkt anges, inte minst för att underlätta företagens
likviditets- och budgetplanering. Restitution av skatt bör — liksom i Danmark
— normalt ske 14 dagar efter deklarationens inlämnande, dock att
staten förbinder sig att verkställa utbetalningen inom den dubbla tiden, dvs.
28 dagar.
1:906 och II: 1170
Om propositionen antas i den föreslagna utformningen kommer ett icke
oväsentligt antal företag med huvudinriktning på exporthandel att förorsakas
en betydande försämring av sin likviditet. De kommer nämligen i det
föreslagna systemet att ha en relativt hög ingående skatt och ingen eller
mycket ringa utgående skatt och kommer därför regelmässigt att vara försatta
i den situationen att ha krav på återbetalning av skatt. Restitution
av skatt kan knappast förutsättas äga rum förrän en avsevärd tid förflutit
från det skattebeloppet utbetalats från företagen.
Företagen kommer sålunda att belastas med ett i förhållande till sin omsättning
mycket betydande ingående skattebelopp med därav följande ökat
kapitalbehov och räntekostnader. Mot bakgrunden inte minst av det förhållandet
att marginalerna inom många branscher inom exporthandeln — bl. a.
trävaruexporthandeln — är mycket låga, i regel avsevärt lägre än den ingående
mervärdeskatt som belastar varorna, skulle de åberopade bestämmelserna
i praktiken skapa allvarliga svårigheter för många företag att
bedriva sin verksamhet. I åtskilliga fall skulle rörelsen knappast kunna
fortsätta. Det bör framhållas att särskilt de företag, som bedriver ren handelsrörelse,
kan beräknas få en relativt obetydlig ingående skatt på investeringsvaror,
varför de fördelar, som avlyftningen av sådan skatt i samband
med export eljest medför, inte kan erhållas.
Exporthandelsföretagen fyller en viktig uppgift för landets export. Behov
föreligger sålunda att för denna kategori företag i möjligaste mån eliminera
här påtalade olägenheter. En väg synes vara att medge företag, som genom
67
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
sin exportverksamhet permanent kan förutsättas ha restitutionskrav på
statsverket, rätt att tillämpa kortare redovisningsperioder än två månader.
Länsstyrelse bör efter prövning kunna medge tillämpning av redovisningsperioder
omfattande en månad eller i vissa fall tidsperioder om 10 dagar.
Härigenom skulle belastningen på företagens likviditet minska. Om därjämte
garantier skapas för en snabb återbetalning av skatten, synes mervärdeskattens
olägenheter för de rena exporthandelsföretagen kunna avsevärt
reduceras.
I Danmark har långtgående åtgärder vidtagits i syfte att begränsa exportföretagens
svårigheter. Enligt de danska bestämmelserna kan rörelseidkare,
som bedriver exportverksamhet och på grund härav har restitutionskrav
på statsverket, tillämpa en redovisningsperiod av en månad i stället för den
i princip föreskrivna perioden ett kalenderkvartal. I fråga om företag, där
den utgående skatten regelmässigt är mindre än hälften av den ingående
skatten, kan redovisningsperioden minskas till en vecka. Det bör även
framhållas att restitutionskrav i Danmark behandlas mycket snabbt och
att återbetalning av skatt sker några få dagar efter deklarationens avgivande.
1:912 och 11: 1180
Motionärerna föreslår att särskild kostnadsersättning skall utgå till de
skattskyldiga. Om detta yrkande inte godtas hemställer motionärerna att
riksdagen i stället fastställer en längre respittid för deklarations avgivande
och skattens inbetalning än den i propositionen angivna. Med hänsyn till
erfarenheterna i Danmark torde redovisningstidpunkten förslagsvis böra
framskjutas till den 18 i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång.
1: 916 och II: 1167
En frigräns på 10 000 kr. är alltför hög. Det framstår som en angelägenhet
av största vikt att de okontrollerade, friiidsarbetande »företagarna»,
vilka inte arbetar under samma ansvar gentemot den uppdragslämnande
allmänheten och samhället som den fast etablerade företagssamheten, inte
genom beskattningens utformning ges konkurrensmässiga fördelar i förhållande
till de ansvarsmedvetna reguljära företagen. Utredningen angående
indirekta skatter och socialförsäkringsavgifter ansåg sig av rättviseskäl
inte kunna sätta frigränsen högre än 6 000 kr.
I: 923 och II: 1173
Väsentliga praktiska olägenheter kommer att uppstå vid så kort tidsfrist
för redovisning som 18 dagar. Dessa kan sammanfattas sålunda.
Vid jämförelse med allmänna varuskatten tillkommer den komplikationen
att redovisningen av mervärdeskatt också skall omfatta samtliga förvärv
i verksamheten. Varje redovisningsperiod utgör en sluten beskattningsperiod,
och i princip saknas möjlighet för den redovisningsskyldige att i efter
-
68
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
hand utan påföljder verkställa korrigeringar. Härtill kommer straffansvar.
Ett snabbt växande antal mindre och medelstora företag övergår till att via
bokföringsbyråer utnyttja ADB-tekniken för sin redovisning. Denna teknik
förutsätter en noggrann tidsplanering för att uppnå en kontinuerlig och
jämn beläggning. Arbetet måste alltså bedrivas efter månatlig rutin som
inte tillåter att man varannan månad färdigställer arbetet inom 18 dagar.
Även vid manuell bearbetning på bokföringsbyråerna uppstår likartade
problem. Det bör påpekas att förslaget till lag om skyldighet att föra räkenskaper
beaktat dessa svårigheter genom att godta ett dröjsmål med
kronologisk notering av affärshändelse upp till en månad efter den kalendermånad
då affärshändelsen tillkom. Detta förslag är en anpassning till
nu gällande praxis. Att bryta denna vid redovisningen av mervärdeskatt kan
inte vara rationellt.
I Danmark där man haft motsvarande problem har man varit tvungen att
utöka tidsfristen från 20 till 50 dagar. Med hänsyn till erfarenheterna där
kan det vara lämpligt att förskjuta tidpunkten så att redovisning skall ske
den 18 i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång. En konsekvens
härav blir att man kan tillämpa den naturliga indelning i redovisningsperioder
som nu gäller i fråga om allmänna varuskatten.
För skattskyldiga som får medgivande att redovisa för halvt eller helt
kalenderår bör tidsfristen förskjutas till den 18 i fjärde månaden efter
redovisningsperiodens utgång.
Övriga frågor
Införsel
I: 908 och 11: 1190
I fråga om vissa punktskatter gäller, att importör, som är registrerad som
skattskyldig hos kontrollstyrelsen, inte behöver erlägga sådan skatt för
importvaror vid införseln utan i stället bar att betala skatt på hela sin
skattepliktiga omsättning till kontrollstyrelsen. Enär dylika skatter vid import
skall inräknas i beskattningsvärdet för mervärdeskatten, kan det möta
svårigheter att vid införseln fastställa detta värde för sådana punktskattebelagda
varor varom här är fråga. Det är angeläget att de regler, som blir
nödvändiga för att komma till rätta därmed, blir så enkla och lätthanterliga
som möjligt. Med hänsyn till avdragsrätten bör man i nu avsedda fall kunna
frångå kravet på att fastställa beskattningsvärdet exakt och använda sig av
vissa schabloner vid beräkningen av detta.
Kredittiderna för tullbetalning är korta. För att inte importen skall komma
i en missgynnad ställning bör en förlängning av kredittiderna övervägas,
varvid de kredittider som tillämpas i varuomsättningen inom landet bör
vara vägledande. Skattebeläggningen vid import motsvarar nämligen den
skatt som en kund vid köp av motsvarande varor inom landet debiteras av
leverantören.
69
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
En förlängning av kredittiderna vid förtullning måste givetvis avse alla
avgifter som av tullverket påföres för importgods. Tullverket planerar att
den 1/1 1970 lägga sin debitering och redovisning på ADB. Härvid blir en
förlängning av den allmänna kredittiden på 15 dagar nödvändig av tekniska
skäl. Det är emellertid angeläget att alla rimliga åtgärder vidtas för att genomföra
en kreditförlängning redan vid övergången till mervärdeskatt.
Det är nödvändigt att man i största möjliga utsträckning överger kravet
på ställande av säkerhet som villkor för tullkredit. Detta krav är redan
nu mycket betungande för importhandeln, och dess slopande har länge diskuterats.
Uttagande av mervärdeskatt på importen skulle med oförändrade
bestämmelser komma att medföra starkt ökade krav på säkerheter. Det förhållandet
att mervärdeskatten kommer att innebära mer än en fördubbling
av tullverkets uppbörd ger ett begrepp om ökningens storlek.
Kostnadsersättning
1: 907 och II: 1192
Enligt nu gällande varuskattebestämmelser får företagen viss ersättning
för redovisningen. Enligt propositionen om mervärdeskatt skall ersättning
inte längre utgå. Som skäl härför anförs främst tekniska svårigheter men
även kostnadssynpunkter. Denna motivering är inte övertygande. Några
större svårigheter att konstruera ersättningsramar inom vilka ersättningsbelopp
fixeras kan inte föreligga. Det är inte rimligt att samhället ålägger
eu viss grupp medborgare särskilda uppgifter utan att ge ersättning för direkt
kännbara kostnader eller arbetsinsatser.
Ersättning bör utgå till företag inom detaljhandel, hantverk och därmed
jämförligt sista beskattningsled enligt följande:
När den skattepliktiga omsättningen uppgår till
25 000 men icke 200 000 kr.: 100 kr. för 25 000 och 1,2 °/oo av återstoden
200 000 » » 900 000 kr.: 310 » » 200 000 » 0,2 °/oo » »
900 000 * » 2 000 000 kr.: 450 » » 900 000 » 0,1 */,„ » *
2 000 000 och däröver : 560 kr.
I: 924 och 11:1177
Redovisningen av mervärdeskatten kommer utan tvivel att förorsaka betydligt
mer arbete än redovisningen av den allmänna varuskatten. Framför
allt kommer de mindre och medelstora företagen att belastas. Dessa har ofta
inte möjlighet att själva utföra ett omfattande bokföringsarbete och kommer
därför att få en betydande kostnadsökning till följd av Kungl. Maj:ts
förslag.
Det är otillfredsställande att samhället kräver ett så omfattande uppbördsoch
redovisningsarbete utan att lämna skälig ersättning för detsamma. En
sådan ersättning bör alltså utgå generellt, förslagsvis efter en i motionerna
angiven skala, vilken överensstämmer med den som föreslås i motionerna
I: 907 och II: 1192.
opaginerad Kontrollera mot PDF
70
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
I: 912 och 11:1180
Mervärdeskatten skiljer sig till sin konstruktion från den allmänna varuskatten
bl. a. därigenom att vid redovisningen till statsverket avdrag skall
göias för den skatt som hänför sig till i princip alla förvärv under redovisningsperioden.
Särskilt för de mindre och medelstora företagen inom i första hand detaljhandeln,
som i regel inte har kvalificerad redovisningspersonal anställd,
medför detta nya moment i redovisningen extra besvär och ökat arbete. Dessa
företag tvingas därför i och med skattens införande att i större utsträckning
än hittills anlita utomstående arbetskraft för redovisningen. För många
företag uppkommer sålunda genom skattesystemets omläggning en betvdande
ökning av de direkta kostnader som sammanhänger med skatteredovisningen.
Detta borde motivera en höjning av den kostnadsersättning som
f. n. utgår för arbetet med varuskatten.
Det ar därför betänkligt att i propositionen inte intagits några bestämmelser
om ersättning för arbetet med skatteuppbörden.
I propositionen har som skäl för att kostnadsersättning inte längre skall
utgå anföits dels att kostnaderna för uppbörd och redovisning av skatten
bor kunna kompenseras genom prishöjningar på varor och tjänster, dels
att det skulle erbjuda svårigheter att utforma ett ersättningssystem som
ger en helt korrekt ersättning för de faktiska kostnaderna.
I nuvarande pressade konkurrensläge torde det emellertid inte vara möjligt
att vid en skatteomläggning genomföra andra prishöjningar än sådana
som direkt betingas av en höjning av skattesatsen. Svårigheterna att konstruera
ett helt och hållet rättvist ersättningssystem är uppenbara. Men
dessa svårigheter förelåg också då nuvarande ersättningsregler tillkom och
kan därför inte godtas som argument för att slopa en kostnadsersättning,
som vid övergången till ett mervärdeskattesystem framstår som ännu mer
motiverad än tidigare.
De nya ersättningsreglerna bör utformas schablonmässigt och efter samma
riktlinjer som de vilka uppdrogs av reservanterna i allmänna skatteberedningen.
Skatterevision
I: 905 och II: 1185
57 § taxeringsförordningen bör i tillämpliga delar gälla också i fråga om
mervärdeskatten. Detta föreslogs både av allmänna skatteberedningen och
av utredningen angående indirekta skatter och socialförsäkringsavgifter.
Genom att departementschefen frångått detta förslag har den skattskyldiges
rättsskydd vid skatterevision försvagats.
71
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
Riksskattenämnden
I: 909 och II: 1163
I propositionen föreslås en utvidgning av riksskattenämndens befogenhet
att utfärda bindande förklaring. Förutsättning för sådan förklaring är sedan
1965 att den gäller fråga av beskaffenhet att inte kunna prövas inom ramen
för ett förhandsbesked. Denna begränsning har borttagits i propositionen.
Redan den nuvarande utformningen av rätten att meddela bindande förklaring
har i praktiken visat sig innebära befogenheter för riksskattenämnden,
som ligger den direkta lagstiftningsrätten mycket nära. Synnerligen
betänkligt blir detta förhållande från rättssäkerhetssynpunkt om man beaktar
att talan ej må föras över beslut om bindande förklaring.
I flera väsentliga frågor rörande tillämpningen av varuskatteförordningen,
där riksskattenämnden meddelat förhandsbesked, har regeringsrätten intagit
en motsatt ståndpunkt. Om riksskattenämnden i dessa fall meddelat
bindande förklaring hade detta således inneburit att nämnden påbjudit en
oriktig tillämpning av förordningen i fråga.
Under åren 1960—1965, då riksskattenämnden endast hade befogenhet att
meddela bindande förklaring huruvida viss vara eller varugrupp omfattades
av skatteplikt, fann nämnden endast en gång anledning att utnyttja befogenheten
i fråga. Det kan därför ifrågasättas om ens bestämmelsen i dess ursprungliga
utformning fyller någon funktion. Nämnas må, att motsvarande
möjlighet saknas beträffande inkomst- och förmögenhetstaxeringen. Ingen
torde kunna hävda annat än att riksskattenämnden trots detta på ett fullt
tillfredsställande sätt skött sin uppgift att främja en enhetlig lagtolkning
och rättstillämpning i avseende på inkomst- och förmögenhetstaxeringen.
Det sagda bör ses mot bakgrunden av att frekvensen bindande förklaringar
efter år 1965 tenderat mot en stark ökning.
Den ursprungliga befogenheten för riksskattenämnden att meddela bindande
förklaring framstår således som överflödig och den år 1965 genomförda
utvidgningen av kompetensområdet från rättssäkerhetssynpunkt som
tveksam. Den nu föreslagna ytterligare utvidgningen av nämndens rätt att
på eget initiativ i obegränsad omfattning meddela bindande förklaring kränker
riksdagens rätt att lagstifta i skattefrågor. Rätten att meddela bindande
förklaring i förordningen om mervärdeskatt bör därför upphöra eller i varje
fall begränsas till frågor huruvida viss varugrupp, byggnad eller tjänst är
skattepliktig.
Yrkesfiskare
1:927 och 11:1189
Tidigare erfarenheter har givit vid handen att det svenska yrkesfisket
72 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
mycket skiljer sig från förhållandena inom andra näringar. Det finns därför
risk för att de tillämpningsföreskrifter som utarbetas kan bli svårtolkade,
då de skall appliceras på yrkesfiskarnas förhållanden.
Inom det svenska fisket dominerar helt det s. k. lottfisket, dvs. varje fiskare
har sm part i fångstresultatet. Begreppet arbetsgivare och löntagare
existerar inte har. Detta gör att varje man ombord — antingen han är delägare
i fartyget eller inte — i lagens mening är att betrakta som egen fri
företagare.
På en större modern västkusttrålare består besättningen oftast av 8 man.
Av dessa är vanligen 3 eller 4 man ägare av fartyget. Det kan också vara
flera eller färre delägare.
Då en fångstresa avslutats och fångsten försålts betalas från den infiskade
bruttosumman först det som är de gemensamma utgifterna, dvs. kostnaderna
för bränn- och smörjolja, tomlådor, is, vissa hamnavgifter, viss
proviant m. in.
Sedan dessa utgifter betalats fördelas nettobehållningen efter ett visst
system, som kan variera något beträffande detaljerna men i stort följer
nedanstående mönster: Varje man ombord (lika för skeppare, annan båtägare
eller övrig besättningsman) har en lott. Till rederiet (som består av
båt och redskap jämte all teknisk utrustning) utgår ett visst antal lotter,
vanligast 6 eller 7. Om det sistnämnda är fallet delas alltså den uppkomna’
nettobehållningen i 15 lika stora delar (8 manslotter -J- 7 båtlotter = 15
lotter).
Rederiet svarar med sin inkomst från de 7 lotterna för alla utgifter för
ev. reparationer på båt, utrustning och redskap, liksom för nyanskaffningar
samt för räntor och amorteringar på lån för fartygets och redskapens anskaffande.
Ett dylikt system kan bli orsak till vissa svårigheter vid tolkningen av
tillämpningsföreskrifter som på andra områden kan vara ganska självklara.
Information
I: 882 och II: 1137
De skattskyldigas antal kommer genom införandet av mervärdeskatt att
fördubblas. Nytillskottet av skattskyldiga kommer till övervägande del att
utgöras av mindre företagare, som ofta själva sköter bokföringen och endast
anlitar hjälp vid upprättandet av inkomstdeklarationen. Redovisningen för
mervärdeskatten torde därför komma att medföra ett avsevärt merarbete.
De näringsidkare som skall uppbära och redovisa mervärdeskatten bör redan
från början erhålla ordentlig information och vägledning. Det bör inte
få förekomma, att de skattskyldiga av oförstånd lämnar sådana deklarationer
att de vid senare kontroll riskerar efterbeskattning och ställs till ansvar
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 73
enligt skattestrafflagen. I ingångsskedet är därför en god information av
särskilt stor betydelse.
Varuskattekontoren bör få den personalförstärkning som den nya skatten
kräver. Fordringarna på denna personal får, när det gäller bokföringskunskaper
och kännedom om beskattningsreglerna, inte sättas lägre än på den
personal som skall handha deklarationskontrollen. De tjänstemän på mervärdeskattekontoren
som skall användas för renodlad informationsverksamhet,
bl. a. i form av informationsbesök hos skattskyldiga, bör därför inte
placeras i lägre lönegrad än kollegerna på kontrollsidan. Om så sker, kan
det befaras att den bäst kvalificerade arbetskraften kommer att söka sig
till kontrollverksamheten. För informationsverksamhetens del skulle detta
innebära att den redan från starten kom i »underläge».
I propositionen föreslår departementschefen att länsstyrelserna får en
personalförstärkning på ca 175 befattningshavare. Med hänsyn till det förberedelsearbete
som måste göras innan skatten träder i kraft är det en brist
i propositionen att förslaget inte är konkret utformat. Förberedelserna bör
bedrivas med stor skyndsamhet.
I: 904 och II: 1185
Det är väsentligt att de skattskyldiga innan lagen träder i kraft får en
god vägledning om mervärdeskattens utformning. På så sätt kan onödiga
komplikationer, missförstånd och därmed följande missnöje från de skattskyldigas
sida undvikas. Härvidlag är den personalförstärkning som föreslås
i propositionen inte tillräcklig. Vid varuskatteförordningens genomförande
spelade olika intresseorganisationer en värdefull roll för att sprida
upplysningar till de skattskyldiga. Regeringen bör söka träffa överenskommelse
med för syftet lämpliga organisationer, som under hösten 1968 och
erforderlig tid därefter kan sprida kunskap till sina medlemmar om mervärdeskattens
praktiska konsekvenser. Det är skäligt att organisationerna
erhåller ekonomisk kompensation, om deras insatser får större omfattning.
Utöver dessa informationsvägar finns det också anledning att under hösten
använda etermedia för upplysande program. De blanketter som skall
användas bör ges en så långt möjligt klar och enkel utformning.
Riksdagens revisorers berättelse
Riksdagens revisorers berättelse behandlas i detta sammanhang såvitt avser
§ 17 i berättelsen, där revisorerna behandlar undantaget från skattskyldighet
i de fall verksamhet samordnats mellan stat och kommun eller mellan
kommuner. Revisorerna uttalar bl. a. följande.
I icke obetydlig utsträckning utövar statliga myndigheter verksamhet som
är av beskaffenhet att föranleda beskattning enligt varuskatteförordningen.
74 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
En av förutsättningarna för att skattskyldighet skall uppkomma för dessa
myndigheter är emellertid, såsom nyss nämnts, att den verksamhet det gäller
bedrives under sådana former att den kan betraktas som yrkesmässig. Enligt
anvisningarna till varuskatteförordningen gäller i detta hänseende en viss
begränsning i fråga om verksamhet som bedrivs av staten eller kommun.
I den mån sådan verksamhet utövas i syfte att uteslutande tillgodose myndighets
egna behov skall nämligen yrkesmässighet och därmed skattskyldighet
anses föreligga endast om verksamheten bedrives i bolagsform eller liknande
form. Denna regel gäller också i de fall verksamheten anordnats i
samverkan mellan staten och kommun.
Den befrielse från erläggande av allmän varuskatt som statliga myndigheter
under ovan angiven förutsättning åtnjuter kan i vissa situationer leda
till att dessa myndigheter kommer i ett mer eller mindre gynnat läge i förhållande
till statsägda bolag eller företag inom den enskilda sektorn. Detta
är framför allt fallet om sådan myndighet bedriver verksamhet i konkurrens
med skattepliktigt företag. I den föregående redogörelsen har lämnats
ett konkret exempel härpå. Såsom framgår av detta exempel hade ett enskilt
konfektionsföretag i konkurrens med försvarets fabriksverks centrala beklädnadsverkstad
i Karlskrona inlämnat anbud på uniformsbeklädnad till
statens järnvägar, televerket och postverket. Efter prövning av anbuden beslöt
de upphandlande myndigheterna var för sig att antaga beklädnadsverkstadens
anbud såsom varande de för staten förmånligaste. I anmälan till
riksdagens justitieombudsman gjorde det enskilda företaget gällande att besluten
fattats i strid mot de bestämmelser i upphandlingskungörelsen som
stadgar att vid anbudsprövning det anbud skall antagas, vilket med beaktande
av samtliga omständigheter är att anse såsom för staten förmånligast.
Enligt företagets mening hade dess egna anbud i praktiken innefattat de
lägsta priserna, bl. a. av det skälet att företaget, om det antagits som leverantör,
i motsats till beklädnadsverkstaden varit skyldigt att ur köpelikviden inleverera
allmän varuskatt till statsverket. Företaget hävdade på grund härav
att anbudsbeloppen rätteligen hade bort jämföras utan pålägg av varuskatten.
Justitieombudsmannen fann vid sin prövning av ärendet för sin del
icke anledning till erinran mot de upphandlande myndigheterna men framhöll
i sammanhanget, att det ingalunda kunde anses »odiskutabelt» vilken
betydelse reglerna om allmän varuskatts debitering vid affärstransaktioner
mellan statliga verk borde tillmätas.
Enligt revisorernas mening förhåller det sig utan tvekan så, att statliga
myndigheter i konkurrenssituationer liknande den nyss nämnda intar en
förmånsställning. Erinras må emellertid att den ifrågavarande förmånen
värdemässigt inte helt motsvarar procentsatsen för den allmänna varuskatten.
De myndigheter vilkas verksamhet enligt ovan angivna regler inte skall
anses som yrkesmässig och till följd härav inte heller skall skattebeläggas
är nämligen i varuskatteförordningens mening att anse som konsumenter.
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
75
Allmän varuskatt skall därför uttagas vid leverans av bl. a. råvaror till dessa
myndigheter.
Ovan behandlade spörsmål berör i första hand statens affärsdrivande
verk med i dessa ingående företag, däribland den nyssnämnda beklädnadsverkstaden,
samt vissa under krigsmakten lydande verkstäder. Tillsammans
omsätter här avsedda företagsenheter avsevärda belopp. Som tidigare
nämnts uppgick enbart beklädnadsverkstadens omsättning under budgetåren
1903/67 till ca 36,9 milj. kr.
Delade meningar torde knappast råda om önskvärdheten av att, i de fall
statliga myndigheter utövar verksamhet i konkurrens med statsägda bolag
eller enskilda företag, denna konkurrens bedrives på lika villkor. Varje form
av subventionering, direkt eller indirekt, kan nämligen leda till minskad benägenhet
för rationaliseringar och andra åtgärder i produktionshöjande och
kostnadssänkande riktning. Enligt revisorernas åsikt är ett konsekvent fasthållande
av denna princip av största betydelse, bl. a. som ett medel att stimulera
företagsekonomisk effektivitet inom den statliga sektor det här gäller.
Mot bakgrunden av det nu sagda finner revisorerna det angeläget att föreskrifter
utfärdas i syfte att i möjligaste mån eliminera ovan berörda olägenheter
vid tillämpningen av varuskatteförordningens bestämmelser.
Utskottets yttrande
Inledning
Frågan om hur en generell indirekt beskattning bör utformas har varit
föremål för utredningar och överväganden sedan början av 1950-talet. Redan
1952 års kommitté för indirekt beskattning redogjorde för mervärdeskatteprincipen
men ansåg att en generell indirekt beskattning i vårt land
borde utformas som en ettledsskatt antingen i partihan delsledet eller detaljhandelsledet.
Kommitténs betänkande låg till grund för utformningen av
den allmänna varuskatten.
Allmänna skatteberedningen som hade i uppdrag att överse systemet med
indirekta skatter föreslog i sitt i juni 1964 avgivna betänkande Nytt Skattesystem
(SOU 1964:25) bl. a. att den allmänna varuskatten och den allmänna
energiskatten i det nya skatte- och avgiftssystemet skulle ersättas
med en mervärdeskatt omfattande samtliga led i produktions- och distributionskedjan.
Vidare föreslogs en avveckling av sådana indirekta s. k. punktskatter,
som inte kunde anses motiverade av särskilda skäl. Remissyttrandena
över skatteberedningens betänkande visade en övervägande positiv
inställning till införandet av en mervärdeskatt som ett led i ett nytt skatte-
och avgiftssystem. Den föreslagna principiella utformningen av skatten
biträddes också allmänt. Med anledning av vissa anmärkningar som rik
-
76 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
tades mot förslaget fick utredningen angående indirekta skatter och socialförsäkringsavgifter
i uppdrag att överse förslaget och resultatet av denna
översyn förelåg i oktober 1967 (Stencil Fi 1967: 10). Det nu framlagda förslaget
bygger till viss del på sistnämnda utrednings betänkande, men det bör
samtidigt framhållas att propositionen på väsentliga områden föreslår andra
lösningar än utredningen.
Allmänna skatteberedningen förordade en mervärdeskatt bl. a. som ett
led i en allmän skattereform, som avsåg att tillrättalägga flertalet av de
förhållanden inom beskattningen som för beredningen framstod som mindre
tillfredsställande. Finansministern har i stället valt att utan nämnvärda
skattereformer i övrigt nu föreslå införandet av denna skatt med
utgångspunkt från att övergången inte får medföra en mera väsentlig omfördelning
av beskattningen från näringslivet till de enskilda och att någon
ökad skattebelastning av den privata konsumtionen inte skall äga rum.
Mot denna bakgrund har förslaget om mervärdeskatt kompletterats med
särskilda förslag om arbetsgivaravgift och investeringsavdrag, vilka utskottet
behandlat i andra sammanhang. Bestämmelserna om investeringsavdrag
syftar till att förhindra att näringslivets investeringar senareläggs i avvaktan
på mervärdeskattens införande, och arbetsgivaravgiften avser att kompensera
statsverket för det inkomstbortfall, som blir följden av att skattebelastningen
på dessa investeringar och på vissa omkostnader bortfaller i
mervärdeskattesystemet. I princip måste därför de här angivna frågorna
ses som en del av förslaget om införande av mervärdeskatt.
Utskottet vill först konstatera att vidgade handelsmarknader drivit fram
behovet av en samordning av de nationella skattesystemen, främst i fråga
om den indirekta beskattningen, i syfte att nå en konkurrens på lika villkor
länderna emellan. Därför måste införandet av en mervärdeskatt i vårt land i
första hand ses som ett led i våra handelspolitiska strävanden. Starkt bidragande
orsaker till denna åtgärd är alltså EEC-ländernas principbeslut
angående införande av mervärdeskatt och motsvarande åtgärder i våra
nordiska grannländer. Denna ökande anslutning till mervärdeskatteprincipen
sammanhänger självfallet med en stigande insikt om denna princips
förtjänster. Utskottet finner mot denna bakgrund angeläget att också vår generella
indirekta beskattning snarast utformas som en mervärdeskatt och
tillstyrker alltså i princip det nu framlagda förslaget. Utskottet anser sig i
nuvarande statsfinansiella läge kunna godta de allmänna principer för en
sådan reform som finansministern redovisat i finansplanen. Detta innebär
alltså att utskottet inte är berett att förorda en högre skattesats för mervärdeskatten
än som nu gäller för den allmänna varuskatten och att utskottet
biträder de förslag till intäktskompensation som inryms i mervärdeskatteförslaget.
Konsekvensen av detta ställningstagande blir att utskottet avstyrker de
motioner i vilka helt eller delvis yrkas avslag på propositionen eller för
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 77
ordas eu annan uppläggning av den indirekta beskattningen än i form av
mervärdeskatt. Följden blir också att utskottet inte kan tillstyrka något av
de många yrkanden som framställts vid riksdagens början eller med anledning
av propositionen om avveckling helt eller delvis av vissa punktskatter,
då det saknas ekonomiskt utrymme för sådana åtgärder. Utskottet har därmed
inte frånträtt sin tidigare uttalade uppfattning att en punktskatteavveckling
i princip är en angelägen åtgärd, men utskottet ansluter sig i dagens
situation till departementschefens uttalande att en sådan avveckling måste
skjutas på framtiden.
Med det anförda avstyrker utskottet dels motionerna I: 391 av herr
Werner och II: 479 av herr Karlsson i Huddinge m. fl. beträffande en differentierad,
progressiv konsumtionsbeskattning, I: 935 av herr Werner och
II: 1165 av herr Hermansson m. fl. med yrkande om avslag på propositionen
samt I: 918 av herr Ferdinand Nilsson med yrkande om avslag på propositionen
och med begäran om förslag till innevarande års riksdag om ersättande
av den allmänna varuskatten med en punktbeskattning av lyxvaror
och umbärliga varor, dels motionerna 1:385 av herr Stefanson m. fl.
och II: 488 av herr Nordgren m. fl., I: 630 av herrar Bengtson och Dahlén
samt II: 825 av herrar Wedén och Hedlund, I: 633 av herr Holmberg m. fl.
och II: 795 av herr Bohman m. fl., I: 652 av herr Sundin m. fl. och II: 814
av herr Magnusson i Borås m. fl., I: 904 av herrar Torsten Andersson och
Dahlén, samt II: 1185 av herrar Wedén och Hedlund, I: 910 av herr Holmberg
m. fl. och II: 1162 av herr Bohman m. fl., I: 914 av herr Lundberg samt
II: 1174 av herrar Nordgren och Oskarson, II: 819 av herr Rubin samt II:
821 av herr Söderström m. fl. i vad dessa motioner avser punktskatteavvecklingar
helt eller delvis.
En fråga som avser punktskatter, men som har annan karaktär än de
här tidigare behandlade motionerna tas upp i motionerna 1: 654 av herr
Österdahl in. fl. och II: 801 av herr Gustafsson i Stenkyrka m. fl., i vilka förordas
avveckling av beredningsskatten på inom landet producerade fårskinn
i syfte att främja fårskötseln. Utan att anlägga några ekonomiska
synpunkter på detta yrkande måste utskottet dock avstyrka bifall till detsamma
med hänvisning till att en sådan åtgärd är helt oförenlig med våra
internationella åtaganden.
Utskottet övergår härefter till att behandla de frågor som sammanhänger
med författningsförslagens utformning.
Framläggandet av förslaget om mervärdeskatt har i viss mån kommit att
präglas av tidsnöd. För bevillningsutskottets del har den tid som stått till
förfogande för behandling av frågan varit så knapp att granskningsarbetet
i hög grad måst forceras. Enligt utskottets mening framstår detta som betänkligt
med hänsyn till frågans vikt och omfattning. Härtill kommer att
författningsförslaget, trots att det präglas av en i och för sig i många styc
-
78 Bevillningsutskottets betänkande nr hö år 1968
ken föredömlig förenkling av lagtexten, dock måste betecknas som förhållandevis
svårtolkat.
Utöver de i vissa avseenden beaktansvärda synpunkter i fråga om lagstiftningens
materiella innehåll, som framförts i motioner med anledning
av propositionen har utskottet fått ett flertal påpekanden och önskemål
i olika frågor från organisationer och sakkunniga. Vissa frågeställningar
har också aktualiserats vid utskottets genomgång av materialet. Som framgår
av det följande är utskottet berett att helt eller delvis tillmötesgå vissa
av de ändringsyrkanden som framförts motionsvis eller annorledes. Några
av ändringarna är av den karaktären att de endast påkallar obetydliga justeringar
av författningsförlaget, medan andra fordrar ytterligare överväganden.
I vissa fall måste ändringar göras i författningar, som inte omfattas
av förslaget i propositionen. Under dessa förutsättningar finner utskottet
att det överskådligaste resultatet av de av utskottet förordade ändringarna
och omprövningarna nås om utskottet i detta betänkande endast föreslår
omedelbara ändringar beträffande de frågor om vilka enighet rått inom
utskottet. Utskottet kommer i det följande att redovisa varför ytterligare
överväganden i vissa frågor bör föregå ett slutligt ställningstagande. Utskottet
förordar att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär en översyn av
författningsförslaget i enlighet härmed. Proposition rörande de därav påkallade
ändringarna måste självfallet framläggas till början av innevarande
års höstriksdag. Någon nämnvärd försening av förberedelse- och informationsarbetet
torde inte behöva uppkomma genom en sådan åtgärd.
Införandet av mervärdeskatteprincipen skulle alltså beslutas av vårriksdagen
men vissa kvarstående frågor behandlas av höstriksdagen.
Utskottet får först helt allmänt konstatera att de frågor som kommer
att tas upp till särskild behandling måste — om man ser dem i relation till
skattereformen i dess helhet — betraktas som marginalanmärkningar som
inte får undanskymma att förslaget i propositionen beträffande stora, i och
för sig kontroversiella frågor innehåller lösningar som i huvudsak kunnat
accepteras av de berörda delarna av näringslivet. Sålunda föreligger inga
principiella invändningar mot den föreslagna metoden att infoga jordbruket
och skogsbruket i systemet eller mot de regler som förordas i fråga
om byggnadsverksamheten.
Att finansministern valt att vid mervärdeskattens införande ställa betydande
områden utanför systemet sammanhänger som tidigare nämnts
med den principiella ståndpunkten att införandet av denna skatteform inte
skall medföra någon väsentlig omfördelning av konsumtionsbeskattningen.
De ändringar som föreslås i fråga om beskattningens räckvidd i förhållande
till vad som gäller inom den allmänna varuskatten är därför i huvudsak
betingade av praktiska eller principiella skattemässiga bedömanden. Vid
jämförelser av effekterna av de olika åtgärderna kan resultaten framstå
som egendomliga. Man kan självfallet fråga sig om det är rimligt att —
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 är 1968
79
samtidigt som alla nödvändighetsvaror beskattas —- från beskattningen
undanta nöjen och sådana tjänster som skönhetsvård och hårvård. Utskottet
har vid sin granskning av de skäl som förebragts för dessa undantag ansett
sig kunna godta desamma i nuvarande läge och under de förutsättningar
som redovisats, men utskottet vill samtidigt understryka vikten av
att fortsatta ansträngningar görs för att komplettera skattesystemet med
utgångspunkt från principen att skatten bör ha generell karaktär. Erfarenheterna
från den allmänna varuskatten visar klart att undantag föder
nya undantag. Det är därför av vikt att man beträffande mervärdeskatten
i stället inriktar ansträngningarna på att avveckla undantagen. Detta krav
framstår som särskilt angeläget i ett mervärdeskattesystem, där i stort
sett hela näringslivet blir skatteredovisande. Möjligheterna att begränsa
beskattningens höjd har självfallet också ett nära samband med beskattningens
räckvidd.
Skatteplikten
Den ovan redovisade principiella inställningen föranleder utskottet att i
huvudsak avstyrka alla motionsyrkanden om ytterligare undantag från
skatteplikt för varor eller tjänster men att med anledning av vissa motioner
tillstyrka att ytterligare överväganden sker i syfte att utvidga de skattepliktiga
områdena, även om detta i vissa fall kan tänkas leda till inkomstminskningar.
Varor
I motionerna I: 931 av herrar Tistad och Erik Filip Petersson samt II:
1186 av herr Werbro föreslås att det gällande undantaget från skatteplikt
för fartyg om minst 20 registerton inte bör omfatta lustfartyg och
inte heller delar, tillbehör eller utrustning till ej skattepliktigt fartyg.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att undantaget för fartyg i
princip bör ha samma begränsning som föreslås gälla i fråga om luftfartyg,
nämligen att det är avsett för yrkesmässig gods- eller personbefordran. I
fråga om delar, tillbehör eller utrustning kan olika tekniska synpunkter anläggas
och utskottet finner i likhet med motionärerna att begreppet utrustning
inte är klart avgränsat. Utskottet förordar därför att denna fråga las
upp till förnyad prövning i samråd med de berörda parterna och att det förslag
som kan föranledas härav framläggs till höstriksdagen.
Det av samma motionärer i motionerna I: 932 och II: 1187 framförda skrivelseyrkandet
om upphävande av undantaget från skatteplikt för krigsmateriel
kan självfallet te sig motiverat med de allmänna utgångspunkter
som utskottet redovisat. Å andra sidan kan de av motionärerna åberopade
tolkningssvårigheterna numera inte anses besvärande, då undantaget
funnits sedan den allmänna varuskatten infördes. Med hänsyn till att staten
är den ende köparen som skulle erlägga skatt för krigsmateriel, saknas
80
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
enligt utskottets mening anledning att slopa undantaget, varför utskottet
avstyrker detta yrkande.
Ett motionsyrkande om undantag från skatteplikt som tidigare upprepade
gånger framförts i fråga om den allmänna varuskatten gäller proteser
och yrkandet syftar i första hand på tandproteser. Motsvarande yrkande
framförs nu beträffande mervärdeskatten i motionerna I: 922 av
herrar Stefanson och Lundberg samt II: 1172 av herr Nordgren och i motionerna
I: 929 av herrar Tistad och Ernulf samt II: 1188 av herr Werbro
in. fi.
Utredningen har på denna punkt funnit att mervärdeskatten i viss mån
utjämnar den konkurrenssnedvridning som påtalats mellan å ena sidan sådana
proteser som framställs av fristående dentallaboratorier och å andra
sidan sådana arbeten som utförs av en av tandläkaren anställd tekniker genom
att laboratoriet får avlyftning av ingående skatt, medan tandläkaren
blir konsument och inte får denna möjlighet.
Med hänsyn till att det i ett mervärdeskattesystem framstår som ohanterligt
att införa någon form av beskattning av tjänster som den skattskyldige
utför åt sig själv och då de här påtalade förhållandena inte heller lett till
några påvisbara olägenheter för dentallaboratorierna finner utskottet inte
skäl tillstyrka yrkandet om skattefrihet.
Fortsatt undantag från skatteplikt för ved yrkas i motionen II: 1166
av herrar Johansson i Skärstad och Johansson i Växjö.
Huvudprincipen när det gäller energibeskattningen är att varor som hör
till detta område beläggs antingen med mervärdeskatt eller med energiskatt.
Undantag från den allmänna varuskatten har gällt för bl. a. ved, fotogen
och T-sprit, vilka varor nu tas in under mervärdeskatten. Utskottet finner
denna ändring vara i princip riktig och avstyrker därför motionen.
Undantag från skatteplikt för böcker yrkas i motionerna I: 129 av
herrar Wallmark och Blomquist samt II: 169 av herr Nordstrandh m. fl. och
undantag för noter och andra musikalier i motionen II: 320 av
herr Björkman och fru Sundberg. Med samma motivering har dessa yrkanden
sammanförts i motionerna I: 926 av herr Svenungsson samt II: 1178 av
herrar Nordstrandh och Björkman men avser där undantag från skatteplikt
i fråga om mervärdeskatt. Ett motsvarande skrivelseyrkande om skattefrihet
för böcker framförs i motionerna I: 903 av herr Ahlmark och II: 1184
av herr Ullsten.
Till stöd för yrkandena har motionärerna lagt allmänt kulturpolitiska bedömningar
samt i fråga om böckerna att en skattebefrielse skulle vara av
betydelse också från tryckfrihetssynpunkt.
Med hänvisning till vad utskottet anfört i fråga om beskattningens räckvidd
avstyrker utskottet dessa yrkanden.
Kulturpolitiska aspekter motiverar också delvis de yrkanden som framförts
beträffande utvidgat undantag från skatteplikt för konstverk i
81
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
motionerna I: 904 av herrar Torsten Andersson och Dahlén samt II: 1185 av
herrar Wedén och Hedlund ävensom i motionerna I: 934 av herr Wanhainen
in. fl. och II: 1169 av herr Kellgren in. fl.
Frågan om hur konstverk skall beskattas vid eu generell indirekt beskattning
har varit föremål för motioner, överläggningar, utredningar och debatter
i en omfattning som inte står i proportion till frågans vikt. För lättnader
i beskattningen har framför allt de talat som velat visa en allmänt välvillig
inställning till konsten som en värdefull tillgång i kulturlivet, medan motståndarna
i huvudsak menat att om konstverk saluförs under delvis samma
betingelser som andra varor de bör beskattas på samma sätt och att det
saknas skäl att vid beskattningen ta hänsyn till kulturpolitiska bedömningar.
Departementschefen har intagit den sistnämnda ståndpunkten och avvisar
den av allmänna skatteberedningen föreslagna och av utredningen godtagna
skattebefrielsen för konst, som säljs av upphovsmannen eller för hans
räkning, vilket förslag skulle inneburit att även försäljning i samband med
utställning som konstnären anordnar blir skattefri. I förslaget till mervärdeskatt
görs undantag från skatteplikt endast för konst som inte säljs lmtiksmässigt
eller i samband med utställning.
Inom utskottet har delade meningar rått om beskattningen av konst men
därvid bär också framhållits att den föreslagna lydelsen kan vara förenad
med tolkningssvårigheter i olika sammanhang. Begreppet butiksmässiga
former skulle enligt utskottets mening därför behöva närmare preciseras.
Det torde förekomma i inte helt obetydlig omfattning att konstnärer och
konsthantverkare slår sig ihop om butikslokaler, vilka används både som
ateljé och som försäljningslokal. Även begreppet försäljning i samband
med utställning får betecknas som oklart. Om eu köpare under eller omedelbart
efter en utställning vänder sig till konstnären och ber att i dennes
ateljé få köpa ett av de utställda verken kan givetvis tvekan uppstå om
inle en sådan försäljning får anses ha ägt rum i samband med utställningen.
De sålunda framförda invändningarna mot författningsförslagets utformning
och de delade meningar som framkommit beträffande undantagets
räckvidd föranleder utskottet att förorda förtydligande anvisningar beträffande
undantaget från skatteplikt för konstverk samt ytterligare överväganden
rörande beskattningens utformning och omfattning.
De begagnade personbilarna utgör ett varuområde som genom
sina speciella förhållanden visat sig särskilt svårbemästrat vid eu generell
indirekt beskattning. Ingen jämförlig konsumtionskapitalvara torde
vara föremål för så många omsättningar som en personbil. En från mervärdeskattesynpunkt
komplicerande faktor är att den som vid köp av en
ny bil lämnar sin gamla bil som dellikvid inte blir skattskyldig, eftersom
en privatpersons avyttring av personlig egendom inte är en yrkesmässig
transaktion. Någon ingående skattebelastning kommer därför i allmänhet
inte alt kunna avdras i en rörelse som säljer bilar och tar begagnade
6 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 4ä
82
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
i utbyte. Allmänna skatteberedningen föreslog inte något undantag för de
begagnade bilarna men utredningen fann de särskilda omständigheter som
på sin tid ledde till att dessa bilar undantogs från skattskyldighet till allmän
varuskatt motivera alt man i mervärdeskattesystemet införde en rätt till
avdrag beräknat på den begagnade bilens inbytesvärde, även på inbyten
från privatpersoner. Departementschefen anser sig emellertid inte kunna
godta en fiktiv avdragsrätt i detta sammanhang utan föreslår i stället med
hänsyn till de speciella omständigheterna inom bilhandeln, alt den 60- procentiga reduceringsregel, som föreslås gälla för bl. a. byggnadsverksamheten,
skall få tillämpas också vid försäljning av begagnade personbilar.
Förslaget beräknas i kompletteringspropositionen medföra en inkomstökning
med 120 milj. kr.
1 motioner och i skrivelser från bilbranschens organisationer har kritik
framförts mot detta förslag, som anses leda till samma svårigheter som motiverade
undantaget i nuvarande beskattning, nämligen att de begagnade
personbilarna kommer att försäljas vid sidan om den reguljära bilhandeln,
vilket också skulle kunna innebära att den beräknade inkomstökningen
äventyrades. 1 stället förordas antingen att nuvarande undantag från skattskyldighet
bibehålls eller att den av utredningen förordade avdragsrätten
införs.
Utskottet vill inte bestrida att det kan finnas visst fog för de farhågor
som uttalats om risker för snedvridning av bilhandeln och skattebortfall.
Frågan är emellertid av så komplicerad natur att utskottet under den korta
tid som stått till buds för behandling av propositionen inte kunnat finna någon
lösning som helt tillgodoser både de skattetekniska och de statsfinansiella
synpunkterna. Uppenbart är emellertid att varken ett undantag från
skattskyldighet eller en fiktiv avdragsrätt kan leda till den beräknade inkomstökningen.
Det finns därför anledning att närmare överväga om andra
utvägar står öppna. Från allmänt skattemässiga synpunkter är det angeläget
att en ekonomiskt så betydande marknad som handeln med begagnade
bilar kommer med i ett mervärdeskattesystem. Med hänsyn härtill förordar
utskottet ytterligare utredning och förslag i denna fråga. Med det anförda
anser utskottet sig ha besvarat yrkandena i motionerna 1:921 av herrar
Stefanson och Lundberg och II: 1175 av herr Nordgren m. fl. samt 1:925
av herr Sveningsson.
Tjänster
I fråga om beskattningen av tjänster föreslås i propositionen en betydande
utvidgning av det skattepliktiga området jämfört med vad som gäller i
fråga om den allmänna varuskatten. Till huvudsaklig del innebär detta dock
ingen ökad skattebelastning på grund av att skatten blir avdragsgill för
näringsidkarna. För den enskilde konsumenten niedtör emelleitid skatteplikten
för varutransporter, rumsuthyrning i hotellrörelse och annonsering
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 83
eu viss merkostnad liksom för de verksamheter som utan att vara skattskyldiga
använder sig av de skattepliktiga tjänsterna. Sålunda måste exempelvis
banker, försäkringsbolag och resebyråer räkna med ökade annonskostnader.
Författningsförslaget har i vad avser tjänstebeskattningen föranlett motionsyrkanden
såväl om utökad skatteplikt som om undantag från skatteplikt.
En del av yrkandena torde vara tillgodosedda genom förslaget, men
den omständigheten att yrkandena framförts tyder på att oklarheter föreligger
i fråga om tjänstebeskattningens räckvidd. Vissa förtydliganden framstår
därför som önskvärda.
T motionerna I: 919 av herrar Harald Pettersson och Fälldin samt 11: 1168
av herrar Josefson i Arrie och Boo yrkas att det skattepliktiga tjänsteområdet
skall omfatta även insemineri n g, j o rdbe a rbetni n g och
y l b e 1 ä g g n i n g, sådd och skörd samt bokföring och revision.
Insemineringen kan ses som en varuförsäljning i kombination med transporttjänst,
men utskottet vill på denna punkt inte göra något försök till
tolkning utan förordar att frågan blir föremål för ytterligare överväganden
och eventuella förtydliganden. Detsamma gäller tjänsterna jordbearbetning
och ytbeläggning samt sådd och skörd. Syftet med författningsförslagets
uppräkning av tjänster har såvitt utskottet kunnat finna varit att försöka
täcka in alla tjänster inom exempelvis jordbruk och skogsbruk. Det
kan emellertid ifrågasättas om avverkning av växtlighet är cn lämplig beskrivning
av skörd. I detta sammanhang kan även påpekas att det är oklart
hur veterinärtjänsterna skall betraktas. Utskottet anser med hänsyn härtill
viss omarbetning av bestämningen av det skattepliktiga tjänsteområdet
önskvärd. Förslag härom bör framläggas samtidigt med övriga av utskottet
förordade ändringar.
Undantaget i fråga om bokföring och revision har inle tillkommit
för att undanröja eventuella tolkningsvårigheter utan därför att
praktiska skäl ansetts tala för att sådana tjänster inte hör vara skattepliktiga
bl. a. med hänsyn till att de ofta utförs av företagare som även utför
inte skattepliktiga tjänster. Utskottet, som delar uppfattningen att en sådan
beskattning skulle kunna leda till skattetekniska komplikationer, avstyrker
motionerna i vad de avser detta yrkande.
Till viss del kan bokföringstjänsterna bli skattepliktiga nämligen i den
mån de inryms under skatteplikten för automatisk databeha n d1
i n g. I motionerna I: 917 av herr Möller in. fl. och II: 1179 av herr Persson
i Skänninge har yrkats att sådana ekonomiska föreningar och aktiebolag
som avses i 32 § tredje stycket sparbankslagen undantas från skattskyldighet.
Syftet med yrkandet är alt från beskattningen undanta sådana
datatjänster som det av sparbankerna gemensamt bedrivna företaget Sparbankernas
dataaktiebolag (Spadab) utför åt sparbankerna. Motionärerna
åberopar att sparbankerna i flertalet fall inte är av den storleken all de
84
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 196S
kan ha egna dataanläggningar och därför har i nyssnämnda lagrum i sparbankslagen
intagits bestämmelser för att möjliggöra Spadabs verksamhet.
Utskottet anser det i likhet med motionärerna tveksamt om Spadabs verksamhet
bör betraktas på samma sätt som verksamheten vid de företag som
i övrigt säljer datatjänster. Å andra sidan talar vissa skäl för en beskattning.
Vid jämförelse med affärsbankernas interna dataanläggningar bör
inte förbises att Spadab får avdrag för all ingående skatt på investeringssidan.
Någon sådan avdragsrätt har inte bankerna i fråga om de interna
anläggningarna. Ett försäkringsbolag, som köper datatjänster, får betala
skatt på tjänsterna utan att ha möjlighet till skatteavlyftning. Utskottet
finner med hänsyn härtill övervägande skäl tala mot undantag i förevarande
fall. Då frågan är av ekonomisk vikt och inte närmare hunnit utredas
vill utskottet emellertid förorda att den hänskjuts till Kungl. Maj:ts förnyade
överväganden och eventuella förslag.
Beskattning av rum suthyrning i hotellrörelse har också
mött invändningar. I motionerna I: 911 av fru Hultell och fröken Stenberg
samt II: 1171 av herr Nordgren och fröken Wetterström ävensom i motionerna
1:915 av herr Lundberg och II: 1183 av herr Turesson yrkas att
rumsuthyrning skall betraktas som icke skattepliktig tjänst. De sistnämnda
motionerna innehåller också ett yrkande om att skatt inte skall utgå
på personbefordran. Detta yrkande synes ha tillkommit genom missförstånd
eftersom någon beskattning av sådana tjänster inte föreslås. Vidare
yrkas i motionerna 1:905 av herrar Bengtson och Wikberg samt II: 1164
av herr Börjesson i Glömminge in. fl. att undantag från skatteplikt skall
göras för rumsuthyrning vid turisthotell. Till stöd för yrkandena åberopas
turistnäringens trängda läge samt handels-, bostads- och lokaliseringspolitiska
skäl.
Restaurangtjänsterna är redan nu underkastade allmän varuskatt. Dessa
tjänster är till sin art renodlade konsumtionstjänster på samma sätt som
hotelltjänsterna. Med hänsyn härtill och då sistnämnda tjänster i många
fall inte kan helt särskiljas från restaurangtjänsterna finner utskottet skäl
tillstyrka förslaget om beskattning av hotelltjänsterna. Att fastställa huruvida
ett hotell är turisthotell eller ej anser utskottet uteslutet. Med det anförda
avstyrker utskottet också dessa motionsyrkanden om undantag från
skatteplikt.
I anslutning till frågan om hotell- och restaurangtjänsterna vill utskottet
också beröra beskattningen av serveringstjänster. Då skatteplikt
till allmän varuskatt infördes för sådana tjänster uttalade departementschefen
alt serveringsavgifter som debiterades särskilt icke ingår i rörelseidkarens
omsättning. Något motsvarande uttalande görs emellertid inte i
mervärdeskattepropositionen. Utskottet får därför i förtydligande syfte uttala
att mervärdeskatteförslaget inte skall anses innebära någon ändring i
beskattningen av dessa tjänster.
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 85
En mera speciell fråga tas upp i motionerna 1: 928 av herrar Tistad och
Karl-Erik Eriksson samt II: 1191 av herr Öhvall m. fl. Motionärerna yrkar
undantag från skatteplikt — med bibehållen avdragsrält — för från sport
av a v 1 i d e n i likbil eller i annat för sådant ändamål avsett kommunikationsmedel.
Med hänsyn till skattens ringa ekonomiska betydelse i jämförelse med Övriga
kostnader i samband med eu traditionell begravning och på grund av
de komplikationer av skatteteknisk art som kan uppkomma avstyrker utskottet
bifall till detta yrkande.
En fråga av större räckvidd tas upp i motionerna 1:933 av herr listad
m. fl. och 11:1182 av herr Thylén in. fl. vilka förordar att utövare av
hamnrörelse skall vara skatlskyldig men hamntjänster undantagna
från skatteplikt. Vidare yrkas att svensk frihamn i beskattningshänseende
skall vara alt jämställa med utlandet.
I fråga om den sista delen av yrkandet vill utskottet endast konstatera
att det redan är tillgodosett genom mervärdeskatteprincipen. Frågan om
hamnrörelserna är däremot av mera komplicerad art.
Motionärerna anser att hamnarna inte genom en ökande ingående skattebelastning
utan någon däremot svarande avdragsrätt skall tvingas höja
hamnavgifterna. Detta skulle nämligen ställa de svenska hamnarna i ett
sämre konkurrensläge i förhållande till de i viss man konkurrerande (ivriga
nordiska hamnarna och medföra en icke avlyftbar kostnadsökning föi
importen och exporten.
Motionärerna hänvisar bl. a. till att det danska mervärdeskattesystemet
erbjuder en rätt till frivilligt inträde som skattskyldig och därmed möjlighet
till avdrags- och restitutionsrätt. Denna rätt har de danska hamnarna
begagnat sig av.
Författningsförslagets utformning innebär att hamnarna blir skattskyldiga
för vissa transporttjänster och viss uthyrningsverksamhet men att
avdragsrätten begränsas till skattepliktiga delar av hamnverksamheten.
Den väsentliga kostnadsökningen torde uppkomma i fråga om hamnarnas
anläggningsverksamhet genom att vissa av de råvaror som är obeskattade
i varuskattesystemet kommer att bli mervärdebeskattade. Med hänsyn till
att hamnverksamheten i huvudsak finansieras genom avgifter skulle kostnadsökningen
leda till icke obetydliga avgiftshöjningar. Då sådana höjningar
inte åsyftas med skatteomläggningen och det här gäller en verksamhet
som är av vikt för såväl införseln som utförseln finner utskottet
att syftet med motionerna bör tillgodoses.
Del bör enligt utskottets mening inte vara uteslutet att möjliggöra inträde
i skattesystemet för sådana verksamheter som bedöms vara av särskild
ekonomisk betydelse och som får en hög ingående skattebelastning utan
avdragsmöjlighet. Möjligheten till sådant inträde bör självfallet inte kunna
utnyttjas temporärt och inte heller av enstaka företag. En förutsätt
-
86
Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1968
ning bör vara att det föreligger allmän enighet om fördelarna av ett sådant
inträde inom hela det verksamhetsområde det gäller och att inträdet inte
leder till snedvridning av konkurrensförhållandena för visst eller vissa företag
eller till en väsentligt ökad beskattning av konsumtionen. Utskottet anser
därför att Kungl. Maj :t enligt en särskild i författningen intagen bestämmelse
bör få möjlighet att under de angivna förutsättningarna meddela
bestämmelser om inträde i skattesystemet i här avsedda fall. Därigenom
bör man enligt utskottets mening ha tillgodosett inte bara det här föreliggande
motionsyrkandct utan också skapat möjligheter att tillgodose liknande
önskemål som kan komma att aktualiseras då mervärdeskatten hunnit
tillämpas en tid.
I samband med behandlingen av frågorna om undantag från skatteplikt
vill utskottet även beröra en skrivelse från Svenska tidningsutgivareföreningen.
Häri vänder man sig mot förslaget om skatt på försäljning av
annonser till allmänheten med hänvisning till att frågan om pressens
ekonomiska villkor f. n. är föremål för utredning. Föreningen hävdar alt
om inte pressen i sin helhet undantas från mervärdeskatten detta skulle på
ett avgörande sätt kunna minska dess möjligheter att fullgöra sina centrala
samhällsuppgifter.
Utskottet finner mot bakgrunden av mervärdeskatteförslagets utformning
dessa farhågor vara betydligt överdrivna. Det synes föga sannolikt
att den privata annonseringen i nämnvärd grad kommer att minska genom
en 10-procentig'' prisstegring. Det förslag som utskottet framlägger i det
följande beträffande tiden för skattens erläggande innebär en förbättring
också för dagspressens del genom att det bl.a. möjliggör en snabbare restitution
av skatten. Utskottet vill i detta sammanhang också framhålla att författningsförslaget
i fråga om andra publikationer än dagspressen fått eu sådan
utformning att det skulle innebära en skatteskärpning, som inte har
någon täckning i departementschefens uttalanden härom. För att undvika
dessa effekter synes erforderligt med vissa kompletterande avdragsbestämmelser,
så att den ingående skattebelastningen för papper in. in., som används
vid framställning av dessa publikationer, kan avlyftas. Utskottet förordar
alltså en komplettering av författningstexten i sådant syfte och förutsätter
att förslag härom kommer att framläggas till höstriksdagen.
Skattskyldigheten
Bestämmelserna om skattskyldighet avviker så till vida från vad som
gäller i fråga om den allmänna varuskatten att vissa kategorier blir skattskyldiga
endast för att de därigenom skall kunna få avlyftning av ingående
skatt. Denna från språklig synpunkt något besynnerliga konstruktion
får emellertid ses mot bakgrunden av de aktuella förutsättningarna att
införandet av mervärdeskatten inte skall innebära någon väsentlig omför
-
87
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
delning av nuvarande beskattning. I ett helt utbyggt skattesystem torde
metodiken vara mera lättbegriplig.
I övrigt är den allmänna varuskattens regler rörande skattskyldighet i
stort sett överförda till mervärdeskatteförslaget, men vissa justeringar föreslås.
Även det nu gällande undantaget från skattskyldighet för stat och
kommun, vid verksamhet för att tillgodose egna behov och vid samverkan
mellan stal och kommun i sådant syfte, har överförts till mervärdeskatten,
vilket får anses motiverat med hänsyn till att detta undantag ursprungligen
föreslogs av allmänna skatteberedningen i dess förslag till mervärdeskatt.
Dessa bestämmelser har varit föremål för kritik alltsedan de — i
syfte att från beskattningen undanta viss tvätteriverksamhet som bedrivs
i samverkan mellan stat och landsting — infördes i varuskalteförordningen.
Också nu har motioner väckts med yrkanden om att detta undanlag
bör utgå och att skattskyldighet bör gälla för offentlig
myndighet som till annan tillhandahåller skattepliktiga
varor och tjänster.
Utskottet vidhåller sin tidigare redovisade ståndpunkt att samverkan
mellan stat och landsting bör ses som ett tillgodoseende av det allmännas
gemensamma behov. De nya bestämmelserna har emellertid kompletterats
med en regel, som innebär att om här avsedd verksamhet inte uteslutande
tillgodoser egna behov verksamheten räknas som yrkesmässig till den del
den avser annat än egna behov. Utskottet anser att detta tillägg i förtydligande
syfte bör kunna begränsa kritiken mot regeln. Samtidigt bör bestämmelsen
emellertid kompletteras med den inskränkningen att den inte skall
gälla statliga transporttjänster, för att bestämmelsen inte — som påvisats
i ett par motioner — skall kunna tillämpas vid exempelvis SJ :s transporter
för domänverkets räkning.
Frågan om konsekvenserna av detta undantag har, som tidigare redovisats
i detta betänkande, tagits upp av riksdagens revisorer med utgångspunkt
från ett fall, där ett enskilt konfektionsföretag i konkurrens med
centrala beklädnadsverkstaden i Karlskrona inte fått sitt anbud antaget vid
komunikationsverkens uniformsupphandling. Företaget har havdat att dess
anbud inte antagits på grund av att beklädnadsverkstaden i enlighet med
de här behandlade bestämmelserna inte var skattskyldig till varuskatt.
Revisorerna har funnit det angeläget att föreskrifter utfärdas i syfte att
eliminera olägenheterna vid tillämpningen av dessa bestämmelser. Utskottet
biträder revisorernas uppfattning att den här avsedda friheten från
skattskyldighet för vissa statliga företag inte bör kunna påverka den statliga
upphandlingen på sätt som vederbörande företag antagit att det gjort
i det angivna fallet. Enligt utskottets mening bör emellertid förhållandet inte
rättas till genom ändring i skatteförfattningen utan genom att bestämmelserna
för den statliga upphandlingen ändras på sådant sätt, att anbuden jäm
-
88 Bevillningsutskottets betänkande nr A5 år 1968
förs utan hänsyn till den skattefrihet som statliga företag i vissa fall åtnjuter.
Utskottet förväntar således att en komplettering av bestämmelserna om
upphandling görs senast från och med tidpunkten för mervärdeskattens
ikraftträdande samt att förslag beträffande de statliga transporttjänsterna
framläggs till höstriksdagen. Med det anförda anser utskottet sig i berörda
del ha besvarat såväl riksdagens revisorers uttalande som motionerna
1:646 av herr Stefanson m. fl. och II: 792 av herr Berglund m. fl.,
motionerna I: 920 av herr Stefanson och II: 1176 av herr Nordgren in. fl.,
motionerna I: 904 av herrar Torsten Andersson och Dahlén samt II: 1185
av herrar Wedén och Hedlund ävensom motionerna I: 913 av herrar Gösta
Jacobsson och Enarsson samt II: 1181 av herr Söderström in. fl.
Utskottet behandlar slutligen i samband med bestämmelserna om skattskyldighet
också ett yrkande som framställs i motionerna I: 916 av herrar
Lundberg och Stefanson samt 11:1167 av herrar Jonsson och Nordgren.
Departementschefen föreslår med hänsyn hl. a. till de överväganden som
görs i fråga om jordbrukets infogande i skattesystemet, att redovisningsskyldighet
inte skall föreligga om den skattepliktiga omsättningen
under en 12-månadersperiod inte beräknas överstiga 10 00(1 kr.
Utredningen hade föreslagit att denna beloppsgräns skulle sättas till 6 000
kr. och motionärerna vill ha samma gräns för att undvika alt de okontrollerade
fritidsföretagarna ges några skattemässiga fördelar.
Utskottet vill erinra om att utredningens förslag innebar eu annan och
av lantbrukets företrädare inte accepterad schablonbeskattning av jordbrukare
och att den nu föreslagna frigränsen delvis får ses som ett led i departementschefens
lösning av denna fråga. Det bör vidare uppmärksammas att
den verksamhet som utövas av s. k. fritidsföretagare i mycket liten omfattning
är att hänföra till inkomst av rörelse. Även med den av motionärerna
förordade författningsändringen skulle således osäkerhet råda om skattskyldighet
för fritidsverksamhet skall anses föreligga eller ej.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet detta yrkande.
Registreringen av de skattskyldiga
Enligt lörfattningsförslaget skall skattskyldig anmäla sig till registrering
hos länsstyrelsen i det län, där hans hemortskommun är belägen. Saknar
skattskyldig hemortskommun anses Stockholm som hemortskommun. Dessa
bestämmelser överensstämmer i stort sett med vad som nu gäller i fråga om
den allmänna varuskatten och kan där anses motiverade av det nära sambandet
mellan taxering till sådan skatt och taxeringen till inkomstskatt.
Då något taxeringsförfarande inte skall gälla beträffande mervärdeskatten
finns enligt utskottets mening skäl överväga om dessa registreringsregler
bör bibehållas. Utskottet har därvid funnit att de kontrollmässiga synpunkterna
bättre skulle tillgodoses om den skattskyldige registreras i det
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1963 89
län, där den skattepliktiga verksamheten bedrivs. Detta skulle innebära att
en fysisk person, som bor i ett län men bedriver rörelse i ett annat, registreras
där rörelsen bedrivs. Om kontroll sker länsvis och branschvis, vilket kan
förutsättas bli fallet i viss omfattning, skulle en sådan skattskyldig enligt
de föreslagna bestämmelserna inte kunna omfattas av kontrollen i det län
där verksamheten bedrivs, utan att särskilda åtgärder vidtas. Det får även
förutsättas att länsstyrelsen i det län där rörelsen bedrivs har bättre kännedom
om rörelsens art och omfattning än länsstyrelsen i det län där vederbörande
är bosatt. Utskottet förordar därför att registreringsbestämmelserna
i 19 § i författningsförslaget ändras för att tillgodose dessa synpunkter.
På grund härav föreslås vissa följdändringar i andra författningsrum.
Tiden för skattens erläggande m. in.
I propositionen föreslås som huvudregel att deklaration skall avse tvåmånadersperioder,
som börjar med jämna månader — februari—mars, april—
maj etc. — och att deklaration skall avlämnas och skatt inbetalas inom
samma tid efter periodens utgång som nu gäller i fråga om den allmänna
varuskatten, dvs. inom 18 dagar därefter.
Motionsyrkanden har med olika motivering framförts om förlängning av
tiden för deklarationsavlämnandet till 48 dagar efter redovisningsperiodens
utgång. Motionärerna har åberopat behovet av ytterligare tid med hänsyn
till att mervärdeskattedeklarationerna kommer att vara definitiva och de
skattskyldiga därför måste lägga ned större omsorg på dessa än vad de behövt
göra på de preliminära varuskattedeklarationerna som i efterhand kan
rättas genom j usteringsuppgifter. Vidare har påtalats att den korta tiden
skulle omöjliggöra ett mera rationellt utnyttjande av ADB-system och bokföringsbyråer.
Man har också pekat på erfarenheterna från det danska mervärdeskattesystemet.
I motionerna I: 912 av herrar Gösta Jacobsson och
Enarsson samt II: 1180 av herrar Söderström och Thylén framhålls att allmänna
skatteberedningen till stöd för sitt förslag att slopa den särskilda
kostnadsersättningen till de skattskyldiga bl. a. åberopat att de skattskyldiga
skulle få kompensation för sitt arbete med skatteuppbörden genom
den av beredningen förordade förlängningen av inbetalningstiden. Eftersom
departementschefen nu inte föreslår någon förlängning av denna tid anser
motionärerna att kostnadsersättning bör utgå också för skattskyldigs arbete
i fråga om mervärdeskatt och de har framställt ett alternativyrkande om
sådan ersättning. Även andra motioner innehåller yrkanden om kostnadsersättning.
Utskottet finner därför skäl att behandla dessa frågor i ett sammanhang.
Departementschefen har funnit, att om den nu utgående sammanlagda
ersättningen fördelas på antalet skattskyldiga till mervärdeskatt beloppen
blir så blygsamma att de kommer att sakna nämnvärd ekonomisk betydelse
för de skattskyldiga. Å andra sidan skulle — menar han — en uppräkning
7 Bihang till riksdagens protokoll 196S. 7 samt. Nr 45
90 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
av ersättningen till nuvarande genomsnittliga belopp för samtliga mervärdeskatteskyldiga
innebära en inte obetydlig utgiftsökning för statsverket. Han
anser därför någon särskild kostnadsersättning inte böra utgå utan förordar
endast att de skattskyldigas uppgifter med redovisningen av mervärdeskatten
skall bedömas som en omkostnad i rörelsen.
Utskottet delar uppfattningen att särskild kostnadsersättning inte bör
utgå med hänsyn främst till de administrativa svårigheter som ett ersättningsförfarande
skulle medföra. Skäl talar emellertid för att de skattskyldiga
på något sätt bereds kompensation för borttagandet av denna förmån.
Metoden att förlänga inbetalningstiden synes därvidlag vara en lämplig åtgärd,
eftersom den samtidigt skulle tillgodose önskemål av redovisningsteknisk
art.
Vid fastställande av inbetalningstidens längd bör hänsyn tas dels till den
nu utgående sammanlagda kostnadsersättningens storlek, dels till den genomsnittliga
räntevinst de skattskyldiga kommer att göra vid en senareläggning
av sista dag för skatteinbetalningen. Utskottet har med utgångspunkt
härifrån funnit den av utredningen föreslagna tidsfristen på 35 dagar
efter redovisningsperiodens utgång bäst svara mot dessa förutsättningar.
Önskemålet från bl. a. bankhåll om att mervärdeskatteuppbörderna bör
äga rum i jämna månader för att inte kollidera med andra skatteuppbörder
blir vid en sådan ändring bäst tillgodosett om man bibehåller det i varuskatteförordningen
tillämpade systemet med redovisningsperioder som börjar
med udda månader.
I olika motioner har också aktualiserats frågan om kortare redovisningsperioder
för bl. a. exporterande företag i syfte att möjliggöra snabbare restitution
av skatten. Samtidigt har framställts yrkanden av innebörd att länsstyrelserna
skall vara skyldiga restituera skattebeloppen inom viss tid efter
det deklarationen inkommit. Motionärerna har bl. a. hänvisat till det
ökade kapitalbehov som eljest skulle uppkomma för exportföretagen och till
att de danska skattebestämmelserna möjliggör mycket snabb restitution.
Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att inga avsevärda ekonomiska
försämringar uppstår för exportörerna eller för andra restitutionsberättigade
genom mervärdeskattens införande. För att undvika detta bör
länsstyrelserna få möjlighet att medge att deklaration får avlämnas månadsvis
i de fall då ingående skatt kontinuerligt överstiger utgående skatt med
minst 1 000 kr. varje månad. Utskottet anser däremot inte att man gagnar
de restitutionsberättigades intressen genom att fastställa viss tid inom vilken
restitution skall ske. Risken är otvivelaktigt att i så fall tiden också
kommer att utnyttjas av myndigheten. Samtidigt vill utskottet emellertid
framhålla angelägenheten av att beskattningsmyndigheterna i möjligaste
mån påskyndar handläggningen av dylika ärenden.
Vad utskottet förordat i fråga om redovisningsperioderna föranleder ändringar
i 22 § i författningsförslaget. Härigenom och genom vad utskottet
91
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
anfört rörande kostnadsersättningen torde följande motioner i vad de avser
dessa frågor ha blivit tillgodosedda eller besvarade, nämligen motionerna
1:904 av herrar Torsten Andersson och Dahlén samt 11:1185 av herrar
Wedén och Hedlund, I: 906 av herr Enarsson och II: 1170 av herr Lothigius
m. fl., I: 907 av herr Karl-Erik Eriksson m. fl. och II: 1192 av herr Öhvall
m. fl., I: 912 av herrar Gösta Jacobsson och Enarsson samt II: 1180 av herrar
Söderström och Thylén, I: 923 av herr Stefanson m. fl. samt II: 1173 av
herrar Nordgren och Jonsson samt I: 924 av herr Stefanson m. fl. och
II: 1177 av herr Nordgren m. fl.
Import och export
I motionerna I: 908 av herr Karl-Erik Eriksson m. fl. och II: 1190 av herrar
Öhvall och Jonsson begärs kompletterande bestämmelser i fråga om bl. a.
vissa punktskattebelagda varor. Vidare ifrågasätts om tullkredittiderna är
rätt avvägda och om kravet på säkerhet som villkor för tullkredit bör bibehållas.
Utskottet vill endast erinra om departementschefens uttalande att vissa
avvikelser från tullreglerna kan vara påkallade, exempelvis beträffande reglerna
om ställande av säkerhet för tullkredit, och att i förslaget därför intagits
ett bemyndigande för Kungl. Maj :t att meddela de närmare bestämmelser
som kan behövas. Då de av motionärerna framförda synpunkterna kan
förväntas bli i vederbörlig mån beaktade i nämnda sammanhang anser utskottet
motionerna inte böra föranleda någon åtgärd.
I motionen I: 930 av herrar Tistad och Lundström framhålls att exportbegreppet
i det danska mervärdeskattesystemet fått en sådan utformning att
varor, som tas ombord på fartyg i utrikestrafik för att ombord försäljas till
passagerare för ilandsförsel, hänförs till skattepliktig omsättning, medan
de svenska bestämmelserna uppenbarligen måste tolkas så att ombordtagande
av varor för sådant ändamål räknas som export. Motionärerna hävdar
att avsaknaden av svenska bestämmelser, som möjliggör beskattning av
försäljningen i denna gränstrafik, varit ett avgörande hinder för att få till
stånd en nordisk överenskommelse rörande provianteringsbegränsningar.
De föreslår därför att en särskild bestämmelse intas i mervärdeskatteförordningen,
enligt vilken Kungl. Maj:t bemyndigas inskränka skattefriheten i
dessa fall.
Utskottet har tidigare uttalat att problemen i den internordiska trafiken
bör lösas genom överenskommelser mellan länderna. Med hänsyn därtill biträder
utskottet motionsyrkandet och förordar en särskild bestämmelse, varigenom
Kungl. Maj :t befullmäktigas att meddela föreskrifter som inskränker
skattefriheten vid export i sådana fall då varuutförseln inte avser direkt
försäljning till köpare i utlandet. Bemyndigandet underlättar möjligheterna
att få till stånd avtal mellan de nordiska länderna om begränsningar i pro
-
92
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
vianteringen av fartyg och flygplan i internordisk trafik, men bör givetvis
inte användas ensidigt. Utskottets förslag föranleder ändringar av 1 och 18
§§ samt anvisningarna till 1 § i författningsförslaget. Härigenom torde yrkandet
i motionen I: 930 vara tillgodosett.
Yrkesfiskarna
I motionerna I: 927 av herrar Svenungsson och Helge Karlsson samt II:
1189 av herr Åberg m. fl. begärs att särskild hänsyn vid tillämpningen av
mervärdeskatteförordningen skall tas till de speciella förhållanden, som
gäller beträffande yrkesfiskarna.
Utskottet, som i andra sammanhang haft anledning att uppmärksamma
yrkesfiskarnas problem, anser inte att de av motionärerna åberopade omständigheterna
framstår som särskilt svårbemästrade när det gäller mervärdeskatten.
Det finns anledning anta att de länsstyrelser som kommer att
handlägga dessa frågor redan har tillräckliga erfarenheter beträffande de
ekonomiska formerna för yrkesfisket och att de därför kan finna praktiska
lösningar som tillgodoser dessa näringsidkares berättigade intressen utan
att riksdagen gör en särskild framställning i saken. Med det anförda avstyrker
utskottet skrivelseyrkandet i motionerna.
Information
Kravet på information i samband med mervärdeskattens införande understryks
i motionerna I: 904 av herrar Torsten Andersson och Dahlén
samt II: 1185 av herrar Wedén och Hedlund. Motionärerna yrkar därför
ökad informationsverksamhet under medverkan av vederbörande intresseorganisationer.
Utskottet vill med anledning härav erinra om att departementschefen
såväl i propositionen som i andra sammanhang understrukit vikten av information
i ingångsskedet. Det får anses ligga helt i linje med vederbörande
bransch- och intresseorganisationers reguljära verksamhet att
lämna sina medlemmar erforderlig information i en fråga av denna art.
Några fasta former i detta fall för samverkan mellan de statliga organen
och intresseorganisationerna synes inte heller vara erforderliga. Utskottet
finner alltså inte motionerna till den del de behandlas av utskottet böra
föranleda någon åtgärd.
I motionerna I: 882 av herr Tistad m. fl. och II: 1137 av herr Andersson
i Örebro m. fl. betonas vikten av att förberedelserna för reformen bedrivs
med stora skyndsamhet. Motionärerna önskar att riksdagen uttalar sig för
att kvalifikationskraven på informationspersonalen inte sätts lägre än på
kontrollpersonalen.
Sistnämnda yrkande måste, såvitt utskottet kan finna, bero på en missuppfattning
av departementschefens uttalande beträffande behovet av personalförstärkningar
i initialskedet. I propositionen uttalas att länsstyrelser
-
93
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
na behöver personal för information rörande skattens utformning och
praktiska tillämpning samt för kontrollen av de skattskyldiga. Detta uttalande
skall inte tolkas som om det avser två olika personalkategorier utan
avsikten är att samma personal som i inledningsskedet behövs för informationsverksamhet,
när systemet är inarbetat, skall övergå till kontrollerande
verksamhet. Utskottet finner således inte skäl tillstyrka bifall till de här
behandlade motionsyrkandena rörande informationsverksamheten.
Vissa frågor rörande länsstyrelsernas befattning med mervärdeskatten
Utöver den extraordinära besvärsrätt, som anges i 55 § i författningsförslaget
och som avser misskrivning och liknande förhållanden samt besvärsrätt
i fråga om vite enligt taxeringsförordningens regler, får besvär
mot länsstyrelsens beslut endast anföras i fråga om beslut som avser fastsläflelse
av skatt eller beslut om eftertaxering. Samtidigt erhåller länsstyrelserna
en allmän prövningsrätt i en lång rad frågor, som kan vara
av stort intresse för den skattskyldige. Utskottet syftar närmast på de
bestämmelser som anges i 2—6 §§ i författningsförslaget och som gäller
möjligheterna att få inträda i systemet, innan de formella förutsättningarna
för skattskyldighet föreligger, rätten alt bli redovisningsskyldig även om
omsättningen ligger under 10 000 kr. per tolvmånadersperiod och vissa
andra frågor. Utan att ifrågasätta länsstyrelsernas möjligheter att tillämpa
bestämmelserna på det sätt som avses medför dock ärendenas fördelning
på de olika länsstyrelserna risker för att bestämmelserna kan komma att
tillämpas olika. För att få en så enhetlig tillämpning av bestämmelserna
som möjligt har utskottet funnit det angeläget att ett besvärsinstitut tillskapas.
Utskottet har inte tagit ställning till hur besvärsrätten bör vara
utformad men förutsätter att också denna fråga las upp till behandling i
samband med den omprövning av mervärdeskatten som utskottet förutsätter
skall ske till höstriksdagen.
I detta sammanhang behandlar utskottet ett annat spörsmål som rör
länsstyrelsernas befattning med restitutionsfrågorna, och som också bör
klargöras. På grund av att länsstyrelsen är beskattningsmyndighet vid inkomstbeskattningen
kan i åtskilliga fall den situationen uppkomma att länsstyrelsen
har skattefordringar avseende direkt skatt på ett företag, som
enligt mervärdeskattedeklaration är berättigat till restitution. I sådana
fall hör enligt utskottets mening någon utmätning inte få göras. Utskottet
har övervägt om med hänsyn härtill bör införas särskilda bestämmelser
för att skydda restitutionsrätten gentemot indrivningsåtgärder som avser
andra fordringar, men utskottet är inte berett att nu förorda några särskilda
åtgärder utan förutsätter att frågan kommer att ägnas erforderlig
uppmärksamhet. Utskottet vill dock understryka frågans principiella räckvidd.
Skyddas inte restitutionsrätten kan mervärdeskatten komma att medföra
en inte avsedd utvidgning av statens och en försämring av löntagarnas
förmånsrätt.
94
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
Skatterevision
Enligt 28 § i författningsförslaget skall beslut om skatterevision meddelas
av länsstyrelsen, medan i övrigt bestämmelserna i taxeringsförordningen
om taxeringsrevision skall gälla i tillämpliga delar. Frågan om vem
som skall fatta beslut om skatterevision tas upp i motionerna I: 904 avherrar
Torsten Andersson och Dahlén samt II: 1185 av herrar Wedén och
Hedlund. Motionärerna yrkar att även bestämmelserna i 57 § taxeringslörordningen
skall gälla. Detta innebär att förste taxeringsintendenten i
stället för länsstyrelsen skall fatta beslut om sådan revision. Motionärerna
gör gällande att den föreslagna bestämmelsen skulle försvaga den enskildes
rättsskydd.
Med anledning härav vill utskottet framhålla att avsikten är att i länsstyrelseinstruktionen
fastställa att beslutanderätten i fråga om skatterevision
skall tillkomma chefen för mervärdeskattekontoret. Denne avses få
samma ställning som taxeringsintendent. I sak torde motionärernas yrkande
härigenom bli tillgodosett. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
i denna del.
Allmänt ombud
I propositionen föreslås att det allmännas talan vid besvär till prövningsnämnd
och högre instans skall föras av ett allmänt ombud.
Det är enligt utskottets mening tveksamt om tillskapandet av en sådan
befattningshavare är av nämnvärt värde med den utformning förslaget fått i
propositionen. Förebilden kommer uppenbarligen från bestämmelserna i
förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. Bestämmelserna
om allmänt ombud har emellertid i denna förordning en helt annan
innebörd än i mervärdeskatteförslaget. Enligt förfarandeförordningen
bär nämligen det allmänna ombudet rätt att granska beskattningsmyndighetcns
beslut i första instans och att — om han anser principerna för en
riktig och enhetlig beskattning åsidosatta — föra talan mot sådant beslut
såväl till den skattskyldiges fördel som till hans nackdel. Ombudet skall
alltså verka för en rättvis och konsekvent beskattning. Om det allmänna
ombudet, på sätt förordas i propositionen, i mervärdeskatteprocessen endast
skall fungera som det allmännas företrädare, kommer ombudet uteslutande
alt tillgodose de fiskala intressena. Det förtjänar framhållas att
motiveringen för att man vid förfarandeförordningens tillkomst ansåg att
anmärkningsförfarandet kunde slopas i fråga om punktskatterna var att
det allmänna ombudet i stället för riksrevisionsverket skulle tillvarata
det allmännas intressen. Utskottet har med det anförda inte tagit någon bestämd
ställning till frågan om det allmänna ombudets ställning i mervärdeskattesammanhang
utan endast framhållit de skillnader som kommer
att föreligga. Det finns enligt utskottets mening anledning ifrågasätta om
opaginerad Kontrollera mot PDF
95
Bevillningsutskottets betänkande nr kö år 1968
förordningen behöver innehålla bestämmelser om allmänt ombud av det
slag som bär avses. Det synes lämpligare att i stället införa bestämmelser
i länsstyrelseinstruktionen om utseende av rättegångsombud for att inte
någon förväxling av de olika ombudsfunktionerna skall uppkomma. Utskottet
förutsätter därför att också denna fråga tas upp till förnyad provning.
Restavgift
De föreslagna bestämmelserna om restavgift innebär en väsentlig skärpning
i förhållande till nu gällande bestämmelser. Utskottet kan i huvudsak
biträda uppfattningen att restavgift bör utgå så snart skatten inte betalas
i föreskriven ordning men vill förorda den ändringen att restavgift
inte skall utgå då anstånd enligt 45 § författningsförslaget beviljats på
grund av ömmande eller oförvållade omständigheter. Det synes utskottet
obilligt att under sådana omständigheter ta ut restavgift.
Enligt 47 § skall restavgift utgå om skatten inte betalas i behörig tid.
Vidare stadgas i 43 § att skatt, som fastställts genom särskilt beslut, skall
betalas inom tid som länsstyrelsen bestämmer. Om skatten i sistnämnda
fall betalas inom den av länsstyrelsen bestämda tiden har den skattskyldige
anledning anse att han betalt skatten i behörig tid. Enligt departementschefens
uttalande synes dock avsikten vara att restavgift skall utgå
även i sådant fall. Detta torde emellertid kräva ett förtydligande av författningstexten.
Utskottet förordar att förslag framläggs till höstriksdagen
beträffande de här behandlade frågorna om restavgift.
Bindande förklaring
Enligt 02 § i författningsförslaget skall riksskattenämnden kunna meddela
bindande förklaring huruvida viss varugrupp är skattephktig. Samma
befogenhet har riksskattenämnden redan nu i fråga om den allmänna varuskatten.
I motionerna I: 909 av herrar Fälldin och Axel Kristiansson samt II: 1163
av herr Boo yrkas att denna bestämmelse utgår eller ändras så att bindande
förklaring inte får meddelas om förhandsbesked i stället kan lämnas.
Motionärerna hänvisar bl. a. till att åtskilliga betydelsefulla förhandsbesked
som riksskattenämnden lämnat ändrats av regeringsrätten.
Enligt utskottet mening tyder de av motionärerna åberopade ändringarna
på att riksskattenämnden i sådana fall då tvekan kunnat föreligga valt att
lämna ett förhandsbesked i ställeL för att meddela en bindande förklaring.
Det förtjänar också erinras om att beträffande vissa ändrade förhandsbesked
riksdagen senare godkänt författningsändringar i syfte att bringa
lagstiftningen i överensstämmelse med förhandsbeskeden. Kritiken drabbar
i dessa fall indirekt mera lagstiftarna än riksskattenämnden. Utskottet
vill understryka att näringslivet är väl företrätt i nämnden. Riskerna för
opaginerad Kontrollera mot PDF
96 Bevillningsutskottets betänkande nr tö år 1968
att dess intressen skulle åsidosättas är således ringa. Det finns därför
knappast några bärande skäl för att nu vidta några ändringar i fråga
om de befogenheter som nämnden haft i fråga om den allmänna varuskatten
och som överförts till mervärdeskatten. Utskottet avstyrker alltså
dessa motioner.
Straffbestämmelserna
Enligt bestämmelserna i 66 § i författningsförslaget skall skattestrafflagen
äga motsvarande tillämpning i fråga om den som i deklaration lämnai
0likt’§ uppgift, förutsättningen för straffansvar enligt skattestrafflagen
ar emellertid alt den oriktiga uppgiften lett till frihet från skatt
eller för låg skatt. Innebörden av den föreslagna bestämmelsen i 66 g
måste följaktligen vara att straff kan utmätas om för låg skatt deklareras
men att en oriktig uppgift som leder till restitution av skatt blir strafffri,
åtminstone till den del den inte samtidigt lett till undandragande avskatt.
Straffmätningen i skattestrafflagen är också anknuten till det undandragna
beloppets storlek. Enligt utskottets mening bör någon skillnad
i Iråga om ansvar inte föreligga mellan den som genom oriktiga uppgifter
deklarerar för låg skatt och den som genom sådana uppgifter får
återbäring av skatt. Utskottet förordar således att skattestrafflagen omarbetas
i enlighet med det anförda och att förslag härom föreläggs höstriksdagen.
Utskottet vill avslutningsvis framhålla att Kungi. Maj :t i den proposition
till höstriksdagen med kompletteringar av mervärdeskatteförslaget, som utskottet
förordat, givetvis är oförhindrad att ta upp även andra frågor än dem
utskottet här aktualiserat.
I fråga om de delar av propositionen som utskottet inte tagit upp till särskild
behandling har utskottet inte funnit anledning till erinran.
Utskottets hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
A) att riksdagen — med anledning av Kungi. Maj :ts proposition
nr 100 samt motionerna I: 904 och II: 1185, I: 906
och II: 1170, I: 912 och II: 1180, I: 923 och II: 1173, I: 933
och II: 1182 samt motionen I: 930 och med avslag på motionerna
I: 935 och II: 1165 ävensom motionen I: 918 — antar
de vid propositionen fogade förslagen till
1) förordning om mervärdeskatt med de ändringar att
dels 1, 2, 3, 18, 19, 22, 37, 41 och 75 §§ samt anvisningarna
till I och 19 §§ erhåller följande såsom utskottets förslag
betecknade lydelse,
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
97
dels anvisningarna till 75 § och punkt 3 av övergångsbestämmelserna
utgår och således punkterna 4—7 av över
-
gångsbestämmelserna
(Kungl. Maj.ts förslag)
1
Mervärdeskatt erlägges enligt bestämmelserna
i denna förordning till
staten vid omsättning inom landet
och vid införsel.
(Se vidare anvisningarna.)
betecknas 3—6.
(Utskottets förslag)
l
Mervärdeskatt erlägges enligt bestämmelserna
i denna förordning till
staten vid omsättning inom landet
och vid införsel samt, när Konungen
förordnar därom, vid utförsel.
(Se vidare anvisningarna.)
2 §.
Skattskyldig är------eller 4.
Skattskyldig är------genom utförsel.
Konungen kan efter ansökan förordna
om skattskyldighet tills vidare
för omsättning av annan tjänst än
sådan som anges i 10 och 11 §§■
Har särskilda-------stycket föreligger.
Om skatt------ 58—60 §§.
(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)
Delägare i enkelt bolag, s. k. gruvbolag
eller partrederi är skattskyldig
i förhållande till sin andel i bolaget
eller rederiet. Efter ansökan av
samtliga delägare kan länsstyrelsen
besluta att den av delägarna som
dessa föreslår tills vidare skall anses
som skattskyldig för bolagets eller
rederiets hela skattepliktiga verksamhet.
Om sådant medgivande beslutar
länsstyrelsen i det län, där
hemortskommunen är belägen för
den delägare, som föreslås såsom
skattskyldig.
I fråga --
Delägare i enkelt bolag, s. k. gruvbolag
eller partrederi, är skattskyldig
i förhållande till sin andel i bolaget
eller rederiet. Efter ansökan av
samtliga delägare kan länsstyrelsen
besluta att den av delägarna som
dessa föreslår tills vidare skall anses
som skattskyldig för bolagets eller
rederiets hela skattepliktiga
verksamhet.
konkursboet skattskyldigt.
98
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)
18 §.
Skattskyldig som-------ingående skatt.
Avdragsrätt föreligger-------yrkesmässig verksamhet.
Föreligger skattskyldighet-------medför skattskyldighet.
Konungen kan förordna om undantag
från avdragsrätt för ingående
skatt som belöper på utförsel för
vilken skatt skall erläggas enligt förordnande
som avses i 1 §.
19
Skattskyldig som icke är undantagen
från redovisningsskyldighet enligt
6 § första stycket skall anmäla
sig för registrering hos länsstyrelsen
i det län, där hans hemortskommun
är belägen.
Skattskyldig som icke är undantagen
från redovisningsskyldighet enligt
6 § första stycket skall anmäla
sig för registrering hos länsstyrelsen
i det län, där den verksamhet drives
som anmälan avser.
Anmälan för---särskild verksamhet.
Anmälan göres---två veckor.
Om verkställd---den skattskyldige.
För att-----för registrering.
(Se vidare anvisningarna.)
22 §.
Skattskyldig som icke är undantagen
från redovisningsskyldighet enligt
6 § första stycket skall utan anmaning
lämna uppgift (deklaration)
för mervärdeskatt för varje verksamhet
för vilken han blivit särskilt
registrerad. Deklaration lämnas för
varje redovisningsperiod under vilken
verksamheten bedrives. Redovisningsperiod
omfattar två kalendermånader.
Redovisningsperioder är
februari och mars, april och maj,
juni och juli, augusti och september,
oktober och november samt december
och januari.
När särskilda skäl föreligger kan
länsstyrelsen i fråga om viss skattskyldig
besluta alt redovisningsperioderna
tills vidare skall vara pe
-
Skattskyldig som icke är undantagen
från redovisningsskyldighet enligt
6 § första stycket skall utan anmaning
lämna uppgift (deklaration)
för mervärdeskatt för varje verksamhet
för vilken han blivit särskilt
registrerad. Deklaration lämnas för
varje redovisningsperiod under vilken
verksamheten bedrives. Redovisningsperiod
omfattar två kalendermånader.
Redovisningsperioder är
januari och februari, mars och april,
maj och juni, juli och augusti, september
och oktober samt november
och december.
Kan det antagas att ingående skatt
för viss skattskyldig regelmässigt
kommer att överstiga utgående skatt
med minst 1 000 kronor varje månad
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
99
(Kungl. Maj:ts förslag)
rioderna februari—maj, juni—september
och oktober—januari eller att
redovisningsperiod tills vidare skall
utgöra halvt eller helt kalenderår.
Deklaration skall lämnas till länsstyrelsen
i det län, där den skattskyldige
registrerats, senast den 18 i månaden
närmast efter utgången av
den redovisningsperiod som deklarationen
avser eller, när redovisningsperioden
utgör halvt eller helt kalenderår,
den 18 i andra månaden efter
utgången av redovisningsperioden.
Om synnerliga skäl föreligger
kan Konungen eller myndighet som
Konungen bestämmer medge att
skattskyldig eller grupp av skattskyldiga
får lämna deklaration senare
än som nu nämnts.
Deklaration skall-------
Efter anmaning--------i
Bestämmelserna i------
(Utskottets förslag)
kan länsstyrelsen besluta att redovisningsperiod
tills vidare skall vara en
kalendermånad. När särskilda skäl
föreligger kan länsstyrelsen för viss
skattskyldig besluta att redovisningsperioderna
tills vidare skall vara
perioderna januari—april, maj—- augusti och september—december
eller att redovisningsperiod tills vidare
skall utgöra halvt eller helt kalenderår.
Deklaration skall lämnas till länsstyrelsen
i det län, där den skattskyldige
registrerats, senast den 5 i andra
månaden efter utgången av den
redovisningsperiod som deklarationen
avser. Om synnerliga skäl föreligger
kan Konungen eller myndighet
som Konungen bestämmer medge att
skattskyldig eller grupp av skattskyldiga
får lämna deklaration senare
än som nu nämnts.
fastställt formulär.
• deklarationsskyldig.
för mervärdeskatt.
37
Beslut om fastställelse av skatt
meddelas av länsstyrelsen i det län,
där den skattskyldige är registrerad
eller, om han icke är registrerad, där
hans hemortskommun är belägen.
41
Beslut om efterbeskattning meddelas
av länsstyrelsen i det län där den
skatt skyldige är registrerad eller, om
han icke är registrerad, där hans
hemortskommun är belägen.
§•
Beslut om fastställelse av skatt
meddelas av länsstyrelsen i det län,
där den skattskyldige är registrerad
eller, om han icke är registrerad, där
han bort vara registrerad.
§•
Beslut om efterbeskattning meddelas
av länsstyrelsen i det län där den
skattskyldige är registrerad eller, om
han icke är registrerad, där han bort
vara registrerad.
100
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)
75 §.
Beteckning i----icke anges. Beteckning i---icke anges.
(Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar
till 1
Vad som------—---
Begränsningen till omsättning inom
landet innebär att mervärdeskatt
icke utgår vid export. Se vidare
punkt 4 av anvisningarna till 2 §.
till 2 §.
Mervärdeskatt utgår icke vid export
om Konungen ej särskilt förordnat
att skatt skall erläggas. Se vidare
punkt 4 av anvisningarna till 2 §.
till 19 §.
Skattskyldig anses driva verksamhet
i det län, där verksamhetens styrelse
har sitt säte eller, om säte för
verksamheten ej bestämts eller styrelse
ej finnes, där verksamheten
drives från fast driftställe eller, om
sådant driftställe ej finnes, där den
skattskyldige är bosatt.
till 75 §.
Saknar skattskyldig hemortskommun
enligt 66 § kommunalskattelagen
anses Stockholm som hemortskommun.
2) förordning om ändrad lydelse av 19 § taxeringsförordningen
den 23 november 1956 (nr 623),
3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen
den 1 juni 1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden
erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor;
B) att riksdagen i anledning av motionerna I: 904 och It:
1185, I: 908 och II: 1190, I: 917 och II: 1179, I: 919 och II:
1168, I: 921 och II: 1175, I: 927 och II: 1189, I: 931 och II:
1186, 1:934 och II: 1169 samt motionen 1:925 i skrivelse
till Kungl. Maj :t begär ytterligare utredning och förslag till
1968 års höstriksdag i enlighet med vad utskottet ovan förordat
;
Bevillningsutskottets betänkande nr k5 år 1968 101
C) att riksdagen avslår följande motioner, nämligen
1) motionerna I: 129 och II: 169
2) motionerna I: 385 och II: 488
3) motionerna I: 391 och II: 479
4) motionerna I: 630 och II: 825, i vad desamma behandlas
i detta betänkande,
5) motionerna I: 633 och II: 795, i vad desamma behandlas
i detta betänkande,
6) motionerna I: 646 och II: 792
7) motionerna I: 652 och II: 814
8) motionerna I: 654 och II: 801
9) motionerna I: 882 och II: 1137
10) motionerna I: 903 och II: 1184
11) motionerna I: 904 och II: 1185, i vad desamma hänvisats
till bevillningsutskottet,
12) motionerna I: 905 och II: 1164
13) motionerna I: 906 och II: 1170
14) motionerna I: 907 och II: 1192
15) motionerna I: 908 och II: 1190
16) motionerna I: 909 och II: 1163
17) motionerna I: 910 och II: 1162
18) motionerna I: 911 och II: 1171
19) motionerna I: 912 och II: 1180
20) motionerna I: 913 och II: 1181
21) motionerna I: 914 och II: 1174
22) motionerna I: 915 och II: 1183
23) motionerna I: 916 och II: 1167
24) motionerna I: 917 och II: 1179
25) motionerna I: 919 och II: 1168
26) motionerna I: 920 och II: 1176
27) motionerna I: 921 och II: 1175
28) motionerna I: 922 och II: 1172
29) motionerna I: 923 och II: 1173
30) motionerna I: 924 och II: 1177
31) motionerna I: 926 och II: 1178
32) motionerna I: 927 och II: 1189
33) motionerna I: 928 och II: 1191
34) motionerna I: 929 och II: 1188
35) motionerna I: 931 och II: 1186
36) motionerna I: 932 och II: 1187
37) motionerna I: 933 och II: 1182
38) motionerna I: 934 och II: 1169
39) motionen I: 925
102
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
40) motionen 1: 930
41) motionen II: 320
42) motionen II: 819
43) motionen II: 821
44) motionen II: 1166
i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört och hemställt;
D) att riksdagens revisorers berättelse, i vad den behandlas
i detta betänkande, måtte anses besvarad genom vad utskottet
ovan anfört.
Stockholm den 17 maj 1968
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Yngve Nilsson (h),
Stefanson (fp), Sundin (ep), Wärnberg* (s), Tage Johansson (s), Gösta
Jacobsson (h), Lundström (fp), Paul Jansson (s) och Arne Pettersson (s);
samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (h), Brandt (s),
Vigelsbo (ep), fru Nettelbrandt (fp), herrar Forsberg (s), Kristenson (s),
Boo (ep), Carlstein (s), Larsson i Umeå (fp) och Wiklund i Härnösand (s).
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Särskilda yttranden
1) av herrar Yngve Nilsson (h), Stefanson (fp), Sundin (ep), Gösta
Jacobsson (h), Lundström (fp), Magnusson i Borås (h), Vigelsbo (ep),
fru Nettelbrandt (fp), herrar Boo (ep) och Larsson i Umeå (fp), som anfört
följande:
»Från vårt håll har vid åtskilliga tillfällen framhållits att en övergång
från den nuvarande omsättningsskatten till mervärdeskatt är en betydelsefull
skattepolitisk åtgärd. Vi beklagar dock att den samlade skattereform
vi länge krävt ej tillkommit i samband med denna önskvärda omläggning
av den generella indirekta beskattningen. När allmänna skatteberedningen
i juni 1964 förordade införande av mervärdeskatt ingick detta förslag som
en del i ett större skattepolitiskt reformprogram.
Beträffande vår bedömning av det ekonomiska läget och den därmed
förknippade frågan om tidpunkten för den s. k. allmänna arbetsgivaravgiftens
ikraftträdande hänvisar vi till bl. a. bevillningsutskottets betänkande
1968:44.
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 103
Skilda motioner såväl vid riksdagens början som med anledning av mervärdeskattepropositionen
har klargjort vår inställning till punktskatter och
den särskilda energiskatten. De punktskatter som ej har en social eller
medicinsk motivering eller som används för finansiering av vägar m. m.
samt energiskatten bör enligt vår mening avvecklas i samband med den
fortsatta reformering av skattesystemet, som vi uttalat oss för.
De betydande olägenheter, som är förknippade med flertalet punktskatter,
har utförligt belysts både av 1952 års kommitté för indirekt beskattning
och av allmänna skatteberedningen samt i de föreliggande motionerna.
Punktskatterna är socialt orättvisa. För den med stora inkomster spelar de
ringa roll; för den som har små inkomster och ändå vill köpa en punkt - skattebelagd vara kan de vara ett avgörande hinder. De verkar konkurrenssnedvridande.
Valet av de varor som punktskattebelagts har, vilket ligger
i sakens natur, skett med ett stort mått av godtycke. Punktskatterna leder i
många fall till ett betydande administrativt krångel. I flera fall — kanske
mest påtagligt i fråga om guldsmedsskatten — förekommer i lämpligen
stor omfattning en illegal handel, som försätter de lojala företagarna i en
mycket svår ställning.
Också i fråga om energiskatten förordade skatteberedningen en avveckling
varvid i stället skulle införas en beskattning av elkraft och bränsle
inom mervärdeskattens ram. Energiskatten verkar snedvridande på valet
mellan energikrävande och icke energikrävande produktionsmetoder. Genom
att något utjämningsskatteförfarande ej tillämpas vid gränserna är energiskatten
en pålaga som diskriminerar svenska företag som arbetar i internationell
konkurrens.
De synpunkter som här kortfattat redovisats, klargör varför såväl flertalet
punktskatter som energiskatten enligt vår uppfattning bör avvecklas
i samband med en fortsatt reformering av skattesystemet.
Utskottet förordar förtydligande anvisningar beträffande undantaget från
skatteplikt för konstverk samt ytterligare överväganden rörande beskattningens
utformning i detta avseende. Departementschefen föreslog i propositionen
en ordning som innebär att endast privat försäljning av konst från
egen ateljé undantas från skatteplikt. Från vårt håll förordades att man
generellt skulle hänföra konstnärers försäljning av egna konstverk till
verksamhet som faller utanför mervärdeskattens ram. Allmänna skatteberedningen
ansåg på sin tid att praktiska skäl talar för en sådan lösning. Utredningen
har sedan vid sin tekniska översyn följt skatteberedningens linje
i denna fråga. Vid de ytterligare överväganden av denna fråga, som utskottet
förordar, bör de synpunkter, som framförts från vårt håll liksom från
allmänna skatteberedningen, vara vägledande.
I motioner från vårt håll har vid flera tillfällen — även i anledning av
propositionen om mervärdeskatt — betonats vikten av att reglerna om skattskyldighet
vid den indirekta beskattningen utformas så att konkurrens
-
104 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968
neutralitet uppnås mellan stat och kommuner å ena sidan och enskilda
företag å den andra. En väg som anvisats för att nå denna konkurrensneutralitet
har varit att införa skattskyldighet för offentlig myndighet ocli
affärsdrivande verk vid varje tillhandahållande av skattepliktiga varor och
tjänster. Riksskattenämnden skulle sedan kunna ges befogenhet att för vissa
fall göra undantag från denna skattskyldighet. Utskottet avvisar denna metod
och förordar en annan lösning. De statliga upphandlingsbestämmelserna
föreslås ändrade på sådant sätt, alt anbuden jämförs utan hänsyn till den
skattefrihet som statliga företag i vissa fall åtnjuter. De störningar i konkurrensen,
som kan uppstå i fall då ett ej skattskyldigt statligt eller kommunalt
företag tillhandahåller skattepliktiga varor och tjänster åt landsting
och kommuner, undgås dock ej med den av utskottet förordade lösningen.
Fortsatt uppmärksamhet bör därför ägnas denna fråga.
Riksskattenämndens befogenhet att utfärda s. k. bindande förklaring utvidgades
1965. Genom förordningen om mervärdeskatt vidgas området för
denna befogenhet att på eget initiativ och i obegränsad omfattning meddela
sådan förklaring. Tillämpningen efter 1965 visar, att risker kan finnas för
inskränkning i riksdagens lagstiftningsrätt. Det är angeläget att riksskattenämndens
befogenheter i dessa avseenden ges en klar begränsning till gagn
för dess huvuduppgift att främja en enhetlig taxering.»
2) av herrar Stefanson (fp), Siindin (ep), Vigelsbo (ep), Boo (ep) och
Larsson i Umeå (fp), som anfört följande:
»Starka lokaliseringspolitiska skäl och dessutom turismens betydelse för
betalningsbalansen talar för undantag från skatteplikt när det gäller rumsuthyrning
i turisthotell. De svårigheter som kan finnas att särskilja dessa
tjänster från övriga samt att låta ett sådant skatteundantag gälla endast
turisthotellen bör dock kunna få en tillfredsställande lösning. Eftersom
det finns skäl som talar för en utredning av dessa gränsdragningsproblem
vill vi för närvarande inte yrka på lagstiftning. Frågan bör därför bli föremål
för en omprövning i särskild ordning. Det är särskilt motiverat med
tanke på det utomordentligt svåra läge som turistbranschen har i den internationella
konkurrensen. Dessutom är turistnäringen av stor betydelse inom
det s. k. norra stödområdet. Inom vissa kommuner är den ett väsentligt
näringsfång och avgörande från sysselsättnings- och försörjningssynpunkt
för människorna.»
MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680028
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1968:294 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till förordning om mervärdeskatt, m. m. jämte motioner. a1 i texten