Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om mervärdeskatt, m. m. jämte motioner. Propositionen I propositionen 1968: 100 har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att anta därvid fogade förslag till 1) förordning om mervärdeskatt, 2) förordning om ändrad lydelse av 19 § taxeringsförordningen den 23 november 1956

1968-05-17 · 104 sidor, varav 100 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 100 av 104 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1968:45, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om mervärdeskatt, m. m. jämte motioner. Propositionen I propositionen 1968: 100 har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att anta därvid fogade förslag till 1) förordning om mervärdeskatt, 2) förordning om ändrad lydelse av 19 § taxeringsförordningen den 23 november 1956

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

1

Nr 45

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om mervärdeskatt,

m. m. jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1968: 100 har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att anta

därvid fogade förslag till

1) förordning om mervärdeskatt,

2) förordning om ändrad lydelse av 19 § taxeringsförordningen den 23

november 1956 (nr 623),

3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juni

1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i

taxeringsfrågor.

I propositionen sammanfattas dess huvudsakliga innehåll sålunda.

Propositionen innehåller det förslag till mervärdeskatt som förutskickats

i finansplanen. Mervärdeskatten föreslås avlösa nuvarande allmänna varuskatt

vid årsskiftet 1968/69 och utgå med 10 %, dvs. samma procenttal som

f. n. gäller för den allmänna varuskatten.

Författningsförslagen har följande lydelse.

1) Förslag

till

Förordning

om mervärdeskatt

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Mervärdeskatt erlägges enligt bestämmelserna i denna förordning till

staten vid omsättning inom landet och vid införsel.

(Se vidare anvisningarna.)

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. A’r 45

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

Skattskyldighet m. m.

2 §•

Skattskyldig är den som inom landet i yrkesmässig verksamhet omsätter

1) skattepliktig vara, byggnad eller tjänst,

2) vara som anges i 8 § 1—5, tjänst som avser vara som nu nämnts

eller tjänst som anges i It § 1, 3 eller 4.

Skattskyldig är vidare den som i yrkesmässig verksamhet omsätter vara

eller tjänst genom utförsel.

När särskilda skäl föreligger, kan länsstyrelsen besluta att den som påbörjat

verksamhet tills vidare skall vara skattskyldig redan innan skattskyldighet

enligt första eller andra stycket föreligger.

Om skatt vid införsel föreskrives i 58—GO §§.

(Se vidare anvisningarna.)

3 §•

Delägare i enkelt bolag, s. k. gruvbolag eller partrederi är skattskyldig i

förhållande till sin andel i bolaget eller rederiet. Efter ansökan av samtliga

delägare kan länsstyrelsen besluta att den av delägarna som dessa

föreslår tills vidare skall anses som skattskyldig för bolagets eller rederiets

hela skattepliktiga verksamhet. Om sådant medgivande beslutar länsstyrelsen

i det län, där hemortskommunen är belägen för den delägare, som

föreslås såsom skattskyldig.

I fråga om kommanditbolag och annat handelsbolag är bolaget skattskyldigt.

Har skattskyldig avlidit är dödsboet skattskyldigt. Har skattskyldig

försatts i konkurs är konkursboet skattskyldigt.

4 §■

Skattskyldighet inträder när vederlag inflyter kontant eller i form av

varor eller på annat sätt kommer den skattskyldige till godo och när uttag

sker.

Länsstyrelsen kan efter ansökan besluta att skattskyldig vid redovisning

för mervärdeskatt skall inräkna uppkomna fordringar i omsättningen.

5 §.

Redovisning för mervärdeskatt sker löpande för bestämda tidsperioder

(redovisningsperioder). Redovisning skall ske för varje verksamhet för

sig. Driver någon flera verksamheter kan länsstyrelsen besluta att samtliga

verksamheter tills vidare skall anses som en verksamhet i redovisningshänseende.

Med utgående skatt förstås sådan skatt som belöper på skattepliktig omsättning

i skattskyldigs verksamhet. Med ingående skatt förstås sådan skatt

som belöper på förvärv eller införsel för verksamhet.

(Se vidare anvisningarna.)

6 §•

Redovisningsskyldighet föreligger icke, så länge det kan antagas alt den

skattepliktiga omsättningen under närmast följande tolvmånadersperiod

ej kommer att överstiga 10 000 kronor. Redovisningsskyldighet föreligger

dock alltid vid omsättning som avses i 2 § första stycket 2 eller andra stycket.

När särskilda skäl föreligger kan länsstyrelsen medge att skattskyldig

tills vidare skall vara redovisningsskyldig, trots att hans verksamhet är av

den mindre omfattning som sägs i första stycket.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

3

Skatteplikt

7 §•

Vara är skattepliktig om ej annat följer av 8 §.

Med vara förstås enligt denna förordning materiellt ting som icke utgör

mark eller byggnad. Gas, värme och elektrisk kraft anses som vara.

Växande skog, odling och annan växtlighet anses som vara vid omsättning

utan samband med avyttring av marken.

Som vara anses vidare avverkningsrätt och annan jämförlig rättighet,

rätt att taga jord, sten eller annan naturprodukt, rätt till jakt, fiske eller

bete, rätt till fotografisk bild eller till sådan kinematografisk film som avser

reklam, information eller undervisning.

(Se vidare anvisningarna.)

8 §■

Från skatteplikt undantages

1) fartyg för yrkesmässigt fiske, bogserbåt, livräddningskryssare, annat

fartyg med nettodräktighet av minst 20 registerton, luftfartyg för yrkesmässig

person- eller godsbefordran samt del, tillbehör och utrustning till

sådant fartyg eller luftfartyg, när varan säljes till fartygets eller luftfartygets

ägare eller införes till landet för dennes räkning,

2) krigsmateriel som är underkastad utförselförbud och del till sådan

krigsmateriel, när varan säljes till staten för militärt bruk eller för detta

ändamål införes till landet för statens räkning,

3) läkemedel som utlämnas enligt recept eller säljes till sjukhus eller

införes till landet i anslutning till sådan utlämning eller försäljning,

4) elektrisk kraft, värme samt gas och annat bränsle för uppvärmning

eller energialstring, dock icke ved, torv, fotogen eller T-sprit,

5) allmän nyhetstidning,

6) medlemsblad och periodisk publikation, som väsentligen framstår som

organ för sammanslutning med huvudsakligt syfte att verka för religiöst,

nykterhetsfrämjande, politiskt, idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål

eller att företräda vanföra eller arbetshindrade medlemmar,

7) personaltidning, program och katalog, när varan säljes eller utlämnas

av utgivare som icke är skattskyldig för annan verksamhet eller införes

till landet för sådan utgivares räkning,

8) konstverk, som är hänförligt till tulltaxenummer 99.01—99.03, när

konstverket säljes av upphovsmannen på annat sätt än butiksmässigt eller

i samband med utställning och när det uttages eller införes till landet av

honom eller för hans räkning,

9) vatten från vattenverk,

10) varulager, inventarium och annan tillgång som tillhör verksamhet,

när överlåtelse sker i samband med överlåtelse av verksamheten eller del

därav, fusion eller liknande förfarande,

11) tullfri trycksak och framkallad eller enbart exponerad mikrofilm,

när varan införes till landet som gåva eller annars utan vederlag,

12) spritdryck, vin, tobaksvara, cigarrettpapper och cigarretthylsa vid

införsel till landet i den ordning som avses i 12 § 4 mom. h) rusdrycksförsäljningsförordningen

den 26 maj 1954 (nr 521) eller 1 § andra stycket

förordningen den 16 juni 1961 (nr 394) om tobaksskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

9§.

Byggnad är skattepliktig, när den utgör lagertillgång i byggnadsrörelse.

(Se vidare anvisningarna.)

10 §.

Tjänst är skattepliktig, om ej annat följer av 11 §, när tjänsten avser

1) skattepliktig vara och innefattar tillverkning på beställning, uthyrning,

servering, formgivning, montering, reparation, kontroll, analys, underhåll,

ändring eller rengöring,

2) mark och innefattar undersökning, planering, jordförbättring, schaktning,

sprängning, borrning, dränering eller utfyllning,

3) växande skog, odling eller annan växtlighet och innefattar röjning,

plantering, uppskattning, märkning, gödsling, beskärning, gallring, avverkning

eller växtskydd,

4) byggnad, annan anläggning som utgör fastighet enligt denna förordning,

stängsel eller dylikt och innefattar uppförande, anläggande, rivning,

reparation, ändring eller underhåll,

5) projektering, ritning, konstruktion eller därmed jämförlig tjänst beträffande

mark, byggnad eller annan anläggning som utgör fastighet enligt

denna förordning,

6) transport av vara eller förmedling av sådan tjänst,

7) rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet,

8) automatisk databehandling eller skrivbyråverksamhet,

9) reklam eller annonsering.

(Se vidare anvisningarna.)

11 §•

Från skatteplikt undantages

1) tjänst enligt 10 § 1 som avser vara, vilken införes till landet endast

för tjänsteprestationen i fråga för att därefter åter utföras ur landet av

den som ombesörjt prestationen,

2) postbefordran av annat än postpaket och gruppkorsband samt resgodsbefordran,

3) transport av vara till eller från utlandet,

4) bärgning av fartyg eller luftfartyg som är undantaget från skatteplikt

enligt 8 § 1 och transport i anslutning till sådan bärgning,

5) införing av annons i tryckalster som är undantaget från skatteplikt

enligt 8 § 6 eller 7 eller av annons, som avser reklam för skattepliktig

vara eller tjänst för utländsk annonsörs räkning,

6) visning av kinematografisk film,

7) obligatorisk kontrollbesiktning hos Aktiebolaget Svensk bilprovning.

(Se vidare anvisningarna.)

12 §.

Konungen kan förordna om ytterligare undantag från skatteplikt.

Skattesats, beskattningsvärde m. m.

13 §.

Skatten utgår med 10 procent av beskattningsvärdet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1U68 5

14 §.

Beskattningsvärdet utgör

1) vid omsättning av byggnad, monteringsfärdigt hus eller begagnad

personbil samt vid servering eller rumsuthyrning 60 procent av vederlaget

inräknat skatt och, vid utlag, 60 procent av saluvärdet inräknat skatt,

2) vid annan omsättning vederlaget inräknat skatt och, vid uttag, saluvärdet

inräknat skatt.

Bestämmelserna i första stycket 1 gäller även beträffande byggnads- eller

anläggningsentreprenad och annan tjänst som avser fastighet. För tjänst

som avser yttre vatten- eller avloppsledning, väg, gata, bro, spåranläggning,

flygfält, hamn, kanal eller annan farled och för tjänst enligt 10 § 5 är dock

procenttalet endast 20.

(Se vidare anvisningarna.)

15 §.

Vederlag hänföres till den redovisningsperiod då vederlaget erhållits. Har

beslut enligt 4 § andra stycket meddelats, hänföres till redovisningsperiod

kontant vederlag som erhålles under perioden och fordran som uppkommer

under perioden.

Värde av uttag hänföres till den redovisningsperiod då uttaget sker. Utlag

av byggnad eller del av byggnad hänföres till den period då den i huvudsak

tages i bruk.

Förlust på fordran, som inräknats i skattepliktig omsättning, får avdragas

i redovisningen för den period då förlusten uppkommer. Inflyter därefter

betalning för sådan fordran skall beloppet åter upptagas i redovisningen.

Rabatt, återbäring eller bonus som utges i efterhand och avser tidigare

redovisad skattepliktig omsättning får avdragas i den ordning som gäller

för den skattskyldiges redovisning av utgående skatt. Utges förmånen till

skattskyldig skall avdraget grundas på kreditnota eller motsvarande handling.

Av handlingen skall framgå minskningen av både vederlag och skall.

(Se vidare anvisningarna.)

16 §.

Skattskyldig skall, om ej annat följer av andra stycket, utfärda faktura

eller därmed jämförlig handling för varje omsättning för vilken skatt utgår.

Av handlingen skall framgå vederlaget, skattens belopp och övrigt som

bär betydelse för skattskyldighet och avdragsrätt enligt 17 §. Bestämmelserna

i detta stycke gäller även den som enligt 6 § första stycket är undantagen

från redovisningsskyldighet.

Första stycket gäller icke för detaljhandel eller därmed jämförlig verksamhet

och ej heller omsättning, för vilken avräkning mellan köpare och

säljare sker enligt avräkningsnota som upprättas av köparen.

På frankeringsmärke eller liknande kvitto behöver skattens belopp icke

anges.

(Se vidare anvisningarna.)

Avdragsrätt

17 §.

Skaltskyldig får med de begränsningar som anges i 18 § vid redovisning

av skatt avdraga ingående skatt som hänför sig till förvärv eller införsel

för verksamhet som medför skattskyldighet. Rätt till avdrag föreligger för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

den redovisningsperiod då betalning erlagts. Har medgivande enligt 4 §

andra stycket lämnats föreligger avdragsrätt för period då betalning erlagts

eller skuld dessförinnan uppkommit.

Bedriver skattskyldig verksamhet i fastighet, som innehas av ett helägt,

enbart fastighetsförvaltande företag, får den skattskyldige avdraga ingående

skatt på förvärv som det fastighetsförvaltande företaget gör med så

stor del av skatten som faller på fastighetens användning för den verksamhet

som medför skattskyldighet.

Överstiger den ingående skatten för viss redovisningsperiod den utgående

skatten för samma period, får det överskjutande beloppet avdragas i redovisningen

för närmast följande redovisningsperiod eller perioder. Redovisar

skattskyldig olika verksamheter var för sig får överskjutande ingående

skatt i en verksamhet kvittas mot utgående skatt i annan verksamhet.

Om återbetalning av överskjutande ingående skatt som ej kunnat avdragas

eller kvittas föreskrives i 49 §.

(Se vidare anvisningarna.i

18 §.

Skattskyldig som är undantagen från redovisningsskyldighet enligt 6 §

första stycket har icke rätt att avdraga ingående skatt.

Avdragsrätt föreligger icke för ingående skatt som belöper på

1) stadigvarande bostad för den skattskyldige eller för anställd,

2) byggnad som förvärvas för annat ändamål än för stadigvarande bruk

i skattepliktig verksamhet,

3) anskaffning av personbil för annat ändamål än återförsäljning eller uthyrning

i yrkesmässig verksamhet.

Föreligger skattskyldighet för endast mindre del av verksamhet, har den

skattskyldige rätt att avdraga endast sådan ingående skatt som hänför sig

till förvärv eller införsel som helt avser den del av verksamheten som medför

skattskyldighet.

Registrering

19 §.

Skattskyldig som icke är undantagen från redovisningsskyldighet enligt

6 § första stycket skall anmäla sig för registrering hos länsstyrelsen i det

län, där hans hemortskommun är belägen.

Anmälan för registrering göres på blankett enligt fastställt formulär. Driver

någon flera verksamheter lämnas anmälan för varje särskild verksamhet.

Anmälan göres senast två veckor innan verksamhet som medför skattskyldighet

börjar eller övertages. Vid ändring i förhållande som upptagits

i anmälningshandling skall länsstyrelsen underrättas inom två veckor.

Om verkställd registrering utfärdar länsstyrelsen särskilt bevis som sändes

till den skattskyldige.

För att avgöra om skattskyldighet föreligger kan länsstyrelsen infordra

uppgift från näringsidkare som icke anmält sig för registrering.

20 §.

Underlåter någon att i behörig ordning göra anmälan eller lämna underrättelse

eller uppgift enligt 19 § kan länsstyrelsen förelägga honom att vid

vite fullgöra sin skyldighet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

21 §.

Hos länsstyrelsen föres register över den som registrerats enligt 19 § inom

länet.

Deklarationsskyldighet m. m.

22 §.

Skattskyldig som icke är undantagen från redovisningsskyldighet enligt

6 § första stycket skall utan anmaning lämna uppgift (deklaration) för

mervärdeskatt för varje verksamhet för vilken han blivit särskilt registrerad.

Deklaration lämnas för varje redovisningsperiod under vilken verksamheten

bedrives. Redovisningsperiod omfattar två kalendermånader. Redovisningsperioder

är februari och mars, april och maj, juni och juli, augusti

och september, oktober och november samt december och januari.

När särskilda skäl föreligger kan länsstyrelsen i fråga om viss skattskyldig

besluta att redovisningsperioderna tills vidare skall vara perioderna

februari—maj, juni—september och oktober—januari eller att redovisningsperiod

tills vidare skall utgöra halvt eller helt kalenderår.

Deklaration skall lämnas till länsstyrelsen i det län, där den skattskyldige

registrerats, senast den 18 i månaden närmast efter utgången av den

redovisningsperiod soin deklarationen avser eller, när redovisningsperioden

utgör halvt eller helt kalenderår, den 18 i andra månaden efter utgången av

redovisningsperioden. Om synnerliga skäl föreligger kan Konungen eller

myndighet som Konungen bestämmer medge att skattskyldig eller grupp

av skattskyldiga får lämna deklaration senare än som nu nämnts.

Deklaration skall avges på heder och samvete samt avfattas på blankett

enligt fastställt formulär.

Efter anmaning skall deklaration lämnas även av den som icke enligt

första stycket är deklarationsskyldig.

Bestämmelserna i 47 § taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr

023) gäller i tillämpliga delar i fråga om deklaration för mervärdeskatt.

23 §.

Underlåter den som är deklarationsskyldig enligt 22 § första stycket att

lämna deklaration eller är deklaration ofullständig, kan länstyrelsen anmana

den deklarationsskyldige att fullgöra vad som brister.

I anmaning enligt första stycket eller enligt 22 § femte stycket kan vite

föreläggas.

24 §.

Deklarationsskyldig skall i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar

eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finns för fullgörande

av deklarationsskyldigheten, för kontroll av deklaration och för fastställelse

av skatt.

Underlaget skall bevaras under sex år efter utgången av det kalenderår

som underlaget avser.

Om skyldighet i vissa fall att föra räkenskaper gäller särskilda bestämmelser.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

Skattekontroll

25 §.

Den som granskar deklaration eller annan handling som avser mervärdeskatt

får taga del även av självdeklaration eller annan handling, som upprättats

till ledning för inkomsttaxeringen.

Bestämmelserna i 50 § taxeringsförordningen äger motsvarande tillämpning

i Iråga om rätt att taga del av deklaration eller annan handling som

avser mervärdeskatt samt i fråga om förvaring och förstöring av sådan deklaration

eller handling.

26 §.

Efter anmaning skall deklarationsskyldig lämna de upplysningar som behövs

för kontroll av deklaration eller för att fastställa mervärdeskatt.

Deklarationsskyldig skall efter anmaning förete handling som behövs

för fastställelse av mervärdeskatt, såsom kontrakt, kontoutdrag, räkning

eller kvitto.

27 §.

Efter anmaning skall näringsidkare lämna uppgift om skattepliktig vara,

byggnad eller tjänst som han förvärvat av, sålt till eller tillhandahållit annan

näringsidkare. Bestämmelserna i 39 § 4 mom. taxeringsförordningen

om befrielse från uppgiftsskyldighet gäller i tillämpliga delar.

Bestämmelserna i 46 § taxeringsförordningen gäller i tillämpliga delar i

fråga om kontroll av mervärdeskatt.

28 §.

För kontroll av att deklarations- eller uppgiftsskyldigheten fullgjorts

riktigt och fullständigt eller för att på annat sätt få upplysning till ledning

för fastställelse av skatt, får skatterevision ske hos deklarations- eller uppgiftsskyldig.

Beslut om skatterevision meddelas av länsstyrelsen.

I övrigt gäller i fråga om skatterevision i tillämpliga delar bestämmelserna

om taxeringsrevision i 56 och 58 §§ taxeringsförordningen.

29 §.

Anmaning enligt 26 eller 27 § göres av länsstyrelsen.

Fastställelse av skatt

30 §.

Skatt fastställes för varje redovisningsperiod.

Fastställelse sker med ledning av deklaration och övriga tillgängliga handlingar.

Kan skatten icke beräknas tillförlitligt med ledning av handling som avses

i andra stycket fastställes skatten efter skälig grund.

31 §.

Beslut om fastställelse av skatt är preliminärt intill dess slutligt beslut

om fastställelse meddelats eller sådant beslut anses föreligga enligt 36 §

tredje stycket.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

9

32 §.

Har den skattskyldige lämnat deklaration anses skatten fastställd i enlighet

med deklarationen genom preliminärt beslut.

33 §.

Nytt preliminärt beslut om fastställelse av skatt meddelas när framkomna

omständigheter föranleder ändring av tidigare preliminärt beslut.

34 §.

I annat fall än som avses i 32 § skall preliminärt beslut delges den skaltskylaige.

Beslutet skall innehålla uppgift om den skatt som skall betalas

eller återbetalas och skälen för beslutet. Av beslutet skall vidare framgå

att skattskyldig kan erhålla slutligt beslut om fastställelse av skatt.

35 §.

Fråga om preliminärt beslut får icke väckas efter den 30 november andra

året efter utgången av det kalenderår under vilket redovisningsperioden

gått till ända.

Preliminärt beslut får icke meddelas senare än två år efter utgången av

kalenderår som anges i första stycket.

36 §.

Slutligt beslut om fastställelse av skatt skall meddelas, om den skattskyldige

begär sådant beslut inom en månad från den dag då han fått del "av

preliminärt beslut.

Slutligt beslut skall delges den skattskyldige samt innehålla uppgift om

den skatt som skall betalas eller återbetalas, skälen för beslutet och besvärshänvisning.

Har slutligt beslut enligt första stycket icke meddelats och har två år

förflutit efter utgången av det kalenderår under vilket redovisningsperioden

gått till ända, anses skatten fastställd genom slutligt beslut i enlighet med

senaste meddelade preliminära beslut eller, om preliminärt beslut icke meddelats,

i enlighet med deklaration.

37 §.

Beslut om fastställelse av skatt meddelas av länsstyrelsen i det län, där

den skattskyldige är registrerad eller, om han icke är registrerad, där hans

hemortskommun är belägen.

Efterbeskattning

38 §.

Har skattskyldig i deklaration eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift

till ledning för fastställelse av skatt eller underlåtit att lämna deklaration

eller infordrad uppgift samt har detta föranlett att skatt icke fastställts

eller fastställts till för lågt belopp eller medfört att skatt återbetalats med

för högt belopp, sker efterbeskattning.

Efterbeskattning får icke ske om det belopp som den skattskyldige skulle

ha att erlägga är att anse som ringa eller det med hänsyn till omständigheterna

framstår som uppenbart oskäligt att efterbeskattning sker.

Kan uppgift som den skattskyldige lämnat icke läggas till grund för eu

tillförlitlig beräkning får efterbeskattning ske efter skälig grund.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

39 §.

Beslut om efterbeskattning skall delges den skattskyldige samt innehålla,

förutom uppgift om den skatt som skall betalas, skälen för beslutet och besvärshänvisning.

40 §.

Efterbeskattning får ej ske senare än under sjätte året efter utgången av

det kalenderår under vilket redovisningsperioden gått till ända och ej innan

slutligt beslut om fastställelse meddelats eller sådant beslut föreligger enligt

36 § tredje stycket.

Efterbeskattning av dödsbo får ej ske senare än under andra året efter

utgången av det kalenderår under vilket bouppteckning efter den skattskyldige

lämnats in för registrering.

41 §.

Beslut om efterbeskattning meddelas av länsstyrelsen i det län där den

skattskyldige är registrerad eller, om han icke är registrerad, där hans

hemortskommun är belägen.

Inbetalning: av skatt

42 §.

Skatt för viss redovisningsperiod förfaller till betalning den dag då deklarationen

senast skall lämnas enligt 22 § tredje stycket.

Skatten betalas genom insättning på särskilt postgirokonto.

43 §.

Skatt som fastställts på annat sätt än enligt 32 § betalas inom tid som

länsstyrelsen bestämmer.

Om synnerliga skäl föreligger kan länsstyrelsen besluta att betalningen av

skatten uppdelas på högst tre inbetalningstillfällen.

44 §.

Inbetalning av skatt sker utan kostnad för den skattskyldige och anses ha

skett den dag inbetalningskort eller försändelse som innehåller gireringskort

inkommit till postanstalt.

Anstånd med betalning av skatt

45 §.

År skattskyldigs slcattebetalningsförmåga nedsatt på grund av sjukdom

eller annan oförvållad omständighet och föreligger synnerligen ömmande

omständigheter, kan den skattskyldige få anstånd med betalning av den

skatt som förfaller till betalning närmast efter det ansökan om anstånd

gjorts. Anståndet får avse hela skatten eller del därav. Anståndstiden får bestämmas

till längst ett år efter utgången av den månad under vilken skatten

förfaller till betalning.

Beslut om anstånd meddelas av länsstyrelsen.

Har den skattskyldiges ekonomiska förhållanden undergått väsentlig förbättring

sedan anstånd beviljats, skall frågan om anstånd omprövas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr t5 år 1968

46 §.

Har besvär anförts över slutligt beslut om fastställelse av skatt eller beslut

om efterbeskattning eller beslut av prövningsnämnd eller utslag av skattedomstol,

kan den skattskyldige av länsstyrelsen få anstånd med betalning

av skatt. Bestämmelserna i 49 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni

1953 (nr 272) om anstånd vid besvär över beslut rörande taxering äger

motsvarande tillämpning.

Indrivning av skatt m. in.

47 §.

Betalas icke skatt i sin helhet i behörig tid utgår restavgift på icke betalat

belopp.

Iiestavgiften är fyra öre för varje hel krona av den skatt som icke betalats,

dock minst tio kronor, öretal som uppkommer vid denna beräkning

jämnas till närmast högre hela krontal.

Bestämmelserna i 58 § 2 mom. uppbördsförordningen om befrielse från

restavgift gäller i tillämpliga delar beträffande restavgift för mervärdeskatt.

48 §.

Betalas skatt ej i behörig tid indrives skatt och restavgift.

Bestämmelserna i uppbördsförordningen om indrivning, avkortning och

avskrivning samt efterkrav och preskription gäller i tillämpliga delar i fråga

om mervärdeskatt.

Återbetalning av skatt

49 §.

Överstiger ingående avdragsgill skatt enligt deklaration den utgående

skatten med minst 1 000 kronor, återbetalar länsstyrelsen det överskjutande

beloppet.

Understiger skillnaden mellan ingående skatt och utgående skatt 1 000

kronor, återbetalar länsstyrelsen beloppet endast när skillnaden icke kan

avdragas eller kvittas enligt 17 § tredje stycket.

Skattskyldig som är undantagen från redovisningsskyldighet enligt 6 §

första stycket har icke rätt till återbetalning av ingående skatt.

Överstiger skatt som skattskyldig betalat för viss redovisningsperiod skatten

enligt beslut om fastställelse, återbetalar länsstyrelsen det överskjutande

beloppet.

Den som i annat fall får nedsättning i eller befrielse från skatt som avkrävts

honom, återfår av länsstyrelsen vad han betalat för mycket.

Bestämmelserna i 68 § 3 och 4 mom. uppbördsförordningen om restitution

av skatt gäller i tillämpliga delar.

Allmänt ombud

50 §.

Vid länsstyrelsen skall finnas allmänt ombud isom för det allmännas talan

i mål och ärenden på vilka denna förordning äger tillämpning.

Närmare föreskrifter om allmänt ombud meddelas av Konungen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

Besvär

51 §.

Talan mot slutligt beslut enligt 36 § första stycket eller mot beslut om

efterbeskattning får av den skattskyldige föras genom besvär hos prövningsnämnden

i länet.

Om besvär rörande vite gäller bestämmelserna i 69 §.

I övrigt får besvär icke föras mot beslut av länsstyrelsen enligt denna förordning.

52 §.

Besvär enligt 51 § första stycket skall ha inkommit till länsstyrelsen inom

två månader från det klaganden fått del av det överklagade beslutet.

53 §.

Om prövningsnämnds sammansättning i mål eller ärenden som rör mervärdeskatt

förordnar Konungen.

I fråga om prövningsnämnds verksamhet vid tillämpning av denna förordning

gäller i tillämpliga delar 77—92 §§ taxeringsförordningen.

54 §.

Bestämmelserna i 95—97 §§ och 98 § 1 mom. taxeringsförordningen om

besvär över prövningsnämnds beslut och kammarrättens utslag gäller i tilllämpliga

delar i fråga om mål eller ärenden rörande mervärdeskatt.

55 §.

Skattskyldig och allmänt ombud får anföra besvär i särskild ordning om

1) skatt fastställts i strid med bestämmelserna om vem som är skattskyldig

eller om vad som är skattepliktigt,

2) skatt fastställts mer än en gång för samma omsättning,

3) beskattningen blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller

annat uppenbart förbiseende,

4) någon till följd av underlåtenhet att lämna deklaration eller infordrad

uppgift, felaktighet i deklaration eller annan uppgift som han lämnat eller

i uppgift eller handling som legat till grund för sådan deklaration eller

uppgift fått skatten för viss redovisningsperiod fastställd till belopp som

väsentligt avviker från vad som rätteligen bort fastställas för perioden,

5) någon i annat fall kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda

att skatten fastställts till belopp som väsentligt avviker från vad som

fastställts.

Besvär enligt första stycket 4 och 5 får upptagas till prövning endast om

besvären kan grundas på omständighet eller bevis, varom kännedom saknats

när skatten fastställts, och det framstår som ursäktligt att den som

söker rättelse icke i annan ordning åberopat omständigheterna eller beviset

för att få rättelse.

Besvär som avses i första stycket får anföras senast under sjätte året efter

utgången av det kalenderår under vilket redovisningsperioden gått till ända.

56 §.

Bestämmelserna i 103 och 104 §§ taxeringsförordningen om besvär i särskild

ordning samt i 105 § 1 mom. första stycket, 107, 108, 112 och 113 §§

samma förordning om besvär gäller i tillämpliga delar i fråga om mål eller

ärenden rörande mervärdeskatt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

57 §.

Vad som föreskrives om taxeringsintendent i de bestämmelser i taxeringsförordningen

som rör prövningsnämnds verksamhet samt besvär över

prövningsnämnds beslut och kammarrättens utslag gäller i fråga om mål

eller ärenden rörande mervärdeskatt allmänt ombud.

Införsel

58 §.

Skattskyldighet uppkommer vid införsel till landet av skattepliktig vara.

Skattskyldig är den som i tullhänseende är att anse som varuhavare.

Bestämmelserna i 7 § första och andra styckena samt 8 § gäller i tillämpliga

delar i fråga om införsel.

(Se vidare anvisningarna.)

59 §.

Mervärdeskatt utgår med 10 procent av beskattningsvärdet. För monteringsfärdigt

hus utgår dock skatten med 6 procent av beskattningsvärdet.

Beskattningsvärdet är lika med varans värde, beräknat enligt 3 § tulltaxeringsförordningen

den 13 maj 1960 (nr 391), med tillägg av tull samt annan

statlig avgift eller skatt, mervärdeskatten inbegripen.

Vid bestämmande av beskattningsvärdet ialcttages att

i fall som avses i 6 § 2 mom. tulltaxeringsförordningen beskattningsvärdet

är lika med det belopp som betingats för reparation med tillägg som i

andra stycket sägs,

i fall som avses i 6 § 3 och 4 mom. tulltaxeringsförordningen avdrag får

medges för vad som i annan ordning belagts med mervärdeskatt,

i fall som avses i 6 § 5 mom. tulltaxeringsförordningen avdrag får medges

för värdet av svenskt konstruktionsarbete eller annan liknande prestation.

(Se vidare anvisningarna.)

60 §.

Mervärdeskatt vid införsel fastställes och uppbäres i den ordning som

gäller för tull. Bestämmelser om påförande och erläggande av tull samt om

besvär över tullmyndighets beslut i fråga om tull gäller i tillämpliga delar

beträffande medvärdeskatt i den mån Konungen icke förordnar annat.

Riksskattenämnden

61 §.

Riksskattenämnden skall främja en riktig och enhetlig tillämpning av

denna förordning genom rådgivande och vägledande verksamhet.

02 §.

Riksskattenämnden kan för att tillgodose det syfte som anges i 61 §

meddela bindande förklaring huruvida vara, varugrupp, byggnad eller

tjänst är skattepliktig enligt denna förordning. Även i annan fråga kan

nämnden meddela bindande förklaring som rör tillämpningen av denna

förordning, när särskilda skäl föreligger.

Talan får ej föras mot beslut om bindande förklaring.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

63 §.

Riksskattenämnden kan på ansökan av den som bedriver eller ämnar

bedriva verksamhet som medför skyldighet att erlägga mervärdeskatt

meddela förhandsbesked i fråga som avser sökandens skattskyldighet. Förhandsbesked

får meddelas om det finns vara av vikt med hänsyn till sökandens

intresse eller för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning.

Förhandsbesked sökes skriftligt hos riksskattenämnden före ingången

av den första redovisningsperiod som beröres av den fråga förhandsbeskedet

gäller.

I övrigt gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 2 § andra stycket,

3—8 samt It och 12 §§ förordningen den 1 juni 1951 (nr 442) om rätt

att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor.

64 §.

Om nämndens sammansättning vid handläggning av ärenden rörande

mervärdeskatt förordnar Konungen.

Straff och viten

65 §.

Innehållet i deklaration eller annan handling enligt 22—24 och 26 §§

får icke yppas för annan än den som själv får taga del av handlingen i fråga.

Den som med stöd av bestämmelserna i denna förordning gjort skatterevision

eller granskat handling som avses i 27 § får ej obehörigen yppa,

vad som därvid framkommit. Den som bryter häremot dömes, om gärningen

ej är belagd med straff i brottsbalken, till böter eller fängelse i

högst sex månader.

66 §.

I fråga om den som lämnat oriktig uppgift i deklaration eller annan

handling som avses i 22 och 23 §§ äger skattestrafflagen den 11 juni 1943

(nr 313) motsvarande tillämpning.

67 §.

Den som underlåter att fullgöra sin skyldighet att utan anmaning lämna

deklaration inom föreskriven tid eller som lämnar deklaration med

så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen icke kan läggas till grund

för fastställelse av skatt, dömes till böter, högst femhundra kronor. Är försummelsen

ursäktlig eller eljest ringa får frias från straff.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter skyldighet

enligt 24 § att sörja för och bevara underlag och därigenom omöjliggör

eller allvarligt försvårar fullgörande av deklarationsskyldighet eller kontroll

dömes till böter. Föreligger vid uppsåtligt brott synnerligen försvårande

omständigheter, dömes till fängelse i högst sex månader.

68 §.

Brott som avses i 65 § får åtalas av åklagare endast efter angivelse av

målsägande.

Åtal för brott som avses i 66 och 67 §§ får väckas endast efter anmälan

av länsstyrelsen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

15

69 §.

I fråga om vite enligt denna förordning gäller 123—125 §§ taxeringsförordningen.

Särskilda bestämmelser

70 §.

Belopp som avser omsättning eller skatt enligt denna förordning anges

i helt krontal så, att öretal bortfaller.

Skattebelopp under 10 kronor behöver icke betalas in till staten och återbetalas

ej heller.

71 §•

För mervärdeskatt som påförts avliden eller oskiftat dödsbo efter den

som avlidit under den redovisningsperiod skatten avser, svarar dödsboet

icke med mera än tillgångarna i boet. Är boet skiftat svarar bodelägare

icke för mera än som av skatten belöper på hans lott och icke i något

fall med mera än hans lott i boet utgör.

72 §.

Vid beräkning av statlig skatt eller avgift, som enligt särskild bestämmelse

skall utgå efter försäljningspris eller annat liknande värde, skall

mervärdeskattens belopp icke inräknas i sådant värde.

73 §.

Utgående mervärdeskatt räknas icke som intäkt och ingående sådan

skatt icke som kostnad vid inkomsttaxeringen.

Har mervärdeskatt likväl medräknats vid inkomstredovisningen anses

skatten i den mån den betalats till staten som sådan speciell skatt, för

vilken avdrag får åtnjutas vid inkomsttaxeringen enligt kommunalskattelagen.

Till följd härav utgör återbetalad, avkortad eller avskriven mervärdeskatt,

för vilken avdrag medgivits vid inkomsttaxeringen, skattepliktig

intäkt vid inkomsttaxeringen. För skattskyldig som icke är redovisningsskyldig

utgör dock utgående mervärdeskatt intäkt och ingående sådan

skatt kostnad vid inkomstredovisningen enligt kommunalskattelagen.

74 g.

I fråga om delgivning av beslut eller utslag enligt denna förordning

äger 54 och 55 §§ taxeringsförordningen motsvarande tillämpning.

75 g.

Beteckning i denna förordning som förekommer i kommunalskattelagen,

förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt, taxeringsförordningen

eller uppbördsförordningen har samma innebörd som i dessa

författningar, om annat icke anges.

(Se vidare anvisningarna.)

76 §.

Föreligger synnerliga skäl kan Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer medge nedsättning av eller befrielse från mervärdeskatt.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 196S

77 §.

Vid granskning inom riksrevisionsverket av statens räkenskaper får

anmärkning icke framställas i fråga om fastställelse av mervärdeskatt.

78 §.

Närmare bestämmelser för tillämpningen av denna förordning meddelas

av Konungen.

Anvisningar

till 1 §.

Vad som enligt denna förordning förstås med omsättning anges i punkt 2

av anvisningarna till 2 §.

Begränsningen till omsättning inom landet innebär att mervärdeskatt

icke utgår vid export. Se vidare punkt 4 av anvisningarna till 2 §.

till 2 §.

1. Verksamhet anses som yrkesmässig när inkomsten därav utgör skattepliktig

intäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse enligt kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370). Som yrkesmässig verksamhet räknas

även realisation av levande och döda inventarier i jordbruksfastighet, även

om intäkten därav icke är skattepliktig enligt kommunalskattelagen. Som

yrkesmässig räknas vidare verksamhet som innefattar icke enbart enstaka

försäljning eller uttag av vara eller tillhandahållande av tjänst, även om

verksamheten icke medför skattskyldighet enligt kommunalskattelagen.

Verksamhet som staten eller kommun bedriver för att uteslutande tillgodose

eget behov räknas som yrkesmässig endast när den drives i bolagsform

eller liknande. Detta gäller även vid ekonomiskt samgående mellan

staten och kommun eller mellan kommuner för verksamhet som avser visst

gemensamt ändamål. Med kommun förstås även landstingskommun.

Bedriver staten, kommun eller kommuner var för sig eller gemensamt

verksamhet som icke uteslutande tillgodoser egna behov, räknas verksamheten,

när den ej drives i bolagsform eller liknande, som yrkesmässig till

den del den avser annat än egna behov.

2. Med omsättning av vara, byggnad eller tjänst förstås enligt denna

förordning att vara eller byggnad säljes och att tjänst utföres eller förmedlas

(tillhandahålles) mot vederlag. Med försäljning likställes byte.

Med omsättning förstås vidare uttag av vara ur verksamhet för annat

ändamål än för försäljning, när rätt till avdrag för ingående skatt föreligger

enligt 17 §. Som omsättning anses i enlighet härmed uttag av vara

för den skattskyldiges eller hans anställdas personliga bruk. Utför den som

bedriver byggnadsrörelse reparations-, underhålls- eller förbättringsarbete

på egen fastighet, som icke användes i rörelsen och ej heller utgör lagertillgång

i denna, anses uttag av byggnadsmaterial och annat material för arbetet

som omsättning.

Uttag av byggnad anses som omsättning när uttaget sker ur byggnadsrörelse.

Andra stycket äger därvid motsvarande tillämpning. Byggnad anses

som uttagen även om den behålles av den som driver byggnadsrörelsen utan

att användas för stadigvarande bruk i denna.

Som omsättning anses icke uttag av maskin eller annan vara än person
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 17

bil från lager av omsättningsvaror för användning som anläggningstillgång

eller material i den skattskyldiges skattepliktiga verksamhet.

Med personbil förstås enligt denna förordning även med skåp-, stationsvagns-

eller personbilskarosseri utrustad lastbil med tjänstevikt ej över 1 800

kilogram.

3. Den som i egenskap av ombud förmedlar skattepliktig vara eller tjänst

är skattskyldig om han uppbär likviden för varan eller tjänsten, exempelvis

såsom kommissionär vid försäljning i kommission.

Vid försäljning på auktion av vara som utgör omsättningstillgång eller

annan anläggningstillgång än byggnad i yrkesmässig verksamhet är den

skattskyldig, för vars räkning försäljningen sker. Sker auktionsförsäljning

av företag, som bildats av producenter för avsättning av deras produktion

eller som tillkommit för sådant syfte, är auktionsföretaget att anse som

skattskyldig återförsäljare. Detta gäller exempelvis auktionsföretag, som

förmedlar avsättning av grönsaker, blommor m. m. för odlares räkning och

av fiskares fångst. I sådant fall föreligger skattskyldighet både för auktionsföretaget

och för den, vars varor säljes på auktionen. I andra fall av

försäljning på auktion för annans räkning föreligger icke skattskyldighet

för auktionsförrättare.

4. Som export räknas bl. a. omsättning av vara eller tjänst på fartyg och

luftfartyg i utrikestrafik samt omsättning som innebär försäljning eller uttag

av vara eller tillhandahållande av tjänst till eller för bruk på sådant fartyg

eller luftfartyg. Vidare räknas exempelvis arkitektarbete som avser anläggning

utom landet till export.

till 5 §.

Med verksamhet förstås förvärvskälla enligt kommunalskattelagen.

till 6 §.

Redovisningsskyldighet för delägare i enkelt bolag, s. k. gruvbolag eller

partrederi bestämmes av bolagets eller rederiets hela skattepliktiga omsättning.

till 7 §.

Fastighet enligt 4 § kommunalskattelagen utgör icke vara. Vara som inmonterats

i fastighet räknas som tillbehör till fastigheten. Inmonteringen

anses som arbetsprestation avseende fastighet. Detta gäller oavsett om arbetet

utförs åt fastighetens ägare eller annan, exempelvis hyresgäst.

Fast maskin och annat inventarium som hör till byggnad och som enligt

punkt 5 av anvisningarna till 10 § kommunalskattelagen åsättes särskilt

maskinvärde (s. k. fast maskin) anses alltid som vara enligt denna förordning.

Å andra sidan räknas alltid ledning för överföring av elektrisk kraft,

värme, gas, vatten eller annan produkt, för teleförbindelse eller för jämförligt

ändamål som fastighet när ledningen icke ingår i fast maskin, som

är att anse som vara, eller i annat inventarium. Som fastighet anses även

exempelvis linbana för person- eller godsbefordran.

Aktie, obligation, biljett, lottsedel, presentkort och annan jämförlig

handling anses som vara endast när handlingen omsättes eller införes som

trycksak. Frimärke, sedel och mynt anses som vara när fråga uppenbarligen

är om samlarobjekt.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 45

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

till 8 §.

Undantaget för fartyg gäller icke sådan farkost, för vilken förflyttningen

är av underordnad betydelse i förhållande till huvuduppgiften. Flodspruta,

pontonkran, flytdocka och annan till tulltaxenummer 89.03 hänförlig farkost

utgör skattepliktig vara.

Undantaget för fartyg för yrkesmässigt fiske gäller alla fartyg, som säljes

eller införes för att användas vid sådant fiske, oavsett om fartyget är särskilt

anordnat för detta ändamål.

Undantaget för livräddningskryssare gäller endast sådant fartyg, som

ställes till förfogande för Svenska sällskapet för räddning af skeppsbrutne.

Undantaget för gas och annat bränsle gäller icke vara, som med hänsyn

till för säljningsform, kvantitet eller förpackning har karaktär av butiksvara.

Undantaget för allmän nyhetstidning gäller sådan publikation av dagspresskaraktär

som normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka.

Undantaget för periodisk publikation under 6 gäller svenskt och utländskt

alster av angivet slag, som enligt utgivningsplan utkommer med normalt

minst fyra nummer om året. Till sammanslutning med huvudsakligt syfte

att verka för idrottsligt ändamål hänföres endast sammanslutning som är ansluten

till Sveriges riksidrottsförbund eller Svenska korporationsidrottsförbundet

eller är representerad inom Sveriges olympiska kommitté. Som försvarsfrämjande

sammanslutning räknas endast sammanslutning som anges

i l § punkt 1 kungörelsen den 11 december 1953 (nr 737) angående frivillig

försvarsverksamhet eller som har till uppgift att stödja hemvärnets verksamhet.

till 9 §.

Omsättning av mark är skattefri.

till 10 §.

Tjänst under 1 är icke skattepliktig om den avser vara, som är undantagen

från skatteplikt enligt 8 §. Skatteplikt föreligger ej heller för tvätt av utrustning

till icke skattepliktigt fartyg eller luftfartyg. Tjänst som avser sådan

krigsmateriel, som anges i 8 § under 2 och som äges av staten, är skattefri.

Som skattepliktig uthyrning anses icke tillhandahållande av mätare,

apparat eller dylikt vid abonnemang på gas, vatten, värme, elektrisk kraft,

teletjänst eller liknande.

Med servering förstås tillhandahållandet av mat, dryck eller annan serveringsvara

för förtäring på stället inom därför iordningställd lokal eller

plats.

Som skattepliktig anses icke rengöring av möbler och annan lös egendom

i samband med rengöring av bostäder och andra lokaler.

Till skattepliktig tjänst under 5 hänföres även tjänst som avser inredning

av byggnad eller anläggning.

Tjänst som innebär bärgning räknas som transporttjänst.

Om den huvudsakliga verksamheten består i tillhandahållande av reklameller

annonstjänster föreligger skatteplikt för hela omsättningen i verksamheten.

Med annonsering avses ackvisition och utformning av annons samt införande

av annons, dvs. upplåtelse av annonsutrymme i tidning eller annan

publikation eller i s. k. ljustidning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

till 11 §.

Undantaget under 3 gäller direkta transporter till eller från utlandet. Sker

särskild transport av export- eller iinportgods helt inom landet, föreligger

skattepliktig transporttjänst.

till 14 §.

I beskattningsvärdet ingår i förekommande fall även annan statlig skatt

eller avgift än mervärdeskatt.

Med vederlag avses vid omsättning mot kontant betalning den erhållna

likviden minskad med rabatt som direkt avgår från likviden och vid annan

omsättning det pris som överenskommits vid avtalets ingående enligt då

utfärdad faktura eller annan handling. I vederlaget skall inräknas avbetalningstillägg,

finansieringstillägg, ränta och annat pristillägg som skall erläggas

av köparen enligt avtalet. Utställes i samband med avtalet växel eller

annat skuldebrev för betalningen, utgöres det avtalade priset av belopp enligt

sådan handling med tillägg av kontant likvid som därutöver erlagts. Detta

gäller även om lägre pris anges i faktura eller liknande handling.

Vid beräkning av beskattningsvärde eller skattepliktig omsättning får

avdrag icke göras för s. k. villkorlig rabatt som utgår vid betalning inom viss

tid. Ej heller får avdrag göras för diskonto vid diskontering av kundväxel.

Vid omsättning som innebär att ny eller renoverad bilmotor lämnas till bestämt

pris mot att en renoveringsbar bilmotor av samma slag tages i byte

utan särskild värdering, skall i beskattningsvärdet icke inräknas något

värde för den inbytta motorn. Vad nu sagts gäller även And annan jämförlig

omsättning.

Varas saluvärde bestämmes enligt ortens pris enligt samma grunder som

föreskrives i kommunalskattelagen.

Försäljning av vara i förening med varans inmontering i fastighet anses

i sin helhet som varuförsäljning, när vederlaget till minst 80 procent utgör

ersättning för varan. Vid sådan försäljning utgöres beskattningsvärdet således

av vederlaget för både vara och inmontering.

Utgår gemensamt vederlag för såväl skattepliktig som icke skattepliktig

omsättning bestämmes beskattningsvärdet genom uppdelning av vederlaget

efter skälig grund.

Vid försäljning av byggnad och mark bestämmes det på byggnaden belöpande

vederlaget, varav beskattningsvärdet utgör 60 procent, till skillnaden

mellan hela vederlaget och saluvärdet av marken vid försälj ningstillfället.

Uttages del av byggnad bestämmes beskattningsvärdet till skälig del

av beräknat saluvärde för hela byggnaden.

Med monteringsfärdigt hus förstås hus avsett för stadigvarande bruk,

som för uppförande på fast grund levereras antingen i form av färdigställda

byggnadselement, innefattande fullständig sats av bjälklags-, vägg- och takkonstruktioner

med tillhörande beklädnads- och isoleringsmateriel samt

byggnadssnickerier, eller på motsvarande sätt färdigmonterat.

Med begagnad personbil förstås enligt denna förordning sådan personbil

och sådan med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustad lastbil

med tjänstevikt ej över 1 800 kilogram, som utgör eller tidigare utgjort

inventarium i rörelse, jordbruk eller skogsbruk eller personligt lösöre och

som av denna anledning är eller varit införd i bilregister eller bilreservregister

enligt bestämmelserna i vägtrafikförordningen den 28 september

1951 (nr 648).

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

till 15 §.

Kreditnota som avses i fjärde stycket och som medför rätt till minskning

av säljarens skattepliktiga omsättning, medför motsvarande minskning

av ingående skatt för köparen.

till 18 §.

Faktura eller motsvarande handling skall utöver beskattningsvärde och

skattebelopp innehålla uppgift om kundens namn och adress eller annan

för kundens identifiering godtagbar angivelse, transaktionens art samt platsen

för varas mottagande.

till 17 §.

Avdrag för ingående skatt skall styrkas av skattedebitering på inköpsfaktura,

avräkningsnota eller motsvarande handling om icke säljaren enligt

16 § tredje stycket är undantagen från skyldighet att på sådan handling

ange skattens belopp.

Avdragsrätten för ingående skatt på driftkostnader för personbil som

utgör inventarium i skattskyldigs verksamhet omfattar alla sådana kostnader

oavsett om fordonet helt eller endast delvis användes i verksamheten.

Avser ingående skatt i annat fall endast delvis sådant förvärv som omfattas

av avdragsrätten eller endast delvis verksamhet som omfattas av skyldighet

att erlägga mervärdeskatt, skall beloppet av den avdragsgilla ingående

skatten bestämmas genom uppdelning efter skälig grund när annat ej följer

av 18 § tredje stycket.

Kan det styrkas att vid leverans av vara till skattskyldig här i landet

skatt erlagts för utländsk leverantörs räkning vid varans införsel, föreligger

avdragsrätt för köparen med belopp motsvarande den av tullmyndigheten

uttagna skatten, om avdragsrätt förelegat om köparen själv erlagt skatten.

till 58 §.

Skattskyldighet vid införsel föreligger oberoende av om den införda

varan inköpts i utlandet eller förts in av annan anledning, exempelvis som

gåva eller lån. Skattskyldighet föreligger dock icke vid införsel under omständigheter

som medför frihet från skatt enligt bestämmelserna i 1 § förordningen

den 13 maj 1960 (nr 396) om frihet från införselavgift i vissa fall

eller i förordningen den 29 juni 1966 (nr 394) om rätt för resande m. fl. att

införa varor tull- och skattefritt.

till 59 §.

Vid införsel av bil utgör skattesatsen alltid 10 procent av beskattningsvärdet.

Skattesatsen 10 procent motsvaras av 11,11 procent av beskattningsvärdet

exklusive skatt och skattesatsen 6 procent av 6,38 procent av samma

värde exklusive skatt.

till 75 §.

Saknar skattskyldig hemortskommun enligt 66 § kommunalskattelagen,

anses Stockholm som hemortskommun.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 21

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969. Förordningens

bestämmelser gäller redan före ikraftträdandet i fråga om åtgärd som behövs

för eller avser förordningens tillämpning därefter. Vid tillämpning

av 61—63 §§ före den 1 januari 1969 gäller 74 § förordningen den 1 december

1959 (nr 507) om allmän varuskatt i tillämpliga delar.

I samband med ikraftträdandet iakttages i övrigt följande.

2. Förordningen gäller omsättning för vilken skattskyldighet enligt 4 §

inträder den 1 januari 1969 eller senare. Förordningen tillämpas vidare på

tillhandahållande dessförinnan, om skattskyldighet enligt förordningen om

allmän varuskatt skulle inträda efter utgången av år 1968.

3. Börjar första period för redovisning av mervärdeskatt under år 1969

icke den 1 januari skall första redovisningen av sådan skatt likväl omfatta

tid från och med denna dag till utgången av den första redovisningsperioden.

4. Byggnadsentreprenör och annan företagare som utför arbete på fastighet

får vid redovisning för mervärdeskatt avdraga allmän varuskatt som

belastar inneliggande lager av byggnadsmaterial den 31 december 1968.

Närmare bestämmelser härom meddelas av Konungen.

5. Genom denna förordning upphäves förordningen om allmän varuskatt.

Sistnämnda förordning gäller dock alltjämt i fråga om förhållanden som

hänför sig till tid före den 1 januari 1969. Härvid iakttages följande.

a) Sista perioden för redovisning av preliminär allmän varuskatt utlöper

för alla skattskyldiga den 31 december 1968. Redovisningen för denna

period skall lämnas senast den 18 januari 1969 eller den senare dag som

kan ha medgivits skattskyldig för redovisning av preliminär allmän varuskatt.

Den sista tilläggsdeklarationen för preliminär allmän varuskatt skall avse

tid från ingången av senast tilländalupna beskattningsår till och med den

31 december 1968. Tilläggsdeklarationen fogas vid den allmänna självdeklaration,

som den skattskyldige skall lämna år 1969. Föreligger icke

skyldighet att lämna självdeklaration, skall tilläggsdeklarationen lämnas

senast den 31 mars 1989 till länsstyrelsen i det län där den skattskyldiges

hemortskommun är belägen. Vad nu sagts om tilläggsdeklaration gäller

även justeringsuppgift.

b) Taxering till allmän varuskatt av skattskyldig som har att redovisa

preliminär sådan skatt skall ske sista gången år 1969. Taxeringen skall avse

den skattepliktiga omsättningen under tid från ingången av senast tilländalupna

beskattningsår till och med den 31 december 1968. Kostnadsersättning

enligt 49 § förordningen om allmän varuskatt bestämmes enligt

den skattepliktiga omsättningen, i förekommande fall den reducerade skattepliktiga

omsättningen, som redovisats i deklarationer för preliminär allmän

varuskatt för samma tid.

c) Taxering till allmän varuskatt för jordbruksprodukter skall sista

gången ske år 1969 eller det senare år, för vilket taxering till inkomstskatt

sker för beskattningsår som omfattar tid under år 1968. Taxeringen till allmän

varuskatt skall avse tid från ingången av senast tilländalupna beskattningsår

till och med den 31 december 1968.

Erforderlig uppgift för den sista taxeringen till allmän varuskatt för

jordbruksprodukter skall lämnas i den skattskyldiges självdeklaration till

ledning för den taxering som avses i första stycket.

d) Vid eftertaxering skall tid, för vilken sista taxering till allmän varuskatt

skett, anses som beskattningsår.

6. Bestämmelser om återföring av särskilt investeringsavdrag enligt för
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

ordningen den 15 mars 1968 (nr 87) om särskilt investeringsavdrag vid

taxering till statlig inkomstskatt meddelas av Konungen.

7. Ytterligare föreskrift som behövs för denna förordnings ikraftträdande

och för avvecklingen av den allmänna varuskatten meddelas av

Konungen.

2) Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 19 § taxeringsförordningen

den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 19 § taxeringsförordningen den 23 november

19561 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

19 §.

(Föreslagen lydelse)

Riksskattenämnden består —------ — sådan egenskap.

Ordföranden skall -— — —---hos nämnden.

För envar —---—- — beträffande suppleanterna.

Förordnande såsom------var utsedd.

Ledamöter och----— —- — i konkurstillstånd.

Kungl. Maj :t -— ----— nämndens verksamhet.

Om nämndens sammansättning

och verksamhet vid handläggning av

ärenden enligt förordningen om allmän

varuskatt stadgas i samma förordning.

Om nämnden och dess verksamhet

vid handläggning av ärenden rörande

mervärdeskatt gälla särskilda bestämmelser.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969.

1 Senaste lydelse av 19 § se 1959:509.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

23

3) Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juni 1951 (nr 442)

om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked

i taxeringsfrågor

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 1 juni 1951 om rätt

att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor1 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Riksskattenämnden må,-----

Vad ovan — ----------av

Om rätt att av riksskattenämnden

erhålla förhandsbesked i fråga, som

avser taxering till allmän varuskatt,

stadgas i förordningen om allmän

varuskatt.

---eller rättstillämpning.

fastigheten.

Om rätt att av riksskattenämnden

erhålla förhandsbesked i fråga rörande

mervärdeskatt föreskrives i

förordningen om mervärdeskatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969. Äldre bestämmelser

gäller dock alltjämt i fråga om förhandsbesked rörande taxering till allmän

varuskatt.

Motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen återfinns under

följande rubriker på nedan angivna sidor i propositionen.

Inledning, s. 25—30

Den allmänna varuskatten, s. 31—35

Mervärdeskatteprincipen m. m., s. 36—39

Vissa allmänna synpunkter m. m.

Utredningen, s. 39—40

Remissyttrandena, s. 40—41

Departementschefen, s. 41—45

Vissa allmänna tillämpningsfrågor

Utredningen, s. 45—61

Remissyttrandena, s. 61—63

Departementschefen, s. 63—66

Mervärdeskattens tillämpning inom fastighetsområdet och angränsande

områden

Utredningen, s. 67—78

1 Senaste lydelse av 1 § se 1962:195.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

Remissyttrandena, s. 78—82

Departementschefen, s. 83—88

Beskattningsområdet

Utredningen, s. 89—101

Remissyttrandena, s. 101—105

Departementschefen, s. 105—-113

Skattskyldigheten

Utredningen, s. 113—116

Remissyttrandena, s. 116—120

Departementschefen, s. 120—123

Beskattningsvärde, skattedebitering, skattepliktig omsättning m. m.

Utredningen, s. 124—129

Remissyttrandena, s. 129—132

Departementschefen, s. 132—136

Avdragsrätten

Utredningen, s. 137—139

Remissyttrandena, s. 139—140

Departementschefen, s. 140—141

Beskattningsförfarandet

Utredningen, s. 141—146

Remissyttrandena, s. 146—152

Departementschefen, s. 152—160

Ikraftträdandet m. m., s. 160—165

Övriga frågor, s, 166—167.

Motionerna m. in.

Yrkanden med anledning av propositionen

1) motionerna I: 882 av herr Tistad m. fl. och 11: 1137 av herr Andersson

i Örebro in. fl.

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ger till känna vad som anförts

i motionerna;

2) motionerna I: 903 av herr Ahlmark och II: 1184 av herr Ullsten

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om utredning och förslag

beträffande undantag av böcker från mervärdeskatt;

3) motionerna 1:904 av herrar Torsten Andersson och Dahlén samt

II: 1185 av herrar Wedén och Hedlund

att riksdagen

I. antar förslaget till förordning om mervärdeskatt med de ändringarna

att 8, 22, 28 och 49 §§ erhåller följande lydelse:

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

8 §•

Från skatteplikt---—• utgivares räkning,

8) konstverk, som är hänförligt till tulltaxenummer 99.01—99.03, när

konstverket säljes eller uttages av upphovsmannen eller införes till landet

av honom eller för hans räkning,

9) vatten från—— —om tobaksskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

22 §.

Skattskyldig som icke är undantagen från redovisningsskyldighet enligt

6 § första stycket skall utan anmaning lämna uppgift (deklaration) för

mervärdeskatt för varje verksamhet för vilken han blivit särskilt registrerad.

Deklaration lämnas för varje redovisningsperiod under vilken verksamheten

bedrives. Redovisningsperiod omfattar två kalendermånader. Redovisningsperioder

är januari och februari, mars och april, maj och juni,

juli och augusti, september och oktober samt november och december.

För exportföretag, som enligt 49 § regelmässigt är restitutionsberättigat,

kan länsstyrelsen efter ansökan medge att redovisningsperioden bestämmes

till en månad. När särskilda skäl föreligger kan länsstyrelsen i fråga om

viss skattskyldig besluta att redovisningsperioderna tills vidare skall vara

perioderna januari—april, maj—augusti och september—december eller att

redovisningsperiod skall utgöra halvt eller helt kalenderår.

Deklaration skall lämnas till länsstyrelsen i det län, där den skattskyldige

registrerats, senast den 18 i andra månaden efter utgången av den redovisningsperiod

som deklarationen avser eller, när redovisningsperioden

utgör halvt eller helt kalenderår, den 18 i fjärde månaden efter utgången av

redovisningsperioden. Om synnerliga skäl föreligger kan Konungen eller

myndighet som Konungen bestämmer medge att skattskyldig eller grupp av

skattskyldiga får lämna deklaration senare än som nu nämnts.

Deklaration skall---— fastställt formulär.

Efter anmaning---är deklarationsskyldig.

Bestämmelserna i---för mervärdeskatt.

28 §.

För kontroll —-—— eller uppgiftsskyldig.

I fråga om skatterevision gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om

taxeringsrevision i 56—58 §§ taxeringsförordningen.

Vad som föreskrives om förste taxeringsintendenten i 56—58 §§ taxeringsförordningen

skall i fråga som rör skatterevision gälla chefen för mervärdeskattekontoret.

49 §.

Överstiger ingående -— --överskjutande beloppet.

Understiger skillnaden---sista stycket.

Skattskyldig som---ingående skatt.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

Överstiger skatt som skattskyldig betalt för viss redovisningsperiod skatten

enligt beslut om fastställelse, återbetalar länsstyrelsen det överskjutande

beloppet. Detta sker i normalfallet 14 dagar efter det deklaration inkommit.

Utbetalningen skall dock verkställas senast efter 28 dagar räknat från

deklarationens ankomstdatum.

Den som--- — för mycket.

Bestämmelserna i---tillämpliga delar.

II. beslutar, att skattskyldighet skall gälla för offentlig myndighet och

affärsdrivande verk som till annan tillhandahåller skattepliktiga varor och

tjänster, och uppdrar åt vederbörande utskott att utarbeta erforderlig författningstext,

III. anvisar ett belopp intill 1,5 milj. kr. att av Kungl. Maj:t användas för

ersättning till vissa intresseorganisationer för informationsarbete som dessa

utför angående mervärdeskattens utformning och praktiska tillämpning,

samt

IV. i skrivelse till Kungl. Maj :t begär

a) att möjligheterna undersöks att få berörda intresseorganisationer att

medverka i informationsarbetet angående mervärdeskattens utformning och

praktiska tillämpning, och

b) att vad som i övrigt anförts i motionerna angående information om

mervärdeskatten beaktas;

4) motionerna 1:905 av herrar Bengtson och Wikberg samt II: 1164 av

herr Börjesson i Glömminge m. fl.

att riksdagen undantar turisthotellens rum från mervärdeskatt, och att

utskottet utarbetar härför erforderlig författningstext;

5) motionerna 1:906 av herr Enarsson och 11:1170 av herr Lothiaus

m.fl.

att riksdagen vid behandlingen av propositionen beslutar

a) att länsstyrelse — när särskilda skäl föreligger i fråga om viss skattskyldig

— skall äga besluta att redovisningsperiod må fastställas till kortare

tid än 2 månader, dock inte kortare än 10 dagar,

b) att återbetalning av skatt skall ske inom 10 dagar efter det deklarationen

inkommit till länsstyrelsen om ej särskilda skäl talar däremot,

c) att utskottet utarbetar erforderlig författningstext;

6) motionerna 1:907 av herr Karl-Erik Eriksson m. fl. och 11:1192 av

herr Öhvall m. fl.

att riksdagen beslutar att ersättning för redovisning av mervärdeskatt

skall utgå i enlighet med vad som i motionerna föreslagits, samt att utskottet

utarbetar erforderlig författningstext;

7) motionerna I: 908 av herr Karl-Erik Eriksson m. fl. samt II: 1190 av

herrar Öhvall och Jonsson

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ger till känna vad som anförts i

motionerna;

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 27

8) motionerna 1:909 av herrar Fälldin och Axel Kristiansson samt II:

1163 av herr Boo

att riksdagen

a) beslutar att 62 § i förslaget till förordning om mervärdeskatt skall

utgå, eller

b) för den händelse riksdagen finner att paragrafen inte bör utgå beslutar

att den skall erhålla följande lydelse:

62 §.

Riksskattenämnden må, när så finnes erforderligt för att tillgodose det i

61 § angivna syftet och frågan icke finnes vara av beskaffenhet att böra,

efter därom gjord ansökan, prövas i den ordning 63 § stadgar, meddela

bindande förklaring huruvida viss vara, varugrupp, byggnad eller tjänst är

skattepliktig enligt denna förordning.

Mot beslut om bindande förklaring får talan ej föras.

9) motionerna I: 910 av herr Holmberg m. fl. och II: 1162 av herr Bohman

m. fl.

att riksdagen

a) beslutar, att energiskatten skall avvecklas fr. o. m. ingången av 1969

och att det energibeskattade området i stället beskattas genom en mervärdeskatt,

b) på grund härav antar det framlagda förslaget till förordning om mervärdeskatt
dels

med de ändringarna, att 2, 8 och 11 §§ och anvisningarna till 8 och

10 §§ erhåller följande lydelse:

2 §•

Skattskyldig är den som inom landet i yrkesmässig verksamhet omsätter

1) skattepliktig vara, byggnad eller tjänst,

2) vara som anges i 8 § 1—4, tjänst som avser vara som nu nämnts eller

tjänst som anges i 11 § 1, 3 eller 4.

Skattskyldig är---genom utförsel.

När särskilda —---stycket föreligger.

Om skatt — -— — 60 §§.

(Se vidare anvisningarna.)

8 §■

Från skatteplikt undantages

1) fartyg för---dennes räkning,

2) krigsmateriel som — — — statens räkning,

3) läkemedel som--— eller försäljning,

4) allmän nyhetstidning,

5) medlemsblad och---arbetshindrade medlemmar,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

6) personaltidning, program---utgivares räkning,

7) konstverk, som —- --hans räkning,

8) varulager, inventarium--— liknande förfarande,

9) tullfri trycksak —---— utan vederlag,

10) spritdryck, vin,---om tobaksskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

It §•

Från skatteplikt---sådan bärgning,

5) införing av annons i tryckalster som är undantaget från skatteplikt enligt

8 § 5 eller 6 eller av annons, som avser reklam för skattepliktig vara eller

tjänst för utländsk annonsörs räkning,

6) visning av----Svensk bilprovning.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 8 §.

Undantaget för fartyg gäller---skattepliktig vara.

Undantaget för fartyg för ----detta ändamål.

Undantaget för livräddningskryssare ---- — af skeppsbrutne.

Undantaget för allmän---varje vecka.

Undantaget för periodisk publikation under 5 gäller svenskt och utländskt

alster av angivet slag, som enligt utgivningsplan utkommer med normalt

minst fyra nummer om året. Till sammanslutning med huvudsakligt syfte

att verka för idrottsligt ändamål hänföres endast sammanslutning som är

ansluten till Sveriges riksidrottsförbund eller Svenska korporationsidrottsförbundet

eller är representerad inom Sveriges olympiska kommitté. Som

försvarsfrämjande sammanslutning räknas endast sammanslutning som

anges i 1 § punkt 1 kungörelsen den It december 1953 (nr 737) angående

frivillig försvarsverksamhet eller som har till uppgift att stödja hemvärnets

verksamhet.

till 10 §.

Tjänst under---är skattefri.

Som skattepliktig uthyrning anses icke tillhandahållande av apparat eller

dylikt vid abonnemang på teletjänst eller liknande.

Med servering---eller plats.

Som skattepliktig---andra lokaler.

Till skattepliktig---eller anläggning.

Tjänst som---— som transporttjänst.

Om den —--i verksamheten.

Med annonsering---s. k. ljustidning.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1963 29

dels med de ändringarna i de föreslagna övergångsbestämmelserna, att de

bestämmelser, som intagits under punkt 7, införs såsom en ny punkt 8, och

att punkterna 7 och 8 erhåller följande lydelse:

7. Genom förordningen om mervärdeskatt upphäves även förordningen

den 31 maj 1957 om allmän energiskatt (nr 262) med verkan från och med

den 1 januari 1969.

8. Ytterligare föreskrift som behövs för denna förordnings ikraftträdande

samt för avvecklingen av den allmänna varuskatten och energiskatten

meddelas av Konungen.

c) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer, att Kungl. Maj :t i samband

med en allmän skattereform på grundval av allmänna skatteberedningens

förslag och vad motionärerna i olika motioner anfört förelägger riksdagen

förslag om avveckling av de i motionerna angivna punktskatterna;

10) motionerna 1: 911 av fru Hultell och fröken Stenberg samt II: 1171

av herr Nordgren och fröken Wetterström

att riksdagen beslutar att hotellrum och rum för resande skall vara undantagna

från i propositionen föreslagen beskattning;

11) motionerna 1:912 av herrar Gösta Jacobsson och Enarsson samt

II: 1180 av herrar Söderström och Thylén

att riksdagen

a) beslutar att i den föreslagna förordningen om mervärdeskatt intas

bestämmelser om rätt till särskild kostnadsersättning för de skattskyldiga

som enligt nu gällande förordning om allmän varuskatt skall gottskrivas

sådan ersättning,

b) beslutar om en utredning med direktiv att utforma regler om ersättning

till övriga skattskyldiga för det arbete som dessa enligt förslaget åläggs

utföra som uppbördsmän för mervärdeskatten, samt

c) om dessa förslag icke skulle godkännas fastställer en längre respittid

för deklarations avgivande och skattens inbetalning än den i propositionen

angivna;

12) motionerna I: 913 av herrar Gösta Jacobsson och Enarsson samt

II: 1181 av herr Söderström m. fl.

att riksdagen beslutar att punkt 1 av anvisningarna till 2 § i förslaget till

förordning om mervärdeskatt skall ha följande lydelse:

Anvisningar

till 2 §.

1. Verksamhet anses---— enligt kommunalskattelagen.

Verksamhet som statligt eller kommunalt organ bedriver räknas som yrkesmässig

även om tillhandahållande av skattepliktig vara eller tjänst endast

sker till annat statligt eller kommunalt organ.

Riksskattenämnden må när särskilda skäl därtill föreligger efter ansökan

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

av statlig eller kommunal myndighet besluta att verksamheten eller viss del

därav icke skall räknas som yrkesmässig.

13) motionerna 1:914 av herr Lundberg samt II: 1174 av herrar Nordgren

och Oskarson

a) att riksdagen beslutar att förordningarna om den särskilda varuskatten

på choklad- och konfektyrvaror och på tekniska preparat, försäljningsskatten

på guldsmedsvaror och knutna mattor samt pälsvaruskatten upphör

att gälla från den 1/1 1969,

b) att uttagsprocenten för mervärdeskatten fastställs till 10,7 % i stället

för i propositionen föreslagna 10 %, vilket motsvarar ett pålägg av 12 % i

stället för beräknade 11,1 %, samt

c) att utskottet utarbetar erforderlig författningstext;

14) motionerna I: 915 av herr Lundberg och 11:1183 av herr Turesson

att riksdagen beslutar att tjänster som avser rumsuthyrning i hotellrörelse

och liknande rörelse samt personbefordran skall befrias från mervärdeskatt,

och att utskottet utarbetar förslag till erforderlig författningstext;

15) motionerna 1:916 av herrar Lundberg och Stefanson samt 11:1167

av herrar Jonsson och Nordgren

att riksdagen beslutar att gränsvärdet för redovisningsskyldighet sätts vid

6 000 kr. skattepliktig omsättning;

16) motionerna I: 911 av herr Möller m. fl. och II: 1179 av herr Persson

i Skänninge

att riksdagen beslutar att sådana ekonomiska föreningar och aktiebolag,

som avses i 32 § tredje stycket sparbankslagen, undantas från skattskyldighet;
17)

motionerna I: 919 av herrar Harald Pettersson och Fälldin samt

II: 1168 av herrar Josef son i Arrie och Boo

att riksdagen antar förslaget till förordning om mervärdeskatt med den

ändringen att 10 § erhåller följande lydelse:

10 §.

Tj änst är---tj änsten avser

1) skattepliktig vara och innefattar tillverkning på beställning, uthyrning,

servering, formgivning, montering, reparation, kontroll, inseminering,

analys, underhåll, ändring eller rengöring,

2) mark och innefattar undersökning, planering, jordförbättring, jordbearbetning,

schaktning, sprängning, borrning, dränering, utfyllning eller

gtbeläggning,

3) växande skog, odling eller annan växtlighet och innefattar röjning,

plantering, uppskattning, märkning, gödsling, beskärning, gallring, avverkning,

sådd, skörd eller växtskydd,

4) byggnad, annan---liknande verksamhet,

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 31

8) automatisk databehandling, skrivbyrå-, bokföring sby rå- eller revisionsby

råverksamhet,

9) reklam eller annonsering.

(Se vidare anvisningarna.)

18) motionerna I: 920 av herr Stefanson och II: 1176 av herr Nordgren

in. fl.

att riksdagen beslutar att utvidga skattskyldigheten till att gälla även den

i motionerna berörda statliga och kommunala verksamheten;

19) motionerna 1:921 av herrar Stefanson och Lundberg samt II: 1175

av herr Nordgren m. fl.

att riksdagen

a) avslår propositionens förslag om mervärdeskatt för begagnade personbilar

samt

b) förordar att begagnade personbilar undantas från mervärdeskatt med

bibehållen motsvarande kompensation i form av oförändrad personbilsaccis

eller —- vid eventuell uppräkning av procenttalet för mervärdeskatt ■— motsvarande

anpassning av personbilsaccisen;

20) motionerna I: 922 av herrar Stefanson och Lundberg samt II: 1172 av

herr Nordgren

att riksdagen beslutar att tandtekniska arbeten undantas från mervärdeskatt;
21)

motionerna 1:923 av herr Stefanson m. fl. samt II: 1173 av herrar

Nordgren och Jonsson

att riksdagen beslutar att tidsfristen för avgivande av deklaration utökas

i enlighet med vad som föreslagits i motionerna och att utskottet utarbetar

erforderlig författningstext;

22) motionerna I: 924 av herr Stefanson in. fl. och II: 1177 av herr Nordgren

m. fl.

att riksdagen beslutar att kostnadsersättning åt skattskyldiga för mervärdeskatt

skall utgå efter i motionerna angiven skala samt att utskottet

utarbetar förslag till erforderlig författningstext;

23) motionerna I: 926 av herr Svenungsson samt II: 1178 av herrar Nordstrandh

och Björkman

att riksdagen beslutar att böcker och musikalier (noter) undantas från

mervärdeskatt samt att utskottet utarbetar härför erforderlig författningstext;
24)

motionerna I: 927 av herrar Svenungsson och Helge Karlsson samt

II: 1189 av herr Åberg m. fl.

att riksdagen i skrivelse till riksskattenämnden eller annan vederbörlig

myndighet framhåller att vid utformning av tillämpningsföreskrifterna för

förordningen för mervärdeskatten särskild hänsyn tas till de för yrkesfiskarna

gällande förhållandena;

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

25) motionerna I: 928 av herrar Tistad och Karl-Erik Eriksson samt

II: 1191 av herr Öhvall m. fl.

att riksdagen beslutar om undantag från skatteplikt med bibehållen avdragsrätt

för transport av avliden i härför avsedd bil eller kommunikationsmedel

samt att utskottet utarbetar erforderlig författningstext;

26) motionerna I: 929 av herrar Tistad och Ernulf samt II: 1188 av herr

Werbro m. fl.

att riksdagen beslutar att i 8 § i den föreslagna förordningen om mervärdeskatt
dels

skall införas en ny punkt betecknad 8 av följande lydelse:

8) tandproteser samt individuellt avpassade apparater för ortodontiska,

käkortopediska och kälckirurgiska behandlingar,

dels punkterna 8)—12) skall betecknas 9)—13);

27) motionerna I: 931 av herrar Tistad och Erik Filip Petersson samt

II: 1186 av herr Werbro

att riksdagen beslutar

dels att 8 § i den föreslagna förordningen om mervärdeskatt skall erhålla

följande lydelse:

8 §.

Från skatteplikt undantages

1) fartyg för yrkesmässigt fiske, bogserbåt, livräddningskryssare samt

del, tillbehör och utrustning därtill, annat fartyg med nettodräktighet av

minst 20 registerton, dock icke lustfartyg, ävensom luftfartyg för yrkesmässig

person- eller godsbefordran,

2) krigsmateriel som — ---om tobaksskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

dels att anvisningarna till 8 § skall ha följande lydelse:

Anvisningar

till 8 §.

Undantaget för---skattepliktig vara.

Undantaget för —------detta ändamål.

Undantaget för livräddningskryssare samt del, tillbehör eller utrustning

därtill gäller endast fartyg som ställes till förfogande för Svenska sällskapet

för räddning af skeppsbrutne samt del, tillbehör och utrustning som säljes

till sådant fartygs ägare eller införes till landet för dennes räkning.

Undantaget för---av butiksvara.

Undantaget för---—■ varje vecka.

Undantaget för---hemvärnets verksamhet.

28) motionerna I: 932 av herrar Tistad och Erik Filip Petersson samt II:

1187 av herr Werbro

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om förslag till 1969 års

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

vårriksdag om upphävande fr. o. in. den 1 juli 1969 av 8 § 2 i den föreslagna

förordningen om mervärdeskatt;

29) motionerna I: 933 av herr Tistad m. fl. och II: 1182 av herr Thylén

in. fl.

dels att riksdagen med ändring av vad som föreslås i propositionen beslutar

att utövare av hamnrörelse skall betraktas som skattskyldig men att

hamntjänster skall undantas från skatteplikt,

dels att riksdagen beslutar att svensk frihamn i mervärdeskattetekniskt

avseende är att jämställa med utlandet, och

dels att utskottet utarbetar erforderlig författningstext;

30) motionerna I: 934 av herr Wanhainen m. fl. och II: 1169 av herr Kellgren

m. fl.

att riksdagen beslutar att 8 § i den föreslagna förordningen om mervärdeskatt

skall erhålla följ ande lydelse:

8 §•

Från skatteplikt undantages

1) fartyg för---- -— utgivares räkning,

8) konstverk, som är hänförligt till tulltaxenummer 99.01—99.03, när det

säljes eller uttages av upphovsmannen eller införes till landet av honom eller

för hans räkning,

9) vatten från---om tobaksskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

31) motionerna I: 935 av herr Werner och II: 1165 av herr Hermansson

m.fl.

att riksdagen avslår propositionen;

32) motionen I: 918 av herr Ferdinand Nilsson

att riksdagen avslår propositionen och i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer

om nytt förslag till innevarande års riksdag avseende allmänna varuskattens

ersättande med en i enlighet med statsverkets behov avvägd utbyggd

punktbeskattning av lyxvaror, kompletterad med en skälig beskattning

av umbärliga varor under beaktande av i motionen anförda synpunkter;

33) motionen I: 925 av herr Sveningsson

att riksdagen beslutar att begagnade bilar skall vara befriade från mervärdeskatt

samt att utskottet utarbetar erforderlig författningstext;

34) motionen I: 930 av herrar Tistad och Lundström

att riksdagen beslutar att punkt 4 av anvisningarna till 2 § i den föreslagna

förordningen om mervärdeskatt skall erhålla följande lydelse:

3 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 45

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

Anvisningar

till 2 §.

4. Som export räknas bl. a. omsättning av vara eller tjänst på fartyg och

luftfartyg i utrikestrafik samt, i den mån Konungen ej annorlunda förordnar,

omsättning som innebär försäljning eller uttag av vara eller tillhandahållande

av tjänst till eller för bruk på sådant fartyg eller luftfartyg. Vidare

räknas exempelvis arkitektarbete som avser anläggning utom landet till export.

35) motionen II: 1166 av herrar Johansson i Skärstad och Johansson i

Växjö

att riksdagen beslutar att ved skall undantas från mervärdeskatt och att

utskottet utarbetar erforderlig författningstext.

Motionerna 1:904 och 11:1185 har hänvisats såvitt de avser anvisande

av anslag till statsutskottet och i övrigt till bevillningsutskottet.

Till utskottet har vidare inkommit framställningar från ett antal organisationer

och enskilda.

Yrkanden vid riksdagens början

36) motionerna 1:129 av herrar Wallmark och Blomquist samt II: 169 av

herr Nordstrandh m. fl.

att riksdagen beslutar att fr. o. m. den 1 juli 1968 undanta böcker från

den allmänna varuskatten och sålunda antar följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den

1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt

Härigenom förordnas, att 10 § 1 mom. förordningen den 1 december 1959

om allmän varuskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

10 §.

1 mom. Från skatteplikt undantagas följande varor.

1. Utsäde, fröer, — —■ — och växtskyddsmedel.

2. Levande djur, —--liknande affärer.

3. Drivmedel och andra bränslen.

4. Jord, sand,---krossat skick.

5. Fiskefartyg, bogserbåtar---— till luftfartyg.

6. Krigsmateriel, som---— statens räkning.

7. Böcker, allmänna nyhetstidningar, så ock periodiskt utgivna medlemsblad,

personaltidningar och liknande publikationer i den mån de tillhanda
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 35

hållas utan särskild avgift, ävensom andra periodiskt utgivna publikationer,

om dessa väsentligen framstå såsom organ för sammanslutningar med huvudsakligt

syfte att verka för religiösa, nykterhetsfrämjande, politiska, idrottsliga

eller för svar sfrämjande ändamål eller att företräda vanföra eller

eljest arbetshindrade medlemmar.

8. Läkemedel, som ——— sådant tillhandahållande.

9. Spritdrycker och---om tobaksskatt.

10. Konstverk, hänförliga — •—— sådant tillhandahållande.

11. Tullfria tryckalster---utan vederlag.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1968.

37) motionerna I: 385 av herr Stefanson m. fl. och II: 488 av herr Nordgren

m. fl.

att riksdagen i skrivelse till Kungl Maj :t hemställer om att försäljningsskatten

på guldsmedsvaror avvecklas omgående eller i vart fall i samband

med övergången till mervärdeskatt;

38) motionerna 1:391 av herr Werner och 11:479 av herr Karlsson i

Huddinge m. fl.

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om utredning och

förslag om differentierad, progressiv konsumtionsbeskattning i enlighet med

vad som i motionerna anförts;

39) motionerna 1:630 av herrar Bengtson och Dahlén samt 11:825 av

herrar Wedén och Hedlund

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om förslag till en allmän

skattereform innefattande bl. a. en fortsatt reformering av den indirekta

beskattningen, innebärande bl. a. en utrensning av vissa punktskatter;

40) motionerna 1: 633 av herr Holmberg m. fl. och II: 795 av herr Bohman

in. fl.

att riksdagen bl. a. i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer, att Kungl.

Maj :t tillsätter en allsidigt sammansatt utredning med uppdrag att göra en

skyndsam översyn av allmänna skatteberedningens betänkande rörande ett

nytt skattesystem och framlägger härav föranledda förslag;

41) motionerna I: 646 av herr Stefanson m. fl. och II: 792 av herr Berglund

in. fl.

att riksdagen beslutar, att anvisningarna till 12 § förordningen den 1 december

1959 (nr 507) om allmän varuskatt skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Anvisningar

till 12 §.

Verksamhet anses som yrkesmässig, om inkomst av verksamheten enligt

kommunalskattelagen är att hänföra till intäkt av rörelse. Även annan verksamhet

anses som yrkesmässig, om den innefattar icke enbart tillfälligt till
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Bevillningsutskottets betänkande nr 4-5 år 1968

handahållande av skattepliktiga varor och tjänsteprestationer till konsument.

Tillhandahållande av — — —• för entreprenören.

Vid försäljning---å auktionen.

Med konsument---- som konsument.

Eftersom fastighet----— till konsumenter.

I fråga---till utgivaren.

Försäljning till -—:--av tjänsteprestation.

Med uttag---hans kontor.

42) motionerna I: 652 av herr Sandin m. fl. och II: 814 av herr Magnusson

i Borås m. fl.

att riksdagen vidtar sådana åtgärder, att vid behandling av propositionen

om mervärdeskatt de synpunkter beaktas som i motionerna framförts beträffande

punktskatterna;

43) motionerna I: 654 av herr Österdahl m. fl. och II: 801 av herr Gustafsson

i Stenkyrka m. fl.

att riksdagen beslutar att med verkan från den 1 juli 1968 avveckla den

statliga beredningsskatten på inom landet producerade fårskinn;

44) motionen II: 320 av herr Björkman och fru Sundberg

att riksdagen beslutar att fr. o. in. den 1 juli 1968 utvidga undantagen

från omsättningsskatt för de i förordningen om allmän varuskatt 10 § 1

mom. punkt 7 angivna tryckta skrifterna till att gälla även för musikalier

(noter);

45) motionen II: 819 av herr Rubin

att försäljningsskatten på guldsmedsvaror upphävs;

46) motionen II: 821 av herr Söderström m. fl.

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer att den särskilda

varuskatten på choklad och konfektyrer avvecklas omgående eller i vart fall

i samband med övergången till mervärdeskatt.

Motionerna I: 630 och II: 825 samt I: 633 och II: 795 behandlas i detta betänkande

endast i ovan angivna delar.

Motivering

Avslag på propositionen m. m.

I: 391 och II: 479

Allmänna skatteberedningen förordade utan särskild motivering att den

generella indirekta beskattningen skulle utvidgas och ägnade ingen uppmärksamhet

åt möjligheten av en progressiv konsumtionsbeskattning. Beredningen

förordade tvärtom en minskning av det element därav som vi

har i form av punktskatter på ett fåtal konsumtionsvaror.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 37

En generell indirekt beskattning med användande av en enhetlig skattesats

är naturligtvis i och för sig enklare än en differentiering av skattesatsen.

Är man emellertid angelägen om att bibehålla och öka det progressiva

inslaget i vår beskattning torde det vara oundgängligt att undersöka möjligheterna

att införa en viss progressivitet också i konsumtionsbeskattningen.

Vad motionärerna åsyftar är att införa en progressiv beskattning av

främst konsumentkapitalvaror vid sidan av den generella indirekta beskattningen.

Progressiviteten skulle utformas så, att dyrare varor av angivna kategorier

skulle beskattas efter högre skattesatser. Det torde härvid vara

lämpligast att dra vissa värdegränser inom varje varukategori med olika

skattesatser. En sådan progressivitet torde av praktiska skäl behöva inskränkas

till branscher som saluför ett begränsat antal relativt dyra varor. Handeln

med alla livsmedel, kläder i normala prisklasser och över huvud relativt

billiga varutyper skulle således undantas.

Huruvida sådana progressiva konsumtionsskatter kan bakas in i nuvarande

allmänna varuskatt eller i ett eventuellt mervärde skattesystem bör

undersökas av en särskild utredning. I annat fall får dessa konsumtionsskatter

tas ut i form av punktskatter i handeln. :

I motionerna berörs även de kontrollåtgärder, som skulle erfordras på

grund av att man vid en progressiv konsumtionsbeskattning av antydd typ

måste kontrollera omsättningens fördelning på varor i angivna prisklasser.

Motionärerna anför bl. a. att lagstiftning om förbud att fortsätta rörelse vid

skattefusk sannolikt skulle verka starkt hämmande på benägenhet för fusk.

Konsumtionen av de varor som här främst skulle komma i fråga, nämligen

inventarier och fordon, torde 1967 ha uppgått till ett värde av ca 12 miljarder

kr., vartill kommer åtminstone någon del av beklädnadsområdet (pälsar

m. in.). Även om bara halva detta varuområde beskattas progressivt och

även om man bara räknar med en genomsnittlig skattesats av 10 %, skulle

ändå avkastningen ha blivit över 600 milj. kr. Detta är ungefär lika mycket

som den beräknade avkastningen av de punktskatter som allmänna skatteberedningen

ville avskaffa (exkl. energiskatt). Vid stigande inkomster och

levnadsstandard skulle dessutom avkastningen av en sådan progressiv konsumtionsbeskattning

öka snabbare än konsumtionen som helhet och den

allmänna omsättningsskatten.

Slutsatsen blir att om man vill ha ett skattesystem som i högre grad

än det nuvarande verkar ekonomiskt utjämnande är det angeläget att utreda

möjligheten att få till stånd någon form av progressivitet inom konsumtionsbeskattningen.

I: 935 och II: 1165

Den indirekta beskattningen är den orättvisaste av alla skatteformer. Om

alla varor, även de som hör till livets nödtorft, fördyras i samma mån drabbas

konsumenterna i omvänd proportion till bärkraften. Ju mindre inkomsterna

är desto mera kännbar blir beskattningen, medan den blir betydelse
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

lösare ju högre dessa är. De indirekta skatterna bär under efterkrigstiden

svarat för en stigande andel av statens skatteinkomster.

Övergången till mervärdeskatt innebär en skärpning av konsumtionsbeskattningen

även om skatteprocenten tills vidare blir oförändrad. Dels utvidgas

beskattningen till nya varor och tjänster, dels drabbas den offentliga

sektorn genom den nya arbetsgivaravgiften om 1 % på lönesumman. Det

blir offentliga serviceuppgifter som kommer att fördyras genom avgifter eller

skatter. Enligt finansdepartementets beräkningar kommer det enskilda näringslivet

genom slopandet av skatten på investeringsvaror att tjäna 770

milj. kr. om året. Härifrån skall dras vad den nya arbetsgivaravgiften betyder

för denna sektor av näringslivet, eller uppskattningsvis 574 milj. kr.

Nettoförtjänsten blir sålunda runt 200 milj. kr. Det blir konsumenterna

som får betala denna gratifikation till det enskilda näringslivet och speciellt

till de högrationaliserade storföretagen, för vilka arbetsgivaravgiften

betyder minst. I verkligheten har skatteomläggningen karaktären av omfördelning.

Genom att företagens investeringar slipper beskattningen blir denna

produktionsneutral, d. v. s. den påverkar inte produktionens kostnader. Den

kommer emellertid att ha betydelse för folks köpkraft. Detta kommer att

inbjuda till ett successivt högre skatteuttag i takt med ökade statsfinansiella

behov.

Det officiella motivet för kravet att slopa omsen på företagens investeringsvaror

är att man måste hjälpa upp industrins konkurrensförmåga

gentemot utlandet. Motivet är vilseledande av flera skäl. Vår handelsbalans

med utlandet visar ingen försämring. Trots en viss internationell konjunktursvacka

ökade vår export under fjolåret med över 6 %, vilket är mer än i

de flesta av våra konkurrentländer. För det andra kan kostnadsökningen

på våra exportvaror motverkas med andra medel än att vältra över skatter

från företagen på konsumenterna. Ett sådant medel är en sänkt räntenivå,

som skulle förbilliga investeringarna och dessutom också vara till gagn för

konsumenterna, inte minst via hyrorna.

I: 918

Från såväl administrativ synpunkt som med hänsyn till sociala skadeverkningar

innebär förslaget till mervärdeskatt — eller förslaget till allmän

arbetsgivaravgift — ingen förbättring. Härtill kommer att mervärdeskatten

innebär en orättvis subvention av exportindustrin på bekostnad av

den inhemska konsumtionen och de näringsgrenar som producerar huvudsakligen

för att tillgodose denna.

Från uppbördssynpunkt innebär mervärdeskatten att mer än 350 000

personer eller företag åläggs att inleverera skattemedlen utan ersättning av

statsverket.

Omsättningsskattens orättvisor och sociala skadeverkningar kvarstår och

utvidgas i icke ringa grad. Vid beskattningen bör rimlig hänsyn tas till skattebetalarnas

skattekraft och försörjningsbörda. I propositionen görs ett be
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

römvärt undantag i jakten på skatteobjekt. Ännu har inte principen släppts

att ren lyx såsom guldvaror och pälsverk skall punktbeskattas. Borde man

inte ha gått vidare enligt denna princip och lagt skatt på lyxvaror och på

vin och sprit samt, i den mån som behovet det föranledde, på nmbärliga varor

men gjort nödvändiga varor fria? Produkter av brödsäd, gryn, potatis,

mjölk och produkter av mjölk, smör, margarin, arbetskläder och arbetsskodon

borde inte beskattas.

Förslaget att företag med en årsomsättning av 10 000 kr. eller mindre

befrias från mervärdeskatt synes rimlig. Detta minimibelopp bör emellertid

avse endast skattepliktiga varor.

Avveckling av punktskatterna

I: 385 och II: 488

Tillsammans med den allmänna varuskatten och den särskilda kontrollstämpelavgiften

utgör de totala kostnaderna för skatte- och kontrollavgifter

ca 40 % av guldsmedsvarans pris. Till detta kommer icke oväsentliga kostnader

för redovisningsförfarandet.

Försäljningsskatten utgår inte enbart på råmaterialet utan även på den

arbetstid som nedlagts vid produktens framställning. Detta drabbar de konsthantverkare

som arbetar med ädelmetaller speciellt hårt, eftersom värdet av

deras produkter till största delen utgörs av konstnärens arbetsinsats.

Till de avsevärda kostnader som själva skatten utgör kommer de besvärliga

marknadsförhållanden som råder i branschen. Bland annat har

priserna på finsilver under det senaste halvåret stigit med ca 70 %.

Försäljningsskatten har även lett till att en omfattande illegal handel

förekommer. Så t. ex. försiggår en betydande smuggling av guldsmedsvaror.

Kvantiteten har uppskattats till ca 2 000 kg/år. Vidare förekommer mindre

nogräknade företag som på olika sätt kringgår skattebestämmelserna.

De liberala införselbestämmelserna för resande medför ett stort avbräck

för guldsmedsbranschen. Försäljningsskatt utgår nämligen inte för guldsmedsvaror

som resande från utlandet inför och ingen värdegräns förekommer.

Förutom det skattebortfall som de liberala tullbestämmelserna medför

tillkommer att ett mycket stort antal svenskar årligen under utlandsvistelser

i god tro köper ostämplade varor, som vid närmare granskning visar sig

vara undermåliga.

Den höga beskattningen på guldsmedsvaror gör att den skattefria försäljningen

ombord på flygplan och fartyg i internationell trafik ytterligare

försämrar de lojala guldsmedsföretagens konkurrenssituation. Den svenska

staten konkurrerar dessutom med de svenska guldsmederna med sin försäljning

av obeskattade guldsmedsvaror på statens järnvägars färja Trelleborg

—Sassnitz.

Allmänna skatteberedningens förslag till förmån för en allmän mervärde
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1968

skatt byggde bland annat på att mervärdeskatten ger en neutral verkan i

både konsumtions- och konkurrenshänseende och att man för att nå detta

måste slopa punktskatterna. Vid remissbehandlingen har den föreslagna

punktskatteavvecklingen fått allmän anslutning. Bevillningsutskottet anförde

vid behandlingen av motioner i ämnet vid 1967 års vårriksdag att utskottet

delade motionärernas uppfattning att en avveckling av försäljningsskatten

bör komma till stånd.

Motionärerna anser att försäljningsskatten på guldsmedsvaror hör avvecklas

snarast möjligt. Vid beräkningen av de ekonomiska konsekvenserna

av en sadan avveckling bör man ta hänsyn till att den ökade försäljningen i

Sverige — som blir följden av en sådan avveckling — medför en ökad intäkt

av allmän varuskatt eller mervärdeskatt samt på längre sikt ökad inkomstskatt

på grund av ökad lönsamhet och ökad sysselsättning.

I: 630 och II: 825

I motionerna uppdras riktlinjer för en allmän skattereform. Beträffande

den indirekta beskattningen anser motionärerna att den föreslagna övergången

till mervärdeskatt är en betydelsefull åtgärd, men den ingår inte som

ett led i en större skattereform. Även om en sådan måste genomföras successivt

under en ganska lång övergångsperiod, bör dock de olika åtgärderna

ingå i en genomtänkt plan. Ändringar på enskilda punkter utan hänsynstagande

till andra skatteområden försvårar införandet av ett rationellt skattesystem.

Motionärerna anför att punktskatterna bör avvecklas successivt i den mån

de inte har en social eller medicinsk motivering eller används för finansiering

av vägar m. m. De nuvarande punktskatterna har i vissa fall föga rationella

verkningar. Även energiskatten bör avvecklas.

I: 633 och II: 795

Enligt motionärerna är det mer än någonsin angeläget att vi skapar ett

näringsvänligt klimat. De hinder för näringslivet som har sin grund i den

hittillsvarande ekonomiska politiken måste avlägsnas och ersättas med åtgärder

som verkar i positiv riktning. Ej minst gäller detta på beskattningens

område.

Huvudsyftet med skatteberedningens förslag om ett nytt skattesystem var

en ej oväsentlig omfördelning från direkt till indirekt skatt. Motionärerna är

tillfredsställda med regeringens visserligen senkomna beslut att föreslå en

övergång till mervärdeskatt. Å andra sidan framgår det av finansplanen att

något förslag till justeringar av våra höga marginalskatter ej är avsett. Men

ej nog därmed — energiskatten och övriga för näringslivet snedvridande

punktskatter skall bibehållas, och samtidigt skall, i en tid då den fulla sysselsättningen

utsätts för svåra påfrestningar, en särskild arbetsgivaravgift

införas.

Motionärernas alternativ till regeringens förslag rörande den indirekta

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 41

beskattningen kommer att presenteras i andra motioner. De vill dock redan

här anföra vissa synpunkter.

Ett av de väsentligaste felen med nuvarande generella varuskatt — den

s. k. omsen — är att den har kumulativa drag och bl. a. därför ej är konkurrensneutral.

Den är med andra ord ej en ren konsumtionsskatt. Omsen

drabbar sålunda även investeringar och vissa omsättningstillgångar. Att

denna extra kostnad kommer att påverka prissättningen är uppenbart, i

varje fall vad gäller den inhemska konsumtionen. Konsumenten får i själva

verket betala såväl öppen som dold oms. Existensen av denna skatteövervältringsprocess

låtsas finansministern ej om. En central förutsättning sägs

vara att reformen inte får leda till en kännbar omfördelning av skattebördan

från företagen till konsumenterna, varefter föreslås en särskild arbetsgivaravgift

av ungefär samma statsfinansiella effekt som den vilken nuvarande

oms på investeringsvaror har. Att även denna avgift i sin tur kommer att

övervältras bör framhållas.

Finansministerns resonemang är uppenbarligen ej hållbart. Det vederläggs

också av finansministerns egna experter i det hösten 1967 avgivna

betänkandet om indirekta skatter och arbetsgivaravgifter. De har dragit den

naturliga konsekvensen att i samband med förslaget om mervärdeskatt förorda

så stor höjning av skattesatsen att statens inkomster skulle bli oförändrade.

I princip motsvarar skillnaden i skattesatserna den dolda oms

som konsumenterna tidigare fått betala.

Ett undantag på detta område utgör givetvis exporten. Men detta är ett av

huvudskälen för en övergång till mervärdeskatt, alltså önskemålet att göra

exportindustrin mer konkurrenskraftig till gagn för vår byteshandel. Så

angeläget som detta är lär förbättringen för exportindustrin ingalunda kunna

tas som intäkt för en kompensatorisk belastning på näringslivet genom

en arbetsgivaravgift av den föreslagna storleken.

Mervärdeskatt föreslås utgå med samma skattesats som nuvarande oms,

vilket medför ett inkomstbortfall på 740 milj. kr. för helt år och 240 milj.

kr. för budgetåret 1968/69. Förslaget har sin motivering i den felaktiga uppfattningen

att nuvarande oms på investeringsvaror ej övervältras på konsumenterna

och står i strid med vad såväl allmänna skatteberedningen som

finansministerns egna experter i dessa frågor föreslagit. Arbetsgivaravgiften

skulle inbringa 750 milj. kr. för helt år och 240 milj. kr. för budgetåret 1968/

69. Denna avgift måste vara ägnad att ytterligare försvåra den rådande sysselsättningskrisen.

Allmänna skatteberedningen liksom den expertutredning inom finansdepartementet

som sedan ingången av 1965 bearbetat beredningens förslag

angående mervärdeskatt ansåg det självklart att energiskatten skulle avskaffas

i samband med mervärdeskattens införande och området för energiskalt

tas in under mervärdeskatten. Även denna omläggning skulle vara

till gagn för vår exportindustri. Därtill kan läggas att statens inkomster

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Bevillningsutskottets betänkande nr ko år 1968

praktiskt taget ej skulle beröras av omläggningen. Skatteberedningen föreslog

vidare att de speciella punktskatterna på näringslivet skulle avskaffas.

Finansministern skjuter frågorna om energiskatten och punktskatterna på

framtiden. De besvärligheter som energiskatten vållar våra exportföretag

skall alltså bibehållas, trots att finansministern själv anser en av de väsentligaste

uppgifterna i dagens samhällsekonomiska läge vara att förbättra bytesbalansen.

Energiskatten beräknas inbringa ca 900 milj. kr. Härav anger

finansministern 450 milj. kr. som belöpande på näringslivet, medan beloppet

enligt våra på uppgifter från kontrollstyrelsen grundade beräkningar ej

torde överstiga 300 milj. kr. Det väsentliga synes enligt motionärerna emellertid

vara att en omläggning till mervärdeskatt även beträffande det energiskattebelagda

området skulle ulan ändring av skattesatsen tillföra staten

praktiskt taget samma inkomst som energiskatten.

Finansministern avser även att bibehålla de särskilda varuskatterna —

punktskatterna på guldsmedsvaror, pälsvaror, mattor, choklad- och konfektyrvaror,

kosmetika m. m. — i år beräknade till 415 milj. kr. Likaså skall

skatten på läskedrycker och lättöl bibehållas. Den torde inbringa ca 100

milj. kr. Skatteberedningen ville avskaffa även dessa skatter för att den

indirekta beskattningen i möjligaste mån skulle bli generell och snedvridningar

undgås. Då detta förutsätter en höjning av skattesatsen för mervärdeskatten

— om statsinkomsterna ej skall nedgå — må erinras om att

en höjning från 11,11 till 12 % kan beräknas inbringa ytterligare inemot

600 milj. kr.

I princip delar motionärerna skatteberedningens uppfattning i dessa frågor.

De vill dock beträffande punktskatterna notera att ett borttagande av

de särskilda varuskatterna samt skatten på lättöl och läskedrycker skulle

kräva en höjning av skattesatsen för mervärdeskatten från 11,11 till ca

12 %, låt vara att det inte skulle innebära någon höjning av den totala konsumtionsbeskattningen.

1: 652 och II: 8U

Vi står inför en grundläggande omvandling av den indirekta beskattningen

i landet. Denna omvandling, som bl. a. förutsätter omfattande administrativa

reformer, ger möjlighet att tekniskt tillgodose åtskilliga skattepolitiska

önskemål, som endast med svårighet kunnat förverkligas med hittillsvarande

beskattningsförfarande.

Det är angeläget, att man vid det reformarbete, som förestår, tillvaratar

alla möjligheter att erhålla ett samlat grepp över den indirekta beskattningen.

Det kan väl knappast råda delade meningar därom att det framstår som

i och för sig önskvärt, att beskattningen på konsumtionen i landet anordnas

på ett så enhetligt sätt som möjligt. Det nuvarande punktskattesystemet

är ur denna synpunkt synnerligen otillfredsställande. Det är sålunda

ett allmänt intresse, att den önskade enhetligheten åstadkoms. Punkt
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

skatternas årliga belopp utgör omkring 400 milj. kr. Ett inarbetande av dem

i mervärdeskatten skulle medföra en höjning av uttagsprocenten för sistnämnda

skatt med högst 0,8. Det behöver icke framhållas, att en sådan överflyttning

av beskattningen från en uppbördsform till en annan inte innebär

något ökat totalt skatteuttag. Däremot skulle överflyttningen få den i och

för sig eftersträvansvärda effekten att det skatteuttag som nu, på grund av

att det sker genom skattepålägg i produktionsledet, är i praktiken dolt för

allmänheten skulle komma till klart uttryck i uttaget av mervärdeskatt.

Av mera avgörande vikt är att punktskatterna visat sig ha negativa verkningar

såväl i fråga om allmänhetens möjlighet till fritt konsumtionsval

som i avseende på näringslivets konkurrensförhållanden särskilt såvitt gäller

konkurrensen gentemot utlandet.

Dessa synpunkter har utförligt utvecklats såväl av 1952 års kommitté

för indirekta skatter som av allmänna skatteberedningen i dess betänkande

till nytt skattesystem. Även bevillningsutskottet har redan 1963, på grund

av en motion om utredning rörande mervärdeskatt, gjort liknande konstateranden.

Motionärerna har i det föregående uppehållit sig huvudsakligen vid de

allmänt skattepolitiska aspekterna på frågan. Härtill kommer emellertid, att

ett inarbetande av punktskatterna i mervärdeskatten skulle medföra mycket

påtagliga administrativa fördelar särskilt för staten, som nu uppehåller en

särskild uppbörds- och kontrollorganisation för punktskatterna.

Det torde vara uppenbart, att en koncentration av beskattningen av våra

konsumtionsvaror till en enhetligt administrerad skatteform med enhetlig

skattesats skulle medföra totalt sett både billigare och effektivare skatteuppbörd

än som är fallet vid nu tillämpade uppdelning av förfarandet.

I detta sammanhang kan det förtjäna erinras om att finansministern i

1965 års finansplan vid behandling av frågan om personalbehovet vid införande

av mervärdeskatt uttalat att frågan är allvarlig mot bakgrund av

rådande rekryteringssvårigheter inom skatteadministrationen. Ett inarbetande

av punktskatterna i mervärdeskatten skulle vara till fördel även ur

denna synpunkt.

Motionärerna åberopar avslutningsvis en råd yttranden med liknande synpunkter

vid remissbehandlingen av det år 1967 avgivna betänkandet angående

mervärdeskatt.

1: 65b och II: 801

Önskvärdheten av en utökad får- och lammproduktion inom landet framfördes

under senare hälften av 1950-talet från såväl jordbrukets ekonomiska

föreningsrörelse som från olika allmänna organ. Motiveringarna för

detta var flera. Gödkalvsproduktionen började snabbt minska beroende på

att kalvarna lades till för ungnötsköttsproduktion. Konsumenterna behövde

en ersättningsvara och lammköttet ansågs som en synnerligen lämplig sådan.

År 1959 importerades till Sverige cirka 800 ton får- och lammkött. Vissa

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

jordbruksområden i landet med svaga betesmarker och sämre jordar samt

mindre s. k. icke bärkraftiga jordbruksenheter ansågs lämpliga för fårskötsel.

Styrkan i dessa motiveringar har ytterligare accentuerats med nuvarande

jordbrukspolitik. Därtill kommer att marker, som vid nedläggning av

jordbruk eljest skulle skogsplanteras, numera av naturvårdsskäl i vissa områden

anses böra hållas öppna, varvid fårskötseln kan bli en av utvägarna.

Propogandan för utökad får- och lammproduktion har resulterat i att genomsnittssiffran

73 000 st. för femårsperioden 1958—1962 ökat till 149 000

st. år 1966 eller med drygt 100 %. Trots en ökad lammköttskonsumtion har

importen av får- och lammkött under 1966 kunnat sjunka till 400 ton, men

denna fortfarande höga importsiffra visar att det finns ett fortsatt utrymme

för en ökad lammköttsproduktion i landet. Det kan nämnas att konsumtionen

fortsatt att öka från 0,3 kg tidigare år till 0,4 kg per capita under 1967.

Prisutvecklingen under 1967 på lammkött har emellertid visat ett betydande

prisfall jämfört med de tre närmast föregående åren. Därtill kommer

att det statliga prisstödet på ull, 2 kr. per kg, bortföll den 1 september 1967.

Lönsamheten för fårproducenterna har således väsentligt försämrats och

en stagnation eller t. o. m. tillbakagång av denna önskvärda produktion kan

befaras.

På Gotland — med dess förhållandevis stora områden med lämpliga fårbeten

— har produktionen utvecklats betydligt tidigare och snabbare än i

landet i övrigt. Cirka 30 % av hela landets produktion finns på ön och slaktsiffran

uppgick 1967 till 43 600 djur. Produktionen har drivits fram dels av

behovet av lämplig komplettering vid vissa jordbrukstyper, dels av att den

ansetts någorlunda lönsam på grund av det extra pristillägg som det gotländska

fårskinnet erhållit i egenskap av pälsvara. Att skinnet av det gotländska

utegångsfåret, en art av det svenska lantrasfåret, blivit erkänt som

en pälsprodukt är resultatet av ett av fårägarna, med stöd av sin slakteriförening

och Gotlands fåravelsförening samt hushållningssällskapet, målmedvetet

och skickligt bedrivet avelsarbete. År 1946 kunde cirka 3 700 skinn

eller 37 % av hela slakten sorteras som skinn av pälstyp med åtföljande

extra avräkningstillägg, 1958 uppgick antalet till 10 000 st. eller 69 % av

slakten och 1966 hade antalet pälsskinn stigit till cirka 30 000 st. eller till

74 % av slakten.

Omkring år 1945, då därtill lämpliga fårskinn började tillvaratas för

pälsändamål, uttogs vid berederierna en statlig beredningsskatt — en »iyxskatt»

— som intill år 1961 utgjorde kr. 1:75 per skinn. Denna beredningsskatt

har sedan successivt höjts och har för år 1968 fastställts till kr.

3: 70 per skinn. Dessa beredningsskatter betyder enbart för de gotländska

fårproducenterna ett avsevärt inkomstbortfall — under åren 1962—1967 tillsammans

cirka 650 000 kr. — men är också en belastning för fårskötseln

över huvud taget i landet, eftersom gotlandsfåret numera genom försäljning

av avelsdjur från Gotland finns inom flera regioner, exempelvis inom Kal
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 45

mar län och Västerbotten. Denna beredningsskatt på inom landet producerade

fårskinn borde enligt motionärernas mening helt borttas, detta dels

med hänsyn till anförda belastning på fårskötseln, dels med hänsyn till att

det, sedan glasskatten borttagits, icke på någon jordbruksprodukt som produceras

inom landet uttas »lyxskatt». Ett borttagande av skatten i fråga

torde ur statsfinansiella synpunkter betyda mindre men skulle för fårskötseln

innebära en välbehövlig stimulans.

En ytterligare synpunkt bör enligt motionärernas mening anföras. Importen

av islandsfårskinn av pälstyp, som fått en marknad i Sverige bl. a. tack

vare den av de svenska fårägarna bearbetade pälsmarknaden för fårskinn,

har under senare år starkt ökat. Enligt uppgift skulle importen av islandsfårskinn

under 1967 ha uppgått till cirka 125 000 st. Dessutom börjar fårskinn

importeras även från Finland. Dessa importerade skinn torde vara

av väsentligt lägre kvalitet än skinnen från det gotländska utegångsfåret men

utbjudes i marknaden som utegångsfårpälsskinn. Dessa skinn utgör en

allt svårare konkurrent till de inom landet producerade, beredda och förädlade

skinnen från det gotländska utegångsfåret. Något importskydd i form

av tull finns ej och dessutom uttas för islandsskinnen en lägre beredningsskatt

än för inom landet producerade skinn.

Ett bibehållande av »lyxskatt» på inom landet producerade fårskinn kan,

i förening med prisfall på köttet och ökande konkurrens från importerade

pälsskinn, medföra en icke önskvärd nedgång i får- och lammproduktionen

inom landet.

/: 90fr och 11: 1185

Olägenheterna med vissa punktskatter är påtagliga. Den främsta är att de

är socialt orättvisa. För den med stora inkomster spelar skatten ringa roll;

för den som har små inkomster och ändå vill köpa en punktskattebelagd vara

kan skatten vara ett avgörande hinder. Härtill kommer att punktskatterna

är konkurrenssnedvridande, att de diskriminerar de konsumenter som

föredrar punktskattebelagda varor och att de i många fall leder till betydande

administrativt krångel. 1 flera fall — kanske mest påtagligt i fråga

om guldsmedsskatten — förekommer i tämligen stor omfattning en illegal

handel, som försätter lojala företagare i en svår ställning. Både allmänna

skatteberedningen och de flesta remissinstanser uttalade sig för att flertalet

punktskatter borde avvecklas.

Propositionens förslag att bevara en särskild energiskatt och att undanta

det energiskattebelagda området från mervärdeskatt avviker från de riktlinjer

för mervärdeskatt som dragits upp inom EEC. Skatteberedningen förordade

en avveckling av denna skatt och införande av en beskattning av

elkraft och bränsle inom mervärdeskattens ram. Energiskatten verkar snedvridande

på valet mellan energikrävande och icke energikrävande produktionsmetoder.

Genom att något utjämningsskatteförfarande inte tillämpas

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

vid gränserna är energiskatten en pålaga som diskriminerar svenska företag

som arbetar i internationell konkurrens.

1:910 och II: 1162

Energiskatten drabbar till en del näringslivet och ökar dettas omkostnader.

Finansministern har angivit en siffra på 450 milj. kr. Enligt beräkningar

grundade på kontrollstyrelsens statistik kan man visserligen inte komma

högre än till 250 å 300 milj. kr. Det väsentliga är emellertid att det här är

fråga om omkostnader för näringslivet som till allra största delen övervältras

på konsumenterna. På grund härav finns det inte fog för finansministerns

uttalande att en övergång till mervärdebeskattning i fråga om det nu

energibeskattade området skulle motivera en ny belastning på näringslivet.

Av väsentlig betydelse är huruvida en sådan övergång skulle medföra en

minskning av statens inkomster vid ett bibehållande av den föreslagna

skattesatsen. Omfattande undersökningar med beaktande av den restitution

som kan ske för exportindustrins del ger vid handen att statens skatteinkomster

vid en totalbedömning inte skulle påverkas. Det inkomstbortfall

som uppkommer i samband med restitution för exportföretag kommer nämligen

praktiskt taget helt att uppvägas av de ökade intäkterna på vissa nu

energibeskattade områden. Vid sådant förhållande och då det måste anses

fördelaktigt — inte minst för exportindustrin i de s. k. skogslänen — att

energiskatten avlöses av mervärdeskatt, bör en sådan omläggning av den

indirekta beskattningen ske.

I och för sig hade det varit lämpligt att redan från början -— i enlighet

med skatteberedningens förslag — avskaffa vissa punktskatter, nämligen

den särskilda varuskatten på chokladvaror, skönhetsmedel m. in., försäljningsskatten

på guldsmedsvaror och äkta mattor, pälsvaruskatten, läskedrycksskatten

och skatten på lättöl. Viss höjning av procentsatsen för mervärdeskatten

skulle då erfordras. Frågan om en sådan höjning bör tas upp

i samband med en allmän skattereform.

I: 9U och II: 11U

Näringslivets organisationer, både de direkt berörda branschorganisationerna

och de centrala organisationerna, har samstämmigt begärt att punktskatterna

slopas. Därvid har anförts att beskattningen leder till en snedvridning

av konkurrensförhållandena, att gränsdragningssvårigheter förorsakar

en administrativ belastning, att svensk industri, som tillverkar punktbeskattade

varor, får en försvagad konkurrenskraft genom att en naturlig

utveckling på hemmamarknaden hämmas, att den ökade resetrafiken gjort

det mer angeläget än någonsin att slopa punktskatterna för att inte stimulera

till inköp utomlands och på båtar och flyg i utrikes trafik.

En höjning av uttagsprocenten för mervärdeskatt med 0,7 % skulle inbringa

något mer än de 400 milj. kr. som i dag belastar de punktbeskattade

varorna.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 196S 47

II: 819

Den svenska guldsmedsbranschen arbetar under trängda former på grund

av den beskattning i form av försäljningsskatten om 20 % av de äkta guldsmedsvarornas

bruttopriser. Någon motsvarande skatt uttas icke på andra

varor av samma karaktär. Till denna försäljningsskatt kommer allmän varuskatt,

som även utgår på försäljningsskatten. Motsvarande skatt på guldsmedsvaror

i Danmark har för flera år sedan avvecklats.

Nyligen har AB Trafikrestauranger, som är ett dotterföretag till statens

järnvägar, i braskande annonser erbjudit sina resenärer »värdefulla julldappstips

... till otroligt låga priser, ofta mindre än halva priset i Sverige».

I annonsen anges priset för ett guldarmband i Sverige vara ca 700 kr. under

det att priset ombord på färjan är 275 kr. Faktum är sålunda att ett statligt

företag, som sorterar under ett statligt verk, etablerar konkurrens med landets

guldsmeder och därvid använder bortfallet av försäljningsskatt och

allmän varuskatt som främsta konkurrensmedel.

Den eventuella vinst som AB Trafikrestauranger skulle kunna ernå vid

tillämpandet av sin prissättning svarar på intet sätt mot den förlust i form

av skattebortfall som den svenska staten samtidigt gör, allt till förfång för

den reguljära handeln, som är ålagd att verka som oavlönad skatteindrivare

och som redan tidigare arbetar under betydande svårigheter med därav

följande beskurna möjligheter att upprätthålla full sysselsättning.

Den enklaste utvägen att komma till rätta med detta problem är att avveckla

försäljningsskatten på guldsmedsvaror. Denna åtgärd är också önskvärd

för att uppnå internordisk likställighet på detta fält.

II: 821

Särskild varuskatt utgår på bl. a. choklad. Skattesatsen uppgår till 50

procent och uttas på det lägsta priset exklusive skatt vid försäljning i större

poster till fristående återförsäljare, dvs. i regel grossistens inköpspris. För

1966 redovisas 144,8 milj. kr. i påförd varuskatt för chokladindustrin i dess

helhet. Ett av de större företagen i branschen redovisar för samma år 14,5

milj. kr., dvs. lika mycket som Facit, Saab, Nordiska armatur fabrikerna,

Luxor i Motala och Motala verkstad tillsammans redovisar i form av allmän

varuskatt.

Den särskilda varuskatten är dock ej den enda indirekta skatt som belastar

chokladindustrin och dess produkter. Även den allmänna varuskatten

(omsen) uttas på de produkter varom här är fråga.

Den svenska chokladindustrin är en renodlad jordbruksindustri emedan

2/3 av dess råvaruförbrukning kommer från det svenska jordbruket och

resten från jordbruk utanför landets gränser. Detta innebär att den högprislinje

för jordbruksvaror som förs i Sverige i allra högsta grad påverkar den

svenska chokladindustrins kostnadsläge i negativ riktning, jämfört med de

utländska företag som har större tillgång till jordbruksvaror till de lägre

världsmarknadspriserna. Dessutom drabbas även den svenska chokladindu
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

strin av den internationellt sett kraftiga stegringen av lönekostnaderna.

En lönsamhetsutredning som gjorts kring årsskiftet 1967/68 rörande de

tio största företagen i branschen visar, att en successiv och allvarlig lönsamhetsförsämring

skett.

Av det anförda framgår att den inhemska chokladindustrin inte bara har

ett oförmånligt kostnadsläge jämfört med annan inhemsk industri, utan

också att den framför allt har ytterst svårt att konkurrera med utländska

företag på såväl hemma- som världsmarknaden.

Som belägg för det sistnämnda kan framhållas att medan hemmaproduktionen

under 1960-talet ökat med ca 30 procent har importen ökat med inte

mindre än 170 procent.

För att förbättra den svenska chokladindustrins konkurrensläge och möjlighet

att överleva och expandera borde den speciella och diskriminerande

varuskatten på choklad och konfektyrer avvecklas, vilket även skulle innebära

en ökad trygghet för de anställda.

I det förslag till nytt skattesystem som allmänna skatteberedningen lade

fram 1964 behandlades den indirekta beskattningens utformning. Beredningen

ansåg därvid att särbeskattningen av choklad- och konfektyrvaror

borde avvecklas av såväl skattetekniska som produktions- och konkurrensskäl.

Redan 1952 års kommitté för indirekta skatter förordade ett slopande

av punktskatterna i och med införandet av en generell indirekt beskattning.

Genom den fortgående internationaliseringen av handeln som sker på

grund av tullarnas successiva avveckling ökar kraven på att det svenska

skattesystemet får en sådan utformning att den inhemska chokladindustrin

ges möjlighet att på lika villkor konkurrera med utländsk industri på såväl

hemma- som världsmarknaden.

Ett slopande av den särskilda varuskatten på choklad och konfektyrer

skulle innebära en stor förbättring i detta avseende.

Beskattningsområdet

Fartyg

1:931 och II: 1186

Undantaget för fartyg och luftfartyg är av allt att döma inte grundat på

skattetekniska skäl. Frånsett livräddningskryssare och lustfartyg på mer

än 20 tons nettodräktighet är det här fråga om transportmedel med yrkesmässig

användning, för vilka skatten får avlyftas.

Även om man kan godta undantag från skatteplikt för fartyg och luftfartyg

i allmänhet finns det ingen anledning att fördenskull medge skattefrihet

för lustfartyg av mer än 20 tons nettodräktighet. Det kan också starkt

ifrågasättas om det verkligen föreligger skäl för att från skatteplikt undanta

delar, tillbehör och utrustning till fartyg och luftfartyg. Uttrycket »utrustning»

är ingenstädes definierat. Man kan därför befara tolkningssvå
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 49

righeter. Det allvarligaste är dock att bestämmelserna sådana de utformats

i förslaget kan ställa säljaren, som är ansvarig för om en skattedebitering

oriktigt underlåtes, inför vanskliga avgöranden. I praktiken måste det vara

mycket svårt för en säljare — det kan vara en vanlig järnhandel — att bestrida

en köpares påstående att ett inköpt båttillbehör är avsett att användas

i en av honom ägd fiskebåt fastän det i själva verket skall användas i en

lustbåt. Förslaget konserverar här en olägenhet som varit förenad med tilllämpning

av reduceringsregeln för investeringsvaror i den nuvarande varuskatteförordningen,

nämligen att skattedebiteringen görs beroende av säljarens

bedömning av köparens förhållanden.

Krigsmateriel

1:932 och 11:1187

Det i varuskatteförordningen intagna undantaget från skatteplikt för

krigsmateriel har vållat stora tolkningssvårigheter vid tillämpningen. Skälet

härtill torde vara bl. a. att skattefriheten anknutits till en författning

(om utförselförbud) som tillkommit för helt andra syften än fiskala. Det

måste anses vara föga rationellt att ett stort antal statliga myndigheter skall

lägga ned arbete på besvärliga definitionsfrågor som saknar reell betydelse

för statsverket.

På grund härav och då undantagen i ett mervärdeskattesystem bör vara

så få som möjligt måste föreskriften om undantag från skatteplikt för krigsmateriel

anses oberättigad. Undantaget får med hänsyn till beräkningen av

försvarsanslagen tills vidare godtas men bör upphöra med ingången av budgetåret

1969/70.

Konstverk

I: 90b och II: 1185

Allmänna skatteberedningen ansåg praktiska skäl tala för att generellt

hänföra konstnärs försäljning av egna verk till verksamhet som faller utanför

mervärdeskattens ram. I sådant fall skulle ingen skattskyldighet föreligga

för ifrågavarande konstnärer, men de skulle inte heller ha någon avdragsrätt

för ingående skattebelastning. Utredningen för indirekta skatter

och socialförsäkringsavgifter har inte funnit anledning att avvika från detta

förslag. Departementschefen frångår emellertid på denna punkt de båda

utredningarna. Mycket starka motiv finns för att i mervärdeskattesystemet

eftersträva stor enkelhet. Därvid talar övertygande både skattemässiga och

kulturpolitiska argument för den vidare och generösare gränsdragning som

beredningen och utredningen förordat. Skattefriheten för konstnärs försäljning

av egna verk kan ses som ett utflöde av principen, att den ersättning

som en konstnär får för sin konstnärliga produktion skall vara befriad

från varuskatt. Det bör vara tillräckligt att mervärdeskatt uttas på det ma
4

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 45

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

terial som används vid framställningen av en konstnärlig produkt. Mycket

tyder på att konstnärerna kan få svårigheter med att övervältra en varuskatt

på den slutliga konsumenten. Efterfrågan på konst är i allmänhet inte

så stor, och konkurrensen gör ofta att det kan vara svårt för konstnären

att lägga mervärdeskatt på priset på konstverket.

I: 934 och II: 1169

Bildkonstnärernas verksamhet kan på intet sätt jämställas med det utbjudande

av varor som sker inom annan form av försäljning, exempelvis av

kläder, möbler, matvaror eller husgeråd. Det är för konstnären fråga om ett

skapande, som ofta subventioneras med annat arbete och som sällan betalar

sig i början. Självklart spelar det i sådana sammanhang en mycket stor

roll för flertalet konstnärer, om de har att kämpa mot en varuskatt. Konstnärernas

försörjningsproblem skulle underlättas, om varuskatten slopades

vid försäljning på utställningar. En -sådan åtgärd är också konsekvent, eftersom

ateljéförsäljningen sedan några år är befriad från sådan skatt. Nu

frestas såväl kund som konstnär att kringgå skattebestämmelserna. Den

förre är ofta medveten om att det går att köpa billigare efter utställningen i

konstnärens ateljé. Konstnären kan här komma i öppen konflikt med bland

annat konstsalongen, som givetvis vill uppnå bästa möjliga försäljningsresultat.

Varubeskattningen av den rent affärsmässiga, alltmer vidgade konsthandelns

försäljning är självklar. Däremot synes det rimligt och rättvist att

konstnärens förstagångsprestation vid avyttring av konstverk till den köpande

allmänheten inte skattebeläggs. Man måste förhindra att bildkonstnärerna

i sin konstutövning kommer i sämre läge än andra konstnärer och

kulturproduktskapare. Till denna uppfattning anslöt sig såväl allmänna

skatteberedningen som utredningen angående indirekta skatter och socialförsäkringsavgifter.

Tandproteser m. m.

1: 922 och II: 1172

I fråga om tandtekniska arbeten innebär förslaget i propositionen att en

protes tillverkad av ett fristående dentallaboratorium blir ca 6,5 % dyrare

än samma protes tillverkad av en hos tandläkare anställd tandtekniker. Detta

kan inte anses förenligt med principen om skattesystemets konkurrensneutralitet.

Såväl i Norge som Danmark har man vid införandet av mervärdeskatt

undantagit tandtekniska arbeten från skatt. Anledningen härtill är att man

bedömt tandtekniska arbeten som sjukvård. Även i Sverige skall i princip

sjukvård och hälsovård undantas från .skatt, men ändå belastas tandtekniska

arbeten enligt propositionens förslag med mervärdeskatt.

Utredningen angående indirekta skatter och socialförsäkringsavgifter

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 51

framhöll att dentallaboratorierna hedrivs i förening med försäljning av utrustning

och material till tandläkare och att därför skattetekniska skäl talar

mot ett undantag för tandtekniska arbeten. Detta antagande är emellertid

felaktigt. Dentallaboratorierna driver inte någon försäljning av material

och utrustning till tandläkare. Detta påtalades i remissyttrandena av såväl

Sveriges hantverks- och industriorganisation som Sveriges tandläkarförbund

och Dentallaboratoriernas riksförbund. Departementschefen har inte tagit

hänsyn till dessa påpekanden och inte ens nämnt dem i propositionen.

I: 929 och II: 1188

Det förhållandet att dentaltekniska arbeten, som utförs av tandläkare

eller tandtekniker anställd hos tandläkaren, blir skattefria medan samma

arbeten, om de utförs av ett fristående dentallaboratorium, blir skattebelagda

utgör från konkurrenssynpunkt en belastning för laboratorierna. Förekomsten

av dentallaboratorier, som vart och ett betjänar flera tandläkare,

innebär en rationaliseringsfrämjande specialisering. Varuskattebestämmelserna

motverkar här en effektiv arbetsfördelning. Dentallaboratorierna utför

arbeten endast på beställning. Av de färdiga produkternas pris representerar

arbetskostnaden enligt uppgift cirka 70 procent.

Utredningen angående indirekta skatter och socialförsäkringsavgifter avvisade

kravet på undantag från skatteplikt för dentaltekniska arbeten med

hänvisning till att dentallaboratorierna drivs i förening med försäljning av

utrustning och material till tandläkare. I gemensamt yttrande över utredningens

förslag har Sveriges tandläkarförbund och Dentallaboratoriernas

riksförbund tillbakavisat detta skäl med åberopande av att det endast i ett

enda fall förekommer att en person samtidigt bedriver dentallaboratorium

och dentalvaruhandel. Detta sker emellertid i form av två separata, registrerade

firmor med helt skild bokföring. Alla skäl talar för att från skatteplikt

undanta dentallaboratoriernas arbeten.

Böcker m. m.

I: 129 och II: 169

Det allmänna löneläget i vårt land bar medfört att de tekniska kostnaderna

för framställning av en bok i varje moment — sättning, tryckning,

papperstillverkning, häftning och bindning — ligger avsevärt över det vanliga

utanför landets gränser. Möjlighet att hålla låga priser torde endast

föreligga i de undantagsfall där mycket stora upplagor med säkerhet beräknas

få åtgång.

Den rådande prissituationen medför bland annat en växande fara för att

den svenska bokmarknaden i allt större utsträckning tvingas ge vika för

annan, mer lättsald litteratur. Detta förhållande måste anses högst otillfredsställande.

Det innebär i själva verket, att en önskvärd breddning av

vårt kulturella liv på ett väsentligt område uteblir. Det är därför av vitalt

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

intresse både för den bokköpande allmänheten och för författarna, i all synnerhet

för dem som svarar för återväxten och ännu har att söka sin publik,

att åtgärder ej vidtas eller vidmakthålls som tjänar till att ytterligare försvåra

allmänhetens bokförvärv. Så sker emellertid i vårt land. Till skillnad

från åtskilliga andra länder, som exempelvis England, Holland, Schweiz och

Finland, har Sverige omsättningsskatt på böcker. Från den 1 april 1967 är

sådan skatt upphävd i Norge. I de flesta fall kan således en svensk köpare

få en bok till ett billigare pris genom att beställa den per post hos en bokhandlare

i ettdera av våra två angränsande länder. Även om denna omständighet

lär sakna praktisk betydelse, framstår den som föga rimlig.

För att ge allmänheten större möjlighet att införskaffa verk av andra

upplagor än de massproducerade till ett mera överkomligt pris bör böcker

befrias från allmän varuskatt fr. o. m. den 1 juli 1968.

I: 903 och II: 118b

Frågan om att undanta böcker från den allmänna varuskatten var aktuell

i riksdagen redan då skatten infördes 1959 och under de närmast påföljande

åren. Motioner i ämnet avstyrktes av i huvudsak endast det skälet att ett

sådant undantag var ägnat att medföra svårbemästrade gränsdragningsproblem

och därmed följande redovisnings- och kontrolltekniska olägenheter.

Argumenten för undantag måste anses ha fått ännu större tyngd under

senare år. Dessutom har en del nya tillkommit. 1961 var omsen 4 procent;

nu föreslås en mervärdeskatt på 10 procent. Priserna på nyutkommen svensk

skönlitteratur har under ett antal år stigit snabbare än konsumentprisindex.

Det är också ett känt faktum att den intellektuella demokratiseringsprocessen

går långsamt. Undersökningar visar att de minst flitiga läsarna i

de lägre socialgrupperna ofta anser böcker vara dyra lyxvaror.

Orsaken till denna utveckling är främst att kostnaderna stegrats till följd

av dyra tekniska anläggningar. Medelupplagan har ökat, men detta har hittills

inte kunnat kompensera de höga fasta produktionskostnaderna. Böckernas

andel i den totala konsumtionen sjunker.

Från tryckfrihetssynpunkt måste ett generellt undantag för tryckta skrifter

anses vara det rimligaste. Genom att befria dagstidningar och vissa

ideellt betonade tidskrifter från varuskatt har statsmakterna velat underlätta

den fria opinionsbildningen. Men även det stora antal debattböcker

som utges varje år har här en stor uppgift att fylla. Alla gränsdragningar

blir därför mer eller mindre godtyckliga.

En rad länder, t. ex. England och Finland, har redan undantagit böcker

från varje slag av varuskatt. I Norge slopades denna 1967. De redovisningsoch

kontrollsvårigheter som i debatten anfördes mot ett slopande av omsen

på böcker har visat sig vara överkomliga i Norge.

Skattebefrielse för böcker skulle innebära en betydelsefull kulturpolitisk

insats.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 53

II: 320

I statsverkspropositionen 1968 bil. 10 (Utbildningsdepartementet) har departementschefen

föreslagit ett preliminärt anslag av 6 milj. kr. till rikskonserter

m. m. i avvaktan på en särskild proposition i anledning av konsertbyråutredningens

förslag. Detta kommer att innebära en ökad satsning

på detta område.

I skolöverstyrelsens förslag till Kungl. Maj:t angående översyn av läroplan

för grundskolan framkommer en vidgad syn på de estetiska ämnena

i skolan. Sålunda kommer musikämnet inte längre att kunna väljas bort

i någon nämnvärd utsträckning. Detta kan ge upphov till att eleverna får

ökat intresse för musik i alla dess former. Det är inte otänkbart att eleverna

under sådana omständigheter kan påverka föräldrar och bekanta så att

också de får ett större intresse för musik.

Denna ökade satsning bör följas upp från myndigheternas sida. Sedan

den allmänna varuskatten tillkom har musikalier (noter) varit dyrare för

den enskilde än de rimligen borde vara. I våra dagar är det lägsta priset för

ett tunt separatblad 4 kr. plus omsättningsskatt. Dessa separatblad kostade

under långa tider 50 öre i en billighetsupplaga från Nordiska musikförlaget,

och det är inte otänkbart att en gammal stamkund ryggar tillbaka inför

denna kraftiga höjning, även om priset i sig inte är exceptionellt högt.

Det finns andra kategorier musikalier som inte betingar ett särskilt facilt

pris. Sålunda kan studiepartitur, som ofta köps av konsert- och operabesölcare,

kosta upp till 50 kr., om det är fråga om en opera eller en mässa. Klaverutdragen

ur en opera kan kosta upp till 80 kr. Under sadana förhållanden

blir omsättningsskatten mer kännbar.

För att följa upp det nyvaknade intresset hos myndigheterna och hos den

enskilde finns starka skäl för att befria musikalier från den allmänna varuskatten.

Det är från alla synpunkter sett önskvärt att göra musikalier tillgängliga

för alla utan alltför stora ekonomiska uppoffringar. Musik är i

våra dagar ej längre att anse som en exklusiv konstart avsedd blott för ett

fåtal. Den allmänna varuskattens borttagande är därför angelägen.

I: 926 och II: 1178

Den nu rådande prissituationen medför bl. a. en växande fara för att den

svenska bokmarknaden i allt större utsträckning tvingas ge vika för annan,

mer lättsåld litteratur. Det är därför av vitalt intresse både för den bokköpande

allmänheten och för författarna att åtgärder inte vidtas eller vidmakthålls,

som tjänar till att ytterligare försvåra allmänhetens bokförvärv. Till

skillnad från åtskilliga andra länder har Sverige f. n. omsättningsskatt på

böcker. Denna skall enligt propositionen ersättas av mervärdeskatt. Mervärdeskatten

kommer också att påverka musikintressen i negativ riktning.

Motionärerna åberopar vidare de synpunkter, som anförts i motionen

II: 320.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

Begagnade personbilar

I: 921 och II: 1175

Vid införandet av varuskattesystemet stadgades undantag för de begagnade

personbilarna med motiveringen att handeln med dessa objekt skulle

överföras från reguljära till okontrollerbara spår och att detta skulle innebära

såväl desorganisation inom handeln med ökad osäkerhet från konsumentsynpunkt

som risker för trafiksäkerheten och dessutom efter hand

medföra att skattemedlen i fråga inte skulle komma det allmänna till godo.

Intet talar för att detta argument för undantag från varuskatt för begagnade

personbilar, som i nuvarande läge konsekvent använts som dellikvid

vid anskaffning av nya eller bättre begagnade personbilar, ändrats från tiden

för införandet av varuskatten. Då en mervärdeskatt på begagnade bilar dessutom

medför anspråk på anpassning nedåt av den som kompensation för

varuskattebortfallet höjda s. k. personbilsaccisen, synes det angeläget att det

redan etablerade systemet, som av allt att döma fungerat tillfredsställande,

bibehålies.

I: 925

En mervärdeskatteplikt enligt den föreslagna schablonregeln innebär en

icke föraktlig fördyring av begagnade bilar. I genomsnitt kan man räkna

med drygt 400 kr. per såld bil.

Skatten kommer med all sannolikhet att göra omsättningen av dessa fordon

okontrollerbar genom att det vid försäljning kommer att bli fördelaktigt

att tillämpa sådana förfaringssätt, som inte är att anse som yrkesmässig

handel. Detta i sin tur kommer bl. a. att ge utrymme för en snedvridning

av konkurrensförhållandena, vilket inte bara drabbar den reguljära bilhandeln

utan också motorbranschens reparationsservice, varjämte många av bilbranschens

investeringar i personal och lokaler successivt kommer att utnyttjas

allt mindre.

Det mest vägande skälet för att inte belägga begagnade bilar med mervärdeskatt

är de uppenbara trafiksäkerhetsriskerna. Endast under en kontrollerbar

omsättning av begagnade bilar, med den reguljära bilbranschen

som utbjudare, kan säkerhetskontroll och köptrygghet sammanlänkas. I ett

sådant system strävar nämligen bilbranschens företrädare att sanera marknaden,

inte minst för att uppnå gynnsamma konkurrenspositioner. De kostnader

som det medför för den reguljära bilbranschen att försätta begagnade

bilar i gott skick drabbar visserligen konsumenterna. Men dessa kostnader

anses av alla parter skäliga för den säkerhet som erbjuds.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

55

Ved

II: 1166

Att utvidga området för indirekt beskattning till att omfatta även ved

innebär att man ytterligare minskar benägenheten att använda ved som

bränsle. Redan tidigare har användandet av ved hållits tillbaka genom att

fritt bränsle från egen fastighet beskattas som naturaförmån. Genom den

föreslagna beskattningen kommer konkurrensläget för veden att ytterligare

försämras i förhållande till olja och uppvärmning med elenergi. Med hänsyn

till önskvärdheten av att på ett effektivt sätt utnyttja de energikällor

som finns inom landets gränser är detta att beklaga. Upphuggning och hemtransport

av vedbränsle kommer från ekonomisk synpunkt att ställa sig än

mer ofördelaktigt, och detta är till nackdel från skogsvårdssynpunkt.

Vissa tjänster inom jordbruksområdet m. m.

1:919 och 11: 1168

Uppräkningen av skattepliktiga tjänster i 10 § har gjorts alltför snäv med

hänsyn till att det i en och samma verksamhet, där tjänster av uppräknat

slag utförs, ofta lämnas närbesläktade men inte skattepliktiga tjänster.

Exempel på sådana tjänster utgör jordbearbetning, ytbeläggning, sådd och

skörd m. m. Frånvaron av dessa tjänster i uppräkningen föranleder förutom

gränsdragningsproblem svårigheter med redovisningen i den blandade verksamhet

som blir en konsekvens av den i propositionen föreslagna utformningen

och i vissa fall kommer kumulativa effekter att uppstå genom att

verksamheter med speciella typer av tjänster lämnas utanför det skattepliktiga

området. Kumulativa effekter uppnås bl. a. i seminverksamhet samt i

bokförings- och revisionsverksamhet, som i växande utsträckning tar inköpta

datatjänster i anspråk.

Automatisk databehandling

I: 917 och II: 1179

Databehandlingsverksamheten har inom sparbanksväsendet centraliserats

till ett särskilt för samtliga sparbanker gemensamt aktiebolag Sparbankernas

datacentraler AB (Spadab), som i dag är verksamt med fyra filialer och

har en årsomsättning på ca 14 milj. kr. Det är angeläget att förutsättningarna

för sparbankernas samarbete inte försämras till följd av lagstiftningens

utformning. Ett realiserande av propositionens förslag skulle emellertid leda

till en sådan försämring för sparbankernas del både i förhållande till nuläget

och till vad som gäller för konkurrerande kreditinstitut. I den mån

Spadabs försäljning till sparbankerna av datatjänster betraktas som en

skattepliktig yrkesmässig försäljning, kommer det i Spadab framkomna

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

mervärdet att tas till beskattning och därmed belasta det pris sparbankerna

har att erlägga. För en tillräckligt stor bankenhet blir det därmed lönsamt

att skapa egna dataavdelningar inom banken. På detta sätt undgås mervärdeskatt

på dessa tjänster. En sådan lösning är utesluten för den helt

övervägande delen av sparbanker medan den är möjlig för affärsbankerna

och postbanken. Sparbankerna kommer härigenom att drabbas av en merkostnad,

som återverkar på deras konkurrensförutsättningar.

Ett sätt att undgå en sådan konsekvens av propositionens förslag är att

föreskriva att skattskyldighet icke skall åvila ekonomisk förening eller

aktiebolag som avses i 32 § tredje stycket sparbankslagen. Eftersom Kungl.

Maj :t har att godkänna sådan sammanslutning kan något »missbruk» inte

tänkas uppkomma.

Spadab betjänar i huvudsak sparbankerna och utgör alternativ till en till

de enskilda sparbankerna förlagd verksamhet. I de fall då Spadab gör tjänster

direkt åt sparbankernas kunder, bör dessa tjänster i vanlig ordning bli

skattepliktiga. Någon svårighet att särskilja dem föreligger inte.

Rumsuthyrning i hotellrörelse m. m.

I: 905 och II: 1164

Turisthotellen har redan genom den hårda konkurrensen med utländska

resmål att kämpa med stora svårigheter och kan därför inte följa med kostnadsökningarna

i sin prissättning. Särskilt inom det norra stödområdet,

där de flesta anläggningarna ligger, bidrar turisthotellen starkt till sysselsättningen.

Speciellt i inlandskommunerna är turismen en betydande industri.

Förslaget om mervärdeskatt innebär att den nuvarande allmänna varuskatten,

som på turisthotellen för närvarande endast utgår på 60 % av matandelen,

också skall utgå på 60 % av hotellrumspriserna.

Svårigheterna att särskilja den beskattade matandelen från beskattning

kan inte försvara ett så kraftigt ingripande som en beskattning på helpensionspriserna.

Då all erfarenhet visar att av turisttrafikens olika boendeformer

turisthotellen har den största sysselsättningseffekten och därmed ger

kommunerna de flesta skattekronorna är den föreslagna utvidgningen av

beskattningsområdet inte försvarbar. Staten har engagerat sig i turisthotellen

genom lokaliserings- och hotellgarantilån med i runt tal 30 milj. kr. De

objekt som berörs av dessa lån torde inte kunna tåla en minskad frekvens

genom höjda priser. Det beräknade skattebortfallet vid ett undantagande av

hotellrummen på turisthotellen beräknas till 6—8 milj. kr. per år och bör

kunna kompenseras genom minskat utflöde av utländska valutor för semesterresor

till utlandet och en förbättrad sysselsättning.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

57

1:911 och II: 1171

Genom att ålägga turistnäringen mervärdeskatt försämras i hög grad

svensk turistindustris möjligheter att konkurrera med utlandet och att förmå

svenskarna själva att semestra i Sverige. Den snabba ökningen av underskottet

på turistnäringen kommer med säkerhet att fortgå i ännu snabbare

takt på grund av skatten. Turistnäringen bör i princip betraktas som en

exportindustri.

Till de negativa sidor som mervärdeskatten har från konkurrenshänseende

bör anföras att tre av de fyra europeiska länder som under 1968 betraktas

som svenskarnas främsta turistmål devalverat sin valuta, nämligen

Storbritannien, Danmark och Finland. Detsamma har också skett i Spanien.

Detta gör att svenska turisters köpkraft ökat i dessa länder till förfång för

den svenska marknaden. Mycket starka handelspolitiska skäl talar mot en

mervärdeskatt på avgifter för hotellrum och rumsuthyrning. Inte minst av

bostadspolitiska skäl borde rumsuthyrning vara skattefri.

1: 915 och II: 1183

För år 1966 utgjorde intäkterna av utländsk turism i Sverige 757 milj. kr.

Jämsides härmed visar kostnaderna för svenskarnas utlandsresor en utomordentligt

stark ökningstakt. Det råder ingen tvekan om att det höga svenska

kostnadsläget i hög grad bidragit till den nuvarande utvecklingen av landets

turistbalans.

Den ytterligare belastning på hotell- och restaurangnäringens kostnadssida

och resesektorn, som skulle bli föjden av att förslaget till mervärdeskatt

genomfördes, torde innebära att svensk turistnäring får övermäktiga svårigheter

att hävda sig på såväl inlands- som utlandsmarknaden. Tre av de från

svensk synpunkt viktigaste europeiska marknaderna, Storbritannien, Danmark

och Finland, har nyligen devalverat sin valuta. Detta bidrar till att

försämra den svenska konkurrenskraften.

Turistnäringen bör i fråga om de från utlandet kommande resenärerna

jämställas med exportindustrin. Turismen tillför den svenska samhällsekonomin

valutainkomster av betydande storleksordning, vilket återspeglas

i den målsättning som fastslagits för den allmänna svenska upplysningsverksamheten

i utlandet.

Praktiskt taget alla svenska turistanläggningar är för sin existens i första

hand beroende av den svenska publiken. Denna utgör vid de flesta anläggningar

90 procent eller mer av kunderna. Ett bortfall eller en stark minskning

av antalet svenskar skapar en ohållbar ekonomisk situation. Det är

fara värt att de extra skattepålagor som föreslås för hotell- och restaurangnäringen

och även för personbefordran kommer att öka det redan nu betydande

köpmotstånd som finns hos den svenska publiken och hårt drabba

många anläggningar i vårt land.

Mervärdeskatten kan också få betänkliga konsekvenser för turistnäringen

som ett inslag i regeringens lokaliseringspolitik. För flera av länen inom

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

stödområdet, exempelvis i Jämtland, Härjedalen och Dalarna, spelar turismen

en betydande och på sina håll avgörande roll. Enligt riksdagens beslut

vid anvisandet av medel för lokaliseringen av anläggningar har bestämts, att

turistanläggningar skall tillmätas samma värde som traditionella industrier.

Transport av avliden

I: 928 och II: 1191

Departementschefen anför att transporttjänsterna bör gälla generellt och

således oberoende av transportmedel. Ändock synes oklart huruvida sådan

transport av avliden som sker i härför avsedd bil bör hänföras till varueller

godstransport. De flesta människor torde önska hänföra även den sista

resan till resebegreppet. Inte sällan torde dessutom någon av den avlidnes

anhöriga följa med transporten och måste givetvis då betraktas som resenär.

Likbil ingår ej sällan i taxiföretags vagnpark, men även kyrkor och kommuner

liksom begravningsentreprenörer svarar för här avsedda tjänster.

Då vissa innehavare av likbil ändock inte kan tänkas bli skattskyldiga och

skattebortfallet vid skattefrihet för liktransport således blir ringa, bör

ifrågavarande tjänster hänföras till gruppen resor.

Hamnverksamhet

1: 933 och II: 1182

De tjänster och anordningar, som en hamn tillhandahåller, tjänar i hög

grad exportnäringen och de företag, som bedriver internationell transportverksamhet.

De avgifter, som uttas för denna hamnens verksamhet (och

som även utgår på import och på inrikes transporter, i vilka hamnen bildar

en länk i transportkedjan), utgör otvivelaktigt kostnader i samband med

transport av varorna och är fullt likvärdiga med övriga transportkostnader.

Så som propositionen utformats kommer hamnverksamhet i huvudsak

inte att betraktas som skattepliktig verksamhet, och hamnarna blir därför

skattskyldiga endast i mycket begränsad omfattning (t. ex. lossning och

lastning av varor med kran). Hamnens kunder debiteras visserligen som

följd härav inte någon mervärdeskatt. Hamnen får emellertid då inte heller

någon möjlighet att avlyfta ingående skatt på egna inköp av varor och

tjänster. Den hittillsvarande allmänna varuskatten har utgjort en kostnadspost,

vilken hamnarna haft att täcka genom ordinarie avgifter för tillhandahållande

av tjänster och anordningar. Genom att mervärdeskatten kommer

att omfatta ett större område av varor och tjänster än den hittillsvarande allmänna

varuskatten kommer hamnarna emellertid att få en ökning av skat
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 59

tebelastningen på egna inköp, vilken kan beräknas innebära mer än en fördubbling

av skattebelastningen. Beräkningar har utförts, vilka visar att

detta skulle motivera en höjning av hamnavgifterna av storleksordningen

5 %.

Förhållandet står i strid mot tanken på konkurrens- och konsumtionsneutralitet.

För exportföretagens del skulle det innebära en merkostnad som inte

kan avlyftas, varigenom konkurrensförmågan gentemot utländska konkurrenter

minskar. För importföretag medför det likaledes att konkurrensneutraliteten

sätts ur kraft.

Konsekvensen av att hamnverksamhet inte betraktas som skattepliktig

skulle också bli att hamnen och dess kunder på trafiksidan skulle få ett

sämre konkurrensläge gentemot landbaserad trafik, ävensom gentemot sådana

kombinerade land- och sjötransportföretag, som äger egna hamnar

och som inkluderar kostnaderna för de senare i genomgångsfrakter eller

tillämpar andra paketlösningar.

Om hamnverksamhet däremot bedöms som skattepliktig och de allmänna

hamnarna som skattskyldiga, innebär detta att den mervärdeskatt, som utgår

på hamnavgifter, kranavgifter etc., blir avdragsgill för de kunder, som

utnyttjar hamnen, såvida de inte i undantagsfall är slutliga konsumenter

eller företag med utländskt domicil. Hamnen får också möjlighet att avlyfta

ingående skatt. Konkurrensneutraliteten säkras därvid utom i avseende

på sistnämnda utländska företags transporter till eller från utlandet. Om

hamnavgifter, kranavgifter etc. avseende transport av vara till eller från utlandet

undantas från skatteplikt, löses emellertid problemet helt.

Konkurrenssynpunkten måste också läggas på de svenska hamnarnas förhållande

till utländska hamnar. Om en svensk hamn nödgas höja avgiften

för att täcka den ökade ingående skatten, kan detta bli ett incitament för

näringslivet att dirigera godset till närbelägna utländska hamnar och upprätthålla

trafiken mellan dessa och Sverige med järnväg och bil.

I det mervärdeskattesystem, som sedan den 1 juli 1967 tillämpas i Danmark,

har intagits en möjlighet till frivilligt inträde, en möjlighet som även

diskuterats av utredningen angående indirekta skatter och socialförsäkringsavgifter

i dess stencil Fi 1967: 10. Köpenhamns hamn har ansökt om

och erhållit s. k. frivillig registrering för att undvika hamnavgiftshöjningar

till täckande av icke avlyftbar ingående skatt. Motiveringen härför har i allt

väsentligt varit densamma som här anförts i fråga om de svenska förhållandena.

Från ansökan om frivillig registrering har dock undantagits Köpenhamns

frihamn, enär frihamn i mervärdeskattetekniskt avseende anses likställd

med utlandet.

Frågan om frihamnarnas särställning har i motsats till vad som skett i

Danmark inte beaktats i föreliggande proposition. Skäl synes emellertid

föreligga att tillämpa motsvarande regler även i svensk lagstiftning. Här
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

igenom skulle sålunda bl. a. uppnås full konkurrensneutralitet mellan de

nordiska frihamnarna.

Vissa exportfrågor

I: 930

Som export räknas enligt punkt 4 av anvisningarna till 2 § omsättning

av vara eller tjänst på fartyg eller luftfartyg i utrikestrafik samt omsättning

som innebär försäljning eller uttag av vara eller tillhandahållande av

tjänst till eller för bruk på sådant fartyg eller luftfartyg. I övrigt är exportbegreppet

inte närmare definierat.

I den danska lagen om mervärdeskatt är exportbegreppet snävare. För

undantagande av A''aror från den skattepliktiga omsättningen fordras i

Danmark, att varorna utföres till utlandet. Leverans av varor till fartyg och

luftfartyg i utrikestrafik räknas i regel också som export, men endast vad

avser nödvändig utrustning och proviant.

Denna olikhet mellan bestämmelserna i Sverige och Danmark kommer att

få stor praktisk betydelse i trafiken med passagerarfartyg mellan de båda

länderna. Ombord på dessa fartyg förekommer en omfattande försäljning

av varor till passagerare för ilandförsel, som i regel kan ske utan erläggande

av tull och skatt. Leverans till fartyg av varor avsedda för sådan försäljning

räknas i Danmark som mervärdeskattepliktig omsättning. Ombordtagande

i svensk hamn kommer däremot att räknas som export, och varorna

blir fritagna från skatteplikt. På samma sätt är de nu fria från allmän

A^aruskatt.

Möjligheterna att i Sverige åtnjuta befrielse från allmän varuskatt för

varor som ombordtas i fartyg för försäljning till passagerare för ilandförsel

torde hittills ha utgjort ett avgörande hinder för att få till stånd en

överenskommelse mellan de nordiska länderna angående provianteringsbegränsningar

i internordisk fartygs- och luftfartygstrafik.

Det finns inte något skäl för att ombordtagande i fartyg och luftfartygav

varor som är avsedda att försäljas till passagerare för ilandförsel skall

berättiga till befrielse från mervärdeskatt. En beskattning av nu avsedda

leveranser skulle likväl innebära ett gynnande av ifrågavarande affärsverksamhet

genom att den vinst som uppkommer genom försäljningen ombord

inte skulle bli beskattad. Det torde emellertid inte vara möjligt att betrakta

försäljningen ombord som skattepliktig omsättning, då den kan ske — och i

praktiken oftast sker — utanför svenskt territorium.

Kungl. Maj :t bör erhålla bemyndigande att meddela föreskrifter som inskränker

skattefriheten i här avsedda fall.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

61

Skattskyldigheten för stat och kommun

I: 646 och II: 792

Statlig och kommunal verksamhet i syfte att tillgodose egna behov —- eller om verksamheten anordnats i samverkan mellan staten och kommunen

eller mellan kommunerna (även landstingskommun) — betraktas enligt

gällande bestämmelser om allmän varuskatt som yrkesmässig, skattepliktig,

endast om den bedrivs i bolags- eller liknande form. Dessa bestämmelser

betingades närmast av den samverkan som etablerats mellan försvarets

fabriksverk och landsting i fråga om tvätteriverksamhet.

Bestämmelserna utgör ett klart avsteg från de allmänna principerna för

den allmänna varuskatten. En indirekt skatt skall vara likformig, generellt

verkande och neutral i konkurrens- och konsumtionshänseende. Den indirekta

skatten bör således vara konkurrensneutral.

Vid 1965 års riksdagsbeslut ansågs att någon egentlig konkurrens med

enskild verksamhet inte förelåg. Erfarenheter inom en rad branscher

.— måleri- och installationsföretag, konfektionsindustrier, mekaniska verkstäder,

snickerier, tvätterier och bagerier — visar emellertid att konkurrensaspekten

underskattats. Speciellt har de enskilda tvätteriföretagen drabbats.

Genom rationalisering och specialisering har en rad stora industriellt

drivna tvätteriföretag utvecklats. Dessa företag —■ med hög rationalitet

anlitades tidigare i inte obetydlig utsträckning av landstingen. 1965 års

riksdagsbeslut om befrielse från allmän varuskatt för statens fabriksverk

för landstingstvätt medförde emellertid att de enskilda tvätteriföretagen

försattes i en ogynnsam konkurrenssituation, detta trots att de under lika

konkurrensvillkor i många fall skulle kunna erbjuda lägre priser och bättre

service än de offentligt drivna företagen. Verkningarna är uppenbara — uteblivna

order från landstingets inrättningar.

En annan hårt drabbad bransch är lconfektionsindustrin. Centrala beklädnadsverkstaden

(CBV) behöver ej betala allmän varuskatt vid leveranser

till statliga och kommunala verk. Följden blir att en konsumtion, som

till viss del måste betraktas som privatkonsumtion, blivit fritagen från allmän

varuskatt. CBV tillverkar — i konkurrens med flera enskilda konfektionsföretag

— uniformspersedlar, bl. a. civila uniformer för t. ex. polisoch

järnvägspersonal.

Begränsningen av skattskyldigheten för stat och kommun medför allvarliga

risker för att staten och kommunen i egen regi söker bedriva sådan

verksamhet som på ett mera rationellt och effektivt sätt skulle kunna

bedrivas i enskild regi. Med tanke på den offentliga verksamhetens rika

differentiering framstår den inskränkta skattskyldigheten dessutom som

en allvarlig diskriminering av det enskilda näringslivet inom olika områden.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

1:904 och 11:1185

Reglerna om skattskyldigheten för stat och kommun är inte tillfredsställande

utformade i propositionen. Remissinstanserna har alltjämt funnit

det självklart att skattskyldighet skall föreligga för dessa subjekt i

fråga om utåtriktad verksamhet. Endast härigenom kan konkurrensneutralitet

uppnås. Frågan har också tagits upp i riksdagsrevisorernas senaste

berättelse, ehuru då med avseende på den allmänna varuskatten, där i stort

sett samma bestämmelser gällt som enligt förslaget till mervärdeskatt.

På motsvarande sätt förhåller det sig med kommunerna. En speciell

skattefavör för dessa kan lätt leda till uppkomsten av företag, vilkas existensberättigande

skulle vara högst tvivelaktigt utan skattefavören. Erfarenheterna

under den tid den ifrågavarande bestämmelsen i varuskatteförordningen

tillämpats visar, att en klar diskriminering skett av enskilda företag,

t. ex. av tvätterier och av företag inom konfektionsindustrin.

Effekten av frihet från skattskyldighet för statliga och kommunala myndigheter

blir visserligen något mindre i mervärdeskattesystemet än då det

gäller allmän varuskatt, beroende på att någon avdragsrätt för ingående

mervärdeskatt inte föreligger för den som inte är skattskyldig. Å andra

sidan får frågan än större praktisk betydelse än tidigare, bl. a. genom utvidgningen

av det skattepliktiga området till sådant som tillhandahållande

av virke från jordbruksfastighet (domänverket) samt till tjänster på fastighet

och godstransporter. De större anspråk på konkurrensneutralitet som

man har rätt att ställa i och med att mervärdeskatten införs motiverar eu

omprövning av de föreslagna bestämmelserna. Det är inte endast så att

statliga och kommunala myndigheter i sin anbudsgivning blir bättre ställda

i förhållande till enskilda företag som erbjuder motsvarande varor och

tjänster. Även verksamhet som bedrivs av statligt eller kommunalt affärsdrivande

verk i konkurrens med andra företag får en favör, om de utnyttjar

andra statliga respektive kommunala organ som leverantör av tjänster

och varor. Principerna om konkurrensneutralitet bör fastslås i lagtexten.

Riksskattenämnden bör ges befogenhet att göra undantag för verksamhet,

som stat eller kommun bedriver för att uteslutande tillgodose eget behov

då den inte bedrivs i konkurrens med privata företag och ej sker till affärsdrivande

verk eller andra inrättningar, vilkas verksamhet är att hänföra

till inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet enligt kommunalskattelagen.

I: 910 och II: 1162

Förslaget till mervärdeskatt lider av vissa brister när det gäller konkurrensen

mellan statlig eller kommunal verksamhet och privat sådan. I och

med att kommunerna och de statliga A^erken utgör konsumenter och alltså

inte kan avlyfta mervärdeskatten ligger det i deras intresse att i möjligaste

mån planera verksamheten så att mervärdeskatt inte drabbar dem. Så kan

t. ex. landsting finna det förmånligt att ombesörja sin tvätt i egen regi eller

genom statligt tvätteri i stället för att anlita privata tvätterier. Vidare kan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 6S

statliga verk med betydande byggnads- och projekteringsverksamhet — t. ex.

försvaret, byggnadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

— finna det fördelaktigt att vidga sin energiverksamhet

till nackdel för enskilda entreprenörer och konsulter. Uppenbarligen kan

här uppstå en icke önskvärd snedvridning.

1:913 och II: 1181

Om staten, kommun eller kommuner var för sig eller gemensamt bedriver

verksamhet som inte uteslutande tillgodoser egna behov räknas den som

yrkesmässig till denna del. Om däremot verksamheten bedrivs uteslutande

för att tillgodose eget behov föranleder den inte skattskyldighet.

Dessa bestämmelser har utsatts för skarp kritik i riksdagsmotioner och

av riksdagens revisorer i deras berättelse till 1968 års riksdag. Också näringslivet

har gjort framställningar för att få bestämmelserna ändrade.

Man har pekat på att kommunerna överlåtit tvätt, som tidigare utförts av

privata företag, till försvarets fabriksverk eller annat statligt organ eller

till ett för två eller flera kommuner gemensamt tvätteri. Härigenom har

skattebefrielse erhållits. Vidare har vid upphandling av uniformer för statliga

organs räkning det statliga tillverkningsföretaget kunnat konkurrera

med privata anbudsgivare på grund av sin undantagsställning i varuskattehänseende.

Riksdagens revisorer liar funnit statliga myndigheter i konkurrenssituationer

inta en förmånsställning på grund av den angivna regeln. Detta kan

leda till en minskad benägenhet för rationaliseringar. Ett konsekvent fasthållande

av principen om konkurrens på lika villkor är enligt revisorernas

mening av största betydelse bl. a. som medel att stimulera den företagsekonomiska

effektiviteten inom den statliga sektorn.

Den av departementschefen i propositionen valda lösningen står inte i

överensstämmelse med hans uttalande om önskvärdheten av att lika villkor

skall gälla för statlig, kommunal och privat verksamhet. Frågan har i och

med att mervärdeskatten införs fått ökad vikt genom utvidgningarna av det

skattepliktiga området. Något försök görs inte i propositionen att klarlägga

vilka konkurrenssituationer som i fortsättningen kan komma att uppstå.

De fall av konkurrenssnedvridning till det enskilda näringslivets nackdel,

som förekommer redan nu, kvarstår med i stort sett samma effekter. Vidare

kan de nya bestämmelserna komma att medföra att sådan verksamhet av

icke skattepliktig natur som det allmänna bedriver i direkt konkurrens med

det enskilda näringslivet gynnas. Upphandling av tjänster och varor som

t. ex. ett affärsdrivande statligt eller kommunalt verk gör från ett annat

eller från en annan statlig eller kommunal myndighet kan enligt förslaget

nämligen ske utan skattebelastning, medan däremot motsvarande upphandling

inom den privata sektorn fördyras med skatten. I de många fall, då den

offentliga verksamheten inte är skattepliktig till mervärdeskatt, skulle någon

avdragsrätt för sistnämnda skatt inte föreligga; om däremot upphand
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

lingen gjorts hos annat statligt organ skulle effekten bli densamma som om

avdragsrätt förelegat genom att skatt inte tas ut.

Departementschefen gör i propositionen det uppseendeväckande uttalandet,

att om offentlig verksamhet tillkommit för att tillgodose eget behov men

viss utåtriktad verksamhet likväl sker, skulle i varuskattehänseende gälla

att endast den utåtriktade verksamheten medför skattskyldighet. Med utgångspunkt

i denna enligt vår mening synnerligen tvivelaktiga tolkning

av varuskatteförordningens visserligen oklara bestämmelser uttalar departementschefen

att detsamma bör gälla i mervärdeskattesystemet. Detta skulle

bl. a. få till följd att affärer mellan två affärsdrivande statliga verk inte

skulle föranleda uttag av mervärdeskatt. Om exempelvis domänverket säljer

slipers till SJ skulle någon mervärdeskatt inte uttas på denna försäljning;

då avdragsrätt inte föreligger i full utsträckning för SJ:s inköp av dylikt

materiel kommer detta företag att gynnas på bekostnad av andra transportföretag.

På samma sätt skulle transport av varor på järnväg för domänverkets

räkning gå fria från mervärdeskatt. Detta är uppenbarligen inte en

genomtänkt lösning. Några rimliga skäl varför tillhandahållande från ett

affärsdrivande statligt verk till ett annat behandlas på annat sätt än tillhandahållande

till privata företag föreligger inte.

Enligt varuskatteförordningen gäller att byggmästare i princip inte är

skattskyldiga till allmän varuskatt för byggnadsentreprenader. Om en byggmästare

emellertid uteslutande för egen räkning bedriver fabriksmässig tillverkning

av byggnadsvaror, blir han skattskyldig för denna tillverkning.

Anledningen härtill är givetvis att man vill undvika konkurrensstörningar;

byggmästaren skall inte bli bättre behandlad genom den egna tillverkningen

än om han köpt varorna från utomstående. Än orimligare är det att staten,

som i yrkesmässig skala bedriver tillverkning av skattepliktiga varor, skall

vara undantagen från varuskatt på egna uttag från denna verksamhet.

För att inte konkurrensstörningar skall uppkomma då det gäller uttag

av egna tjänster är det likaså nödvändigt att detta område regleras. De av

riksdagsrevisorerna uttryckta farhågorna för en minskad benägenhet för

rationaliseringar och andra åtgärder i produktionshöjande och kostnadssänkande

riktning gäller givetvis också tjänsteområdet och har tillämpning

inte enbart på statlig verksamhet utan också på kommunal verksamhet.

Stat och kommun bör således i princip vara underkastade skattskyldighet

för sådana tillhandahållanden av skattepliktiga varor och tjänster, som sker

från en statlig myndighet till en annan eller från en kommunal myndighet

till en annan eller mellan stat och kommun. Egna uttag av varor och tjänster

bör i sådant fall också beskattas om de tillhör det skattepliktiga varu- och

tjänsteområdet. Av praktiska skäl kan visserligen invändningar riktas mot

en så långtgående bestämmelse, men de principiella skälen är av helt övervägande

styrka. Frågan om vilka tjänster som förekommer mellan olika

myndigheter och i vilken utsträckning dessa har en lconkurrenssnedvridan
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 65

de verkan är i behov av en mer omfattande utredning än som kunnat ske

på detta stadium. I avvaktan på en sådan utredning bör riksskattenämnden

få besluta i vilka fall stat och kommun må undantas från skatteskyldighet

enligt mervärdeskatteförordningen för uttag av egna tjänster, då någon

konkurrenssituation inte föreligger eller då uttagen sker i förhållandevis

ringa utsträckning.

I: 920 och 11: 1176

Förslaget att statlig och kommunal verksamhet i syfte att tillgodose egna

behov skall betraktas som yrkesmässig endast om verksamheten bedrivs i

bolags- eller liknande form innebär ett avsteg från de allmänna principerna

för en indirekt skatt. En sådan bör — som departementschefen också påpekar

i propositionen — vara generellt verkande och neutral i konkurrensoch

konsumtionshänseende.

Skatteredovisningen

1: 904 och II: 1185

Mervärdeskattens redovisning måste till skillnad från varuskattens omfatta

samtliga förvärv i verksamheten för beräkning av den ingående avlyftbara

skatten. Detta innebär inte någon förenkling utan ställer ökade krav

på redovisningen, om denna skall kunna skötas inom samma tidsperiod, som

den för allmän varuskatt nödvändiga.

Reglerna för mervärdeskattens fastställelse ökar även kraven på den

skattskyldige. Mervärdeskatten betalas vid deklarationstillfället och är att

anse som definitiv för den ifrågavarande redovisningsperioden. Korrigeringar

i efterhand är möjliga, men innebär i princip någon form av påföljd.

Vårdslös deklaration och falskdeklaration medför i detta fall samma straffansvar

som vid allmän självdeklaration.

Många företag — främst mindre och medelstora — utnyttjar ADB-tekniken

för sin redovisning och måste därvid hyra sådana tjänster från större

företag med egen ADB-utrustning eller existerande serviceföretag på området.

Genom en alltför kort period för redovisning kommer tillgängliga

ADB-resurser att bli ojämnt utnyttjade, eftersom samma redovisningsperiod

gäller för i huvudsak alla företag. I och med att ADB-tekniken vinner

terräng alltmer, kommer dessa trängselproblem att accentueras.

Tidsfristen för deklarationens avgivande bör utsträckas till 48 dagar. Därmed

möjliggörs en smidig anpassning i tiden till befintliga redovisningsresurser.

Vid övergången till mervärdeskatt kan man med denna lösning omedelbart

använda den ordinarie redovisningsperioden på två månader i stället

för den föreslagna tremånadersperioden. För skattskyldiga med redovisningsperiod

på helt eller halvt kalenderår bör deklarationsfristen av likviditetsskäl

förlängas till den 18 i fjärde månaden efter utgången av redovisningsperioden.

5 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 45

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

Erfarenheterna av mervärdeskatten i Danmark har lett till en omprövning

av tidsfristen för deklaration från 20 till 50 dagar. Det finns således

också erfarenhetsgrundade skäl, som talar för lämpligheten att redan från

början tillämpa en längre frist än som föreslås i propositionen. Trots en

förlängning av deklarationsfristen med 30 dagar åsamkas inte statskassan

någon ytterligare likviditetsbelastning, eftersom mervärdeskatten i annat

fall skulle inledas med en tremånaders redovisningsperiod och deklaration

följaktligen ske första gången den 18 april 1969.

För de företag, vanligen exportföretag, som regelmässigt kommer att få

restitution på mervärdeskatten, bör en redovisningsperiod på en månad kunna

medges. Därigenom mildras i viss utsträckning dessa företags likviditetsfluktuationer.

I propositionen anges inte någon tidpunkt för restitution av skatt. En sådan

gäller i Danmark och tycks ha fungerat tillfredsställande. Det är angeläget

att en sådan tidpunkt anges, inte minst för att underlätta företagens

likviditets- och budgetplanering. Restitution av skatt bör — liksom i Danmark

— normalt ske 14 dagar efter deklarationens inlämnande, dock att

staten förbinder sig att verkställa utbetalningen inom den dubbla tiden, dvs.

28 dagar.

1:906 och II: 1170

Om propositionen antas i den föreslagna utformningen kommer ett icke

oväsentligt antal företag med huvudinriktning på exporthandel att förorsakas

en betydande försämring av sin likviditet. De kommer nämligen i det

föreslagna systemet att ha en relativt hög ingående skatt och ingen eller

mycket ringa utgående skatt och kommer därför regelmässigt att vara försatta

i den situationen att ha krav på återbetalning av skatt. Restitution

av skatt kan knappast förutsättas äga rum förrän en avsevärd tid förflutit

från det skattebeloppet utbetalats från företagen.

Företagen kommer sålunda att belastas med ett i förhållande till sin omsättning

mycket betydande ingående skattebelopp med därav följande ökat

kapitalbehov och räntekostnader. Mot bakgrunden inte minst av det förhållandet

att marginalerna inom många branscher inom exporthandeln — bl. a.

trävaruexporthandeln — är mycket låga, i regel avsevärt lägre än den ingående

mervärdeskatt som belastar varorna, skulle de åberopade bestämmelserna

i praktiken skapa allvarliga svårigheter för många företag att

bedriva sin verksamhet. I åtskilliga fall skulle rörelsen knappast kunna

fortsätta. Det bör framhållas att särskilt de företag, som bedriver ren handelsrörelse,

kan beräknas få en relativt obetydlig ingående skatt på investeringsvaror,

varför de fördelar, som avlyftningen av sådan skatt i samband

med export eljest medför, inte kan erhållas.

Exporthandelsföretagen fyller en viktig uppgift för landets export. Behov

föreligger sålunda att för denna kategori företag i möjligaste mån eliminera

här påtalade olägenheter. En väg synes vara att medge företag, som genom

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

sin exportverksamhet permanent kan förutsättas ha restitutionskrav på

statsverket, rätt att tillämpa kortare redovisningsperioder än två månader.

Länsstyrelse bör efter prövning kunna medge tillämpning av redovisningsperioder

omfattande en månad eller i vissa fall tidsperioder om 10 dagar.

Härigenom skulle belastningen på företagens likviditet minska. Om därjämte

garantier skapas för en snabb återbetalning av skatten, synes mervärdeskattens

olägenheter för de rena exporthandelsföretagen kunna avsevärt

reduceras.

I Danmark har långtgående åtgärder vidtagits i syfte att begränsa exportföretagens

svårigheter. Enligt de danska bestämmelserna kan rörelseidkare,

som bedriver exportverksamhet och på grund härav har restitutionskrav

på statsverket, tillämpa en redovisningsperiod av en månad i stället för den

i princip föreskrivna perioden ett kalenderkvartal. I fråga om företag, där

den utgående skatten regelmässigt är mindre än hälften av den ingående

skatten, kan redovisningsperioden minskas till en vecka. Det bör även

framhållas att restitutionskrav i Danmark behandlas mycket snabbt och

att återbetalning av skatt sker några få dagar efter deklarationens avgivande.

1:912 och 11: 1180

Motionärerna föreslår att särskild kostnadsersättning skall utgå till de

skattskyldiga. Om detta yrkande inte godtas hemställer motionärerna att

riksdagen i stället fastställer en längre respittid för deklarations avgivande

och skattens inbetalning än den i propositionen angivna. Med hänsyn till

erfarenheterna i Danmark torde redovisningstidpunkten förslagsvis böra

framskjutas till den 18 i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång.

1: 916 och II: 1167

En frigräns på 10 000 kr. är alltför hög. Det framstår som en angelägenhet

av största vikt att de okontrollerade, friiidsarbetande »företagarna»,

vilka inte arbetar under samma ansvar gentemot den uppdragslämnande

allmänheten och samhället som den fast etablerade företagssamheten, inte

genom beskattningens utformning ges konkurrensmässiga fördelar i förhållande

till de ansvarsmedvetna reguljära företagen. Utredningen angående

indirekta skatter och socialförsäkringsavgifter ansåg sig av rättviseskäl

inte kunna sätta frigränsen högre än 6 000 kr.

I: 923 och II: 1173

Väsentliga praktiska olägenheter kommer att uppstå vid så kort tidsfrist

för redovisning som 18 dagar. Dessa kan sammanfattas sålunda.

Vid jämförelse med allmänna varuskatten tillkommer den komplikationen

att redovisningen av mervärdeskatt också skall omfatta samtliga förvärv

i verksamheten. Varje redovisningsperiod utgör en sluten beskattningsperiod,

och i princip saknas möjlighet för den redovisningsskyldige att i efter
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

hand utan påföljder verkställa korrigeringar. Härtill kommer straffansvar.

Ett snabbt växande antal mindre och medelstora företag övergår till att via

bokföringsbyråer utnyttja ADB-tekniken för sin redovisning. Denna teknik

förutsätter en noggrann tidsplanering för att uppnå en kontinuerlig och

jämn beläggning. Arbetet måste alltså bedrivas efter månatlig rutin som

inte tillåter att man varannan månad färdigställer arbetet inom 18 dagar.

Även vid manuell bearbetning på bokföringsbyråerna uppstår likartade

problem. Det bör påpekas att förslaget till lag om skyldighet att föra räkenskaper

beaktat dessa svårigheter genom att godta ett dröjsmål med

kronologisk notering av affärshändelse upp till en månad efter den kalendermånad

då affärshändelsen tillkom. Detta förslag är en anpassning till

nu gällande praxis. Att bryta denna vid redovisningen av mervärdeskatt kan

inte vara rationellt.

I Danmark där man haft motsvarande problem har man varit tvungen att

utöka tidsfristen från 20 till 50 dagar. Med hänsyn till erfarenheterna där

kan det vara lämpligt att förskjuta tidpunkten så att redovisning skall ske

den 18 i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång. En konsekvens

härav blir att man kan tillämpa den naturliga indelning i redovisningsperioder

som nu gäller i fråga om allmänna varuskatten.

För skattskyldiga som får medgivande att redovisa för halvt eller helt

kalenderår bör tidsfristen förskjutas till den 18 i fjärde månaden efter

redovisningsperiodens utgång.

Övriga frågor

Införsel

I: 908 och 11: 1190

I fråga om vissa punktskatter gäller, att importör, som är registrerad som

skattskyldig hos kontrollstyrelsen, inte behöver erlägga sådan skatt för

importvaror vid införseln utan i stället bar att betala skatt på hela sin

skattepliktiga omsättning till kontrollstyrelsen. Enär dylika skatter vid import

skall inräknas i beskattningsvärdet för mervärdeskatten, kan det möta

svårigheter att vid införseln fastställa detta värde för sådana punktskattebelagda

varor varom här är fråga. Det är angeläget att de regler, som blir

nödvändiga för att komma till rätta därmed, blir så enkla och lätthanterliga

som möjligt. Med hänsyn till avdragsrätten bör man i nu avsedda fall kunna

frångå kravet på att fastställa beskattningsvärdet exakt och använda sig av

vissa schabloner vid beräkningen av detta.

Kredittiderna för tullbetalning är korta. För att inte importen skall komma

i en missgynnad ställning bör en förlängning av kredittiderna övervägas,

varvid de kredittider som tillämpas i varuomsättningen inom landet bör

vara vägledande. Skattebeläggningen vid import motsvarar nämligen den

skatt som en kund vid köp av motsvarande varor inom landet debiteras av

leverantören.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

En förlängning av kredittiderna vid förtullning måste givetvis avse alla

avgifter som av tullverket påföres för importgods. Tullverket planerar att

den 1/1 1970 lägga sin debitering och redovisning på ADB. Härvid blir en

förlängning av den allmänna kredittiden på 15 dagar nödvändig av tekniska

skäl. Det är emellertid angeläget att alla rimliga åtgärder vidtas för att genomföra

en kreditförlängning redan vid övergången till mervärdeskatt.

Det är nödvändigt att man i största möjliga utsträckning överger kravet

på ställande av säkerhet som villkor för tullkredit. Detta krav är redan

nu mycket betungande för importhandeln, och dess slopande har länge diskuterats.

Uttagande av mervärdeskatt på importen skulle med oförändrade

bestämmelser komma att medföra starkt ökade krav på säkerheter. Det förhållandet

att mervärdeskatten kommer att innebära mer än en fördubbling

av tullverkets uppbörd ger ett begrepp om ökningens storlek.

Kostnadsersättning

1: 907 och II: 1192

Enligt nu gällande varuskattebestämmelser får företagen viss ersättning

för redovisningen. Enligt propositionen om mervärdeskatt skall ersättning

inte längre utgå. Som skäl härför anförs främst tekniska svårigheter men

även kostnadssynpunkter. Denna motivering är inte övertygande. Några

större svårigheter att konstruera ersättningsramar inom vilka ersättningsbelopp

fixeras kan inte föreligga. Det är inte rimligt att samhället ålägger

eu viss grupp medborgare särskilda uppgifter utan att ge ersättning för direkt

kännbara kostnader eller arbetsinsatser.

Ersättning bör utgå till företag inom detaljhandel, hantverk och därmed

jämförligt sista beskattningsled enligt följande:

När den skattepliktiga omsättningen uppgår till

25 000 men icke 200 000 kr.: 100 kr. för 25 000 och 1,2 °/oo av återstoden

200 000 » » 900 000 kr.: 310 » » 200 000 » 0,2 °/oo » »

900 000 * » 2 000 000 kr.: 450 » » 900 000 » 0,1 */,„ » *

2 000 000 och däröver : 560 kr.

I: 924 och 11:1177

Redovisningen av mervärdeskatten kommer utan tvivel att förorsaka betydligt

mer arbete än redovisningen av den allmänna varuskatten. Framför

allt kommer de mindre och medelstora företagen att belastas. Dessa har ofta

inte möjlighet att själva utföra ett omfattande bokföringsarbete och kommer

därför att få en betydande kostnadsökning till följd av Kungl. Maj:ts

förslag.

Det är otillfredsställande att samhället kräver ett så omfattande uppbördsoch

redovisningsarbete utan att lämna skälig ersättning för detsamma. En

sådan ersättning bör alltså utgå generellt, förslagsvis efter en i motionerna

angiven skala, vilken överensstämmer med den som föreslås i motionerna

I: 907 och II: 1192.

opaginerad Kontrollera mot PDF

70

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

I: 912 och 11:1180

Mervärdeskatten skiljer sig till sin konstruktion från den allmänna varuskatten

bl. a. därigenom att vid redovisningen till statsverket avdrag skall

göias för den skatt som hänför sig till i princip alla förvärv under redovisningsperioden.

Särskilt för de mindre och medelstora företagen inom i första hand detaljhandeln,

som i regel inte har kvalificerad redovisningspersonal anställd,

medför detta nya moment i redovisningen extra besvär och ökat arbete. Dessa

företag tvingas därför i och med skattens införande att i större utsträckning

än hittills anlita utomstående arbetskraft för redovisningen. För många

företag uppkommer sålunda genom skattesystemets omläggning en betvdande

ökning av de direkta kostnader som sammanhänger med skatteredovisningen.

Detta borde motivera en höjning av den kostnadsersättning som

f. n. utgår för arbetet med varuskatten.

Det ar därför betänkligt att i propositionen inte intagits några bestämmelser

om ersättning för arbetet med skatteuppbörden.

I propositionen har som skäl för att kostnadsersättning inte längre skall

utgå anföits dels att kostnaderna för uppbörd och redovisning av skatten

bor kunna kompenseras genom prishöjningar på varor och tjänster, dels

att det skulle erbjuda svårigheter att utforma ett ersättningssystem som

ger en helt korrekt ersättning för de faktiska kostnaderna.

I nuvarande pressade konkurrensläge torde det emellertid inte vara möjligt

att vid en skatteomläggning genomföra andra prishöjningar än sådana

som direkt betingas av en höjning av skattesatsen. Svårigheterna att konstruera

ett helt och hållet rättvist ersättningssystem är uppenbara. Men

dessa svårigheter förelåg också då nuvarande ersättningsregler tillkom och

kan därför inte godtas som argument för att slopa en kostnadsersättning,

som vid övergången till ett mervärdeskattesystem framstår som ännu mer

motiverad än tidigare.

De nya ersättningsreglerna bör utformas schablonmässigt och efter samma

riktlinjer som de vilka uppdrogs av reservanterna i allmänna skatteberedningen.

Skatterevision

I: 905 och II: 1185

57 § taxeringsförordningen bör i tillämpliga delar gälla också i fråga om

mervärdeskatten. Detta föreslogs både av allmänna skatteberedningen och

av utredningen angående indirekta skatter och socialförsäkringsavgifter.

Genom att departementschefen frångått detta förslag har den skattskyldiges

rättsskydd vid skatterevision försvagats.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

Riksskattenämnden

I: 909 och II: 1163

I propositionen föreslås en utvidgning av riksskattenämndens befogenhet

att utfärda bindande förklaring. Förutsättning för sådan förklaring är sedan

1965 att den gäller fråga av beskaffenhet att inte kunna prövas inom ramen

för ett förhandsbesked. Denna begränsning har borttagits i propositionen.

Redan den nuvarande utformningen av rätten att meddela bindande förklaring

har i praktiken visat sig innebära befogenheter för riksskattenämnden,

som ligger den direkta lagstiftningsrätten mycket nära. Synnerligen

betänkligt blir detta förhållande från rättssäkerhetssynpunkt om man beaktar

att talan ej må föras över beslut om bindande förklaring.

I flera väsentliga frågor rörande tillämpningen av varuskatteförordningen,

där riksskattenämnden meddelat förhandsbesked, har regeringsrätten intagit

en motsatt ståndpunkt. Om riksskattenämnden i dessa fall meddelat

bindande förklaring hade detta således inneburit att nämnden påbjudit en

oriktig tillämpning av förordningen i fråga.

Under åren 1960—1965, då riksskattenämnden endast hade befogenhet att

meddela bindande förklaring huruvida viss vara eller varugrupp omfattades

av skatteplikt, fann nämnden endast en gång anledning att utnyttja befogenheten

i fråga. Det kan därför ifrågasättas om ens bestämmelsen i dess ursprungliga

utformning fyller någon funktion. Nämnas må, att motsvarande

möjlighet saknas beträffande inkomst- och förmögenhetstaxeringen. Ingen

torde kunna hävda annat än att riksskattenämnden trots detta på ett fullt

tillfredsställande sätt skött sin uppgift att främja en enhetlig lagtolkning

och rättstillämpning i avseende på inkomst- och förmögenhetstaxeringen.

Det sagda bör ses mot bakgrunden av att frekvensen bindande förklaringar

efter år 1965 tenderat mot en stark ökning.

Den ursprungliga befogenheten för riksskattenämnden att meddela bindande

förklaring framstår således som överflödig och den år 1965 genomförda

utvidgningen av kompetensområdet från rättssäkerhetssynpunkt som

tveksam. Den nu föreslagna ytterligare utvidgningen av nämndens rätt att

på eget initiativ i obegränsad omfattning meddela bindande förklaring kränker

riksdagens rätt att lagstifta i skattefrågor. Rätten att meddela bindande

förklaring i förordningen om mervärdeskatt bör därför upphöra eller i varje

fall begränsas till frågor huruvida viss varugrupp, byggnad eller tjänst är

skattepliktig.

Yrkesfiskare

1:927 och 11:1189

Tidigare erfarenheter har givit vid handen att det svenska yrkesfisket

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

mycket skiljer sig från förhållandena inom andra näringar. Det finns därför

risk för att de tillämpningsföreskrifter som utarbetas kan bli svårtolkade,

då de skall appliceras på yrkesfiskarnas förhållanden.

Inom det svenska fisket dominerar helt det s. k. lottfisket, dvs. varje fiskare

har sm part i fångstresultatet. Begreppet arbetsgivare och löntagare

existerar inte har. Detta gör att varje man ombord — antingen han är delägare

i fartyget eller inte — i lagens mening är att betrakta som egen fri

företagare.

På en större modern västkusttrålare består besättningen oftast av 8 man.

Av dessa är vanligen 3 eller 4 man ägare av fartyget. Det kan också vara

flera eller färre delägare.

Då en fångstresa avslutats och fångsten försålts betalas från den infiskade

bruttosumman först det som är de gemensamma utgifterna, dvs. kostnaderna

för bränn- och smörjolja, tomlådor, is, vissa hamnavgifter, viss

proviant m. in.

Sedan dessa utgifter betalats fördelas nettobehållningen efter ett visst

system, som kan variera något beträffande detaljerna men i stort följer

nedanstående mönster: Varje man ombord (lika för skeppare, annan båtägare

eller övrig besättningsman) har en lott. Till rederiet (som består av

båt och redskap jämte all teknisk utrustning) utgår ett visst antal lotter,

vanligast 6 eller 7. Om det sistnämnda är fallet delas alltså den uppkomna’

nettobehållningen i 15 lika stora delar (8 manslotter -J- 7 båtlotter = 15

lotter).

Rederiet svarar med sin inkomst från de 7 lotterna för alla utgifter för

ev. reparationer på båt, utrustning och redskap, liksom för nyanskaffningar

samt för räntor och amorteringar på lån för fartygets och redskapens anskaffande.

Ett dylikt system kan bli orsak till vissa svårigheter vid tolkningen av

tillämpningsföreskrifter som på andra områden kan vara ganska självklara.

Information

I: 882 och II: 1137

De skattskyldigas antal kommer genom införandet av mervärdeskatt att

fördubblas. Nytillskottet av skattskyldiga kommer till övervägande del att

utgöras av mindre företagare, som ofta själva sköter bokföringen och endast

anlitar hjälp vid upprättandet av inkomstdeklarationen. Redovisningen för

mervärdeskatten torde därför komma att medföra ett avsevärt merarbete.

De näringsidkare som skall uppbära och redovisa mervärdeskatten bör redan

från början erhålla ordentlig information och vägledning. Det bör inte

få förekomma, att de skattskyldiga av oförstånd lämnar sådana deklarationer

att de vid senare kontroll riskerar efterbeskattning och ställs till ansvar

s. 73 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 73

enligt skattestrafflagen. I ingångsskedet är därför en god information av

särskilt stor betydelse.

Varuskattekontoren bör få den personalförstärkning som den nya skatten

kräver. Fordringarna på denna personal får, när det gäller bokföringskunskaper

och kännedom om beskattningsreglerna, inte sättas lägre än på den

personal som skall handha deklarationskontrollen. De tjänstemän på mervärdeskattekontoren

som skall användas för renodlad informationsverksamhet,

bl. a. i form av informationsbesök hos skattskyldiga, bör därför inte

placeras i lägre lönegrad än kollegerna på kontrollsidan. Om så sker, kan

det befaras att den bäst kvalificerade arbetskraften kommer att söka sig

till kontrollverksamheten. För informationsverksamhetens del skulle detta

innebära att den redan från starten kom i »underläge».

I propositionen föreslår departementschefen att länsstyrelserna får en

personalförstärkning på ca 175 befattningshavare. Med hänsyn till det förberedelsearbete

som måste göras innan skatten träder i kraft är det en brist

i propositionen att förslaget inte är konkret utformat. Förberedelserna bör

bedrivas med stor skyndsamhet.

I: 904 och II: 1185

Det är väsentligt att de skattskyldiga innan lagen träder i kraft får en

god vägledning om mervärdeskattens utformning. På så sätt kan onödiga

komplikationer, missförstånd och därmed följande missnöje från de skattskyldigas

sida undvikas. Härvidlag är den personalförstärkning som föreslås

i propositionen inte tillräcklig. Vid varuskatteförordningens genomförande

spelade olika intresseorganisationer en värdefull roll för att sprida

upplysningar till de skattskyldiga. Regeringen bör söka träffa överenskommelse

med för syftet lämpliga organisationer, som under hösten 1968 och

erforderlig tid därefter kan sprida kunskap till sina medlemmar om mervärdeskattens

praktiska konsekvenser. Det är skäligt att organisationerna

erhåller ekonomisk kompensation, om deras insatser får större omfattning.

Utöver dessa informationsvägar finns det också anledning att under hösten

använda etermedia för upplysande program. De blanketter som skall

användas bör ges en så långt möjligt klar och enkel utformning.

Riksdagens revisorers berättelse

Riksdagens revisorers berättelse behandlas i detta sammanhang såvitt avser

§ 17 i berättelsen, där revisorerna behandlar undantaget från skattskyldighet

i de fall verksamhet samordnats mellan stat och kommun eller mellan

kommuner. Revisorerna uttalar bl. a. följande.

I icke obetydlig utsträckning utövar statliga myndigheter verksamhet som

är av beskaffenhet att föranleda beskattning enligt varuskatteförordningen.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

En av förutsättningarna för att skattskyldighet skall uppkomma för dessa

myndigheter är emellertid, såsom nyss nämnts, att den verksamhet det gäller

bedrives under sådana former att den kan betraktas som yrkesmässig. Enligt

anvisningarna till varuskatteförordningen gäller i detta hänseende en viss

begränsning i fråga om verksamhet som bedrivs av staten eller kommun.

I den mån sådan verksamhet utövas i syfte att uteslutande tillgodose myndighets

egna behov skall nämligen yrkesmässighet och därmed skattskyldighet

anses föreligga endast om verksamheten bedrives i bolagsform eller liknande

form. Denna regel gäller också i de fall verksamheten anordnats i

samverkan mellan staten och kommun.

Den befrielse från erläggande av allmän varuskatt som statliga myndigheter

under ovan angiven förutsättning åtnjuter kan i vissa situationer leda

till att dessa myndigheter kommer i ett mer eller mindre gynnat läge i förhållande

till statsägda bolag eller företag inom den enskilda sektorn. Detta

är framför allt fallet om sådan myndighet bedriver verksamhet i konkurrens

med skattepliktigt företag. I den föregående redogörelsen har lämnats

ett konkret exempel härpå. Såsom framgår av detta exempel hade ett enskilt

konfektionsföretag i konkurrens med försvarets fabriksverks centrala beklädnadsverkstad

i Karlskrona inlämnat anbud på uniformsbeklädnad till

statens järnvägar, televerket och postverket. Efter prövning av anbuden beslöt

de upphandlande myndigheterna var för sig att antaga beklädnadsverkstadens

anbud såsom varande de för staten förmånligaste. I anmälan till

riksdagens justitieombudsman gjorde det enskilda företaget gällande att besluten

fattats i strid mot de bestämmelser i upphandlingskungörelsen som

stadgar att vid anbudsprövning det anbud skall antagas, vilket med beaktande

av samtliga omständigheter är att anse såsom för staten förmånligast.

Enligt företagets mening hade dess egna anbud i praktiken innefattat de

lägsta priserna, bl. a. av det skälet att företaget, om det antagits som leverantör,

i motsats till beklädnadsverkstaden varit skyldigt att ur köpelikviden inleverera

allmän varuskatt till statsverket. Företaget hävdade på grund härav

att anbudsbeloppen rätteligen hade bort jämföras utan pålägg av varuskatten.

Justitieombudsmannen fann vid sin prövning av ärendet för sin del

icke anledning till erinran mot de upphandlande myndigheterna men framhöll

i sammanhanget, att det ingalunda kunde anses »odiskutabelt» vilken

betydelse reglerna om allmän varuskatts debitering vid affärstransaktioner

mellan statliga verk borde tillmätas.

Enligt revisorernas mening förhåller det sig utan tvekan så, att statliga

myndigheter i konkurrenssituationer liknande den nyss nämnda intar en

förmånsställning. Erinras må emellertid att den ifrågavarande förmånen

värdemässigt inte helt motsvarar procentsatsen för den allmänna varuskatten.

De myndigheter vilkas verksamhet enligt ovan angivna regler inte skall

anses som yrkesmässig och till följd härav inte heller skall skattebeläggas

är nämligen i varuskatteförordningens mening att anse som konsumenter.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

75

Allmän varuskatt skall därför uttagas vid leverans av bl. a. råvaror till dessa

myndigheter.

Ovan behandlade spörsmål berör i första hand statens affärsdrivande

verk med i dessa ingående företag, däribland den nyssnämnda beklädnadsverkstaden,

samt vissa under krigsmakten lydande verkstäder. Tillsammans

omsätter här avsedda företagsenheter avsevärda belopp. Som tidigare

nämnts uppgick enbart beklädnadsverkstadens omsättning under budgetåren

1903/67 till ca 36,9 milj. kr.

Delade meningar torde knappast råda om önskvärdheten av att, i de fall

statliga myndigheter utövar verksamhet i konkurrens med statsägda bolag

eller enskilda företag, denna konkurrens bedrives på lika villkor. Varje form

av subventionering, direkt eller indirekt, kan nämligen leda till minskad benägenhet

för rationaliseringar och andra åtgärder i produktionshöjande och

kostnadssänkande riktning. Enligt revisorernas åsikt är ett konsekvent fasthållande

av denna princip av största betydelse, bl. a. som ett medel att stimulera

företagsekonomisk effektivitet inom den statliga sektor det här gäller.

Mot bakgrunden av det nu sagda finner revisorerna det angeläget att föreskrifter

utfärdas i syfte att i möjligaste mån eliminera ovan berörda olägenheter

vid tillämpningen av varuskatteförordningens bestämmelser.

Utskottets yttrande

Inledning

Frågan om hur en generell indirekt beskattning bör utformas har varit

föremål för utredningar och överväganden sedan början av 1950-talet. Redan

1952 års kommitté för indirekt beskattning redogjorde för mervärdeskatteprincipen

men ansåg att en generell indirekt beskattning i vårt land

borde utformas som en ettledsskatt antingen i partihan delsledet eller detaljhandelsledet.

Kommitténs betänkande låg till grund för utformningen av

den allmänna varuskatten.

Allmänna skatteberedningen som hade i uppdrag att överse systemet med

indirekta skatter föreslog i sitt i juni 1964 avgivna betänkande Nytt Skattesystem

(SOU 1964:25) bl. a. att den allmänna varuskatten och den allmänna

energiskatten i det nya skatte- och avgiftssystemet skulle ersättas

med en mervärdeskatt omfattande samtliga led i produktions- och distributionskedjan.

Vidare föreslogs en avveckling av sådana indirekta s. k. punktskatter,

som inte kunde anses motiverade av särskilda skäl. Remissyttrandena

över skatteberedningens betänkande visade en övervägande positiv

inställning till införandet av en mervärdeskatt som ett led i ett nytt skatte-

och avgiftssystem. Den föreslagna principiella utformningen av skatten

biträddes också allmänt. Med anledning av vissa anmärkningar som rik
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

tades mot förslaget fick utredningen angående indirekta skatter och socialförsäkringsavgifter

i uppdrag att överse förslaget och resultatet av denna

översyn förelåg i oktober 1967 (Stencil Fi 1967: 10). Det nu framlagda förslaget

bygger till viss del på sistnämnda utrednings betänkande, men det bör

samtidigt framhållas att propositionen på väsentliga områden föreslår andra

lösningar än utredningen.

Allmänna skatteberedningen förordade en mervärdeskatt bl. a. som ett

led i en allmän skattereform, som avsåg att tillrättalägga flertalet av de

förhållanden inom beskattningen som för beredningen framstod som mindre

tillfredsställande. Finansministern har i stället valt att utan nämnvärda

skattereformer i övrigt nu föreslå införandet av denna skatt med

utgångspunkt från att övergången inte får medföra en mera väsentlig omfördelning

av beskattningen från näringslivet till de enskilda och att någon

ökad skattebelastning av den privata konsumtionen inte skall äga rum.

Mot denna bakgrund har förslaget om mervärdeskatt kompletterats med

särskilda förslag om arbetsgivaravgift och investeringsavdrag, vilka utskottet

behandlat i andra sammanhang. Bestämmelserna om investeringsavdrag

syftar till att förhindra att näringslivets investeringar senareläggs i avvaktan

på mervärdeskattens införande, och arbetsgivaravgiften avser att kompensera

statsverket för det inkomstbortfall, som blir följden av att skattebelastningen

på dessa investeringar och på vissa omkostnader bortfaller i

mervärdeskattesystemet. I princip måste därför de här angivna frågorna

ses som en del av förslaget om införande av mervärdeskatt.

Utskottet vill först konstatera att vidgade handelsmarknader drivit fram

behovet av en samordning av de nationella skattesystemen, främst i fråga

om den indirekta beskattningen, i syfte att nå en konkurrens på lika villkor

länderna emellan. Därför måste införandet av en mervärdeskatt i vårt land i

första hand ses som ett led i våra handelspolitiska strävanden. Starkt bidragande

orsaker till denna åtgärd är alltså EEC-ländernas principbeslut

angående införande av mervärdeskatt och motsvarande åtgärder i våra

nordiska grannländer. Denna ökande anslutning till mervärdeskatteprincipen

sammanhänger självfallet med en stigande insikt om denna princips

förtjänster. Utskottet finner mot denna bakgrund angeläget att också vår generella

indirekta beskattning snarast utformas som en mervärdeskatt och

tillstyrker alltså i princip det nu framlagda förslaget. Utskottet anser sig i

nuvarande statsfinansiella läge kunna godta de allmänna principer för en

sådan reform som finansministern redovisat i finansplanen. Detta innebär

alltså att utskottet inte är berett att förorda en högre skattesats för mervärdeskatten

än som nu gäller för den allmänna varuskatten och att utskottet

biträder de förslag till intäktskompensation som inryms i mervärdeskatteförslaget.

Konsekvensen av detta ställningstagande blir att utskottet avstyrker de

motioner i vilka helt eller delvis yrkas avslag på propositionen eller för
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 77

ordas eu annan uppläggning av den indirekta beskattningen än i form av

mervärdeskatt. Följden blir också att utskottet inte kan tillstyrka något av

de många yrkanden som framställts vid riksdagens början eller med anledning

av propositionen om avveckling helt eller delvis av vissa punktskatter,

då det saknas ekonomiskt utrymme för sådana åtgärder. Utskottet har därmed

inte frånträtt sin tidigare uttalade uppfattning att en punktskatteavveckling

i princip är en angelägen åtgärd, men utskottet ansluter sig i dagens

situation till departementschefens uttalande att en sådan avveckling måste

skjutas på framtiden.

Med det anförda avstyrker utskottet dels motionerna I: 391 av herr

Werner och II: 479 av herr Karlsson i Huddinge m. fl. beträffande en differentierad,

progressiv konsumtionsbeskattning, I: 935 av herr Werner och

II: 1165 av herr Hermansson m. fl. med yrkande om avslag på propositionen

samt I: 918 av herr Ferdinand Nilsson med yrkande om avslag på propositionen

och med begäran om förslag till innevarande års riksdag om ersättande

av den allmänna varuskatten med en punktbeskattning av lyxvaror

och umbärliga varor, dels motionerna 1:385 av herr Stefanson m. fl.

och II: 488 av herr Nordgren m. fl., I: 630 av herrar Bengtson och Dahlén

samt II: 825 av herrar Wedén och Hedlund, I: 633 av herr Holmberg m. fl.

och II: 795 av herr Bohman m. fl., I: 652 av herr Sundin m. fl. och II: 814

av herr Magnusson i Borås m. fl., I: 904 av herrar Torsten Andersson och

Dahlén, samt II: 1185 av herrar Wedén och Hedlund, I: 910 av herr Holmberg

m. fl. och II: 1162 av herr Bohman m. fl., I: 914 av herr Lundberg samt

II: 1174 av herrar Nordgren och Oskarson, II: 819 av herr Rubin samt II:

821 av herr Söderström m. fl. i vad dessa motioner avser punktskatteavvecklingar

helt eller delvis.

En fråga som avser punktskatter, men som har annan karaktär än de

här tidigare behandlade motionerna tas upp i motionerna 1: 654 av herr

Österdahl in. fl. och II: 801 av herr Gustafsson i Stenkyrka m. fl., i vilka förordas

avveckling av beredningsskatten på inom landet producerade fårskinn

i syfte att främja fårskötseln. Utan att anlägga några ekonomiska

synpunkter på detta yrkande måste utskottet dock avstyrka bifall till detsamma

med hänvisning till att en sådan åtgärd är helt oförenlig med våra

internationella åtaganden.

Utskottet övergår härefter till att behandla de frågor som sammanhänger

med författningsförslagens utformning.

Framläggandet av förslaget om mervärdeskatt har i viss mån kommit att

präglas av tidsnöd. För bevillningsutskottets del har den tid som stått till

förfogande för behandling av frågan varit så knapp att granskningsarbetet

i hög grad måst forceras. Enligt utskottets mening framstår detta som betänkligt

med hänsyn till frågans vikt och omfattning. Härtill kommer att

författningsförslaget, trots att det präglas av en i och för sig i många styc
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Bevillningsutskottets betänkande nr hö år 1968

ken föredömlig förenkling av lagtexten, dock måste betecknas som förhållandevis

svårtolkat.

Utöver de i vissa avseenden beaktansvärda synpunkter i fråga om lagstiftningens

materiella innehåll, som framförts i motioner med anledning

av propositionen har utskottet fått ett flertal påpekanden och önskemål

i olika frågor från organisationer och sakkunniga. Vissa frågeställningar

har också aktualiserats vid utskottets genomgång av materialet. Som framgår

av det följande är utskottet berett att helt eller delvis tillmötesgå vissa

av de ändringsyrkanden som framförts motionsvis eller annorledes. Några

av ändringarna är av den karaktären att de endast påkallar obetydliga justeringar

av författningsförlaget, medan andra fordrar ytterligare överväganden.

I vissa fall måste ändringar göras i författningar, som inte omfattas

av förslaget i propositionen. Under dessa förutsättningar finner utskottet

att det överskådligaste resultatet av de av utskottet förordade ändringarna

och omprövningarna nås om utskottet i detta betänkande endast föreslår

omedelbara ändringar beträffande de frågor om vilka enighet rått inom

utskottet. Utskottet kommer i det följande att redovisa varför ytterligare

överväganden i vissa frågor bör föregå ett slutligt ställningstagande. Utskottet

förordar att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär en översyn av

författningsförslaget i enlighet härmed. Proposition rörande de därav påkallade

ändringarna måste självfallet framläggas till början av innevarande

års höstriksdag. Någon nämnvärd försening av förberedelse- och informationsarbetet

torde inte behöva uppkomma genom en sådan åtgärd.

Införandet av mervärdeskatteprincipen skulle alltså beslutas av vårriksdagen

men vissa kvarstående frågor behandlas av höstriksdagen.

Utskottet får först helt allmänt konstatera att de frågor som kommer

att tas upp till särskild behandling måste — om man ser dem i relation till

skattereformen i dess helhet — betraktas som marginalanmärkningar som

inte får undanskymma att förslaget i propositionen beträffande stora, i och

för sig kontroversiella frågor innehåller lösningar som i huvudsak kunnat

accepteras av de berörda delarna av näringslivet. Sålunda föreligger inga

principiella invändningar mot den föreslagna metoden att infoga jordbruket

och skogsbruket i systemet eller mot de regler som förordas i fråga

om byggnadsverksamheten.

Att finansministern valt att vid mervärdeskattens införande ställa betydande

områden utanför systemet sammanhänger som tidigare nämnts

med den principiella ståndpunkten att införandet av denna skatteform inte

skall medföra någon väsentlig omfördelning av konsumtionsbeskattningen.

De ändringar som föreslås i fråga om beskattningens räckvidd i förhållande

till vad som gäller inom den allmänna varuskatten är därför i huvudsak

betingade av praktiska eller principiella skattemässiga bedömanden. Vid

jämförelser av effekterna av de olika åtgärderna kan resultaten framstå

som egendomliga. Man kan självfallet fråga sig om det är rimligt att —

s. 79 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 är 1968

79

samtidigt som alla nödvändighetsvaror beskattas —- från beskattningen

undanta nöjen och sådana tjänster som skönhetsvård och hårvård. Utskottet

har vid sin granskning av de skäl som förebragts för dessa undantag ansett

sig kunna godta desamma i nuvarande läge och under de förutsättningar

som redovisats, men utskottet vill samtidigt understryka vikten av

att fortsatta ansträngningar görs för att komplettera skattesystemet med

utgångspunkt från principen att skatten bör ha generell karaktär. Erfarenheterna

från den allmänna varuskatten visar klart att undantag föder

nya undantag. Det är därför av vikt att man beträffande mervärdeskatten

i stället inriktar ansträngningarna på att avveckla undantagen. Detta krav

framstår som särskilt angeläget i ett mervärdeskattesystem, där i stort

sett hela näringslivet blir skatteredovisande. Möjligheterna att begränsa

beskattningens höjd har självfallet också ett nära samband med beskattningens

räckvidd.

Skatteplikten

Den ovan redovisade principiella inställningen föranleder utskottet att i

huvudsak avstyrka alla motionsyrkanden om ytterligare undantag från

skatteplikt för varor eller tjänster men att med anledning av vissa motioner

tillstyrka att ytterligare överväganden sker i syfte att utvidga de skattepliktiga

områdena, även om detta i vissa fall kan tänkas leda till inkomstminskningar.

Varor

I motionerna I: 931 av herrar Tistad och Erik Filip Petersson samt II:

1186 av herr Werbro föreslås att det gällande undantaget från skatteplikt

för fartyg om minst 20 registerton inte bör omfatta lustfartyg och

inte heller delar, tillbehör eller utrustning till ej skattepliktigt fartyg.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att undantaget för fartyg i

princip bör ha samma begränsning som föreslås gälla i fråga om luftfartyg,

nämligen att det är avsett för yrkesmässig gods- eller personbefordran. I

fråga om delar, tillbehör eller utrustning kan olika tekniska synpunkter anläggas

och utskottet finner i likhet med motionärerna att begreppet utrustning

inte är klart avgränsat. Utskottet förordar därför att denna fråga las

upp till förnyad prövning i samråd med de berörda parterna och att det förslag

som kan föranledas härav framläggs till höstriksdagen.

Det av samma motionärer i motionerna I: 932 och II: 1187 framförda skrivelseyrkandet

om upphävande av undantaget från skatteplikt för krigsmateriel

kan självfallet te sig motiverat med de allmänna utgångspunkter

som utskottet redovisat. Å andra sidan kan de av motionärerna åberopade

tolkningssvårigheterna numera inte anses besvärande, då undantaget

funnits sedan den allmänna varuskatten infördes. Med hänsyn till att staten

är den ende köparen som skulle erlägga skatt för krigsmateriel, saknas

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

enligt utskottets mening anledning att slopa undantaget, varför utskottet

avstyrker detta yrkande.

Ett motionsyrkande om undantag från skatteplikt som tidigare upprepade

gånger framförts i fråga om den allmänna varuskatten gäller proteser

och yrkandet syftar i första hand på tandproteser. Motsvarande yrkande

framförs nu beträffande mervärdeskatten i motionerna I: 922 av

herrar Stefanson och Lundberg samt II: 1172 av herr Nordgren och i motionerna

I: 929 av herrar Tistad och Ernulf samt II: 1188 av herr Werbro

in. fi.

Utredningen har på denna punkt funnit att mervärdeskatten i viss mån

utjämnar den konkurrenssnedvridning som påtalats mellan å ena sidan sådana

proteser som framställs av fristående dentallaboratorier och å andra

sidan sådana arbeten som utförs av en av tandläkaren anställd tekniker genom

att laboratoriet får avlyftning av ingående skatt, medan tandläkaren

blir konsument och inte får denna möjlighet.

Med hänsyn till att det i ett mervärdeskattesystem framstår som ohanterligt

att införa någon form av beskattning av tjänster som den skattskyldige

utför åt sig själv och då de här påtalade förhållandena inte heller lett till

några påvisbara olägenheter för dentallaboratorierna finner utskottet inte

skäl tillstyrka yrkandet om skattefrihet.

Fortsatt undantag från skatteplikt för ved yrkas i motionen II: 1166

av herrar Johansson i Skärstad och Johansson i Växjö.

Huvudprincipen när det gäller energibeskattningen är att varor som hör

till detta område beläggs antingen med mervärdeskatt eller med energiskatt.

Undantag från den allmänna varuskatten har gällt för bl. a. ved, fotogen

och T-sprit, vilka varor nu tas in under mervärdeskatten. Utskottet finner

denna ändring vara i princip riktig och avstyrker därför motionen.

Undantag från skatteplikt för böcker yrkas i motionerna I: 129 av

herrar Wallmark och Blomquist samt II: 169 av herr Nordstrandh m. fl. och

undantag för noter och andra musikalier i motionen II: 320 av

herr Björkman och fru Sundberg. Med samma motivering har dessa yrkanden

sammanförts i motionerna I: 926 av herr Svenungsson samt II: 1178 av

herrar Nordstrandh och Björkman men avser där undantag från skatteplikt

i fråga om mervärdeskatt. Ett motsvarande skrivelseyrkande om skattefrihet

för böcker framförs i motionerna I: 903 av herr Ahlmark och II: 1184

av herr Ullsten.

Till stöd för yrkandena har motionärerna lagt allmänt kulturpolitiska bedömningar

samt i fråga om böckerna att en skattebefrielse skulle vara av

betydelse också från tryckfrihetssynpunkt.

Med hänvisning till vad utskottet anfört i fråga om beskattningens räckvidd

avstyrker utskottet dessa yrkanden.

Kulturpolitiska aspekter motiverar också delvis de yrkanden som framförts

beträffande utvidgat undantag från skatteplikt för konstverk i

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

motionerna I: 904 av herrar Torsten Andersson och Dahlén samt II: 1185 av

herrar Wedén och Hedlund ävensom i motionerna I: 934 av herr Wanhainen

in. fl. och II: 1169 av herr Kellgren in. fl.

Frågan om hur konstverk skall beskattas vid eu generell indirekt beskattning

har varit föremål för motioner, överläggningar, utredningar och debatter

i en omfattning som inte står i proportion till frågans vikt. För lättnader

i beskattningen har framför allt de talat som velat visa en allmänt välvillig

inställning till konsten som en värdefull tillgång i kulturlivet, medan motståndarna

i huvudsak menat att om konstverk saluförs under delvis samma

betingelser som andra varor de bör beskattas på samma sätt och att det

saknas skäl att vid beskattningen ta hänsyn till kulturpolitiska bedömningar.

Departementschefen har intagit den sistnämnda ståndpunkten och avvisar

den av allmänna skatteberedningen föreslagna och av utredningen godtagna

skattebefrielsen för konst, som säljs av upphovsmannen eller för hans

räkning, vilket förslag skulle inneburit att även försäljning i samband med

utställning som konstnären anordnar blir skattefri. I förslaget till mervärdeskatt

görs undantag från skatteplikt endast för konst som inte säljs lmtiksmässigt

eller i samband med utställning.

Inom utskottet har delade meningar rått om beskattningen av konst men

därvid bär också framhållits att den föreslagna lydelsen kan vara förenad

med tolkningssvårigheter i olika sammanhang. Begreppet butiksmässiga

former skulle enligt utskottets mening därför behöva närmare preciseras.

Det torde förekomma i inte helt obetydlig omfattning att konstnärer och

konsthantverkare slår sig ihop om butikslokaler, vilka används både som

ateljé och som försäljningslokal. Även begreppet försäljning i samband

med utställning får betecknas som oklart. Om eu köpare under eller omedelbart

efter en utställning vänder sig till konstnären och ber att i dennes

ateljé få köpa ett av de utställda verken kan givetvis tvekan uppstå om

inle en sådan försäljning får anses ha ägt rum i samband med utställningen.

De sålunda framförda invändningarna mot författningsförslagets utformning

och de delade meningar som framkommit beträffande undantagets

räckvidd föranleder utskottet att förorda förtydligande anvisningar beträffande

undantaget från skatteplikt för konstverk samt ytterligare överväganden

rörande beskattningens utformning och omfattning.

De begagnade personbilarna utgör ett varuområde som genom

sina speciella förhållanden visat sig särskilt svårbemästrat vid eu generell

indirekt beskattning. Ingen jämförlig konsumtionskapitalvara torde

vara föremål för så många omsättningar som en personbil. En från mervärdeskattesynpunkt

komplicerande faktor är att den som vid köp av en

ny bil lämnar sin gamla bil som dellikvid inte blir skattskyldig, eftersom

en privatpersons avyttring av personlig egendom inte är en yrkesmässig

transaktion. Någon ingående skattebelastning kommer därför i allmänhet

inte alt kunna avdras i en rörelse som säljer bilar och tar begagnade

6 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 4ä

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

i utbyte. Allmänna skatteberedningen föreslog inte något undantag för de

begagnade bilarna men utredningen fann de särskilda omständigheter som

på sin tid ledde till att dessa bilar undantogs från skattskyldighet till allmän

varuskatt motivera alt man i mervärdeskattesystemet införde en rätt till

avdrag beräknat på den begagnade bilens inbytesvärde, även på inbyten

från privatpersoner. Departementschefen anser sig emellertid inte kunna

godta en fiktiv avdragsrätt i detta sammanhang utan föreslår i stället med

hänsyn till de speciella omständigheterna inom bilhandeln, alt den 60- procentiga reduceringsregel, som föreslås gälla för bl. a. byggnadsverksamheten,

skall få tillämpas också vid försäljning av begagnade personbilar.

Förslaget beräknas i kompletteringspropositionen medföra en inkomstökning

med 120 milj. kr.

1 motioner och i skrivelser från bilbranschens organisationer har kritik

framförts mot detta förslag, som anses leda till samma svårigheter som motiverade

undantaget i nuvarande beskattning, nämligen att de begagnade

personbilarna kommer att försäljas vid sidan om den reguljära bilhandeln,

vilket också skulle kunna innebära att den beräknade inkomstökningen

äventyrades. 1 stället förordas antingen att nuvarande undantag från skattskyldighet

bibehålls eller att den av utredningen förordade avdragsrätten

införs.

Utskottet vill inte bestrida att det kan finnas visst fog för de farhågor

som uttalats om risker för snedvridning av bilhandeln och skattebortfall.

Frågan är emellertid av så komplicerad natur att utskottet under den korta

tid som stått till buds för behandling av propositionen inte kunnat finna någon

lösning som helt tillgodoser både de skattetekniska och de statsfinansiella

synpunkterna. Uppenbart är emellertid att varken ett undantag från

skattskyldighet eller en fiktiv avdragsrätt kan leda till den beräknade inkomstökningen.

Det finns därför anledning att närmare överväga om andra

utvägar står öppna. Från allmänt skattemässiga synpunkter är det angeläget

att en ekonomiskt så betydande marknad som handeln med begagnade

bilar kommer med i ett mervärdeskattesystem. Med hänsyn härtill förordar

utskottet ytterligare utredning och förslag i denna fråga. Med det anförda

anser utskottet sig ha besvarat yrkandena i motionerna 1:921 av herrar

Stefanson och Lundberg och II: 1175 av herr Nordgren m. fl. samt 1:925

av herr Sveningsson.

Tjänster

I fråga om beskattningen av tjänster föreslås i propositionen en betydande

utvidgning av det skattepliktiga området jämfört med vad som gäller i

fråga om den allmänna varuskatten. Till huvudsaklig del innebär detta dock

ingen ökad skattebelastning på grund av att skatten blir avdragsgill för

näringsidkarna. För den enskilde konsumenten niedtör emelleitid skatteplikten

för varutransporter, rumsuthyrning i hotellrörelse och annonsering

s. 83 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 83

eu viss merkostnad liksom för de verksamheter som utan att vara skattskyldiga

använder sig av de skattepliktiga tjänsterna. Sålunda måste exempelvis

banker, försäkringsbolag och resebyråer räkna med ökade annonskostnader.

Författningsförslaget har i vad avser tjänstebeskattningen föranlett motionsyrkanden

såväl om utökad skatteplikt som om undantag från skatteplikt.

En del av yrkandena torde vara tillgodosedda genom förslaget, men

den omständigheten att yrkandena framförts tyder på att oklarheter föreligger

i fråga om tjänstebeskattningens räckvidd. Vissa förtydliganden framstår

därför som önskvärda.

T motionerna I: 919 av herrar Harald Pettersson och Fälldin samt 11: 1168

av herrar Josefson i Arrie och Boo yrkas att det skattepliktiga tjänsteområdet

skall omfatta även insemineri n g, j o rdbe a rbetni n g och

y l b e 1 ä g g n i n g, sådd och skörd samt bokföring och revision.

Insemineringen kan ses som en varuförsäljning i kombination med transporttjänst,

men utskottet vill på denna punkt inte göra något försök till

tolkning utan förordar att frågan blir föremål för ytterligare överväganden

och eventuella förtydliganden. Detsamma gäller tjänsterna jordbearbetning

och ytbeläggning samt sådd och skörd. Syftet med författningsförslagets

uppräkning av tjänster har såvitt utskottet kunnat finna varit att försöka

täcka in alla tjänster inom exempelvis jordbruk och skogsbruk. Det

kan emellertid ifrågasättas om avverkning av växtlighet är cn lämplig beskrivning

av skörd. I detta sammanhang kan även påpekas att det är oklart

hur veterinärtjänsterna skall betraktas. Utskottet anser med hänsyn härtill

viss omarbetning av bestämningen av det skattepliktiga tjänsteområdet

önskvärd. Förslag härom bör framläggas samtidigt med övriga av utskottet

förordade ändringar.

Undantaget i fråga om bokföring och revision har inle tillkommit

för att undanröja eventuella tolkningsvårigheter utan därför att

praktiska skäl ansetts tala för att sådana tjänster inte hör vara skattepliktiga

bl. a. med hänsyn till att de ofta utförs av företagare som även utför

inte skattepliktiga tjänster. Utskottet, som delar uppfattningen att en sådan

beskattning skulle kunna leda till skattetekniska komplikationer, avstyrker

motionerna i vad de avser detta yrkande.

Till viss del kan bokföringstjänsterna bli skattepliktiga nämligen i den

mån de inryms under skatteplikten för automatisk databeha n d1

i n g. I motionerna I: 917 av herr Möller in. fl. och II: 1179 av herr Persson

i Skänninge har yrkats att sådana ekonomiska föreningar och aktiebolag

som avses i 32 § tredje stycket sparbankslagen undantas från skattskyldighet.

Syftet med yrkandet är alt från beskattningen undanta sådana

datatjänster som det av sparbankerna gemensamt bedrivna företaget Sparbankernas

dataaktiebolag (Spadab) utför åt sparbankerna. Motionärerna

åberopar att sparbankerna i flertalet fall inte är av den storleken all de

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 196S

kan ha egna dataanläggningar och därför har i nyssnämnda lagrum i sparbankslagen

intagits bestämmelser för att möjliggöra Spadabs verksamhet.

Utskottet anser det i likhet med motionärerna tveksamt om Spadabs verksamhet

bör betraktas på samma sätt som verksamheten vid de företag som

i övrigt säljer datatjänster. Å andra sidan talar vissa skäl för en beskattning.

Vid jämförelse med affärsbankernas interna dataanläggningar bör

inte förbises att Spadab får avdrag för all ingående skatt på investeringssidan.

Någon sådan avdragsrätt har inte bankerna i fråga om de interna

anläggningarna. Ett försäkringsbolag, som köper datatjänster, får betala

skatt på tjänsterna utan att ha möjlighet till skatteavlyftning. Utskottet

finner med hänsyn härtill övervägande skäl tala mot undantag i förevarande

fall. Då frågan är av ekonomisk vikt och inte närmare hunnit utredas

vill utskottet emellertid förorda att den hänskjuts till Kungl. Maj:ts förnyade

överväganden och eventuella förslag.

Beskattning av rum suthyrning i hotellrörelse har också

mött invändningar. I motionerna I: 911 av fru Hultell och fröken Stenberg

samt II: 1171 av herr Nordgren och fröken Wetterström ävensom i motionerna

1:915 av herr Lundberg och II: 1183 av herr Turesson yrkas att

rumsuthyrning skall betraktas som icke skattepliktig tjänst. De sistnämnda

motionerna innehåller också ett yrkande om att skatt inte skall utgå

på personbefordran. Detta yrkande synes ha tillkommit genom missförstånd

eftersom någon beskattning av sådana tjänster inte föreslås. Vidare

yrkas i motionerna 1:905 av herrar Bengtson och Wikberg samt II: 1164

av herr Börjesson i Glömminge in. fl. att undantag från skatteplikt skall

göras för rumsuthyrning vid turisthotell. Till stöd för yrkandena åberopas

turistnäringens trängda läge samt handels-, bostads- och lokaliseringspolitiska

skäl.

Restaurangtjänsterna är redan nu underkastade allmän varuskatt. Dessa

tjänster är till sin art renodlade konsumtionstjänster på samma sätt som

hotelltjänsterna. Med hänsyn härtill och då sistnämnda tjänster i många

fall inte kan helt särskiljas från restaurangtjänsterna finner utskottet skäl

tillstyrka förslaget om beskattning av hotelltjänsterna. Att fastställa huruvida

ett hotell är turisthotell eller ej anser utskottet uteslutet. Med det anförda

avstyrker utskottet också dessa motionsyrkanden om undantag från

skatteplikt.

I anslutning till frågan om hotell- och restaurangtjänsterna vill utskottet

också beröra beskattningen av serveringstjänster. Då skatteplikt

till allmän varuskatt infördes för sådana tjänster uttalade departementschefen

alt serveringsavgifter som debiterades särskilt icke ingår i rörelseidkarens

omsättning. Något motsvarande uttalande görs emellertid inte i

mervärdeskattepropositionen. Utskottet får därför i förtydligande syfte uttala

att mervärdeskatteförslaget inte skall anses innebära någon ändring i

beskattningen av dessa tjänster.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 85

En mera speciell fråga tas upp i motionerna 1: 928 av herrar Tistad och

Karl-Erik Eriksson samt II: 1191 av herr Öhvall m. fl. Motionärerna yrkar

undantag från skatteplikt — med bibehållen avdragsrält — för från sport

av a v 1 i d e n i likbil eller i annat för sådant ändamål avsett kommunikationsmedel.

Med hänsyn till skattens ringa ekonomiska betydelse i jämförelse med Övriga

kostnader i samband med eu traditionell begravning och på grund av

de komplikationer av skatteteknisk art som kan uppkomma avstyrker utskottet

bifall till detta yrkande.

En fråga av större räckvidd tas upp i motionerna 1:933 av herr listad

m. fl. och 11:1182 av herr Thylén in. fl. vilka förordar att utövare av

hamnrörelse skall vara skatlskyldig men hamntjänster undantagna

från skatteplikt. Vidare yrkas att svensk frihamn i beskattningshänseende

skall vara alt jämställa med utlandet.

I fråga om den sista delen av yrkandet vill utskottet endast konstatera

att det redan är tillgodosett genom mervärdeskatteprincipen. Frågan om

hamnrörelserna är däremot av mera komplicerad art.

Motionärerna anser att hamnarna inte genom en ökande ingående skattebelastning

utan någon däremot svarande avdragsrätt skall tvingas höja

hamnavgifterna. Detta skulle nämligen ställa de svenska hamnarna i ett

sämre konkurrensläge i förhållande till de i viss man konkurrerande (ivriga

nordiska hamnarna och medföra en icke avlyftbar kostnadsökning föi

importen och exporten.

Motionärerna hänvisar bl. a. till att det danska mervärdeskattesystemet

erbjuder en rätt till frivilligt inträde som skattskyldig och därmed möjlighet

till avdrags- och restitutionsrätt. Denna rätt har de danska hamnarna

begagnat sig av.

Författningsförslagets utformning innebär att hamnarna blir skattskyldiga

för vissa transporttjänster och viss uthyrningsverksamhet men att

avdragsrätten begränsas till skattepliktiga delar av hamnverksamheten.

Den väsentliga kostnadsökningen torde uppkomma i fråga om hamnarnas

anläggningsverksamhet genom att vissa av de råvaror som är obeskattade

i varuskattesystemet kommer att bli mervärdebeskattade. Med hänsyn till

att hamnverksamheten i huvudsak finansieras genom avgifter skulle kostnadsökningen

leda till icke obetydliga avgiftshöjningar. Då sådana höjningar

inte åsyftas med skatteomläggningen och det här gäller en verksamhet

som är av vikt för såväl införseln som utförseln finner utskottet

att syftet med motionerna bör tillgodoses.

Del bör enligt utskottets mening inte vara uteslutet att möjliggöra inträde

i skattesystemet för sådana verksamheter som bedöms vara av särskild

ekonomisk betydelse och som får en hög ingående skattebelastning utan

avdragsmöjlighet. Möjligheten till sådant inträde bör självfallet inte kunna

utnyttjas temporärt och inte heller av enstaka företag. En förutsätt
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1968

ning bör vara att det föreligger allmän enighet om fördelarna av ett sådant

inträde inom hela det verksamhetsområde det gäller och att inträdet inte

leder till snedvridning av konkurrensförhållandena för visst eller vissa företag

eller till en väsentligt ökad beskattning av konsumtionen. Utskottet anser

därför att Kungl. Maj :t enligt en särskild i författningen intagen bestämmelse

bör få möjlighet att under de angivna förutsättningarna meddela

bestämmelser om inträde i skattesystemet i här avsedda fall. Därigenom

bör man enligt utskottets mening ha tillgodosett inte bara det här föreliggande

motionsyrkandct utan också skapat möjligheter att tillgodose liknande

önskemål som kan komma att aktualiseras då mervärdeskatten hunnit

tillämpas en tid.

I samband med behandlingen av frågorna om undantag från skatteplikt

vill utskottet även beröra en skrivelse från Svenska tidningsutgivareföreningen.

Häri vänder man sig mot förslaget om skatt på försäljning av

annonser till allmänheten med hänvisning till att frågan om pressens

ekonomiska villkor f. n. är föremål för utredning. Föreningen hävdar alt

om inte pressen i sin helhet undantas från mervärdeskatten detta skulle på

ett avgörande sätt kunna minska dess möjligheter att fullgöra sina centrala

samhällsuppgifter.

Utskottet finner mot bakgrunden av mervärdeskatteförslagets utformning

dessa farhågor vara betydligt överdrivna. Det synes föga sannolikt

att den privata annonseringen i nämnvärd grad kommer att minska genom

en 10-procentig'' prisstegring. Det förslag som utskottet framlägger i det

följande beträffande tiden för skattens erläggande innebär en förbättring

också för dagspressens del genom att det bl.a. möjliggör en snabbare restitution

av skatten. Utskottet vill i detta sammanhang också framhålla att författningsförslaget

i fråga om andra publikationer än dagspressen fått eu sådan

utformning att det skulle innebära en skatteskärpning, som inte har

någon täckning i departementschefens uttalanden härom. För att undvika

dessa effekter synes erforderligt med vissa kompletterande avdragsbestämmelser,

så att den ingående skattebelastningen för papper in. in., som används

vid framställning av dessa publikationer, kan avlyftas. Utskottet förordar

alltså en komplettering av författningstexten i sådant syfte och förutsätter

att förslag härom kommer att framläggas till höstriksdagen.

Skattskyldigheten

Bestämmelserna om skattskyldighet avviker så till vida från vad som

gäller i fråga om den allmänna varuskatten att vissa kategorier blir skattskyldiga

endast för att de därigenom skall kunna få avlyftning av ingående

skatt. Denna från språklig synpunkt något besynnerliga konstruktion

får emellertid ses mot bakgrunden av de aktuella förutsättningarna att

införandet av mervärdeskatten inte skall innebära någon väsentlig omför
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

delning av nuvarande beskattning. I ett helt utbyggt skattesystem torde

metodiken vara mera lättbegriplig.

I övrigt är den allmänna varuskattens regler rörande skattskyldighet i

stort sett överförda till mervärdeskatteförslaget, men vissa justeringar föreslås.

Även det nu gällande undantaget från skattskyldighet för stat och

kommun, vid verksamhet för att tillgodose egna behov och vid samverkan

mellan stal och kommun i sådant syfte, har överförts till mervärdeskatten,

vilket får anses motiverat med hänsyn till att detta undantag ursprungligen

föreslogs av allmänna skatteberedningen i dess förslag till mervärdeskatt.

Dessa bestämmelser har varit föremål för kritik alltsedan de — i

syfte att från beskattningen undanta viss tvätteriverksamhet som bedrivs

i samverkan mellan stat och landsting — infördes i varuskalteförordningen.

Också nu har motioner väckts med yrkanden om att detta undanlag

bör utgå och att skattskyldighet bör gälla för offentlig

myndighet som till annan tillhandahåller skattepliktiga

varor och tjänster.

Utskottet vidhåller sin tidigare redovisade ståndpunkt att samverkan

mellan stat och landsting bör ses som ett tillgodoseende av det allmännas

gemensamma behov. De nya bestämmelserna har emellertid kompletterats

med en regel, som innebär att om här avsedd verksamhet inte uteslutande

tillgodoser egna behov verksamheten räknas som yrkesmässig till den del

den avser annat än egna behov. Utskottet anser att detta tillägg i förtydligande

syfte bör kunna begränsa kritiken mot regeln. Samtidigt bör bestämmelsen

emellertid kompletteras med den inskränkningen att den inte skall

gälla statliga transporttjänster, för att bestämmelsen inte — som påvisats

i ett par motioner — skall kunna tillämpas vid exempelvis SJ :s transporter

för domänverkets räkning.

Frågan om konsekvenserna av detta undantag har, som tidigare redovisats

i detta betänkande, tagits upp av riksdagens revisorer med utgångspunkt

från ett fall, där ett enskilt konfektionsföretag i konkurrens med

centrala beklädnadsverkstaden i Karlskrona inte fått sitt anbud antaget vid

komunikationsverkens uniformsupphandling. Företaget har havdat att dess

anbud inte antagits på grund av att beklädnadsverkstaden i enlighet med

de här behandlade bestämmelserna inte var skattskyldig till varuskatt.

Revisorerna har funnit det angeläget att föreskrifter utfärdas i syfte att

eliminera olägenheterna vid tillämpningen av dessa bestämmelser. Utskottet

biträder revisorernas uppfattning att den här avsedda friheten från

skattskyldighet för vissa statliga företag inte bör kunna påverka den statliga

upphandlingen på sätt som vederbörande företag antagit att det gjort

i det angivna fallet. Enligt utskottets mening bör emellertid förhållandet inte

rättas till genom ändring i skatteförfattningen utan genom att bestämmelserna

för den statliga upphandlingen ändras på sådant sätt, att anbuden jäm
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 Bevillningsutskottets betänkande nr A5 år 1968

förs utan hänsyn till den skattefrihet som statliga företag i vissa fall åtnjuter.

Utskottet förväntar således att en komplettering av bestämmelserna om

upphandling görs senast från och med tidpunkten för mervärdeskattens

ikraftträdande samt att förslag beträffande de statliga transporttjänsterna

framläggs till höstriksdagen. Med det anförda anser utskottet sig i berörda

del ha besvarat såväl riksdagens revisorers uttalande som motionerna

1:646 av herr Stefanson m. fl. och II: 792 av herr Berglund m. fl.,

motionerna I: 920 av herr Stefanson och II: 1176 av herr Nordgren in. fl.,

motionerna I: 904 av herrar Torsten Andersson och Dahlén samt II: 1185

av herrar Wedén och Hedlund ävensom motionerna I: 913 av herrar Gösta

Jacobsson och Enarsson samt II: 1181 av herr Söderström in. fl.

Utskottet behandlar slutligen i samband med bestämmelserna om skattskyldighet

också ett yrkande som framställs i motionerna I: 916 av herrar

Lundberg och Stefanson samt 11:1167 av herrar Jonsson och Nordgren.

Departementschefen föreslår med hänsyn hl. a. till de överväganden som

görs i fråga om jordbrukets infogande i skattesystemet, att redovisningsskyldighet

inte skall föreligga om den skattepliktiga omsättningen

under en 12-månadersperiod inte beräknas överstiga 10 00(1 kr.

Utredningen hade föreslagit att denna beloppsgräns skulle sättas till 6 000

kr. och motionärerna vill ha samma gräns för att undvika alt de okontrollerade

fritidsföretagarna ges några skattemässiga fördelar.

Utskottet vill erinra om att utredningens förslag innebar eu annan och

av lantbrukets företrädare inte accepterad schablonbeskattning av jordbrukare

och att den nu föreslagna frigränsen delvis får ses som ett led i departementschefens

lösning av denna fråga. Det bör vidare uppmärksammas att

den verksamhet som utövas av s. k. fritidsföretagare i mycket liten omfattning

är att hänföra till inkomst av rörelse. Även med den av motionärerna

förordade författningsändringen skulle således osäkerhet råda om skattskyldighet

för fritidsverksamhet skall anses föreligga eller ej.

Med hänvisning härtill avstyrker utskottet detta yrkande.

Registreringen av de skattskyldiga

Enligt lörfattningsförslaget skall skattskyldig anmäla sig till registrering

hos länsstyrelsen i det län, där hans hemortskommun är belägen. Saknar

skattskyldig hemortskommun anses Stockholm som hemortskommun. Dessa

bestämmelser överensstämmer i stort sett med vad som nu gäller i fråga om

den allmänna varuskatten och kan där anses motiverade av det nära sambandet

mellan taxering till sådan skatt och taxeringen till inkomstskatt.

Då något taxeringsförfarande inte skall gälla beträffande mervärdeskatten

finns enligt utskottets mening skäl överväga om dessa registreringsregler

bör bibehållas. Utskottet har därvid funnit att de kontrollmässiga synpunkterna

bättre skulle tillgodoses om den skattskyldige registreras i det

s. 89 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1963 89

län, där den skattepliktiga verksamheten bedrivs. Detta skulle innebära att

en fysisk person, som bor i ett län men bedriver rörelse i ett annat, registreras

där rörelsen bedrivs. Om kontroll sker länsvis och branschvis, vilket kan

förutsättas bli fallet i viss omfattning, skulle en sådan skattskyldig enligt

de föreslagna bestämmelserna inte kunna omfattas av kontrollen i det län

där verksamheten bedrivs, utan att särskilda åtgärder vidtas. Det får även

förutsättas att länsstyrelsen i det län där rörelsen bedrivs har bättre kännedom

om rörelsens art och omfattning än länsstyrelsen i det län där vederbörande

är bosatt. Utskottet förordar därför att registreringsbestämmelserna

i 19 § i författningsförslaget ändras för att tillgodose dessa synpunkter.

På grund härav föreslås vissa följdändringar i andra författningsrum.

Tiden för skattens erläggande m. in.

I propositionen föreslås som huvudregel att deklaration skall avse tvåmånadersperioder,

som börjar med jämna månader — februari—mars, april—

maj etc. — och att deklaration skall avlämnas och skatt inbetalas inom

samma tid efter periodens utgång som nu gäller i fråga om den allmänna

varuskatten, dvs. inom 18 dagar därefter.

Motionsyrkanden har med olika motivering framförts om förlängning av

tiden för deklarationsavlämnandet till 48 dagar efter redovisningsperiodens

utgång. Motionärerna har åberopat behovet av ytterligare tid med hänsyn

till att mervärdeskattedeklarationerna kommer att vara definitiva och de

skattskyldiga därför måste lägga ned större omsorg på dessa än vad de behövt

göra på de preliminära varuskattedeklarationerna som i efterhand kan

rättas genom j usteringsuppgifter. Vidare har påtalats att den korta tiden

skulle omöjliggöra ett mera rationellt utnyttjande av ADB-system och bokföringsbyråer.

Man har också pekat på erfarenheterna från det danska mervärdeskattesystemet.

I motionerna I: 912 av herrar Gösta Jacobsson och

Enarsson samt II: 1180 av herrar Söderström och Thylén framhålls att allmänna

skatteberedningen till stöd för sitt förslag att slopa den särskilda

kostnadsersättningen till de skattskyldiga bl. a. åberopat att de skattskyldiga

skulle få kompensation för sitt arbete med skatteuppbörden genom

den av beredningen förordade förlängningen av inbetalningstiden. Eftersom

departementschefen nu inte föreslår någon förlängning av denna tid anser

motionärerna att kostnadsersättning bör utgå också för skattskyldigs arbete

i fråga om mervärdeskatt och de har framställt ett alternativyrkande om

sådan ersättning. Även andra motioner innehåller yrkanden om kostnadsersättning.

Utskottet finner därför skäl att behandla dessa frågor i ett sammanhang.

Departementschefen har funnit, att om den nu utgående sammanlagda

ersättningen fördelas på antalet skattskyldiga till mervärdeskatt beloppen

blir så blygsamma att de kommer att sakna nämnvärd ekonomisk betydelse

för de skattskyldiga. Å andra sidan skulle — menar han — en uppräkning

7 Bihang till riksdagens protokoll 196S. 7 samt. Nr 45

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

av ersättningen till nuvarande genomsnittliga belopp för samtliga mervärdeskatteskyldiga

innebära en inte obetydlig utgiftsökning för statsverket. Han

anser därför någon särskild kostnadsersättning inte böra utgå utan förordar

endast att de skattskyldigas uppgifter med redovisningen av mervärdeskatten

skall bedömas som en omkostnad i rörelsen.

Utskottet delar uppfattningen att särskild kostnadsersättning inte bör

utgå med hänsyn främst till de administrativa svårigheter som ett ersättningsförfarande

skulle medföra. Skäl talar emellertid för att de skattskyldiga

på något sätt bereds kompensation för borttagandet av denna förmån.

Metoden att förlänga inbetalningstiden synes därvidlag vara en lämplig åtgärd,

eftersom den samtidigt skulle tillgodose önskemål av redovisningsteknisk

art.

Vid fastställande av inbetalningstidens längd bör hänsyn tas dels till den

nu utgående sammanlagda kostnadsersättningens storlek, dels till den genomsnittliga

räntevinst de skattskyldiga kommer att göra vid en senareläggning

av sista dag för skatteinbetalningen. Utskottet har med utgångspunkt

härifrån funnit den av utredningen föreslagna tidsfristen på 35 dagar

efter redovisningsperiodens utgång bäst svara mot dessa förutsättningar.

Önskemålet från bl. a. bankhåll om att mervärdeskatteuppbörderna bör

äga rum i jämna månader för att inte kollidera med andra skatteuppbörder

blir vid en sådan ändring bäst tillgodosett om man bibehåller det i varuskatteförordningen

tillämpade systemet med redovisningsperioder som börjar

med udda månader.

I olika motioner har också aktualiserats frågan om kortare redovisningsperioder

för bl. a. exporterande företag i syfte att möjliggöra snabbare restitution

av skatten. Samtidigt har framställts yrkanden av innebörd att länsstyrelserna

skall vara skyldiga restituera skattebeloppen inom viss tid efter

det deklarationen inkommit. Motionärerna har bl. a. hänvisat till det

ökade kapitalbehov som eljest skulle uppkomma för exportföretagen och till

att de danska skattebestämmelserna möjliggör mycket snabb restitution.

Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att inga avsevärda ekonomiska

försämringar uppstår för exportörerna eller för andra restitutionsberättigade

genom mervärdeskattens införande. För att undvika detta bör

länsstyrelserna få möjlighet att medge att deklaration får avlämnas månadsvis

i de fall då ingående skatt kontinuerligt överstiger utgående skatt med

minst 1 000 kr. varje månad. Utskottet anser däremot inte att man gagnar

de restitutionsberättigades intressen genom att fastställa viss tid inom vilken

restitution skall ske. Risken är otvivelaktigt att i så fall tiden också

kommer att utnyttjas av myndigheten. Samtidigt vill utskottet emellertid

framhålla angelägenheten av att beskattningsmyndigheterna i möjligaste

mån påskyndar handläggningen av dylika ärenden.

Vad utskottet förordat i fråga om redovisningsperioderna föranleder ändringar

i 22 § i författningsförslaget. Härigenom och genom vad utskottet

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

anfört rörande kostnadsersättningen torde följande motioner i vad de avser

dessa frågor ha blivit tillgodosedda eller besvarade, nämligen motionerna

1:904 av herrar Torsten Andersson och Dahlén samt 11:1185 av herrar

Wedén och Hedlund, I: 906 av herr Enarsson och II: 1170 av herr Lothigius

m. fl., I: 907 av herr Karl-Erik Eriksson m. fl. och II: 1192 av herr Öhvall

m. fl., I: 912 av herrar Gösta Jacobsson och Enarsson samt II: 1180 av herrar

Söderström och Thylén, I: 923 av herr Stefanson m. fl. samt II: 1173 av

herrar Nordgren och Jonsson samt I: 924 av herr Stefanson m. fl. och

II: 1177 av herr Nordgren m. fl.

Import och export

I motionerna I: 908 av herr Karl-Erik Eriksson m. fl. och II: 1190 av herrar

Öhvall och Jonsson begärs kompletterande bestämmelser i fråga om bl. a.

vissa punktskattebelagda varor. Vidare ifrågasätts om tullkredittiderna är

rätt avvägda och om kravet på säkerhet som villkor för tullkredit bör bibehållas.

Utskottet vill endast erinra om departementschefens uttalande att vissa

avvikelser från tullreglerna kan vara påkallade, exempelvis beträffande reglerna

om ställande av säkerhet för tullkredit, och att i förslaget därför intagits

ett bemyndigande för Kungl. Maj :t att meddela de närmare bestämmelser

som kan behövas. Då de av motionärerna framförda synpunkterna kan

förväntas bli i vederbörlig mån beaktade i nämnda sammanhang anser utskottet

motionerna inte böra föranleda någon åtgärd.

I motionen I: 930 av herrar Tistad och Lundström framhålls att exportbegreppet

i det danska mervärdeskattesystemet fått en sådan utformning att

varor, som tas ombord på fartyg i utrikestrafik för att ombord försäljas till

passagerare för ilandsförsel, hänförs till skattepliktig omsättning, medan

de svenska bestämmelserna uppenbarligen måste tolkas så att ombordtagande

av varor för sådant ändamål räknas som export. Motionärerna hävdar

att avsaknaden av svenska bestämmelser, som möjliggör beskattning av

försäljningen i denna gränstrafik, varit ett avgörande hinder för att få till

stånd en nordisk överenskommelse rörande provianteringsbegränsningar.

De föreslår därför att en särskild bestämmelse intas i mervärdeskatteförordningen,

enligt vilken Kungl. Maj:t bemyndigas inskränka skattefriheten i

dessa fall.

Utskottet har tidigare uttalat att problemen i den internordiska trafiken

bör lösas genom överenskommelser mellan länderna. Med hänsyn därtill biträder

utskottet motionsyrkandet och förordar en särskild bestämmelse, varigenom

Kungl. Maj :t befullmäktigas att meddela föreskrifter som inskränker

skattefriheten vid export i sådana fall då varuutförseln inte avser direkt

försäljning till köpare i utlandet. Bemyndigandet underlättar möjligheterna

att få till stånd avtal mellan de nordiska länderna om begränsningar i pro
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

vianteringen av fartyg och flygplan i internordisk trafik, men bör givetvis

inte användas ensidigt. Utskottets förslag föranleder ändringar av 1 och 18

§§ samt anvisningarna till 1 § i författningsförslaget. Härigenom torde yrkandet

i motionen I: 930 vara tillgodosett.

Yrkesfiskarna

I motionerna I: 927 av herrar Svenungsson och Helge Karlsson samt II:

1189 av herr Åberg m. fl. begärs att särskild hänsyn vid tillämpningen av

mervärdeskatteförordningen skall tas till de speciella förhållanden, som

gäller beträffande yrkesfiskarna.

Utskottet, som i andra sammanhang haft anledning att uppmärksamma

yrkesfiskarnas problem, anser inte att de av motionärerna åberopade omständigheterna

framstår som särskilt svårbemästrade när det gäller mervärdeskatten.

Det finns anledning anta att de länsstyrelser som kommer att

handlägga dessa frågor redan har tillräckliga erfarenheter beträffande de

ekonomiska formerna för yrkesfisket och att de därför kan finna praktiska

lösningar som tillgodoser dessa näringsidkares berättigade intressen utan

att riksdagen gör en särskild framställning i saken. Med det anförda avstyrker

utskottet skrivelseyrkandet i motionerna.

Information

Kravet på information i samband med mervärdeskattens införande understryks

i motionerna I: 904 av herrar Torsten Andersson och Dahlén

samt II: 1185 av herrar Wedén och Hedlund. Motionärerna yrkar därför

ökad informationsverksamhet under medverkan av vederbörande intresseorganisationer.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att departementschefen

såväl i propositionen som i andra sammanhang understrukit vikten av information

i ingångsskedet. Det får anses ligga helt i linje med vederbörande

bransch- och intresseorganisationers reguljära verksamhet att

lämna sina medlemmar erforderlig information i en fråga av denna art.

Några fasta former i detta fall för samverkan mellan de statliga organen

och intresseorganisationerna synes inte heller vara erforderliga. Utskottet

finner alltså inte motionerna till den del de behandlas av utskottet böra

föranleda någon åtgärd.

I motionerna I: 882 av herr Tistad m. fl. och II: 1137 av herr Andersson

i Örebro m. fl. betonas vikten av att förberedelserna för reformen bedrivs

med stora skyndsamhet. Motionärerna önskar att riksdagen uttalar sig för

att kvalifikationskraven på informationspersonalen inte sätts lägre än på

kontrollpersonalen.

Sistnämnda yrkande måste, såvitt utskottet kan finna, bero på en missuppfattning

av departementschefens uttalande beträffande behovet av personalförstärkningar

i initialskedet. I propositionen uttalas att länsstyrelser
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

na behöver personal för information rörande skattens utformning och

praktiska tillämpning samt för kontrollen av de skattskyldiga. Detta uttalande

skall inte tolkas som om det avser två olika personalkategorier utan

avsikten är att samma personal som i inledningsskedet behövs för informationsverksamhet,

när systemet är inarbetat, skall övergå till kontrollerande

verksamhet. Utskottet finner således inte skäl tillstyrka bifall till de här

behandlade motionsyrkandena rörande informationsverksamheten.

Vissa frågor rörande länsstyrelsernas befattning med mervärdeskatten

Utöver den extraordinära besvärsrätt, som anges i 55 § i författningsförslaget

och som avser misskrivning och liknande förhållanden samt besvärsrätt

i fråga om vite enligt taxeringsförordningens regler, får besvär

mot länsstyrelsens beslut endast anföras i fråga om beslut som avser fastsläflelse

av skatt eller beslut om eftertaxering. Samtidigt erhåller länsstyrelserna

en allmän prövningsrätt i en lång rad frågor, som kan vara

av stort intresse för den skattskyldige. Utskottet syftar närmast på de

bestämmelser som anges i 2—6 §§ i författningsförslaget och som gäller

möjligheterna att få inträda i systemet, innan de formella förutsättningarna

för skattskyldighet föreligger, rätten alt bli redovisningsskyldig även om

omsättningen ligger under 10 000 kr. per tolvmånadersperiod och vissa

andra frågor. Utan att ifrågasätta länsstyrelsernas möjligheter att tillämpa

bestämmelserna på det sätt som avses medför dock ärendenas fördelning

på de olika länsstyrelserna risker för att bestämmelserna kan komma att

tillämpas olika. För att få en så enhetlig tillämpning av bestämmelserna

som möjligt har utskottet funnit det angeläget att ett besvärsinstitut tillskapas.

Utskottet har inte tagit ställning till hur besvärsrätten bör vara

utformad men förutsätter att också denna fråga las upp till behandling i

samband med den omprövning av mervärdeskatten som utskottet förutsätter

skall ske till höstriksdagen.

I detta sammanhang behandlar utskottet ett annat spörsmål som rör

länsstyrelsernas befattning med restitutionsfrågorna, och som också bör

klargöras. På grund av att länsstyrelsen är beskattningsmyndighet vid inkomstbeskattningen

kan i åtskilliga fall den situationen uppkomma att länsstyrelsen

har skattefordringar avseende direkt skatt på ett företag, som

enligt mervärdeskattedeklaration är berättigat till restitution. I sådana

fall hör enligt utskottets mening någon utmätning inte få göras. Utskottet

har övervägt om med hänsyn härtill bör införas särskilda bestämmelser

för att skydda restitutionsrätten gentemot indrivningsåtgärder som avser

andra fordringar, men utskottet är inte berett att nu förorda några särskilda

åtgärder utan förutsätter att frågan kommer att ägnas erforderlig

uppmärksamhet. Utskottet vill dock understryka frågans principiella räckvidd.

Skyddas inte restitutionsrätten kan mervärdeskatten komma att medföra

en inte avsedd utvidgning av statens och en försämring av löntagarnas

förmånsrätt.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

Skatterevision

Enligt 28 § i författningsförslaget skall beslut om skatterevision meddelas

av länsstyrelsen, medan i övrigt bestämmelserna i taxeringsförordningen

om taxeringsrevision skall gälla i tillämpliga delar. Frågan om vem

som skall fatta beslut om skatterevision tas upp i motionerna I: 904 avherrar

Torsten Andersson och Dahlén samt II: 1185 av herrar Wedén och

Hedlund. Motionärerna yrkar att även bestämmelserna i 57 § taxeringslörordningen

skall gälla. Detta innebär att förste taxeringsintendenten i

stället för länsstyrelsen skall fatta beslut om sådan revision. Motionärerna

gör gällande att den föreslagna bestämmelsen skulle försvaga den enskildes

rättsskydd.

Med anledning härav vill utskottet framhålla att avsikten är att i länsstyrelseinstruktionen

fastställa att beslutanderätten i fråga om skatterevision

skall tillkomma chefen för mervärdeskattekontoret. Denne avses få

samma ställning som taxeringsintendent. I sak torde motionärernas yrkande

härigenom bli tillgodosett. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

i denna del.

Allmänt ombud

I propositionen föreslås att det allmännas talan vid besvär till prövningsnämnd

och högre instans skall föras av ett allmänt ombud.

Det är enligt utskottets mening tveksamt om tillskapandet av en sådan

befattningshavare är av nämnvärt värde med den utformning förslaget fått i

propositionen. Förebilden kommer uppenbarligen från bestämmelserna i

förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. Bestämmelserna

om allmänt ombud har emellertid i denna förordning en helt annan

innebörd än i mervärdeskatteförslaget. Enligt förfarandeförordningen

bär nämligen det allmänna ombudet rätt att granska beskattningsmyndighetcns

beslut i första instans och att — om han anser principerna för en

riktig och enhetlig beskattning åsidosatta — föra talan mot sådant beslut

såväl till den skattskyldiges fördel som till hans nackdel. Ombudet skall

alltså verka för en rättvis och konsekvent beskattning. Om det allmänna

ombudet, på sätt förordas i propositionen, i mervärdeskatteprocessen endast

skall fungera som det allmännas företrädare, kommer ombudet uteslutande

alt tillgodose de fiskala intressena. Det förtjänar framhållas att

motiveringen för att man vid förfarandeförordningens tillkomst ansåg att

anmärkningsförfarandet kunde slopas i fråga om punktskatterna var att

det allmänna ombudet i stället för riksrevisionsverket skulle tillvarata

det allmännas intressen. Utskottet har med det anförda inte tagit någon bestämd

ställning till frågan om det allmänna ombudets ställning i mervärdeskattesammanhang

utan endast framhållit de skillnader som kommer

att föreligga. Det finns enligt utskottets mening anledning ifrågasätta om

opaginerad Kontrollera mot PDF

95

Bevillningsutskottets betänkande nr kö år 1968

förordningen behöver innehålla bestämmelser om allmänt ombud av det

slag som bär avses. Det synes lämpligare att i stället införa bestämmelser

i länsstyrelseinstruktionen om utseende av rättegångsombud for att inte

någon förväxling av de olika ombudsfunktionerna skall uppkomma. Utskottet

förutsätter därför att också denna fråga tas upp till förnyad provning.

Restavgift

De föreslagna bestämmelserna om restavgift innebär en väsentlig skärpning

i förhållande till nu gällande bestämmelser. Utskottet kan i huvudsak

biträda uppfattningen att restavgift bör utgå så snart skatten inte betalas

i föreskriven ordning men vill förorda den ändringen att restavgift

inte skall utgå då anstånd enligt 45 § författningsförslaget beviljats på

grund av ömmande eller oförvållade omständigheter. Det synes utskottet

obilligt att under sådana omständigheter ta ut restavgift.

Enligt 47 § skall restavgift utgå om skatten inte betalas i behörig tid.

Vidare stadgas i 43 § att skatt, som fastställts genom särskilt beslut, skall

betalas inom tid som länsstyrelsen bestämmer. Om skatten i sistnämnda

fall betalas inom den av länsstyrelsen bestämda tiden har den skattskyldige

anledning anse att han betalt skatten i behörig tid. Enligt departementschefens

uttalande synes dock avsikten vara att restavgift skall utgå

även i sådant fall. Detta torde emellertid kräva ett förtydligande av författningstexten.

Utskottet förordar att förslag framläggs till höstriksdagen

beträffande de här behandlade frågorna om restavgift.

Bindande förklaring

Enligt 02 § i författningsförslaget skall riksskattenämnden kunna meddela

bindande förklaring huruvida viss varugrupp är skattephktig. Samma

befogenhet har riksskattenämnden redan nu i fråga om den allmänna varuskatten.

I motionerna I: 909 av herrar Fälldin och Axel Kristiansson samt II: 1163

av herr Boo yrkas att denna bestämmelse utgår eller ändras så att bindande

förklaring inte får meddelas om förhandsbesked i stället kan lämnas.

Motionärerna hänvisar bl. a. till att åtskilliga betydelsefulla förhandsbesked

som riksskattenämnden lämnat ändrats av regeringsrätten.

Enligt utskottet mening tyder de av motionärerna åberopade ändringarna

på att riksskattenämnden i sådana fall då tvekan kunnat föreligga valt att

lämna ett förhandsbesked i ställeL för att meddela en bindande förklaring.

Det förtjänar också erinras om att beträffande vissa ändrade förhandsbesked

riksdagen senare godkänt författningsändringar i syfte att bringa

lagstiftningen i överensstämmelse med förhandsbeskeden. Kritiken drabbar

i dessa fall indirekt mera lagstiftarna än riksskattenämnden. Utskottet

vill understryka att näringslivet är väl företrätt i nämnden. Riskerna för

opaginerad Kontrollera mot PDF

96 Bevillningsutskottets betänkande nr tö år 1968

att dess intressen skulle åsidosättas är således ringa. Det finns därför

knappast några bärande skäl för att nu vidta några ändringar i fråga

om de befogenheter som nämnden haft i fråga om den allmänna varuskatten

och som överförts till mervärdeskatten. Utskottet avstyrker alltså

dessa motioner.

Straffbestämmelserna

Enligt bestämmelserna i 66 § i författningsförslaget skall skattestrafflagen

äga motsvarande tillämpning i fråga om den som i deklaration lämnai

0likt’§ uppgift, förutsättningen för straffansvar enligt skattestrafflagen

ar emellertid alt den oriktiga uppgiften lett till frihet från skatt

eller för låg skatt. Innebörden av den föreslagna bestämmelsen i 66 g

måste följaktligen vara att straff kan utmätas om för låg skatt deklareras

men att en oriktig uppgift som leder till restitution av skatt blir strafffri,

åtminstone till den del den inte samtidigt lett till undandragande avskatt.

Straffmätningen i skattestrafflagen är också anknuten till det undandragna

beloppets storlek. Enligt utskottets mening bör någon skillnad

i Iråga om ansvar inte föreligga mellan den som genom oriktiga uppgifter

deklarerar för låg skatt och den som genom sådana uppgifter får

återbäring av skatt. Utskottet förordar således att skattestrafflagen omarbetas

i enlighet med det anförda och att förslag härom föreläggs höstriksdagen.

Utskottet vill avslutningsvis framhålla att Kungi. Maj :t i den proposition

till höstriksdagen med kompletteringar av mervärdeskatteförslaget, som utskottet

förordat, givetvis är oförhindrad att ta upp även andra frågor än dem

utskottet här aktualiserat.

I fråga om de delar av propositionen som utskottet inte tagit upp till särskild

behandling har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Utskottets hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

A) att riksdagen — med anledning av Kungi. Maj :ts proposition

nr 100 samt motionerna I: 904 och II: 1185, I: 906

och II: 1170, I: 912 och II: 1180, I: 923 och II: 1173, I: 933

och II: 1182 samt motionen I: 930 och med avslag på motionerna

I: 935 och II: 1165 ävensom motionen I: 918 — antar

de vid propositionen fogade förslagen till

1) förordning om mervärdeskatt med de ändringar att

dels 1, 2, 3, 18, 19, 22, 37, 41 och 75 §§ samt anvisningarna

till I och 19 §§ erhåller följande såsom utskottets förslag

betecknade lydelse,

s. 97 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

97

dels anvisningarna till 75 § och punkt 3 av övergångsbestämmelserna

utgår och således punkterna 4—7 av över
-

gångsbestämmelserna

(Kungl. Maj.ts förslag)

1

Mervärdeskatt erlägges enligt bestämmelserna

i denna förordning till

staten vid omsättning inom landet

och vid införsel.

(Se vidare anvisningarna.)

betecknas 3—6.

(Utskottets förslag)

l

Mervärdeskatt erlägges enligt bestämmelserna

i denna förordning till

staten vid omsättning inom landet

och vid införsel samt, när Konungen

förordnar därom, vid utförsel.

(Se vidare anvisningarna.)

2 §.

Skattskyldig är------eller 4.

Skattskyldig är------genom utförsel.

Konungen kan efter ansökan förordna

om skattskyldighet tills vidare

för omsättning av annan tjänst än

sådan som anges i 10 och 11 §§■

Har särskilda-------stycket föreligger.

Om skatt------ 58—60 §§.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

Delägare i enkelt bolag, s. k. gruvbolag

eller partrederi är skattskyldig

i förhållande till sin andel i bolaget

eller rederiet. Efter ansökan av

samtliga delägare kan länsstyrelsen

besluta att den av delägarna som

dessa föreslår tills vidare skall anses

som skattskyldig för bolagets eller

rederiets hela skattepliktiga verksamhet.

Om sådant medgivande beslutar

länsstyrelsen i det län, där

hemortskommunen är belägen för

den delägare, som föreslås såsom

skattskyldig.

I fråga --

Delägare i enkelt bolag, s. k. gruvbolag

eller partrederi, är skattskyldig

i förhållande till sin andel i bolaget

eller rederiet. Efter ansökan av

samtliga delägare kan länsstyrelsen

besluta att den av delägarna som

dessa föreslår tills vidare skall anses

som skattskyldig för bolagets eller

rederiets hela skattepliktiga

verksamhet.

konkursboet skattskyldigt.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)

18 §.

Skattskyldig som-------ingående skatt.

Avdragsrätt föreligger-------yrkesmässig verksamhet.

Föreligger skattskyldighet-------medför skattskyldighet.

Konungen kan förordna om undantag

från avdragsrätt för ingående

skatt som belöper på utförsel för

vilken skatt skall erläggas enligt förordnande

som avses i 1 §.

19

Skattskyldig som icke är undantagen

från redovisningsskyldighet enligt

6 § första stycket skall anmäla

sig för registrering hos länsstyrelsen

i det län, där hans hemortskommun

är belägen.

Skattskyldig som icke är undantagen

från redovisningsskyldighet enligt

6 § första stycket skall anmäla

sig för registrering hos länsstyrelsen

i det län, där den verksamhet drives

som anmälan avser.

Anmälan för---särskild verksamhet.

Anmälan göres---två veckor.

Om verkställd---den skattskyldige.

För att-----för registrering.

(Se vidare anvisningarna.)

22 §.

Skattskyldig som icke är undantagen

från redovisningsskyldighet enligt

6 § första stycket skall utan anmaning

lämna uppgift (deklaration)

för mervärdeskatt för varje verksamhet

för vilken han blivit särskilt

registrerad. Deklaration lämnas för

varje redovisningsperiod under vilken

verksamheten bedrives. Redovisningsperiod

omfattar två kalendermånader.

Redovisningsperioder är

februari och mars, april och maj,

juni och juli, augusti och september,

oktober och november samt december

och januari.

När särskilda skäl föreligger kan

länsstyrelsen i fråga om viss skattskyldig

besluta alt redovisningsperioderna

tills vidare skall vara pe
-

Skattskyldig som icke är undantagen

från redovisningsskyldighet enligt

6 § första stycket skall utan anmaning

lämna uppgift (deklaration)

för mervärdeskatt för varje verksamhet

för vilken han blivit särskilt

registrerad. Deklaration lämnas för

varje redovisningsperiod under vilken

verksamheten bedrives. Redovisningsperiod

omfattar två kalendermånader.

Redovisningsperioder är

januari och februari, mars och april,

maj och juni, juli och augusti, september

och oktober samt november

och december.

Kan det antagas att ingående skatt

för viss skattskyldig regelmässigt

kommer att överstiga utgående skatt

med minst 1 000 kronor varje månad

s. 99 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

99

(Kungl. Maj:ts förslag)

rioderna februari—maj, juni—september

och oktober—januari eller att

redovisningsperiod tills vidare skall

utgöra halvt eller helt kalenderår.

Deklaration skall lämnas till länsstyrelsen

i det län, där den skattskyldige

registrerats, senast den 18 i månaden

närmast efter utgången av

den redovisningsperiod som deklarationen

avser eller, när redovisningsperioden

utgör halvt eller helt kalenderår,

den 18 i andra månaden efter

utgången av redovisningsperioden.

Om synnerliga skäl föreligger

kan Konungen eller myndighet som

Konungen bestämmer medge att

skattskyldig eller grupp av skattskyldiga

får lämna deklaration senare

än som nu nämnts.

Deklaration skall-------

Efter anmaning--------i

Bestämmelserna i------

(Utskottets förslag)

kan länsstyrelsen besluta att redovisningsperiod

tills vidare skall vara en

kalendermånad. När särskilda skäl

föreligger kan länsstyrelsen för viss

skattskyldig besluta att redovisningsperioderna

tills vidare skall vara

perioderna januari—april, maj—- augusti och september—december

eller att redovisningsperiod tills vidare

skall utgöra halvt eller helt kalenderår.

Deklaration skall lämnas till länsstyrelsen

i det län, där den skattskyldige

registrerats, senast den 5 i andra

månaden efter utgången av den

redovisningsperiod som deklarationen

avser. Om synnerliga skäl föreligger

kan Konungen eller myndighet

som Konungen bestämmer medge att

skattskyldig eller grupp av skattskyldiga

får lämna deklaration senare

än som nu nämnts.

fastställt formulär.

• deklarationsskyldig.

för mervärdeskatt.

37

Beslut om fastställelse av skatt

meddelas av länsstyrelsen i det län,

där den skattskyldige är registrerad

eller, om han icke är registrerad, där

hans hemortskommun är belägen.

41

Beslut om efterbeskattning meddelas

av länsstyrelsen i det län där den

skatt skyldige är registrerad eller, om

han icke är registrerad, där hans

hemortskommun är belägen.

§•

Beslut om fastställelse av skatt

meddelas av länsstyrelsen i det län,

där den skattskyldige är registrerad

eller, om han icke är registrerad, där

han bort vara registrerad.

§•

Beslut om efterbeskattning meddelas

av länsstyrelsen i det län där den

skattskyldige är registrerad eller, om

han icke är registrerad, där han bort

vara registrerad.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

75 §.

Beteckning i----icke anges. Beteckning i---icke anges.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 1

Vad som------—---

Begränsningen till omsättning inom

landet innebär att mervärdeskatt

icke utgår vid export. Se vidare

punkt 4 av anvisningarna till 2 §.

till 2 §.

Mervärdeskatt utgår icke vid export

om Konungen ej särskilt förordnat

att skatt skall erläggas. Se vidare

punkt 4 av anvisningarna till 2 §.

till 19 §.

Skattskyldig anses driva verksamhet

i det län, där verksamhetens styrelse

har sitt säte eller, om säte för

verksamheten ej bestämts eller styrelse

ej finnes, där verksamheten

drives från fast driftställe eller, om

sådant driftställe ej finnes, där den

skattskyldige är bosatt.

till 75 §.

Saknar skattskyldig hemortskommun

enligt 66 § kommunalskattelagen

anses Stockholm som hemortskommun.

2) förordning om ändrad lydelse av 19 § taxeringsförordningen

den 23 november 1956 (nr 623),

3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen

den 1 juni 1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden

erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor;

B) att riksdagen i anledning av motionerna I: 904 och It:

1185, I: 908 och II: 1190, I: 917 och II: 1179, I: 919 och II:

1168, I: 921 och II: 1175, I: 927 och II: 1189, I: 931 och II:

1186, 1:934 och II: 1169 samt motionen 1:925 i skrivelse

till Kungl. Maj :t begär ytterligare utredning och förslag till

1968 års höstriksdag i enlighet med vad utskottet ovan förordat

;

s. 101 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr k5 år 1968 101

C) att riksdagen avslår följande motioner, nämligen

1) motionerna I: 129 och II: 169

2) motionerna I: 385 och II: 488

3) motionerna I: 391 och II: 479

4) motionerna I: 630 och II: 825, i vad desamma behandlas

i detta betänkande,

5) motionerna I: 633 och II: 795, i vad desamma behandlas

i detta betänkande,

6) motionerna I: 646 och II: 792

7) motionerna I: 652 och II: 814

8) motionerna I: 654 och II: 801

9) motionerna I: 882 och II: 1137

10) motionerna I: 903 och II: 1184

11) motionerna I: 904 och II: 1185, i vad desamma hänvisats

till bevillningsutskottet,

12) motionerna I: 905 och II: 1164

13) motionerna I: 906 och II: 1170

14) motionerna I: 907 och II: 1192

15) motionerna I: 908 och II: 1190

16) motionerna I: 909 och II: 1163

17) motionerna I: 910 och II: 1162

18) motionerna I: 911 och II: 1171

19) motionerna I: 912 och II: 1180

20) motionerna I: 913 och II: 1181

21) motionerna I: 914 och II: 1174

22) motionerna I: 915 och II: 1183

23) motionerna I: 916 och II: 1167

24) motionerna I: 917 och II: 1179

25) motionerna I: 919 och II: 1168

26) motionerna I: 920 och II: 1176

27) motionerna I: 921 och II: 1175

28) motionerna I: 922 och II: 1172

29) motionerna I: 923 och II: 1173

30) motionerna I: 924 och II: 1177

31) motionerna I: 926 och II: 1178

32) motionerna I: 927 och II: 1189

33) motionerna I: 928 och II: 1191

34) motionerna I: 929 och II: 1188

35) motionerna I: 931 och II: 1186

36) motionerna I: 932 och II: 1187

37) motionerna I: 933 och II: 1182

38) motionerna I: 934 och II: 1169

39) motionen I: 925

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

40) motionen 1: 930

41) motionen II: 320

42) motionen II: 819

43) motionen II: 821

44) motionen II: 1166

i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört och hemställt;

D) att riksdagens revisorers berättelse, i vad den behandlas

i detta betänkande, måtte anses besvarad genom vad utskottet

ovan anfört.

Stockholm den 17 maj 1968

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Yngve Nilsson (h),

Stefanson (fp), Sundin (ep), Wärnberg* (s), Tage Johansson (s), Gösta

Jacobsson (h), Lundström (fp), Paul Jansson (s) och Arne Pettersson (s);

samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (h), Brandt (s),

Vigelsbo (ep), fru Nettelbrandt (fp), herrar Forsberg (s), Kristenson (s),

Boo (ep), Carlstein (s), Larsson i Umeå (fp) och Wiklund i Härnösand (s).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Särskilda yttranden

1) av herrar Yngve Nilsson (h), Stefanson (fp), Sundin (ep), Gösta

Jacobsson (h), Lundström (fp), Magnusson i Borås (h), Vigelsbo (ep),

fru Nettelbrandt (fp), herrar Boo (ep) och Larsson i Umeå (fp), som anfört

följande:

»Från vårt håll har vid åtskilliga tillfällen framhållits att en övergång

från den nuvarande omsättningsskatten till mervärdeskatt är en betydelsefull

skattepolitisk åtgärd. Vi beklagar dock att den samlade skattereform

vi länge krävt ej tillkommit i samband med denna önskvärda omläggning

av den generella indirekta beskattningen. När allmänna skatteberedningen

i juni 1964 förordade införande av mervärdeskatt ingick detta förslag som

en del i ett större skattepolitiskt reformprogram.

Beträffande vår bedömning av det ekonomiska läget och den därmed

förknippade frågan om tidpunkten för den s. k. allmänna arbetsgivaravgiftens

ikraftträdande hänvisar vi till bl. a. bevillningsutskottets betänkande

1968:44.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968 103

Skilda motioner såväl vid riksdagens början som med anledning av mervärdeskattepropositionen

har klargjort vår inställning till punktskatter och

den särskilda energiskatten. De punktskatter som ej har en social eller

medicinsk motivering eller som används för finansiering av vägar m. m.

samt energiskatten bör enligt vår mening avvecklas i samband med den

fortsatta reformering av skattesystemet, som vi uttalat oss för.

De betydande olägenheter, som är förknippade med flertalet punktskatter,

har utförligt belysts både av 1952 års kommitté för indirekt beskattning

och av allmänna skatteberedningen samt i de föreliggande motionerna.

Punktskatterna är socialt orättvisa. För den med stora inkomster spelar de

ringa roll; för den som har små inkomster och ändå vill köpa en punkt - skattebelagd vara kan de vara ett avgörande hinder. De verkar konkurrenssnedvridande.

Valet av de varor som punktskattebelagts har, vilket ligger

i sakens natur, skett med ett stort mått av godtycke. Punktskatterna leder i

många fall till ett betydande administrativt krångel. I flera fall — kanske

mest påtagligt i fråga om guldsmedsskatten — förekommer i lämpligen

stor omfattning en illegal handel, som försätter de lojala företagarna i en

mycket svår ställning.

Också i fråga om energiskatten förordade skatteberedningen en avveckling

varvid i stället skulle införas en beskattning av elkraft och bränsle

inom mervärdeskattens ram. Energiskatten verkar snedvridande på valet

mellan energikrävande och icke energikrävande produktionsmetoder. Genom

att något utjämningsskatteförfarande ej tillämpas vid gränserna är energiskatten

en pålaga som diskriminerar svenska företag som arbetar i internationell

konkurrens.

De synpunkter som här kortfattat redovisats, klargör varför såväl flertalet

punktskatter som energiskatten enligt vår uppfattning bör avvecklas

i samband med en fortsatt reformering av skattesystemet.

Utskottet förordar förtydligande anvisningar beträffande undantaget från

skatteplikt för konstverk samt ytterligare överväganden rörande beskattningens

utformning i detta avseende. Departementschefen föreslog i propositionen

en ordning som innebär att endast privat försäljning av konst från

egen ateljé undantas från skatteplikt. Från vårt håll förordades att man

generellt skulle hänföra konstnärers försäljning av egna konstverk till

verksamhet som faller utanför mervärdeskattens ram. Allmänna skatteberedningen

ansåg på sin tid att praktiska skäl talar för en sådan lösning. Utredningen

har sedan vid sin tekniska översyn följt skatteberedningens linje

i denna fråga. Vid de ytterligare överväganden av denna fråga, som utskottet

förordar, bör de synpunkter, som framförts från vårt håll liksom från

allmänna skatteberedningen, vara vägledande.

I motioner från vårt håll har vid flera tillfällen — även i anledning av

propositionen om mervärdeskatt — betonats vikten av att reglerna om skattskyldighet

vid den indirekta beskattningen utformas så att konkurrens
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1968

neutralitet uppnås mellan stat och kommuner å ena sidan och enskilda

företag å den andra. En väg som anvisats för att nå denna konkurrensneutralitet

har varit att införa skattskyldighet för offentlig myndighet ocli

affärsdrivande verk vid varje tillhandahållande av skattepliktiga varor och

tjänster. Riksskattenämnden skulle sedan kunna ges befogenhet att för vissa

fall göra undantag från denna skattskyldighet. Utskottet avvisar denna metod

och förordar en annan lösning. De statliga upphandlingsbestämmelserna

föreslås ändrade på sådant sätt, alt anbuden jämförs utan hänsyn till den

skattefrihet som statliga företag i vissa fall åtnjuter. De störningar i konkurrensen,

som kan uppstå i fall då ett ej skattskyldigt statligt eller kommunalt

företag tillhandahåller skattepliktiga varor och tjänster åt landsting

och kommuner, undgås dock ej med den av utskottet förordade lösningen.

Fortsatt uppmärksamhet bör därför ägnas denna fråga.

Riksskattenämndens befogenhet att utfärda s. k. bindande förklaring utvidgades

1965. Genom förordningen om mervärdeskatt vidgas området för

denna befogenhet att på eget initiativ och i obegränsad omfattning meddela

sådan förklaring. Tillämpningen efter 1965 visar, att risker kan finnas för

inskränkning i riksdagens lagstiftningsrätt. Det är angeläget att riksskattenämndens

befogenheter i dessa avseenden ges en klar begränsning till gagn

för dess huvuduppgift att främja en enhetlig taxering.»

2) av herrar Stefanson (fp), Siindin (ep), Vigelsbo (ep), Boo (ep) och

Larsson i Umeå (fp), som anfört följande:

»Starka lokaliseringspolitiska skäl och dessutom turismens betydelse för

betalningsbalansen talar för undantag från skatteplikt när det gäller rumsuthyrning

i turisthotell. De svårigheter som kan finnas att särskilja dessa

tjänster från övriga samt att låta ett sådant skatteundantag gälla endast

turisthotellen bör dock kunna få en tillfredsställande lösning. Eftersom

det finns skäl som talar för en utredning av dessa gränsdragningsproblem

vill vi för närvarande inte yrka på lagstiftning. Frågan bör därför bli föremål

för en omprövning i särskild ordning. Det är särskilt motiverat med

tanke på det utomordentligt svåra läge som turistbranschen har i den internationella

konkurrensen. Dessutom är turistnäringen av stor betydelse inom

det s. k. norra stödområdet. Inom vissa kommuner är den ett väsentligt

näringsfång och avgörande från sysselsättnings- och försörjningssynpunkt

för människorna.»

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1968:294 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till förordning om mervärdeskatt, m. m. jämte motioner. a1 i texten