Skrivelse till Kungl. Maj :t begär att Kungl. Maj :t med förtur utreder och framlägger förslag om avskaffande av skatteplikten för folkpensioner, samt 2) antar följande a) Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
1968-05-21 · 41 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 41 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1968:47, Skrivelse till Kungl. Maj :t begär att Kungl. Maj :t med förtur utreder och framlägger förslag om avskaffande av skatteplikten för folkpensioner, samt 2) antar följande a) Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968
1
Nr 47
Bevillningsutskottets betänkande angående beräkning av bevillningarna
för budgetåret 1968/69, m. m. jämte motioner.
Jämlikt § 40 riksdagsordningen avger bevillningsutskottet härmed förslag
till beräkning av de särskilda bevillningarnas belopp för budgetåret
1968/69 vid tillämpning av gällande eller vid innevarande års riksdag fastställda
grunder.
På sätt framgår av det vid årets statsverksproposition fogade utdraget av
statsrådsprotokollet över finansärenden för den 3 januari 1968 (Bilaga 1
till statsverkspropositionen 1968: Finansplanen) har chefen för finansdepartementet
nämnda dag underställt Kungl. Maj :ts prövning finansplan och
beräkning av inkomster för budgetåret 1968/69 jämte därmed sammanhängande
frågor. Departementschefen har därvid anmält riksrevisionsverkets
skrivelse den 11 december 1967 med inkomstberäkning för nämnda
budgetår.
I en den 19 april 1968 dagtecknad proposition, nr 125, angående komplettering
av riksstatsförslaget för budgetåret 1968/69 m. m. har Kungl. Maj :t
bl. a. föreslagit riksdagen besluta, att statlig inkomstskatt för skattskyldig,
som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt, skall
ingå i preliminär skatt för budgetåret 1968/69 med 100 procent av grundbeloppet.
Propositionen nr 125 har i här berörd del hänvisats till bevillningsutskottet
och i övrigt till statsutskottet.
Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen
A) de likalydande motionerna I: 963 av herr Bengtson m. fl. och II: 1222
av herr Hedlund m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen beslutar
a) att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om att finanspolitiska åtgärder
— i första hand ett uppskov med ikraftträdandet av den löneskatt som
den nya arbetsgivaravgiften utgör — planeras och förslag i enlighet med
vad i motionerna anförts föreläggs riksdagen under hösten 1968, om betydande
arbetslöshet och svagt kapacitetsutnyttjande inom näringslivet då
bedömes komma att råda även under vinterhalvåret 1968/69,
b) att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära åtgärder i syfte att åstadkomma
en stabil ekonomi, inriktad på att främja full sysselsättning, en förbättring
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 47
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968
av låginkomstgruppernas ställning, ekonomisk tillväxt och att hejda prisstegringarna
med utgångspunkt från vad som anförts i motionerna;
B) de likalydande motionerna I: 964 av herr Dahlén in. fl. och II: 1224
av herr Wedén in. fl. i vilka framställts samma yrkanden som de under A)
redovisade.
De ovan redovisade motionerna har hänvisats till bevillningsutskottet såvitt
de avser skattepolitiken och i övrigt till bankoutskottet.
Till behandling i detta sammanhang har utskottet upptagit följande v i d
riksdagens början väckta motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna 1:175 av herr Holmberg m. fl. och II: 230
av herr Bohman m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen
1) i skrivelse till Kungl. Maj :t begär att Kungl. Maj :t med förtur utreder
och framlägger förslag om avskaffande av skatteplikten för folkpensioner,
samt
2) antar följande
a) Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 65 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i nämnda
lag skall införas en ny paragraf, benämnd 48 a §, av nedan angiven lydelse.
48 a §.
Vad i 48 § 2 mom. stadgas skall icke gälla skattskyldig fysisk person,
som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret och som enligt
lag 25 maj 1962 om allmän försäkring är berättigad till ålders- eller förtidspension
(eller sjukbidrag) eller vars make är berättigad till sådan förmån.
Denne äger att å den i hemortskommunen taxerade inkomsten åtnjuta
kommunalt ortsavdrag på sätt nedan sägs.
Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans
med andra maken, åtnjuter, därest endast en av makarna är pensionär som
i första stycket sagts, kommunalt ortsavdrag med 6 400 kronor.
Därest sammanlevande makar båda är pensionärer enligt ovan, åtnjutes
kommunalt ortsavdrag med 8 000 kronor.
Gift skattskyldig, som under beskattningsåret icke levt tillsammans med
andra maken, ävensom ogift skattskyldig (varmed jämställes änka, änkling
eller frånskild) äger, därest han haft hemmavarande barn under 16 år,
likaledes åtnjuta kommunalt ortsavdrag med 8 000 kronor.
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968
Annan skattskyldig än i andra, tredje eller fjärde stycket sagts äger åtnjuta
kommunalt ortsavdrag med 4 000 kronor.
Bestämmelser om ortsavdrag enligt 48 § 2 mom. skola i tillämpliga delar
avse jämväl avdrag enligt 48 a §.
65 §.
Fråga, huruvida skattskyldig är ålders- eller förtidspensionär och huruvida
skattskyldig haft barn eller icke eller om barn är att räkna såsom
hemmavarande eller icke, liksom ock fråga om barns ålder skall bedömas
efter förhållandena den 1 november året näst före taxeringsåret. Med barn
avses jämväl styvbarn ävensom adopterat barn. Barn, som bor hos sina föräldrar,
skall, såvitt avser föräldrarnas rätt till avdrag enligt 46 § 2 mom.
första stycket vid 3) och 46 § 3 mom. ävensom ortsavdrag, anses som hemmavarande
endast hos den ena av dem.
I fråga — — — följande beskattningsåret.
De för — ---före taxeringsåret.
Har eljest---— för taxeringen.
De för---- haft barn.
(Se vidare anvisningarna.)
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969, dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1969 års taxering samt i fråga om eftertaxering
för år 1969 eller tidigare år.
b) Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 8 § och 10 § 1 mom. förordningen den 26
juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 8 § och 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli
1947 om statlig inkomstskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
8 §•
Skattskyldig fysisk---statligt ortsavdrag. Vad i 48 § 2 och 3 inom.,
48 a § samt 49 § kommunalskattelagen stadgas angående kommunalt ortsavdrag
skall äga motsvarande tillämpning beträffande statligt ortsavdrag.
10 §.
1 mom. Statlig inkomstskatt---angivna grundbelopp.
För skattskyldig, som åtnjuter statligt ortsavdrag med belopp, som beräknats
med ledning av 48 § 2 mom. andra eller tredje stycket kommunalskatte
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968
lagen eller 48 a § andra, tredje eller fjärde stycket samma lag och som
varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgör
grundbeloppet:
när den---beskattningsbara inkomsten;
när den ---65 % av återstoden.
För annan---— 65 % av återstoden.
Ändå att--— denna inkomstdel.
Med familjestiftelse---ekonomiska intressen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969, dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1969 års taxering samt i fråga
om eftertaxering för år 1969 eller tidigare år.
II) de likalydande motionerna 1:262 av fröken Stenberg m. fl. och
II: 332 av fröken Wetterström m.fl, i vilka hemställts, att riksdagen beslutar
att i avvaktan på slutförandet av den pågående utredningen av frågan
om familj ebeskattningen generellt sänka skattesatserna för ensamstående
med en procentenhet vid den statliga inkomstbeskattningen på sätt i motionerna
närmare utvecklats;
III) de likalydande motionerna I: 379 av herr Gösta Jacobsson in. fl. och
II: 487 av herr Nordgren m. fl, i vilka hemställts, att riksdagen beslutar att
hos Kungl. Maj :t göra framställning om en förutsättningslös och allsidig
utredning rörande skattesystemets verkningar i olika hänseenden framför
allt med avseende på samhällsekonomin;
IV) de likalydande motionerna I: 392 av herr Werner och II: 473 av herr
Hermansson m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen
1) antar följande
Förslag
till
förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577)
om statlig förmögenhetsskatt
Härigenom förordnas, att 11 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om
statlig förmögenhetsskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
11 §•
1 mom. Statlig förmögenhetsskatt---familjestiftelse utgöra:
när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 150 000 kronor:
en procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger
100 000 kronor;
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968
när den beskattningsbara förmögenheten överstiger
ISO 000 men icke 200 000 kr.: 500 kr. för 150 000 och 1,5 % av återstoden;
200 000 » i» 400 000 » : 1250 » » 200 000 »> 2 % » » ;
400 000 * » 1 000 000 i) : 5 250 » »> 400 000 » 2,5 % » » ;
1 000 000 kr. : 20 250 » » 1 000 000 » 3 % » »
2) i skrivelse till Kungl. Maj :t begär utredning angående i motionerna
förordade förändringar av den direkta statsbeskattningen,
3) i skrivelse till Kungl. Maj :t begär att reklamutredningen genom tillläggsdirektiv
får i uppdrag att utarbeta förslag till en stark begränsning av
rätten till avdrag för reklamutgifter;
V) de likalydande motionerna I: 630 av herrar Bengtson och Dahlén
samt II: 825 av herrar Wedén och Hedlund, i vilka hemställts, att riksdagen
1) anhåller om förslag till en allmän skattereform innefattande
a) särskilda lättnader beträffande den direkta inkomstskatten för låginkomstgrupperna
— inte minst folkpensionärerna — samt lättnader i marginalskatterna
med särskilt beaktande av inflationen,
b) fortsatt reformering av den direkta beskattningen, innebärande bl. a.
en utrensning av vissa punktskatter;
2) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller att undersökningar kommer till
stånd rörande metoder att undvika inflationens skattehöjande verkningar
samt att förslag i anledning härav föreläggas riksdagen;
VI) de likalydande motionerna 1: 633 av herr Holmberg m. fl. och II: 795
av herr Bohman in. fl., i vilka hemställts, att riksdagen
1) antar följande
Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 48 § 2 mom. kommunalskattelagen skall erhålla
följande ändrade lydelse.
48 §.
2 mom. Skattskyldig fysisk---nedan sägs.
Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans
med andra maken, åtnjuter kommunalt ortsavdrag med 4 800 kronor.
Gift skattskyldig ---— stycke sägs.
Annan skattskyldig än i andra eller tredje stycke sägs (ensamstående)
äger åtnjuta kommunalt ortsavdrag med 2 400 kronor.
Har skattskyldig---tiotal kr-onor.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969, dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola gälla i fråga om 1969 års taxering samt i fråga om eftertaxering
för år 1969 eller tidigare år.
2) antar följande
Förslag
till
förordning om ändrad hjdelse av 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947
(nr 576) om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr
576) om statlig inkomstskatt skall erhålla följande ändrade lydelse.
10 §.
1 mom. Statlig inkomstskatt----angivna grundbelopp.
För skattskyldig---beskattningsbara inkomsten;
när den beskattningsbara inkomsten överstiger
12 000 men icke 18 000 kr.: 1 200 kr. för 12 000 kr. och 14 % av återstoden
18 000
»
»
24 000
»
2 040
»
»
18 000
»
»
21 %
»
)>
24 000
»
»
30 000
»
3 300
»
24 000
»
»
30 %
»
»
30 000
»
»
40 000
»
5 100
»
»
30 000
»
»
40 %
»
»
40 000
»
»
60 000
»
9 100
»
»
40 000
»
»
48 %
»
»
60 000
»
»
100 000
»
18 700
»
»
60 000
»
»
54 %
»
»
100 000
»
»
150 000
»
40 300
»
»
100 000
»
»
59 %
»
»
150 000 kr.
69 800
»
»
150 000
»
»
65 %
»
)>
För annan---beskattningsbara inkomsten;
när den beskattningsbara inkomsten överstiger
6 000 men icke 9 000 kr.: 600 kr. för 6 000 kr. och 14 % av återstoden
9 000
»
»
12 000
» : 1 020
»
»
9 000
»
»
21 %
»
»
12 000
»
»
15 000
» : 1 650
»
»
12 000
»
»
27 %
»
»
15 000
»
»
20 000
» : 2 460
»
»
15 000
»
»
31 %
»
»
20 000
»
»
25 000
» : 4 010
»
»
20 000
»
»
36 %
»
»
25 000
»
»
30 000
» : 5 810
»
»
25 000
»
»
40 %
»
»
30 000
)>
»
40 000
» : 7 810
»
»
30 000
»
»
44 %
»
»
40 000
»
»
60 000
» : 12 210
»
»
40 000
»
»
49 %
»
»
60 000
»
»
100 000
» : 22 010
»
»
60 000
»
)>
54 %
»
»
100 000
»
»
150 000
» : 43 610
»
»
100 000
»
»
59 %
»
»
150 000 kr.
73 110
»
»
150 000
»
»
65%
»
»
Ändå att -
—
— denna inkomstdel.
Med familjestiftelse —--ekonomiska intressen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969; dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola gälla i fråga om 1969 års taxering samt i fråga
om eftertaxering för år 1969 eller tidigare år.
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968 7
3) i skrivelse till Kungl. Maj :t begär, att Kungl. Maj :t
a) förelägger 1968 års höstriksdag förslag rörande indexreglering av ortsavdrag
och av skatteskiktsgränser inom de statliga inkomstskatteskalorna,
b) tillsätter en allsidigt sammansatt utredning med uppdrag att göra en
skyndsam översyn av allmänna skatteberedningens betänkande rörande ett
nytt skattesystem och framlägger härav föranledda förslag;
VII) de likalydande motionerna 1:651 av herr Sundin samt It: ;t-68 av
herrar Boo och Dahlgren, i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl Maj :t anhåller om skyndsam utredning och förslag angående införande
av ett särskilt schablonavdrag vid taxeringen till kommunal inkomstskatt
motsvarande det nu gällande avdraget för kommunalutskylder vid den
statliga beskattningen i enlighet med vad i motionerna anförts;
VIII) motionen II: 20 av herr Sjöholm m.fl., i vilken hemställts, att riksdagen
beslutar att hos Kungl. Maj :t begära utredning och förslag till sådana
ändrade beskattningsregler att utgående folkpensionsbelopp blir skattefria;
IX) motionen II: 484 av herrar Lindberg och Persson i Heden, i vilken
hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om skyndsam
utredning och förslag angående fragan om skattefrihet för folkpension i
enlighet med vad i motionen framhållits;
X) motionen 11:594 av herrar Carlstein och Fagerlund, i vilken hemställts,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om särskild deklarationsblankett
för inkomsttagare med enbart folkpension och kommunalt
bostadstillägg som inkomstkälla.
Det ovan under III 2) framställda yrkandet har i vad det avser översyn av
arvsbeskattningen samt ändrad utformning av mark- och aktievinstbeskattningen
redan behandlats av riksdagen (BeU 1968: 19 och 43), medan yrkandet
i vad det avser införandet av ett effektivt kontrollsystem för att motverka
skattefusk kommer att prövas av utskottet under höstriksdagen i samband
med behandling av motioner angående rättssäkerheten vid beskattningen
in. m. Det under III) 3) framställda yrkandet har också redan behandlats
av riksdagen (BeU 1968: 34). Yrkandena under V) b) och VI) 3) b) i vad de
avser indirekt beskattning har behandlats av utskottet i dess betänkande
1968:45 angående införande av mervärdeskatt.
Statsverkspropositionen
I det i statsverkspropositionen intagna förslaget till beräkning av inkomsterna
på driftbudgeten under budgetåret 1968/69 är bevillningarna i överensstämmelse
med departementschefens förslag beräknade till följande belopp:
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968
Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:
Skatt på inkomst och förmögenhet m. m.
Kupongskatt ........................
Utskiftningsskatt och ersättningsskatt..
Skogsvårdsavgifter ..................
Bevillningsavgifter för särskilda förmåner
och rättigheter ................
Arvsskatt och gåvoskatt..............
Lotterivinstskatt ....................
Stämpelskatt och stämpelavgift ......
Automobilskattemedel:
Fordonsskatt........................
Bensin- och brännoljeskatt............
Allmän arbetsgivaravgift ..............
Tullar och acciser:
Tullmedel ..........................
Allmän varuskatt....................
Mervärdeskatt ......................
Särskilda varuskatter ................
Omsättningsskatt på motorfordon......
Tobaksskatt ........................
Rusdrycksförsäljningsmedel av partihandelsbolag
........................
Rusdrycksförsäljningsmedel av detaljhandelsbolag
......................
Skatt på sprit.......................
Skatt på vin ........................
Skatt på malt- och läskedrycker......
Energiskatt ........................
Särskild skatt på motorbränslen ......
Investeringsavgift ..................
Postverket (överskott) ................
14 650 000 000
12 000 000
1 000 000
10 200 000
3 500 000
200 000 000
95 000 000
205 000 000
1 000 000 000
1 800 000 000
880 000 000
4 760 000 000
2 000 000 000
415 000 000
350 000 000
1 550 000 000
25 000 000
50 000 000
1 980 000 000
205 000 000
350 000 000
900 000 000
220 000 000
1 000 000
15 176 700 000
2 800 000 000
240 000 000
13 686 000 000
5 000 000
Beträffande liksstatsförslagets inkomstsida i övrigt och beräkningen av
de särskilda inkomsttitlarna hänvisar utskottet till bilaga 3 till Finansplanen.
De närmare detaljerna i inkomstberäkningen framgår av riksrevisionsverkets
inkomstberäkning (Bilaga 2 till Finansplanen). Riksrevisionsverket
har vidare gjort vissa beräkningar av statsinkomsterna under budgetåren
1969/70 1972/73 (Bilaga 2 till Finansplanen, s. 119). Departementsche
fens
beräkning av de särskilda inkomsttitlarna framgår av Finansplanen
s. 39 ff.
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968
9
Kompletteringspropositionen
I prop. 1968: 125 har föreslagits ny beräkning av vissa inkomsttitlar.
Riksrevisionsverket har enligt gällande instruktion i skrivelse den 4 april
1968 avlämnat förslag till förnyad beräkning av statsverkets inkomster för
budgetåret 1968/69. Därvid har ämbetsverket liksom under tidigare år från
vederbörande myndigheter infordrat nya beräkningar av inkomsterna under
budgetåret 1968/69 på de större inkomsttitlarna ävensom beträffande
vissa speciellt konjunkturkänsliga inkomsttitlar. Riksrevisionsverkets redogörelse
för de nya beräkningarna av olika inkomsttitlar återfinns i bil. 5
s. 3 ff. i propositionen.
Departementschefen redogör för sina bedömningar av budgetutvecklingen
1967/68—1968/69 och sina förnyade beräkningar av de särskilda inkomsttitlarna
m. in. på s. 12 ff. och s. 34 ff. i propositionen.
Kungl. Maj:t har i prop. 1968: 125 föreslagit riksdagen att upptaga inkomsterna
på driftbudgeten för budgetåret 1968/69 enligt en såsom bilaga 6
till propositionen fogad specifikation. Denna specifikation överensstämmer
med statsverkspropositionens förslag till beräkning av bevillningarna med
undantag av att i specifikationen inkomsterna på följande inkomsttitlar beräknats
till följande belopp:
Skatt på inkomst och förmögenhet m. m................. 14 200 000 000
Allmän arbetsgivaravgift.............................. 300 000 000
Allmän varuskatt .................................... 4 800 000 000
Mervärdeskatt ...................................... 2 200 000 000
Tobaksskatt ........................................ 1 500 000 000
Skatt på sprit........................................ 1 950 000 000
Skatt på malt- och läskedrycker........................ 360 000 000
Särskild skatt på motorbränslen ...................... 223 000 000
Sammanfattningsvis må framhållas att de i prop. 1968: 125 föreslagna
beräknade bevillningarna i förhållande till statsverkspropositionen innebär
en sammanlagd minskning med 217 milj. kr.
Motionerna
Folkpensionärernas beskattning
I: 175 och II: 230
En fast princip för beskattningen av försäkringar har varit antingen att
avdrag ej medgivits för betalda premier, i vilket fall utfallande försäkringsbelopp
ej beskattats, eller också att erlagda premier får avdragas,
10 Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968
varvid utfallande försäkringsbelopp tagits upp till beskattning. För pensionsförsäkringar
över huvud taget, därmed också för folkpensioneringen,
har den senare metoden tidigare tillämpats. Syftet härmed har varit att
på ett så långt möjligt rättvist sätt fördela en skattskyldigs inkomster på
de år då de faktiskt åtnjutes.
Denna princip, som åtminstone tills vidare inte heller ifrågasätts av
finansministern när det gäller enskilda pensionsförsäkringar, är lika motiverad
vid en socialförsäkring sådan som folkpensionen. Även här utgår
premier, kallade avgifter. Att inte lika höga avgifter uttas av alla och
den utfallande pensionen sålunda ej står i relation till de inbetalda avgifterna
sammanhänger med den sociala karaktären hos folkpensionsförsäkringen.
I princip är avgiftssystemet upplagt så, att den som anses ha tillräcklig
betalningsförmåga får betala full avgift, medan de som har eu
lägre betalningsförmåga får hjälp av samhället till resten av avgiften. Det
förhållandet att folkpensionsavgiften numera nått en sådan höjd att den
sannolikt överstiger en på försäkringsmässiga grunder fastställd avgift
gör inte principen mindre hållfast.
På grund av beslut av 1964 års riksdag är folkpensionsavgiften numera
inte avdragsgill. En följd härav borde vara, att utfallande folkpension ej
betraktas som skattepliktig inkomst. Det må tilläggas att det av motionärerna
förda principresonemanget gäller den av staten utgivna folkpensionen.
De kommunala bostadstilläggen har nämligen, trots att de sammanlänkats
med folkpensionen, ej något som helst samband med folkpensionsavgiften.
Ett borttagande av skatteplikten för folkpensioner är enligt motionärernas
mening synnerligen angeläget. Det är uteslutande det bekymmersamma
ekonomiska läget som avhåller dem från att framlägga konkret förslag
härom redan nu. Närmare uppgifter om de ekonomiska konsekvenserna för
statens del synes erforderliga. På grund härav anser motionärerna, att regeringen
med förtur bör undersöka och framlägga förslag i frågan.
II: 20
Det är en inom vårt skattesystem generellt gällande regel i fråga om
beskattningen av pensionsbelopp av skilda slag att utfallande tillgodohavande
skall upptagas som inkomst endast i de fall då avgiftspremierna varit
avdragsgilla. Har avdrag inte medgivits för premieinbetalning blir utfallande
ersättningsbelopp inte skattepliktiga.
I konsekvens med ovan angivna riktlinjer bör utgående folkpension
numera inte beskattas. Avdrag för folkpensionsavgiften beviljas inte. Folkpensionen
bör inrangeras i de principer som är grundläggande för våra
beskattningsregler.
Att göra folkpensionen skattefri skulle inte endast innebära en logisk
eftergift åt kraven på konsekvens i beskattningen. En ytterligare beaktansvärd
fördel skulle vinnas genom att därvid de alltjämt existerande svårig
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968 11
heterna att ordna folkpensionärernas skattefråga på ett lämpligt sätt skulle
kunna bemästras. Stor enighet torde råda därom att beskattningen av folkpensionärer
med relativt ringa extrainkomster är långt ifrån tillfredsställande.
Reglerna om sidoinkomsts påverkan på möjligheterna att bevilja
extra ortsavdrag medför inte sällan helt obilliga konsekvenser. Om folkpensionen
görs skattefri upphör skattskyldigheten — och även deklarationsplikten
— för alla folkpensionärer med inkomst av pensionen jämte annan
inkomst understigande ortsavdragsbeloppet. Sidoinkomster överstigande
ortsavdraget skulle givetvis deklareras men inte nödvändigtvis behöva
medföra skattskyldighet. Att förklara folkpensionen vara icke skattepliktig
inkomst torde vara det bästa och framför allt effektivaste sättet att
äntligen lösa problemet med folkpensionärernas beskattning.
II: it 8 4
Den trygghet som en allmän folkpension innebär kan med rätta betraktas
som en självklar rättighet för den som verksamt bidragit till samhällets
uppbyggnad. Detta gäller inte minst de äldre, som under sina aktiva år
knappast kom i åtnjutande av några sociala förmåner och som nu i egenskap
av pensionärer endast i ringa mån kan få del av ATP. För många i
denna stora samhällsgrupp är en extrainkomst synnerligen välbehövlig.
Inte heller sysselsättningsfaktorn får komma ur bilden. Visserligen har
pensionärer möjlighet att under särskilda omständigheter efter ansökan
erhålla skattelättnader, men på grund av okunnighet eller oföretagsamhet
underlåter somliga att göra sådan framställning. Det vore ingen orimlighet,
att folkpensionärer med obetydliga biinkomster — förslagsvis under 2 000
kr. — erhölle vidgad befrielse från skattskyldighet i väntan på att det allmänna
ortsavdraget höjs mot folkpensionens nivå. I all synnerhet som
pensionsavgiften ej längre är avdragsgill vid taxeringen vore det naturligt
att som konsekvens härav överväga förändringar i bestämmelserna angående
beskattningsgrundande inkomst med särskild hänsyn till folkpensionärer
med obetydliga extrainkomster.
II: 59It
Deklarationsblanketten bereder årligen många stort bekymmer. Trots allvarliga
ansträngningar att göra den enkel torde den för flertalet av landets
folkpensionärer framstå som onödigt tillkrånglad och besvärlig. För den
grupp av inkomsttagare som enbart har folkpension och kommunalt bostadstillägg
som inkomstkälla borde det vara möjligt att underlätta deklarationsbestyren
genom en enklare deklarationsblankett. Blanketten kunde
tryckas med t. o. m. pensionsbeloppet ifyllt, det enda pensionären bär att
utföra är personlig underskrift med försäkran om att utöver folkpensionen
har inkomsten endast utgjorts av kommunalt bostadstillägg. Blanketten
kunde lämpligen översändas till pensionärerna i samband med pensionsanvisningen
för januari månad.
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968
Avdrag för representationskostnader
I: 392 och II: 473
Motionärerna framhåller att betydande belopp undgår beskattning genom
aktiebolags och firmors rätt till avdrag för representationskostnader.
Någon bärande grund finns inte för denna avdragsrätt utan den är enligt
motionärernas mening att betrakta som ett skatteprivilegium. Motionärerna
erinrar vidare om att löntagare i allmänhet inte har rätt till avdrag för
kostnader för måltider utanför hemmet i samband med arbete eller för
avgifter för daghemsvård och andra faktiska kostnader för inkomstens
förvärvande.
Kommunalskatteavdrag
I: 651 och II: 468
Utvecklingen synes för närvarande gå mot ökande inkomstklyftor. Därför
finns det anledning att söka få fram medel som kan användas för att
främja en jämnare inkomstfördelning. I detta sammanhang skall endast
aktualiseras en metod, nämligen skattepolitiken. Detta innebär ingen prioritering
i och för sig bland alla de medel som kan tänkas komma till användning
i syfte att nå en jämnare inkomstfördelning.
Den kommunala beskattningen är utan tvekan den mest betungande
främst bland låginkomstgrupperna. Under de senaste tio åren har t. ex. den
genomsnittliga kommunala utdebiteringen stigit från 12,60 kr. till drygt
18,70 kr. Genom beslut av 1965 års riksdag infördes ett schablonavdrag
för kommunalutskylder vid taxering till statlig inkomstskatt. Vid förra årets
riksdag genomfördes en viss förenkling och utbyggnad på ifrågavarande
område, så att numera avdrag på minst 4 500 kr. för gifta och 2 250 kr. för
ogifta medges utan begränsning.
Ett sätt att bereda de lägre inkomstgrupperna en lättnad i beskattningen
skulle vara att införa ett schablonavdrag också vid taxeringen till kommunal
skatt. En sådan avdragsrätt skulle emellertid innebära betydande skattebortfall
för kommunerna och dessutom bli störst i kommuner med lågt
skatteunderlag per invånare. Det måste därför anses självklart, att staten
kompenserar kommunerna för skattebortfallet. Detta bör ske genom en höjning
av skatteutjämningsbidraget till kommunerna. Som ett tänkbart medel
för att uppnå en jämnare inkomstfördelning efter skatt bör förslaget
skyndsamt utredas.
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968
13
Ortsavdragen
1:175 och 11: 230
Enligt nuvarande bestämmelser får folkpensionär, vars inkomst helt eller
till huvudsaklig del utgöres av folkpension, ett extra avdrag utöver ortsavdraget
och undgår därigenom skatt. I den mån vederbörande skaffar sig inkomst
utöver ett ganska obetydligt bottenbelopp minskas emellertid det
extra avdraget, vilket betyder att den beskattningsbara inkomsten stiger
snabbare än årsinkomsten. Resultatet kan bli att folkpensionären drabbas
av en marginalskatt, som är avsevärt hårdare än den personer med
högre inkomster har att räkna med. Behållningen av den extra inkomsten
blir därför ofta relativt obetydlig. En konsekvens av detta är att de personer,
som uppbär även en blygsam pension efter exempelvis statlig eller kommunal
tjänst, får vidkännas en kraftig avbränning på förvärvsinkomsten när
folkpensionen tillkommer. Det är förklarligt att en folkpensionär, trots önskan
att vara yrkesverksam, ofta förlorar lusten att skaffa sig avlönat arbete.
Detta är högst olyckligt, då personer även sedan de lämnat sin yrkesverksamhet
i allmänhet har ett starkt behov av sysselsättning.
Statsmakterna bör inte genom sina åtgärder lägga hinder i vägen för den
pensionär som önskar fortsätta att förvärvsarbeta utan i stället stimulera
denne därtill. För att råda bot på nuvarande missförhållanden föreslår motionärerna
att ortsavdraget för ålders- och förtidspensionärer fastställes till
4 000 kr. för ensamstående pensionär, 6 400 kr. för äkta makar, varav en är
pensionär, och 8 000 kr. för makar som båda är pensionärer.
/: 633 och II: 795
En höjning av ortsavdragen är motiverad bl. a. av att en begränsning av
progressiviteten av naturliga skäl ej kan komma nyssnämnda inkomsttagare
till godo. Motionärerna förordar — med giltighet fr. o. m. beskattningsåret
1969 — en höjning med 150 resp. 300 kr. till 2 400 resp. 4 800 kr. att
gälla vid såväl den statliga som den kommunala beskattningen. Skattebortfallet
genom en sådan åtgärd kan för statens del beräknas till ca 160 milj.
kr. för helt år och ca 50 milj. för budgetåret 1968/69. Vad kommunerna beträffar
skulle ett skatteunderlagsbortfall av så ringa betydelse — särskilt
med nu gällande skatteutjämningssystem — icke behöva föranleda någon
extra kompensation till kommunerna. Även om sådan skulle ifrågakomma
innebär förslaget ingen ökning av den totala skattebelastningen på kommunernas
skatteuttag utan endast en viss omfördelning till förmån för de mindre
inkomsttagarna. Den föreslagna ortsavdragshöjningen är inte särskilt
stor; med en utdebitering av 19 kr. per skattekrona motsvarar den en skattelättnad
av ca 50 kr. för ensamstående och 100 kr. för familjeförsörjare.
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968
Skatteskalorna
I: 262 och II: 332
Differentieringen av skattetrycket mellan å ena sidan gifta och å andra
sidan ensamstående har inte gjorts till föremål för närmare analys. Själva
grundvalen för resonemanget, nämligen den ensamståendes större skatteförmåga,
kan emellertid med fog sättas i fråga. Den är ingalunda självklar.
I vilket fall som helst kan en mera nyanserad bedömning vara på sin plats.
Förutom att de ensamstående i olika hänseenden ej sällan kan ha relativt
sett väl så höga levnadskostnader som de gifta, diskrimineras de av statsmakterna
i vissa hänseenden. De ensamstående får ofta vänta längst i bostadsköerna,
de blir hänvisade att ta de dyrare bostäderna, de får i praktiken
mindre sociala förmåner och de får den största skatteräkningen när det
är fråga om att betala andras förmåner. Därtill kommer att samtliga ensamstående
skärs över en kam utan hänsynstagande till sådana faktorer
som för sörj ningsskyldighet mot närstående samboende eller andra kostnadselement,
vilka kan vara ägnade att minska skatteförmågan. En särskilt
besvärlig situation uppstår vid övergång i fråga om skattestatus från gift
till ensamstående vid andra makens frånfälle eller skilsmässa.
I den offentliga debatt som ägt rum om familj ebeskattningen har stor uppmärksamhet
ägnats åt frågan om de giftas sambeskattning respektive särbeskattning.
De ensamståendes skatteproblem har däremot inte varit föremål
för nämnvärt intresse i detta sammanhang, och de ensamstående synes
också ha kommit något i skymundan i den utredning rörande familj ebegkattningen
som pågår. Då denna kategori bör komma i åtnjutande av rimlig
skatterättvisa, synes det vara befogat att jämväl de ensamståendes skatteförhållanden
omfattas av utredningen. Därvid synes bl. a. frågan om hänsynstagande
till sådana förhållanden som menligt kan inverka på skatteförmågan
utan att berättiga till avdrag för nedsatt skatteförmåga böra övervägas.
I avvaktan på vad som kan framkomma vid angivna utredning torde
starka skäl föreligga för att riksdagen överväger de lättnader som omedelbart
såsom ett provisorium kan beredas de ensamstående för att minska den
diskriminering som uppstår genom skattesystemets konstruktion.
Rättvisa torde skapas genom en sänkning av skatteskalan för de ensamstående.
Den lämpligaste utvägen torde i så fall vara att som ett provisorium
i inkomstskikten 6 000 och 40 000 kr. en genomgående sänkning av
skattesatserna för ensamstående genomföres med en procentenhet i förhållande
till vad som nu gäller.
I: 392 och II: 473
Om man ser den ekonomiska utvecklingen i vårt land från j ämlikhetsprincipens
synpunkt måste konstateras att inkomstklyftorna i samhället
vidgas samtidigt som förmögenhetskoncentrationen fortsätter. Andelen löntagare
med låginkomster är stor. Vad förmögenhetskoncentrationen beträf
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968 15
far måste den väsentligaste anledningen enligt motionärernas mening vara
det rådande ekonomiska systemet med dominerande privat ägande av näringslivet.
Inom detta pågår, i samband med den tekniska och ekonomiska
utvecklingen, en väldig kapitalanhopning som så att säga automatiskt
gör små grupper av ägare allt rikare i förhållande till det stora flertalet
medborgare, vars »rikedom» så gott som helt begränsas till konsumtionsföremål
och i förekommande fall egnahem. En annan faktor i sammanhanget
är statsmakternas ekonomiska politik. Inflationen drabbar låglönegrupperna
och barnfamiljerna hårdast. För vissa löntagargrupper har
den progressiva beskattningen fått ökad betydelse genom både real och
nominell inkomstökning.
Motionärernas kritik mot det rådande skattesystemet utgår från den uppfattningen
att beskattningen borde utformas så, att den kraftigt bidrar till
att minska inkomst- och förmögenhetsklyftorna i samhället. Detta är också
möjligt att åstadkomma, vilket emellertid förutsätter väsentliga förändringar
av det rådande skattesystemet. Sänkning av progressiviteten i de lägre
inkomstskikten är enligt motionärernas mening en angelägen reform
därvid skatteskalorna bör ges en sådan utformning att beskattningen av
höga inkomster förblir oförändrad eller ökas.
7: 633 och II: 795
Den högsta skattesatsen i skatteskalorna är 65 % eller drygt sex gånger
så hög som den lägsta, men det relativt ringa antalet inkomsttagare som
beskattas inom de höga skikten gör dock att dessa skattesatser har ringa
betydelse statsfinansiellt sett. Sålunda skulle en sänkning av maximum från
65 till 50 % ej betyda större skattebortfall än ca 120 milj. kr. Beloppen bör
ses mot bakgrunden av att den totala statliga inkomstskatten på fysiska personer
1969 — vilket år beräkningarna avser — kan beräknas inbringa mer
än 12 miljarder kr.
De nuvarande skatteskalorna börjar vid 10 %, vilken skattesats tillämpas
för beskattningsbara inkomster upp till 12 000 kr. för äkta makar och ensam
barnförsörjare samt 6 000 kr. för ensamstående. Enligt motionärernas mening
kan man för närvarande inte företaga någon ändring i dessa skikt. En
sänkning i de lägsta s. k. proportionella skikten skulle dels ställa sig »kostsam»,
dels försvåra framtida lättnader av progressionen i de skikt, där den
är särskilt kännbar, dels slutligen i ett läge där den totala skattelättnaden
måste begränsas ge relativt små skattelättnader i mellanskikten. Det har ej
heller synts möjligt att i dagens läge vidga de s. k. proportionella skikten.
Även detta skulle enligt motionärernas mening vara att »plottra bort» skattesänkningarna
så att deras antiinflationseffekt bleve blott ringa.
För inkomståret 1969 kan de förordade ändringarna beräknas minska
statens inkomster med ca 840 milj. kr. På budgetåret 1968/69 kan härav beräknas
belöpa ca 260 milj. kr. Verkningarna av progressionssänkningarna
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1968
skulle innebära sådana förbättringar i samhällsekonomin att man redan för
de första åren kan räkna med betydande återvinning av skatt.
Indexreglering av skattesystemet
1: 630 och II: 865
Progressiviteten i skattesystemet har under senare år fått en ökad betydelse.
Mer än två tredjedelar av alla gifta inkomsttagare befinner sig i
det läge där en ökad inkomst kan innebära högre marginalskatter på grund
av skatteprogressionen. Även den del av inkomstökningen som motsvarar
penningvärdets fall blir föremål för progressiv beskattning, eftersom skatteskalorna
inte är indexreglerade. På grund av inflationens automatiskt
verkande skatteskärpning kan därför höjd skatt utgå på oförändrad reaiinkomst.
Av ovan nämnda skäl bör man enligt motionärernas mening söka
sig fram till ett system i vilket inflationens skattehöj ande verkningar i möjligaste
mån undvikes och den progressiva skatten justeras så att dess hämmande
verkningar på arbetsvilja och sparande reduceras.
1: 633 och II: 795
Inflationen åstadkommer automatiskt en skatteskärpning, i det att ortsavdragen
blir reellt mindre värda och progressionsskikten reellt sett förskjutes
nedåt. Härigenom blir inkomstbelopp, som tidigare varit skattefria,
beskattade. Vidare blir vissa belopp beskattade efter högre skattesats än
tidigare, detta utan att riksdagen fattat något som helst beslut härom.
Allmänna skatteberedningen var helt enig om att en indexreglering borde
genomföras för att förhindra dessa orättmätiga skattehöjningar. Enligt beredningens
beräkningar motsvarar varje ökning av levnadskostnaderna med
en procent en icke motiverad skatteskärpning på ca 100 milj. kr. per år.
Beskattningen av stiftelser
I: 392 och II: 573
De exklusiva skatteprivilegierna för vissa stiftelser bör avskaffas. Det måste
betecknas som en anakronism att privata stiftelser får disponera stora
skattebelopp som egentligen tillhör samhället.
Förmögenhetsskatten
Z: 392 och II: 573
Förmögenhetsbeskattningen har länge varit oförändrad och är så föga
betungande att inte ens högerpartiet anser det vara mödan värt att försöka
skapa någon skattesänkningsopinion på detta område. Samtidigt pågår en
väldig förmögenhetskoncentration och därmed ökning av det potentiella underlaget
för förmögenhetsbeskattning.
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968
17
Fortsatt reformering av skattesystemet och utredning angående dess
verkningar
1: 379 och II: 487
Skattesystemet bär under det senaste årtiondet undergått betydande förändringar,
och nya skattereformer är förestående. Enligt motionärernas
mening är det märkligt att utvecklingen på skattelagstiftningens område ägt
rum utan att någon närmare analys av skattesystemets samhällsekonomiska
verkningar företagits, detta trots att systemet har utnyttjats för såväl konjunkturpolitiska
som inkomst- och förmögenhetsutjämnande ändamål.
Med hänsyn till den avgörande betydelse som den offentliga sektorn och
skatternas utformning har för vårt lands ekonomi talar starka skäl för att
en förutsättningslös och allsidig översyn av de skilda verkningar, som de
olika skatteformerna kan ha på samhällsekonomin, kommer till stånd. Även
övervältringsfenomenen, skattesystemets sociala och psykologiska verkningar,
skattebetalarnas reaktioner i förhållande till företagna skattepolitiska
åtgärder samt skatternas samband med företagens självfinansiering
bör göras till föremål för analys. Vidare bör skatternas förhållande till konjunkturskiftningarna
utredas. Undersökningarna bör enligt motionärerna
ligga på en hög nivå och framstående vetenskaplig expertis bör beredas tillfälle
att medverka. Genom möjligheterna att använda datamaskiner torde
man relativt snabbt kunna få fram värdefulla data. Likaså borde man kunna
utnyttja de undersökningar som kommit till stånd inom OECD och EEC.
1: 630 och II: 825
Grundavdragen bör höjas, så att ett större belopp i botten av inkomsten
blir skattefritt. Vidare bör den proportionella delen av beskattningen vidgas.
Sedan början av 1950-talet har den genomsnittliga kommunalskatten i det
närmaste fördubblats. Det innebär ökad belastning för de sämst ställda. Det
framtida reformarbetet på familj ebeskattningens område bör som grundläggande
princip ha att varje inkomsttagare beskattas efter sin inkomst
och oberoende av civilstånd. En sådan reform kan utformas så att den mer
än nuvarande system uppmuntrar gifta kvinnor att efter eget bedömande
ta förvärvsarbete utanför hemmet. Samtidigt innebär en individuell beskattning
större rättvisa åt de ensamstående. En förutsättning för en framtida
särbeskattningsreform är givetvis att den innehåller beskattningsregler
som tar hänsyn till de gifta kvinnor som av olika skäl saknar reella möjligheter
till yrkesarbete utanför hemmet. Dessutom måste barnfamiljerna få
ett förstärkt stöd.
Med hänsyn till det frivilliga sparandets betydelse för möjligheterna Lill
ökade investeringar bör sparstimulerande åtgärder infogas i den direkta
beskattningen.
En möjlighet till skattemässig utjämning mellan olika år bör införas
2 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 47
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968
genom rätt till progressionsutjämning och rätt till avsättning till resultatut
j ämningskonto.
Företagsbeskattningen bör utformas så att investeringar och effektivitetshöjande
åtgärder främjas. Bland åtgärder som i första hand är erforderliga
är bättre avskrivningsmöjligheter för byggnader som används i rörelse
och jordbruk och vidare åtgärder för vatten- och luftvård. Möjligheterna
att beräkna avskrivning på maskiner och inventarier på återanskaffningsvärdet
bör prövas.
I fråga om byggnader bör större avskrivning medges under de första åren
av byggnadens ekonomiska användning. En sådan regel anpassar den skattemässiga
avskrivningen bättre till den faktiska värdeminskningen än vad
nuvarande regler medger. Motionärerna anser det synnerligen angeläget att
ett nytt skattesystem innefattar en skälig avvägning av skattebördan mellan
olika inkomstgrupper, varvid folkpensionärernas och andra låginkomstgruppers
intressen tillvaratas.
I: 633 och II: 795
Ett enligt motionärernas mening mycket graverande fel från finansministerns
sida är att han ej i samband med införandet av en mervärdeskatt avser
att genomföra en radikal omfördelning från direkt till indirekt beskattning
i syfte att eliminera de svåra skadeverkningarna av nuvarande höga
marginalskatter. Motionärerna anser det nödvändigt att en ny skyndsam
utredning kommer till stånd, varigenom allmänna skatteberedningens förslag
1964, anpassade till dagens förhållanden, kan bilda underlag för en
genomgripande skattereform.
För fullföljande och fortsättande av sänkning i progressionen och därmed
av marginalskatterna bör en successiv omfördelning på den indirekta beskattningen
ske genom höjning av mervärdeskatten. Sänkningar av den direkta
skatten har gynnsamma verkningar med avseende på arbetsvilja,
sparvilja, företagsamhet och ej minst skattemoral. De är inflationsbekämpande
i och med att de leder till minskade kompensationskrav vid löneförhandlingar
och därmed håller tillbaka kostnadsstegringar inom näringslivet.
Detta förbättrar vårt näringslivs internationella konkurrenskraft, vilket
har en gynnsam effekt på vår bytesbalans. Sådana skattesänkningar är alltså
i hög grad produktionsfrämjande. Därmed blir de också i längden självfinansierande.
Sänkningar av de direkta skatterna är en av de viktigaste och nödvändigaste
ekonomiska reformerna.
I: 963 och II: 1222
Med hänsyn till de osäkra konjunktur utsikterna inför nästa vinterhalvår
anser motionärerna det nödvändigt med ett uppskov med ikraftträdandet av
den i prop. 1968: 77 föreslagna allmänna arbetsgivaravgiften. Förslag bör
senare framläggas för riksdagen om sådan tidpunkt för ikraftträdandet, att
Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1968 19
ogynnsamma konsekvenser för konjunkturutvecklingen och därmed sysselsättningen
inte uppkommer.
En allmän skattereform som gör skattesystemet rationellare bör genomföras
till gagn för alla folkgrupper eftersom produktionens utveckling därigenom
främjas. I första hand bör skattelättnader eftersträvas för låginkomstgrupperna.
Det är mycket angeläget, att dessa grupper kompenseras
för det under senare år allt tyngre kommunala skattetrycket och att den
statliga och den kommunala beskattningen ses i ett sammanhang. Dessutom
måste den arbetande låginkomstutredningen snarast ge underlag för åtgärder
i syfte att påverka inkomstbildningen före skatt. Sverige har haft en
utveckling mot ökande löneklyftor under senare år. Den utvecklingen måste
vändas. Inflationens automatiskt skatteskärpande effekt inom den progressiva
beskattningen måste elimineras. Andra skattepolitiska reformer, som
motionärerna tidigare föreslagit, skulle öka företagssparandet och därigenom
skapa förutsättningar för en högre investeringsaktivitet. Det gäller t. ex.
förslagen om snabbare initialavskrivning på byggnader som används i rörelse
eller jordbruk samt om rätt till skattefri avsättning av medel som avsätts
till forskningsfonder inom företagen. Sparstimulerande åtgärder i den
direkta beskattningen skulle också, med hänsyn till det enskilda sparandets
betydelse för kapitalbildningen, ge möjligheter till ökade investeringar. Det
enskilda sparandet bör uppmuntras genom lämpliga skattepolitiska åtgärder
och utgivande av värdefasta obligationer.
I: 964 och II: 1224
Innehållet i dessa motioner överensstämmer i huvudsak med innehållet i
motionerna I: 963 och II: 1222.
Utskottets yttrande
Uttagsprocenten för den statliga inkomstskatten
I prop. 1968: 125 har Kungl. Maj :t bl. a. föreslagit, att statlig inkomstskatt
för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig
inkomstskatt, skall ingå i preliminär skatt för hela budgetåret 1968/69 med
100 procent av grundbeloppet. Vidare har Kungl. Maj :t i propositionen avgivit
förslag till beräkning av bevillningarna för nämnda budgetår.
Enligt gällande bestämmelser skall procenttalet för den statliga inkomstskattens
uttagande vara detsamma under helt kalenderår. Då procenttalet
för senare hälften av löpande budgetår är 100, tillstyrker utskottet att samma
uttagsprocent bestäms för förra hälften av budgetåret 1968/69.
Den redogörelse för budgetläget, som departementschefen lämnat i den förevarande
propositionen, utvisar att det i årets finansplan med drygt 2 800
milj. kr. redovisade underskottet i totalbudgeten för budgetåret 1967/68
2f Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 47
20 Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968
beräknas öka till 3 300 milj. kr. ökningen om 500 milj. kr. består till 100
milj. kr. av minskade statsinkomster och till 400 milj. kr. av ökade statsutgifter,
varav ca 200 milj. kr. beror på de ökade insatserna inom arbetsmarknadspolitiken.
Jämfört med utfallet närmast föregående budgetår, 1966/67,
innebär de nu framlagda beräkningarna en försvagning av budgeten med
1 650 milj. kr.
Enligt beräkningarna i statsverkspropositionen utvisade totalbudgeten
för budgetåret 1968/69 ett underskott på 2 150 milj. kr. De i kompletteringspropositionen
redovisade nya kalkylerna utvisar en ökning av underskottet
till 2 700 milj. kr. Ökningen består till drygt 300 milj. kr. av minskade
statsinkomster och till 200 milj. kr. av ökade statsutgifter.
I kompletteringspropositionen kommenterar departementschefen statsinkomsternas
utveckling. Under budgetåret 1966/67 var inkomstökningen avsevärt
svagare än under de båda närmast föregående åren och uppgick till
ca 2 500 milj. kr. Under budgetåret 1967/68 beräknas ökningen stanna vid
1 800 milj. kr. för att under budgetåret 1968/69 åter ligga på ca 2 500 milj.
kr. Skatteunderlagets tillväxt, som under den första hälften av 1960-talet
uppgick till ca 10 % per år, stannade under fjolåret vid 8 %. Inkomstberäkningarna
i statsverkspropositionen byggde på samma ökning under år 1968.
På grund av bl. a. en minskad löneglidning räknar man nu med en något
lägre ökning av skatteunderlaget eller 7 % under såväl innevarande som
nästa år, vilket i förhållande till beräkningarna i statsverkspropositionen för
budgetåret 1967/68 medför en minskning av statsinkomsterna med 100
milj. kr.
Inom finansdepartementet utarbetas årligen som ett led i den statliga planeringsverksamheten
en långtidsbudget. Den nu utarbetade budgeten belyser
utvecklingen under den fyraårsperiod som inleds med budgetåret 1969/70.
I långtidsbudgeten redovisas de resurser som erfordras för att genomföra av
statsmakterna hittills fattade beslut och för att i övrigt uppehålla den statliga
och statsunderstödda verksamheten vid gällande ambitionsnivå. Departementschefen
understryker att långtidsbudgeten inte utgör någon prognos
över den sannolika utgiftsutvecklingen och inte heller är ett program för
regeringens budgetpolitik. Långtidsbudgeten anger endast omfattningen av
redan intecknade resurser för att därmed bilda ett underlag för bedömningav
utrymmet för nya åtaganden och reformer.
Inkomstberäkningarna i långtidsbudgeten är baserade på de vid periodens
början gällande skattereglerna. Avgörande för statsinkomsternas förändringar
vid oförändrad ambitionsnivå blir därför de antaganden som kan
göras om skatteunderlagets utveckling. För de år som omfattas av långtidsbudgeten
beräknas den totala lönesumman komma att stiga med 7 % per
år. Den antagna tillväxten av lönesumman ligger till grund för beräkningarna
av inkomsterna på inkomstskattetiteln och av den allmänna arbets
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968 21
givaravgiften samt förutsätts ge upphov till en motsvarande utveckling av
förbrukningen av varor och tjänster, som är belagda med allmän varuskatt
resp. föreslagits bli belagda med mervärdeskatt. Övriga inkomster har framskrivits
trendmässigt. För budgetåret 1969/70 förutses statsinkomsterna
öka med 3,3 miljarder kr. mot ca 2,5 miljarder kr. budgetåret 1968/69. För
budgetåren 1970/71—1972/73 beräknas statsinkomsterna öka med drygt
3 miljarder kr. per år.
Statsutgifterna under budgetåret 1969/70 beräknas i långtidsbudgeten i
löpande priser öka med drygt 3,2 miljarder kr. mot ca 1,9 miljarder kr. budgetåret
1968/69. Av utgiftsökningen svarar folkpensioner, bostäder, utbildning
och forskning samt stöd till barnfamiljer för drygt 1/3. Löneökningar
och sociala kostnader för de statsanställda svarar för ytterligare närmare
1/3. För budgetåren 1970/71—1972/73 tyder långtidsbudgetens kalkyler på
en svagare utgiftsexpansion vid oförändrad ambitionsnivå. Utgiftsökningarna
för dessa budgetår beräknas således till 1,5, 2,2 resp. 2,2 miljarder kr.
Departementschefen framhåller emellertid att begreppet oförändrad ambitionsnivå
innebär att inga nya åtaganden inkalkylerats samtidigt som vissa
pågående program antagits upphöra. Erfarenhetsmässigt tillkommer dock
nya utgiftsprogram samtidigt som existerande program ofta förlängs i någon
form. Enligt departementschefen kan därför den sannolika utgiftsökningen
för budgetåren 1970/71—1972/73 antas bli större än vad långtidsbudgetens
kalkyler ger vid handen.
I kompletteringspropositionen framhåller departementschefen avslutningsvis
att den framlagda redovisningen av den svenska och internationella ekonomiska
utvecklingen utvisar att vi nu passerat konjunkturdämpningens
botten och kan se framtiden an med försiktig optimism. Genom en selektivt
inriktad stimulans kompletterad med trygghetsreformer för den äldre arbetskraften
kan sysselsättningen säkras utan att utrymmet för det kommande
konjunktur uppsvinget intecknas och utan risk för påfrestningar på valutareserven.
Vår ekonomi inger internationellt förtroende, och utvecklingen
av utrikeshandel och bytesbalans bör bidra till att stärka detta förtroende.
1968 bör — framhåller departementschefen — kunna bli ett lugnt år i
fråga om löner samt pris- och kostnadsutveckling. Goda förutsättningar föreligger
också för en snabb produktionsutveckling. Vidare framhålls att det
är ett vitalt intresse att de löneförhandlingar, som skall inledas under hösten,
leder fram till en samlad lösning inom den ram som tillväxten av resurserna
anger. Den alltjämt hårda internationella konkurrensen och intresset
av en tillfredsställande sysselsättning begränsar emellertid utrymmet
för inkomstökningar. Likväl föreligger goda förutsättningar för en fortsatt
välståndsstegring.
Utskottet ansluter sig i sin bedömning av det samhällsekonomiska läget
till den i kompletteringspropositionen redovisade uppfattningen. Med hän
-
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968
syn härtill tillstyrker utskottet att procenttalet för den statliga inkomstskattens
uttagande även för senare hälften av budgetåret 1968/69 fastställs
till 100.
I detta sammanhang behandlar utskottet även vissa motioner, i vilka bl. a.
yrkats ändringar rörande den direkta beskattningen, som lämpligen bör
undergå ett samlat bedömande vid ställningstagandet till den förevarande
propositionen.
Folkpensionärernas beskattning
Motionerna I: 175 av herr Holmberg m. fl. och II: 230 av herr Bohman
in. fl., 11:20 av herr Sjöholm m. fl. samt 11:484 av herrar Lindberg och
Persson i Heden innehåller samtliga yrkanden om skattefrihet för folkpension.
Till stöd härför åberopas bl. a. att folkpensionsavgiften numera inte är
avdragsgill vid taxeringen och att enligt grundläggande principer i skattelagstiftningen
därav bör följa att folkpension inte beskattas.
Genom beslut vid förra årets riksdag (prop. 1967: 7, BeU 2) upphävdes
med verkan fr. o. in. 1967 års taxering tidigare gällande maximigräns om
4 500 kr. för extra avdrag för nedsatt skatteförmåga för folkpensionär, vars
inkomst helt eller till huvudsaklig del utgjorts av folkpension. Genom denna
provisoriska lagstiftning har beskattningsmyndigheterna fått möjlighet att
medge skattskyldiga, som är hänvisade att leva enbart på sina folkpensionsförmåner,
extra avdrag med så stort belopp att någon beskattningsbar inkomst
inte uppkommer vid taxeringen. I anslutning till reformen, som var
en följd av den successiva förbättringen av folkpensionsförmånerna, hade
bevillningsutskottet att ta ställning till motionsyrkanden av samma innehåll
som i de nu förevarande motionerna. Utskottet framhöll därvid att reglerna
för beskattningen av folkpensionärernas sidoinkomster var förenade med
påtagliga brister och i vissa fall ledde till orimliga resultat. Detta berodde
inte bara på beskattningsreglernas utformning utan kanske i högre grad på
att hustrutillägg och kommunala bostadstillägg var inkomstprövade och därför
reducerades, om folkpensionären hade sidoinlcomst av viss storlek. Inte
minst från rättvisesynpunkt fann utskottet det angeläget att i möjligaste
mån undanröja de ogynnsamma verkningarna av bidrags- och beskattningssystemet.
Utskottet tillstyrkte därför riksdagsskrivelse med begäran om
skyndsam utredning av frågan om beskattningen av folkpensionärernas sidoinkomster.
Därvid borde särskilt övervägas möjligheten att införa en definitiv
källskatt för folkpensionärer. En sådan utredning ansåg utskottet
lämpligen kunna verkställas inom den pågående utredningen om definitiv
källskatt. Riksdagen godkände utskottets betänkande.
Som svar på en i år framställd interpellation av herr Wedén angående beskattningen
av folkpensionärernas sidoinkomster anförde chefen för finans
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 är 1968 23
departementet bl. a. (prot. II 1968:9 s. 124), att spörsmålet om beskattning
av folkpensionärernas sidoinkomster ingick i en större fråga avseende
den s. k. marginaleffekten för folkpensionärer med sidoinkomster. Denna
effekt kunde enligt departementschefens mening inte lösas enbart genom
en översyn av skattereglerna. Hänsyn måste också tas till socialförsäkringens
regler om folkpensionsförmåner. Departementschefen hänvisade till att pensionsförsäkringskommittén
enligt sina direktiv hade att utreda vissa frågor
rörande den allmänna pensioneringen och att kommittén under innevarande
år avsåg att framlägga förslag rörande bl. a. inkomstprövningen av det
kommunala bostadstillägget. Innan detta förslag avlämnats var det — menade
departementschefen — för tidigt att ta ställning till frågan om beskattning
av folkpensionärernas sidoinkomster. Av departementschefens uttalande
framgår vidare att inom finansdepartementet i samråd med socialdepartementet
sedan någon tid pågår preliminära undersökningar av olika vägar
att komma till rätta med marginaleffektproblemet. Något resultat av dessa
överväganden kan emellertid inte framläggas förrän ställning tagits till den
framtida utformningen av pensionsförmånerna.
Som framgår av det anförda är motionärernas önskemål om utredning av
frågan redan tillgodosedda. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna
II: 20 och II: 484 samt I: 175 och II: 230, sistnämnda båda motioner i vad
de avser skattefrihet för folkpension.
I motionen II: 594 av herrar Carlstein och Fagerlund begärs en särskild
deklarationsblankett för inkomsttagare med enbart folkpension och kommunalt
bostadstillägg.
Utskottet är medvetet om att deklarationsblanketten av många folkpensionärer
uppfattas som svårbegriplig och onödigt komplicerad. Härigenom
förorsakas de i många fall besvär och kostnader för biträde med deklarationens
upprättande. Det skulle därför vara rationellt om deklarationsblanketten
kunde avsevärt förenklas för dessa skattskyldiga. Man kan emellertid
inte bortse från att ett stort antal folkpensionärer har sidoinkomster av olika
slag och att deras antal successivt kommer att öka genom att allt fler blir
berättigade till tilläggspension. Utskottet förväntar emellertid att också den
av motionärerna aktualiserade frågan kommer att uppmärksammas vid de
undersökningar, som f. n. pågår inom finansdepartementet rörande folkpensionärernas
beskattning. Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat
motionen II: 594.
Avdrag för representationskostnader
Såsom allmän regel gäller enligt 20 § kommunalskattelagen att vid beräkning
av inkomst av särskild förvärvskälla från bruttointäkten skall avräknas
alla omkostnader för intäkternas förvärvande och bibehållande. Enligt
punkt 1 av anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen är utgifter för
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968
representation och liknande ändamål att hänföra till omkostnader i förvärvskällan
endast under förutsättning att utgifterna har omedelbart samband
med verksamheten i förvärvskällan. Därmed har markerats att avdragsrätten
inte omfattar kostnader för sällskapsliv av privat natur, personlig
gästfrihet o. d.
I motionerna I: 392 av herr Werner och II: 473 av herr Hermansson in. fl.
begärs utredning i syfte att avskaffa rätten till avdrag för representationskostnader.
Motionärerna anser att betydande belopp undgår beskattning
genom aktiebolags och firmors rätt till avdrag för sådana kostnader.
Att utan vidare avskaffa en avdragsrätt för representation, som på grund
av sedvänja förekommer i kommersiella och andra sammanhang inte bara
i vårt land utan också utomlands, torde enligt utskottets mening inte vara
möjligt. Man kan nämligen inte förneka att utövandet av representation
ofta är en nödvändig förutsättning för intäkternas förvärvande och att det
i sådana fall skulle vara obilligt att inte medge avdrag för representationskostnader.
Som redan nämnts krävs för att avdrag skall medges att representationskostnaden
har ett omedelbart samband med verksamheten i förvärvskällan.
Härigenom torde garantier ha skapats för att avdragsrätten
inte missbrukas. Enligt utskottets mening behandlas frågan om avdrag för
representation restriktivt av skattedomstolarna. Avslutningsvis vill utskottet
erinra om att riksskattenämnden — för att åstadkomma enhetlighet vid
rättstillämpningen — utfärdat anvisningar i ämnet (RN 7/1967 p. 2).
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till det nu behandlade yrkandet
i motionerna I: 392 och II: 473.
Kommunalskatteavdraget
I samband med 1965 års skattereform (prop. 1965: 14, BeU 16) infördes
med verkan fr. o. in. 1967 års taxering ett schablonavdrag för kommunalskatt
vid taxeringen till statlig inkomstskatt. I syfte att neutralisera verkningarna
av höjda folkpensionsavgifter och kompensera de s. k. låglönegrupperna
och andra med låga inkomster för höjningar av de indirekta
skatterna omkonstruerades avdraget fr. o. m. 1968 års taxering (prop. 1967:
7, BeU 2). Numera medges sådant avdrag alltid med minst 4 500 kr. för gifta
och därmed i beskattningshänseende jämställda samt 2 250 kr. för övriga
skattskyldiga. Om den under närmast föregående år påförda kommunalskatten
överstiger minimibeloppet medges avdrag med det faktiskt påförda
beloppet.
I motionerna I: 651 av herr Sundin samt II: 468 av herrar Boo och Dahlgren
begärs skyndsam utredning om införande vid den kommunala taxeringen
av ett särskilt skatteavdrag, motsvarande schablonavdraget för kommunalskatt
vid taxeringen till statlig inkomstskatt. Till stöd härför åberopas
att den kommunala beskattningen är mer betungande än den statliga
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968 25
för inkomsttagare i de lägre inkomstskikten och att det därför är angeläget
att bereda dem lindring i den kommunala beskattningen. Motionärerna förutsätter
att staten skall kompensera kommunerna för det skattebortfall,
som föranleds av förslaget.
Reglerna om avdrag för kommunalskatt vid den statliga taxeringen har
ursprungligen tillkommit i syfle att utjämna den skillnad i skattebördan,
som på grund av ojämnheter i den kommunala utdebiteringen uppkommer
mellan skattskyldiga med lika stora inkomster. Något motsvarande motiv
för att införa ett schablonavdrag vid den kommunala taxeringen finns inte.
Härtill kommer att ett bifall till den av motionärerna förordade reformen
kan beräknas medföra ett skattebortfall för kommunerna på ca 2,5 miljarder
kr., vilket måste kompenseras antingen genom höjd kommunal utdebitering
eller genom statliga bidrag i en omfattning, som inte bör ifrågakomma
i nuvarande budgetläge. Utskottet avstyrker därför motionerna 1:651 och
II: 468.
Ortsavdragen
Enligt gällande regler medges vid den statliga och kommunala taxeringen
ortsavdrag med 4 500 kr. för gifta och därmed i beskattningshänseende jämställda
samt 2 250 kr. för övriga skattskyldiga.
I motionerna I: 175 av herr Holmberg m. fl. och II: 230 av herr Bohman
m. fl. yrkas att ortsavdragen fr. o. m. 1970 års taxering höjs för ålders- och
förtidspensionärer. Motionärerna anser att sådant avdrag bör medges för
makar med 8 000 kr. om båda är pensionärer och med 6 400 kr. om endast
ena maken är pensionär samt för ensamstående med 4 000 kr. Yrkandet syftar
till att i möjligaste mån minska den nuvarande marginalskatteeffekten
på folkpensionärernas sidoinkomster och därigenom stimulera deras intresse
för fortsatt förvärvsarbete. I motionerna I: 633 av herr Holmberg in. fl. och
II: 795 av herr Bohman m. fl. yrkas en generell höjning av ortsavdragen —
också med verkan fr. o. m. 1970 års taxering — till 4 800 kr. för gifta och
med dem i beskattningshänseende likställda samt till 2 400 kr. för övriga
skattskyldiga.
Ett bifall till yrkandet i motionerna I: 175 och II: 230 skulle innebära att
samtliga ålders- och förtidspensionärer skulle erhålla förhöjt ortsavdrag.
Enligt utskottets mening kan det inte anses motiverat att tillerkänna pensionärer
med höga inkomster ett väsentligt större ortsavdrag än som tillkommer
andra skattskyldiga i motsvarande inkomstläge. Mot en höjning
av ortsavdragen över huvud taget talar framför allt att utrymmet för skattesänkningar
är ytterligt begränsat. Även smärre justeringar av ortsavdragsbeloppen
föranleder skattebortfall som med hänsyn till rådande budgetläge
inte torde kunna accepteras. Som utskottet tidigare uttalat bör frågan om
ortsavdragens storlek bedömas i samband med den prövning av familje
-
26 Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968
beskattningen, som f. n. äger rum inom finansdepartementet. De negativa
verkningar, som ortsavdragen i deras nuvarande utformning kan innebära
för skattskyldiga med relativt låga inkomster, torde i icke ringa mån ha
eliminerats genom det med verkan fr. o. m. 1968 års taxering omkonstruerade
schablonavdraget för kommunalskatt. Med det anförda anser utskottet
sig böra avstyrka de i förevarande avsnitt behandlade motionerna i vad de
avser yrkanden om höjda ortsavdrag.
Skatteskalorna
I motionerna I: 262 av fröken Stenberg in. fl. och II: 332 av fröken Wetterströrn
m. fl. yrkas att skattesatserna för ensamstående vid den statliga inkomstbeskattningen
sänks med en procentenhet i inkomstskikten 6 000_
40 000 kr. I motionerna I: 392 av herr Werner och II: 473 av herr Hermansson
in. fl. begärs utredning om sänkning av progressiviteten i de lägre inkomstskikten
och om oförändrade eller höjda skattesatser i högre inkomstskikt.
Enligt motionerna I: 633 av herr Holmberg m. fl. och II: 795 av herr
Bohman in. fl. bör skatteskalorna vid den statliga inkomstbeskattningen
fr. o. m. 1970 års taxering sänkas i inkomstskikten 12 000—40 000 kr. för
gifta och i skikten 6 000—12 000 kr. för ensamstående med procenttal, varierande
mellan en och åtta procent.
Med anledning härav vill utskottet erinra om de reformer som tidigare
vidtagits för att åstadkomma lättnader i beskattningen för mindre inkomsttagare
och barnfamiljer. 1965 års skattereform innebar sålunda en lindring
av progressionen för gifta i inkomstlägena 20 000—50 000 kr. och för ensamstående
i inkomstlägena 10 000—50 000 kr. med en skattelättnad i absoluta
tal av högst 1 300 kr. för gifta och 750 kr. för ensamstående. Den av
1967 års riksdag beslutade förenklingen av schablonavdraget för kommunalskatt
vid den statliga beskattningen medförde ytterligare skattesänkningar
i inkomstskikten upp till ca 17 000 kr. för gifta och ca 8 000 kr. för ensamstående.
Som utskottet tidigare framhållit torde det med hänsyn till det
aktuella budgetläget inte vara möjligt att nu genomföra ytterligare sänkningar
av den direkta beskattningen. Den ändring av skatteskalorna som
föreslås i motionerna I: 633 och II: 795 kan enligt motionärernas mening
beräknas medföra ett skattebortfall på 840 milj. kr. för helt budgetår. Enbart
den relativt obetydliga sänkning av skatteuttaget som föreslås i motionerna
I: 262 och II: 332 kan beräknas medföra ett skattebortfall för helt
budgetår om ca 100 milj. kr. Utskottet anser sig därför böra avstyrka motionerna
I: 262 och II: 332, I: 392 och II: 473 samt I: 633 och II: 795, sistnämnda
fyra motioner i vad de innefattar yrkanden om ändrade skatteskalor.
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968
27
Indexreglering av skattesystemet
I motionerna 1: 630 av herrar Bengtson och Dahlén samt II: 825 av herrar
Wedén och Hedlund begärs förslag till åtgärder som är ägnade att förebygga
inflationens skattehöjande verkningar. Enligt motionerna I: 633 av herr
Holmberg m. fl. och II: 795 av herr Bohman in. fl. bör 1968 års höstriksdag
föreläggas förslag om indexreglering av ortsavdrag och skatteskiktsgränser.
Utskottet vill erinra om att chefen för finansdepartementet i prop. 1967:
153 angående ändrade regler för beskattning av realisationsvinst vid avyttring
av fastighet framhöll att ett indexförfarande stred mot hittills tillämpade
principer vid beskattningen. Ett sådant förfarande kunde vid realisationsvinstbeskattningen
motiveras med de speciella hänsynstaganden som
måste göras vid en vinstbeskattning av fastighet. En utvidgning av metoden
till andra områden t. ex. ortsavdrag och skatteskalor var enligt departementschefens
mening mer komplicerad och opraktisk. Till denna uppfattning
har utskottet anslutit sig i sitt av riksdagen godkända betänkande
1968:30.
Utskottet har tidigare vid upprepade tillfällen framhållit att det är förenat
med stora praktiska svårigheter, främst på grund av källskattesystemet,
att finna en godtagbar metod för att vid beskattningen beakta förändringar
i penningvärdet. Grunderna för det preliminära skatteuttaget måste nämligen
fastställas i god tid före beskattningsårets ingång. Att i efterhand verkställa
omräkningar av preliminärskatten skulle otvivelaktigt innebära en
avsevärd reducering av källskattesystemets fördelar.
På grund härav och med hänsyn till det utredningsarbete som f. n. pågår,
bl. a. inom utredningen om definitiv källskatt, avstyrker utskottet motionerna
1: 630 och II: 825 samt 1: 633 och II: 795 i nu berörda delar.
Beskattningen av stiftelser
Bestämmelserna om skattefrihet för stiftelser har i huvudsak erhållit sin
nuvarande utformning genom lagstiftning år 1942. Skattebefrielse inträder
om stiftelserna fullföljer vissa angivna, högt kvalificerade ändamål. Från de
restriktiva principer, på vilka den svenska lagstiftningen i förevarande hänseende
är uppbyggd, har sedan 1942 endast smärre avvikelser gjorts, såsom
beträffande Nobelstiftelsen, stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond,
norrlandsfonden samt malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete.
Enligt motionerna I: 392 av herr Werner och II: 473 av herr Hermansson
m. fl. bör skattefriheten för vissa stiftelser avskaffas. Av motionernas innehåll
framgår inte vilka stiftelser som åsyftas, men yrkandet torde ha tillkommit
med anledning av vad som framförts i koncentrationsutredningens
betänkande »Ägande och inflytande inom det privata näringslivet» (SOU
1968:7).
28
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968
Enligt vad utskottet erfarit skall remissbehandlingen av detta betänkande
påbörjas inom kort. Utskottet anser att de förslag som kan komma att framläggas
på grundval därav bör avvaktas innan ställning tas till en eventuell
reform av beskattningen av stiftelser. Härtill kommer att frågan om denna
beskattning till viss del torde komma att bli föremål för överväganden inom
kapitalskatteberedningen. I utredningsdirektiven anges nämligen att en central
uppgift för utredningen är att klarlägga ändringarna i förmögenhetstillväxt
och förmögenhetsfördelning. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet nu berörda yrkande i motionerna I: 392 och II: 473.
Förmögenhetsskatten
I motionerna I: 392 av herr Werner och II: 473 av herr Hermansson in. fl.
begärs en väsentlig skärpning av förmögenhetsskatten i förhållande till vad
som nu gäller. Motionärerna föreslår skattesatser varierande mellan 1 och
3 procent, medan nuvarande skattesatser utgör lägst 0,8 och högst 1,8 procent.
Nu gällande skatteskalor överensstämmer med de skalor som fastställdes
år 1952 med de avvikelser som följer av beslut om höjda skattepliktsgränser
åren 1957 och 1965. Sistnämnda år höjdes sålunda skattepliktsgränsen
från 80 000 till 100 000 kr. Genom denna åtgärd avsåg man att de mindre
förmögenhetsägarna skulle undgå beskattning på grund av den allmänna
prisnivåns höjning och de vid 1965 års allmänna fastighetstaxering höjda
fastighetstaxeringsvärdena.
Utskottet ansåg i sitt av riksdagen godkända betänkande 1966: 19 med
anledning av motionsyrkande om sänkning av skattesatserna i bottenskikten
en jämkning av skatteskalorna i och för sig motiverad till följd av penningvärdeförsämringen
men avstyrkte yrkandet med hänsyn till det skattebortfall
som en sådan reform skulle medföra. Utskottet vidhåller sin tidigare
uttalade uppfattning och är således inte berett att tillstyrka någon skärpning
av förmögenhetsskatten. Med hänsyn härtill och då förmögenhetsbeskattningen
är föremål för överväganden inom kapitalskatteberedningen avstyrker
utskottet bifall till lagstiftningsyrkandet i motionerna I: 392 och
II: 473.
Fortsatt reformering av skattesystemet och utredning angående dess verkningar
I
motionerna 1:379 av herr Gösta Jacobsson m. fl. och 11:487 av herr
Nordgren in. fl. begärs en förutsättningslös och allsidig utredning rörande
skattesystemets verkningar i olika hänseenden, framför allt med avseende
på samhällsekonomin. I motionerna I: 630 av herrar Bengtson och Dahlén
samt II: 825 av herrar Wedén och Hedlund begärs förslag till en allmän
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968
29
skattereform, innefattande särskilda lättnader för låginkomstgrupperna,
speciellt folkpensionärerna, och lättnader i marginalskatterna med särskilt
beaktande av inflationen. Enligt motionerna I: 633 av herr Holmberg m. fl.
och II: 795 av herr Bohman m. fl. bör en utredning tillsättas med uppgift
att skyndsamt överse allmänna skatteberedningens förslag till nytt skattesystem.
I de med anledning av kompletteringspropositionen väckta motionerna
I: 963 av herr Bengtson m. fl. och II: 1222 av herr Hedlund in. fl. samt
I: 964 av herr Dahlén m. fl. och II: 1224 av herr Wedén m. fl. slutligen föreslås
planering av och förslag till höstriksdagen rörande finanspolitiska åtgärder
— i första hand uppskov med ikraftträdandet av den allmänna arbetsgivaravgiften
— om betydande arbetslöshet och svagt kapacitetsutnyttjande
inom näringslivet bedöms komma att råda även under vinterhalvåret
1968/69.
Yrkandet i de två sistnämnda motionsparen om att ikraftträdandet av den
allmänna arbetsgivaravgiften t. v. uppskjuts har avvisats av bevillningsutskottet
i dess betänkande 1968: 44. Motionerna föranleder därför i detta hänseende
inte något vidare yttrande från utskottets sida.
Med anledning av yrkandena i övrigt bör erinras om att utskottet nyligen
tillstyrkt förslag i prop. 1968: 100 om övergång till mervärdeskatt. Denna
omläggning av den indirekta beskattningen torde — om den godkänns av
riksdagen —- innebära att ett under senare år mycket omdebatterat skattereformkrav
blir i huvudsak tillgodosett.
Utskottet vill också framhålla att väsentliga delar av den direkta beskattningen
f. n. är föremål för utredning inom bl. a. företagsslcatteutredningen,
familj eskatteberedningen, utredningen om definitiv källskatt och kapitalskatteberedningen.
Motionärernas krav på fortsatt reformarbete måste därför
redan anses tillgodosett. I vart fall bör enligt utskottets mening resultatet
av utfört och pågående utredningsarbete avvaktas innan beslut fattas
om nya utredningar.
I motionerna I: 379 och II: 487 antyds att vissa undersökningar om skattesystemets
verkningar påbörjats av allmänna skatteberedningen. Enligt vad
utskottet erfarit har dessa undersökningar fortsatts av företagsskatteutredningen.
Avslutningsvis vill utskottet erinra om att Nordiska rådet vid sin
sextonde session i Oslo i år antagit ett av rådets ekonomiska utskott framlagt
förslag om en rekommendation till regeringarna att i samarbete med
forskare och institutioner undersöka möjligheterna att upprätta ett nordiskt
skattevetenskapligt forskningsråd.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till de i detta avsnitt behandlade
motionsyrkandena.
3 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 47
30
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968
Bevillningarna
De i kompletteringspropositionen framlagda beräkningarna av bevillningarna
utvisar i förhållande till statsverkspropositionen en minskning med
217 milj. kr.
Därvid har inkomsttiteln skatt på inkomst och förmögenhet m. m. vid den
i kompletteringspropositionen föreslagna uttagsprocenten upptagits till
14 200 milj. kr. mot i statsverkspropositionen 14 650 milj. kr. Nedjusteringen
är en följd av den antagna lägre tillväxten av skatteunderlaget för år 1968.
Förnyade beräkningar har även medfört att inkomsttitlarna skatt på tobak
och skatt på sprit i kompletteringspropositionen upptagits till 1 500 resp.
1 950 milj. kr. mot i statsverkspropositionen 1 550 resp. 1 980 milj. kr.
I statsverkspropositionen beräknades de nya inkomsttitlarna allmän arbetsgivaravgift
och mervärdeskatt till 240 resp. 2 000 milj. kr. I prop. 1968:
77 och 1968: 100 har framlagts förslag om införande av allmän arbetsgivaravgift
och mervärdeskatt fr. o. m. den 1 januari 1969.
Enligt prop. 1968: 77 beräknas direktdebiterade avgifter från arbetsgivare
uppgå till 720 milj. kr. under år 1969. Häri ingår 112 milj. kr. för statsanställda,
vilket belopp inte till någon del kommer att tillgodoföras titeln allmän
arbetsgivaravgift förrän efter utgången av budgetåret 1968/69. De s. k.
egenavgifterna för år 1969, vilka beräknas till 80 milj. kr., inflyter huvudsakligen
först efter utgången av år 1969. Mot bakgrund härav har titeln
allmän arbetsgivaravgift uppförts med 300 milj. kr. i kompletteringspropositionen.
Beräkningarna i statsverkspropositionen av inkomsterna av mervärdeskatt
byggde på förutsättningen att två ordinarie uppbörder av sådan skatt,
avseende månaderna januari—april 1969, skulle ske före utgången av budgetåret
1968/69. Enligt den i prop. 1968: 100 föreslagna utformningen av
mervärdeskatten skulle de två uppbörderna avse månaderna januari—maj
1969. Den till följd härav beräknade inkomstökningen av mervärdeskatt
motverkas dock av vissa omständigheter. Vissa skattskyldiga kommer sålunda
inte att redovisa någon mervärdeskatt under budgetåret 1968/69. Inkomsterna
begränsas vidare av avlyftning av allmän varuskatt på vissa inneliggande
lager inom byggnadsbranschen. Slutligen kan också en viss eftersläpning
ske i redovisningen av uppbörden i juni 1969. Med beaktande av
dessa förhållanden beräknar departementschefen i kompletteringspropositionen
inkomsterna av mervärdeskatten till 2 200 milj. kr. eller till ett 200
milj. kr. högre belopp än i statsverkspropositionen. Bevillningsutskottet har
1 sitt betänkande 1968:45 föreslagit vissa ändringar av redovisningsperioderna
för uppbörd av mervärdeskatt och redovisningstidens längd, innebärande
två uppbörder av mervärdeskatt, avseende månaderna januari—april
1969. Under förutsättning att riksdagen bifaller utskottets förslag bör enligt
utskottets mening titeln mervärdeskatt nedräknas med 200 milj. kr. till
2 000 milj. kr.
31
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968
Inkomsttiteln allmän varuskatt har i kompletteringspropositionen uppräknats
med 40 milj. kr., dvs. från 4 760 milj. kr. till 4 800 milj. kr. I övrigt
föreslås i kompletteringspropositionen vissa smärre ändringar av de i statsverkspropositionen
gjorda beräkningarna av inkomsttitlarna skatt på maltoch
läskedrycker samt särskild skatt på motorbränslen.
Med undantag av den nyssnämnda ändringen av inkomsttiteln mervärdeskatt
föranleder de i prop. 1968: 125 gjorda beräkningarna av bevillningarna
inte någon erinran från utskottets sida.
Utskottets hemställan
Med åberopande av det anförda hemställer utskottet,
A) att riksdagen — med bifall till Kungl. Maj :ts proposition
nr 125, såvitt densamma hänvisats till bevillningsutskottet
■— beslutar att statlig inkomstskatt för skattskyldig,
som avses i 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr
576) om statlig inkomstskatt, skall för budgetåret 1968/69
ingå i preliminär skatt med 100 procent av grundbeloppet;
B) att riksdagen avslår följande motioner, nämligen
1) motionerna I: 175 och II: 230
2) motionerna I: 262 och II: 332
3) motionerna I: 379 och II: 487
4) motionerna 1:392 och 11:473, i vad de behandlas i
detta betänkande,
5) motionerna 1:630 och 11:825, i vad de behandlas i
detta betänkande,
6) motionerna 1:633 och 11:795, i vad de behandlas i
detta betänkande,
7) motionerna I: 651 och II: 468
8) motionerna I: 963 och II: 1222, i vad de behandlas av
bevillningsutskottet,
9) motionerna I: 964 och II: 1224, i vad de behandlas av
bevillningsutskottet,
10) motionen II: 20
11) motionen II: 484
12) motionen II: 594
i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört;
C) att bevillningarna för budgetåret 1968/69 beräknas
sålunda:
Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:
Skatt på inkomst och förmögenhet m. m. 14 200 000 000
Kupongskatt.......................... 12 000 000
32
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968
Utskiftningsskatt och ersättningsskatt . ..
Slcogsvårdsavgifter ....................
Bevillningsavgifter för särskilda förmåner
och rättigheter .......................
Arvsskatt och gåvoskatt...............
Lotterivinstskatt ......................
Stämpelskatt och stämpelavgift.........
Automobilskattemedel:
Fordonsskatt .........................
Bensin- och brännoljeskatt.............
Allmän arbetsgivaravgift.................
Tullar och acciser:
Tullmedel ............................
Allmän varuskatt.....................
Mervärdeskatt ........................
Särskilda varuskatter..................
Omsättningsskatt på motorfordon ......
Tobaksskatt ..........................
Rusdrycksförsäljningsmedel av partihandelsbolag
.............................
Rusdrycksförsäljningsmedel av detalj handelsbolag
.............................
Skatt på sprit.........................
Skatt på vin..........................
Skatt på malt- och läskedrycker........
Energiskatt ..........................
Särskild skatt på motorbränslen........
Investeringsavgift .....................
Postverket (överskott) ..................
1 000 000
10 200 000
3 500 000
200 000 000
95 000 000
205 000 000 14 726 700 000
1 000 000 000
1 800 000 000 2 800 000 000
300 000 000
880
000
000
4 800
000
000
2 000
000
000
415
000
000
350
000
000
1 500
000
000
25
000
000
50
000
000
1 950
000
000
205
000
000
360
000
000
900
000
000
223
000
000
1
000
000 13 659 000 000
5 000 000
Stockholm den 21 maj 1968
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herr John Ericsson (s), fröken Ranmarlc (s),
herrar Stefanson (fp), Sundin (ep), Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson
(h), Lundström (fp), Paul Jansson (s), Enarsson (h) och Stadling (s);
samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (li), Brandt (s),
Allard (s), Engkvist (s), Vigelsbo (ep), Asp (s), Andersson i Essvik (s),
fru Nettelbrandt (fp), herrar Enskog (fp) och Boo (ep).
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968
33
Reservationer och särskild! yttrande
Beträffande uttagsprocenten för den statliga inkomstskatten
1) Reservation av herrar Gösta Jacobsson (h), Enarsson (h) och Magnusson
i Borås (h), vilka ansett att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar
på s. 21 med »Utskottet ansluter» och slutar på s. 22 med »till 100» bort ha
följande lydelse:
Finansministern har i den reviderade finansplanen anfört vissa tecken
som tyder på en begynnande konjunkturuppgång. Den internationella konjunkturbilden
är emellertid ännu ganska splittrad. Det är därför enligt utskottets
mening tveksamt om vi har att vänta en konjunkturuppgång som
under hösten och vintern kommer att resultera i ett normalt kapacitetsutnyttjande
och ökad efterfrågan på arbetskraft. Oavsett detta tillstyrker utskottet
förslaget att procenttalet för den statliga inkomstskattens uttagande
fastställs till 100 även för den senare hälften av budgetåret 1968/69.
2) Särskilt yttrande av herrar Stefanson (fp), Sundin (ep), Lundström
(fp), Vigelsbo (ep), fru Nettelbrandt (fp), herrar Enskog (fp) och Boo
(ep), vilka anfört följande:
I motionerna I: 963 av herr Bengtson m. fl. och II: 1222 av herr Hedlund
m. fl. samt I: 964 av herr Dahlén m. fl. och II: 1224 av herr Wedén m. fl. har
vi redovisat vår bedömning av det samhällsekonomiska läget. Finansministern
har i den reviderade finansplanen anfört vissa tecken som tyder på en
begynnande konjunkturuppgång. Det är emellertid enligt vår mening fortfarande
tveksamt om konjunkturuppgången har sådan kraft att den under
hösten och vintern kommer att resultera i ett normalt kapacitetsutnyttjande
och ökad efterfrågan på arbetskraft. Den internationella konjunkturbilden
är ännu ganska splittrad.
Med hänsyn till den osäkra konjunkturutvecklingen inför nästa vinterhalvår
har vi inte nu kunnat tillstyrka regeringens förslag om den s. k.
arbetsgivaravgiftens ikraftträdande den 1 januari 1969 utan förordat att
förslag senare skulle framläggas för riksdagen om sådan tidpunkt för ikraftträdandet
att ogynnsamma konsekvenser för konjunkturutvecklingen och
därmed sysselsättningen ej skulle uppkomma. Vi hänvisar vidare till bevillningsutskottets
betänkande 1968:44, där arbetsgivaravgiften behandlas.
I de ovannämnda motionsparen har generellt starkt betonats att den ekonomiska
politiken framgent med hänsyn till den splittrade konjunkturbilden
måste planeras med ett starkt inslag av flexibilitet. Detta gäller såväl
finans- och kreditpolitiken som arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiken.
34
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968
Beträffande folkpensionärernas beskattning
3) Reservation av herrar Stefanson (fp), Sundin (ep), Lundström (fp),
Vigelsbo (ep), fru Nettelbrandt (fp), herrar Enskog (fp) och Boo (ep),
vilka
dels anfört följande:
I motionen II: 20 av herr Sjöholm m. fl. och i motionen II: 484 av herrar
Lindberg och Persson i Heden samt i motionerna I: 175 av herr Holmberg
m. fl. och II: 230 av herr Bohman m. fl. hemställs om förslag till skattefrihet
för folkpension. Frågan om folkpensionärernas beskattning har vid flera
tillfällen tidigare varit föremål för utskottets behandling. 1967 framhöll
ett enigt utskott (BeU 2), att reglerna för beskattningen av folkpensionärernas
sidoinkomster var förenade med påtagliga brister och i vissa fall
ledde till orimliga resultat. Utskottet tillstyrkte en riksdagsskrivelse med
begäran om skyndsam utredning av frågan om beskattningen av folkpensionärernas
sidoinkomster. Denna utredning kunde enligt utskottet lämpligen
verkställas med förtur inom den pågående utredningen om definitiv källskatt.
Riksdagen godkände utskottets betänkande.
Trots riksdagens begäran om en skyndsam utredning av frågan om beskattningen
av folkpensionärernas sidoinkomster har, som framgick av
finansministerns svar på en interpellation i ärendet av herr Wedén, något
målinriktat utredningsarbete ej igångsatts. De preliminära undersökningar
som pågår inom finansdepartementet i samråd med socialdepartementet
angående olika vägar att komma till rätta med marginaleffektproblemet
tillgodoser ej enligt vår mening på ett tillfredsställande sätt riksdagens beslut
från i fjol om skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om skyndsam utredning
av frågan om beskattningen av folkpensionärernas sidoinkomster.
Med hänsyn till att riksdagens beslut ej har effektuerats av Kungl. Maj:t
kommer uppenbarligen den ytterst otillfredsställande skattemässiga behandlingen
av folkpensionärerna att fortgå. Vi finner det därför motiverat att
begära att riksdagen åter upprepar sin begäran om en skyndsam utredning
av här berörda problem.
dels ansett att utskottet under punkterna B 1, 10 och 11 bort hemställa,
att riksdagen — med anledning av motionerna II: 20 av
herr Sjöholm in. fl. samt 11:484 av herrar Lindberg och
Persson i Heden ävensom motionerna I: 175 av herr Holmberg
m. fl. och II: 230 av herr Bohman m. fl., såvitt här är
ifråga, och med hänvisning till det av riksdagen 1967 fattade
beslutet om en riksdagsskrivelse i förevarande ärende
— i skrivelse till Kungl. Maj :t begär skyndsam utredning
av frågan om beskattningen av folkpensionärernas sidoinkomster.
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968 35
4) Reservation av herrar Gösta Jacobsson (h), Enarsson (h) och Magnusson
i Borås (h), vilka
dels anfört följande:
I motionerna I: 175 av herr Holmberg m. fl. och II: 230 av herr Bohman
in. fl. hemställs, att Kungl. Maj :t måtte med förtur utreda och framlägga
förslag om avskaffande av skatteplikten för folkpensioner. Sådant yrkande
framförs även i motionen II: 20 av herr Sjöholm m. fl. och i motionen II: 484
av herrar Lindberg och Persson i Heden. I motionerna erinras om den för försäkringar
i övrigt generellt gällande regeln att utfallande belopp skall upptas
till beskattning endast i de fall då försäkringspremierna är avdragsgilla.
Vidare framhålls att man genom införande av skattefrihet för utfallande
folkpensioner skulle kunna bemästra de existerande svårigheterna att ordna
folkpensionärernas skattefråga på ett lämpligt sätt.
Vi delar motionärernas uppfattning. Så länge folkpensionsavgiften var avdragsgill,
var det i konsekvens med gällande principer att beskatta folkpensionen.
I och med att denna avdragsrätt enligt beslut av 1964 års riksdag
avskaffades, borde emellertid utfallande folkpension ha gjorts skattefri. Det
hade varit rimligt att 1964 års riksdag fattat beslut i sådan riktning.
Det är emellertid, såsom även motionärerna framhållit, ej blott principiella
utan även praktiska skäl som talar för en sådan ordning. Ett resultat
av det nuvarande systemet är nämligen att folkpensionärer, som har begränsade
inkomster och därför finner det angeläget att söka förbättra dessa, kan
få behålla blott 15 å 20 % — eller t. o. in. mindre — av en biinkomst som
de skaffar sig. De har sålunda att räkna med en marginalskatt som är vida
högre än den som personer med avsevärt högre inkomster drabbas av. Ingen
må förmena dem att de då avstår från att göra en extra arbetsinsats, oavsett
om denna skulle vara till gagn ej blott för dem själva utan även för samhället.
Vi tillstyrker sålunda bifall till de förenämnda motionerna.
dels ansett att utskottet under punkterna B 1, 10 och 11 bort hemställa,
att riksdagen — med bifall till motionerna I: 175 av herr
Holmberg m. fl. och II: 230 av herr Bohman m. fl., såvitt här
är i fråga, samt motionen II: 20 av herr Sjöholm m. fl. och
motionen II: 484 av herrar Lindberg och Persson i Heden
— i skrivelse till Kungl. Maj :t begär, att Kungl. Maj :t efter
skyndsam utredning framlägger förslag om avskaffande av
skatteplikten för folkpensioner.
36
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968
Beträffande kommunalskatteavdraget
5) Reservation av herrar Sundin (ep), Vigelsbo (ep) och Boo (ep), vilka
dels anfört följande:
Det är angeläget att olika metoder prövas för att åstadkomma särskilda
lättnader i beskattningen för de lägre inkomsttagarna. Bara under den senaste
tioårsperioden har den genomsnittliga kommunala utdebiteringen stigit
från 12,60 kr. till 18,70 kr. Det är uppenbart, att denna ökning i den proportionellt
utgående skatten drabbar låginkomstgrupperna hårdast. För att
bereda dessa grupper lättnader i beskattningen bör man således i första
hand lindra kommunalskatten. Ett schablonavdrag vid kommunalbeskattningen,
motsvarande det vid statsbeskattningen gällande kommunalskatteavdraget,
borde här kunna utgöra en lösning. För att inte minska reformens
effekt bör kommunerna kompenseras för därav förorsakat skattebortfall.
Ett schablonavdrag vid den kommunala beskattningen upp till samma
nivåer som vid den statliga, dvs. 4 500 kr. för makar och ofullständiga
familjer samt 2 250 kr. för övriga skattskyldiga, kan naturligtvis endast
genomföras successivt i den takt som de statsfinansiella resurserna medger.
Vi anser dock att ett sådant avdrag bör utredas och förslag om ett sådant
etappvis genomförande föreläggas riksdagen för att därmed möjliggöra en
viss utjämning av inkomsterna efter skatt.
dels ansett, att utskottet under punkt B 7 bort hemställa,
att riksdagen, med bifall till motionerna 1:651 av herr
Sundin samt II: 468 av herrar Boo och Dahlgren, i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhåller om skyndsam utredning och förslag
angående ett successivt införande av ett schablonavdrag
vid taxeringen till kommunal inkomstskatt, motsvarande
det nu gällande avdraget för kommunalutskylder vid
den statliga beskattningen, samt kompensation för kommunerna
i anledning av skattebortfallet.
Beträffande ortsavdragen
6) Reservation av herrar Gösta Jacobsson (h), Enarsson (h) och Magnusson
i Borås (h), vilka
dels anfört följande:
En höjning av de generella ortsavdragen i enlighet med vad som föreslås
i motionerna I: 633 av herr Holmberg m. fl. och II: 795 av herr Bohman
m. fl., nämligen från 2 250 till 2 400 kr. för ensamstående och från 4 500 till
4 800 kr. för gifta samt för ensamma barnförsörjare, är motiverad ej minst
mot bakgrund av den penningvärdeförsämring som ägt rum sedan de nuvarande
beloppen fastställdes 1962.
dels ansett, att utskottet under punkt B 6 bort hemställa,
37
Bevilningsutskottets betänkande nr fri år 1968
att riksdagen — med bifall till motionerna I: 633 av herr
Holmberg m. fl. och 11:795 av herr Bohman m. fl., såvitt
här i fråga — antar det vid motionerna fogade förslaget till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370).
7) Reservation av herrar Gösta Jacobsson (h), Enar sson (h) och Magnusson
i Borås (h), vilka
dels anfört följande:
En höjning av folkpensionärernas ortsavdrag bör ske i enlighet med vad
som föreslås i motionerna I: 175 av herr Holmberg in. fl. och II: 230 av herr
Bohman m. fl., nämligen från 2 250 till 4 000 kr. för ensamstående folkpensionär,
från 4 500 till 6 400 kr. för sammanlevande makar av vilka endast
en är folkpensionär samt från 4 500 till 8 000 kr. för sammanlevande makar
som båda är folkpensionärer.
dels ansett, att utskottet under punkt B 1 bort hemställa,
att riksdagen — med bifall till motionerna I: 175 av herr
Holmberg m. fl. och 11:230 av herr Bohman m. fl., såvitt
här är i fråga — antar de vid motionerna fogade förslagen
till
a) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370); och
b) förordning om ändrad lydelse av 8 § och 10 § 1 mom.
förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.
Beträffande skatteskalorna
8) Reservation av herrar Gösta Jacobsson (h), Enarsson (h) och Magnusson
i Borås (h), vilka — under åberopande av innehållet i motionerna
I: 633 av herr Holmberg m. fl. och II: 795 av herr Bohman m. fl. — ansett
att utskottet under punkt B 6 bort hemställa,
att riksdagen, med bifall till motionerna I: 633 av herr
Holmberg m. fl. och II: 795 av herr Bohman m. fl., såvitt
här är i fråga, antar det vid motionerna fogade förslaget
till förordning om ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.
Beträffande indexreglering av skattesystemet
9) Reservation av herrar Stefanson (fp), Sundin (ep), Gösta Jacobsson
(h), Lundström (fp), Enarsson (h), Magnusson i Borås (h), Vigelsbo (ep),
fru Nettelbrandt (fp), herrar Enskog (fp) och Boo (ep), vilka ansett, att
38 Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968
utskottet under punkterna B 5 och 6 i vad gäller inflationens verkningar vid
beskattningen bort hemställa,
att riksdagen, med anledning av motionerna I: 630 av herrar
Bengtson och Dahlén samt II: 825 av herrar Wedén och
Hedlund ävensom motionerna I: 633 av herr Holmberg
m. fl. och 11:795 av herr Bohman m. fl., i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhåller, att undersökningar kommer till
stånd rörande metoder att undvika inflationens verkningar
vid beskattningen, samt att förslag i anledning härav föreläggs
riksdagen.
Beträffande fortsatt reformering av beskattningssystemet och utredning
angående dess verkningar
10) Reservation av herrar Stefanson (fp), Sundin (ep), Lundström (fp),
Vigelsbo (ep), fru Nettelbrandt (fp), herrar Enskog (fp) och Boo (ep),
vilka
dels anfört följande:
En allmän och genomgripande skattereform har sedan flera år varit starkt
motiverad. Det nuvarande skattesystemet är invecklat och svåröverskådligt.
En effektiv skattekontroll försvåras. Deklaration, taxering och uppbörd blir
onödigt tidskrävande.
Enligt vår uppfattning bör en allmän skattereform utgå från principerna
i allmänna skatteberedningens förslag från 1964. Detta är emellertid på avgörande
punkter redan föråldrat. Förutsättningarna har bl. a. ändrats genom
de delreformer inom skattesystemet, som genomförts eller kommer att
genomföras inom den närmaste tiden. Vi har vid upprepade tillfällen framhållit,
att en större skattereform måste genomföras successivt och under
en ganska lång övergångsperiod. Införandet av mervärdeskatt är en betydelsefull
åtgärd, men den ingår inte som del i en större och mera allmän
skattereform enligt en genomtänkt plan, vilket är att beklaga. Den hittillsvarande
indirekta beskattningen — och den även efter mervärdeskattens
genomförande kvarstående energiskatten — har försvårat svenska företags
möjligheter att konkurrera på internationella marknader. Denna belastning
måste därför snarast avlägsnas.
Den snabba inflationen under senare år har automatiskt skärpt marginalbeskattningen
och bristen på sparstimulerande inslag i beskattningen har
minskat människors vilja till arbetsinsatser och sparande.
Under senare år har den kommunala skattebördan ökat avsevärt. Samtidigt
har övergången till mera indirekt beskattning fortsatt. Vid denna förskjutning
i skatteuttaget är det särskilt angeläget att låginkomstgrupperna
kompenseras och att den statliga och kommunala beskattningen i ökad utsträckning
ses i ett sammanhang.
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968 39
Den alltför låga självfinansieringsgraden har försämrat företagens konsolideringsmöjligheter
och gjort dem särskilt känsliga för konjunkturdämpningen
och minskat förmågan till nödvändiga strukturförändringar. Näringslivets
investeringsvilja måste öka, vilket också påpekas i kompletteringspropositionen,
om vi inte ska försämra utgångsläget för produktionsökningar
framöver.
En skattereform bör genomföras enligt nedanstående riktlinjer:
Den indirekta beskattningen reformeras även efter mervärdeskattens genomförande,
bl. a. genom att punktskatter utan social eller medicinsk motivering,
med undantag av sådana avsedda för finansiering av vägar m. in.,
liksom energiskatten, efter hand avvecklas.
Den direkta beskattningen reformeras genom höjning av grundavdragen
och justering av marginalskattesatsen. Ett system skapas för att i möjligaste
mån eliminera inflationens skatteskärpande verkningar och progressiviteten
justeras, så att dess hämmande verkningar på arbetsvilja och sparande
reduceras. För det framtida reformarbetet på familj ebeskattningens
område bör den grundläggande principen vara att varje inkomsttagare beskattas
efter sin inkomst och oberoende av civilstånd. En förutsättning för
en sådan framtida familjebeskattningsreform är givetvis att den innehåller
beskattningsregler som tar hänsyn till de hemmavarande makar, som av
olika skäl saknar reella möjligheter till yrkesarbete utanför hemmet.
Utöver det starkt motiverade och nyligen beslutade särskilda stödet till
låginkomstfamiljerna bör barnfamiljerna fa ett förstärkt stöd, inte minst
till följd av inflationens urholkning av barnbidragets realvärde. Sparstimulerande
åtgärder bör infogas i den direkta beskattningen och skattemässig
utjämning mellan olika år medges i viss utsträckning.
Företagsbeskattningen reformeras i syfte att öka investeringstakten och
främja rationaliseringar inom näringslivet. Ändrade avskrivningsregler för
byggnad, som används i rörelse eller jordbruk, bör snarast framläggas, så
att avsevärt ökad avskrivning medges under de första åren av byggnadens
ekonomiska användning. Tillgången på riskvilligt kapital ökas genom förbättrade
och lika möjligheter till sparande inom företagen samt genom införande
av en generellt användbar kontometod.
Ovan nämnda förslag till justeringar inom skattesystemet i syfte att
åstadkomma en rättvisare fördelning av inkomsterna och en snabbare produktionsökning
och därmed stigande statsinkomster bör ingå i en tidsplan
för allmän reformering av skattesystemet och samordnas med resultaten av
pågående utredningar angående företags- och familj ebeskattning, definitiv
källskatt samt kapitalbeskattning.
Skattesystemet och förändringar i skattenivån bör bättre än hittills anpassas
till konjunkturerna och i nuläget bör finanspolitiska åtgärder planeras
inför vinterhalvåret 19G8/69. Beslut om den allmänna arbetsgivaravgiftens
ikraftträdande bör uppskjutas tills läget den kommande vintern på
40 Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968
arbetsmarknaden och vad gäller näringslivets kapacitetsutnyttjande bättre
kan bedömas.
En allmän skattereform enligt nämnda riktlinjer bör planeras och genomföras
i den takt statsfinansiella och samhällsekonomiska förutsättningar
medger.
Mot bakgrund av de allvarliga brister, som råder inom många väsentliga
samhällsområden, och med hänsyn till vad reformarbetet kräver, är några
allmänna lättnader i det totala skattetrycket inte möjliga för närvarande.
Ansträngningarna måste i första hand inriktas på att undvika ständiga
skattehöjningar. Denna bedömning stärks av det material som presenterats
i långtidsbudgeten — bilaga 3 till proposition nr 125.
dels ansett, att utskottet under punkterna B 3, 5, 6, 8 och 9 bort hemställa,
att riksdagen, med bifall till motionerna I: 630 av herrar
Bengtson och Dahlén samt II: 825 av herrar Wedén och
Hedlund angående reformering av skattesystemet, i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhåller om förslag till tidsplan för
samordnad och fortsatt genomgripande skattereformering
i syfte att åstadkomma rättvisare inkomstfördelning och eu
snabbare produktionsökning innefattande i första hand följande
åtgärder:
a) särskilda lättnader beträffande den direkta inkomstskatten
för låginkomstgrupperna — inte minst folkpensionärerna
— mot bakgrund av den successivt stigande proportionella
beskattningen samt lättnader i marginalskatterna
med särskilt beaktande av inflationen,
b) fortsatt reformering av den indirekta beskattningen,
innebärande bl. a. en utrensning av vissa punktskatter,
samt
c) att i övrigt beakta vad som i motionerna anförts.
11) Reservation av herrar Gösta Jacobsson (h), Enarsson (h), och Magnusson
i Borås (h), vilka
dels anfört följande:
De menliga verkningar som vårt nuvarande skattesystem medför med
hänsyn till såväl penningvärde, arbetsvilja och sparvilja som näringslivets
kostnadsutveckling gör behovet av en genomgripande skattereform angelägen.
En höjning av det skattefria avdraget för existensminimum -— för
vuxna liksom för barn — samt en sänkning av marginalskatterna bör komma
i första rummet. Vidare är det av behovet påkallat att få sådana ändringar
av beskattningen som gynnar en produktionsökning och bidrar till
ett stärkande av näringslivets konkurrensförmåga.
Vi finner det för vår del angeläget att en utredning med det snaraste till
-
41
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968
sättes i syfte att, väsentligen på grundval av den enhälliga skatteberedningens
betänkande, framlägga förslag till ett nytt skattesystem. De synpunkter
i detta avseende som anförts i motionerna I: 633 av herr Holmberg m. fl.
och II: 795 av herr Bohman m. fl. bör därvid vara vägledande. Likaså bör,
i enlighet med yrkandet i motionerna I: 379 av herr Gösta Jacobsson m. fl.
och II: 487 av herr Nordgren m. fl., en förutsättningslös och allsidig utredning
företas rörande skattesystemets verkningar i olika hänseenden, framför
allt med avseende på samhällsekonomin.
dels ansett att utskottet under punkterna B 3, 5 och 6 bort hemställa,
att riksdagen — med bifall till motionerna I: 379 av herr
Gösta Jacobsson in. fl. och 1:487 av herr Nordgren m. fl.,
motionerna I: 630 av herrar Bengtson och Dahlén samt
II: 825 av herrar Wedén och Hedlund ävensom motionerna
I: 633 av herr Holmberg in. fl. och II: 795 av herr Bohman
m. fl. — i skrivelse till Kungl. Maj :t begär att Kungl Maj :t
tillsätter en allsidigt sammansatt utredning med uppdrag
att belysa skattesystemets verkningar i olika hänseenden,
bl. a. med avseende på samhällsekonomin, och framlägger
förslag till ett nytt skattesystem på grundval av allmänna
skatteberedningens betänkande.
MARCUS BOKTR. STHLM 1968 68002
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1968:295 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till förordning om mervärdeskatt, m. m. jämte motioner. a1 i texten