Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om sådan ändring i gällande bestämmelser, att arbetstagare i fall som avses i motionen äger företräde till tillgängliga medel och att staten därpå i vanlig ordning må indriva sin fordran.

1968-10-18 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1968:48, Skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om sådan ändring i gällande bestämmelser, att arbetstagare i fall som avses i motionen äger företräde till tillgängliga medel och att staten därpå i vanlig ordning må indriva sin fordran.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr b8 år 1968

1

Nr 48

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner angående

vissa ändringar i uppbördsförordningen m. m.

ULskottet har till behandling i ett sammanhang upptagit följande motioner,

nämligen

1) de likalydande motionerna I: 124 av herr Ottosson samt II: 170 av herrar

Thylén och Nordgren, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t begär utredning om möjligheterna dels till ett vidgat dispensförfarande

avseende skatteuppbörd under semesterperiod och dels till en omläggning

av uppbördsperioderna vid införandet av mervärdeskatt och löneskatt;

2) de likalydande motionerna 1:473 av herr Blom och 11:596 av herr

Hyltander, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär

sådana regler vid inleverans av skatt, att den som någon enstaka gång

t. ex. högst en gång per år under en treårsperiod — inlevererat skattelikvid

inom tio dagar efter förfallodagen och utan påminnelse skall vara befriad

från indrivningsavgift eller straffränta;

3) motionen II: 19 av herr Sjöholm, vari hemställts, att riksdagen hos

Kungl. Maj :t begär förslag till sådana ändringar av gällande bestämmelser

om kvittning och utmätning i överskottsskatt som i motionen förordats;

samt

4) motionen II: 820 av herrar Sundkvist och Josef son i Arrie, vari hemställts,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om sådan ändring

i gällande bestämmelser, att arbetstagare i fall som avses i motionen äger

företräde till tillgängliga medel och att staten därpå i vanlig ordning må

indriva sin fordran.

I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 35 har riksdagen

beslutat uppskjuta behandlingen av föreliggande motioner till innevarande

års höstsession.

Uppbörd av skatt

Gällande bestämmelser

Enligt 23 § uppbördsförordningen (UF) förfaller skatt till betalning under

en eller flera uppbördsterminer. Dessa omfattar tiden fr. o. m. den 6 t. o. m.

den 13 i månaderna mars, maj, juli, september, november och januari. Då

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 48

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1968

särskilda skäl föreligger kan jämlikt 53 § 3 mom. UF viss arbetsgivare eller

viss grupp av arbetsgivare medges rätt att, utan att erlägga särskild avgift

eller restavgift, inbetala arbetstagares skatt, som förfaller under viss termin,

efter utgången av samma termin eller, i fråga om arbetsgivare med

minst två arbetstagare eller därmed likställd arbetsgivare, efter den 18 i den

månad, varunder uppbördsterminen infaller.

Jämlikt bestämmelser i 21 och 46 §§ förordningen om allmän varuskatt

skall skattskyldig efter varje redovisningsperiod, som i regel omfattar två

månader (januari och februari, mars och april etc.) inbetala den på den

skattepliktiga omsättningen belöpande preliminära skatten. Skatteinbetalningen

skall göras senast den 18 i månaden närmast efter utgången av den

redovisningsperiod som skatten avser. För första redovisningsperioden skall

skatten sålunda inbetalas senast den 18 mars, för andra redovisningsperioden

senast den 18 maj o. s. v. Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t

därtill förordnar äger i förekommande fall medge att viss skattskyldig eller

vissa grupper av skattskyldiga, utan påföljd av restavgift, får inbetala preliminär

allmän varuskatt efter det skatten förfallit till betalning. Kvarstående

allmän varuskatt förfaller enligt bestämmelse i 50 § förordningen om

allmän varuskatt till betalning den 18 januari året efter taxeringsåret.

Även enligt förordningen om mervärdeskatt (SFS 1968:430) omfattar

redovisningsperioden två månader (januari och februari, mars och april etc.).

Enligt 22 och 42 §§ nämnda förordning förfaller skatten för viss redovisningsperiod

till betalning senast den 5 i andra månaden efter utgången av

redovisningsperioden.

Frågans tidigare behandling

Frågan om ett vidgat dispensförfarande vid skatteuppbörd under semesterperiod

aktualiserades i motioner vid 1967 års riksdag.

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1967: 53 avstyrkte bevillningsutskottet

bifall till motionerna under hänvisning till att en vidgad dispensrätt

under den uppbördstermin, som infaller i juli månad, skulle innebära

förskjutningar i skatteuppbörden och medföra avsevärda administrativa

svårigheter för uppbördsmyndigheterna.

Vid 1968 års vårriksdag antogs förordningen om mervärdeskatt, som träder

i kraft den 1 januari 1969. I prop. 1968: 100 föreslog departementschefen

som huvudregel att deklaration för mervärdeskatt skulle avse tvåmånadersperioder,

som började med jämna månader — febrari och mars, april

och maj etc. — och att deklaration skulle avlämnas och skatt inbetalas

inom samma tid efter periodens utgång som nu gäller i fråga om den allmänna

varuskatten, dvs. inom 18 dagar därefter.

På förslag av bevillningsutskottet (bet. 1968: 45) beslutade emellertid riksdagen,

att det i varuskatteförordningen tillämpade systemet med redovis
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1968

ningsperioder, som börjar med udda månader, skulle bibehållas och att en

förlängning av respittiden för skatteredovisningen skulle ske till 35 dagar,

dvs. till den 5 i andra månaden efter utgången av varje redovisningsperiod.

Motionerna I: 124 och II: 170

I motionerna framhålles att skatteuppbörden under vissa förhållanden kan

bli onödigt betungande på grund av systemet med tvåmånadersperioder som

inte alltid överensstämmer med företagens verksamhet. Framför allt gäller

detta de företag som på grund av semester har stängt under en längre period

under vilken redovisning av preliminär källskatt eller omsättningsskatt

skall ske. För de flesta företag inträffar detta under juli månad, vilken torde

vara den vanligaste semestermånaden bland de svenska företagen. De belopp

som betalas under juliuppbörden är mycket stora. Under perioden

fr. o. in. september 1966 t. o. in. september 1967 utvisade juli månad det

högsta beloppet i fråga om preliminärskatt med 4 632 milj. kr. Under samma

månad inbetalades dessutom 1 051 milj. kr. i varuskatteuppbörd, som

under tolvmånadersperioden endast överträffades av januari månad då julhandeln

medförde att varuskatteuppbörden uppgick till 1 129 milj. kr. De

stora summor, som den sammanlagda skatteuppbörden under juli månad

uppgår till, medför att företagen får stora svårigheter med en förskottsbetalning

av skatten före semestermånadens början. Till detta kommer att arbetet

med redovisning av preliminär- och varuskatt medför en stor arbetsbelastning

för företagens ekonomiavdelningar före semestern. Detta har lett

till en uppdelning av semestertiden för kassapersonalen även på de företag

som i övrigt tillämpar stängning under semestertiden. Då även de statliga

uppbördsverken har personalsvårigheter under semestermånaden anser motionärerna

det önskvärt från såväl enskild som statlig synpunkt att åtgärder

vidtas för att underlätta företagens redovisning av denna skatteuppbörd.

Det borde inte stöta på oöverstigliga administrativa åtgärder att härvidlag

tillämpa någon form av generös dispens under en tidsperiod av 30 dagar för

de företag som på grund av semesterstängning ansöker härom. Dessutom

bör nya förslag utarbetas för en omläggning av uppbördsperioderna med

tanke på de svårigheter som torde uppkomma för företagen vid införandet

av mervärdeskatt och löneskatt.

Restavgift in. m.

Gällande bestämmelser

Om skattskyldig eller arbetsgivare, som gjort skatteavdrag underlåter att

betala skatt i föreskriven tid och ordning, är han enligt 58 § 1 mom. UF

skyldig att betala restavgift, beräknad efter fyra öre för varje hel krona av

den del av skatten som inte erlagts i tid. Avgiften är dock alltid minst 10 kr.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1968

Vidare är arbetsgivare enligt 75 § UF skyldig erlägga restavgift, om han

försummar att innehålla skatt. I sådant fall kan också arbetstagaren bli

skyldig att betala restavgift. Om betalning av skatt under rätt uppbördstermin

försummas utgår respitavgift i stället för restavgift om skatten erläggs

senast den 18 i uppbördsmånaden med slcatteanvisning på postanstalt (54 §

UF). Respitavgiften är 20 resp. 50 öre för skattebelopp om högst 20 resp.

50 kr. och för högre skattebelopp en krona för varje påbörjat hundratal

kronor. Högsta avgift är 100 kr. och detta oavsett om inbetalningen avser

en eller flera skatteposter.

Enligt 58 § 1 mom. UF skall arbetsgivare, som inte betalt innehållen skatt,

utöver restavgift, erlägga en särskild tilläggsavgift fr. o. m. sjunde månaden

efter uppbördsmånaden. Tilläggsavgiften skall för varje sexmånadersperiod

beräknas till 4 % av det icke inlevererade skattebeloppet. Restavgift och

tilläggsavgift skall dock tillsammans inte överstiga 16 % av den obetalda

skatten.

Länsstyrelsen kan befria från restavgift eller respitavgift, om särskilda

omständigheter föreligger. Enligt cirkulärskrivelse från riksrevisionsverket

till länsstyrelserna den 24 januari 1955 får befrielse från hela restavgiften

meddelas när skatt avkortas eller restitueras, när skatt inbetalts i rätt tid

men i fel ordning eller när giltig ursäkt kan visas för den försenade inbetalningen.

Motionerna I: 473 och II: 596

Motionärerna framhåller, att det ibland händer att inbetalning av skatt

görs någon dag för sent. Även om detta tillfälliga överdrag endast gäller ett

fåtal dagar och inleveransen skett utan vare sig påminnelse eller någon

prestation från skattemyndighetens sida debiteras vederbörande en indrivningsavgift

på 4 %. Om det t. ex. endast gäller 4 dagar blir den årliga räntan

på det aktuella beloppet 365 %. En räntesats som onekligen ligger betydligt

över det rimliga. Om däremot vederbörande väntar med inbetalningen tills

indrivning sker, vilket kan röra sig om lång tid, ibland bortåt ett år, blir

räntesatsen strax rimligare. Den som medvetet söker att själv innehålla skattepengar

har här en fördel.

För den som i vanliga fall lojalt inlevererar sina skatter synes det vara en

onödig kitslighet från myndigheternas sida att man skall nödgas »böta»

stora belopp för något enstaka överdrag; ett förhållande som inte bidrar till

goda relationer mellan skattebetalare och staten. För att kunna bibehålla

och utveckla den lojala inställningen hos skattebetalaren är det enligt motionärernas

mening angeläget att denne ej känner sig orättvist eller bryskt

behandlad.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1968

5

Utmätning av skatleåterbäring

Gällande bestämmelser

Årligen sker en avräkning mellan preliminär skatt som tillgodoförts skattskyldig

för föregående år (inkomståret) och den slutliga skatt som debiterats

på grund av taxeringen det år då avräkningen sker (taxeringsåret).

Enligt 68 § 1 mom. UF skall länsstyrelsen i det län där skatten debiterats

ombesörja att det överskjutande beloppet återbetalas till den skattskyldige

utan kostnad för denne. Belopp under 10 kr. restitueras dock inte. Överskjutande

preliminär skatt översänds i regel till den skattskyldige med återbetalningskort

som fogas vid debetsedeln på slutlig skatt. På sådan ska It

utgår under vissa villkor även ränta med 5 % (69 § 1 mom. UF).

Skattskyldig, för vilken skatt blivit restförd eller som har att erlägga tillkommande

skatt, avseende den preliminära skatten, äger inte utfå mer av

den överskjutande skatten än vad som överstiger hans skatteskuld jämte

restavgift. Det innehållna beloppet gottskrivs den skattskyldige som betalning

av den obetalda skatten (68 § 4 mom. UF).

Jämlikt 68 § 6 mom. UF får fordran på överskjutande preliminär skatt

jämte ränta inte överlåtas särskilt. Från denna regel stadgas emellertid det

undantaget, att utmätning i enskilt mål får ske, sedan kreditkort på slutlig

skatt kommit utmätningsmannen till handa. I enskilt mål får utmätning

dock inte ske efter ansökan som gjorts senare än den 1 september under

taxeringsåret.

Från utmätning i enskilt mål skal! undantas ett belopp om 300 kr. utom i

mål om vad enskild har att utge enligt lagen om socialhjälp eller barnavårdslagen

eller på grund av underhållsskyldighet enligt giftermålsbalken, föräldrabalken

eller annan lag. Utmätning i enskilt mål får inte ske utan att

åtgärden kan beräknas bringa sökanden något utöver vad som fordras för

att täcka kostnaderna för utmätningen.

Frågans tidigare behandling

Ovannämnda bestämmelser i 68 § UF tillkom genom beslut vid 1966 års

riksdag i enlighet med förslag i prop. 1966: 115. I anledning av propositionen

yrkades i en motion att utmätning i enskilt mål skulle få ske endast för

fordringar avseende familjerättsliga underhållsbidrag o. d.

I sitt av riksdagen godkända bet. 1966: 41 var bevillningsutskottet inte

berett att medverka till att rätten till utmätning begränsades i vidare mån

än som föreslagits i propositionen och avstyrkte således bifall till motionsyrkandet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1968

Motionen II: 19

Motionären framhåller, att den s. k. överskottsskatten, dvs. det belopp

varmed preliminär skatt överskjuter slutlig skatt, har kommit att bli ett

mycket betydande objekt för exekutiv verkställighet. Synnerligen beaktansvärda

belopp av denna överskottsskatt går årligen i kvittning mot resterande

skatteposter och andra allmänna avgifter, och i överskottsskatten verkställes

utmätningar för oguldna bötesbelopp, underhållsbidrag samt för skilda

slag av enskilda fordringar. Systemet fungerar tillfredsställande men bör

kunna ytterligare förbättras varjämte viss mera genomgripande förändring

bör genomföras. Att statsverket kvittar sina fordringar mot skattebetalarnas

är en helt självklar åtgärd. Kvittning — som är ett administrativt enklare

förfarande än utmätning — bör tillåtas beträffande böter. Härigenom skulle

vinnas enhetlighet så till vida att samtliga statliga fordringar som utgör

självständiga exekutionstitlar göres till föremål för kvittningsförfarandet.

Övriga anspråk som bör tillåtas göra sig gällande utrustas med utmätningsrätt.

Utmätning i överskottsskatt bör få förekomma endast för uttagande av

familjerättsliga underhållsbidrag i den utsträckning som redan nu medges

samt för utdömda skadeståndsfordringar. Dessa båda slag av fordringar har

hög prioritet. Andra slag av enskilda fordringar bör däremot inte tillåtas

vinna utmätning i överskottsskatt, vilket nu är fallet.

överskottsskatt uppstår därigenom att statsverket i preliminär skatt tagit

ut mer än vad slutligen visar sig att den skattskyldige skolat betala. Mot

denna över debitering har den skattskyldige generellt sett ingen möjlighet

att värja sig. Åtskilliga skattebetalare följer lojalt myndigheternas uppmaningar

att göra fyllnadsinbetalningar eller självmant föranstalta om förhöjda

källskatteavdrag för undvikande av kvarskatt. Det ter sig därför oriktigt

att om kontoutdraget visar en kreditsumma skattebetalaren till godo

statsverket håller denna kreditsumma tillgänglig för första bästa fordringsägare.

Det kan sägas att principen genombrytes redan genom den utmätningsrätt

som tillerkännes underhållsbidrag och skadeståndsfordringar.

Dessa anspråk har emellertid en så hög prioritet och angelägenhetsgrad att

andra hänsyn i dessa fall bör få vika. Restriktiviteten bör här vara stor till

skattebetalarens skydd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1968

Frågan om arbetsgivares underlåtenhet att verkställa skatteavdrag

i vissa fall

Gällande bestämmelser

Arbetsgivare är enligt källskattesystemet skyldig att verkställa avdrag

för preliminär och kvarstående skatt på arbetstagares lön. För att arbetsgivarna

skall förmås att fullgöra sina skyldigheter har ett såväl ekonomiskt

som straffrättsligt ansvar ålagts dem.

Den ekonomiska ansvarigheten innebär, att arbetsgivare, som utan skälig

anledning underlåter att verkställa skatteavdrag, är solidariskt ansvarig med

arbetstagaren för den skatt som rätteligen bort innehållas. Om arbetsgivaren

inte inbetalar skattebeloppet samt därå belöpande restavgift och tilläggsavgift

efter anmaning från utmätningsman eller lokal skattemyndighet kan

detta efter fastställelse av lokal skattemyndighet uttas hos arbetsgivaren

i samma ordning som stadgas i fråga om indrivning av skatt. Införsel kan

dock inte ifrågakomma. Arbetsgivare, som på detta sätt tvingats betala skatt

för arbetstagare, äger emellertid söka skattebeloppet åter av arbetstagaren.

Om arbetsgivare underlåter att redovisa verkställt skatteavdrag, är arbetstagaren

däremot fri från betalningsskyldighet och arbetsgivaren således

ensam ansvarig för det innehållna skattebeloppet samt därpå belöpande

restavgift och tilläggsavgift.

Arbetsgivare, som inte redovisar innehållen skatt i tid, ådrar sig enligt

stadgande i 80 § UF straffansvar. Om arbetsgivare inte inbetalar innehållen

skatt inom föreskriven tid, utgörs straffet av dagsböter eller fängelse i högst

sex månader. Som förutsättning för straffbarhet gäller att uppsåt eller grov

oaktsamhet kan läggas arbetsgivaren till last.

Frågans tidigare behandling

Ifrågavarande spörsmål aktualiserades i motioner vid 1967 års riksdag.

Bevillningsutskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända bet. 1967: 53

motionerna under hänvisning till att ett bifall till motionärernas yrkande

skulle innebära ett avsevärt avsteg från principerna för källskattesystemet.

Motionen II: 820

Till stöd för yrkandet i motionen framhålles bl. a., att åtskilliga fall förekommer,

då arbetsgivaren vid källskatteuppbörden knappast kan sägas ha

obehörigen förfogat över statens medel. Så är förhållandet om medlen i

fråga aldrig funnits hos arbetsgivaren. För arbetsgivare i likviditetssvårigheter

eller måhända i eller inför likvidation kan det vara möjligt att upp
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1968

bringa just den del av den totala lönen som skall utbetalas till arbetstagaren.

Givetvis kan arbetsgivaren i ett sådant fall betala en del till arbetstagaren

och inleverera skattedelen till statsverket. En sådan åtgärd går emellertid

ut över arbetstagaren och står kanske därjämte i strid mot långivarens

önskemål eller kanske t. o. m. mot dennes villkor.

Här föreligger uppenbarligen en fråga om vem som skall komma i första

hand, den anställde eller staten. Det borde inte råda mer än en mening om

att den anställde bör ha företräde. Den ordning som nu tillämpas ger emellertid

inte arbetstagaren utan staten företräde, varav också följer att den

tredje parten, arbetsgivaren, oförskyllt kommer att framstå som lagöverträdare.

Motionärerna anser det därför påkallat att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhåller om erforderlig rättelse.

Utskottet

I de förevarande motionerna har framställts yrkanden om vissa ändringar

rörande skatteuppbörden och därmed sammanhängande frågor.

Utskottet behandlar till en början yrkandet angående ändring av bestämmelserna

om uppbörd av s k a 11.

Enligt bestämmelser i uppbördsförordmingen skall skatt, som arbetsgivare

innehållit genom skatteavdrag, inbetalas till staten under sex uppbördsterminer.

Dessa infaller i mars, maj, juli, september, november och januari

och i regel under tiden den 6—13 i dessa månader. Då särskilda skäl föreligger

kan viss arbetsgivare eller viss grupp av arbetsgivare medges rätt att,

utan att erlägga särskild avgift eller restavgift, inbetala skatt efter utgången

av uppbördstermin. Arbetsgivare med minst två arbetstagare eller därmed

likställd arbetsgivare kan medges rätt att inbetala skatten efter den 18 i den

månad, varunder uppbördsterminen infaller.

Redovisningsperioderna för allmän varuskatt omfattar i allmänhet två

kalendermånader (januari—februari, mars—april etc.). Skatt för viss redovisningsperiod

förefaller till betalning den 18 i månaden närmast efter redovisningsperiodens

utgång. Enligt förordningen om mervärdeskatt, som träder

i kraft den 1 januari 1969, omfattar redovisningsperioderna i regel samma tid

som enligt förordningen om allmän varuskatt, men skatten skall inbetalas

först den 5 i andra månaden efter periodens utgång. 1 fråga om såväl allmän

varuskatt som mervärdeskatt gäller alt Kungl. Maj:t, när synnerliga skäl

föreligger, kan medge viss skattskyldig eller vissa grupper av skattskyldiga

rätt att betala skatten vid ett senare tillfälle utan att restavgift påförs.

I motionerna I: 124 och II: 170 begärs utredning om ett vidgat dispensförfarande

för skatteuppbörd under semesterperiod och om omläggning av uppbördsterminerna

vid införande av mervärdeskatt och löneskatt. Som motivering

för det förstnämnda yrkandet har åberopats företagens svårigheter att

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1968

göra förskottsinbelalningar av skatt före juli månads ingång och att kvarhålla

personal för skatteredovisningen under semestermånaden.

Frågan om ett vidgat dispensförfarande för skatteinbetalning under semesterperiod

var föremål för riksdagens prövning förra året. I sitt av riksdagen

godkända betänkande 1967:53 uttalade bevillningsutskottet, att en

vidgad dispensrätt under den uppbördstermin, som infaller i juli månad,

skulle innebära förskjutningar i skatteuppbörden och medföra avsevärda

administrativa svårigheter för uppbördsmyndigheterna. På grund därav har

man hittills varit mycket restriktiv, när det gällt att meddela dispenser från

skyldigheten alt inbetala skatt inom föreskriven lid. Utskottet har inte funnit

anledning frånträda sin tidigare intagna ståndpunkt och avstyrker därför

bifall till motionerna i denna del.

Vad härefter angår yrkandet om en omläggning av uppbördsperioderna

vid införande av mervärdeskatt och löneskatt, varmed motionärerna torde

avse den allmänna arbetsgivaravgiften, vill utskottet erinra om att enligt vårriksdagens

beslut uppbörd av mervärdeskatt skall ske under kalendermånader

med jämnt ordningstal och inte såsom beträffande den allmänna varuskatten

under udda månader, då uppbörd av direkta skatter och avgifter

sker. Uppbörd av allmän arbetsgivaravgift skall utom i vissa fall ske i enlighet

med uppbördsförordningens bestämmelser. Motionärernas yrkanden i berörda

hänseenden torde härigenom redan vara tillgodosedda.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1:124 och

II: 170.

I motionerna I: 473 och II: 596 yrkas alt den som högst en gång per år under

eu treårsperiod utan påminnelse inbetalat skatt inom tio dagar efter förfallodagen

skall vara befriad från respitavgift eller r e s t a v g i f L.

Uppbördsförordningens bestämmelser om respitavgift, restavgift och lillläggsavgift

för den, som försummar att inbetala skatt under uppbördsterminen,

innebär i huvudsak följande. Har arbetstagare eller arbetsgivare med

endast en anställd försummat att inbetala skatt under rätt uppbördstermin,

äger han att senast den 18 i den månad, under vilken terminen infallit, på

postanstalt betala skatten med skatteanvisning. Särskild avgift, s. k. respitavgift,

skall då erläggas. Denna uppgår till ca 1 % av skattebeloppet, dock

högst 100 kr.

Arbetsgivare som inte erlägger skatt i rätt tid och ordning skall betala restavgift

med 4 %, dock minst 10 kr. I de fall skatteavdrag gjorts men inbetalning

inte skett skall dessutom tilläggsavgift betalas för varje påbörjad halvårsperiod

fr. o. in. ett halvt år efter utgången av uppbördsmånaden till dess

skatten inbetalas eller fastställts till betalning av den lokala skattemyndigheten.

Tilläggsavgiften utgår med 4 % för varje sådan halvårsperiod, dock

med högst 12 % av det oredovisade skattebeloppet. Om särskilda omständigheter

föreligger kan länsstyrelsen meddela befrielse från respitavgift eller

restavgift.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr k8 år 1968

Såsom motionärerna påtalat motsvarar restavgiften vid kortare betalningsdröjsmål

en inte obetydlig årsränta. Man bör emellertid inte tillmäta

räntejämföreisen en alltför stor betydelse i detta sammanhang. Ilestavgiftens

storlek har nämligen i första hand avvägts så att den skall utgöra ett

verksamt medel för att förmå skattskyldiga och arbetsgivare att inbetala

skatten i rätt tid. Man bör heller inte bortse från möjligheten att erhålla befrielse

från respitavgift och restavgift. Enligt de anvisningar, som riksrevisionsverket

lämnat i cirkulärskrivelse till länsstyrelserna den 24 januari

1955, kan hel befrielse från restavgift meddelas, när skatten inbetalats i rätt

tid men i fel ordning och då skatten erlagts för sent men giltig ursäkt för

dröjsmålet visats. Som giltig ursäkt godtas exempelvis sjukdom eller olyckshändelse

av sådan art, att den skattskyldige eller arbetsgivaren får anses ha

varit urståndsatt att i rätt tid fullgöra sin betalningsskyldighet. Befrielse

från del av restavgiften får enligt samma anvisningar meddelas, då skatten

inbetalats för sent och förseningen beror på tillfälligt förbiseende eller på

oaktsamhet, som kan betraktas som ringa, och restavgiftens storlek inte kan

anses rimlig i förhållande till försummelsen. Med hänsyn till möjligheterna

att erhålla befrielse från respitavgift och restavgift vid ursäktlig betalningsförsummelse

finner utskottet inte anledning biträda motionärernas lagstiftningsyrkande

och avstyrker således bifall till motionerna I: 473 och II: 596.

Frågan om utmätning av s katteåterbäring har aktualiserats

i motionen 11:19, vari hemställs att Kungl. Maj:t skall framlägga förslag

att utmätning i överskjutande skatt i enskilt mål endast skall tillåtas i fråsa

om underhållsbidrag och utdömda skadeståndsfordringar.

Enligt bestämmelser i uppbördsförordningen får fordran på Överskjutande

preliminär skatt inte överlåtas. Utmätning av fordran får dock ske sedan

kreditkort på slutlig skatt kommit utmätningsmannen till handa. Utmätning

i enskilt mål får äga rum endast om ansökningen inkommit senast den

1 september och om vad som kan utmätas täcker kostnaderna för förrättningen.

Vid utmätning i enskilt mål som inte avser underhållsbidrag skall ett

belopp om 300 kr. undantas från utmätning.

Vid utmätning i skattefordran medför verkställigheten inte några realisationskostnader

eller någon realisationsförlust som fallet ofta är med utmätning

av lösöre. Från såväl borgenärens som gäldenärens synpunkt är utmätning

i skatteåterbäring därför ofta alt föredra framför utmätning i annan

egendom. Därtill kommer att en ytterligare begränsning av rätten till utmätning

av skatteåterbäring skulle medföra risk för att gäldenären genom för

stora inbetalningar av preliminär skatt kunde undandra tillgångar från utmätning.

Utskottet är därför inte berett tillstyrka bifall till yrkandet i motionen

11:19.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1968

Utskottet har slutligen att ta ställning till en speciell fråga om arbetsgivares

skatteavdrag, som behandlas i motionen II: 820. Motionä
•o

°

rerna begär utredning om sådan ändring av nuvarande bestämmelser, att

om en arbetsgivare på grund av likviditetssvårigheter inte kan både utbetala

lön och göra skatteavdrag, arbetstagaren skall äga företrädesrätt till lön och

staten därefter indriva sin skattefordran.

Källskattesystemet bygger på medverkan från arbetsgivarnas sida på det

sättet, att arbetsgivarna i uppbördsförordningen ålagts att verkställa avdrag

för preliminär och kvarstående skatt på arbetstagarnas löner. Arbetsgivare,

som underlåter att enligt gällande bestämmelser göra skatteavdrag eller att

inbetala innehållen skatt, drabbas av såväl ekonomisk som straffrättslig påföljd.

Den ekonomiska påföljden innebär att arbetsgivaren jämte arbetstagaren

blir ansvarig för den skatt, som arbetsgivaren utan skälig anledning underlåtit

att dra av. Den straffrättsliga påföljden innefattar följande. Om en

arbetsgivare, som är skyldig att göra skatteavdrag, uppsåtligen eller av oaktsamhet,

som inte endast är ringa, betalar ut lön till arbetstagare utan att göra

föreskrivet skatteavdrag, är påföljden dagsböter. Fullgör en arbetsgivare inte

sin skyldighet att inom föreskriven tid till uppbördsmyndighet inbetala innehållen

skatt och föreligger uppsåt eller grov oaktsamhet, straffas han med

dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

När motsvarande motionsyrkande behandlades av 1967 års riksdag med

anledning av ett motionsvis väckt förslag framhöll bevillningsutskottet i sitt

betänkande 1967:53, att ett bifall till motionärernas yrkande skulle innebära

ett avsevärt avsteg från principerna för källskattesystemet. Om det från

samhällets synpunkt skulle vara angeläget, att ett företag i likviditetssvårigheter

fortsatte sin verksamhet, borde enligt utskottets uppfattning stödet till

företaget lämnas i form av direkta bidrag och inte genom att man åsidosatte

principerna för skatteuppbörden. I den förevarande motionen har inte framförts

några nya synpunkter, som föranlett ändrat ståndpunktstagande i frågan,

varför utskottet avstyrker bifall till motionen II: 820.

Med hänvisning till vad sålunda anförts hemställer utskottet

att riksdagen avslår

1) motionerna I: 124 och II: 170

2) motionerna I: 473 och II: 596

3) motionen II: 19

4) motionen II: 820.

Stockholm den 18 oktober 1968

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1968

Närvarande :

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s)„

fröken Ranmark (s), herrar Yngve Nilsson* (h), Stefanson (fp), Wärnberg

(s), Tage Johansson* (s), Enarsson (h) och Tistad (fp); samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (h), Brandt* (s),

Vigelsbo (ep), Andersson i Essvik (s), fru Nettelbrandt (fp), herrar Eriksson

i Bäckmora* (ep), Forsberg (s), Enskog (fp), Kristenson* (s) och

Carlstein (s).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

1) av herr Yngve Nilsson (h), Enarsson (h) och Magnusson i Borås (h),

vilka — under åberopande av innehållet i motionerna I: 124 av herr Ottosson

samt II: 170 av herrar Thylén och Nordgren — ansett att utskottet bort

hemställa,

A) att riksdagen med anledning av motionerna I: 124 och

II: 170 i skrivelse till Kungl. Maj:t begär utredning om möjligheter

till ett vidgat dispensförfarande avseende skatteuppbörd

under semesterperiod;

B) att riksdagen avslår

1) motionerna I: 124 och II: 170, i den mån de inte kan

anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört och hemställt,

2) motionerna I: 473 och II: 596

3) motionen II: 19

4) motionen II: 820.

2) av herrar Stefanson (fp), Tistad (fp), fru Nettelbrandt (fp), herrar

Enskog (fp) och Eriksson i Bäckmora (ep), vilka ansett

dels att det avsnitt i utskotlets yttrande, som på sid. 10 börjar med »Vid

utmätning» och slutar med »motionen II: 19», bort ha följande lydelse:

»Såsom motionären påpekar har den enskilde små möjligheter alt värja

sig mot den överdebitering vid uttaget av preliminär skatt, som leder till att

överskottsskatt uppstår. Överskottsskatt är pengar, som den enskilde rätteligen

bort ha fått disponera. Därför bör enligt utskottets uppfattning utmätning

i överskottsskatt endast vara tillåten i vissa särskilda undantagsfall.

Utmätning i enskilt mål bör således endast få förekomma i de fall, som angetts

av motionären, nämligen för uttagande av familjerättsliga underhållsbidrag

i den utsträckning som redan nu medgives samt förut dömda skadeståndsf

ordringar.»

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1968

13

dels ock att utskottet under punkten 3 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen It: 19 i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte begära förslag till ändring av gällande

bestämmelser om kvittning och utmätning i överskottsskatt

enligt i motionen angivna riktlinjer.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.