Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av motioner angående beskattningen av idrotts priser.

1968-10-18 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1968:49, Betänkande med anledning av motioner angående beskattningen av idrotts priser.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 49 år 1968

1

Nr 49 -

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner angående

beskattningen av idrotts priser.

Utskottet har till behandling i ett sammanhang upptagit följande motioner,

nämligen

1) de likalydande motionerna I: 386 av herr Svanström m. fl. och II: 477

av herr Johansson i Växjö m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t begär snara åtgärder syftande till att från beskattning helt

undanta alla priser vid amatöridrottstävlingar;

2) motionen II: 104 av herr Rubin, vari hemställts, att riksdagen hos

Kungl. Maj :t begär sådan ändring av reglerna för beskattning av idrottsmännens

tävlingspriser, att nyttovaror helt undantas från beskattning eller

—• därest detta yrkande icke bifalles — att det skattepliktiga beloppet för

nyttovaror begränsas till 10 ä 20 procent av varornas försäljningspris.

I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 35 har riksdagen vid

vårsessionen beslutat uppskjuta behandlingen av föreliggande motioner till

innevarande års höstsession.

Gällande bestämmelser

I skatteförfattningarna är inte uttömmande angivet vilka intäkter som

är skattepliktiga. Huvudregeln är att endast de intäkter är skattepliktiga,

som faller inom de i kommunalskattelagen angivna inkomstkällorna. I 19 §

nämnda lag med anvisningar uppräknas en mängd intäkter som inte är

skattepliktiga, men uppräkningen är inte uttömmande. I 21, 24, 28, 32, 35

och 38 §§ samma lag anges olika intäkter, som är att hänföra till intäkt i de

olika inkomstkällorna. Inte heller denna uppräkning är uttömmande. Praxis

ställs således ofta inför uppgiften att avgöra, vilka intäkter som är hänförliga

till de i kommunalskattelagen angivna inkomstkällorna. Bland de problem

vilka såväl doktrin som praxis därvid haft att lösa intar tävlingsvinster

en framskjuten ställning. Dessa hänföres, då de ansetts skola inkomstbeskattas,

till förvärvskällan tjänst.

Tävlingsvinster kan teoretiskt drabbas av antingen lotterivinstskatt, gåvoskatt

eller inkomstskatt.

Gränsen mellan lotterivinster och tävlingspriser är ofta svår att dra. Enligt

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 49

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 49 år 1968

1 § i 1939 års lotteriförordning anses som lotteri »varje företag, däri efter

gissning, vadhållning eller jämförlig av slumpen helt eller delvis beroende

anordning kan av en eller flera deltagare erhållas vinst till högre värde än

det som erhålles av envar deltagare». Huruvida insats görs är oväsentligt.

Under denna bestämmelse faller vinster i korsordstävlingar (jfr RÅ 1961

not. Fi 1280) och andra tävlingar, så snart slumpen har betydelse för utgången.

Även om ett slumpmoment spelar in vid exempelvis idrottstävlingar,

faller dessa helt utanför lotteriförordningens bestämmelser.

Vinster i svenska lotterier är enligt 19 § kommunalskattelagen och 2 §

förordningen om statlig inkomstskatt undantagna från statlig och kommunal

inkomstskatt. Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet räknas lotterivinst

om den inte jämlikt sistnämnda två lagrum är frikallad från beskattning.

För att ett penningbelopp, en sak eller en förmån, som någon erhåller,

skall kunna betecknas som en gåva i skattehänseende fordras att en helt vederlagsfri

överlåtelse eller, om vederlag utgått, att det överlämnade i beaktansvärd

grad överstiger vad som efter omständigheterna kan anses utgöra

en skälig ersättning. Vinner man ett pris i en tävlan, anses priset utgöra ett

slags ersättning för tävlingsprestationen; denna må vara hur liten som helst.

Av denna anledning anses ett tävlingspris inte utgöra en ren gåva. En överlåtelses

gåvokaraktär kan dessutom rubbas av ett annat förhållande, nämligen

att någon gåvoavsikt inte föreligger från givarens sida. För arrangören

av en tävling kan knappast någon sådan avsikt föreligga. Tävlingen anordnas

i regel för att tillföra arrangören en ekonomisk vinning, och utgivande

av priser ingår som ett led häri. Det anförda ger vid handen att tävlingspriser

regelmässigt undantas från gåvobeskattning.

Tävlingspriser som utgör ersättningar för utförda prestationer anses, oavsett

prestationens art, i regel skattepliktiga. Endast om ett rent slumpmoment

är avgörande för om vinst kan erhållas eller ej skall vinsten hänföras

till lotterivinst. I praxis har bl. a. beskattats arkitekters tävlingspris, priser

för tävlingar i radio och TV, i reklamtävlingar och i pimpelfisketävlingar.

Priser m. m. i idrottsliga sammanhang har även beskattats, såsom fotbollsspelares

dagtraktamenten (RÅ 1941 not. Fi 673) och presentkort vilka fotbollsspelare

erhållit av sin klubb (RÅ 1958 not. Fi 942). Anmärkas bör att

fotbollsklubbar medgivits avdrag för kostnader för priser i form av presentkort

till fotbollsspelare (RÅ 1942 not. Fi 659 och 1953 not. Fi 1092). Priser

och belöningar som utdelas för t. ex. årets idrottsbragd synes enligt praxis

vara skattefria. Förklaringen härtill torde vara att man anser att priset

utdelas utan tävlan. Visserligen ligger en prestation bakom erhållandet av

priset eller belöningen, men denna utgör inte vederlag för arbete utfört åt

givaren.

Frågan i vad mån ersättningar och priser i amatöridrotter skall inkomstbeskattas

har varit föremål för uppmärksamhet vid ett flertal tillfällen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr it) år 1968

3

Många är av den uppfattningen att idrottspriserna helt skall undantas från

beskattning, enär bakom en topplacering i tävlan ofta ligger många års träning

med ekonomiska och andra uppoffringar, vilka inte på långt när kan

ersättas med erhållna priser. Riksskattenämnden har med anledning av de

olika uppfattningar som föreligger i frågan — efter samråd med Sveriges

riksidrottsförbund och vissa därtill anslutna idrottsförbund — beslutat att

såsom anvisning till ledning för taxeringsmyndigheterna göra vissa uttalanden

(ser. I nr 2/1964 p. 4 och nr 5/1968 p. 3) angående skattskyldighet för

ersättningar och tävlingspriser till utövare av amatöridrotter.

Riksskattenämnden uttalar i sistnämnda anvisningar, som äger tillämpning

fr. o. m. 1969 års taxering, inledningsvis att penningersättningar, varuoch

därmed jämförliga priser, som utövare av amatöridrotter uppbär i anslutning

till tävlingsverksamhet, i princip är att anse som skattepliktig inkomst

för mottagaren. Beträffande idrottsutövare, som visserligen ägnar sig

åt tävlingsverksamhet men bedriver denna i mindre omfattning torde uppburna

ersättningar regelmässigt inte vara större än de med verksamheten förenade

omkostnaderna. Med hänsyn härtill och till de omständigheter, under

vilka verksamhet av ifrågavarande slag bedrivs, bör av praktiska skäl ersättningarna

inte göras till föremål för taxering. Sådan bör förekomma endast

då tävlingsverksamheten bedrivs i större skala och mera aktivt. I anledning

av detta ståndpunktstagande har riksskattenämnden utformat en schablonregel,

enligt vilken taxering för inkomst genom utövande av amatöridrott

bör äga rum om något av följande två alternativ föreligger, nämligen att de

kontant eller på därmed jämställt sätt under beskattningsåret uppburna

bruttoinkomsterna av idrottsverksamheten överstiger 500 kr. eller de i form

av nyltovaror eller presentkort under beskattningsåret uppburna inkomsterna

av verksamheten har ett sammanlagt värde överstigande 1 000 kr. Värdet

av direkt mottagna färdbiljetter — vid resor med egen bil uppburen kontantersättning,

motsvarande kostnad för färd med allmänna kommunikationsmedel

— skall icke medräknas i ovannämnda belopp. Inte heller skall

medräknas sådana rese- och traktamentsersättningar, som enligt taxeringsförordningen

inte skall upptas som intäkt. Idrottsutövaren har givetvis rätt

till avdrag för av honom själv erlagda kostnader för intäkternas förvärvande

och bibehållande. Riksskattenämnden sammanför i fyra grupper de ersättningar

och priser, som bör anses såsom skattepliktig inkomst för mottagaren.

I grupp 1 upptas kontanter och därmed jämställt vederlag, såsom matcharvoden,

prispengar, segerpremier, start- och poängpengar, fickpengar-, träningsersättningar,

ersättningar för förlorad arbetsförtjänst, bidrag till bosättning,

bostadshyra, bilköp eller utbildning och liknande ersättningar. Vidare

omnämnes vissa kostnadsersättningar och sådana presentkort eller anvisningar

som är direkt utbytbara mot pengar. — Grupp 2 utgörs av presentkort

eller anvisningar, gällande i affärer, som saluför livsmedel eller kläder,

eller eljest i ett större antal affärer eller i viss affär med mycket omfattande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 49 år 1968

varusortiment. — Grupp 3 omfattar presentkort gällande för resor av olika

slag eller för tjänster av annat slag. — I grupp 4 upptas nyttovaror, som

direkt mottagits eller förvärvats för medel, insatta på priskonto hos respektive

idrottsorganisation eller tävlingsarrangör, samt presentkort eller anvisning

av annat slag än ovan nämnts. Med hänsyn till att man vid försäljning

underhand i allmänhet inte torde utfå fulla värdet av ifrågavarande varor

bör sådan vara eller sådant presentkort upptas till endast 1/2 av försäljningspriset

i detaljaffär. Såsom icke skattepliktig inkomst bör, oavsett föremålens

värde, anses sedvanliga priser i form av medaljer, plaketter, bägare,

pokaler, tallrikar och liknande föremål med karaktär av minnesföremål.

Avdrag för kostnader, vilka uppkommit i den idrottsliga verksamheten och

inte är att hänföra till ej avdragsgilla levnadskostnader, bör medges enligt

ettdera av nedan angivna två alternativ.

1) Utan att bevisning angående kostnadernas storlek förebringas, bör

idrottsutövaren — med hänsyn till de förhållanden, under vilka verksamheten

utövas, och svårigheten att styrka vissa av de därmed förenade kostnaderna

— medges avdrag med ett schablonbelopp av 1 000 kr., dock högst det

belopp vartill bruttointäkterna av idrottsverksamheten uppgått.

2) Idrottsutövare äger, i stället för att yrka avdrag enligt schablon, enligt

allmänna regler tillgodoföra sig avdrag för de faktiska kostnader, som uppkommit

i den idrottsliga verksamheten och inte är att hänföra till ej avdragsgilla

levnadskostnader. Avdrag enligt detta alternativ medges endast för kostnader,

som visas hava betalts av idrottsutövaren själv — och sålunda inte

direkt eller indirekt av idrottsförening, tävlingsarrangör eller annan. Avdrag

medges inte med högre belopp än det vartill kostnaderna visas ha uppgått.

Frågans tidigare behandling

Motioner syftande till en lindring i beskattningen av idrottspriser prövades

av bevillningsutskottet förra året (BeU 1967: 9). Utskottet biföll därvid

ett motionsvis framställt skrivelseyrkande med begäran om utredning av

frågan om en generösare beskattning av idrottspriser. Utskottet framhöll att

riksskattenämndens anvisningar i och för sig varit ett steg i positiv riktning.

Erfarenheterna visade emellertid att det all jämt förelåg stor osäkerhet

i bedömningen av de skattepliktiga förmånerna av idrottsutövning och

av de avdrag, som kunde medges. En utredning angående möjligheterna till

en generösare beskattning av idrottsmännens priser och ersättningar borde

därför komma till stånd, varvid särskilt borde undersökas huruvida en lösning

av problemen beträffande värderingen av nyttosaker var möjlig. Även

konfliktsituationen mellan beskattningsregler och amatörregler borde uppmärksammas.

Utskottet ansåg det vidare önskvärt att avdragssidan ingående

s. 5 Kontrollera mot PDF

Ilevillningsutskottets betänkande nr 49 år 1968 5

prövades så att man om möjligt även i detta hänseende kunde åstadkomma

schablonregler.

Riksdagen ogillade emellertid yrkandet och följde därvid en vid betänkandet

fogad reservation av herr John Ericsson m. fl. Reservanterna framhöll

att riksskattenämndens anvisningar i ämnet otvivelaktigt bidrog till en

större enhetlighet i rättstillämpningen och att de tillgodosåg rimliga anspråk

på att idrottspriser inte blev oskäligt beskattade. Anvisningarna var inle

ovillkorligen bindande för taxeringsmyndigheterna utan var endast avsedda

att ge upplysningar om hur inkomst av idrottsverksamhet borde beräknas i

normalfallen. Avslutningsvis erinrade reservanterna om att Sveriges riksidrottsförbund

hos riksskattenämnden aktualiserat frågor dels om idrottsmans

rätt till avdrag för resekostnader och ökade levnadskostnader i samband

med idrottslig verksamhet och dels om en modifiering av riksskattenämndens

schablonregler för beskattning av ersättningar och priser i amalöridrotter.

Motionerna

I: 386 och II: 477

Motionärerna framhåller att priser av nämnvärd ekonomisk betydelse endast

förekommer vid tävlingar mellan elitidrottsutövare och endast i vissa

idrotter. 1 ett fåtal fall torde prisernas värde överstiga de kostnader, som

idrottsutövaren haft i samband med träning och tävling. Det är sålunda endast

i mycket begränsad omfattning fråga om belopp och värden, som har

ekonomisk eller principiell betydelse för den enskilde och samhället. Den

bristande enhetligheten i tillämpningen av skattebestämmelserna mellan olika

landsdelar har förstärkt missnöjet beträffande beskattningen av idrottspriserna

och utgör motiv för en översyn av bestämmelserna. Utvecklingen

har medfört att priserna i ökad utsträckning utgörs av nyttoföremål. Dessa

föremåls värde för mottagaren varierar mycket starkt och ligger regelmässigt

under de värden som tillämpas vid beskattningen. Det händer inte sällan

att någon får två eller flera föremål av samma slag, och möjligheterna

att avyttra överflödiga saker förhindras av idrottens amatörbestämmelser.

Arrangörerna av idrottstävlingar delar ofta ut priser som skänkts av företagare

eller handlande. Det är då ibland fråga om föremål som i och för sig

är nya i den meningen att de inte är begagnade, men ofta är det en gammal

modell eller en omodern konstruktion, som kraftigt sänker värdet för den

som erhåller priset. Då svårigheterna att skapa enhetliga och rättvisa grunder

för beskattning av priser vid amatöridrottstävlingar tycks vara betydande

synes det enligt motionärernas mening motiverat att sådana priser helt

undantas från beskattning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 49 år 1968

II: 104

Motionären anser den av riksskattenämnden i 1964 års anvisningar anvisade

regeln att priser i form av nytt ovaror skall upptas till 2/3 av försälj - ningspriset orealistiskt. Inhämtade uppgifter visar att detaljistmarginalerna

för vanliga konsumentkapitalvaror som mopeder, radioapparater, dammsugare

in. in. varierar mellan 15 och 30 procent. Detta betyder att ett pris hos

en idrottsman i många fall åsätts nästan samma värde som vad motsvarande

produkt kostar en detaljist att inköpa. Härav följer otvivelaktigt att en idrottsman

som vill sälja sitt pris inte kan vända sig till detaljist och räkna

med att av honom få ut 66 procent av varans utförsäljningspris. Det framgår

av formuleringen av riksskattenämndens rekommendation, »försäljning

under hand», att nämnden utgått från att idrottsmannen själv mer aktivt

verkar för att sälja priserna. Försäljning är emellertid en tidskrävande verksamhet

som kräver både fallenhet, utbildning och erfarenhet. De ovannämnda

detaljistmarginalerna 15—30 procent av priset är ett uttryck för vad det

kostar de professionella företagarna på området att till konsumenter sälja

varor av det slag det bär gäller. Förutom att man inte kan utgå från att

idrottsmän skulle ha någon särskild försälj ningsförmåga må också observeras

att dessa, i varje fall om de är stjärnidrottsmän, ingalunda har den

tid till sitt förfogande som skulle erfordras för att mer aktivt sälja erhållna

priser. Det av riksskattenämnden åsatta 2/3-värdet är riktigt endast för de

fall priserna erhålls av idrottsmän som också är detaljhandlare och har

möjlighet att sälja priserna i sin egen rörelse. För vanliga idrottsmän är sålunda

den fastställda värderingsregeln felaktig. En idrottsman är normalt

ingen säljare och bär heller inte disponibel tid för sådan verksamhet. Om

han vill omsätta ett erhållet pris i pengar, väljer han alltså att låta någon

annan sälja hans vara. Offentlig auktion synes vara en enkel och tillförlitlig

försäljningsform för priser av det slag som här är aktuellt. Vid försäljning

genom auktionsverk får man i genomsnitt ut 60 procent av detaljhandelns

försäljningspriser. Härifrån skall avräknas provision och transportkostnader.

50 procent av detalj handelspriset blir slutresultatet av auktionsförsälj ningen.

Det finns dock anledning att gå längre i liberaliseringen vid beräkning

av det skattepliktiga värdet av priser. Det är naturligtvis inte alltid möjligt

att anlita auktionsverk för försäljning av varor. Vederbörande kan också

sälja sin vara till de företagare som specialiserat sig på att såväl köpa av

som att sälja varor till allmänheten. Stockholms kommunala auktions- och

pantaktiebolag (SKAPA) torde i genomsnitt belåna nya varor mot ca 30

procent av dessas försäljningspriser i detaljhandeln. Resonemanget leder till

att värdet av priser i form av nya varor i genomsnitt ligger någonstans mellan

30 och 50 procent av konsumentpriset i detaljhandeln. En förutsättning

är emellertid att det är fråga om nya varor i egentlig mening. Idrottsmännens

priser består emellertid ofta av skänkta varor, och det ligger i sakens

natur att givaren kan frestas att välja en modell som just ersatts av en ny

eller att skänka bort en vara som har någon mindre skavank.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 49 år 1968

En värdering, som kan göra anspråk på att med relativt god säkerhet icke

tillföra en idrottsman en större inkomst än priset verkligen är värt, måste

hållas mycket låg med hänsyn Lill att en försäljning under hand ger avsevärt

sämre utbyte än ordinär försäljning, att varorna inte alltid är helt kuranta

samt att i varje fall en del idrottsmän är förhindrade att sälja sina

priser. Motionären anser för sin del att en rimlig värdering — om tävlingspriser

i form av nyttovaror över huvud taget skall beskattas — bör ligga omkring

10—20 procent av föremålens försäljningspris i detaljhandeln. Då en

kontant bruttoinkomst av idrottsutövning om 500 kr. redan nu är skattefri

och detta belopp, som fastställdes 1964, bör höjas till åtminstone av Riksidrottsförbundet

föreslagna 1 000 kr., ligger slutsatsen nära att helt undanta

idrottsmännens varupriser från beskattning. Motionären har för sin del

svårt att se att detta skulle strida mot principerna för en sakligt riktig och

rättvis beskattning.

Utskottet

Penningersättningar, varupriser och därmed jämförliga priser, som utövare

av amatöridrotter får vid tävlingar, är enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen

och förordningen om statlig inkomstskatt i princip att

anse som skattepliktig inkomst. Frågan om i vilken omfattning tävlingspriser

skall beskattas har aktualiserats i olika sammanhang. Med hänsyn

till de olika meningar, som därvid kommit till uttryck, har riksskattenämnden

—efter överläggningar med företrädare för Sveriges riksidrottsförbund

— meddelat anvisningar till ledning för taxeringsmyndigheterna angående

skattskyldighet för ersättningar och tävlingspriser till utövare av amatöridrotter.

De senaste anvisningarna i ämnet återfinns i riksskattenämndens

meddelanden ser. I nr 5/1968 p. 3 och äger tillämpning fr. o. m. 1969 års taxering.

I de fall då idrottsmannen ägnar sig åt tävlingsverksamhet men bedriver

denna i mindre omfattning torde — framhåller riksskattenämnden — ersättningarna

inte vara större än de med verksamheten förenade omkostnaderna,

varför taxering inte bör äga rum. Beskattning bör ske endast om tävlingsverksamheten

bedrivs i större skala och mera aktivt och då enligt en

schablonregel. Beskattning bör sålunda ske om de under beskattningsåret

kontant eller på därmed jämförligt sätt uppburna bruttointäkterna av

idrottsverksamheten överstiger 500 kr. eller de under samma år i form av

nyttovaror eller presentkort uppburna intäkterna har ett sammanlagt värde

överstigande 1 000 kr. Nyttovaror bör, med hänsyn till svårigheterna att vid

försäljning av sådana varor under hand få ersättning för fulla värdet, tas

upp endast till hälften av försäljningspriset i detalj affär. Till icke skattepliktig

intäkt bör hänföras sedvanliga priser såsom medaljer, plaketter, bägare,

pokaler, tallrikar och liknande föremål med karaktär av minnesföremål.

Avdrag för kostnader, som uppkommit i anledning av idrottsutövning
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1968

en bör enligt anvisningarna medges antingen med ett schablonbelopp av

1 000 kr., dock högst med det belopp vartill bruttointäkterna av idrottsverksamheten

uppgått, eller med belopp, som motsvarar de faktiska kostnader

idrottsutövaren själv erlagt.

De förevarande motionerna har väckts vid riksdagens början och således

innan riksskattenämnden utfärdade sina senaste anvisningar för beskattning

av idrottspriser. Utredningsyrkandet i motionerna I: 386 och II: 477

syftar till att från beskattning helt undanta alla priser vid amatöridrottstävlingar.

I motionen II: 104 yrkas i första hand att tävlingspriser i form av

nyttovaror undantas från beskattning och i andra hand att det skattepliktiga

beloppet för nyttovaror begränsas till 10 å 20 procent av varornas försäljningspris.

Enligt riksskattenämndens tidigare anvisningar i ämnet (riksskattenämndens

meddelanden ser. I nr 2/1964 p. 4) skulle idrottspriser i form av nyttovaror

vid taxeringen upptas till 2/3 av försäljningspriset och idrottsutövaren

äga rätt till avdrag för av honom själv erlagda kostnader för intäkternas förvärvande

och bibehållande. Genom de modifieringar, som gjorts i riksskattenämndens

senaste anvisningar rörande värderingen av priser i form av nyttovaror

och införande av rätt till schablonavdrag för omkostnader, har anvisningarna

enligt utskottets uppfattning fått en sådan utformning att de

tillgodoser rimliga anspråk på att idrottspriserna inte blir oskäligt beskattade.

Med hänsyn härtill och då motionärernas yrkanden genom riksskattenämndens

nya anvisningar blivit i väsentliga hänseenden tillgodosedda avstyrker

utskottet bifall till motionerna I: 386 och II: 477 samt till motionen

II: 104.

Med åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår

1) motionerna I: 386 och II: 477

2) motionen II: 104.

Stockholm den 18 oktober 1968

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),

fröken Ranmark (s), herrar Yngve Nilsson* (h), Stefanson (fp), Wärnberg

(s), Tage Johansson* (s), Enarsson (h) och Tistad (fp); samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (h), Brandt* (s),

Vigelsbo (ep), Andersson i Essvik (s), fru Nettelbrandt (fp), herrar Eriksson

i Bäckmora* (ep), Forsberg (s), Enskog (fp), Kristenson* (s) och Carlstein

(s).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.