Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1968

1968-02-20 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1968:5, Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1968

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1968

1

Nr 5

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner

angående förordningen om investeringsavgift för vissa

byggnadsarbeten.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 69 av herr Enarsson m. fl. och II: 329

av fru Sundberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen, med verkan från den

30 mars 1968, upphäver förordningen den 24 februari 1967 om investeringsavgift

för vissa byggnadsarbeten;

2) de likalydande motionerna I: 125 av herr Schött och fröken Stenberg

samt II: 164 av herr Dickson, vari hemställts, att riksdagen beslutar att sådan

ny-, till- eller ombyggnad av sporthallar och andra idrottsanläggningar,

som igångsätts efter den 1 april 1968, skall vara befriad från investeringsavgift;
3)

de likalydande motionerna I: 126 av herr Svenungsson m. fl. och

II: 167 av herr Fridolfsson i Stockholm m. fl., vari hemställts, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om sådan tillämpning av bestämmelserna

angående byggnadstillstånd, att kyrkliga och andra ideella organisationer

som utför byggnadsarbeten med användande av fonderade medel till

minst 50 % av byggnadskostnaden skall erhålla företräde vid tillståndsgivningen

framför sådan byggnation som sker med lånade medel; ävensom

4) de likalydande motionerna I: 255 av herr Blomquist samt 11:319 av

herrar Björkman och Fridolfsson i Stockholm, vari hemställts, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller att Kungl. Maj :t beviljar dispens

från investeringsavgift och igångsättningstillstånd för det av Eugeniaförsamlingen

i Stockholm planerade nybygget vid Kungsträdgården.

Gällande rätt

Lagen den 30 juni 1943 om tillståndstvång för byggnadsarbete tillkom

som ett led i strävandena att skapa ekonomisk stabilitet i en tid av brist

på arbetskraft och byggnadsmaterial. Lagens giltighetstid förlängdes i olika

omgångar och utlöpte först vid utgången av juni 1963. Under större delen

av giltighetstiden var regleringens huvuduppgift av investeringsbegränsande

natur. En annan viktig uppgift för regleringen var att bidra till en sådan

spridning av igångsättningstiderna för olika byggnadsföretag, att säsong1

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 5

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1968

arbetslösheten inom byggnadsbransch^ motverkades. Från och med år

1959 användes byggnadsregleringen uteslutande i sistnämnda syfte.

1963 beslöts att säsongutjämningen skulle bli en angelägenhet för frivillig

samverkan mellan byggarbetsmarknadens parter under aktiv medverkan

från arbetsmarknadsmyndigheternas sida. I samband därmed antogs

lagen den 31 maj 1963 om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete. Denna

lag trädde i kraft den 1 juli 1963 och innebar att Kungl. Maj :t, om de

frivilliga åtgärderna visade sig otillräckliga för att trygga säsongutjämningen,

kunde förordna att igångsättningstillstånd skulle inhämtas från

arbetsmarknadsmyndighet innan byggnadsarbete påbörjades.

Fullmakten för Kungl. Maj :t att kräva igångsättningstillstånd för byggnadsarbete

har vidgats vid två tillfällen, dels 1964 och dels 1965. Enligt nu

gällande lag om igångsättningstillstånd kan Kungl. Maj:t, då allvarlig brist

på arbetskraft inom byggnadsindustrin råder eller annat avsevärt hinder

för byggnadsverksamheten föreligger, förordna att vissa mindre angelägna

byggnadsarbeten inte får påbörjas utan sådant tillstånd. Dessa s. k. oprioriterade

objekt anges i 3 § kungörelsen den 31 maj 1963 med tillämpningsföreskrifter

till lagen om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete (senaste

lydelse av 3 § se SFS 1966: 85 och 160).

Enligt en av riksdagen förra året antagen förordning (SFS 1967:44) är

vissa enligt nyssnämnda kungörelse oprioriterade byggnadsarbeten underkastade

en 25-procentig investeringsavgift. Till avgiftspliktiga byggnadsarbeten

räknas arbeten som avser

1) bensinstationer,

2) reparationsverkstäder,

3) parkeringshus och vissa parkeringsanläggningar,

4) hus, vilka helt eller till huvudsaklig del inrymmer butiks-, kontorseller

banklokaler,

5) kommunala förvaltningsbyggnader,

6) byggnader, vilka helt eller till huvudsaklig del inrymmer kyrkliga eller

andra samlingslokaler eller nöjeslokaler,

7) sporthallar eller andra idrottsanläggningar samt

8) bostadshus för fritidsändamål, förutsatt alt arbetet ingår i ett byggnadsföretag

som omfattar mer än ett sådant hus eller att huset genom arbetet

erhåller en bostadsyta överstigande 80 kvadratmeter.

Från investeringsavgift är undantagna

a) kommunala eller enskilda beredskapsarbeten, för vilka statsbidrag

utgår enligt arbetsmarknadskungörelsen den 3 juni 1966 (nr 368),

b) byggnadsarbeten för vilka ersättning utgår enligt kungörelsen den

10 april 1964 (nr 99) om ersättning av statsmedel för kostnader till följd

av övergången till högertrafik,

c) byggnadsarbeten, föranledda av skada för vilken ersättning utgår enligt

försäkringsavtal och

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1968

d) byggnadsarbeten för vilka byggnadskostnaden inte överstiger 50 000

kr. eller, om arbetet utgör del av byggnadsföretag eller eljest har samband

med annat byggnadsarbete, den sammanlagda byggnadskostnaden inte överstiger

samma belopp.

Utanför avgiftsskyldigheten faller också arbeten avseende sjukhus och

ålderdomshem samt gator och vägar ävensom vissa mindre installationsoch

reparationsarbeten, som inte kräver igångsättningstillstånd.

Investeringsavgiftens syfte är att begränsa det oprioriterade byggandet

och därigenom säkerställa bostads- och industribyggandet. Detta syfte har

man velat tillgodose på två sätt, dels genom att göra avgiften tidsbegränsad

-— förordningen om investeringsavgift skall således upphöra att gälla den

30 september 1968 — dels genom att göra avgiften så kännbar att den i princip

innebär byggnadsstopp för oprioriterade objekt. Avgiften utgör sålunda

25 procent av byggnadskostnaden. I praktiken drabbar den dock hårdare

genom att den inte är avdragsgill vid beskattningen, vare sig omedelbart

eller i form av årliga värdeminskningsavdrag.

Genom beslut av 1967 års höstriksdag har giltighetstiden för Kungl. Maj :ts

nuvarande fullmakt att införa krav på igångsättningstillstånd för vissa

byggnadsarbeten förlängts till utgången av år 1969. I samband därmed har

förordnats att beslutanderätten i ärenden om igångsättningstillstånd skall

tillkomma Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, arbetsmarknadsmyndigheterna.

Lagen om igångsättningstillstånd tillämpas alltså vid sidan av investeringsavgiftsförordningen.

Detta innebär att den som vill utföra ett avgiftsbelagt

byggnadsarbete, innan han börjar arbetet, måste inhämta igångsättningstillstånd.

När arbetet slutförts fastställer länsstyrelsen i det län, där

^5''ggnadsplatsen är belägen, den slutliga investeringsavgift som skall erläggas.

Kungl. Maj :t äger, om läget på arbetsmarknaden påkallar det eller andra

synnerliga skäl föreligger, medge befrielse från investeringsavgiften helt

eller delvis.

Frågornas tidigare behandling

Förordningen om investeringsavgift utsattes vid riksdagsbehandlingen

förra året för hård kritik. I ett stort antal motioner yrkades avslag på propositionen;

i vissa motioner var detta yrkande kompletterat med begäran

om skärpning av gällande byggnadsreglering. I flera motioner framfördes

— som alternativ till avslagsyrkande t — yrkanden om frihet från avgiftsplikt

för så gott som samtliga de oprioriterade objekten samt om olika begränsningar

i avgiftsplikten och en liberal tillämpning av dispensregeln.

Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets borgerliga ledamöter,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1968

vilka med lottens hjälp erhöll majoritet i utskottet, biföll avslagsyrkandet.

Majoriteten kritiserade (uti. nr 1/1967) avgiftens kostnadsfördyrande effekt

och framhöll att avgiften kunde komma att äventyra sysselsättningen inom

vissa delar av byggnadsbranschen och byggnadsämnesindustrin. Majoriteten

ansåg det nya systemet förenat med avsevärda administrativa olägenheter

— bl. a. därigenom att det förutsatte en tillämpning av igångsättningstillstånd

vid sidan av avgiftsbeläggning — och den underströk också att förordningen

fått en processuell utformning som från byggherrens synpunkt

knappast kunde anses tillfredsställande. Därvid påtalades bl. a. att instanserna

— i en normal taxeringsprocess fyra stycken — begränsats till två

och att på länsstyrelsen lagts både uppgiften att tillvarata statens intressen

och att döma i investeringsavgiftsmålen.

De socialdemokratiska reservanterna, som tillstyrkte förslaget till investeringsavgift,

framhöll att erfarenheterna inte minst från senare år givit vid

handen att det knappast var möjligt att nå den önskade begränsningen och

styrningen av investeringarna via den prövning av igångsäitningstillstånd

som ägde rum vid länsarbetsnämnderna. Genom investeringsavgiften däremot

skulle man enligt reservanternas uppfattning lättare kunna nå syftet

att effektivt dämpa mindre angelägna investeringar. Reservanterna, som

inte kunde dela uppfattningen att avgiften skulle komma att medföra någon

nämnvärt negativ effekt för byggnadsindustrin, ansåg de i vissa motioner

uttalade farhågorna för en »investeringsexplosion» vid avgiftsperiodens slut

överdrivna och menade att man genom en översyn av tillståndslagstiftningen

borde söka komma till rätta med de problem som eventuellt kunde uppkomma,

då avgiften upphörde att gälla.

I reservationen underströks att investeringsavgiften inte var avsedd att

medföra något totalstopp för det oprioriterade byggandet. Genom dispensregeln

fanns det möjligheter att medge investeringar i sådana oprioriterade

objekt som var angelägna från allmän synpunkt. Reservanterna ansåg det

inte lämpligt att för vissa kategorier av objekt medge generella undantag

från investeringsavgift men underströk angelägenheten av att dispensregeln

inte tolkades alltför restriktivt. Enligt reservanternas uppfattning borde

dispens medges i fråga om investeringar som skedde i lokaliserings- eller

sysselsättningspolitiskt syfte. Avgift borde inte heller påföras i sådana fall,

då hus uppfördes med statliga lån eller då byggnadsarbeten utfördes med

stöd av bidrag av allmänna medel för ett särskilt ändamål (exempelvis arbeten

på en bensinstation med anledning av omläggningen till högertrafik).

Vid dispensgivningen borde hänsyn också tas till behovet av servicelokaler i

nyanlagda bostadsområden och till att byggnadsarbete utfördes på grund

av omständighet utanför byggherrens kontroll.

Riksdagens beslut innebar ett godkännande av reservanternas uppfattning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1968

5

Motionerna

I motionerna 1:69 och 11:329 erinrar motionärerna om att oppositionspartierna

vid riksdagsbehandlingen av förordningen om investeringsavgift

med skärpa underströk att »straffskatten» direkt motverkade långsiktig

planering och rationalisering. Det framhölls också att straffskattens storlek

och dess giltighetstid var på måfå valda och att finansministern inte heller

läknade med någon egentlig inkomst på skatten. De erfarenheter som de

första tio månaderna givit visar enligt motionärernas mening med önsk\äid

tydlighet att farhagorna besannats. De »dubbla lås» som igångsättningstillstand

och slraffskatt innebär har för delar av byggsektorn medfört

när a nog totalstopp, samtidigt som ryckigheten accentuerats genom de

snabba och tillfälliga dispenser som av arbetsmarknadsmässiga skäl givits.

Dispensgivningen har alltför ofta präglats av godtycke och skapat osäkerhet

hos byggherrar och kommunala myndigheter. Ett uppdämt investeringsbehov

föreligger och kommer med säkerhet alt ta sig drastiska uttryck om

avgiftsperioden slutar först den 30 september 1968.

I och med riksdagens förlängning av lagen om igångsättningstillstånd till

utgången av år 1969 har statsmakterna tillförsäkrats ett avgörande inflytande

på omfattningen och inriktningen av byggverksamheten. Samhällsbyggandet,

taget som helhet, bör icke ytterligare en tid belastas med den snedvridning

och motverkan till rationellt utnyttjande som avgiften inneburit.

Avgiften bör därför snabbast möjligt avvecklas.

Enligt motionerna I: 125 och II: 164 är det synnerligen beklagligt att i en

tid, då idrottsrörelsens ungdomsfostrande verksamhet allmänt erkännes som

mycket värdefull och angelägen, en 25-procentig investeringsavgift skall utgå

för sporthallar och andra idrottsanläggningar. Under en förhållandevis

lång tidsperiod har nu rått så gott som totalstopp på tillkomsten av lokaler

och anläggningar där frivilligt arbetande idrottsledare kan la sig an

stora skaror av ungdomar. Det råder stor brist på lokaler och anläggningar

av detla slag, och kommuner och organisationer har långt avancerade planer,

avsedda att förverkligas utan dröjsmål. Ett ytterligare uppehåll i byggnadsverksamheten

på hithörande område måste därför, även på längre sikt,

bedömas som synnerligen allvarligt för idrottsrörelsen och dess ungdomsarbete.

Idrottsrörelsens behov av permanenta anläggningar för utövande av olika

slag av idrotter är i dag utomordentligt stort och har accentuerats av det

byggnadsstopp som investeringsavgiften medfört. De tillgängliga ekonomiska

resurserna är så små att man inte kan offra dessa på en 25-procentig investeringsavgift.

Med den utveckling som förhållandena på arbetsmarknaden nu tagit torde

ett av de väsentligaste skälen för investeringsavgiften ha bortfallit. Det är

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1968

enligt motionärernas mening därför motiverat att i fråga om anläggningar

för idrottsutövning ge generell dispens från investeringsavgift.

I motionerna I: 126 och II: 167 framhålls att, eftersom ett av de viktigaste

hindren för en ökad byggnation är bristen på tillgängligt kapital, vid prioriteringen

hänsyn bör tas till den byggnation som till väsentlig del kan ske

utan anlitande av lånemedel. Det finns inom de religiösa samfunden ett

mycket stort behov av kyrkor och församlingshus för andlig verksamhet.

För att tillgodose detta har genom personlig uppoffring medel hopsamlats

så att byggnationen i huvudsak kan ske med anlitande av fonderade medel.

Det torde ofta röra sig om fonder uppgående till 50 å 75 % av den slutgiltiga

byggnadskostnaden. Det är naturligt att dessa medel står till kreditväsendets

förfogande på samma sätt som vanliga sparmedel, men om en önskad sparverksamhet

i denna riktning skall kunna vidmakthållas förutsätter detta att

organisationerna får möjlighet att använda medlen till därför avsett ändamål.

En prioritering av byggverksamheten med sparade medel skulle därför

— menar motionärerna — utgöra ett kraftigt incitament till ett framtida

sparande.

Motionärerna i motionerna I: 255 och II: 319 anser att prövningen av dispensansökningarna

i många fall inte sker rättvist. Ett exempel härpå utgör

i alldeles särskilt hög grad katolska kyrkans planerade nybygge i Stockholm.

Eugeniaförsamlingen tvingas flytta från sina lokaler i april i år. Ny tomt

har anvisats, och vid vite av 500 000 kr. skall bygget där vara klart senast den

1 april 1970. Stockholms stad kräver i sitt avtal med församlingen alt denna

— förutom kyrkan — skall uppföra kontorshus samt garage för ett flertal

bilar. Kontorslokalerna skall sedan hyras ut, och staden har förbehållit sig

rätten att anvisa hyresgäster. Projektet blir således betydligt mer kostnadskrävande

än enbart uppbyggandet av en ny kyrka med dithörande nödvändiga

församlingslokaler.

Katolska kyrkan hade kunnat bestrida kostnaderna för bygget om inte investeringsavgiften

införts. Man har emellertid inte möjlighet att betala investeringsavgiften,

dvs. drygt 2,5 milj. kr. utöver de 10,5 milj. kr. som byggnaden

beräknas kosta. Det är här nämligen fråga om huvudsakligen insamlade

medel, inklusive cirka 5 milj. kr. i utländsk valuta.

Eugeniaförsamlingen blir nu hänvisad till att i vår flytta in i provisoriska

lokaler. Igångsättningstillstånd för nybygget vid Kungsträdgården — detta

beräknas ta två år att slutföra — föreligger ännu inte. Uteblir igångsättningstillstånd

så länge att bygget inte kan färdigställas på avtalad tid, föreligger

givetvis force majeure vad beträffar vitet. Detta innebär emellertid

inte någon lösning för Eugeniaförsamlingen, då de provisoriska förhållanden,

den får finna sig i fr. o. in. denna vår, innebär stora påfrestningar.

Lämnas igångsättningstillstånd i rimlig tid kommer församlingen i det dilemmat,

att den hotas av det omtalade vitesföreläggandet eftersom den inte

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1968 7

har råd att betala investeringsavgiften och således inte hinner genomföra

sina byggnadsåtaganden i tid. Vissa uttalanden från Stockholms stadsfullmäktige

tyder visserligen på att staden kan komma att överse med en eventuell

tidsutdräkt. Någon garanti för detta kan dock inte lämnas eftersom

det rör sig om ett sedan länge slutet avtal.

Motionärerna understryker vad som framhållits i en interpellationsdebatt

i riksdagen den 8 december 1967 nämligen att det här gäller en kyrkoförsamling

som till 50 % består av invandrare och som samlat in hälften av beloppet

för byggnadskostnaderna från utlandet. Regeringens inställning riskerar

— menar man — inte bara att bli bedömd som ett uttryck för bristande intresse

för kristen verksamhet över huvud taget utan som en form av religionsdiskriminering.

Även från arbetsmarknadssynpunkt föreligger starka

skäl att snarast påbörja detta nybygge. Den rådande arbetslöshetssituationen

skulle ha fördel av en sådan åtgärd.

Utskottet

Enligt lagen den 31 maj 1963 om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete

kan Kungl. Maj:t, då allvarlig brist på arbetskraft inom byggnadsindustrin

råder eller då annat avsevärt hinder för byggnadsverksamheten föreligger,

förordna att vissa mindre angelägna byggnadsarbeten inte får påbörjas

utan tillstånd. De byggnadsarbeten för vilka igångsättningstillstånd fordras

anges i en av Kungl. Maj :t utfärdad tillämpningskungörelse.

Genom beslut av 1967 års riksdag belädes vissa av de objekt, som enligt

denna kungörelse är oprioriterade, med en särskild investeringsavgift. Syftet

med denna var att minska mindre angelägna investeringar till förmån för

bostads- och industribyggande. Avgiften gjordes därför tidsbegränsad och

bestämdes till 25 procent av byggnadskostnaden. Vidare förklarades avgiften

utgöra en vid taxeringen icke avdragsgill omkostnad.

Till arbeten som är avgiftspliktiga enligt investeringsavgiftsförordningen

hör bl. a. arbeten avseende bensinstationer och reparationsverkstäder, parkeringshus,

butiks-, kontors- och banklokaler, kommunala förvaltningsbyggnader,

kyrkliga eller andra samlingslokaler eller nöjeslokaler, sporthallar

och idrottsanläggningar samt vissa bostadshus för fritidsändamål.

I motionerna I: 69 och It: 329 yrkas att förordningen om investeringsavgift

skall upphävas med verkan från den 30 mars 1968. Till stöd härför åberopar

motionärerna att de »dubbla lås», som kravet på igångsättningstillstånd

och investeringsavgiften innebär, för delar av byggsektorn medfört

nästan totalstopp, samtidigt som den ofta godtyckliga dispensgivningen skapat

osäkerhet hos byggherrar och kommunala myndigheter. Enligt motionärernas

mening föreligger ett uppdämt investeringsbehov som kommer att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1968

ta sig drastiska uttryck om inte investeringsavgiften avskaffas förrän den

30 september i år.

Investeringsavgiften infördes vid en tidpunkt, då eu förutsedd ytterligare

aktivering av byggnadsverksamheten ansågs kräva eu skärpt begränsning

av det icke prioriterade byggandet. Anledningen till att denna begränsning

ansågs böra åstadkommas genom en avgift och inte genom en skärpning av

redan gällande byggnadsreglering torde främst ha varit att arbetsmarknadsorganens

prövning av igångsättningstillstånd inte ansetts tillräcklig för att

nå den önskvärda styrningen av investeringarna.

Såvitt utskottet kan bedöma har investeringsavgiften på ett ändamålsenligt

sätt tillgodosett det syfte som avsågs med dess införande. Den förbättrade

balansen på byggarbetsmarknaden under år 1967 torde i icke ringa

grad vara ett resultat av investeringsavgiften. Den har bidragit till att nedbringa

byggnadskostnadsslegringen och motverka löneglidningen inom byggnadsbranschen.

Den har också medverkat till en förbättring av kreditförsörjningen

inom byggnadssektorn och därigenom otvivelaktigt möjliggjort

en inte oväsentlig ökning av från samhällssynpunkt angelägna byggnadsinvesteringar.

Motionärerna menar alt investeringsavgiften skapat ett uppdämt investeringsbehov

som kommer att ta sig drastiska uttryck om avgiftsperioden inte

upphör förrän i höst. Utskottet vill inte bestrida att del finns ett avsevärt

uppdämt behov av ökad byggnadsverksamhet inom vissa områden och att en

alltför kraftig investeringsbenägenhet efter avgiftsperiodens slut kan komma

att äventyra det syfte man velat nå med avgiften. Utskottet vill emellertid

erinra om att genom beslut av 1967 års höstriksdag lagen om igångsättningstillstånd

förlängts till utgången av år 1969 och att i samband därmed beslutanderätten

i ärenden avseende sådant tillstånd förbehållits i första hand

Kungl. Maj:t. Därigenom torde Kung]. Maj:t ha tillförsäkrats vissa möjligheter

att komma till rätta med de problem som kan uppstå, när avgiften

upphör att gälla. Det anförda innebär inte att utskottet delar motionärernas

uppfattning all investeringsavgiftsförordningen bör upphöra att gälla redan

i vår. Det kan nämligen enligt utskottets uppfattning inte anses lämpligt att

vid en tidpunkt, då bostads- och industribyggandet kan väntas komma i gång

på allvar, släppa den ytterligare spärr på oprioriterat byggande som invesleringsavgiften

innebär.

Utskottet vill avslutningsvis erinra om att chefen för inrikesdepartementet

i dagarna tillkallat en expertutredning med uppgift att utreda frågor om

planering av byggnads- och anläggningsverksamhetens omfattning och inriktning

på lång sikt. De sakkunniga skall överväga vilka metoder som i

framtiden bör tillämpas för att samhället skall tillförsäkras erforderligt inflytande

på inriktningen och omfattningen av byggnadssektorn, och direktiven

är i fråga om valet av de medel som skall användas i detta syfte förutsättningslösa.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1968

9

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 69 och II: 329.

Utskottet behandlar härefter de motioner som syftar till generell befrielse

Irån avgift för vissa oprioriterade objekt och till en generösare tillämpning

av dispensregeln i investeringsavgiftsförordningen. I motionerna I: 125 och

II: 164 yrkas att arbeten som igångsätts efter den 1 april 1968 och som avser

ny-, till- eller ombyggnad av sporthallar och idrottsanläggningar skall

vara befriade från investeringsavgift. Motionärerna i motionerna I: 126 och

II: 167 anser att sådana arbeten avseende kyrkor och kyrkliga samlingslokaler,

för vilka kostnaderna till minst 50 procent bestrids av insamlade medel,

bör erhålla företräde vid tillståndsgivningen. Motionerna I: 255 och II: 319

innehåller ett skrivelseyrkande med begäran om dispens för det av Eugeniaförsamlingen

i Stockholm planerade nybygget vid Kungsträdgården.

Vad i det föregående anförts innebär också ett bemötande av nu förevarande

yrkanden. Utskottet vill härutöver erinra om att Kungl. Maj:t efter

behandlingen av investeringsavgiftsförordningen i riksdagen förra året i

särskilda kungörelser medgivit generell dispens för vissa enligt förordningen

oprioriterade objekt som kan anses särskilt angelägna från allmän synpunkt.

Det gäller härvidlag bl. a. kommunala eller enskilda beredskapsarbeten,

för vilka statsbidrag utgår enligt arbetsmarknadskungörelsen och arbeten,

för vilka kostnaderna ersätts enligt kungörelsen om ersättning för

kostnader till följd av övergången till högertrafik. Generell befrielse från investeringsavgift

har också stadgats i fråga om byggnadsarbeten, som är föranledda

av skador, vilka ersätts enligt försäkringsavtal och sådana arbeten

för vilka kostnaden inte överstiger 50 000 kr.

Utskottet anser sig inte i ett läge, då tillgängliga kapitalresurser i första

hand bör sättas in på prioriterade byggnad sobjekt, kunna tillstyrka generell

befrielse från investeringsavgift för sport- och idrottsanläggningar.

Vad härefter angår den i motionerna I: 126 och II: 167 samt I: 255 och

II: 319 aktualiserade frågan om dispens för vissa kyrkor och samlingslokaler

har, enligt vad utskottet erfarit, under den tid förordningen hittills varit i

tillämpning kyrkobyggen för eu beräknad kostnad av drygt 22 milj. kr. befriats

från investeringsavgift. Dispenserna har huvudsakligen avsett arbeten

på smärre orter och till icke ringa del meddelats av arbetsmarknadsskäl.

Under samma tid har dispensansökningar avseende arbeten för en kostnad

av cirka 60 milj. kr. avslagits. Avslagen har huvudsakligen gällt framställningar

avseende större byggnadsobjekt i orter där ansökningarna med hänsyn

till syftet med investeringsavgiften ansetts böra behandlas restriktivt.

Dispensärenden handläggs centralt inom finansdepartementet. Härigenom

torde garantier ha skapats för att ärendena får eu så likformig och rättvis

behandling som möjligt. Självfallet ställs Kungl. Maj:t i samband med prövningen

av dispensansökningar ofta inför svåra avgöranden. Utskottet, som

tagit del av en inom finansdepartementet upprättad sammanställning över

samtliga per den 9 februari 1968 avgjorda ansökningar om befrielse från in
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1968

vesteringsavgift (jfr bilaga till detta betänkande), är av den uppfattningen

att Kungl. Maj:t vid dispensgivningen i största möjliga utsträckning sökt

tillgodose sådana önskemål som förra året framfördes i den reservation i

sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets betänkande, vilken godtogs

av riksdagen.

Med det anförda avstyrker utskottet också motionerna I: 125 och II: 164,

I: 126 och II: 167 samt I: 255 och II: 319.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår

1) motionerna I: 69 och II: 329,

2) motionerna I: 125 och II: 164,

3) motionerna I: 126 och II: 167 samt

4) motionerna I: 255 och II: 319.

Stockholm den 20 februari 1968

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande :

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),

fröken Ranmark (s)*, herrar Yngve Nilsson (h), Wärnberg (s), Gösta Jacobsson

(h), Paul Jansson (s), Erik Filip Petersson (fp), Mattsson (ep)*

och Tistad (fp); samt

från andra kammaren: herrar Gustafson i Göteborg (fp), Engkvist

(s)*, Vigelsbo (ep), Asp (s)*, Andersson i Essvik (s), Kristenson (s), Björkman

(h)*, Carlstein (s), Larsson i Umeå (fp) och Börjesson i Falköping

(ep).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

1) av herrar Yngve Nilsson (h), Gösta Jacobsson (h) och Björkman (h),

vilka

dels anfört följande:

»Såsom framhållits i de likalydande motionerna 1:69 av herr Enarsson

m. fl. och 11:329 av fru Sundberg m. fl. har erfarenheterna av den under

1967 införda investeringsavgiften på vissa byggnadsarbeten i huvudsak bekräftat

riktigheten av den från oppositionspartierna vid riksdagsbehandlingen

framförda kritiken. Det har för delar av byggsektorn i det närmaste

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1968

11

uppkommit ett totalstopp, samtidigt som ryckigheten i den långsiktiga planeringen

accentuerats genom de tillfälliga, plötsliga dispenser som lokalt

givits av arbetsmarknadsskäl.

De byggnadsprojekt, vilka på grund av investeringsavgiftens tyngd måst

skjutas på framtiden, är i mycket stor utsträckning sådana av hög angelägenhetsgrad.

Det har sålunda uppkommit ett stort uppdämt behov. Ju

längre förordningen kommer att gälla, desto större blir detta uppdämda

behov och desto större blir svårigheterna när avgiften avskaffas och ett onormalt

stort antal byggnadsprojekt pockar på att få igångsättas. Goda skäl

talar alltså för motionärernas förslag att investeringsavgiften bör avskaffas

redan vid utgången av mars månad i år i stället för såsom avsetts vid utgången

av september. För ett snabbare upphävande av förordningen talar

även — och ej minst — den relativt höga arbetslöshet som nu råder i vårt

land.

Vi tillstyrker därför bifall till motionerna.»

dels ansett att utskottet under punkten 1 bort hemställa,

att riksdagen — med bifall till de likalydande motionerna

1:69 av herr Enarsson m. fl. och 11:329 av fru Sundberg

m. fl. — beslutar, att förordningen den 24 februari

1967 om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten

(nr 44) skall upphöra att gälla vid utgången av mars månad

1968.

2) av herrar Erik Filip Petersson (fp), Mattsson (ep), Tistad (fp), Gustafson

i Göteborg (fp), Vigelsbo (ep), Larsson i Umeå (fp) och Börjesson

i Falköping (ep),

vilka — under åberopande av innehållet i motionerna I: 125 och II: 164,

I: 126 och II: 167 samt 1:255 och 11:319 — ansett att utskottet med anledning

av nämnda motioner under punkterna 2—4 bort hemställa,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär att Kungl.

Maj :t bedömer ansökningar om befrielse från investeringsavgift

mer liberalt än tidigare, särskilt i de fall ansökningarna

gäller byggnadsarbeten avseende kyrkor och kyrkliga

samlingslokaler samt ny-, till- eller ombyggnad av sporthallar

och idrottsanläggningar.

3) av herrar Yngve Nilsson (h), Gösta Jacobsson (h) och Björkman (h),

vilka — för det fall reservationen 1) icke skulle vinna riksdagens bifall ■—

ansluter sig till reservationen 2).

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1968

Särskilt yttrande

av herrar Erik Filip Petersson (fp), Mattsson (ep), Tistad (fp), Gustafson

i Göteborg (fp), Vigelsbo (ep), Larsson i Umeå (fp) och Börjesson i Falköping

(ep), vilka anfört följande:

I den kritik som från folkpartiets och centerpartiets sida riktades mot

förslaget om införande av en särskild investeringsavgift på oprioriterade

byggnadsobjekt anfördes bl. a. att avgiften skulle leda till ett betydande

uppdämt behov av byggnadsverksamhet inom de oprioriterade områdena.

Så har också blivit fallet. Ett upphävande av förordningen om investeringsavgift

med full verkan från den 30 mars 1968, vilket föreslås i motionerna

1:69 och 11:329 skulle resultera i en plötslig och omfattande ökning av

efterfrågan på s. k. oprioriterat byggande. Vi anser inte att dessa effekter är

lämpliga vid en period under året då byggnadsverksamheten av andra skäl

brukar få en större omfattning. Vi kan därför ej biträda motionerna 1:69

och 11:329.

Det måste enligt vår mening vara angeläget att få en så mjuk övergång

som möjligt vid den nödvändiga avvecklingen av investeringsavgiften. En

sådan smidigare övergång, som också skulle leda till att det uppdämda investeringsbehovet

blir mindre än som annars skulle bli fallet vid ett slopande

av investeringsavgiften i höst, nås om dispensgivningen fram till förordningens

upphävande blir mer generös än hittills. För en liberalare dispensbedömning

från finansdepartementets sida talar även andra skäl med betydande

tyngd. Den nuvarande arbetslösheten träffar även byggnadsarbetare.

Enligt vår mening är det också för att i ökad utsträckning kunna bereda

annars arbetslösa byggnadsarbetare sysselsättning motiverat med en generösare

dispensgivning under tiden fram till investeringsavgiftens slopande

den 30 september i år.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1968

13

Bilaga

Uppgift per de» 9 februari 1968

ang. av Kungl. Maj:t avgjorda ansökningar om befrielse från investeringsavgift enligt förordningen

den 24 februari 1967 (nr 44) om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten.

Typ av byggnad

Bifall

Delvis bifall

Därav helt eller

Avslag

delvis bifall av

arbetsmark-

nadsskäl

An-

Beräknad

An-

Beräknad

An-

Beräknad

An-

Beräknad

tal

kostnad

tal

kostnad

tal

kostnad

tal

kostnad

kronor

kronor

kronor

kronor

1. Bensinstationer ..

2. Reparationsverk-

32

14 905 000

—

—

14

3 415 000

33

13 544 000

stad för motorfor- don ...........

40

26 988 000

1

2 510 000

7 282 000

14

7182 700

3. Parkeringshus eller

sådan parkeringsan- läggning, som ej in- rättas i anslutning

till ny bostadsbe- byggelse ..........

1

840 000

1

840 000

4

29 580 000

4. Hus, inrymmande

butiks-, kontors- eiler banklokaler ..

4142

72 528 500

2

1 455 000

80

42 996 000

103

210 478 000

5. Centrumanläggning

i anslutning till ny

bostadsbebyggelse..

25

113 497 000

1

23 130 000

6. Kommunal förvalt-

ningsbyggnad ....

7. Kyrkliga samlings-

9

22 550 000

1

5 500 000

1

98 000

312

63 001 000

lokaler ..........

49

20 319 100

3

1 990 000

26

10 642 050

350

59 777 115

8. Andra samlingslo-

kaler eller nöjeslo- kaler ............

20

9 396 225

13

2 190 225

23

42 859 156

9. Sporthall eller an-

nan idrottsanlägg- ning ............

17

10 634 445

1

235 650

8

2 420 285

48

90 282 650

10. Bostadshus, som är

avsett uteslutande

för fritidsändamål..

1

1 400 000

2

290 000

2

290 000

47

1 100 400

Summa

336

293 058 270

11

15 110 650

155

70 173 560

294

517 805 021

1 Därav 1 ansökning där byggnadskostnad ej kunnat beräknas.

2 Avser den av sökanden angivna totala byggnadskostnaden.

3 Därav 1 ansökning, där byggnadskostnaden ej angivits.

4 Därav 3 ansökningar, där byggnadskostnaderna ej angivits.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.