Betänkande i anledning av motioner om rätt till skattefri avsättning av medel till egen pensionsfond.
1968-10-18 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1968:51, Betänkande i anledning av motioner om rätt till skattefri avsättning av medel till egen pensionsfond.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 5i år 1968
1
Nr 51
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av motioner om
rätt till skattefri avsättning av medel till egen pensionsfond.
I de likalydande motionerna 1:203 av herr Strandberg samt 11:327 av
herrar Magnusson i Borås och Björkman har hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära, att Kungl. Maj :t, med beaktande
av vad i de likalydande motionerna I: 266 och II: 335 anförts, företar utredning
och framlägger förslag om rätt för arbetsgivare att — utöver de årliga
avgifterna för tillägggspensioneringen — skattefritt avsätta medel till
egen pensionsfond i syfte att göra pensionsutfästelserna fullt säkra.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 335.
Enligt utskottets hemställan i memorial nr 35 har riksdagen beslutat uppskjuta
behandlingen av förevarande motioner till innevarande års höstsession.
Genom beslut av 1967 års vårriksdag har en fullständig omläggning skett
av reglerna för pensionering i företagens egen regi. De nya bestämmelserna
gäller fr. o. m. 1969 års taxering och innebär i korthet följande.
De nuvarande pensionsstiftelserna av reverstyp avskaffas och ersätts med
en särskild skuldpost i arbetsgivarens balansräkning, benämnd Avsatt till
pensioner. Härigenom kommer 7 000 av f. n. totalt ca 9 000 pensionsstiftelser
att försvinna. Alla arbetsgivare, således även enskilda företagare, äger
rätt att genom skuldredovisning i räkenskaperna trygga pensionsutfästelser,
vilka ingår i central överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter
(s. k. allmän pensionsplan). Aktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, ekonomiska
föreningar och liknande rättssubjekt samt — efter dispens av
Kungl. Maj :t — också annan arbetsgivare kan, med rätt till skatteavdrag,
härutöver reservera medel i bokföringen för i princip all skuld för privata
pensioner. Skuldföringssystemet får även användas av familj ebolag då det
gäller att trygga pension åt huvuddelägare. Förutsättning härför är dock
att pensionen ingår i allmän pensionsplan.
Pensionsstiftelser, som har andra tillgångar än fordringar mot arbetsgi
1
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 51
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 51 år 1968
varen (s. k. realstiftelser), skall bestå och nya sådana får också bildas. Avsättning
till sådan stiftelse får inte ske genom överlämnande av revers.
Dock har arbetsgivaren, om betryggande säkerhet ställs, möjlighet att återlåna
medel från stiftelsen. Avsättning till pensionsstiftelse får även ske för
att trygga utfästelse till huvuddelägare i familjebolag''. Den utfästa pensionen
får emellertid inte överstiga vad som kan anses sedvanligt för arbetstagare
med motsvarande uppgifter.
De nya bestämmelserna innebär som synes en inte oväsentlig utvidgning
av rätten till avdrag för pensionskostnader. I kommunalskattelagen har bestämmelserna
utformats på följande sätt.
Om posten Avsatt till pensioner är större än motsvarande post vid utgången
av föregående beskattningsår, äger arbetsgivaren rätt till avdrag för
skillnaden mellan de båda beloppen. Överstiger posten vid beskattningsårets
utgång pensionsreserven skall avdraget dock minskas med överskjutande
belopp (disponibla pensionsmedel). Detta skall enligt särskild föreskrift
återföras till beskattning, dock inte i vidare mån än som svarar mot vad
som under året avsatts till pensionsstiftelse och vad som erlagts i engångspremie
för pensionsförsäkring jämte en tiondel av disponibla pensionsmedel
vid beskattningsårets ingång. Avtappning kan givetvis inte ske med större
belopp än som motsvarar disponibla medel vid beskattningsårets utgång.
Arbetsgivare är berättigad till avdrag för medel, som avsatts dels till
personalstiftelse och dels till pensionsstiftelse för att uppbringa stiftelsens
tillgångar till vad som motsvarar kapitalvärdet av intjänad pensionsrält,
som stiftelsen skall trygga.
Gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare erhåller från pensions-
eller personalstiftelse skall liksom f. n. utgöra skattepliktig intäkt för
arbetsgivaren i den förvärvskälla, i vilken avdrag för avsättning till stiftelsen
medgivits. Har avdrag inte erhållits för avsättning till stiftelsen, skall
det gottgjorda beloppet dock inte upptas som intäkt. Finns i stiftelsen medel,
för vilka avdrag inte medgivits A''id taxeringen, skall dessa medel i första
hand anses ha tagits i anspråk, när stiftelsen lämnar gottgörelse. Uttrycket
»vid första tillfälle» i 19 § och 28 § 1 mom. kommunalskattelagen innebär
således att, så snart beskattade medel finns i pensions- eller personalstiftelse
eller under posten Avsatt till pensioner i balansräkningen, dessa medel
skall användas för pensionsändamål före obeskattade medel.
Ersättning, som en arbetsgivare erhåller, när han övertar ansvaret för
pensionsutfästelser i samband med övertagande av näringsverksamhet, skall
utgöra skattepliktig intäkt. Att överlåtaren är berättigad till avdrag för den
ersättning han lämnat efterträdaren för att denne övertar pensionsskulden
har ansetts så självklart, att särskilt stadgande därom inte intagits i kommunalskattelagen.
Efterträdaren äger med avdragsrätt vid taxeringen göra
avsättning i bokföringen eller till pensionsstiftelse för hela den pensionsskuld
han övertagit från företrädaren.
Bevillningsutskottets betänkande nr 51 år 1968 3
Om posten Avsatt till pensioner i balansräkningen är mindre än motsvarande
post vid utgången av föregående beskattningsår, skall skillnaden upptas
som intäkt.
Om en arbetsgivare upphör med sin näringsverksamhet eller om arbetsgivaren
träder i likvidation eller dödsbo efter honom skiftas, skall disponibla
pensionsmedel samma år tas till beskattning. Upphör arbetsgivaren med
sin verksamhet utan att ansvaret för pensionsutfästelserna överflyttas på
efterträdaren, är arbetsgivaren skyldig att trygga upplupen del av pensionsutfästelserna
genom att köpa pensionsförsäkringar. Kostnaderna härför utgör
självfallet avdragsgilla omkostnader i näringsverksamheten. Övertar
efterträdaren företrädarens pensionsutfästelser, blir alla de medel som finns
på posten Avsatt till pensioner hos företrädaren disponibla pensionsmedel.
Dessa återförs då till beskattning hos företrädaren men denne erhåller,
som ovan framhållits, avdrag för den ersättning han lämnat efterträdaren
för att denne övertagit pensionsutfästelserna.
En arbetsgivare, som har anställda i jordbruk, i annan fastighet eller i rörelse,
kan trygga pensionsutfästelse genom att redovisa skuld på posten Avsatt
till pensioner eller genom att göra avsättning till pensionsstiftelse. Detta
gäller oberoende av om arbetsgivaren redovisar inkomsten av förvärvskällan
enligt bokföringsmässiga grunder eller enligt kontantprincipen. Med hänsyn
härtill har föreskrivits att bestämmelserna i 28 § 1 mom. och punkt 2 av anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen i fråga om rörelse skall äga tilllämpning
vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet och av annan fastighet.
Samma motionsyrkande som det nu förevarande avstyrktes av 1967 års
bevillningsutskott i dess av riksdagen godkända betänkande nr 57. Utskottet
framhöll därvid bl. a. att de nya bestämmelserna om skuldföring av pensionskostnader
i räkenskaperna och om avsättning till pensionsstiftelse —
genom att de utformats på ett sådant sätt att de kunde tillämpas också på
beskattningsområdet — måste anses innebära en avsevärd förenkling i förhållande
till nu gällande rätt. De olikheter som f. n. förelåg mellan civilrättslig
och skatterättslig pensionsreserv skulle komma att i princip försvinna
och detta i sin tur kunde underlätta fusioner och andra former av
samgående mellan företag och samtidigt skapa ett bättre underlag för
myndigheternas tillsyn och kontroll.
Ett bifall till motionärernas yrkande förutsatte enligt utskottets mening
att rådande olikheter mellan civilrättslig och skatterättslig pensionsreserv
skulle bestå och avdrag för pensionskostnader medges med belopp, som väsentligt
översteg vad som enligt civilrättsliga regler borde erfordras för
tryggande av ett företags pensionsutfästelser. Utskottet hänvisade också
till att pension åt huvuddelägare i ett företag enligt de nya reglerna kunde
tryggas såväl genom skuldföring i räkenskaperna som genom avsättning
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 51 år 1968
till pensionsstiftelse och att därigenom en av de väsentligaste olägenheterna
med nu gällande bestämmelser kunde anses undanröjda.
Motiveringen för yrkandet i motionerna återfinns i motionen II: 335.
Häri framföres ett förslag till blandat system med delvis centraliserad och
delvis decentraliserad förvaltning av ATP-medlen. Motionärerna erinrar om
att den obligatoriska tilläggspensioneringen bygger på fördelningsprincipen,
innebärande att varje års utgifter skall täckas av de avgifter och andra inkomster
som belöper på året. Farhågorna för att ett strikt tillämpande av
fördelningsprincipen skulle leda till ett avsevärt sparandebortfall har gjort
att man för åren till och med 1969 beslutat och för framtiden planerat avgifter
som kan beräknas leda till en högst betydande central fondering.
Uppenbarligen innebär en sådan central fondering en oerhörd maktkoncentration.
Den enskilda kapitalmarknaden skulle i huvudsak förlora sin
betydelse, och näringslivet för sin framtida utveckling och rationalisering i
det väsentliga vara i händerna på de tillfälligt makthavande.
Motionärerna framhåller att tidigare lagstiftning medgivit företagen möjligheter
att till särskilda pensionsfonder avsätta en del av årets vinst för att säkerställa
sådana utfästelser om framtida pension som företagen gjort. Denna
fondering har nu måst upphöra, och dessutom måste en minskning av fonderna
i vissa fall göras genom den s. k. avtappningsregeln. En uppbyggnad
av ett pensionssparande — utöver det som sker inom AP-fonderna — förekommer
dock genom det s. k. PRI-systemet. Därigenom kommer det väsentliga
av nysparandet att stanna kvar hos företagen under den tid då behovet
av utbetalningar enligt systemet inte är så stort. Systemet bygger även på
en kollektiv säkerhet i det att de i försäkringen samgående företagen gemensamt
ansvarar för pensioner inom sådana företag som eventuellt inte blir i
stånd att fullgöra sina förpliktelser. Enligt motionärernas mening torde prövas,
huruvida icke ett liknande system skulle kunna tillämpas i fråga om
ATP-pensionerna och deras fondering. Systemet skulle innebära att den del
av fastställda avgifter, som inte erfordras för täckande av AP-fondernas utgifter
under året, skulle på ett betryggande sätt avsättas inom företagen för
att tagas i anspråk vid den tidpunkt då AP-fondernas utgifter stigit. Det
föreslagna systemet skulle innebära å ena sidan samma totala sparande och
å andra sidan samma trygghet för pensionstagarna som enligt nuvarande
system. Den jättestora ansamling av medel som nuvarande ordning innebär
skulle undanröjas.
Enligt motionärernas mening är det av yttersta vikt att pensionssystemet
kompletteras med åtgärder som ger detta eu högre grad av säkerhet. I detta
syfte förordas att arbetsgivare — inom såväl större som mindre företag —
får rätt att till egen pesionsstiftelse göra avsättningar upp till visst maximibelopp
per år. Maximibeloppet bör vara den mot pensionsförpliktelserna svarande
genomsnittliga verkliga årskostnaden enligt försäkringsmatematiska
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 51 år 1968 5
beräkningar och avsättningen under året kunna uppgå till skillnaden mellan
detta maximibelopp och de avgifter arbetsgivaren har att inbetala för sina
anställda. Bestämmelser angående fondernas avskiljande och dessas säkerställande
bör utfärdas i analogi med vad som hittills gällt i fråga om pensionsavsättningar
inom eget företag.
För genomförande av en sådan ordning talar främst följande omständigheter.
Före lagssparandet spelar för närvarande en mycket stor roll och skulle
vid den föreslagna fondbildningen utan tvivel påverkas i gynnsam riktning.
Genom att på detta sätt främja företagssparandet skulle man underlätta lösningen
av vissa av företagens kreditproblem och skapa förutsättningar föi
en större produktionsökning med därav följande standardökning i samhället.
För de anställda skulle en frivillig fondering inom företagen innebära
att pensionsutfästelserna gjordes säkrare. Högre avgiftsbelopp skulle finnas
avsatta, samtidigt som den ökade produktionen skulle förstärka säkerheten.
Företagen skulle få möjligheter till en såväl för företagen själva som för
samhället lönande resultatutjämning. På grund härav får man förutsätta,
alt företagen skulle finna det förenligt med sina intressen att i största möjliga
utsträckning begagna rätten till frivillig avsättning till egen pensionsfond.
Den övervältring av kostnaderna för pensionerna som förekommer i
nuvarande system är från såväl principiella som rättvisesynpunkter i högsta
grad otillfredsställande.
Det föreslagna systemet kan ej genomföras utan utredning. Det är bl. a.
angeläget att eu realistisk beräkning med hänsynstagande till uppskattad
dödlighet, produktionsutveckling, ränteläge in. m. göres angående de verktiga
genomsnittliga årskostnaderna för de utfästa pensionsförpliktelserna.
Utskottet
Motionerna syftar till införande av en bestämmelse av innebörd att arbetsgivare
inom såväl större som mindre företag skall äga rätt att — utöver de
årliga avgifterna till ATP — skattefritt avsätta medel till egen pensionsfond.
Utskottet avstyrkte bifall till samma motionsyrkande förra året i sitt av
riksdagen godkända betänkande nr 57. Därvid erinrade utskottet om de nya
bestämmelser om pensionskostnaders behandling i skattehänseende som gäller
fr. o. m. 1969 års taxering och som innebär att ett företag — med avdragsrält
vid taxeringen — kan trygga pension även åt huvuddelägaren såväl
genom en särskild skuldföring i räkenskaperna som genom avsättningav
medel Lill pensionsstiftelse. Utskottet underströk också att ett svenskt
företag, som inte utfäst sig att betala pensioner vid sidan av ATP, inte kunde
anses ha någon pensionsskuld utöver de författningsenligt föreskrivna avgifterna
för denna pensionering. Genom att de nya reglerna om skuldföring
av pensionskostnader och om avsättning till pensionsstiftelse utformats så,
att de kunde tillämpas också på beskattningsområdet och därigenom de
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 51 år 1968
olikheter som hittills förelegat mellan civilrättslig och skatterättslig pensionsreserv
i princip försvunnit underlättades fusioner och andra former av
samgående mellan företag, samtidigt som ett bättre underlag skapades för
myndigheternas tillsyn och kontroll. Ett bifall till motionärernas yrkande
skulle — menade utskottet — innebära att rådande olikheter mellan civilrättslig
och skatterättslig pensionsreserv skulle bestå och att avdrag för pensionskostnader
skulle kunna medges med belopp överstigande vad som enligt
civilrättsliga regler erfordrades för tryggande av ett företags pensionsutfästelser.
De möjligheter till återlån ur pensionsstiftelse som en arbetsgivare
hade enligt de nya reglerna tillgodosåg enligt utskottets mening önskemål
av den art som motionärerna framfört.
På grund av det anförda och då sedan förra året inte tillkommit omständigheter
som kan föranleda ändrat ståndpunktstagande från utskottets sida
avstyrker utskottet motionerna.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionerna I: 263 och II: 327.
Stockholm den 18 oktober 1968
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande :
från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),
fröken Ranmark (s), herrar Yngve Nilsson* (h), Stefanson (fp), Wärnberg
(s), Tage Johansson* (s), Enarsson (h), Tistad (fp) och Fälldin (ep); samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (h), Vigelsbo (ep),
Andersson i Essvik (s), fru Nettelbrandt (fp), herrar Eriksson''i Bäckmora
(ep), Kristenson* (s), Carlsson i Västerås (s), Carlstein (s), Josefsson i
Halmstad* (s) och Andersson i Örebro (fp).
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Yngve Nilsson (h), Enarsson (h) och Magnusson i Borås (h),
vilka—under åberopande av innehållet i motionen II: 335 ansett, att utskottet
bort hemställa,
att riksdagen — med bifall till motionerna 1:263 och
II: 327 — i skrivelse till Kungl. Maj:t begär utredning och
förslag om rätt för arbetsgivare att, utöver de årliga avgifterna
för tilläggspensioneringen, skattefritt avsätta medel
till egen pensionsfond i syfte att göra pensionsutfästelserna
fullt säkra.
MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680028
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.