Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av motioner om rätt till skattefri avsättning av medel till egen pensionsfond.

1968-10-18 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1968:51, Betänkande i anledning av motioner om rätt till skattefri avsättning av medel till egen pensionsfond.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5i år 1968

1

Nr 51

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av motioner om

rätt till skattefri avsättning av medel till egen pensionsfond.

I de likalydande motionerna 1:203 av herr Strandberg samt 11:327 av

herrar Magnusson i Borås och Björkman har hemställts, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära, att Kungl. Maj :t, med beaktande

av vad i de likalydande motionerna I: 266 och II: 335 anförts, företar utredning

och framlägger förslag om rätt för arbetsgivare att — utöver de årliga

avgifterna för tillägggspensioneringen — skattefritt avsätta medel till

egen pensionsfond i syfte att göra pensionsutfästelserna fullt säkra.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 335.

Enligt utskottets hemställan i memorial nr 35 har riksdagen beslutat uppskjuta

behandlingen av förevarande motioner till innevarande års höstsession.

Genom beslut av 1967 års vårriksdag har en fullständig omläggning skett

av reglerna för pensionering i företagens egen regi. De nya bestämmelserna

gäller fr. o. m. 1969 års taxering och innebär i korthet följande.

De nuvarande pensionsstiftelserna av reverstyp avskaffas och ersätts med

en särskild skuldpost i arbetsgivarens balansräkning, benämnd Avsatt till

pensioner. Härigenom kommer 7 000 av f. n. totalt ca 9 000 pensionsstiftelser

att försvinna. Alla arbetsgivare, således även enskilda företagare, äger

rätt att genom skuldredovisning i räkenskaperna trygga pensionsutfästelser,

vilka ingår i central överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter

(s. k. allmän pensionsplan). Aktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, ekonomiska

föreningar och liknande rättssubjekt samt — efter dispens av

Kungl. Maj :t — också annan arbetsgivare kan, med rätt till skatteavdrag,

härutöver reservera medel i bokföringen för i princip all skuld för privata

pensioner. Skuldföringssystemet får även användas av familj ebolag då det

gäller att trygga pension åt huvuddelägare. Förutsättning härför är dock

att pensionen ingår i allmän pensionsplan.

Pensionsstiftelser, som har andra tillgångar än fordringar mot arbetsgi
1

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 51

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 51 år 1968

varen (s. k. realstiftelser), skall bestå och nya sådana får också bildas. Avsättning

till sådan stiftelse får inte ske genom överlämnande av revers.

Dock har arbetsgivaren, om betryggande säkerhet ställs, möjlighet att återlåna

medel från stiftelsen. Avsättning till pensionsstiftelse får även ske för

att trygga utfästelse till huvuddelägare i familjebolag''. Den utfästa pensionen

får emellertid inte överstiga vad som kan anses sedvanligt för arbetstagare

med motsvarande uppgifter.

De nya bestämmelserna innebär som synes en inte oväsentlig utvidgning

av rätten till avdrag för pensionskostnader. I kommunalskattelagen har bestämmelserna

utformats på följande sätt.

Om posten Avsatt till pensioner är större än motsvarande post vid utgången

av föregående beskattningsår, äger arbetsgivaren rätt till avdrag för

skillnaden mellan de båda beloppen. Överstiger posten vid beskattningsårets

utgång pensionsreserven skall avdraget dock minskas med överskjutande

belopp (disponibla pensionsmedel). Detta skall enligt särskild föreskrift

återföras till beskattning, dock inte i vidare mån än som svarar mot vad

som under året avsatts till pensionsstiftelse och vad som erlagts i engångspremie

för pensionsförsäkring jämte en tiondel av disponibla pensionsmedel

vid beskattningsårets ingång. Avtappning kan givetvis inte ske med större

belopp än som motsvarar disponibla medel vid beskattningsårets utgång.

Arbetsgivare är berättigad till avdrag för medel, som avsatts dels till

personalstiftelse och dels till pensionsstiftelse för att uppbringa stiftelsens

tillgångar till vad som motsvarar kapitalvärdet av intjänad pensionsrält,

som stiftelsen skall trygga.

Gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare erhåller från pensions-

eller personalstiftelse skall liksom f. n. utgöra skattepliktig intäkt för

arbetsgivaren i den förvärvskälla, i vilken avdrag för avsättning till stiftelsen

medgivits. Har avdrag inte erhållits för avsättning till stiftelsen, skall

det gottgjorda beloppet dock inte upptas som intäkt. Finns i stiftelsen medel,

för vilka avdrag inte medgivits A''id taxeringen, skall dessa medel i första

hand anses ha tagits i anspråk, när stiftelsen lämnar gottgörelse. Uttrycket

»vid första tillfälle» i 19 § och 28 § 1 mom. kommunalskattelagen innebär

således att, så snart beskattade medel finns i pensions- eller personalstiftelse

eller under posten Avsatt till pensioner i balansräkningen, dessa medel

skall användas för pensionsändamål före obeskattade medel.

Ersättning, som en arbetsgivare erhåller, när han övertar ansvaret för

pensionsutfästelser i samband med övertagande av näringsverksamhet, skall

utgöra skattepliktig intäkt. Att överlåtaren är berättigad till avdrag för den

ersättning han lämnat efterträdaren för att denne övertar pensionsskulden

har ansetts så självklart, att särskilt stadgande därom inte intagits i kommunalskattelagen.

Efterträdaren äger med avdragsrätt vid taxeringen göra

avsättning i bokföringen eller till pensionsstiftelse för hela den pensionsskuld

han övertagit från företrädaren.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 51 år 1968 3

Om posten Avsatt till pensioner i balansräkningen är mindre än motsvarande

post vid utgången av föregående beskattningsår, skall skillnaden upptas

som intäkt.

Om en arbetsgivare upphör med sin näringsverksamhet eller om arbetsgivaren

träder i likvidation eller dödsbo efter honom skiftas, skall disponibla

pensionsmedel samma år tas till beskattning. Upphör arbetsgivaren med

sin verksamhet utan att ansvaret för pensionsutfästelserna överflyttas på

efterträdaren, är arbetsgivaren skyldig att trygga upplupen del av pensionsutfästelserna

genom att köpa pensionsförsäkringar. Kostnaderna härför utgör

självfallet avdragsgilla omkostnader i näringsverksamheten. Övertar

efterträdaren företrädarens pensionsutfästelser, blir alla de medel som finns

på posten Avsatt till pensioner hos företrädaren disponibla pensionsmedel.

Dessa återförs då till beskattning hos företrädaren men denne erhåller,

som ovan framhållits, avdrag för den ersättning han lämnat efterträdaren

för att denne övertagit pensionsutfästelserna.

En arbetsgivare, som har anställda i jordbruk, i annan fastighet eller i rörelse,

kan trygga pensionsutfästelse genom att redovisa skuld på posten Avsatt

till pensioner eller genom att göra avsättning till pensionsstiftelse. Detta

gäller oberoende av om arbetsgivaren redovisar inkomsten av förvärvskällan

enligt bokföringsmässiga grunder eller enligt kontantprincipen. Med hänsyn

härtill har föreskrivits att bestämmelserna i 28 § 1 mom. och punkt 2 av anvisningarna

till 29 § kommunalskattelagen i fråga om rörelse skall äga tilllämpning

vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet och av annan fastighet.

Samma motionsyrkande som det nu förevarande avstyrktes av 1967 års

bevillningsutskott i dess av riksdagen godkända betänkande nr 57. Utskottet

framhöll därvid bl. a. att de nya bestämmelserna om skuldföring av pensionskostnader

i räkenskaperna och om avsättning till pensionsstiftelse —

genom att de utformats på ett sådant sätt att de kunde tillämpas också på

beskattningsområdet — måste anses innebära en avsevärd förenkling i förhållande

till nu gällande rätt. De olikheter som f. n. förelåg mellan civilrättslig

och skatterättslig pensionsreserv skulle komma att i princip försvinna

och detta i sin tur kunde underlätta fusioner och andra former av

samgående mellan företag och samtidigt skapa ett bättre underlag för

myndigheternas tillsyn och kontroll.

Ett bifall till motionärernas yrkande förutsatte enligt utskottets mening

att rådande olikheter mellan civilrättslig och skatterättslig pensionsreserv

skulle bestå och avdrag för pensionskostnader medges med belopp, som väsentligt

översteg vad som enligt civilrättsliga regler borde erfordras för

tryggande av ett företags pensionsutfästelser. Utskottet hänvisade också

till att pension åt huvuddelägare i ett företag enligt de nya reglerna kunde

tryggas såväl genom skuldföring i räkenskaperna som genom avsättning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 51 år 1968

till pensionsstiftelse och att därigenom en av de väsentligaste olägenheterna

med nu gällande bestämmelser kunde anses undanröjda.

Motiveringen för yrkandet i motionerna återfinns i motionen II: 335.

Häri framföres ett förslag till blandat system med delvis centraliserad och

delvis decentraliserad förvaltning av ATP-medlen. Motionärerna erinrar om

att den obligatoriska tilläggspensioneringen bygger på fördelningsprincipen,

innebärande att varje års utgifter skall täckas av de avgifter och andra inkomster

som belöper på året. Farhågorna för att ett strikt tillämpande av

fördelningsprincipen skulle leda till ett avsevärt sparandebortfall har gjort

att man för åren till och med 1969 beslutat och för framtiden planerat avgifter

som kan beräknas leda till en högst betydande central fondering.

Uppenbarligen innebär en sådan central fondering en oerhörd maktkoncentration.

Den enskilda kapitalmarknaden skulle i huvudsak förlora sin

betydelse, och näringslivet för sin framtida utveckling och rationalisering i

det väsentliga vara i händerna på de tillfälligt makthavande.

Motionärerna framhåller att tidigare lagstiftning medgivit företagen möjligheter

att till särskilda pensionsfonder avsätta en del av årets vinst för att säkerställa

sådana utfästelser om framtida pension som företagen gjort. Denna

fondering har nu måst upphöra, och dessutom måste en minskning av fonderna

i vissa fall göras genom den s. k. avtappningsregeln. En uppbyggnad

av ett pensionssparande — utöver det som sker inom AP-fonderna — förekommer

dock genom det s. k. PRI-systemet. Därigenom kommer det väsentliga

av nysparandet att stanna kvar hos företagen under den tid då behovet

av utbetalningar enligt systemet inte är så stort. Systemet bygger även på

en kollektiv säkerhet i det att de i försäkringen samgående företagen gemensamt

ansvarar för pensioner inom sådana företag som eventuellt inte blir i

stånd att fullgöra sina förpliktelser. Enligt motionärernas mening torde prövas,

huruvida icke ett liknande system skulle kunna tillämpas i fråga om

ATP-pensionerna och deras fondering. Systemet skulle innebära att den del

av fastställda avgifter, som inte erfordras för täckande av AP-fondernas utgifter

under året, skulle på ett betryggande sätt avsättas inom företagen för

att tagas i anspråk vid den tidpunkt då AP-fondernas utgifter stigit. Det

föreslagna systemet skulle innebära å ena sidan samma totala sparande och

å andra sidan samma trygghet för pensionstagarna som enligt nuvarande

system. Den jättestora ansamling av medel som nuvarande ordning innebär

skulle undanröjas.

Enligt motionärernas mening är det av yttersta vikt att pensionssystemet

kompletteras med åtgärder som ger detta eu högre grad av säkerhet. I detta

syfte förordas att arbetsgivare — inom såväl större som mindre företag —

får rätt att till egen pesionsstiftelse göra avsättningar upp till visst maximibelopp

per år. Maximibeloppet bör vara den mot pensionsförpliktelserna svarande

genomsnittliga verkliga årskostnaden enligt försäkringsmatematiska

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 51 år 1968 5

beräkningar och avsättningen under året kunna uppgå till skillnaden mellan

detta maximibelopp och de avgifter arbetsgivaren har att inbetala för sina

anställda. Bestämmelser angående fondernas avskiljande och dessas säkerställande

bör utfärdas i analogi med vad som hittills gällt i fråga om pensionsavsättningar

inom eget företag.

För genomförande av en sådan ordning talar främst följande omständigheter.

Före lagssparandet spelar för närvarande en mycket stor roll och skulle

vid den föreslagna fondbildningen utan tvivel påverkas i gynnsam riktning.

Genom att på detta sätt främja företagssparandet skulle man underlätta lösningen

av vissa av företagens kreditproblem och skapa förutsättningar föi

en större produktionsökning med därav följande standardökning i samhället.

För de anställda skulle en frivillig fondering inom företagen innebära

att pensionsutfästelserna gjordes säkrare. Högre avgiftsbelopp skulle finnas

avsatta, samtidigt som den ökade produktionen skulle förstärka säkerheten.

Företagen skulle få möjligheter till en såväl för företagen själva som för

samhället lönande resultatutjämning. På grund härav får man förutsätta,

alt företagen skulle finna det förenligt med sina intressen att i största möjliga

utsträckning begagna rätten till frivillig avsättning till egen pensionsfond.

Den övervältring av kostnaderna för pensionerna som förekommer i

nuvarande system är från såväl principiella som rättvisesynpunkter i högsta

grad otillfredsställande.

Det föreslagna systemet kan ej genomföras utan utredning. Det är bl. a.

angeläget att eu realistisk beräkning med hänsynstagande till uppskattad

dödlighet, produktionsutveckling, ränteläge in. m. göres angående de verktiga

genomsnittliga årskostnaderna för de utfästa pensionsförpliktelserna.

Utskottet

Motionerna syftar till införande av en bestämmelse av innebörd att arbetsgivare

inom såväl större som mindre företag skall äga rätt att — utöver de

årliga avgifterna till ATP — skattefritt avsätta medel till egen pensionsfond.

Utskottet avstyrkte bifall till samma motionsyrkande förra året i sitt av

riksdagen godkända betänkande nr 57. Därvid erinrade utskottet om de nya

bestämmelser om pensionskostnaders behandling i skattehänseende som gäller

fr. o. m. 1969 års taxering och som innebär att ett företag — med avdragsrält

vid taxeringen — kan trygga pension även åt huvuddelägaren såväl

genom en särskild skuldföring i räkenskaperna som genom avsättningav

medel Lill pensionsstiftelse. Utskottet underströk också att ett svenskt

företag, som inte utfäst sig att betala pensioner vid sidan av ATP, inte kunde

anses ha någon pensionsskuld utöver de författningsenligt föreskrivna avgifterna

för denna pensionering. Genom att de nya reglerna om skuldföring

av pensionskostnader och om avsättning till pensionsstiftelse utformats så,

att de kunde tillämpas också på beskattningsområdet och därigenom de

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 51 år 1968

olikheter som hittills förelegat mellan civilrättslig och skatterättslig pensionsreserv

i princip försvunnit underlättades fusioner och andra former av

samgående mellan företag, samtidigt som ett bättre underlag skapades för

myndigheternas tillsyn och kontroll. Ett bifall till motionärernas yrkande

skulle — menade utskottet — innebära att rådande olikheter mellan civilrättslig

och skatterättslig pensionsreserv skulle bestå och att avdrag för pensionskostnader

skulle kunna medges med belopp överstigande vad som enligt

civilrättsliga regler erfordrades för tryggande av ett företags pensionsutfästelser.

De möjligheter till återlån ur pensionsstiftelse som en arbetsgivare

hade enligt de nya reglerna tillgodosåg enligt utskottets mening önskemål

av den art som motionärerna framfört.

På grund av det anförda och då sedan förra året inte tillkommit omständigheter

som kan föranleda ändrat ståndpunktstagande från utskottets sida

avstyrker utskottet motionerna.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionerna I: 263 och II: 327.

Stockholm den 18 oktober 1968

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande :

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),

fröken Ranmark (s), herrar Yngve Nilsson* (h), Stefanson (fp), Wärnberg

(s), Tage Johansson* (s), Enarsson (h), Tistad (fp) och Fälldin (ep); samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (h), Vigelsbo (ep),

Andersson i Essvik (s), fru Nettelbrandt (fp), herrar Eriksson''i Bäckmora

(ep), Kristenson* (s), Carlsson i Västerås (s), Carlstein (s), Josefsson i

Halmstad* (s) och Andersson i Örebro (fp).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Yngve Nilsson (h), Enarsson (h) och Magnusson i Borås (h),

vilka—under åberopande av innehållet i motionen II: 335 ansett, att utskottet

bort hemställa,

att riksdagen — med bifall till motionerna 1:263 och

II: 327 — i skrivelse till Kungl. Maj:t begär utredning och

förslag om rätt för arbetsgivare att, utöver de årliga avgifterna

för tilläggspensioneringen, skattefritt avsätta medel

till egen pensionsfond i syfte att göra pensionsutfästelserna

fullt säkra.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.