Betänkande med anledning av motioner om ökad rättssäkerhet i skatteärenden m. m.
1968-10-18 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1968:55, Betänkande med anledning av motioner om ökad rättssäkerhet i skatteärenden m. m.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1968
1
Nr 55
Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner om
ökad rättssäkerhet i skatteärenden m. m.
Utskottet har till behandling i ett sammanhang upptagit följande motioner,
nämligen
1) de likalydande motionerna I: 392 av herr Werner och 11: i73 av herr
Hermansson m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t begär utredning om införande av ett effektivt kontrollsystem för att
motverka skattefusk;
2) de likalydande motionerna I: 476 av herr Schött m. fl. och 11: 601 av
herr Turesson, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhåller om sådana ändringar i berörda författningar, att prövningsnämnd
bereds möjlighet att i särskilda fall på det allmännas bekostnad förordna
sakkunnigt biträde åt skattskyldig part i taxeringsprocess;
3) motionen II: 18 av herr Sjöholm, vari hemställts, att riksdagen hos
Kungl. Maj :t begär utredning och förslag till s. k. tjänstemannataxering;
samt
4) motionen 11:804 av herrar- Hedin och Krönmark, vari hemställts, att
riksdagen uppdrar åt Kungl. Maj :t att framlägga förslag syftande till att
öka den enskilde deklarationsskyldiges rättssäkerhet.
I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 35 har riksdagen beslutat
uppskjuta behandlingen av föreliggande motionsyrkanden till innevarande
års höstsession.
Övriga yrkanden i de under 1) upptagna motionerna 1:392 och 11:473
har redan behandlats i utskottets betänkanden 1968: 19, 34, 43 och 47.
ökad rättssäkerhet i skatteärenden
Frågans tidigare behandling
Frågan om att förbättra den enskildes rättsskydd i skatteärenden har under
senare år vid flera tillfällen motionsvägen aktualiserats i riksdagen
(BeU bet. 1964: 61, 1965:39, 1966: 28 och 1967:54). Här må erinras om de
förslag som väckts om att vid länsstyrelserna anställa en speciell befattningshavare
för att gentemot taxeringsintendenten tillvarata de skattskyldigas
intressen i taxeringsprocessen, alt öka beskattningsmyndigheternas
möjligheter att sprida upplysning och lämna råd i deklarationsfrågor samt
1—Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 55
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1968
att införa rätt för enskild till ersättning för kostnader i taxeringsprocessen.
I fråga om förslaget att tillsätta en särskild befattningshavare med uppgift
att bevaka den skattskyldiges rätt gentemot taxeringsintendenten
konstaterade 1964 års bevillningsutskott i sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 61 att taxeringsförordningens regler om granskning av deklarationer
och om prövning av anförda besvär erbjöd tillräckliga garantier
från rättsskyddssynpunkt och att utskottet därför inte kunde förorda tillsättande
av sådana särskilda befattningshavare. Liknande synpunkter anfördes
i utskottets betänkande 1967: 54.
JO-utredningen framhöll i sitt betänkande »Riksdagens justitieombudsmän»
(SOU 1965: 64) ■— utan att framlägga konkreta förslag till åtgärder
— att det med hänsyn till skattemålens ofta komplicerade beskaffenhet
skulle vara från rättssäkerhetssynpunkt av värde om den enskilde hade
möjlighet att i skattemål komma i åtnjutande av fri rättshjälp. Behovet av
sådan skulle enligt utredningens uppfattning kunna tillgodoses genom att
vid länsstyrelserna inrättades särskilda ombud med uppgift att bevaka de
skattskyldigas rättssäkerhet i taxeringsförfarandet samt att meddela råd
och upplysningar i deklarationsfrågor.
I sitt betänkande 1967:54 avstyrkte utskottet motionsvis framställda utredningsyrkanden
om åtgärder i syfte att förbättra den enskildes rättssäkerhet
i skatteärenden. Utskottet erinrade därvid om det omfattande reformarbete
som pågår och som kunde väntas resultera i beslut av avsevärd
betydelse för rättssäkerheten i förvaltningsärenden. Sålunda hade besvärssakkunniga
i sitt betänkande »Lag om förvaltningsförfarandet» (SOU 1964:
27) framlagt förslag till bestämmelser om bl. a. förvaltningsärendens handläggning
i första instans, om besvärsförfarandet, om särskilda rättsmedel och
om kostnader i förvaltningsärenden. Stor betydelse i detta sammanhang
kunde även tillmätas de förslag som framlagts i förvaltningsdomstolskommitténs
betänkande »Förvaltningsrättskipning» (SOU 1966: 70) och i
landskontorsutredningens betänkande »Skatteförvaltningen» (SOU 1967:
22) liksom det i anslutning därtill inom finansdepartementet utarbetade
förslaget till lag om skatterätt (SOU 1967:24). Riksdagen beslutade i enlighet
med utskottets förslag.
Landskontorsutredningcn har i sitt ovannämnda betänkande bl. a. föreslagit,
att de lokala skattemyndigheterna och de föreslagna nya skatteverken
skall ha till tjänsteåliggande att tillhandagå allmänheten med upplysningar
i skatte- och taxeringsfrågor. Betänkandet är efter remissbehandling föremål
för Kungl. Maj :ts prövning.
I detta sammanhang bör även erinras om att chefen för justitiedepartementet
den 1 mars 1968 tillkallat två sakkunniga med uppdrag att utreda
frågorna om kostnaderna i förvaltningsförfarandet, om rättshjälp i förvaltningsärenden
och om offentligt biträde åt part i sådana ärenden.
Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1968
3
Motionerna
I motionerna I: 476 och 11: 601 framhåller motionärerna, att det från
rättssäkerhetssynpunkt är av vikt att parterna i processer av olika slag har
tillgång till sakkunnig hjälp. Detta gäller inte minst i taxeringsprocesser,
där prövningsnämnden emellanåt kan konstatera, att den skattskyldige inte
själv inser, att han saknar förmåga att iakttaga sina intressen och föra sin
talan på ett från hans egen synpunkt tillfredsställande sätt och därför underlåter
att anlita sakkunnigt biträde. Då prövningsnämnden inte har någon
möjlighet att agera till vederbörandes förmån i en sådan situation, kan
resultatet bli helt orimligt för den skattskyldige. Denne kan naturligtvis sägas
ha sig själv att skylla, men det ter sig å andra sidan stötande för rättssäkerheten,
att oförstånd eller bristande insikter skall tillåtas leda till en
sådan utgång av en process. I fall där det bedöms särskilt angeläget bör
därför prövningsnämnden ha möjlighet att på det allmännas bekostnad
förordna sakkunnigt biträde åt den skattskyldige i taxeringsprocess.
Motionärerna i motionen II: 804 anför i huvudsak följande. När taxeringsnämnd
gjort avvikelse från deklaration kan den skattskyldige i första
hand anföra besvär hos prövningsnämnd. Men även om taxeringsnämndens
beslut ogillas av högre instans kan den skattskyldige inte få ersättning för
de kostnader han åsamkar sig genom anlitande av biträde och i andra avseenden.
Principiellt och ur moralisk synvinkel borde det finnas möjligheter
att få ersättning för kostnaderna, när den skattskyldige vid överprövning
av taxeringsnämnds beslut får rättelse.
Vid sidan av taxeringsmyndigheterna borde enligt motionärernas mening
också finnas taxeringsexperter som efter vissa regler kostnadsfritt finge
anlitas av dem som inte får sina deklarationer godkända av taxeringsmyndigheterna.
Dessa skulle härvid bevaka de skattskyldigas intressen. Visserligen
kan sägas att taxeringsintendenterna har sådan uppgift vid sidan
av sina fiskala. Men erfarenheterna visar att den enskilde mycket ofta kan
få rättelse i högre instans och då inte sällan emot vederbörande taxeringsintendents
uppfattning.
Skattefusk m. m.
Frågornas tidigare behandling
Frågor om taxeringsorganisationens utformning och om ändrade taxeringsbestämmelser
i syfte att få till stånd en så effektiv taxering som möjligt
har fortlöpande varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Sedan
1950 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit om en allsidig och förutsättningslös
utredning rörande taxeringsförfarandet och taxeringsprocessen
verkställdes sådan utredning såväl av 1950 års skattelagssakkunniga som
av 1955 års taxeringssakkunniga. De därvid framlagda förslagen föranled1*
— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 saml. Nr 55
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1968
de lagstiftning vid 1955 och 1956 års riksdagar. Sammanfattningsvis kan
sägas att i den nya taxeringsförordning, som antogs av 1956 års riksdag,
betydande förändringar vidtagits för att få till stånd en effektivare taxering.
Bl. a. antogs bestämmelser om utvidgning av uppgiftsskyldigheten. Vidare
fattades principbeslut om en betydande förstärkning av den personal, som
är sysselsatt med taxeringsarbetet. Enligt detta beslut skall för taxeringen
i första instans av rörelseidkare och vissa andra skattskyldiga finnas en
eller flera särskilda taxeringsnämnder. Granskningsarbetet i dessa nämnder
ombesörjs i första hand av heltidsanställda tjänstemän, taxeringsassistenter,
med hjälp av biträden för skrivgöromålen. Antalet taxeringsassistenter
vid fullt utbyggd organisation beräknades ursprungligen till i
runt tal 275. I enlighet med 1956 års principbeslut inrättades också 25 nya
taxeringsrevisorstjänster. Dessutom utbyggdes riksskattenämndens kansli
i syfte att ytterligare utvidga kontrollverksamheten med en byrå för taxeringskontroll.
I motioner vid 1960 års riksdag framställdes yrkanden om åtgärder för
att förhindra skatteundandräkt i olika former. Bevillningsutskottet avstyrkte
i sitt av riksdagen godkända betänkande 1960: 45 motionerna under
hänvisning till redan genomförda och planerade reformer av taxeringsväsendet
och av skattelagstiftningen.
Vid 1961 års riksdag beslutades ytterligare åtgärder för att effektivisera
taxeringsarbetet och bekämpa skattefusket. Sålunda skärptes straffen för
falskdeklaration och vårdslös deklaration. Vidare antogs en lag om handräckning
vid taxeringsrevision, innebärande att taxeringsmyndigheterna kan
anlita utmätningsman för att få tillgång till räkenskaper och andra handlingar
som inte frivilligt ställs till förfogande för taxeringskontroll. På
grundval av taxeringskontrollutredningens förslag genomfördes dessutom
ytterligare förstärkningar av taxeringsorganisationen. Bl. a. sammanfördes
taxeringsassistenterna till större arbetsgrupper på länsstyrelserna och vissa
orter inom respektive län utanför residensstaden. På taxeringssektionernas
revisionsdetaljer och på prövningsnämndernas kanslier beslutades en avsevärd
personalförstärkning omfattande både den akademiskt utbildade
personalen samt landskanslist- och biträdespersonalen. Reformen medförde
en personalförstärkning inom taxeringsorganisationen med 55 akademiskt
utbildade befattningshavare, 87 tjänstemän i landskanslistkarriären och 51
tjänstemän i biträdeskarriären. Härigenom beräknades taxeringsrevisionsverksamheten
kunna — vid fullt utbyggd organisation — bli inemot tre
gånger så stor som tidigare. Reformen innebar dessutom vissa ändringar i
taxeringsförordningen, som gav taxeringsmyndigheterna ökade kontrollmöjligheter.
Genom beslut vid 1966 års riksdag infördes särskilda bokföringsregler
för taxeringsändamål för tandläkare, kreaturshandlare, pälsdjursuppfödare
m. fl. och för dem som driver taxirörelse. Dessutom kompletterades in
-
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1968
komst- och förmögenhetslagstiftningen för att hindra skatteflykt genom
kryphål i lagstiftningen.
I och med att ADB-systemet genomförts inom folkbokförings- och uppbördsväsendet
bortfaller en del av den lokala skattemyndighetens uppgifter
på taxeringsområdet. Genom beslut vid 1986 års riksdag skall dessa
myndigheter i fortsättningen bl. a. biträda taxeringsnämnderna i högre grad
än tidigare med göromål av rutinbetonad karaktär, såsom summering,
skrivhjälp m. in. De lokala skattemyndigheterna skall vidare i ökad omfattning
biträda länsstyrelernas taxeringssektioner med eftergranslming av
taxeringarna.
Vidare bör framhållas att landskontorsutredningen i sitt betänkande
»Skatteförvaltningen» (SOU 1967:22) konstaterat, att underdeklarationen
nått sådan omfattning att snara motåtgärder är nödvändiga. Enlig utredningens
mening sammanhänger de nuvarande bristerna i taxeringsköntrollen
och rättsskyddet delvis med organisationen av taxeringsväsendet. Utredningen
föreslår därför bl. a. att taxering, uppbörd och folkbokföring
utbrytes från länsstyrelserna och att på det regionala planet inrättas skatteverk
för administrativa och fiskala uppgifter samt länsskatterätter för
den dömande A’erksamheten.
Motionerna
I motionerna 1: 392 och II: 473 anför motionärerna. Stora inkomster och
förmögenheter undgår helt beskattning. Det från skilda håll ständigt påtalade
skattefusket tillåtes fortsätta i tämligen oförminskad omfattning. De
summor det här rör sig om är inte närmare uppskattade men brukar anges
till mellan tre och sex miljarder kr. varav hälften kan anses vara utebliven
skatt till samhället. Här finns alltså belopp för att möjliggöra betydande
skattelättnader för mindre inkomsttagare och/eller betydande utvidgning
av den Samhälleliga verksamheten. Att detta problem i praktiken
lämnas olöst kan enligt motionärernas uppfattning inte accepteras.
Till stöd för yrkandet om införande av tjänstemannataxering anförs i
motionen II: 18 bl. a. Det har visat sig allt svårare att rekrytera kvalificerade
krafter till posterna som ordförande i taxeringsnämnd och kronoombud.
Den starka progressiviteten i beskattningen har lett till att extra arbetsinsatser
av det slag det här gäller ter sig allt mindre lockande. Den
försämrade kvaliteten har utan tvivel förmärkts i resultatet av taxeringsarbetet.
Detta går givetvis i många fall ut över deklaranterna och det medför
också ett betydande merarbete för prövningsnämnder och lokala skattemyndigheter.
De kommunvalda ledamöterna har avsetts skola tillföra taxeringsnämnderna
ett lekmannainflytande, vilket ansetts behövligt som en
garanti mot överdrivet fiskaliskt nit hos de av länsstyrelserna utsedda mera
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1968
sakkunniga representanterna. Den folkliga förankringen av beskattningsproceduren
har också förmenats ha ett värde i sig. Tiden torde nu vara
inne att överge dylika verklighetsfrämmande uppfattningar.
I praktiken utförs taxeringsarbetel och fattas besluten av ordföranden
och kronoombudet i nämnden, och sammanträdena har blivit i det närmaste
helt formella förrättningar. Taxeringarna är därför så gott som uteslutande
ett resultat av de två av länsstyrelsen utsedda ledamöternas arbete
och beslut. Kostnaden för statsverket för taxeringsbestyret överstiger för
år trettio milj. kr. Härtill kommer utgifterna för kommunerna för arvoden
åt de kommunalvalda ledamöterna i nämnderna.
Avgörande skäl talar enligt motionärens uppfattning för att tjänstemannataxering
införs så snart ske kan. Datametodikens applicering i taxeringsproceduren
torde ytterligare vara ett skäl för en sådan omläggning. Lokala
skattemyndigheterna bör sålunda ansvara för och utföra taxeringsarbetet.
Man skulle därmed få en både rättvisare och effektivare taxering till betydligt
lägre kostnader. Taxeringsarbetet torde utan större svårighet smidigt
kunna anpassas till de lokala skattemyndigheternas övriga arbetsuppgifter.
Hur detta skall ske bör givetvis bli föremål för utredning.
Utskottet
I förevarande betänkande behandlar utskottet motioner angående ökat
rättsskydd i skatteärenden och om skattefusk och tjänstemannataxering i
första instans.
Utskottet behandlar först yrkandena om förslag till åtgärder för att förbättra
den enskildes rättssäkerhet i skatteärenden. I
motionerna I: 476 och II: 601 begärs sådana författningsändringar, att prövningsnämnd
får möjlighet att på det allmännas bekostnad förordna sakkunnigt
biträde åt skattskyldig i taxeringsprocess. Yrkandet i motionen
II: 804 syftar till att skattskyldig, som vinner en taxeringsprocess, skall
kunna få ersättning för sina kostnader i processen och att särskilda befattningshavare
tillsätts med uppgift att bevaka de skattskyldigas rätt gentemot
taxeringsintendenten.
Under senare år har ett flertal reformer genomförts på beskattningsområdet
i syfte att effektivisera taxeringsarbetet. Samtidigt har olika åtgärder
vidtagits för att tillgodose de skattskyldigas krav på rättssäkerhet, innefattande
garantier för en saklig och objektiv prövning av de skattskyldigas
inkomst- och utgiftsredovisning samt möjligheter att erhålla rättelse av
felaktiga taxeringar. Här må endast erinras om inrättandet av riksskattenämnden,
1956 års reform av taxeringsväsendet, införandet av den nya
stadgan för kammarrätten och omorganisationen av riksdagens ombudsmannaämbeten.
Även om de vidtagna åtgärderna varit ägnade att i hög
Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1968 7
grad förbättra den enskildes rättsskydd i taxeringsprocessen, är reformarbetet
långt ifrån avslutat. Flera utredningsförslag, som kan väntas resultera
i beslut av betydelse från rättssäkerhetssynpunkt, är sålunda efter
remissbehandling föremål för Kungl. Maj :ts överväganden. Utskottet vill
framför allt hänvisa till förvaltningsdomstolskommitténs betänkande »Förvaltningsrättskipning»
(SOU 19(36: 70) och landskontorsutredningens betänkande
»Skatteförvaltningen» (SOU 1967: 22) liksom det i anslutning därtill
inom finansdepartementet utarbetade förslaget till lag om skatterätt
(SOU 1967: 24).
Med anledning av de nu aktuella yrkandena bör vidare erinras om att
chefen för justitiedepartementet i början av innevarande år tillkallat två
sakkunniga med uppdrag att utreda frågorna om kostnaderna i förvaltningsförfarandet,
om rättshjälp i förvaltningsärenden och om offentligt biträde
åt part i sådana ärenden. Utskottet förutsätter att utredningen beaktar
de synpunkter som anförts i motionerna.
Rörande frågan om tillsättande av särskilda befattningshavare med uppgift
att bevaka de skattskyldigas intressen i taxeringsfrågor vill utskottet
framhålla följande. På grund av den vanföreställning, som allmänt råder
bland de skattskyldiga om taxeringstjänstemännens ensidigt fiskala inriktning,
torde det vara angeläget framhålla, att taxeringsnämnderna i betydande
utsträckning på eget initiativ ändrar deklarationerna till de skattskyldigas
förmån. Förste taxeringsintendenten har visserligen till uppgift
att som motpart till de skattskyldiga bevaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor,
men samtidigt åligger det honom att verka för att taxeringarna blir
likformiga och rättvisa. Detta fullgör han genom upplysnings- och rådgivningsverksamhet
före och under taxeringsperioderna och genom eftergranskning
av taxeringarna, varvid han särskilt har att uppmärksamma
ojämnheter mellan taxeringar i olika taxeringsdistrikt. Det är inte ovanligt
att taxeringsintendenten i anslutning till skattskyldigs besvär framställer
yrkande, som innebär lägre taxering än den skattskyldige begärt. Då taxeringsintendenten
får kännedom om att en skattskyldig förbisett att ställa ett
yrkande eller göra en framställning, och intendenten inte har möjlighet att
själv ta initiativ till att taxeringen ändras, torde han regelmässigt göra den
skattskyldige uppmärksam på dennes underlåtenhet. Även i övrigt brukar
taxeringsintendenterna och andra tjänstemän på länsstyrelserna på olika
sätt hjälpa skattskyldiga, som önskar råd eller upplysningar i beskattningsfrågor.
Landskontorsutredningen har understrukit vikten av att de
skattskyldiga har möjlighet att få råd och upplysningar i skatteärenden
och att de görs uppmärksamma på vart de kan vända sig i sådana frågor.
Utredningen har därför föreslagit uttryckliga författningsbestämmelser om
att beskattningsmyndigheterna skall ha till tjänsteåliggande att tillhandagå
allmänheten med upplysningar i dylika frågor.
Av vad ovan anförts framgår att motionärernas yrkanden i allt väsent
-
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år t968
ligt redan är tillgodosedda, varför utskottet avstyrker bifall till motionerna
I: 476 och II: 601 samt till motionen II: 804.
I motionerna I: 392 och II: 473 yrkas införande av ett effektivt kontrollsystem
för att motverka skattefusk.
Utskottet vill inledningsvis uttala sin anslutning till syftet med motionsyrkandet.
Utan tvivel söker ett stort antal skattskyldiga genom olika manipulationer
dra sig undan beskattning för större eller mindre del av sin inkomst
eller förmögenhet. Sammantaget torde det allmänna härigenom gå
miste om betydande belopp till förfång för de lojala skattebetalarna. Tillförlitliga
uppgifter för att bedöma sådan slcatteundandräkt saknas. Av uppgifter,
som utskottet inhämtat från riksskattenämndens kontrollbyrå rörande
resultatet av utförda taxeringsrevisioner och andra kontrollaktioner
under åren 1961—1966, framgår emellertid att om de årligen totalt undandragna
skattebeloppen blev föremål för taxering, betydande skattelättnader
sannolikt skulle kunna genomföras eller eljest ofrånkomliga skattehöjningar
undvikas.
Skattefusk förekommer inom alla kategorier skattskyldiga. Vissa grupper
av skattskyldiga har dock på grund av kontrollsvårigheter större möjlighet
än andra att undandra sig skatt för inkomster och förmögenheter. För de
lojala skattebetalarna är det självfallet ett rättvisekrav att taxeringarna blir
så rättvisa och likformiga som möjligt. Man kan emellertid inte bortse från
att de personella resurserna inom taxeringsorganisationen är begränsade
och att ökad kontrollverksamhet och uppgiftsskyldighet också förorsakar
lojala skattebetalare besvär och olägenheter. Man måste därför göra en avvägning
mellan kravet på effektivitet i taxeringsarbetet och den enskildes
anspråk på rättssäkerhet.
Den åtgärd som ligger närmast till hands för att förbättra skattekontrollen
är att öka beskattningsmyndigheternas personalresurser. Som framgår av
den tidigare redogörelsen har betydande personalförstärkningar skett inom
taxeringsorganisationen i syfte att förbättra granskningen av skattskyldiga
med svårkontrollerade deklarationer. Fortfarande är dock taxeringskontrollen
av dessa skattskyldiga mindre effektiv än kontrollen av löntagarna, vilket
— såsom landskontorsutredningen framhållit — delvis sammanhänger
med den nuvarande organisationsformen. Revisionsverksamheten har i flertalet
län inte varit av den omfattning man haft anledning att räkna med.
Detta beror dels på personalsvårigheter och rekryteringsproblem och dels
på att revisionspersonalen måste tas i anspråk för andra uppgifter än revision,
särskilt för processföring. Förstärkningen av taxeringssektionernas
jurist- och landskanslistpersonal har uppenbarligen inte skett i den utsträckning
som varit erforderlig med hänsyn till de genomförda reformerna inom
taxeringsväsendet. För att åstadkomma en förbättring och ett rationellt
utnyttjande av de ökade resurser, som krävs för att effektivisera taxerings
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1968 9
arbetet, har landskontorsutredningen föreslagit, att taxering, uppbörd och
folkbokföring skall brytas ut från länsstyrelserna och att regionala skatteverk
skall inrättas för administrativa och fiskala uppgifter samt länsskatterätter
för dömande uppgifter.
Det är självfallet angeläget såväl från det allmännas som de skattskyldigas
synpunkt att snarast möjligt en mer ändamålsenlig organisation av
skatteförvaltningen åstadkoms. I avvaktan på ställningstagandet till landskontorsutredningens
förslag är utskottet emellertid inte berett att förorda
en omedelbar förstärkning av taxeringsorganisationen. Med det anförda
avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 392 och II: 473.
Utskottet har slutligen att ta ställning till utredningsyrkandet i motionen
II: 18 om införande av tjänstemanna ta xerin g i första instans.
Motionären framhåller att det visat sig allt svårare att rekrytera
kvalificerade personer som ordförande och kronoombud i taxeringsnämnderna
och att nämndledamöternas reella inflytande på taxeringsarbetet alltmer
reducerats.
Det är givetvis av grundläggande betydelse att taxeringarna i första instans
blir så riktiga som möjligt. Inrättandet av särskilda nämnder för taxering
av rörelseidkare och vissa andra skattskyldiga med svårkontrollerbara
deklarationer, där granskningsarbetet utförs av heltidsanställda taxeringsassistenter,
har medfört en betydande förbättring av taxeringsarbetet i dessa
nämnder. Som motionären framhållit har det emellertid på många håll varit
svårt att rekrytera lämpliga taxeringsnämndsordförande. Den vid 1966 års
riksdag beslutade omorganisationen av de lokala skattemyndigheterna innebär
bl. a. att dessa myndigheter skall biträda taxeringsnämnderna med
göromål av rutinbetonad karaktär, såsom summering, skrivhjälp in. in., i
den omfattning Kungl. Maj :t eller länsstyrelsen föreskriver. Denna ökade
medverkan i taxeringsarbetet i första instans kommer att genomföras successivt
i den takt personalresurserna medger. Dessa åtgärder kommer med all
sannolikhet att minska rutinarbetet för taxeringsnämndsordförandena. Härigenom
torde det också bli lättare att i framtiden rekrytera lämpliga personer
för dessa taxeringsuppgifter.
Eftersom taxeringen i de lokala taxeringsnämnderna i betydande omfattning
handhas av lekmän är det förklarligt att kunskaperna om skattelagstiftningen
inte alltid är tillräckliga. Särskilt gäller detta i sådana fall, då
vederbörande tidigare inte förvärvat erfarenhet från taxeringsarbete. Lekmannainflytandet
i nämnderna har emellertid sådant värde från andra
synpunkter att det enligt utskottets mening bör bibehållas. Om landskontorsutredningens
förslag genomförs, finns det anledning att räkna med avsevärda
förbättringar i detta avseende. Utredningen har nämligen föreslagit,
att den lokala skattemyndighetens servicefunktioner skall vidareutvecklas
på så sätt att myndigheten får utöva det närmaste inseendet över de
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1968
lokala taxeringsnämnderna i fögderiet. Förslaget innebär bl. a., att en representant
för den lokala skattemyndigheten skall äga närvara vid taxeringsnämnds
sammanträde och därvid lämna råd och annat bistånd och att myndigheten
skall anordna utbildningskurser för de lokala taxeringsnämndernas
funktionärer inom fögderiet.
På grund härav finner utskottet inte skäl biträda utredningsyrkandet i
motionen II: 18.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen avslår
1) motionerna 1:392 och 11:473 i vad de behandlas i
detta betänkande,
2) motionerna 1:476 och 11:601,
3) motionen II: 18, samt
4) motionen 11:804.
Stockholm den 18 oktober 1968
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson (s), fröken Ranmark
(s), herrar Yngve Nilsson* (h), Wärnberg (s), Tage Johansson* (s), Enarsson
(h), Erik Filip Petersson* (fp), Stadling (s), Tistad (fp) och Fälldin
(ep); samt
från andra kammaren: herrar Vigelsbo (ep), Andersson i Essvik (s),
fru Nettelbrandt (fp), herrar Eriksson i Bäckmora* (ep), Enskog (fp),
Kristenson* (s), Carlsson i Västerås (s), Carlstein (s), Wikner* (s) och
Söderström (h).
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
ESSELTE AB. STHLM 68
814441
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.