Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om utredning och förslag till lagstiftning avseende förbud mot reklam för tobaksvaror, alkoholhaltiga drycker och narkotiska preparat.

1968-10-18 · 26 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1968:56, Skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om utredning och förslag till lagstiftning avseende förbud mot reklam för tobaksvaror, alkoholhaltiga drycker och narkotiska preparat.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1968

1

Nr 56

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner angående

vissa alkoholpolitiska frågor.

Bevillningsutskottet behandlar i detta betänkande följande motioner

1) de likalydande motionerna 1:374 av herr Dahl m. fl. och II: 476 av

herr Johansson i Trollhättan m. fl, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhåller om snara förslag till lagstiftning som förbjuder

starkspritsreklam;

2) de likalydande motionerna 1:375 av herr Hedström in. fl. och 11:469

av herr Engkvist in. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställer om utredning rörande formerna för samhällets kontroll

över bryggerinäringens tillverkning och distribution av Öl och starköl;

3) de likalydande motionerna I: 642 av herrar Yngve Nilsson och Ebbe

Ohlsson samt II: 815 av herr Nilsson i Bästekille m. fl., vari hemställts, att

riksdagen beslutar sådan liberalisering av tillverkning och försäljning av

ciderdrycker som 1959 års utskänkningsutredning föreslagit samt uppdrar

åt bevillningsutskottet att föreslå härför erforderliga författningsändringar;

4) motionen II: 318 av herrar Almgren och Rask, vari hemställts att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t

a) begär förslag till lagstiftning som förbjuder alla former av reklam för

spritdrycker,

b) hemställer om åtgärder för att förhindra den verksamhet som bedrivs

av agenter för spritdrycker, vin och Öl, samt

c) ger till känna vad som i övrigt anförts i motionen;

5) motionen II: 886 aAr herr Åkerlind, vari hemställts att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställer om utredning och förslag till lagstiftning

avseende förbud mot reklam för tobaksvaror, alkoholhaltiga drycker och

narkotiska preparat.

Den under 5) angivna motionen har hänvisats till bevillningsutskottet

endast i vad den avser förbud mot reklam för alkoholhaltiga drycker.

Enligt utskottets hemställan i memorial 1968:35 bär riksdagen beslutat

uppskjuta behandlingen av förevarande motioner till innevarande års höstsession.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 sand. Nr 56

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1968

Alkoholreklamen

Gällande bestämmelser

Enligt 69 § rusdrycksförsäljningsförordningen (SFS 1954:521) är partihandelsbolaget

AB Vin- och spritcentralen skyldigt att verka för att reklam

för rusdrycker och därmed jämförlig verksamhet icke bedrives på sätt som

finnes uppenbarligen stå i strid med det i 7 § angivna syftet. I 7 § stadgas

att all försäljning av rusdrycker skall ordnas och handhavas så att därav

uppkommer så ringa skada som möjligt.

Även i 5 § Rff meddelas vissa bestämmelser som avser att hindra att rusdrycker

används i reklamsyfte. Paragrafen har följande lydelse:

5 §.

1 mom. Den som har rätt att tillverka eller försälja rusdrycker må ej

genom gåva annat än i form av varuprov avhända sig sådan dryck i samband

med rörelsens bedrivande.

2 mom. Den som bedriver agenturverksamhet för rusdrycker må ej genom

gåva annat än i form av varuprov avhända sig sådan dryck i samband

med rörelsens bedrivande.

3 mom. Vid yrkesmässig detaljhandel med andra varor än rusdrycker

är utdelning av sådan dryck även utan betalning förbjuden.

En kompletterande föreskrift är i fråga om importen av sådana märken,

som inte lagerhålls av de statliga monopolbolagen, meddelad i 21 §, där

det stadgas att dylik införsel får äga rum under vissa förutsättningar, bl. a.

att hinder inte möter till följd av bestämmelsen i 69 §.

Något formellt förbud för de statliga monopolbolagen att bedriva reklam

föreligger inte då det bär ansetts självklart med hänsyn till syftet med bolagens

tillkomst att de inte bör bedriva reklam för rusdrycker. Den särskilda

reklam för vin och alkoholfria drycker som systembolaget bedriver bär

—- som framgår av det följande -— i vederbörlig ordning godkänts av riksdagen.

Frågans tidigare behandling in. in.

195å års riksdag

Under motbokssystemets tid fanns inga restriktioner i fråga om den

egentliga reklamen för rusdrycker. Frågan om dylika inskränkningar togs

upp av 1944 års nykterhetskommitté, som föreslog (SOU 1952:54) att en

särskild utredning skulle överse spörsmålet om koncessionering eller eventuell

monopolisering av agenturverksamheten. Kommittén framhöll vidare

— under hänvisning till det finska alkoholbolagets motsvarande verksamhet

—• önskvärdheten av en rådgivande och övervakande verksamhet beträffande

alkoholreklamen, förslagsvis genom spritcentralen och CFN. Kommit
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1968 3

ten uttalade vidare att en intensifierad upplysningsverksamhet i nykterhetsfrågan

i och för sig är en motvikt mot olämplig propaganda, särskilt om den

i konkreta fall läggs upp som en åtgärd mot olämplig reklam.

Föredragande departementschefen (prop. 1954:151) avvisade — bl. a.

med tanke på uppkommande svårigheter från handelspolitiska synpunkter

— förslaget om utredning rörande koncessionstvång för rusdrycksagenter

liksom eu ifrågasatt utredning om alkoholreklamen över huvud. Han förordade

i stället — förutom totalt reklamstopp under en kortare övergångstid

— en begränsning av alkoholreklamens utformning till att avse märke,

ursprung, typ och pris, däremot ej av reklamens omfattning. Begränsningen

skulle ske genom av spritcentralen träffade avtal med leverantörerna. Förslaget

godtogs med vissa, huvudsakligen formella jämkningar av riksdagen

(SU 1954: 1).

1957 års riksdag

En omprövning av alkoholreklamen företogs sedermera vid 1957 års riksdag.

I sitt den 7 januari 1957 avgivna betänkande (stencilerat) hade 1956

års rusdrycksförsäljningsutredning upptagit bl. a. frågan om alkoholreklamen.

Utredningen anförde härom i huvudsak följande. Den dittillsvarandc

konsumtionsutvecklingen efter den 1 oktober 1955 hade präglats av en

stark ökning för spritdryckernas vidkommande. Ökningen hade dock väsentligen

fallit på brännvin och eau-de-vie, dvs. varor för vilka någon reklam

inte gjorts. Efter att ha vägt skälen för och emot ingrepp i alkoholreklamen

framhöll utredningen att erfarenheterna av de då tillämpade inskränkningarna

tydde på att deras nykterhetspolitiska effekt varit ringa

och föreslog därför att reklaminskränkningarna i huvudsak skulle avskaffas.

Med hänsyn till strävandena att förskjuta konsumtionen mot svagare

drycker ansågs en kommersiell reklam för dessa inte bara godtagbar utan

också önskvärd och därför föreslogs att de statliga monopolbolagen skulle

vara oförhindrade att själva söka inrikta kundernas intresse på svagare

drycker, övervakningen av reklamverksamheten skulle inriktas på att söka

motverka yttringar av uppenbart olämplig reklam, t. ex. uppmaningar att

dricka mera sprit och uttalanden om förment goda medicinska verkningar

hos alkoholdrycker. Övervakningen skulle liksom tidigare administreras av

den till spritcentralen knutna samarbetsnäinnden för alkoholreklamen.

Föredragande departementschefen (prop. 1957: 143) godtog utredningens

förslag. Han fastslog såsom självfallet, att all rusdrycksreklam bör bedrivas

med känsla för det därmed förbundna ansvaret och att man bör undvika

uttalanden som kan uppfattas som propaganda för dryckesseden.

Ingripande — i första hand genom föreställningar — borde ske i den mån

reklam bedrives på ett sätt som för en ansvarskännande reklamman bör

framstå som otillbörligt. Riksdagen ville inte motsätta sig departementschefens

förslag (BeU 1957: 43). Det underströks dock att eu ohämmad re1

* — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 saml. Nr 56

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1968

klam för rusdrycker kan innebära avsevärda olägenheter. Riksdagen betraktade

därför borttagandet av reklaminskränkningarna som en försöksanordning,

som borde omprövas om den inte skulle slå väl ut.

1961 års riksdag

Med anledning av motioner till 1961 års riksdag om begränsning av alkoholreklamen

framhöll bevillningsut skol tet (BeU 1961: 48) alt starka skäl talar

för att man överväger möjligheterna att erhålla varaktiga och väsentliga

begränsningar av alkoholreklamen. En utredning med denna syftning kan

såvitt utskottet förstår inte lämpligen äga rum utan att frågan om agentverksamheten

blir föremål för överväganden. I de till utskottet avgivna utlåtandena,

i vilka en utredning om alkoholreklamen förordats, har också

frågan om agentverksamheten ansetts böra övervägas i samband med en

sådan utredning. Därvid kan ifrågasättas huruvida behov verkligen föreligger

av agenter eller om — såsom nykterhetskommittén på sin tid antytt

en monopolisering lämpligen bör genomföras. Ur konsumenternas synpunkt

synes några olägenheter knappast kunna uppkomma, eftersom redan

nu all import ombesörjes av Vin- och spritcentralen och agenternas

egentliga verksamhet endast går ut på att söka förmå konsumenterna att

inköpa just den vara vederbörande agent representerar. Å andra sidan bör

ihågkommas att reklamen för de butelj importerade varorna inte behöver

handhas av agenterna i Sverige utan att den med minst lika god effekt kan

ske på initiativ av leverantörerna utomlands. Så torde för övrigt inte sällan

vara fallet för närvarande. Det kan med hänsyn härtill befinnas vara mer

ändamålsenligt att i stället för monopolisering av agentverksamheten andra

medel tillgripes, exempelvis att de statliga monopolföretagen inom rusdrvckshanteringen

erhåller vidgade befogenheter att avbryta sina affärskontakter

med sådana leverantörer, som själva eller genom sina agenter bedriver ur

samhällets synpunkt inte önskvärd reklam eller på annat sätt uppenbarligen

handlar i strid mot strävandena att i Sverige begränsa konsumtionen av

rusdrycker. Med hänsyn till att en fullständig statsmonopolisering av sociala

skäl gäller i vårt land i fråga om försäljningen av rusdrycker och

vidare samma regler bör gälla gentemot alla importländer, synes gentemot

den antydda ordningen knappast kunna åberopas de skäl av handelspolitisk

natur, som i tidigare sammanhang framförts mot ifrågavarande ingripanden.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att hinder enligt nu gällande

lagstiftning knappast torde föreligga mot att t. ex. Sveriges bränneriidkareförening

bedriver reklamverksamhet. Hittills har emellertid de inhemska

bränn vinsproducenterna avstått från att genom reklam söka förmå allmänheten

till ökad brännvinskonsumtion. Det synes utskottet med hänsyn härtill

inte vara ett orimligt krav att även de utländska leverantörerna av spritdrycker

helt skulle avstå från att i Sverige göra reklam för sina varor.

Den utredning av alkoholreklamen, som utskottet sålunda tillstyrker, bör

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1968

pröva frågan i dess helhet, därvid även bör undersökas huruvida den på statsmakternas

initiativ av Nya System AB bedrivna reklamverksamheten, vars

gynnsamma verkningar utskottet redan understrukit, likväl kan ha haft

vissa inte avsedda biverkningar, särskilt i fråga om ungdomen.

Riksdagen beslöt enligt utskottets hemställan.

1961 års mjkterhctslagkommitté

I oktober 1961 uppdrog finansministern åt 1961 års nykterlietslagkommitlé

att utreda frågan om alkoholreklamen. I sitt betänkande Alkoholreldamen

(SOU 1964: 6) sammanfattar kommittén sitt förslag sålunda.

För att minska befarade skadeverkningar av den kommersiella reklamen

för sprit, vin och maltdrycker har sedan 1955 gällt vissa begränsningar,

modifierade genom riksdagens beslut år 1957. Reglerna har emellertid haft

provisorisk karaktär, och de nuvarande liberala bestämmelserna på området

betecknades vid sin tillkomst år 1957 såsom ett försök. Nykterhetslagkonnnittén

har haft i uppdrag att framlägga förslag till mera permanenta

regler på området. Till grund för kommitténs direktiv har legat ett betänkande

av bevillningsutskottet, vari utskottet gav uttryck för uppfattningen

alt man borde överväga varaktiga och väsentliga begränsningar av den

kommersiella alkoholreklamen samt att det icke vore orimligt att leverantörerna

av spritdrycker helt avstod från att göra reklam för sina varor i

Sverige. I kommitténs direktiv har även ingått att undersöka, huruvida

den propaganda för övergång från sprit till vin, som enligt statsmakternas

direktiv görcs av Nya Systemaktiebolaget och Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen,

kunde ha haft några inte avsedda biverkningar, särskilt i fråga

om ungdomen.

Tyngdpunkten i kommitténs utredningsarbete har legat på en av statistiska

centralbyrån under hösten 1962 utförd intervjuundersökning. För att

försöka skapa klarhet i fråga om förekomsten av eventuella ogynnsamma

verkningar av systembolagets propaganda företogs därvid ett experiment.

Bolagets propaganda koncentrerades under en fjortondagar speriod helt på

vissa landsortstidningar med begränsade spridningsområden. Intervjuer

företogs i dessa områden och i likvärdiga kontrollområden — där alltså propaganda

icke förekom — före och efter propagandans insättande, varefter

resultaten jämfördes. Därvid kunde konstateras, att propagandan haft viss

effekt i önskad riktning, om än mindre än som kunnat väntas. Det framkom

emellertid icke något som kunde tyda på att propagandan skulle ha haft

skadliga biverkningar. Med hänsyn härtill föreslår kommittén icke någon

ändring i fråga om denna propaganda.

Den kommersiella reklamens verkningar mättes genom en samtidigt verkställd

intervjuundersökning av beskrivande karaktär, en s. k. surveyundersökning.

Därvid framkom, att personer med hög kunskap om vin- och spritmärken

även visat hög konsumtionsfrekvens. Även om detta resultat i och

för sig icke behöver säga något om vad som är orsak och verkan, kan det

likväl bedömas som ett eventuellt indicium för att reklamen ökar den totala

konsumtionen och inte enbart leder till en omfördelning olika märken emellan.

Kommittén har, när även andra rön och erfarenheter tages med i bilden,

ansett att ett sådant antagande icke är osannolikt. Ett ytterligare stöd

härför synes kunna hämtas från en särskild undersökning som kommittén

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1968

företagit rörande reklaminsatser för och försäljning av whisky. Ett omedelbart

samband mellan reklamkostnader och försäljningssiffror kunde i regel

påvisas men inte i fråga om alla märken. Stora reklaminsatser för ett visst

märke motsvarades sålunda inte alltid av stor försäljning och vice versa.

Däremot visade totalt sett såväl reklamen för som försäljningen av whisky

en stadig och snabb ökning. Sedan 1953 har reklamen fyrdubblats och försäljningen

av butelj importerad whisky tredubblats; räknar man även med

den härtappade whiskyn, har försäljningen sexdubblats. Kommittén har på

grund härav icke ansett osannolikt, att märkesreklamen för whisky även

verkat såsom en propaganda för varuslaget som sådant.

Resultaten av kommitténs undersökningar samt förekommande missbruk

från vissa agenters och rusdrycksleverantörers sida har föranlett kommittén

att, med betonande av reklamfrågans begränsade betydelse för det allmänna

nykterhetsläget, i allt väsentligt ansluta sig till den uppfattning varåt

bevillningsutskottet tidigare givit uttryck. Vid utformningen av sina förslag

har emellertid kommittén även beaktat, att en självsaneringsverksamhet

inom branschen numera igångsatts under ledning av Sveriges Grossistförbund

och med en av Stockholms Handelskammare utvald granskningsnämnd

såsom dömande instans.

Kommitténs förslag går i första hand ut på att, delvis i anslutning till

normer som branschen numera antagit, skärpa de redan gällande förbudsbestämmelserna

mot personlig propaganda hos allmänheten och mot gåvor

av rusdrycker m. in. och att införa effektivare sanktioner mot överträdelser.

Beträffande viner föreslås därutöver icke särskilda inskränkningar,

utan kommittén har ansett, att branschens självsaneringsåtgärder kan vara

tillräckliga. Vad angår maltdrycker föreslås icke någon ändring i nuvarande

ordning.

I fråga om spritdrycker har kommittén däremot ansett nödvändigt att

föreslå tämligen långtgående inskränkningar. I första hand förordas förbud

mot att använda mera påträngande reklammedel, exempelvis film, affischer,

skyltar på allmänna platser o. dyl., för spritreklamen. Vidare föreslås,

i viss anslutning till de provisoriska regler som tillämpades under

tiden den 1 mars 1956—den 30 juni 1957, att annonser för spritdrycker endast

får innehålla en bild av flaska eller etikett samt uppgift om varans

namn, varuslag, tillverkare och tillverkningsområde ävensom pris och katalognummer

hos systembolaget. I förening med en begränsning av annonsstorleken

torde dessa inskränkningar komma att medföra, att reklamen för

sprit i huvudsak endast får karaktär av en neutralt hållen varuinformation.

De föreslagna reglerna har undersökts från tryckfrilietsrättsliga och handelspolitiska

synpunkter. Några hinder i dylika hänseenden har icke ansetts

föreligga.

Kommitténs förslag har emellertid inte resulterat i någon lagstiftning

utan Kungl. Maj :t har genom beslut den 30 juni 1967 överlämnat betänkandet

om alkoholreklamen till alkoholpolitiska utredningen för att tagas i

övervägande vid uppdragets fullgörande.

Nämnder för alkoholreklam

För att genomföra de reklaminskränkningar som beslöts i samband med

1954 års reform inrättades hos AB Vin- och spritcentralen en särskild sam
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1968 7

arbetsnämnd för alkoholreklamen. I nämnden, vars ordförande f. n. är

regeringsrådet C. Åbjörnsson, ingår företrädare för spritcentralen, systembolaget,

Sveriges grossistförbund, Svenska bryggerinäringen, reklambranschen

och statens ungdomsråd. Enligt departementschefsuttalande i samband

med 1957 års lagstiftning borde nämnden finnas kvar för att i första hand

stå till förfogande för konsultationer angående utformningen av reklam. I

fråga om uppenbart olämplig reklam borde samarbetsnämnden ingripa under

samma former som hittills skett. Departementschefen ansåg emellertid, att

spritcentralen och dess samarbetsnämnd själv måste bedöma i vad mån

som en viss reklam var direkt olämplig eller inte. Man borde emellertid enligt

departementschefen kräva, att all reklam på rusdrycksområdet bedrevs

med känsla för det därmed förbundna ansvaret. Man borde sålunda undvika

uttalanden som kunde uppfattas som propaganda för dryckesseden. Ingripande

— i första hand genom föreställningar — borde ske i den mån reklam

bedrevs på ett sätt som för en ansvarskännande reklamman framstod

som otillbörligt.

Med hänsyn till den villighet till samarbete som företrädare för reklamintressen

givit uttryck för under remissbehandlingen av utredningens förslag

förutsatte emellertid departementschefen, att spritcentralen endast

skulle behöva ingripa i sällsynta undantagsfall.

Den självsaneringsverksamhet i fråga om alkoholreklamen, som 1961 års

nykterhetslagskommitté omtalar i sin sammanfattning, resulterade i att

Stockholms Handelskammare år 1962 bildade Nämnden för granskning av

rusdrycksreklam, som har till uppgift att på frivillighetens väg verka för

att den reklam som i Sverige sker för rusdrycker — starksprit, starkvin,

lättvin samt starköl — bedrives på ett ur social-medicinska och andra allmänna

synpunkter önskvärt sätt. Nämnden skall även verka för att säljåtgärder

för rusdrycker av annat slag än reklam uppfyller dessa krav.

Nämnden låter fortlöpande granska den reklam för rusdrycker som förekommer

i pressen — såväl dags- och veckopress som fackpress — samt

söker även hålla sig underrättad om reklamen för rusdrycker i andra media

och om sälj främjande åtgärder i övrigt på området. Om nämnden finner att

vidtagen reklam- eller annan sälj åtgärd ej uppfyller de krav som nämnden

uppställer, skall nämnden söka avstyra att åtgärden i fråga upprepas. Nämnden

skall vidare på begäran av den, som avser att vidtaga reklam- eller

annan sälj åtgärd beträffande rusdrycker eller av den som befattar sig med

planeringen av sådan åtgärd, lämna råd och anvisningar om hur åtgärden

lämpligen bör utformas.

Nämnden består av ordförande och vice ordförande samt fyra ledamöter.

Samtliga utses av Stockholms Handelskammare. Ordföranden skall enligt

stadgarna ha juridisk utbildning och domarerfarenhet. Vice ordföranden

skall vara läkare med inriktning på alkoholfrågor. Av ledamöterna skall två

vara affärsmän; den ene med erfarenhet av marknadsförings- och reklam2*

— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 56

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1968

frågor. En ledamot skall utses av Sveriges Grossistförbund. Den fjärde och

verkställande ledamoten är direktören hos Näringslivets Opinionsnämnd.

Nämnden utser sekreterare.

Nämnden äger överlämna åt ordföranden att besluta på nämndens vägnar.

Ärende, som gäller en principfråga som nämnden icke tidigare behandlat,

skall emellertid alltid liänskjutas till nämnden för slutligt avgörande. Innan

nämnden eller i förekommande tall ordföranden på nämndens vägnar meddelar

beslut i ett ärende rörande vidtagen åtgärd, beredes den, som företagit

åtgärden eller för vars räkning denna företagits, tillfälle att utveckla sin

talan antingen muntligen eller skriftligen.

Den tidigare omnämnda rådgivningen — vilken är kostnadsfri — besörjes

av sekreteraren enligt nämndens anvisningar.

Nämndens beslut avfattas skriftligen och kan, om det avser redan vidtagen

åtgärd, offentliggöras. Offentliggörandet sker efter nämndens bestämmande

i varje särskilt fall med eller utan angivande av namn. Beslut i

ärenden av annat slag delgives icke utomstående med mindre alldeles särskilda

omständigheter talar därför.

Nämndens ordförande är professor H. Nial ocli vice ordförande professor

C. Bonnichsen.

Ölreklamen

De bestämmelser, åtgärder och överväganden som refererats i det föregående

har endast haft avseende på rusdrycker, alltså spritdrvcker, vin

och starköl. Yrkandet i en av de här behandlade motionerna avser reklam för

alkoholhaltiga drycker, som är ett vidare begrepp än rusdrycker och även

lar anses innefatta Öl och då fragan om bryggeriernas försäljningsåtgärder

berörs i motionerna om kontroll över bryggerinäringen finns anledning att

i detta sammanhang även något belysa ölreklamen.

Av propositionen (1954: 151) med förslag till 1954 års rusdrycksförsäljningsförordning

framgår att det icke ansetts erforderligt att meddela uttryckliga

bestämmelser om reklamen för vanligt Öl. Departementschefen

förutsatte att de av statsmakterna antagna principerna beträffande reklamen

självmant skulle iakttas av bryggeriindustrin. Skulle så icke bli förhållandet

borde fragan behandlas av den samtidigt förordade utredningen om hrvggeriernas

företagsform. Bestämmelser infördes som gjorde det möjligt att

snabbt ingripa mot importerat Öl om principerna beträffande reklamen inte

iakttogs. Sistnämnda bestämmelser intogs emellertid inte i 1961 års ölförsäljnmgsförordning.

1954 års bryggeriutredning hade nämligen med hänvisning

till att de tidigare gällande reklambegränsningarna i huvudsak

slopats ansett att det saknades skäl att bibehålla dessa bestämmelser.

I fråga om ölreklamen erinrade bevillningsutskottet (Bell 1961: 10) om

den erfarenhet beträffande alkoholreklam — inklusive starkölsreklam —

som den till Vin- och spritcentralen anknutna särskilda samarbetsnämnden

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1968 9

för alkoholreklam vunnit. Ett samarbete i lämplig form borde enligt utskottets

mening kunna anordnas mellan denna nämnd och kontrollstyrelsen i

frågor rörande ölreklam.

Som framgår av den föregående redogörelsen har ölreklamen inte givit

anledning till samma farhågor som alkoholreklamen i övrigt. I samband

med mellanölets tillkomst uttalades emellertid i motioner oro för att introduktionen

av denna dryck skulle leda till en intensivare reklamverksamhet

som i sin tur skulle leda till en ökning av hela reklamvolymen för alkoholdrycker.

Bevillningsutskottet, som förutsatte (BeU 1965:32) att vederbörande

producenter av Öl och andra alkoholhaltiga drycker skulle iaktta

tillbörlig återhållsamhet i sin reklamverksamhet i detta sammanhang, fann

inlc skäl att begränsa producenternas möjligheter till reklamåtgärder i samband

med mellanölets införande.

Någon närmare utredning om ölreklamens omfattning föreligger inte

men vid en undersökning, som nyligen verkställts av Aktiebolaget Reklamstatistik

beträffande reklamandelen för vissa konsumtionsvaror har värden

framräknats även för svenska och danska maltdrycker. Värdena är beräknade

med ledning av nu gällande butikspriser men avser i princip kalenderåret

1967.

Varugrupp Procentuell reklamandel

Te

1.7

Kaffe

1.3

Mjölk, grädde

0.2

Smör, margarin

0.6

Glass

0.4

Läskedrycker

0.8

Vin

0.4

Spritdrycker

0.1

Choklad, konfektyrer

0.6

Tobaksvaror

0.8

Maltdrycker, svenska

0.5

Maltdrycker, danska

1.1

Reklamut redningen

En mera allsidig belysning av rcklamproblemen kan emellertid förväntas

av den år 1967 tillsatta reklamutredningen som enligt sina direktiv skall

uppmärksamma den betydelse av positiv och negativ art som reklamen har

från hela samhällets synpunkt. Vid bedömningen bör bl. a. hänsyn tas till

reklamkostnadernas omfattning och utveckling.

Motionerna

1:37i och II:i76

En väsentlig linje i svensk alkoholpolitik är att dels begränsa konsumtionen,

dels flytta över konsumtion från starkare alkoholvaror till svagare.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1968

En annan väsentlig linje är att upplysa om alkoholens verkningar. Strävandena

motverkas emellertid av alkoholreklamen. Den kan arbeta med

helt andra resurser än upplysningsverksamheten. Det vore därför naturligt

att all reklam för starksprit förbjödes.

Ett sådant förbud synes inte stå i motsättning till andan i tryckfrihetsförordningen.

Det får uppfattas som ett led i den näringslagstiftning, som

upprätthålles på rusdryckshanteringens område. På grund av alkoholdryckernas

karaktär råder det allmän enighet om att det krävs en särskild försälj

ningslagstiftning på området. För att denna skall fungera på ett tillfredsställande

sätt och för att upplysningsverksamheten på området inte

skall motverkas fordras att i denna försälj ningslagstiftning inrymmes

ett reklamförbud. Den roll starkspriten spelar inom den svenska alkoholkonsumtionen

gör att lagstiftningen särskilt får inriktas på att söka åstadkomma

en begränsning av denna starkspritkonsumtion. Allmänt accepteras

även tanken att söka åstadkomma en överflyttning av starkspritkonsumtion

till konsumtion av svagare alkoholhaltiga drycker. Förbud mot

reklam av starksprit blir ett naturligt led i dessa strävanden. Att man

inte torde kunna förhindra annonser i utländska tidningar, som säljes

i Sverige, bör inte utgöra något hinder för ett reklamförbud på de områden

där detta är möjligt. Den väsentliga reklamen förekommer i inhemska

publikationer.

II: 318

Principen att försäljningen av alkoholdrycker skall ske utan enskilt vinstintresse

utgör en hörnpelare i svensk nykterhetslagstiftning. Principen är

dock inte tillämpad till alla delar. På vissa sektorer av alkoholhanteringen

finns ett enskilt vinstintresse av större eller mindre format.

Så står exempelvis bryggerinäringen utanför samhällets kontroll, trots

tillverkningen av en rusdryck (starköl) och ölet klass II B, som i växande

omfattning används som berusningsdryck. I nästa försäljningsled finns

cirka 20 000 livsmedelsbutiker, som i takt med ett ökat intresse för maltdrycker

stimuleras till så stor försäljning som möjligt.

Genom riksdagens beslut 1963 om slopande av utskänkningsskatten gjordes

ett avsteg från principen om det enskilda vinstintressets avkoppling från

alkoholhanteringen. Den fulla effekten av detta beslut kan måhända inte

till fullo överblickas för närvarande, men vissa yttringar inom restaurangnäringen

tyder på att man avser att använda prissänkningar på alkoholdrycker

såsom lockbete för kunder. Detta leder till att vi så småningom

är tillbaka i den situation som en gång motiverade utskänkningsskattens

slopande, nämligen att mat och dryck får bära kostnaderna för alkoholdryckerna.

Denna utveckling kräver skärpt uppmärksamhet från samhällets

sida.

Motionärerna vill vidare framhålla de yttringar av enskilt vinstintresse

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1968 11

som alkoholreklamen utgör. Det är ostridigt att reklamen för alkoholdrycker

intensifierats under senare år och antagit alltmer utmanande former.

Bakom alkoholreklamen står företag med mycket stora kapitalresurser,

resurser som de bland annat använder för en reklamverksamhet avsedd

att öka konsumtionen för att därigenom tillföra intressenterna än

större vinster. Som en sekundär effekt av detta får man ett vinstintresse

också hos de grupper som på olika sätt medverkar i framställningen av alkoholreklamen

och slutligen i det led där annonseringen sker. Man skall inte

underskatta den risk som ligger i att denna form av delaktighet kan utgöra

grogrund för en opinionsbildning som icke står fri från inflytandet av ett

eget vinstintresse. Detta är ett förhållande som från samhällets sida är

oacceptabelt. Att öka alkoholkonsumtionen står i strid mot samhällets

intresse att hålla tillbaka alkoholskadorna.

Ytterligare en form av enskilt vinstintresse skall nämnas här: agenterna

för sprit-, vin- och ölmärken. Deras enda uppgift är att genom bl. a. reklamverksamhet

och bearbetning av restaurangnäringen stimulera till ökad

alkoholkonsumtion. Dessa agenter sammanslöt sig i början av 1960-talet i

en organisation benämnd Sveriges vinhandlarförening. I anslutning därtill

antogs vissa normer efter vilka verksamheten skulle bedrivas. I samband

därmed tillsattes av Stockholms handelskammare — på begäran av agentföreningen

och dennas huvudorganisation Sveriges grossistförbund — en

granskningsnämnd, Nämnden för granskning av rusdrycksreklam. Denna

form för självsanering har alldeles uppenbart icke lett till godtagbara resultat.

Enligt motionärernas mening måste dessa olika yttringar av enskilt vinstintresse

inom alkoholhanteringen ständigt ägnas uppmärksamhet från samhällets

sida och åtgärder undan för undan vidtagas som begränsar och på

vissa sektorer helt eliminerar detta.

Det måste förutsättas att alkoholpolitiska utredningen under sitt arbete

kommer att behandla väsentliga delar av vad som ovan berörts. Dock bör

man enligt motionärernas mening redan nu ta ställning till frågan om reklamen

för spritdrycker och sprit-, vin- och ölagenternas verksamhet. Detta

torde kunna ske i full överensstämmelse med de intentioner som gäller för

utredningens arbete.

II: 886

Användningen av alkohol och tobak ökar i vårt land. Bland ungdomen är

denna ökning särskilt märkbar, och detta bruk blir vanligare i allt lägre

åldrar. Detta innebär att de unga redan under uppväxttiden kan få skador

förorsakade av tobak eller alkohol. Alla de konsekvenser detta för med sig

för hälsa och välbefinnande senare i livet torde väl inte vara klarlagda. Klart

är dock att hälsoriskerna är stora.

Bruket av alkohol och tobak för med sig en ökad sjuk- och dödsfalls
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1968

frekvens. Lägger man till detta den ökade brottslighet som alkoholbruket

för med sig så framstår det som klart att de kostnader samhället förorsakas

av tobaks- och alkoholbruk torde uppgå till mycket stora belopp.

Mot denna bakgrund är det viktigt att bruk av dessa varor i unga år inte

uppmuntras utan på olika sätt stävjas. Det måste med beklagande konstateras

att strävanden i nedbrytande riktning förekommer. Den direkta reklamen

för alkoholdrycker och tobaksvaror, som nu förekommer t. ex. genom

annonser i pressen och genom affischering och den indirekta reklamen för

dessa varor som bl. a. tar sig uttryck i att man i filmer och TV-program framställer

bruket av sådant som naturligt i umgänget mellan människor, gör

att ungdomen lockas till bruk av sådana varor. En begynnande indirekt

reklam för narkotikabruk förekommer också. Ett förbud mot reklam för

mentalt och fysiskt skadliga varor, såsom tobaksvaror, narkotikapreparat

och alkoholhaltiga drycker, synes därför välmotiverat. En utredning av frågan

bör skyndsamt tillsättas, framför allt för att klargöra hur den indirekta

smygreklamen skall kunna stävjas, och förslag till lagstiftning i frågan snarast

föreläggas riksdagen.

Kontroll över bryggerinäringeii

Gällande ordning

Samhällets kontroll över bryggerinäringen torde f. n. i huvudsak utövas

av kontrollstyrelsen. Kontrollstyrelsen är tillståndsmyndighet i fråga om

tillverkningen av Öl och starköl samt beskattningsmyndighet beträffande

skatten på malt- och läskedrycker. Det åligger vidare kontroll styrel sen i

egenskap av centralt organ i frågor rörande alkoholförsäljningen att följa

utvecklingen i fråga om försäljningen av Öl och starköl och att till Kungl.

Maj :t inkomma med de förslag som kan anses påkallade.

Frågans tidigare behandling

Behovet av en utvidgad statlig kontroll över bryggerinäringen och möjligheterna

att där avveckla det enskilda vinstintresset var föremål för delade

meningar inom 1944 års nykter hetskommitté, som förordade att dessa

frågor skulle bli föremål för särskild utredning.

1.954 års brgggeriutredning

Det uppdrogs åt 1954 års bryggeriutredning alt i första hand utreda dessa

frågor. Denna kommitté sammanfattade sin ståndpunkt i huvudfrågorna

sålunda.

»Vi har på grundval av sålunda redovisade undersökningar och överväganden

kommit till den uppfattningen, att det varken ur nykterhetspolitiska

eller samhällsekonomiska synpunkter för närvarande finns tillräckliga

skäl att skärpa regleringen av maltdryckshanteringen eller att av
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1968 13

veckla det enskilda vinstintresset inom bryggerinäringen. Med hänsyn härtill

har vi ej heller ansett oss böra överväga ett förstatligande av bryggerinäringen.

Mot ett sådant talar jämväl, att tillverkningen av Öl och starköl

inom bryggeribranschen är i tekniskt och ekonomiskt avseende intimt och

naturligt sammankopplad med framställningen av lättöl och läskedrycker.

Sistnämnda verksamhet är ju en fri näring och nykterhetspolitiska skäl kan

givetvis inte anföras för statliga ingripanden häri.

Vi har dock ansett lämpligt föreslå, att det uppdrages åt kontrollstyrelsen

att i samarbete med representanter för nykterhetsrörelsen, öltillverkkare

in. fl. följa bryggeriernas verksamhet och försäljningens utveckling

och att, därest förhållandena framdeles skulle utvecklas på ett otillfredsställande

sätt och uppkommande olägenheter inte skulle kunna elimineras

förhandlingsvägen, föreslå statsmakterna att vidtaga sådana ingripanden,

som kan anses av omständigheterna motiverade.

De verkställda undersökningarna har emellertid inte bara visat, att något

behov av ökad statlig reglering f. n. ej föreligger. De har också givit vid

handen, att bärande motivering saknas för de nuvarande koncessionsbestämmelserna

och regleringsföreskrifterna för utminuteringen.»

Kommitténs förslag, som ligger till grund för den nu gällande ölförsäljningsförordningen

ledde, inte till någon utvidgad statlig kontroll över eller

avveckling av det enskilda vinstintresset i fråga om bryggerinäringen utan

till inte oväsentliga förenklingar i försäljningsbestämmelserna.

Undersökningar om mellanölet

Att frågan om kontrollen över bryggeriindustrin åter aktualiserats torde

få ses mot bakgrund av den ändring av maltdryckskonsumtionen som mellanölsreformen

medfört. För att belysa effekten av denna reform har kontrollstyrelsen

dels analyserat statistiska uppgifter om konsumtionen och

missbruket av alkohol, dels i en enkätundersökning frågat ett slumpurval

nykterhetsnämnder, barnavårdsnämnder, socialnämnder, skolstyrelser och

polismyndigheter om denna effekt. Resultaten kan sammanfattas sålunda.

Utvecklingen av konsumtion och missbruk

Mellanölet har sedan 1966 fått den dominerande positionen på maltdrycksområdet

och upptog 1967 61 procent av den totala konsumtionen

av starkare maltdrycker, vilken uppgick till 51,3 liter per år och invånare

över 15 år.

Mellanölsreformen har initierat en ökad totalkonsumtion på maltdrycksområdet

men ej påverkat konsumtionen av alkoholstarkare drycker och

alkoholfria drycker. Denna konsumtionsökning beräknas uppgå till 4,5

liter per år och invånare över 15 år, dvs. i genomsnitt en 33 cl flaska

varannan vecka per konsument, om man utgår från antagandet, att 50 %

av befolkningen över 15 år är ölkonsumenter.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1968

På maltdrycksområdet har mellanölet huvudsakligen trängt tillbaka

pilsnerkonsumtionen, och denna substitution pågår fortfarande. Starkölet,

som spelar eu relativt underordnad roll, minskade under introduktionsprocessen

men har numera gått upp till samma nivå som före mellanölsdebuten.

Den genom reformen förorsakade ökningen av den totala alkoholkonsumtionen

har beräknats till 0,5 liter alkohol 100 % per invånare över

15 år eller 8,5 % av denna konsumtion.

Vid en analys av mellanölsreformens effekt på nykterhetstillståndet

finns det skäl att illustrera mellanölets objektiva attraktivitet som berusningslcälla.

I nedanstående tablå råsas därför hur mycket av olika alkoholdrycker

som måste förtäras för att konsumera 20 cl ren alkohol och vilken

penningutgift detta kräver.

Varuslag

Kvantitet

liter

Pris

kronor

Absolut rent Brännvin

0,50

19,50

Vermouth, svensk

1,10

15,35

Vin Rouge d’AIgerie

1,60

9,55

Starköl

3,75

13,35

Mellanöl

4,55

18,00

Pilsner

6,05

17,80

Av tablån framgår att mellanöl synes vara en relativt dyr och obekväm

berusningskälla, i synnerhet om man beaktar att berusningseffekten per

enhet ren alkohol är betydling större för de alkoholstarkare dryckerna.

Emellertid behöver dessa faktorer inte nödvändigtvis vara avgörande för

mellanölets subjektiva berusningsattraktivitet.

Den förhållandevis ringa merkonsumtion av Öl, som reformen drog med

sig, ger emellertid anledning till antagandet att nykterhetstillståndet ej

nämnvärt kan ha blivit påverkat. Den till buds stående statistiken på nykterhetsområdet

— fylleri, rattfylleri och nykterhetsvård — utvisar att ett

antagande om eu negativ effekt av mellanölsreformen endast skulle kunna

vara befogat beträffande ungdomsfylleriet. Emellertid visar följande tablå

att ökningen av ungdomsfylleriet under 1965 även omfattar den mellanölsfria

perioden och att reformen — i varje fall inte hittills — har medfört

någon stegring av ungdomsfylleriet.

1964

1965

1966

1967

1968

1 :a kv

2 423

2 464

3 829

2 806

2 427

2:a kv

3 549

4 303

4 136

4 207

3 884

3:e kv

3 376

4 287

3 996

4 032

—.

4:e kv

2 752

3 456

4 168

3 011

—■

Ej heller statistiken över barnavårdsnämndernas åtgärder utvisar någon

ökning sedan mellanölsreformen.

Av den sålunda föreliggande statistiken framgår klart att mellanölet ej

har medfört någon ökning av alkoholmissbruket i vårt land.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1968

Enkätundersökningen

För att ytterligare belysa mellanölsreformens effekt på nykterlietstillståndet

— officiell statistik är givetvis endast en grov reflektor av alkohollaget

— har styrelsen på våren 1968 efter en mindre provundersökning

genomfört en riksomfattande enkätundersökning. Denna omfattade, utom

de tre storstäderna, elt slumpmässigt urval av landets övriga polisdistrikt

varvid vart fjärde distrikt medtogs. Enkätformulär tillställdes därefter de

av undersökningen berörda polisdistrikten samt skolstyrelser, nykterhetsnämnder,

barnavårdsnämnder och socialnämnder i de kommuner, som ingår

i de berörda polisdistrikten.

Genom undersökningen har man sökt få en uppfattning om de berörda

myndigheternas syn på mellanölsreformen och kartlägga de eventuella

olägenheter som det nya ölet kan ha medfört.

I den ofta livliga debatten före och efter mellanölets införande har framförts

talrika argument för och mot det nya ölet, vilka givetvis påverkat

opinionen, i synnerhet hos de myndigheter som har befattning med olika

problem på alkoholområdet. Även för de omtvistade nykterhetsfrågorna

gäller antagligen de regler som man kunnat konstatera på andra områden

med intensiv åsiktsbildning: observationer blir ofta selektiva och opinionen

på området projiceras mer eller mindre omedvetet på observationerna.

Vid tolkningen av de redovisade undersökningsresultaten är det därför

av vikt att beakta, att det i denna undersökning i huvudsak är fråga om de

berörda myndigheternas uppfattningar på området, som ej nödvändigtvis

alltid behöver överensstämma med faktiska förhållanden. Således understryker

somliga nykterhetsnämnder särskilt att de gjorda bedömningarna

inte baserats på dokumenterbara observationer.

Resultat av enkäten

Följande uppfattningar om mellanölsreformen framgår av enkätundersökningen

:

1) Ungefär 40 % av landets nykterhetsnämnder ansåg att mellanölsreformen

ökat problemen på ölfronten medan majoriteten förnekar detta.

I mindre kommuner — under 10 000 invånare — uppger man mera sällan,

att mellanölet medfört problem än i medelstora kommuner. I de tre storstäderna

ansåg man inte att mellanölet försämrat nykterheten, dock framhölls

här, att det förekom problem av tillfällighetskaraktär under introduktionsskedet.

2) De problem, som mellanölet enligt nykterhetsnämndernas uppfattning

medfört, var huvudsakligen tillfällighetsberusning av ungdomar. I väsentligt

mindre utsträckning ansåg man, att missbruket hos äldre, kända klienter

hade blivit större. I enlighet härmed uppgav också barnavårdsnämnder

oftare än socialnämnder att deras arbete försvårats genom mellanölsreformcn.

Man ansåg härvid ej sällan, att berusningen ej uppnått »fyllerinivå»

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1968

och/eller att det gällde ölkonsumtion av ungdomar på olämpliga platser

eller vid olämpliga tillfällen.

3) Ungefär 17 % av skolstyrelserna uppgav, att det förekommit problem

beträffande Öl sedan reformen medan 83 % förnekade detta. Emellertid

framhölls ofta att det inte var »problem» utan snarare olägenheter.

I allmänhet hade man konstaterat ölkonsumtion vid skoldans eller andra

nöjesarrangemang och/eller hittat ölburkar och tomflaskor efter sådana

tillställningar på skolområdet. Endast i några få enstaka fall uppgav man

att sådana problem hade förekommit under skoltiden. Men inte heller här

ansåg man, att ölberusning skulle vara utbredd eller vanlig, och inte heller

att några grupper eller gäng skulle vara ölmissbrukare eller skulle vara

ölberusade under skol- eller fritiden.

4) I 20 fall av 30 uppgav polisen att problemen på ölfronten ökat, dock

framhöll man i 17 av dessa 20 fall att problemen inte är stora eller ofta

förekommande. Polismyndigheterna anmärkte ej sällan — i synnerhet i

storre kommuner — att nedskräpningen genom tomglas och burkar blivit

större. I allmänhet hade man observerat att ungdomar börjat konsumera Öl

och pekade på de risker som alkoholkonsumtion kan innebära.

Slutsatser

Enligt den tillgängliga statistiken har sedan mellanölsreformen alkoholmissbruket

inte ökat. Majoriteten av de tillfrågade myndigheterna förnekade

också en negativ effekt av mellanölsreformen. De myndigheter som

hade en negativ uppfattning om mellanöl, ansåg tydligen att problem uppkommit

i första hand hos ungdomar. Huvudsakligen hade man observerat

ungdomar, som konsumerat Öl vid olämpliga tillfällen och på olämpliga

platser — ett förhållande, som tydligen var mera sällsynt före reformen.

Rapporteringar om direkt berusning eller missbruk i form av skadeverkningar

var däremot sällsynta. Den utveckling, som kännetecknar de senaste

femton åren, nämligen att ungdomar i allt tidigare ålder och allt

större utsträckning konsumerar alkohol, synes tydligen ha accentuerats

sedan mellanölsreformen.

Motionerna

1:375 och 11:569

Vid tidigare överväganden om sanihällskontroll över bryggerinäringen bär

ett av motiven för att avstå från en sådan åtgärd varit att ölet spelat en

underordnad roll som missbruksdryck. Det är möjligt att man vid tidpunkten

för detta ställningstagande ansett sig ha fog för en sådan slutsats.

Enligt motionärernas mening kan man inte bedöma en alkoholdrycks

sociala och medicinska farlighet endast med hänsyn till i vilken utsträckning

denna utgör den uteslutande eller är den enda utlösande faktorn

vid exempelvis fylleri eller då alkoholmissbruk uppstår. Man måste vid en

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1968

sådan bedömning också ta hänsyn till i vilken mån en alkoholdryck spelar

roll såsom inkörsport till mera avancerade vanor, vidare om drycken också

utgör ett komplement vid konsumtionen av även andra alkoholdrycker.

Oavsett resultatet av tidigare bedömningar av ölets roll kan man i dag,

etter mellanölets tillkomst, konstatera att situationen förändrats och att detta

Öl kommit att spela rollen av en lättillgänglig missbruksdryck.

Vid sidan av de skäl som ovan redovisats utgör också konsumtionsutvecklingen

ett motiv för samhällskontroll över den del av bryggerinäringen

som gäller tillverkning och distribution av Öl och starköl. Maltdryckskonsumtionen

har under en följd av år ökat kraftigt. 1949 var konsumtionen

av maltdrycker — exklusive lättöl — 31,90 liter per invånare över 15 år.

1956 var motsvarande siffra — efter starkölets tillkomst — 37,22 liter.

1964 var konsumtionen 40,85 liter för att året därpå alltså det år då

mellanölet tilläts säljas i livsmedelsbutikerna från och med den 1 oktober

1965 —. stiga till 42,21 liter. 1966 var konsumtionen av Öl och starköl 47,65

liter, räknat per invånare över 15 år.

Konsumtionen av lättöl har undergått följande förändringar: 1949 1,70

liter per invånare över 15 år, 1956 2,70 liter, 1964 3,40, 1965 2,90 och 1966

2,60 liter.

Under januari—augusti 1967 ökade starkölet med 15 procent, mellanölet

med 26 procent. Pilsnern (klass II A) gick tillbaka med 13 procent och lättölet

med 8 procent. Fördelningen mellan de olika maltdryckerna är nu

följande: lättölet svarar för 5 procent, pilsnern för 32 procent, mellanölet

för 58 procent och starkölet för 5 procent.

För att fullständiga bilden av alkoholkonsumtionen i vårt land bör nämnas

att denna ökning av maltdryckskonsumtionen skett jämsides med att

konsumtionen av starkvin och lättvin också ökat oavbrutet sedan 1945 och

att denna utveckling accelererade något år efter motboksreformen 1955. 1966

var konsumtionen av vin 5,77 liter per invånare över 15 år, vilket kan jämföras

med 2,55 liter 1954.

Konsumtionen av spritdrycker ökade mycket kraftigt omedelbart efter

motbokens borttagande 1955. Konsumtionen minskade åter åren närmast

före 1960, då den lägsta siffran noteras, för att sedan återigen stiga, och ligger

nu på en nivå som är högre än 1954 (1966: 8,44 liter per invånare över

15 år; 1954: 7,95 liter).

I takt med att maltdryckskonsumtionen ökar, vilket som framgår av

ovanstående ingalunda innebär att konsumtionen av övriga alkoholdrycker

minskar, ökas kravet på att samhället utvidgar sin kontroll över alkoholhanteringen

till att även omfatta bryggerinäringen vad gäller tillverkningen

och distributionen av Öl klass II A, II B och klass III. Ytterligare ett skäl

härför är att bryggeriindustrin med ökad kraft kommit att utgöra en från

ekonomisk och opinionssynpunkt betydande maktfaktor.

Här bör även erinras om att bryggeriernas fristående ställning har lett

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1968

till att en utomordentligt aktiv försäljningspolitik bedrivs från näringens

sida gentemot detaljhandlarna, vilka stimuleras att sälja så stora kvantiteter

som möjligt. Denna aktiva form av försäljningsverksamhet står i strid

med den passiva form för försäljning som normalt tillämpas för alkoholdrycker

i vårt land.

Till bilden hör att samhällets alkoholpolitik alltsedan 1955 varit inriktad

på att stimulera en övergång från starkare till svagare drycker, vilket under

den tidsperiod som hittills förflutit kommit att gynna det enskilda vinstintresset

inom bryggeriindustrin. Av allt att döma kommer denna samhällets

alkoholpolitiska linje att i framtiden ytterligare accentueras, vilket i sin tur

med största sannolikhet leder till en ökning av maltdryckskonsumtionen.

Till en sådan utveckling bidrar också den ökade penningtillgången hos den

enskilde konsumenten.

I den situationen kan det enligt motionärernas mening inte vara förenligt

med den grundläggande principen för vår nykterhetslagstiftning att tillhandhållandet

av alkoholdrycker skall ske utan enskilt vinstintresse att

låta bryggerinäringen stå utanför samhällets kontroll.

Ciderfrågan

Gällande bestämmelser

Enligt de i rusdrycksförsäljningsförordningen givna definitionerna blir

en ciderdryck, som normalt framställs genom alkoholisk jäsning av saft

från päron eller äpplen, att hänföra till vin om alkoholhalten överstiger 2*A

volymprocent. Varan skulle komma att beskattas som lättvin, dvs. med en

grundavgift av 72 öre per liter och med en procentavgift motsvarande 36

procent av utminuteringspriset. Sådan cider får endast försäljas genom

systemaktiebolaget.

Understiger ciderns alkoholhalt 21U volymprocent blir den att hänföra

till läskedryck och får alltså fritt försäljas. Skatt utgår för läskedrycker

med 33 öre per liter.

Någon försäljning av cider genom systemaktiebolaget har inte ägt rum,

medan däremot viss införsel av cider med alkoholhalt av högst 2''A, volymprocent

förekommit.

Frågans tidigare behandling

År 1950 gjordes från fruktodlarhåll framställning hos Kungl. Maj :t att

ciderdrycker med en alkoholhalt motsvarande den för maltdrycker av andra

respektive tredje klassen fastställda måtte få försäljas efter samma regler

som gällde för dessa maltdrycker. Framställningen överlämnades till 1944

års nykterhetskommitté.

Motioner vid 1951 och 1952 års riksdagar i samma riktning som fruktodlarnas

framställning avslogs av riksdagen, i avvaktan på kommitténs

förslag.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1968

1944 års nykterhetskommitté

Nykterhetskommittén ansåg att cidern i jämförelse med ölet hade den

fördelen att den på grund av sin fruktsyrelialt endast i mindre grad kunde

användas i berusningssyfte. Enligt kommitténs mening skulle emellertid cidern

komma att konkurrera snarare med de alkoholfria läskedryckerna än

med vin och Öl. Den enda alkoholförtäring, som möjligen skulle kunna

minska genom en ciderkonsumtion, vore den som gällde svaga viner. Denna

konsumtion ansåg emellertid kommittén vara relativt ofarlig och mycket obetydlig.

Cidern skulle därför icke kunna få någon nykterhetsfrämj ande effekt

av betydelse, även om den mot förmodan skulle minska svagvinskonsumtionen.

Ej heller kunde man vänta någon nämnvärd övergång från Öl till cider

som måltidsdryck. Däremot skulle cidern komma att tävla med de alkoholfria

läskedryckerna, såväl de rena fruktmusterna som de kolsyrade lemonaderna.

Det fanns sålunda anledning befara att cidern skulle få en viss

utbredning bland den ungdom som huvudsakligen konsumerade läskedrycker,

vilket vore ogynnsamt ur nykterhetssynpunkt. Olägenheterna därav

skulle ökas, om fruktodlarnas intressen inriktades på tillverkning av alkoholhaltig

cider i stället för alkoholfri must.

I prop. 1954: 151 biträdde finansministern nykterhetskommitténs uppfattning

i denna fråga och framhöll att här som eljest i frågor av nykter - hetspolitisk betydelse måste producentintresset träda i bakgrunden.

Vid sin behandling av propositionen jämte i anledning därav väckta motioner

biträdde riksdagens särskilda utskott denna uppfattning och riksdagen

godkände utskottets förslag i denna del.

1955—1959 års riksdagar

I motioner vid 1955, 195G och 1957 års riksdagar hemställdes ånyo, att

cider med en alkoholhalt av högst 2,8 viktprocent skulle få tillverkas och

försäljas enligt samma bestämmelser som gällde för maltdrycker. Samtliga

motioner avvisades av vederbörande riksdag under hänvisning till att införandet

på marknaden av en ny lättillgänglig alkoholdryck, som skulle

kunna konkurrera med läskedrycker, icke vore lämpligt ur nykterhetssynpunkt.

En sådan dryck antogs komma att bli särskilt begärlig för ungdomen.

Bevillningsutskottet vid 1957 års riksdag medgav dock, att man i och för sig

knappast behövde befara att en ciderdryck i nämnvärd utsträckning skulle

kunna bli berusningskälla och att det inte vore uteslutet att en sådan dryck

skulle kunna få en viss betydelse för en övergång till svagare drycker (Bell

1957: 43).

När frågan åter aktualiserades genom motioner vid 1959 års riksdag kunde

bevillningsutskottet (BeU 1959: 33) konstatera, att bl. a. som en följd av

genomförda reformer och Nya systemaktiebolagets vinkampanj en markant

övergång till svagare drycker ägt rum. Likaså hade den totala konsumtionen

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 11)68

av alkohol sedan år 1956 nedgått betydligt trots att antalet personer i de

åldersgrupper, där alkohol konsumeras, hade ökat. Enligt utskottets mening

var det angeläget, att den totala alkoholkonsumtionen, uttryckt i ren alkohol,

som år 1958 uppgick till 3,70 liter per invånare, ytterligare minskade.

Utskottet vidhöll, att det i motionerna behandlade spörsmålet främst

måste bedömas från nykterhetspolitiska synpunkter. Mot bakgrunden av de

nämnda erfarenheterna antogs dock, att införandet av ciderdrycker icke

skulle medföra de konsekvenser i nykterhetshänseende, som tidigare kunnat

befaras. Cidern skulle sålunda, såsom motionärerna framhållit, icke vara

ägnad att i nämnvärd utsträckning konkurrera med läskedryckerna. Utskottet

var dock icke berett att tillstyrka lagstiftningsåtgärder, innan ytterligare

utredning skett i ändamål att klarlägga verkningarna i olika hänseenden

av framställning och försäljning av ciderdrycker. Riksdagen beslöt

i enlighet härmed.

Sedan 1959 års utskänkningsutredning tillkallats, hemställdes i en motion

vid 1960 års riksdag, att riksdagen måtte besluta att uppdraga åt utredningen

att undersöka möjligheterna att tillverka cider med en alkoholhalt

av icke endast 2,8 viktprocent utan även 4,5 viktprocent. Bevillningsutskottet

meddelade i sitt betänkande (BeU 1960: 22) över motionen, att utskottet

från utredningen under hand erfarit att utredningen hade för

avsikt att även undersöka möjligheterna att tillverka ciderdrycker med en

alkoholhalt av 4,5 viktprocent. Enär syftet med motionen med hänsyn härtill

redan finge anses tillgodosett, beslöt riksdagen att motionen skulle lämnas

utan åtgärd.

1950 års utskänkningsutredning

Utskänkningsutredningen sammanfattade sitt förslag beträffande ciderfrågan

sålunda.

Sedan det genom särskilt företagna försök med ciderdrycker visat sig att

berusningseffekten av dylika drycker icke är större än av maltdrycker med

motsvarande alkoholhalt, bar utredningen funnit sig böra föreslå, att ciderdrycker

skall få försäljas under mindre restriktiva former än för närvarande

och därvid lagtekniskt jämställas med maltdrycker. Tre huvudtyper

bör kunna förekomma, nämligen starkcider, cider och lättcider. Utredningen

föreslår, att skatten bestämmes för starkcider till 90 öre per

liter mot 1 krona 41 öre för starköl och för cider till 48 öre per liter liksom

för Öl. För lättcider, som närmast kommer att konkurrera med läskedryckerna,

finnes enligt utredningens mening icke anledning att fastställa lägre

skatt än för dessa eller 33 öre per liter.

I valet mellan att reglera tillverkning, beskattning och försäljning av

ciderdrycker i en särskild förordning eller att verkställa ändringar i samtliga

nu befintliga av förslagen berörda förordningar har utredningen föredragit

det senare alternativet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1968

21

I prop. 1963: 82 avstyrkte finansministern utredningens förslag och framhöll

att denna fråga i avgörande utsträckning måste bedömas från nykterhetspolitiska

synpunkter. Eventuella åtgärder för främjande av fruktodlingens

avsättningsmöjligheter måste därför prövas och avgöras i annat

sammanhang. I motioner hade yrkats bifall till utskänkningsutredningens

förslag rörande tillverkning och försäljning av cider.

Bevillningsutskottet (BeU 1963:41) delade departementschefens uppfattning.

Med hänsyn härtill och till nykterhetsläget ansåg utskottet en

liberalisering av villkoren för framställning och försäljning av ciderdrycker

inte böra komma i fråga. Riksdagen godkände utskottets betänkande i denna

del.

Motionerna

I: 642 och 11: 815

Motionärerna redovisar 1959 års utskänkningsutrednings ovan återgivna

förslag och erinrar om att utredningsförslaget avstyrktes av utskottet med

hänvisning till riskerna för alkoholmissbruk bland ungdomen. Sedan dess

har emellertid flera förändringar skett på det nykterhetspolitiska området.

Mellanölet infördes år 1966 och säljes nu allmänt i livsmedelsbutikerna.

Omfattande försöksverksamhet med friare utförsäljningsbestämmelser för

starköl pågår f. n. på flera håll i landet. Det finns alltså knappast någon

anledning att befara att en lättnad av bestämmelserna vad gäller cider skulle

medföra någon markant förändring av ungdomens alkoholvanor, eftersom

man redan nu har tillgång till drycker av jämförlig och starkare alkoholkoncentration.

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande tre skilda spörsmål med gemensam

anknytning till alkoholpolitiken. Frågorna gäller åtgärder mot alkoholreklamen,

kontrollen över bryggeri näringen samt försäljningen av ciderdrycker.

Som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen har dessa

frågor redan ingående diskuterats och utretts och i vissa fall befinner de

sig under fortsatt utredning. Utskottet förutsätter därför att problemställningarna

i huvudsak är välkända och behandlar i det följande mera ingående

endast frågan om alkoholreklamen, som enligt utskottets mening

förtjänar särskild uppmärksamhet.

.1 tkoholreklamen

I motionerna I: 374 och II: 476 understryks att den statliga upplysningsverksamheten

beträffande alkoholens skadeverkningar motverkas av alkoliolreklamen,

som kan arbeta med helt andra resurser än upplysningsverksamheten.

Motionärerna finner ett förbud mot spritdrycksreklam vara ett

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1968

naturligt led i strävandena att främja en övergång från sprit till svagare

drycker. I motionen II: 318 betonas att reklamen och vin- och spritagenternas

verksamhet är oförenliga med den tidigare allmänt accepterade principen

att det enskilda vinstintresset inte skall få göra sig gällande i alkoholhanteringen.

Motionären i motionen II: 886 tar också upp den i och för

sig intressanta men svårlösta frågan om förbud mot den indirekta reklam

för alkoholbruket som sådant, som kan förekomma i film och television.

Reklamens roll i det moderna samhället är föremål för mycket skiftande

värderingar. I den fortlöpande debatten intar producenter och konsumenter

ofta helt oförenliga ståndpunkter. Utan att ta någon ställning i denna

diskussion får utskottet helt allmänt konstatera att det tekniskt sett är

förenat med stora svårigheter att ingripa mot reklam för varor, som får

marknadsföras utan särskilda inskränkningar. Läget är emellertid helt

annorlunda i fråga om reklam för rusdrycker på grund av det statliga

monopolet. Ett förbud mot eller inskränkningar av reklamen för rusdrycker

torde kunna göras effektivt genom att man i rusdrycltsförsäljningsförordningen

tar in bestämmelser som partihandelsbolaget åläggs uppställa som

villkor för inköp. Några övriga sanktioner torde inte vara erforderliga då

en utländsk producent av rusdrycker inte kan tänkas vilja bekosta reklam

som skulle medföra att varan försvinner ur sortimentet av rusdrycker.

En åtgärd av denna art kan inte heller väntas medföra andra komplikationer

än att vissa utländska producenter kanske anser sina intressen åsidosatta.

Det har emellertid varit en genomgående linje i den svenska alkoholpolitiken

att producentintressena fått stå tillbaka för de nykterhetspolitiska

synpunkterna.

Enligt utskottets uppfattning behöver man alltså inte avvakta någon

ytterligare teknisk utredning för att genomföra inskränkningar i rusdrycksreklamen.

Fråga är då om det för närvarande finns tillräckligt starka motiv

för att vidta sådana åtgärder utan att avvakta de överväganden i frågan som

alkoholpolitiska utredningen kan väntas redovisa.

Utskottet vill till en början framhålla att alkoholreklamens nykter hetspolitiska

betydelse självfallet inte får överdrivas. Åtgärder mot alkoholreklamen

i de former denna reklam för närvarande bedrivs kan sannolikt

inte väntas medföra några omedelbara effekter. Man bör emellertid enligt

utskottets mening inte på längre sikt underskatta reklamens effekter när

det gäller den allmänna attityden till rusdryckerna. Den omständigheten

att spritcentralen inte bedriver någon reklam för sina produkter och att

reklamen därför huvudsakligen avser dyrare importerade märken som inte

i första hand används av alkoholmissbrukarna, är enligt utskottets mening

knappast någon garanti för att reklamen endast bar oskyldiga verkningar.

Det torde kunna beläggas med åtskilliga exempel att i och för sig

umbärliga eller skadliga varor genom den höjda levnadsstandarden och

eu intensiv reklamverksamhet blivit dagliga förbrukningsvaror från att

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1968

tidigare ha betraktats som renodlad lyx. På samma sätt finns det enligt

utskottets mening risker för att en nästan daglig propaganda för spritdrycker

kan bidra till att göra sådana drycker accepterade som dagliga

konsumtionsvaror. En sådan utveckling måste anses direkt strida mot

samhällsintresset av att denna konsumtion i möjligaste mån dämpas. Reklamen

för vin och Öl bör dock med hänsyn till strävandena att främja en

övergång från spritdrycker till svagare drycker bedömas från andra utgångspunkter.

Enligt utskottets mening måste för enskilda, organisationer

och statliga organ, som nu gör en viktig social insats genom att sprida

kunskap om alkoholens skadeverkningar, mötet med en såvitt utskottet

kan bedöma under senare år ökande reklam för spritdrycker framstå som

ett bevis för det enskilda vinstintressets prioritering på bekostnad av de

samhälleliga strävandena. Det är i och för sig beklagligt att man måste

bedöma utsikterna att komma till rätta med den i motionen II: 886 påtalade

smygreklamen på spritdrycker som praktiskt taget obefintliga, men

detta är enligt utskottets mening inte något skäl för att inte ingripa där

det är möjligt, nämligen i fråga om den direkta reklamen för spritdrycker.

Utskottet har tidigare uttalat kritik mot alkoholreklamen, och den utredning

av frågan som verkställts har tillkommit på utskottets förslag.

Utredningens resultat kan naturligtvis diskuteras i vissa avseenden och

detta torde vara anledningen till att någon proposition inte framlagts i

ämnet och till att utredningsbetänkandet överlämnats till alkoholpolitiska

utredningen för ytterligare överväganden. Frågan om åtgärder mot reklamen

för spritdrycker skulle under sådana förhållanden inte kunna få sin

slutliga lösning förrän riksdagen tagit ställning till alkoholpolitiska utredningens

slutliga redovisning av sitt arbete. Detta kan enligt vad utskottet

erfarit väntas ta åtskillig tid i anspråk. Utskottet, som anser att

spritdrycksreklamen från såväl allmänna som nykterhetspolitiska synpunkter

måste betecknas som stötande, finner i likhet med motionärerna i

motionerna 1:374 och 11:476 att snara åtgärder bör vidtas mot denna

reklam och att frågan härom bör lösas utan ytterligare utredning. Denna

ståndpunkt innebär inte att den alkoholpolitiska utredningen fråntas uppdraget

att överväga de allmänna principerna för den framtida alkoholreklamen

men att dessa överväganden bör äga rum utifrån de ändrade

förutsättningar som ett reklamförbud mot spritdrycker innebär. Övriga

i motionerna aktualiserade frågor rörande reklam för vin och Öl, agenlverksamhet

och smygreklam är av mera svårbedömbar karaktär och bör

därför övervägas av alkoholpolitiska utredningen innan riksdagen tar någon

ståndpunkt.

Kontrollen över bry g g er inär ing en

Frågan om förstatligande av bryggeriindustrin behandlades av 1954 års

bryggeriutredning som avvisade tanken på en sådan åtgärd. Finansmi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1968

ni steril biträdde i denna del utredningens uppfattning, som också godkändes

av riksdagen. Utredningens förslag om viss särskild kontroll över

bryggerinäringen godtogs inte.

I de bär behandlade motionerna 1:375 och 11:469 yrkas inte något förstatligande

av bryggeriindustrin men väl ökad samhällelig kontroll över

denna näring. Motionärerna motiverar yrkandet med hänvisning främst

till att förutsättningarna för den nykterhetspolitiska synen på maltdryckerna

radikalt förändrats genom mellanölets införande. Vidare betonar de

bryggeriernas aktiva försäljningspolitik och ölets ökande betydelse genom de

fortsatta strävandena att främja en övergång till svagare drycker. Motionärerna

begär därför en särskild utredning av frågan om samhällets kontroll

över tillverkningen och försäljningen av Öl och starköl.

Utskottet vill först erinra om att samhället redan har betydande möjligheter

till insyn i bryggerinäringen genom kontrollstyrelsen, som bär i uppdrag

att övervaka tillverkning och beskattning samt att följa försäljningen.

Det torde inte heller vara förenat med några svårigheter att få uppgifter om

bryggeriernas lönsamhet eller att följa deras försäljningsbefrämjande åtgärder.

Om samhället — som motionärerna avser — genom en vidgad

kontroll skall styra tillverkningen och försäljningen av Öl och starköl och

denna styrning avser att eliminera det enskilda vinstintresset torde ett

förstatligande av bryggerierna bli nödvändigt. Då det får förutsättas att

motionärerna inte ensidigt vill kunna ingripa mot de inhemska bryggerierna

utan även mot importen leder yrkandet fram till tanken på ett statligt

ölmonopol. Oavsett hur man bedömer bryggeriindustrins ställning kan konstateras

att den ökande företagskoncentrationen inom denna näring och

tillkomsten av mellanölet ändrat förutsättningarna för de slutsatser som

redovisades av 1954 års bryggeriutredning. Frågan om maltdryckernas

ställning i förhållande till övriga alkoholhaltiga drycker bör därför omprövas

i sitt större sammanhang. Därvid bör också producentintressenas

nykterhetspolitiska roll tas upp till granskning och behovet av insyn övervägas.

En dylik bedömning får anses ligga inom den alkoholpolitiska utredningens

uppdrag och utskottet förordar därför att de föreliggande motionerna

överlämnas till denna utredning för att tagas i övervägande vid

uppdragets fullgörande.

Ciderfrågan

Frågan om att tillverka och försälja cider på huvudsakligen samma villkor

som gäller för maltdrycker har varit föremål för riksdagens prövning

vid upprepade tillfällen. Då finansministern i proposition till 1963 ärs

riksdag avvisade 1959 års utskänkningsutrednings förslag om införande av

ciderdrycker på den svenska marknaden, åberopade han nykterhetspolitiska

motiv och fann att eventuella åtgärder till stöd för fruktodlingen fick

prövas i annat sammanhang. Bevillningsutskottet och riksdagen delade

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1968 25

denna uppfattning. När nu motionärerna i motionerna 1:642 och 11:815

åter för fram nämnda utrednings förslag finner utskottet inte att de anför

några nya argument som kan åberopas till stöd för en sådan åtgärd.

Utskottet vidhåller, som tidigare framhållits i detta betänkande, att producentintressena

såvitt möjligt inte bör få påverka alkoholpolitiken och

avstyrker alltså motionerna.

Utskottet vill i detta sammanhang tillrättalägga vissa vilseledande uppgifter

om cider, vilka under senare tid förekommit i pressen. I samband med

försäljningen av importerad cider, med en alkoholhalt som inte överstiger

274 volymprocent, har gjorts gällande att en sådan vara väl skulle få

importeras men inte tillverkas inom landet, vilket skulle vara till förfång

för de svenska fruktodlarna. Någon dylik diskriminering av de svenska

fruktodlarna förekommer självfallet inte utan dessa är helt oförhindrade

att tillverka en motsvarande ciderdryck.

Med åberopande av det anförda hemställer utskottet,

1) att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

I; 374 av herr Dahl m. fl. och II: 476 av herr Johansson i

Trollhättan m. fl. samt i anledning av motionen II: 318 av

herrar Almgren och Rask och motionen 11:886 av herr

Åkerlind i skrivelse till Kungl. Maj :t begär förslag till 1969

års vårriksdag i enlighet med vad utskottet ovan förordat

beträffande förbud mot reklam för spritdrycker;

2) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär att de

likalydande motionerna 1:375 av herr Hedström m. fl. och

II: 469 av herr Engkvist m. fl., motionen II: 318 av herrar

Almgren och Rask samt motionen II: 886 av herr Åkerlind, i

vad densamma hänvisats till bevillningsutskottet, överlämnas

till alkoholpolitiska utredningen för att — beträffande

sådana i motionerna behandlade frågor som inte innefattas

under punkten 1 i utskottets hemställan — tagas

i övervägande vid fullgörande av utredningsuppdraget;

3) att riksdagen avslår de likalydande motionerna I: 642

av herrar Yngve Nilsson och Ebbe Ohlsson samt 11:815 av

herr Nilsson i Bästekille m. fl.

Stockholm den 18 oktober 1968

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1968

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),

fröken Ranmark (s), herrar Yngve Nilsson* (h), Stefanson (fp), Wärnberg

(s), Tage Johansson* (s), Enarsson (h) och Tistad (fp); samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (h), Brandt* (s),

Engkvist (s), Vigelsbo (ep), Andersson i Essvik (s), fru Nettelbrandt (fp),

herr Eriksson i Bäckmora* (ep), herrar Forsberg (s), Enskog (fp) och

Carlstein (s).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

Beträffande alkoholreklamen

1) av herrar Yngve Nilsson (h), Enarsson (h) och Magnusson i Borås

(h), vilka med hänvisning till det förhållandet att frågan om alkoholreklamen

redan är föremål för utredning ansett att utskottet med hänsyn till

gängse praxis bort hemställa,

att riksdagen avslår motionerna I: 374 och II: 476, II: 318

och II: 886.

Beträffande kontroll över bryggerinäringen

2) av herrar Yngve Nilsson (h), Stefanson (fp), Enarsson (h), Tistad

(fp), Magnusson i Borås (h), Vigelsbo (ep), fru Nettelbrandt (fp), herrar

Eriksson i Bäckmora (ep) och Enskog (fp), vilka ansett att utskottet —

med hänsyn till att de synpunkter som aktualiserats i förevarande motioner,

i vad de avser tillgodoseende av nykterhetspolitiska intressen, ligger inom

alkoholpolitiska utredningens uppdrag — bort hemställa,

att riksdagen avslår motionerna 1:375 och 11:469.

Beträffande ciderfrågan

3) av herrar Yngve Nilsson (h), Enarsson (h) och Magnusson i Borås

(h), vilka ansett att utskottet i anledning av motionerna I: 642 och II: 815

bort hemställa,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär att motionerna

I: 642 och II: 815 överlämnas till alkoholpolitiska

utredningen för att beaktas vid fullgörande av utredningsuppdraget.

K8SELTE AB. STHLM 61

814447

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1968:327 Skrivelse till Konungen med anledning av motioner angående vissa alkoholpolitiska frågor. a1 i texten